Foto: Dasha Gaian (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Nej, föräldrar som vill vara hemma längre ska straffas hårt av samhället så att de gör "rätt" (går ut och arbetar direkt efter föräldraledigheten) - sett ur ett ideologiskt perspektiv då förstås. Vårdnadsbidraget ska tas bort så att de tvingas säga upp sig och därmed förlorar en fot på arbetsmarknaden, om de får för sig att stanna hemma längre än ett år. De ska också förlora sin SGI - ja, de ska helt enkelt kastas ut i otrygghet, förföljas och hånas, så att det inte finns en arbetsgivare som sedan någonsin anställer dessa ”losers” igen. Hemma med barn ska för alltid vara lika med att du för evigt är ute i kylan ... och som grädde på moset, så vänta dig ingen pardon om du någon gång i livet behöver hjälp - hemmaföräldrar förtjänar ingen hjälp om livet slår hårt mot dem (som det kan göra mot oss alla emellanåt) - utan just hemmaföräldrar ska få lida och klara sig själva - som Nalin Pekgul, S, satt och skrek i tv.
Föräldrar ska tvingas och skrämmas att göra "rätt" helt enkelt. Ett synsätt som nu även moderaterna hakar på.
Sett genom röda glasögon kan aldrig valet att stanna hemma handla om ett barnperspektiv - utan bara om ett ideologiskt jämställdhetsperspektiv. Barn SKA användas som en murbräcka för jämställdhet. Alla ska göra lika - DDR är föredömet - och det finns bara ett sätt att leva och det handlar om att ALLA gör likadant.
Mitt i allt det här så finns det ett nätverk av föräldrar som växer sig allt större och starkare och det är föräldrar som tror på valfrihet, som vill bestämma själva hur de pusslar ihop sina liv för att skapa en balans mellan familj och arbete. Och bäst av allt dessa föräldrar samarbetar för att vi SKA ha många olika barnsomsorgsalternativ: En förskola av hög kvalitet för de som vill ha det, dagmammor och omsorg i hemmet med vårdnadsbidrag som tryggar anställningen och skyddar SGI:n.
Och så det här med att VB hindrar eller försenar människors inträde på arbetsmarknaden. Seriöst? Den som kan ta ut VB får inte ha några andra ersättningar som A-kassa eller andra typer av understöd. Varför fibbla med statistik och försöka skapa en verklighet som inte finns. Och ja, en majoritet som tar ut VB är kvinnor, men män tar också ut VB. Och nio av tio som arbetar inom förskolan är också kvinnor - kvinnor gillar att arbeta med barn helt enkelt, oavsett om det är i förskola eller i omsorg i hemmet. Det behöver inte vara ett problem - om man inte väljer att göra det till ett.
Sedan kan jag tycka att det är rent skamligt att säga att förskolan är bra och viktig för alla barn från just ett års ålder. Alla barn är olika och få kan ha missat krisen i förskolan, som beror på socialdemokraternas införande av maxtaxa och att de avvisade att förskolebarn ska ha ett skydd i en arbetsmiljölag.
VAD är det egentligen som skrämmer Expressens ledarskribenter och övriga i det "röda gänget" så vansinnigt med att människor väljer själva - i stället för att staten väljer åt dem?
Jo, förmodligen att människor om de har valfrihet inte alltid kommer att välja som staten vill - speciellt inte som i det här fallet när tankarna handlar om att bygga ett samhälle liknande det i gamla DDR, med bara en accepterad lösning: Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Men om Expressen läst på sin historia så borde de också veta, att när staten börjar tvinga människor att bara välja EN lösning - ett sätt att leva - så måste man börja bygga väldigt höga murar, för att inte människor ska fly.
Vi har genom vårdnadsbidraget fått en litet andrum från standardlösningen i det här landet. Ett yttepytte litet andrum i åtminstone en del kommuner. Det finns inga indikationer på att barnen skulle må det minsta dåligt av att få vara hemma längre än ett år, utan alla nya vetenskapliga rön inom anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, visar på att det är mycket fördelaktigt för barnens framtida psykiska hälsa och utveckling. Låt oss därför inte bara få behålla den här yttepyttelilla valfriheten - utan se till att den utvidgas till att gälla fler.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
DDR bör inte vara ett föredöme för svenska familjepolitik
Hög tid för en ny familjepolitik
Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget
Nonsens att vårdnadsbidraget slår mot invandrarkvinnor
Expressen skyr inga medel för att skada hemmaföräldrar: "När media går över gränsen"
3 kommentarer:
Underbart Madeleine!!
Underbart Madeleine! Bra skrivet!
myemail to expressen
Hello
My apologies for writing in English, I hope you don't mind too much.
I read http://www.expressen.se/ledare/vardnadsbidraget-ar-en-skamflack/
Your article raises a simple question. Do you think the state is better at raising children than than the childs parents ?
I think there is a lot of evidence showing the opposite, i.e. the more the state is involved in childcare, the worse the outcomes. State School vs Private School, State School vs Home School, State Medicine vs Private Medicine etc etc etc.
To focus just on daycare, here are some studies that show that kids in daycare have cortisol levels which tend to rise as the day goes on. Instead of peaking in the early morning, these kids experience higher levels of cortisol in the afternoon (Geoffroy et al 2006; Vermeer et al 2006; Sims et al 2005).
Here is another study that shows that kids with morning-to-afternoon increases in cortisol are rated by their teachers as more socially fearful (Watamura et al 2003). In addition, sleep researchers have found that kids with higher afternoon cortisol levels get less sleep at night (El-Sheikh et al 2008).
And finally another study shows that teens who had spent more time in daycare centers before the age of three had lower early morning cortisol levels. (Roisman et al 2009)
It also raises another question. Do people have the right to disagree in any meaningful way ?
If they can disagree verbally, but are still forced with the threat of violence to facilitate the thing they disagree with, then that is the ethics of slavery.
¨
Thanks for reading my email, I would love to hear back from you.
best wishes.
Skicka en kommentar