Eftersom Newsmill lagt ner sin sajt försvann också inläggen. Lägger därför ut en del av det jag fått publicerat där, här i bloggen i stället. Nedanstående skrevs 2011.
I Sverige har svenska folket röstat fram en regering som står för valfrihet och många barnomsorgsalternativ – även hemmaalternativet. Alla människor har olika mål och drömmar med sina liv, eftersom vi lever i en demokrati bör respekten för det alltid finnas med i samhällsdebatten. Hur kan det då anno 2011 vara okej att formulera sig i stil med "kvinnor som inte lyfter blicken från spisen sviker sitt eget släkte". En liten hånfull stämpel på de kvinnor som väljer att stanna hemma längre för att ge sina barn tid.
 |
| Skärmdump från Expressen. Liza Marklund anser att det är grov barnmisshandel att ha barnen hemma. |
I Sverige har svenska folket röstat fram en regering som står för valfrihet och många barnomsorgsalternativ – även hemmaalternativet. Alla människor har olika mål och drömmar med sina liv, eftersom vi lever i en demokrati bör respekten för det alltid finnas med i samhällsdebatten. Hur kan det då anno 2011 vara okej att formulera sig i stil med "kvinnor som inte lyfter blicken från spisen sviker sitt eget släkte". En liten hånfull stämpel på de kvinnor som väljer att stanna hemma längre för att ge sina barn tid.
Proffstyckare som hånar och förlöjligar
gräsrotskvinnorna för deras livsval – sviker sitt eget släkte…. skulle jag
vilja säga istället.
Under de tio år jag arbetar ideellt för
hemmaföräldrarnas, både mammors och pappors, rätt att välja bort
standardlösningen (med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från
ett års ålder), så har jag sett ändlösa påhopp från framförallt kvinnor på
dessa starka mammor och pappor – som egentligen bara har en harmlös önskan –
att få ge sina barn tid. Att själva få ansvara för deras vård och omsorg under
de första åren. Hemmapapporna omnämns aldrig i proffstyckarnas påhopp. Det gör
det nämligen enklare att lägga ribban för påhopp riktigt lågt om de låtsas att
de enda som är hemma med barnen är kvinnor. En utstuderad härskarteknik, mot
vanliga små gräsrötter som inte har en chans att försvara sig eller få sin röst
hörd.
Jag skulle kunna förstå proffstyckare som Liza Marklund (Aftonbladet), Katerina Janouch (Expressen), Karin Thunberg (SvD).
Heidi Avellan (Sydsvenskan), Anna Larsson (SvD), Elisabet Olsson (Expressen)med flera, om deras ständiga påhopp på hemmaföräldrarna – och framförallt
kvinnorna – handlade om föräldrar som på något sätt skadade sina barn. Om de
knarkade, söp eller misshandlade barnen. Men hemmaföräldrarnas enda brott är att
de vill ge sina barn tid. De vill ge dem den närhet, kärlek, omsorg som de
anser att barnen behöver och har rätt till för att få en stabil grund att stå
på.
De här nedlåtande artiklarna som ständigt skrivs om
hemmaföräldrarna påminner lite om forna tiders häxjakt. De här proffstyckarna
har bestämt sig för att till varje pris krossa just hemmamammorna och med alla
medel försöka få dem att rätta in sig i ledet och göra samma livsval som de
själva.
Varför?
Anno 2011, varför kan inte respekten finnas för att människor
gör olika val här i livet. Karriär och barn – javisst – men inte nödvändigtvis
samtidigt. Under hemmaåren med barnen så utvecklar du som förälder en mängd
egenskaper som du har stor nytta av i din senare karriär. Många starka
hemmaföräldrar bildar nya nätverk med andra starka hemmaföräldrar – för stark
måste du vara i ett land som Sverige – där de osakliga och låga påhoppen haglar
över de som väljer att ge sina barn tid. De händer i ett land där det hur man
får uttrycka sig om människor annars är är starkt reglerat i lag och
överträdelser beivras. Testa och byt ut ordet hemmaföräldrar/hemmafru mot
invandrare i något av de vanliga påhoppen och bilden blir genast en annan.
