Inlägg från mamma om kärlek, magkänsla och stödet i HFN

Foto: Elvis Kennedy (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personen på bilden har inget samband med inlägget

Det har kommit så många glädjetårar de senaste dagarna. Häromdagen när jag kom hem till mitt lilla hjärta och kramade henne och lyfte henne som ett flygplan så hon tjöt av skratt där i hallen där hon sprungit till för att hälsa på mig, kände jag så starkt att vi plötsligt kommit varann ännu närmare. Att vi vunnit en framtid tillsammans. Hon förstår inte såklart, och vill genast bli nedsatt för att sen ta i mitt finger så hon kan leda mig till den lek hon och pappa höll på med nyss. Men jag hade precis kommit hem från mötet med mina chefer, som ger mig tjänstledigt till den 1 februari 2017. Hon är 3 år och 3 månader då. ”Så får vi titta på situationen och verksamheten då igen.” Att det kan vara så omtumlande!

Jag är så fantastiskt tacksam för de människor jag har omkring mig som ger mig möjligheten att vara trygg och kunna spendera livet tillsammans med min dotter. Inte minst min man. När jag tittar på min lilla flicka nu igen som springer runt där och busar så är det som att jag kan ta in och omfamna ännu mer av henne och allt runtomkring. Som att verkligheten expanderar. Jag saknar ord... Den lyckan!

Om jag tittar åt andra hållet, ser jag ett ekorrhjul som snurrar. Det gnisslar, SGI - Kvinnofälla - Pension, dagisfrågor, jämställdhetsfrågor, och massa annat gnissel om att mitt val är fel och bör ifrågasättas. Jag är medveten om allt det. Det hjulet blir plötsligt litet när jag står ute i den här fantastiska nyvunna känslan av att ha lyssnat in, och följt mitt hjärta och utkomsten av det. Det går liksom inte att hålla på med det hjulets byråkratier och käppar när jag funnit det jag har. Mitt liv som jag vill ha det. 

Jag tittar tillbaka åt min älskade dotter, och där, finns min familj. Mitt liv. Jag väljer dem. Vi väljer oss!! Jag tar ett djupt andetag, känner livet och tacksamheten, och sätter mig bredvid dem där på golvet. Nu ska vi olja in ett hjul så det inte låter så om det när det snurrar! ;) Jag vill dela den här känslan med er, ni här stöttar mig och hjälper mig att hitta vad som känns rätt inom mig så jag kan stå upp för det.
Tack för att ni finns!

Katarina

(Publicerat med tillåtelse från den mamma som gjorde inlägget)