onsdag, januari 18, 2017

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Foto av: Yodod (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  
Nu har det kommit en ny studie som visar att små förskolebarn som går långa dagar är mer stressade. Ja inte i Sverige - utan i Norge. Här i Sverige så är vi tyvärr drabbade av forskningsförnekande så trots att en studie som gjordes redan 1974 och som visade att dagisbarn hade förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol - så får forskare som söker anslag för att följa upp den studien, avslag.

Karoline Randal Lorentzen och Jøte Toftaker skriver på NRK om den norska studien:

Barn blir stressade av långa dagar i förskolan

För första gången har stressnivåerna hos de yngsta barnen i förskolan kartlagts. 85 förskolor har deltagit i studien och den visar att de barn som har de längsta dagarna är mer stressade än de som har kortare dagar.

- Studien visar att förskolebarnen har en förhöjd stressnivå när de är i förskolan men att stressnivån sjunker de dagar de är hemma, säger May-Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU.

May Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU har forskat på hur barns stressnivåer påverkas av långa förskoledagar. Tillsammans med forskare från NTNU, Regioncentrum för barns och ungdomars psykiska hälsa öst och söder och Oslo universitet, har hon fått tagit fram forskning som visar att långa förskoledagar ökar stressnivån hos de yngsta barnen.

- Det visar att långa dagar i förskolan, borta från föräldrarna, med många vuxna och många barn kan vara krävande för många små barn. Det beror på att stresshormonerna aktiveras när barnen upplever en situation som är alltför svår för dem att hantera på egen hand, säger hon.

Två gånger om dagen samlade forskarna in salivprov från 112 stycken ett- och tvååringar, i sammanlagt sex olika kommuner, för att mäta nivån av stresshormonet kortisol.

- Det intressanta är att vi mätte kortisolnivåerna klockan 15.00 både på barn som har långa dagar och de barn som hade korta dagar. Det verkade som att de barn som hade långa dagar redan hade en beredskapsplan i kroppen för att vara där en lång tid, säger Drugli.

Enligt Statistiska centralbyrån, går en majoritet av förskolebarnen i Norge mer än 40 timmar i veckan och tillhör därmed gruppen med högre stressnivåer. Man har inte forskat på om dessa nivåer är skadliga, men förskolechefen för en av de förskolor som är med i undersökningen säger att hon kommer att använda den här kunskapen för att göra vardagen bättre för barnen.

- Vi har märkt att barnen är trötta när de har långa dagar och de högre kortisolnivåerna hänger ju ihop med det. Jag är inte direkt överraskad, men det viktiga är nu att man gör något åt det här, säger Margrete Skevik, enhetschef på Jakobsli förskola i Trondheim.

Tidsbrist är något som de flesta föräldrar kan relatera till. Den forskning vi har tagit fram kan bidra till att hjälpa föräldrar att reflektera mer över hur mycket tid de tillbringar med sina barn, tror Drugli.

 - Vi kan inte avstå från att berätta om vad vi hittat när vi forskat bara för att det kan ge föräldrar dåligt samvete, utan jag känner att det här kan ge föräldrar en möjlighet att tänka igenom och se över om de kan ge sina barn kortare dagar och åtminstone hur eftermiddagarna och kvällarna med de små barnen ser ut, säger hon.

Det finns många studier som visar att stresshormoner är skadliga för vuxna. Stress skördar mängder av offer och resulterar i utbrändhet hos vuxna, med synbara skador på hjärnan som följd. Och då talar vi ändå om vuxna människor som borde ha en större motståndskraft mot det skadliga kortisolet, än små sköra barn vars hjärnor är under utveckling. Därför är det så förvånande att inte någon forskare i Sverige får forskningsanslag till att följa upp Marianne Cederblads studie.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar

Stressade småbarn

Farlig stress. Vad händer när skrikande barn dumpas i förskolan

Stress får hjärnan att krympa

Markant ökning av förskolebarn som är förstoppade på grund av stress

Stress - det finns en gräns för vad barn tål

lördag, december 31, 2016

Kampen för valfrihet har haft ett högt pris för mig - men haft stora positiva effekter för andra

Foto av: Paul Wilkinsson  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (
Ännu ett år har gått och det är dags att stanna upp och reflektera en stund. Själv är jag så förvånad över att så få känner sin historia mer än till mor- och farföräldrar. Visst ska vi leva i nuet men det är ändå viktigt att ägna en tanke åt de som gått före, som kämpat för att vi i dag ska ha det bra. Historielöshet gynnar bara politiker som vill styra oss, att kunna sin historia och känna sin släkt handlar om att förstå livet mer på djupet och det gör också vår levnadsstig lättare anser jag. Min favoritdikt står i en av böckerna som sammanställts om min farmor Gulles släkt. Det var hennes lillebror Stig Engström som på äldre dagar tog sig tid att skriva samman allt han kunde hitta om släkten. Sedan hjälpte min farbror Gösta Lidman till med att redigera allting.

Den blickar aldrig framåt
som inte kan blicka bakåt.
Den sörjer illa för barnbarn
som saknar intresse för farfar.

Den vet föga om rummet
som inte  har känsla för tiden.
Den tänker föga på andra 
som lever blott här och nu.

(Från ett hembygdsmuseum i Ytterlämnes socken i Ångermanland)

Själv har jag kämpat i två decennier för det självklara - att vi ska ha en familjepolitik som tar hänsyn till att barn är olika. Just för att barn är olika så går det inte att utgå ifrån att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - ska fungera för alla familjer. Därför måste det finnas alternativ och möjlighet för föräldrar att välja olika lösningar.

Det är och har varit en svår kamp och starka politiska krafter kämpar emot mitt arbete för valfrihet. David mot Goliat, politiska partier med oändligt med pengar - och en vanlig fattig mamma utan några andra resurser än sitt skrivande. Som en vanlig liten mamma har kampen ibland känts helt omöjlig, men i dag blir vi allt fler föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så visst har mitt arbete gett resultat - men priset har varit högt. Hur högt kanske det blir en bok av en dag. Men varje gång jag läser om en familj som fått stöd att lyssna till sin magkänsla och som förändrat sin livsstil till att passa det egna unika barnet bättre - så känner jag lycka. För mig är barnen viktigast, nu och alltid. I dag har vi över 2 300 medlemmar i huvudgruppen i Hemmaföräldrars nätverk - och närmare 600 som står i kö och väntar på insläpp. Till det har vi lokala grupper i hela landet.

Min egen mormorsmormor Birgitta (Brita) Liljestrand, var med och kämpade för att kvinnor skulle få rösträtt. Jag kämpar för att kvinnor - och framförallt föräldrar - ska kunna välja tid med sina barn. Den kamp min mormorsmormor förde var nog lika svår som den jag utkämpar i dag. Priset blir högt för den enskilde men ger ett positivt resultat för kommande generationer. Den här kampen för jag dock inte ensam, utan med stöd av alla föräldrar som drar sitt strå till stacken. Vi arbetar tillsammans för att göra skillnad - så ett stort tack till alla er som delar inlägg och som skriver kommentarer på nätet. Syns vi - så finns vi.

Med dessa ord vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.S

Vill DU vara  med och förändra vårt samhälle så att det blir bättre för kommande generationer? Förändra så att dina barn och barnbarn får det lättare att leva på ett hållbart sätt och ett sätt som fungerar bäst för dem.

Skriv då på namninsamlingen som ska gå till politikerna innan valet - med krav på att de tar fram en mer modern och flexibel familjepolitik. Du kan också vara med på ett hörn och förändra historien - allt som krävs är en signatur - och ditt namn kommer inte att ligga ute på nätet. Tillsammans kan vi göra skillnad för framtida generationer :) http://www.powertoparents.se

Läs också: 

Min kamp för vårdnadsbidragets införande, gav många föräldrar en respit från standardlösningen under några år :)

Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar





fredag, december 30, 2016

Tror du hemmabarn missar något? Inget kan toppa det här.

Foto av: daft_pupil (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Personen på bilden har inget samband med texten)
Det finns så mycket forskning och kunskap om vad små barn behöver, men ändå har många föräldrar i dag en extrem övertro på att det är förskolan som är bäst på att erbjuda det. Naturligtvis mycket beroende på den massiva propaganda som matas ut med ständiga myter. Men dessa myter bygger inte på kunskap om vad små barn behöver - de har som enda syfte att få ut alla småbarnsföräldrar i heltidsarbete. Men om vi skippar att använda barnen som murbräcka för jämställdhet ett tag och tar och fokuserar rätt och slätt på vad barn behöver - så finns ju allt redan i hemmet. En mamma i HFN beskriver så bra vad hon kan erbjuda i det här inlägget:

Undrar vilka i min omgivning som skulle önska den här förskolan till sitt barn?

Personaltäthet: en utbildad förskollärare per barn.

Mat: ekologisk hemlagad mat från grunden. När det är väder som passar för det så kan lunchen intas ute, exempelvis i skogen.

Utevistelse: Varje dag. Stor gård med tillgång till djur, barnen har möjlighet att klappa får och mata höns. Rikligt med skogsutflykter och under året förläggs en del av tiden till fjälls där vandring, upplevelse och lärande sker i barnens takt.

Vila: sker alltid med personalen intill och med en tröstande hand eller famn att tillgå, erbjuder möjlighet att vila på lammskinn eller i vagn.

Övriga aktiviteter: en gång i veckan åker förskolan till utemuseum/historieland där barnen får ingå i planerad aktivitet och uppleva historielandet.

Rörelse: sker mestadels ute där barnen får prova på till exempel skidor och motoriken tränas upp när de leker i skogen.

Aktiviteterna följer årets rytm och speglar vad som sker under de olika årstiderna.
Lärandet sker lustfyllt utifrån varje barns intresse.
Sociala och emotionella färdigheter tränas genom att barnet få ingå i olika sociala sammanhang och får möta människor i olika åldrar.
Under dagen ingår även vuxenimiterande aktiviteter.
Målen i LPFÖ 98 uppnås såklart i verksamheten.

Nå vad tror ni om den förskolan... det är vad min dotter har varje dag... HEMMA.

Terese Eriksson

tisdag, december 13, 2016

De svagaste offras när S satsar valfläsk på priviligierade grupper

Foto av: James Doepp  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Betongmakten S har sedan de kom till regeringsmakten visat att de med lätthet och utan att tveka kör över små svaga icke resursstarka grupper. De hann bara komma till makten så var det barn som inte mår bra i förskolegrupper som skulle kastas ut till vargarna. De räknade iskallt med att gruppen hemmabarn var så liten och protesterna skulle bli så få - att det var värt att köra på som en ångvält i ideologins namn. Bort med vårdnadsbidraget alltså. All information om varför det var bra för de barn vars föräldrar kunde använda det för att vänta med förskola, eller minska tiden i förskola - var helt ointressant för socialdemokraterna som slog dövörat till som vanligt. De hade sedan länge lagt upp riktlinjerna och barn ska inte vara hos sina föräldrar efter ett års ålder - för alla föräldrar ska ut och arbeta heltid när barnen är små - och betala skatt till ett alltmer svällande välfärdsuppdrag.

Nästa svaga grupp de riktade in sig på var föräldrar med barn som har diagnoser som ADHD och Asperger och har vårdbidrag för att kunna stötta sina barn. Här fanns det mer pengar att skära bort utan att riskera några protester. Det dröjde inte länge förrän de aviserade att här skulle det också komma att skäras ner på subventionerna.

Nu senast blev det barnen som har LSS, svårt sjuka barn, varav många som behöver dygnet-runt-vård för att överleva, som med den socialdemokratiska regeringen plötsligt får se alla assistanstimmar indragna och där föräldrarna uppmanas att ta sitt föräldraansvar.

Eftersom ideologi går före sunt förnuft och beprövad vetenskap så blev nästa förslag att satsa på att få alla små barn att gå ännu längre dagar i förskola samt slänga ut lite valfläsk. Därför kom förslaget upp att införa heltid eller obegränsat med tid (60 timmar i veckan) för föräldraledigas barn. Stockholm skulle bli först ut. Men i sin iver att snabbt omfördela pengar från mindre resursstarka grupper till redan gynnade och priviligierade så glömde de personalen i förskolan. De räknade tydligen med att tystnadskulturen och personalens utsatta läge skulle göra att det hela skulle gå smidigt och utan protester. De var så självsäkra att de inte ens kände ett behov av att tillföra mer pengar. En alarmerande förskollärarbrist i Stockholm var inte heller ett problem. Personalen brukar ju vara så foglig och skulle de protestera så kläm direkt till med: "Vi ska inte skuldbelägga föräldrar som har sina barn långa dagar". Allt för att få tyst på alla diskussioner och protester.

Sedan socialdemokraterna införde maxtaxa, allmän förskola och började låta barn till föräldralediga ha en plats i förskolan - har uppdraget för förskolan utökats under snart två decennier utan att mer pengar har tillförts. Personalen har kämpat på och de får ju höra många fina saker: "Våra superhjältar", "ni tar hand om det viktigaste vi har", "en förälder kan aldrig ersätta en pedagog". Och snällt har de tigit och fortsatt arbeta - till följd att de tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår. Jag har till och med fått ta del av information där en förskollärare skryter om att hon klarar av att ta hand om 19 barn själv. Men är det verkligen ett rimligt krav att ställa? Och är det en förebild för andra verkligen? Och hur blir omsorgen och lärandet (som det pratas så mycket om), säkerheten och tryggheten, i en grupp på 19 barn och en personal? Det är väl inget att skryta om, eller försöka inspirera fler att klara av.

Men nu har pedagogerna i förskolan fått nog. Jag tror att kombinationen av rika, kända och priviligierade mammor som så självklart tycker sig ha rätt till heltid eller obegränsat med tid - och den totala nonchalansen mot personalen från de socialdemokratiska politikerna, har gjort att framförallt pedagogerna i förskolan har tröttnat. Det sorgliga är att förskollärarna har stöd av Lärarförbundet som kritiserat heltidsförslaget i ett remissvar men även demonstrerat. De som sviks däremot är barnskötarna som tillhör Kommunal. Kommunal lever i total symbios med socialdemokraterna och väljer att inte agera för de vill inte kritisera det parti som de är en del av och bidrar med pengar till: socialdemokraterna.

Det intressanta är att när de nu mullrar bland pedagogerna och Förskoleupproret samlat in nästan 4 000 namn på kort tid, samtidigt som även de demonstrerat mot heltidsförslaget, så väljer socialdemokraterna att bara köra på. Det visar på en total brist på medmänsklighet och respekt för den lilla människan. Ideologin går före allt i alla lägen. Det här kanske var lättare för många att bortse ifrån när en liten grupp som hemmaföräldrarna och deras barn kördes över och drabbades hårt av all styrning och alla försämringar i familjepolitiken, men nu när alltfler människor drabbas av ångvältsideologin så kanske det blir mer uppenbart vilket samhälle socialdemokraterna är på väg att skapa.

Valet 2018 närmar sig med stormsteg. Vill du vara med och sätta press på de politiska partierna att ta fram en familjepolitik som utgår från verkligheten och som tar hänsyn till att barn är olika? Skriv då på namninsamlingen i Power to Parents.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

70 miljoner i LO-stöd till S

Föräldrar erbjuds mer tid i förskolan för sina barn - trots att forskning visar på risker

Var finns solidariteten med de föräldrar vars barn inte passar i förskolan

torsdag, november 17, 2016

Rika, kända och priviligierade skriker de mammashaming så fort någon har en annan åsikt

dpotera  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
De är rika, kända och priviligierade och de bloggar om sina liv, sina barn och delar flitigt med sig av, sin livstil, fotografier på barnen och de val de gör kring barnen. De berättar också om hur de självklart använder sig av förskolan 30 timmar i veckan till sina äldre barn, när de är hemma med syskon - och en del stoltserar även med att de snart ska kunna lämna bort större syskon på heltid. Det spelar ingen roll att de är föräldralediga och redan hämtar pengar ur ett system: föräldraförsäkringen. Självklart har de rätt att få pengar även från barnomsorgsbudgeten. Det är ju inte deras problem att de är priviligierade och att skattesubventioner regnar över just dem. Finns möjligheten så varför inte ta den, liksom. Inte ens det faktum att alltfler föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS indragen och därmed får noll kronor i stöd, samtidigt som de med fullt friska barn får stora belopp ur skattekakan, intresserar dem.

I den tysta överenskommelsen ingår att alla som läser deras blogginlägg eller offentliga Facebook-inlägg ska hylla dem och ge dem många likes. Möjligheten att kommentera betyder enbart att alla ska stryka dem medhårs och hylla deras föräldraskap och livsval: de är ”supermorsor”. Och de upplever sig så kränkta när alldeles vanliga mammor eller pedagoger i förskolan - människor, utan makt, pengar eller tillgång till media och kändisvärlden - skriver en kommentar och ifrågasätter hur de så lättvindigt kan sätta sina barn långa dagar utan särskilda skäl på skattebetalarnas bekostnad. Den upplevda kränktheten - får dem genast att mobilisera sig. De bloggar och hetsar och twittrar och bekräftar varandra och får stort utrymme i media: De är utsatta för mammashaming. Solidariteten finns bara mellan dem själva och deras priviligierade gäng - inte med vanliga små mammor utan pengar och resurser.

Tidningen Mama (där de flesta har sin hemvist som bloggare) och Expressen, vädrar genast klicksensationer och låter de rika, kända och privilegierade får gråta ut och prata om det de gillar allra mest: sig själva och hur svårt det är att inte bara få kommenterar som håller med dem i allt. Och hur bra det är att just deras barn får gå 30 timmar eller heltid. Ungarna älskar det ju.

Ingen av tidningarna bryr sig dock om att ge de föräldrar som har barn som inte mår bra av att gå i förskola en röst - föräldrar som saknar subventionerade alternativ. Det är en mindre grupp av vanliga, icke kända, rika och privilegierade föräldrar - och därför är helt ointressanta. Lika ointressanta är de stackars pedagogerna i förskolan som får se hur de får allt mer att göra, utan att mer pengar eller resurser skjuts till.

Så länge jag har opinionsbildat för valfrihet så har hemmaföräldrar varit utsatta för ständiga påhopp - på ledarsidor, i krönikor, på bloggar och i debattartiklar. Under de här 16 åren har jag aldrig sett någon tala om mammahets, eller mammashaming när det handlar om att på ett mycket lågt och fult sätt hoppa på, förlöjliga och håna hemmaföräldrar - trots att vi verkligen talar om hets - och inte om nyanserade inlägg om politiska ramar eller användning av skattepengar. Det har även förekommit saker som att en journalist lurat sig in hos föräldrar under falska förespeglingar om att göra ett positivt hemmareportage, som sedan blev ensidigt negativt. Och jag har själv fått uppleva hur Sveriges radio klippt och klistrat ihop frågor och svar som inte hörde ihop, för att sprida en felaktig bild av vad jag som hemmaförälder och vanlig liten mamma står för.

Nu när de rika, kända, priviligierade och ”kränkta” mammorna fått stort mediautrymme och fått gråta ut - så kan vi kanske återgå till ordningen och börja prata om den egentliga sakfrågan: Våra barn. Att barn är olika och att vi behöver familjepolitiska ramar som stöttar föräldrar så att de kan välja den bästa lösningen för det enskilda barnet. Och då måste vi diskutera hur vi subventionerar olika lösningar, så att det finns något som kommer alla barn tillgodo - inte bara de som tillhör en redan priviligerad grupp.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Man sviker inte sina ”systrar” för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

Ta av dig offerkoftan. väx upp och ta ansvar för dina handlingar




tisdag, november 15, 2016

Synd att politikerna inte satsar på alternativ för de barn som inte mår bra i förskolemiljön

30 timmar förskola, heltid, eller obegränsat med tid på skattebetalarnas bekostnad när en förälder är föräldraledig med syskon, har blivit en het potatis. Några få föräldrar har direkt försökt flytta fokus till sig själva och har valt att ta på sig offerkoftan och klaga över att de känner sig ifrågasatta: "Varför inte utnyttja det om det finns . . .  liksom, så sluta skuldbelägga MIG. Det är faktiskt jobbigt att ta hand om två barn samtidigt".

I samma veva har reportagen om föräldrar som har svårt sjuka barn och som fått sin LSS indragen cirkulerat över nätet. De får noll kronor för vård av svårt sjuka barn som dör om de inte får dygnet-runt-hjälp. Dessa föräldrar har fått allt stöd indraget med motiveringen att de ska ta "sitt föräldraansvar". Behöver jag säga att den ena gruppen är väldigt mycket större än den andra, vilket naturligtvis kan få vissa politiker att slänga ut valfläsk till den större gruppen, samtidigt som de kör över den mindre och drar in allt stöd. Helt ogenerat använder de våra skattepengar för att försöka få fler röster. Den ena gruppen behöver dock verkligen stöd av våra skattepengar, men det gör faktiskt inte den andra som kräver en massa förskoletid, utan särskilda skäl.

Det finns också en annan bild och en annan historia som ännu inte berättats. En förälder beskriver det så här:

”Det här är en ickebild på min dotter. Hon är alldeles förtvivlad. Varför?
För att hennes mamma måste åka iväg om en liten stund för att jobba natt. Imorgon måste hon till dagis, vilket hon inte vill eftersom hon hellre är hemma med sin mamma.

Tänk om politikerna kunde se min lilla tjej och förstå att det finns precis lika många barn som blir förtvivlade över att de måste gå till dagis, som det tydligen finns barn som blir förtvivlade över att inte få vara med på fredagsaktiviteterna på förskolan.

Politikerna skapar möjligheter för den ena lilla tjejen att få vara på dagis på heltid för att inte missa något viktigt. Synd bara att dom inte skapar lika mycket möjligheter för den lilla tjejen som inte vill vara där.

(Av hänsyn till min dotter lägger jag givetvis inte upp någon bild på henne när hon gråter förtvivlat i sin pappas armar).”

Personligen känner jag bara att vi måste börja ta hänsyn till att barn är olika och erbjuda lösningar även för de barn som behöver alternativ till förskolan - och därmed även erbjuda omsorg i hemmet som ett subventionerat alternativ. Vi måste också fundera över gränserna för välfärdsuppdraget. Skattepengar ska inte gå till att köpa röster hos redan priviligierade föräldrar genom att erbjuda mer tid utöver de 15 timmar som redan finns för föräldraledigas barn, samtidigt som de som har svårt sjuka barn blir utan LSS-stöd.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Har du också tröttnat på hur skattepengarna används och hur det slår mot våra barn, där det regnar pengar över redan priviligierade grupper samtidigt som verkligt behövande blir utan. Skriv då på namninsamlingen Power to Parents 2018.

söndag, oktober 30, 2016

Var finns solidariteten med de föräldrar vars barn inte passar i förskolan?

Sugarsnaptastic  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
De föräldrar som inte vill ha en diskussion om det är rätt att skattebetalarna ska stå för notan när de lämnar in sina barn heltid eller obegränsat med tid i förskolan - gör nu en stor sak av att "vi systrar ska fatta armkrok och stå emot de elaka föräldrarna som ifrågasätter vår rätt". Ja alltså det finns väl ingen som ifrågasätter deras rätt att lämna bort sina barn heltid när de är hemma - det som ifrågasätts är vem som ska betala. Föräldrarna själva eller skattebetalarna.

Sedan funderar jag lite över debattnivån, jag tror aldrig att jag har sett så många onyanserade kommenterar och rena personliga påhopp. "Men det har vi rätt till för vi är ifrågasatta", svarar de unisont. Det är mycket i nivå med "du är en bajskorv som har en annan åsikt och nu ska du fått ditt straff - du ska hängas ut och vi ska starta drev tills du tystnat". Själv blev jag kallad "rövhål utan skam i kroppen" av regionchefen för Sveriges elevkår: Emil Samuelsson på Linn Svanbos egen sida. Vad jag förstår har påhoppen på den sida som Linn Svansbo administrerar (hennes egen FB-sida) fortsatt i samma nivå. Jag kan inte följa det hela då hon blockerat mig. Det här handlar alltså om vuxna människor - föräldrar med barn. Barn som en dag kommer att kunna läsa vad deras föräldrar skrivit. De är så upprörda över att det offentliga inlägg som skrevs av Linn Svansbo, som hon uppmuntrade alla att dela - också delades. Och självklart därmed även diskuterades där det delades.

Och människor höll inte med om det som stod i inlägget. De hade en annan åsikt och därför skulle inlägget tas bort när det delades i HFN. Med andra ord det fick bara delas om alla höll med. Men så stod det inte uppmaningen från Linn Svansbo, utan det stod: Dela så alla moraliserande människor kan få se. Alla som inte håller med moraliserar med andra ord.

Nu är det några få personer som håller på och kokar över och sitter och skriver blogginlägg och hatar och hatar - på uppmaning av Linn Svansbo. Här ska alldeles vanliga små mammor som haft en annan åsikt än dem själva förföljas och hatas tills de tystnar och aldrig vågar öppna munnen igen. Fräscht. Eller inte.

Tyvärr men jag tycker inte att det känns okej. Den enda trösten är att de få som ägnar sig åt de här grova påhoppen en dag har en arbetsgivare som kommer att googla dem och se vilken nivå av mobbning de ägnar sig åt. Tror att få vill anställa någon som uttrycker sig på det här sättet och förföljer och mobbar människor så här.

I Hemmaföräldrars nätverk har vi tack och lov en helt annan nivå. Vi diskuterar, vänder och vrider på saker, bollar med tankar och idéer och kommer med nya förslag. Vi stöttar varandra och pratar om ditt och datt, eftersom HFN också är vårt fikarum då vi bor en bit ifrån varandra och inte kan ses i verkliga livet alla gånger. Är det någon som tycker att en kommentar inte är bra - så är det bara att kontakta mig som admin. Jag arbetar ideellt och kan inte se allt, men vi arbetar hela tiden på att ha en bra ton och skriva med fingertoppskänsla.

Det sorgliga är att samma människor som pratar om att vi ska acceptera att skattepengar går till   att lämna heltid i förskolan, när de är hemma med syskon, själva inte har den minsta respekt för att inte alla barn passar att gå i förskola - barn som får 0 kronor i subventioner av vår gemensamma skattekaka. Om föräldrar då måste ha sina barn hemma, finns det noll och nix i solidaritet eller förståelse. Då behöver inte "systrar gå armkrok och hålla ihop". Då är det fritt fram att hoppa på föräldrar som valt att ha sina barn hemma och låta elakheterna och påhoppen hagla. För solidariteten gäller bara de som valt som de själva har valt. De har ju sitt på det torra och får både föräldraförsäkring och pengar ur barnomsorgsbudgeten.

Sedan läser jag också inlägg efter inlägg nu om svårt sjuka barn som får sin LSS indragen. Skattepengar går alltså till redan priviligierade föräldrar medan de med svårt sjuka barn som verkligen skulle behöva stöd får klara sig själva. En fråga jag också försökt lyfta, men som det rövhål jag är så är det inte en diskussion de tänker ta med en sådan komplett galen och avskyvärd människa som mig, som har mage att ifrågasätta om skattepengar ska till heltid i förskolan för föräldralediga, medan de som behöver välja något annat inte ska få en krona i subventioner.

Tragiskt. Men nu tror jag på det goda i människor och att de allra flesta är så kloka och sunda att de inte hakar på de här hatarna. Självklart ska vi som lever i en demokrati kunna diskutera VAD våra skattepengar används till.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Eddie med tricken: Ny månad ingen inkomst

Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen