 |
| Foto: Toby Otter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
En förklaring kan vara den bristande valfriheten i barnomsorgen som gjort att föräldrar inte kunnat utgå från det enskilda barnets behov under småbarnsåren - och sy ihop en lösning som passar barnet och familjen bäst. Och under de senaste åren har allting bara skruvats till ännu mer. Valfriheten har minskat (utom i de kommuner där vårdnadsbidraget införts och fler haft en möjlighet att stanna hemma längre). Men den lilla valfrihet som funnits är nu på väg att försvinna helt när tiden verkar kommen för att politikerna ska göra allvar av allt prat om att införa den obligatoriska förskolan.
Politikerna taktik är tydlig. De har förberett det hela genom samma metod som de använt för att få in alla barn i förskoleklassen (sexårs). Med en blandning av styrande politiska beslut och propaganda. Vid införandet av förskoleklass började de med att säga att det var frivilligt, men ganska snabbt så erbjöd förskolorna bara verksamhet upp till fem års ålder - och sedan stod familjen utan barnomsorg. Självklart tog inte föräldrar hem sina barn under ett år fram till skolstarten vid sju års ålder, utan de ”valde” (tvingades välja i brist på andra alternativ) förskoleklass. Som ett brev på posten kom då tidningsartiklarna om hur alla föräldrar ”valde” att sätta sina barn i förskoleklass - allt för att ge bilden av en given succé där föräldrarna frivilligt valde något - de faktiskt tvingades välja. För att få in även hemmaföräldrarnas barn så lades alternativen som lekis, vars verksamhet riktade sig specifikt till hemmabarn och dagmammebarn, ner. Med nästan 100 procent av alla barn i förskoleklass började förslagen ganska snart att hagla om att göra förskoleklassen obligatorisk: ”för alla barn går ju redan där”.
Nu har turen kommit till förskolan. Allmän förskola (gratis från tre års ålder 15 timmar i veckan) införd från tre års ålder: ”check”. Alternativen nerlagda i princip: ”check”. De kommunala dagmammorna har fasats ut nästan överallt: ”check”. Återstår att ta bort de privata alternativen och andra subventionerade lösningar: ”check”. För att ytterligare putta föräldrar i rätt riktning så kör propagandamaskineriet förstås samtidigt på med myter som:
”Alla barn som går i förskola blir bättre i skolan - det visar ALLA internationella och svenska undersökningar”.
 |
| Sanningen är att det är mammans utbildningsnivå som avgör hur det går i skolan. I OECD pisa undersökningen uppvisar svenska barn allt sämre kunskaper i skolan för varje mätning. |
Alla som läst George Orwells ”Animal farm” ser nog ett tydligt samband med hur staten styr människor och får dem att tro att de ”väljer” frivilligt, när det i själva verket handlar om att upprepa ett budskap tillräckligt många gånger, tills människor köper det hela och själva börjar upprepa samma sak. När tillräckligt många köpt den ”sanning” som basuneras ut, så ändrar man budskapet en aning inför nästa uppstyrning och kör samma taktik.
Det blir tyvärr barmen som får betala priset av all styrning och bristande valfrihet som gör att den psykiska ohälsan bara ökar. Men då halar politikerna fram sitt ess i rockärmen: ångestdämpande medicin. Allt för att hjulen ska rulla på som vanligt, utan att saker ska förbättras från grunden.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Läkemedel för vuxna skrivs ut till barn
Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn
Förskolebarn saknar skydd
2 kommentarer:
Strålande bra skrivet! Du har hajat "grejen". Det enda jag inte håller med om är att vi skulle kunna lösa detta genom att rösta på rätt parti. Ledsen att låta så pessimistisk men som jag ser det kan vi inte lösa ruttna problem INOM ett ruttet system. Jag vet tyvärr inte hur vi borde göra istället. I wish! Men så länge är det nog bara att fortsätta informera och engagera människor. Jag tror vi måste röras upp inombords för att något ska hända öht. Just nu är många så bedrövligt bedövade...
Nej ett parti kan inte lösa allt. Det är vi gräsrötter som måste se problemen och kräva åtgärder :) Jag tycker ändå att föräldrar i dag blir alltmer medvetna, om olika problem och vill göra något åt det. Sedan är det politiken som sätter ramarna.
Jag tror att det är hög tid för en ny familjepolitik - och att vi måste våga pröva lite nya politiska ramar. Men det är från gräsrötterna som informationen måste komma. Det är de som lever där ute i verkligheten och har kunskapen. Teori och praktik brukar jag prata om, när de hamnar för långt ifrån varandra så blir det stora problem.
Få är i dag intresserade av att engagera sig politiskt, men det är ett bra sätt ändå att förstå hur saker och ting fungerar. Alla som brinner för förändring borde gå med i ett parti, testa att vara med i en lokalavdelning och försöka sätta sig in i hur politiken fungerar.
Det finns verkligen inga enkla lösningar på dagens situation men jag tror att vi kan nå väldigt långt om vi börjar med att bygga familjepolitiken på vetenskaplig grund - i stället för ideologi :)
Skicka en kommentar