måndag, juni 18, 2018

S sparar hårt i förskolan samtidigt som de ger dagbarnvårdarna sparken

Foto: Thomas Hawk (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I Enköping väljer S trots alla larm från Förskoleupproret och #pressatläge, att göra drastiska besparingar på barnen och försämra förskoleverksamheten. Två miljoner tänker de sig spara in genom att barnens trygghet ska åsidosättas genom att man inte ska kunna ta in vikarier. Förskollärarna och barnen ska ta smällen som vanligt.

Det här visar också på precis det jag tidigare har sagt - det räcker inte att snickedisnacka med politikerna och berätta att personalen inte klarar sitt uppdrag och sedan tro att politikerna lyssnar. Förskoleupproret tror fortfarande att det är en väg att gå: "Vi måste vara tålmodiga och vänta, så händer det något snart". Tyvärr inte. (Och det är ärligt talat så synd att ni lurar människor att tro det). Jag vet för jag har följt besparingarna på barnen i 20 år nu. Redan för 18 år sedan varnade BO för att krisen i förskolan var så allvarlig att barnen for direkt illa. Och sedan dess har politikerna fortsatt att utöka förskolans uppdrag utan att tillföra mer pengar. "Jo, men nu ska ni se att det kommer att hända något. Vi kommer inte att misslyckas", säger Förskoleupproret käckt och vägrar ta in fakta.

Det är då man stilla tänker, det har gått två decennier redan utan att något hänt, förstår ni inte att det enda som hjälper är att avkräva politikerna en tydlig familjepolitik och dessutom en tydlig budget för förslagen? Sedan kan människor rösta på det bästa alternativet. Fika och snickedisnackande med politiker leder precis ingenstans, ni blir bara duperade och ytterligare några decennier kommer att gå utan att det blir några förbättringar. Resultatet vi kommer att se är precis det vi ser här - ännu mer försämringar.

Socialdemokraternas motto är ju: "Alla ska det lika dåligt". Därför ser så klart politikerna i Enköping även till att gardera sig när de försämrar i förskolan, så att inga barn ska kunna undvika att drabbas. För att nå dit har de gett de kommunanställda dagbarnvårdarna sparken och så tänker de sig att erbjuda personalen jobb i förskolan istället, samtidigt som de också tvingar in dagbarnen i förskolan. Verksamhetschefen för förskolorna Monica Tägtsröm Bergman säger: "Det blir bättre för de berörda barnen att flytta till förskolan med fler kamrater".

Sanningen är att för barn som inte mår bra i förskolegrupper så är det rena rama katastrofen och det försämrar både de drabbade barnens livschanser drastiskt, samtidigt som det försämrar för förskolan som tvingas hantera barn som mår dåligt i förskolemiljön.

Det är något iskallt och cyniskt över det här att flytta runt vuxna och små barn som spelpjäser på en schackbräda. Det är så totalt inhumant och omänskligt att inte se vilka konsekvenser det får för varje enskild människa, för varje enskilt barn.

Sedan förstår jag faktiskt inte att barnens väl och ve alltid hamnar längst ner på människors intresselista. Jag förstår absolut att personalen i förskolan behöver bättre arbetsvillkor, men samtidigt har de facket på sin sida som ska arbeta för dem. De har också skydd i en arbetsmiljölag, vilket barnen inte har. Sedan handlar det om vuxna människor som garanterat har kortare arbetsdagar än barnen. Deras arbetsdagar är åtta timmar maximalt. Barnens dagar i förskolan kan ligga på10-12 timmar i veckan ... OCH - personalen kan välja att sluta och börja jobba med något annat, barnen har inget val och snart finns det inte heller längre några andra alternativ kvar än förskola.

När det ser ut så här så känns det extra angeläget att någon också kämpar för de små barnen som inte själva kan göra sin röst hörd. Och det är precis därför som Power to Parents 2018 startat. Men det behövs fler som skriver på för barnen för att politikerna ska bry sig. Vill du vara med och göra skillnad? Skriv namninsamlingen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen kan inte vänta - tänk utanför ramarna

onsdag, maj 02, 2018

För att undvika psykisk ohälsa - måste vi börja titta på små barns behov

Foto: Missmoney (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är mycket nu, om psykisk ohälsa igen. För några år sedan var det valfriheten eller oro över om barnen skulle få ett arbete senare i livet, som gjorde att de insjuknade i psykisk ohälsa - enligt Folkhälsomyndigheten. Nu är det skolan som är orsaken. Det är alla krav, så tar vi bara bort läxor, prov och betyg så är allt löst, tydligen. Samtidigt var det Folkhälsomyndigheten som spred falska nyheter för inte så länge sedan och paketerade om lite gamla utländska studier och skrev att det de tagit fram var ny svensk forskning, som visade att förskola är bra för barns psykiska hälsa.

Ja, det kan inte vara lätt att vara förälder. Till att börja med så går ju en majoritet av alla barn i förskola och har så gjort i minst två decennier nu, så varför har vi då inte massvis med psykiskt välmående barn i vårt land? För i verkligheten så är ju ohälsotalen bland barn och unga väldigt höga. Är det då förskolans fel? Blir barn sjuka av förskolan? Eller är det oro för att de inte ska få ett jobb? Valfriheten, eller skolan?

Jag tror inte att det finns en enkel sanning och det är tråkigt att Folkhälsomyndigheten hela tiden försöker servera enkla svar på varför vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa, samtidigt som de som katten tassar runt het gröt och undviker kärnfrågan. Och det beror på att deras uppgift är att invagga föräldrar i en falsk trygghet så att de ska fortsätta leva som politikerna vill. För att komma sanningen på spåren och få svar så måste vi börja med att titta på vad små barn behöver - och sedan se om de får det.

Människan är ett avancerat däggdjur med ett djupt känsloliv och ställer många existentiella frågor kring livet. Det kräver att vi har någon att bolla med när det kommer till tankar om livet - ja, OM livet i stort.  Vi behöver tid för reflektion och tid för familjen. Barn är också olika. Vi föds olika känsliga och det enda som kan hjälpa mot psykisk ohälsa längre fram i livet är (enligt den forskning som finns om små barns behov): närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt sampspel med en vuxen - under de första viktiga åren. Inte under det första viktiga ÅRET, utan de första viktiga ÅREN.

Det finns inga garantier att föräldrar som ger sina barn tid och som ger dem en trygg barndom, där barnets behov tillgodoses, slipper undan att barnet någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa. Olika falla ödets lotter och olika vi äro. En del är känsligare och har dessutom en ökad sårbarhet, som gör att de drabbas lättare. Men om vi ger barnen det de behöver enligt den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - så ökar vi chansen för att barnen ska klara av livets utmaningar, utan att drabbas.

Föräldrar får tyvärr inte information om den viktiga forskning som ligger till grund för vad barn behöver, eftersom den förnekas av de politiskt styrda forskarna. Istället matas föräldrar hela tiden med propaganda från politiskt styrda myndigheter, som Folkhälsomyndigheten. Och då handlar den underliggande orsaken till propagandan om att föräldrarna ska ut och arbeta så tidigt som möjligt och så långa dagar som möjligt. Något som går stick i stäv med den forskning som finns om det lilla barnets behov.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Får ettåringarna den närhet de behöver?

Förskola kan bryta tidig anknytning

Barn behöver inte förskola som den ser ut idag

Mamma och förskollärare: Förskolan är inte en plats för en ettåring

Stressade små barn och konsekvenserna

Behöver min 2,5-åring förskolans stimulans?

Psykolog: Sätt inte barnet i förskolan

Har förskolan blivit vår tids barnhem?

Dagens förskola har blivit ett experiment

Ny forskning om förskolan behövs

Många risker med långa dagar i förskola

Forskning om förskolans effekt på barn saknas

Innan läroplanen infördes var resultaten ännu bättre

Förskolebarn som går långa dagar mer stressade

Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan

Barn har rätt till närhet, kärlek och bekräftelse



fredag, april 13, 2018

De sex första viktiga åren lägger grunden för hur ditt barn utvecklas

Foto: Stepram (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En pappa skriver så stillsamt en insändare som är klockren och adresserar problemen där de hör hemma. Inga överord, bara: "Det är ditt fel om ditt barn skriker hora till andra". Hela artikeln belyser så tydligt problemen med dagens föräldraskap. Istället för att ge sig på lärarna i skolan och tro att de ska lösa allt och att allt är deras ansvar, så har faktiskt varje förälder ett ansvar för hur de egna barnen beter sig. Sedan kan jag förstå att det är svårt när många barn inte är så mycket med sina föräldrar, under de första sex viktiga åren när grunden läggs.

Många barn idag går 50-60 timmar i veckan och barn som har föräldrar som är föräldralediga med syskon, placeras ändå långa dagar i förskola, även alla lov, utan särskilda skäl. Samtidigt som larmen i #pressatläge duggar tätt om att många förskolor inte har rätt förutsättningar att klara sitt uppdrag och ge barnen det de behöver.

Sedan är det så viktigt som förälder också att känna till HUR barn lär sig saker. Barn lär sig saker genom spegelneuronerna i hjärnan. Det betyder att det gamla ordspråket: "Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör", gäller. Och barnen formas efter hur och om de får tillång till det som små barn behöver: närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen.

Jag brukar säga att kunskap är makt. Om föräldrar förstod hur viktiga de första sex åren är för hur barnet utvecklas, så skulle säkerligen många fundera mer över tid för barn och balans mellan familj och arbete. De skulle säkerligen inte heller så enkelt köpa de lätta lösningarna som presenteras från politikerhåll. Lösningar där det påstås att det bästa alltid är att lämna ifrån sig barnen så tidigt som möjligt och så långa dagar som möjligt i någon annans vård.

Alla kan inte välja den bästa lösningen som det ser ut idag med den styrande familjepolitik som bedrivs i det här landet. Men föräldrar har mer makt än de tror och kan ställa krav på politikerna att ta fram en flexibel familjepolitik som stöttar föräldrar, istället för att styra dem.

Politikerna bryr sig nämligen inte om barnen. De ser bara teoretiska skrivbordskonstruktioner och olika mål som de tror sig uppnå med styrning av folket på olika sätt. Den ena ideologin ser bara arbetslinjen - småbarnsföräldrar måste arbeta heltid så tidigt som möjligt för att mata in mer pengar i det svarta slukhålet som kallas välfärden, eftersom hela systemet håller på att kollapsa. Och den andra ideologin ser barnet som en produkt som ska formas och skapas i det rätta tänkandet, för att bli en framtida väljare som röstar "rätt" och garanterar att politikerna får sitta kvar vid maktens grytor.

I kläm mellan de politiska ideologierna och målen, finns det lilla barnet - som inte bett att få födas. Och vars enda längtan är att få vara nära sina föräldrar, få tillbringa tid med sina föräldrar, få känna sig älskade och få upptäcka världen och lära sig om hur världen fungerar - tillsammans med de personer som betyder mest för det lilla barnet: föräldrarna/föräldern.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vill du som förälder sätta press på politikerna och ge barn 0-6 år en röst i valet 2018? Skriv då på namninsamlingen Power to Parents.

måndag, mars 26, 2018

Hemmaomsorg ger barn precis det de behöver

Foto: Rachel Samanyi (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är inte lätt att gå mot strömmen och följa sin magkänsla, men barn är olika så varför ska vi göra exakt samma val kring barnens första år? Många som väljer att gå sin egen väg och stannar hemma längre, för höra kommentarer från grannar, vänner, bekanta och släktingar, om att barnen missar något väsentligt när de inte blir elever i en skola från ett års ålder och får lite undervisning. Det skapar naturligtvis oro och många läser in sig på den forskning som finns och som visar vägen i vad små barn behöver, egentligen.

Kruxet är bara att hur påläst du än är som förälder, så skapar ändå det hårda klimatet i vårt land där bara en enda barnsomorgsmodell hyllas (förskola), oro hos de som väljer något annat. Därför var det extra roligt att få läsa hemmaföräldern Hanna Hinnersjös inlägg i Hemmaföräldrars nätverks FB-grupp, om en händelse som hon var med om nyligen. (Har fått tillåtelse att dela inlägget offentligt). Hanna har omsorgen om sina barn hemma och arbetar i egen regi i pedagogisk omsorg i form av familjedaghem.  Äldsta barnet har hon haft hemma helt i fyra och ett halvt år och sedan har han efter egen önskan fått gå i förskola några timmar i veckan, eftersom hans bästis går där.

