 |
| Sodanie_Chea (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Mitt i allt det där så finns alla enskilda, unika människor, med sina drömmar om livet. Det enda liv de kommer att få. Ett liv där alla fått olika förutsättningar från början - olika falla ödets lotter ni vet, men ändå ska vi alla göra likadant och leva likadant.
Varför då?
Vi har ju bara ett liv och det #gårinteirepris, så varför ska vi inte ha rätten att välja själva. Vi lever väl inte i en politisk diktatur? Hur kunde vi hamna i den här extrema kvinnofällan, där den stora tysta majoriteten accepterar att politikerna styr oss, genom att använda de politiska ramarna och alla andra tillgängliga medel för att nöta och nöta vilka val som är de rätta.
Och så den stora frågan: VAD händer med alla dessa kvinnor när de inte får bestämma själva, utan tvingas att följa med strömmen? Mia Skäringer skriver om det i sitt inlägg En sång för alla dom som brann upp:
"Det kommer en dag i hennes liv då hon inte förmår bedra sig själv längre.
En sällsam gråt utan ände. En dag utan slöjor.
Då solen lyser igenom märg och ben, då regnet smattrar mot hjärtat.
Varje droppe så tung att köttet dallrar och jorden skälver.
Nollpunkten.
Ansikte som grimaserar i invanda förväntade uttryck.
Inuti tomhet. Inuti panik. Som att gå på rutin. Säga det som förväntas. Flina utan ögon.
Det finns ingen hellre stans hon vill vara men här står hon inte ut.
Hon håller på att utplåna sig själv. I drivor av snö.
Med trasig släde. Spänd på en döende häst.
Hur många gånger har hon inte sprungit emot sin egen känsla. Igenom väggar av nej. Anpassat sig. Hållt för andan. Svalt sina egna känslor som spyor.
Bitit ihop tills gommen låst sig."
Och Sveriges kvinnor mår inte bra. De lider i allt högre grad av psykisk ohälsa, de är stressade och utbrända. De hinner inte känna efter, för de tvingas hela tiden framåt - hetsas att springa i ekorrhjulet ... fortare och fortare. Tills de en dag flyger av och smäller in i väggen, för att kanske aldrig resa sig igen.
Därför är det dags att sätta ner foten, säga stopp till ännu mer styrning. På vissa partikanslier sitter det nu politiker och vässar på ännu fler förslag som ska minska valfriheten och öka styrningen. Därför är det dags att ge makten åter till gräsrötterna och stoppa politikernas makt. I går startade Power to Parents. Sätt ner foten du också och gör din röst hörd. Skriv på namninsamlingen.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Låt barnen få en röst i valet 2018
Vänster och FP kör över Sveriges föräldrar
Kvinnors sjuktal når historiska nivåer
Jämställdhetslinje risker bli sjukskrivningslinje
Explosion i psykiska ohälsa hos kvinnor
Fler barn inte alltid det bästa
Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola
2 kommentarer:
Hej!
Vad är du upplever påminner om diktatur i att demokratiskt tillsatta personer genomför förslag?
Vidare, vilket tvång ser du i att man har sitt ena barn på dagis medan man är hemma med det andra barnet?
Till sist, varför ska andra tvingas finansiera de som inte kan tänka sig att ta emot samhällets erbjudande att få barnomsorg?
Till Per Lundberg:
Så länge du flyter med strömmen och väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, så märker du sjävklart inte av så mycket av vad som händer om du kliver av strömmen och går din egen väg. I HFN har vi föräldrar som blivit anmälda till soc av BVC enbart för att de valt bort förskola. Självklart så löste det sig och soc hade inget att anmärka på i de fallen. Tre stycken hittills om jag minns rätt. Soc tyckte till och med att familjerna valt rätt, men obehaget att behöva utsättas för en anmälan bara för att man inte väljer förskola. Det ska inte få förekomma.
Med felaktiga råd till föräldrar som bygger på ideologi märker många av hur pressen hela tiden ökar att välja förskola. Förskolan anses lösa allt - och många märker hur BVC tjatar och tjatar att det äldre syskonet ska in i förskolan när de är hemma med syskon. Och i Malmö, Göteborg och Stockholm har man numera som policy att skicka hem kommunens tjänstemän till familjer som valt bort förskola - för att försöka övertala dem att sätta in sina barn. Hur obehagligt är inte det? Det ger föräldrar en känsla av att de gör något fel och är inte särskilt demokratiskt.
Varför ska skattebetalarna tvingas finansiera att föräldrar är hemma med syskon och lämnar små barn under tre år till förskolan? Varför ska ett bortlämnande av barn subventioneras - men inte omsorg i hemmet?
Skicka en kommentar