Eftersom vi är olika ska politiska beslut utgå från det

Foto: iowapolitics (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Innan skollagen ändrades så gick det att hemundervisa barn i Sverige. Totalt var det cirka 100 familjer som av olika orsaker valde den lösningen. Inte särskilt dramatiskt och inte särskilt konstigt. Barn är olika. Trots det så genomförde alliansen en ändring som gjorde att det i princip blev omöjligt att hemundervisa barn, vilket i sin tur drev flera familjer i landsflykt och i dag bor cirka 12 familjer på Åland som har läroplikt - inte skolplikt - och där de därför kan hemundervisa utan problem. Några andra familjer reser jorden runt, för att kunna hemskola sina barn.

Det har alltså aldrig varit några problem med dessa familjer som valt att hemundervisa, så varför stoppades den möjligheten? I dag är det bara Tyskland och Sverige som inte tillåter hemundervisning.

När man tänker lite på hur många hemmasittare det finns i det här landet ... alltså barn som aldrig går i skolan, eftersom de av olika orsaker inte trivs där, inte fungerar i den miljö som erbjuds, eller inte behandlas väl - utan till exempel mobbas, så hamnade ändå fokus från regeringshåll på de barn som mår bra, utvecklas bra och uppnår mycket bra skolresultat - nämligen de hemundevisade barnen.

VAD är det för prioriteringar?

Samma mönster följer nu när det gäller tiden innan skolstart. 2011 var det cirka 8 500 familjer som med hjälp av vårdnadsbidraget hade omsorgen om sina barn hemma. Inga larmsignaler har inkommit om att barnen farit illa, inga problem över huvud taget, men ändå ... det första regeringen S, V och MP gör är att föreslå att vårdnadsbidraget ska tas bort, för att försöka få in även dessa små barn under tre år i förskolan. En förskola som det larmas mycket ifrån ... angående problem med stora barngrupper, för lite personal, bullrig och stressig miljö. Var finns barnperspektivet i beslutet att ta bort vårdnadsbidraget?

Genomgående tycks det vara som att alternativen till skola och förskola upplevs som ett hot. Men var finns vinsten att få in alla barn i samma fålla, när barn är olika?

Vinsten för alla barn är ju helt självklart att just för att barn är olika - så ska man se till att erbjuda både många olika barnsomsorgsalternativ (även ett subventionerat hemmalternativ) men även erbjuda fler alternativ än skola - nämligen hemundervisning. Alldeles utomordentligt självklart. Varför ser inte politikerna det här? Eller varför väljer de att inte se det här?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Den inkluderande skolan en hälsofara för barn med autism

Brottslig skola

Hemundervisning och socialen

Sandberg kör sin egen skola

Hemmasittarna ofta utbrända

Björklund tiger om lotteriartad hemundervisning

Namninsamling: Förändra de politiska ramarna så att föräldrar får valfrihet

Barn lär sig saker i socialt samspel

Foto: Leonid Mamchenkov  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Allt som behövs är att barnet "ger dig sitt hjärta", säger Gordon Neufeld, en av författarna till boken "Våga ta plats i ditt barns liv" -  när han berättar hur barn lär sig saker. Anknytningen är själva grunden, den måste finnas där. När den fungerar kan det sociala samspelet börja och barnet börjar också lära sig saker. Ganska långt ifrån tanken att det räcker med att sätta ett litet barn i en skolbänk och sedan ställa en lärare där framme vid katedern som lär ut saker - och så sitter då barnet där som en liten svamp och suger åt sig alla kunskaper.

Tyvärr har den här synen på hur det livslånga lärandet går till - och synen på små barn som elever i en skola,  krupit ännu längre ner i åldrarna. I dag ses små ettåringar som elever i en skola. En syn som inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi. Sverige har en politik som utgår från att alla barn är lika och därmed ska alla barn malas igenom samma skolgång. De som inte håller måttet och inte följer den förutbestämda mallen och kurvan - ska justeras.

Tänk om vi i stället skapade en syn på barnet som den alldeles egna unika lilla individ varje barn är. Tänk om vi började tänka till lite och började göra om från grunden. Kanske ska vi börja redan i dag - här och nu. Varför inte prova lite mindre styrning som omväxling. Skolresultatet bara sjunker och den psykiska ohälsan hos barn bara ökar. Vad har vi att förlora på att testa mer valfrihet?

I stället för en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel försöker tvinga alla att göra lika - varför inte införa en som redan från start tar hänsyn till att ALLA barn är olika? Då borde vi i alla kommuner ha förskola, dagmamma och omsorg i hemmet. Med riktig valfrihet finns det något för alla barn.

I Sverige är hemskolning förbjudet. Tidigare var det cirka 100 barn som hemskolades varje år. Om en familj seglar jorden runt är hemskolning tillåtet dock och accepterat.

Därför är det extra intressant att läsa om hur en 14-årig autistisk kille fick blomma ut när hans mamma tog över hans lärande, långt borta från all mekaniserad pedagogik i förskola och skola.

Men det finns positiva trender. Allt fler föräldrar läser på hur förstår hur anknytning och socialt samspel är själva grunden för barns lärande. Och de delar med sig av sina erfarenheter. När Folkpartiet pratar om att "en förälder aldrig kan ersätta en pedagog" och skapar nya osäkra föräldrar - så finns det en motvikt - de som tror på sig själva som föräldrar och vet att hemmapedagogiken är guld värd för barns lärande. Här kan du läsa mer om hur hemmaföräldrarna lär sina barn saker: En blogg om hemmapedagogik

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hemskolade barn är tryggare i sig själva

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget