 |
| Foto: sad_anime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Kanske skulle en del barn rentav behöva lite tillitsfull "försummelse"… Jag vet inte men jag har väldigt svårt att släppa den frasen, från en ledare i Expressen. För några dagar senare kom det ännu en larmrapport om att självmorden ökar bland våra barn och ungdomar. Då ska man känna till att många av dessa ändå medicineras med ångestdämpande mediciner. Dessa mediciner fick läkarna att jubla ett tag … självmorden såg ut att gå ner och man trodde sig ha hittat en "plåster-på-såret"-lösning för den livsstil vi har. För ja … jag tror faktiskt att det är vår livsstil och vår familjepolitik … eller brist på familjepolitik som har lett fram till det här.
Själv har jag alltid kämpat för att vi måste gå till grunden och till botten med VAD det är som gör att så många barn tar livet av sig. För att sedan förändra vår livsstil - förändra HUR vi låter barnen växa upp under den period som är den sköraste i livet … perioden när deras hjärna formas och de ska få en bra och trygg grund att stå på.
Vi föds ju faktiskt inte färdiga … redo att ta oss an livet med alla dess utmaningar. Vi kläcks inte ur ett ägg som små krokodilungar … vi människor är ett däggdjur som kräver kärlek, empati, god omsorg, närhet, anknytning och socialt samspel med någon som kan ge oss allt det där. Företrädesvis en förälder.
Men trots att vi vet vad små barn behöver … trots att det finns forskning …så försöker vi frångå det och vara så moderna och skapa andra politiska ramar .. utifrån ett ideologiskt perspektiv, snarare än ett vetenskapligt. Där har vi pudelns kärna till den ständigt ökande psykiska ohälsan … tror jag.
Små barn är inte moderna, det går inte att stöpa om dem och tvinga in dem i en uppväxtmodell som de inte är mogna för. Vi forcerar fram en påtvingad självständighet för många små barn redan från ett års ålder. Vi separerar dem från deras trygghet och deras sammanhang … utan att i alla lägen erbjuda dem en ny trygg person och en ny trygg bas, som ger dem den anknytning, närhet, kärlek och goda omsorg som de har rätt till. En del barn kanske är mer robusta och klarar det här, andra är som små maskrosbarn och ser till att få det de behöver … men alla de andra? Är det de vi läser om i statistiken som tar livet av sig?
Vi håller just nu på med ett gigantiskt experiment mot bättre vetande, anser jag. Kunskapen finns, många påtalar sambanden mellan barnens första år och hur de senare mår och klarar livets utmaningar. Men allt möts (som jag sagt tidigare) av ett enda stort GÄÄÄSP.
Dessutom är det inte politiskt korrekt att tala om vad små barn behöver. Det finns ju faktiskt ett övergripande mål … en jämställdhetslinje och en arbetslinje. Men VAD säger att vi inte både kan vara jämställda och arbeta för vår välfärd. Men vi kanske måste omprioritera HUR mycket vi arbetar när barnen är små? Vi kanske måste göra det som många ser som helt otänkbart … ta fram nya politiska ramar med mer valfrihet, så att de föräldrar som vill kan ge sina barn tid, KAN göra det. Där de föräldrar som vill kan få en chans att skapa en bättre balans mellan familj och arbete, får en möjlighet till det.
Familjepolitiken är inte en av de fem viktigare frågorna det här valet, men det borde det verkligen vara.
Madeleine Lidman
Vill DU vara med och göra skillnad för de små barnen? Försöka vara med och förändra uppväxtvillkoren för dem? Är du emot mer styrning? Gilla då gärna följande sidor - och var med och gör skillnad och visa att vi faktiskt är många som inte tycker att barnen behöver försummas mer - vi vill att de ska få det de har rätt till: God anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel.
Läs också:
Vikten av god anknytning i förskolan
Läs också:
Vikten av god anknytning i förskolan
Dela gärna länken till Nya Föräldraupprorets hemsida också.
Namninsamling för valfrihet och NEJ till obligatorisk förskola
Namninsamling för valfrihet och NEJ till obligatorisk förskola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar