En minister borde representera alla alternativ

Nyamko Sabuni, förskoleminister kräver att dagbarnvårdare ska ha utbildning. Här har vi ett fundamentalt fel - "förskoleminister" - det borde heta BARNOMSORGSMINISTER. Vi har faktiskt fler barnomsorgsalternativ i det här landet än förskola.... än så länge. Och naturligtvis, en minister för förskolan ska nu in och peta i dagmammornas verksamhet. Hon representerar ju faktiskt inte dem - utan de är ju egentligen konkurrenter till förskolan och vad gör man med konkurrenter?

Efter många år av utfasning av dagmammorna - en utfasning som inte alltid skett på ett korrekt sätt, så ser vi nu ett uppsving igen på grund av barnomsorgspengen. Nu kan fler starta upp en verksamhet och marknadsföra sig via internet och på andra sätt. Ett nödvändighet med tanke på att många kommuner varken berättar om barnomsorgspengen eller att det går att välja dagmamma.

Jag har hört så många föräldrar berätta om hur de ringt sin kommun och bett att få ställa sig i kö till dagmamma, men fått till svar att det inte finns några dagmammor, eller "man kan inte ställa sig specifikt i kö till dagmamma utan bara till förskola" eller att dagmammorna har fullt.

När så dagmammorna undrat varför de inte fått några barn via kommunen, så har de fått till svar att det inte är någon som vill ha dagmamma. På det här sättet fasades de kommunala dagmammorna ut. I en del kommuner, där det var tillåtet, ersattes de av privata dagmammor som själva kunde hitta barn till sin verksamhet.

Dagmammorna har de mest nöjda föräldrarna, långt mer nöjda än vad dagisföräldrarna är med sina dagis och det beror på de små barngrupperna, den hemlagade maten och att barnen får göra utflykter.

Den svenska förskolan är i kris och som förskoleminister kanske Nyamko Sabuni borde fokusera på det istället för att försöka stoppa alternativen.

"Små barn behöver få kontaktytor och stabila relationer för att kunna utveckla språk, självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur utgör grunden för all fortsatt inlärning. Barn som inte får tillräcklig spegling, bekräftelse och vägledning under sina första levnadsår får bestående och oåterkalleliga psykosomatiska skador."

Några kloka psykologer i Göteborg har nu slagit larm om situationen i förskolan men de är inte ensamma. Flera andra har också startat liknande upprop och själv har jag också försökt att dra mitt strå till stacken genom min debattartikel i SvD.

Så mitt tips till förskoleministern är att istället för att gå in och peta i en fungerande verksamhet som har synnerligen nöjda föräldrar - så ta ett krafttag och gör något åt de synnerligen allvarliga bristerna vi ser inom så många förskolor idag.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vad menar Nyamko Sabuni?

Nyamko Sabuni har fel om den nya skollagen

Vi Föräldrars upprop för mindre barngrupper

Barnverket: Upprop mot de stora barngrupperna i förskolan

Namninsamling: Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola från 3 år

Våga välja sida

Det är inte karriärsmart att säga att man är hemmaförälder eller att man väljer att ställa sig på den lilla människans sida. Det är inte heller smart att säga sådant som starka grupper inte vill höra men vad händer i ett samhälle där alla alltid ställer sig på den starkes sida? Någon får betala ett pris och hårdast drabbar det de svagaste i samhället.

Inne på Familjeliv i tråden "Jag är livrädd för dagis" så läser jag om en ensamstående mammas förtvivlan över bristen på valfrihet och ser med all tydlighet den lilla människans utsatthet;

"Jag är också helt livrädd för att lämna min dotter till dagis om något halvår. Det blev en total katastrof när jag lämnade min son till dagis, 24 barn i gruppen, han blev mobbad, han rymde faktiskt 3 år gammal och personalen märkte inte ens att han och ett barn till var borta. De blev anmälda utav de som hittade barnen på spårvagnshållplatsen! Sen hade min son så stora problem med talet (vilket inte då var förskolans fel) så att han fick byta dagis och börja på en resursavdelning med färre barn och underbar personal men nu vet jag att det är inte där min dotter kommer få gå. Nej hon kommer hamna på ett vanligt dagis i en groteskt stor barngrupp, finns inga dagmammor här där jag bor heller. Jag har verkligen ångest i och med det blev så fel med sonens dagis. Men kan ju inte säga upp mig från jobbet och stanna hemma heller, speciellt inte då jag är ensamstående."

Hur kan vi tillåta att människor drabbas på det här sättet av dagens familjepolitik? Här ser vi valfriheten minska i många kommuner när dagmammorna fasas ut och det enda alternativet är dagis. Den här mamman är ensamstående, hon tillhör gruppen "den lilla människan" och är sårbar och beroende av att någon annan för hennes talan och driver hennes och barnens sak. Det visar återigen hur viktigt det är att våga debattera familjepolitiken och att det finns människor som vågar välja sida -även om det inte är karriärsmart eller leder till mer pengar på banken. Även om det personliga priset många gånger kan bli högt för de som vågar göra det (jag kan bara gå till mig själv, men det är en annan historia).

Det här visar att vi behöver vara fler som vågar välja, för det är bara tillsammans som vi kan kämpa och göra samhället bättre och se till att det finns ett brett utbud av olika barnomsorgsalternativ att tillgå - som alla håller hög kvalitet.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se