 |
| Foto:Chris and Jenni (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
”De tar sin egen mat från lunchbuffén.
– De hade pipmuggar när jag kom, det signalerar bebis.
Det är lärande att kunna balansera en tallrik."
Hela artikeln i DN andas hur små ettåringar ska dresseras att bete sig som skolelever redan från ett års ålder och förskolechefen fortsätter obekymrat:
”Barnen byter blöjor själva, klär sig själva och äter själva.
– Höj ribban för ettåringar, det är fantastiskt att se samarbetet mellan dem. I början blev föräldrarna chockade, men vi har en skyldighet att ge våra juveler de bästa förutsättningarna, säger Tuula Aula.
– Absolut! säger Karin Mattsson. Efter lunchen hämtar barnen sina täcken och kuddar och går in i ett nedsläckt rum för att sova en stund på maten.”
Jag menar att låta barnen byta blöjor på sig själva??!! Inte ens en femåring klarar av att sköta sin hygien ordentligt som regel, utan behöver hjälp att torka sig när de gjort nummer två. Och att ta sitt täcke och självständigt gå in och lägga sig i ett mörkt rum. Allt det här om att mana fram självständighet hos en ettåring. De är för små att lämnas och vara självständiga. Barn skadas ofta under sovstunderna just för att de lämnas ensamma. Det står i artikeln att förskollärarna får en bättre utbildning ... det de verkligen skulle behöva utbildning i är om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Ja ettåringarna dresseras till att lära sig byta blöjor på sig själva (men jag betvivlar att det kommer att vara hygieniskt eller sluta tätt), men på bekostnad av vad? Oavsett vilken pedagogik förskolechefen hänvisar till så har faktiskt förskolans effekt på barn inte utvärderats under 30 år. Därför blir det extra farligt med detta experimenterande.
Vi vet vad små barn behöver när de är ett år, enligt den forskning som finns kring neurobiologi, anknytning och utvecklingspsykologi - att lära sig byta blöja, ta mat från "skolbespisningen", eller självständigt gå och lägga sig i ett "mörkt rum" - är inte vad en ettåring BEHÖVER. Barnet riskerar därför att drabbas negativt i sin utveckling. Reggio Emilia får också kritik i en studie för den här "självständighetspedagogiken".
Har vi alltså kommit dithän nu att vi har så stora barngrupper och få personal att barnen under täckmantel av pedagogik, måste börja ta hand om de mest basala behoven själva.
Små barn behöver närhet, kärlek, god omsorg för att utvecklas optimalt. Och för att kunna ta in nya kunskaper så måste de först och främst vara trygga.
Mitt tips är ett enda: Läs på, gör om och gör rätt.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Förskolechef Tuula Aula: Självständiga barn ger pedagogerna mindre arbete med omsorg och mer tid för det pedagogiska arbetet med läroplanen
Trygghet går före inlärning
"Små barn behöver en egen Läroplan"
Människobarnet föds för tidigt och outvecklat
Trygga barn lär sig lättare i förskolan
Anknytningsteori
Självständighet ska inte forceras fram
Nej barn måste INTE gå i förskola för att utvecklas optimalt (länksamling)
Kritisk studie av Reggio Emilia
Politiker blundar för sambandet med ungas psykiska ohälsa
Forskning om förskolans effekt saknas
Fel att utgå från att alla barn behöver förskola
Har förskolan blivit vår tids barnhem
Förskolan: "Vuxenvärldens svek slår rot i barnen" (Jesper Juul)
"Tidigare skolgång är ingen mirakelmedicin"
Professor Ulla Waldenström: Vi vet för lite om hur förskolan påverkar barn
Professor: Problem med förskolan slätas över
Dagens förskola har blivit ett experiment
9 kommentarer:
Förr ställdes dom här kraven på barn som började skolan vid 7 års ålder. Kunna ta mat i matsalen själv och kunna gå på toa själv. Nu ska små 1-åringar klara samma sak. Låter som orimliga krav.
Fast det där låter väldigt mycket som en dåligt skriven artikel om RIE (Resources for Infant Educarers), och enligt min uppfattning är RIE en väldigt, väldigt bra sak. Det är dock lätt att misstolka, och uppenbarligen inte så lätt att beskriva med bara en mening så som "de byter sina blöjor själva".
Nu vet jag ju inte om dessa ”särskilt yrkesskickliga förskolelärare” faktiskt bygger på det här, men i RIE-filosofin är tanken att barnet ska få vara delaktig i sitt blöjbyte, att den vuxna ska ta sig rikligt med tid för att ge barnet en chans till delaktighet (t ex genom att låta barnet tvätta sig så gott det kan med en egen tvättlapp). Det betyder dock inte att hela hygienen står och faller med barnets förmåga, det är självklart den vuxne som ser till att allt ser ut som det ska till slut.
Kan rekommendera att läsa följande för att förstå vad det här skulle kunna handla om:
http://respectfulparent.com/12-reasons-why-the-rie-craze-isnt-crazy/
På förskolan där jag jobbar har vi inte dessa krav på barnen! De barn som har fyllt 3 eller precis ska fylla 3 får prova att ta sin mat från skålar på bordet och sen bärabort tallrik och glas efter maten. Men att byta blöja på sig själva?? Det har jag aldrig hört talas om!! Hos oss fårfarmen mycket närhet och vi sitter mycket med barnen på golvet eller på våra låga stolar som vi har valt att ha för barnens skull. Alla förskolor är inte hemska!!
Självklart är inte alla förskolor hemska men jag reagerar på det som står i artikeln i DN. För mig känns det som för stora krav att ställa på en ettåring.
Eller som min nyss fyllda tvååring som VILL göra själv, han klarar att byta sin blöja själv ☺️ Det blir inte fantastiskt men han gör det!
Får man skriva som jag gör? Är jag onyanserad? Skriv det, ta en dialog. Men som en pedagog skrev inne på Forskolan.se när någon delade det här inlägget: "Hon är galen".
Är man galen för att man inte stämmer in i kören och hyllar tyget i Kejsarens nya kläder? Är man galen för att man lyfter ett problem, vänder och vrider på det, bollar med tankar och idéer i den dialog som följer i spåren av en åsikt, för att sedan komma med förslag på lösningar.
Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det ingår i vuxenrollen att diskutera saker, på ett bra sätt - utan personliga påhopp och mobbning. Jag tycker det driver ett samhälle framåt och att det river murar och låter människor mötas - och att det sedan i slutändan kommer något bra utav att många olika åsikter släpps fram.
Jag tycker att det är synd när det blir så som David Eberhard beskriver det här: Majoriteten skräms till tystnad När grupptryck gör att alla bara håller varandra om ryggen och klappar om varandra, ja som i sagan om Kejsarens nya kläder.
Jag vill inte tystna - jag vill prata, ha en dialog och lära mig mer - hela tiden.
”Jag vet att förskolan inte är en plats för en ettåring. Hur kan jag veta det? Jag är förskollärare och har inskolat barn som precis slutat amma och ännu inte lärt sig att gå.” Mamma och förskollärare: Förskolan är inte en plats för en ettåring
Om det är på barnens villkor och det hela tiden finns en vuxen med som hjälper till låter det ju bra, men med barngruppen på över 20 barn och 3 lärare så tror jag knappast att det är så det ser ut.
Frågan är också om pedagogiken finns till för barnet eller för personalen. Vet man i vilken utvecklingsfas en ettåring befinner sig och vet man och förstår man vilka behov en ettåring har så lägger man fokus där och på att tillgodose dessa behov. För får inte barnet dessa behov tillgodosedda så kan barnet skadas i din utveckling.
Det räcker alltså inte att lite käckt hänvisa till en "pedagogik" eftersom (även här) den som läst på vet att vi inte under de senaste 30 åren forskat på vilken effekt förskolan har på barn.
Det enda vi som har kunskap om barns behov kan göra är att utgå från den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - och sedan se om barnet får vad det behöver.
Gör man den kontrollen så framgår det snabbt att en ettåring inte har behov av att lära sig byta blöjor på sig själv eller andra barn. Inte heller finns behovet att lära sig hämta mat själv i "skolbespisningen". Eller att självständigt ta sitt täcke och gå och lägga sig i ett "mörkt rum".
Visst kan man dressera fram det här beteendet hos barnet men det kan alltså göra att man missar andra viktiga bitar som ska på plats och barnet riskerar att skadas i utvecklingen.
Sorgligt och något som en majoritet förstår av alla reaktioner att döma - som jag har fått.
Skicka en kommentar