Katerina skriver att hemmaföräldervalet förutsätter en
man. Jag skulle vilja vända det till att det förutsätter två föräldrar och
möjligheten att försörja en familj på en lön. Sedan kan båda arbeta 50 procent
och turas om att vara hemma, eller så är mamman hemma ett år och sedan pappan,
eller så är en hemma på dagarna och en jobbar kvällar och helger. Jag har varit
i kontakt med föräldrar som valt en mängd olika lösningar, men bara för att en
är hemma abdikerar inte den andra föräldern som arbetar utanför hemmet per
automatik, vilket proffstyckarna ofta får det till. Med den logiken så innebär
det alltså att en majoritet av Sveriges barn står utan föräldrar vid ett års
ålder då, de flesta väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar
och barnet på dagis.
Hemmaföräldrarna satsar på teamwork, downshifting och
relationer istället för konsumtion.
Under den period i livet när barnen är små, inrättar
de sina liv efter hur de anser att barnen ska få den bästa uppväxten. Är det
verkligen ett så stort brott att det förtjänar dessa återkommande påhopp på
hemmaföräldrarna. För låt oss vara ärliga. Dessa påhopp förstör verkligen för
hemmaföräldrarna. Den dag de är redo med nya erfarenheter och kunskaper att
återgå till arbetslivet igen, så har de fått en loserstämpel och en dumstämpel
på sig, på grund av de ständiga påhoppen i media.
Det är kanske där vi ska börja lägga fokus istället.
Ska vi i framtiden ha ett samhälle som tillåter diskriminering och påhopp på
hemmaföräldrar? Eller ska vi ta och sätta ned foten och sätta stopp för det
här? Jag tycker att den här mobbningen har pågått alldeles för länge ärligt
talat.
Jag vet att Katerina pratar om hemmafruar. Tyvärr kan
jag bara säga att det finns de som lämnat öppet mål i den debatten genom att
envisas med att kalla sig hemmafruar, i stället för hemmaföräldrar. Något jag
ofta kritiserat, till synes för döva öron. Vid en förfrågan till en annan
organisation (som jag trodde var för hemmaföräldrar men som alltid går ut och
pratar om hemmafruar) om de inte arbetar för att också pappor ska kunna vara
hemma, fick jag till svar att ”männen får föra sin egen kamp”. De tänkte därför
fortsätta att kalla sig hemmafruar eftersom de då också fick uppmärksamhet i
media.
Hemmaföräldrars nätverk arbetar för att både mammor
och pappor ska kunna vara hemma – vi kämpar självklart för både mammor
och pappor. Vem som är hemma är det upp till föräldrarna att bestämma själva.
Och pappor är också hemmaföräldrar. Men i mindre utsträckning än mammorna,
precis som fler som arbetar inom barnomsorgen är kvinnor. Nio av tio som
arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, något som proffstyckarna konsekvent
väljer att blunda för.
I Sverige väljer många föräldrar att ge sina barn tid
och de gör olika livsval. Vi har hemmaföräldrarna och föräldrarna som väljer
att hämta tidigt på dagis samt föräldrarna som hittar andra barnomsorgslösningar,
som dagmamma. Gemensamt för dem alla är att de väljer bort standardlösningen
med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Och
för det får de finna sig i att bli ifrågasatta.
Än så länge har vi lite valfrihet kvar trots
kommunernas ständiga försök att fasa ut dagmammorna, proffstyckarnas påhopp på
hemmaföräldrarna och jobbskolkarstämpeln på de föräldrar som arbetar deltid och
hämtar barnen tidigt.
Nu är det dags att vi slår vakt om den valfriheten och
sätter stopp för den här rent skamliga hetsen mot alla de som INTE väljer
standardlösningen. Vi har en regering som säger sig stå upp för valfrihet och
många olika barnomsorgsalternativ. Det tycker jag vi ska respektera. Med
andra ord, det är dags att hyfsa debattnivån.