Hannas berättelse:

"Helt plötsligt mitt i söndagsmiddag på restaurang idag kom det fram en tant från ett bord i närheten och frågade om jag pratar engelska och ja jo det gör jag ju svarade jag. Sen fortsatte hon med att fråga var mina barn går i förskola och om de gått där länge. Då sa jag förstås att jag är dagmamma och att mitt stora barn gått på sin förskola i ett år nu men att han är hemma när han vill och att det lilla barnet hänger runt, hemma på dagarna. Då ropade tanten till sin man och sa: "Vad var det jag sa" och skrattade.

Det visade sig att hon var en österrikisk forskare inom anknytning och barns sociala trygghet och nu jobbar i Sverige med att studera svenska förskolebarn i deras vardagsmiljö på förskolan. Och så sa hon att hon var helt faccinerad över att det så tydligt syns på mina barn att de kommer från en annan tillvaro, än den som är klassisk här i Sverige. Och att jag gör ett fantastiskt jobb med dem. Hon hade suttit och studerat oss i vårt samspel i 1,5 timme med sin man (måttligt creepy kanske men ändå).

Alltså ett sånt jäkla bevis på att min dröm om att med hjälp av närhet, skapa trygga individer som är lugna och okonstlade i sig själva samt att min karriärmässiga "uppoffring" lönar sig. Nu kanske jag kan slänga all favoritläsning om barn- och familjepsykologi, då mitt och barnens förhållningssätt uppenbarligen är på god väg mot hamn." 

I Sverige har ingen forskat på vilken effekt förskolan har på barn, under de senaste 30 åren. Men ändå serveras föräldrar hela tiden myter om hur förträffligt och nödvändigt det är för alla barn att gå i förskola. Samtidigt som vi i Sverige snart bara har en enda barnomsorgsmodell - har all forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi stuvats undan. Men det är så viktig forskning som visar vad små barn behöver - och det är precis det som barn får när de har hemmaomsorg (så länge inte hemmet är dysfunktionellt så klart).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Kärlek sätter sig på hjärnan 

Stressade småbarn

Får ettåringarna den närhet de behöver?
Små barn behöver inte en massa aktiviteter


söndag, mars 18, 2018

Ingen märkte att BO slutade arbeta för alla barns bästa

Foto: Art Siegel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag kan tycka ibland att det finns en fara i att myndigheter är så styrda av direktiv från politikerna. Ta bara Barnombudsmannen. När Alliansen kom till makten och en ny BO (Fredrik Malmberg) ersatte Lena Nyberg, så ändrades uppenbarligen också BO:s uppdrag från att omfatta alla barn - till att handla om utsatta grupper. Om Sveriges journalistkår bevakat makten som det är tänkt, så borde någon ha reagerat på det hela. En anledning att BO kanske slutade titta på alla barns behov kan ju vara nedskärningarna i barnomsorgen som började redan på 90-talet och där de första larmen om att barnen for illa kom redan för cirka 20 år sedan. Larm som ingen politiker riktigt mäktade med eller brydde sig om och därför var det kanske enklare att ändra BO:s inriktning, när det började bli skarpt läge och situationen började bli ohållbar. Det blev lättare att flytta fokus till barn som omhändertagits av socialtjänsten, eller flyktingbarn. Behjärtansvärda grupper att engagera sig i, men det är anmärkningvärt ändå att inte alla barns välmående bevakas av BO.

I årsrapporten från BO år 2000 står det bland annat:

"Studier visar att personalen i förskolan som en följd av det ökade antalet barn i grupperna och den minskade personaltätheten endast har tid med de dagliga rutinerna. De hinner inte med tröst och stimulans av barnens utveckling. Många barn reagerar emot den stressande miljön på förskolan och vägrar att finna sig till rätta. Personalen upplever matsituationerna och blöjbytena så stressande att de inte har tid för den lek, samspel, närhet och kroppskontakt som de minsta barnen såväl behöver. Inte heller finns tid att ge oerfarna förstagångsföräldrar behövligt stöd."

Trots BO:s larm hände absolut ingenting. Och nu har det alltså gått snart två decennier utan några som helst förbättringar. (En liten tankeställare till alla som tror att politikerna inte vet att barn far illa i förskolemiljön och att bara de får veta, eller media rapporterar - så kommer en lösning #pressatläge).

År 2007 varnade sedan dåvarande Barnombudsmannen Lena Nyberg fortsättningsvis också om att den psykiska ohälsan hos små barn ökade. Vad hände? Jo det blev liv i luckan till tusen - men inte så att någon ställde sig på barnens sida, utan Expressens ledarsida krävde istället hennes avgång. 2008 ersattes hon av folkpartisten Fredrik Malmberg och allt arbete hos Barnombudsmannen tog en ny inriktning och började handla om ett smalt och nischat område. Voilà - försämringarna i familjepolitiken kunde fortskrida och trots att den psykiska ohälsan fortsatte öka, var det nu ingen som vågade säga varför eller som tog tag i problemet.

Nu har barnen satts åt sidan i politiken i snart 20 år. Enda gången de omnämns är det som ett problem och ett hinder för jämställdhet och arbetslinje. Under en föreläsning på Timbro nyligen pratade en folkpartist om barnen som "de som fyller på och ska ta över och jobba". När någon uttryckte att det lät lite hårt så kontrade han snabbt med: "Ja, så är de gulliga också förstås".

Jag vet inte men jag tycker vi har en hemsk syn på barn i det här landet. Dessa små individer är så mycket mer än en biologisk fotboja - en frihetsinskränkning som ska fördelas "rättvist" mellan föräldrarna. De är kärlek, livets mening, lycka, glädje och en chans till utveckling och förståelse för livet med allt vad det innebär. Det människor ångrar mest på dödsbädden är att de inte tillbringade mer tid med sina barn och sin familj, men all denna kunskap har tryckts undan. Dessa små förtjänar en bra och trygg barndom där de får sina behov tillgodosedda så att deras chanser att få ett bra liv maximeras. Ska vi minska den psykiska ohälsan hos barnen så måste vi börja arbeta förebyggande och då handlar det om att titta på vad små barn behöver utifrån den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi.

Det är dags att vi föräldrar tar tillbaka ansvaret för barnen och att vi samtidigt tar tillbaka makten över våra liv. Tack, men nej tack till alla politiker som vill detaljstyra hur vi lever och vilka val vi gör. Staten är ingen bra förälder - det kan vi se i de psykiska ohälsotalen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling för att ge barn 0-6 år en röst i valet 2018

Att enbart kräva mindre barngrupper räcker inte

Nej att tvinga papporna att vara hemma mer löser inte problemen med MeToo

Proffstyckareliten: Barn är en frihetsinskränkning som måste fördelas mellan föräldrarna

Familjepolitiken måste förändras - barn är ingen biologisk fotboja

Mammor betalar priset för att arbeta heltid



fredag, februari 23, 2018

En enda barnomsorgsmodell: förskola - ger flera negativa sidoeffekter

Foto: Adam McLane (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I Sverige matas föräldrar hela tiden med att det bara finns en enda barnomsorgsmodell som är det bästa för alla barn: förskola. Det är som att den självklara kunskapen om att barn är olika har försvunnit. Det säger sig självt att förskola för barn som inte mår bra i förskolegrupper kommer att ge en mängd negativa effekter på just det barnets utveckling. Om sedan förskolan rent generellt inte är anpassad efter små barns behov utifrån forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - utan fokus istället hamnar på pedagogik - då kommer det att få ännu fler negativa sidoeffekter på många små barns utveckling rent generellt.

Trots att föräldrar hela tiden matas med fake news från politiskt styrda myndigheter som till exempel Folkhälsomyndigheten, om att förskolebarn blir duktigare i skolan samt mer psykiskt välmående, så kommer det ju faktiskt i andra änden helt andra oberoende nyheter om ständigt ökande psykisk ohälsa och ständigt sjunkande skolresultat (även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer). Om nu en majoritet av alla barn gått i förskola de senaste decennierna så borde väl inte dessa siffror vara så dystra?

Nu kommer det siffror som visar att IQ sjunker för första gången hos nya generationer i de nordiska länderna. I vanliga fall brukar nya generationer vara smartare än de äldre. Naturligtvis skyller alla på ipads och det kan säkert vara en del av sanningen, men för den som läser in sig på forskning om vad små barn behöver och sedan tittar på vad en majoritet av alla svenska barn får under sina första år, så finns nog en stor del av sanningen där också.

"Du är så negativ, är du så emot förskolan", kanske någon tänker. Nej, jag är emot att vi styrs mot en enda barnomsorgsmodell och att förskola snart är det enda alternativet som finns. Jag är för valfrihet och tycker att vi ska ha en förskola för de föräldrar som vill det, men då ska den vila på den forskning som finns och vara utformad efter små barns behov. OCH personalen måste få rätt förutsättningar att göra ett bra jobb. Att förskolepersonalen tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår säger ju en hel del, Om de mår så dåligt i förskolemiljön, hur mår då inte barnen?

Jag vill ha alternativ, så att föräldrar både kan välja - men också välja bort, om de märker att en lösning som de valt inte fungerar. Då ska de självklart kunna välja något annat. Det är ju därför det är så fiffigt med många olika barnomsorgsalternativ. Barn är nämligen olika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stå upp för dagmammorna





tisdag, februari 20, 2018

Fika med SVT träffar Hemmaföräldrars nätverk

Fika med SVT kom hem till mig igår för att träffa lite hemmaföräldrar från Hemmaföräldrars nätverk och prata om vilka frågor vi tyckte var viktiga inför valet. Föräldrar som valt att gå mot strömmen och väljer bort standardlösningen med två helitdsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, är en grupp som sällan kommer till tals, eller syns i media. Därför var det toppen att vi var bland de som valdes ut för ett besök.

Med en stor röd picknickkorg fylld med kaffetermosar och bullar dök det upp fyra personer från SVT. Vi berättade så klart om att vi önskade höra mer om familjepolitik inför valet 2018 samt att barnperspektivet måste få komma in. Barn 0-6 år har inte en röst idag, utan nämns över huvud taget knappt i politiken. Ibland känns det som den allena rådande synen på barn är den som PM Nilsson uttryckte: "Barn är en biologisk fotboja, en frihetsinskränkning som måste fördelas rättvist mellan föräldrarna". De allra flesta som fått barn ser det nog för det mesta väldigt annorlunda.

För en majoritet av oss är våra barn det viktigaste vi har och självklart vill vi ha en familjepolitik som vilar på forskning om vad små barn behöver. Och då handlar det om anknytningsforskning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Som vi sa till Fika med SVT: "Det är en win win för alla om familjepolitiken kommer upp på agendan inför valet 2018. I familjepolitiken ryms så många olika viktiga bitar som rör barn 0-6 år och som innefattar ett barnperspektiv. Det handlar om föräldraförsäkringen, barnomsorgen och vilka alternativ som måste finnas i alla kommuner, eftersom barn är olika. Men innefattar även förskolan och vilka förutsättningar den ska ha för att barn ska må bra och utvecklas bra". Med tanke på att den psykiska ohälsan hos barn bara ökar, skolresultaten sjunker och nu även IQ sjunker i de nordiska länderna, så är det verkligen dags att börja titta på de första åren och låta politiska beslut i framtiden vila på den forskning som finns.

Jämställdheten är en annan viktig fråga vi lyfte. Idag presenterar media ofta jämställdheten utifrån den socialistiska defintionen om 50-50. Men jämställdhet innefattar så mycket mer. Varför ska det bara finnas en modell även här för att uppnå jämställdhet? Även om vi delar 50-50 på föräldraförsäkringen så kommer vi inte åt det faktum att kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg präglas av väldigt låga löner. Att höja lönerna är en viktigare diskussion än att hindra de som vill att vara hemma längre eller arbeta deltid. Jämställdhet är ju också att få välja själv vilket liv du vill leva, men eventuella negativa sidoeffekter av ett val går det ju att göra något åt, istället för att genom politiska beslut styra hur människor lever sina liv.

Fika med SVT reser runt i hela landet och träffar mängder med gräsrötter. Det är ett hedervärt uppdrag och vi hoppas att vi i HFN nu i vår tur har varit med och bidragit till att det här kanske blir valet när de små barnen 0-6 år får sin röst hörd och vi i slutändan får politiska partier som tar fram en familjepolitik som är bra och hälsosam för våra allra yngsta.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Riskfyllt styra mer i familjepolitiken

Jämställdhetslinje riskerar att bli en sjukskrivningslinje

Att enbart kräva mindre barngrupper räcker inte