torsdag, mars 16, 2017

Modigt Petra Mede att säga att mammor ska få välja själva

Foto: RebeccaVC1 FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Läser i Expressen hur Petra Mede precis kan ha saboterat sin karriär, hon har nämligen gjort det mest förbjudna och sagt att hon inte alls tycker att tiden hemma första årets ska tvångskvoteras ovanifrån. Hon säger helt enkelt att  familjerna bör få bestämma själva vem som är hemma och ser inte några problem med att mamman är hemma mest. Sådana åsikter är absolut inte PK (politiskt korrekta) i det här landet och kan faktiskt hur otroligt det än låter - sabotera hennes karriär.

Nu har jag ju arbetat med att ge valfriheten och hemmaföräldrarna en röst i 16 år och vet att när det handlar om att hoppa på föräldrar som ger sina barn tid och som väljer en annan väg än den politikerna stakat ut, så är det fritt fram. Då går det att håna och dissa dessa föräldrar hej vilt i artiklar, krönikor och blogginlägg. Tänk så många påhopp hemmaföräldrar fått utstå under årens lopp i media. Alla dessa proffstyckare som uttryckt sig negativt, hånfullt och elakt. Alla som idiotförklarat föräldrar som anser att de vet bäst själva hur de vill göra under småbarnsåren. Då är det inte tal om mammashaming inte.

För mig personligen som valt både tid för barn och balans mellan familj och arbete samt även gått ut och offentligt drivit rätten för föräldrar att bestämma själva - har priset självklart varit högt. Karriären försvann. Jag är ju en ondsint kvinna som "sviker och saboterar för andra kvinnor" när jag väljer att vara hemma längre. Men trots det och trots alla påhopp och den gruvliga mammashaming kvinnor som jag fått utstå - så ångrar jag ingenting. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få välja själv hur man gör under småbarnsåren.

Nu är det dags att börja respektera valfriheten och det fria valet i det här landet. Det är hög tid att sluta mammashama kvinnor som berättar hur de känner och jag hoppas verkligen att inte Petra Medes karriär drabbas på grund av det här, eller att hon tvingas göra en pudel. Det är faktiskt kvinnan som många gånger även med risk för sitt liv, bär barnet, föder barnet och ammar barnet.

Läs också: 

Petra Mede: "Jag tycker inte att man ska tvångskvotera föräldraledigheten"

S-kvinnornas ordförande: "Kvinnor ska inte kunna smita undan"

Sluta mammashama kvinnor som är hemma mest under småbarnsåren

Rika, kända och priviligierade skriker de mammashaming så fort någon har en annan åsikt

Jag ska inte betala för att du går hemma och drar benen efter dig

Det duger inte att arbeta heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Tankar om hemmavalet - utsikt från en skampåle

Man sviker inte sina systrar för att man står upp för en åsikt

söndag, mars 12, 2017

När ska vi börja prata om att det går att förebygga psykisk ohälsa

Foto: Felipe Skroski (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I Expressen står det att "var sjätte timme tar en människa sitt liv i Sverige, men medan det i självmordsstatistiken generellt har märkts en nedgång på senare år, ser siffrorna bland barn och unga motsatt ut. Enligt NASP:s (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) tog 155 barn och ungdomar upp till 24 år, sina liv 2015. Tolv av dem var under 14 år (mot sju året innan)."

Vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar i det här landet, men fortfarande så pratar vi inte om de första viktiga åren och vad små barn behöver. Vi förebygger inte, utan fokus ligger bara på vilka åtgärder som ska sättas in när katastrofen är ett faktum. Ändå finns det gedigen forskning vad små barn behöver för att vi ska minimera risken för psykisk ohälsa längre fram. En forskning som inte kommer fram då vi har flera forskningsförnekare i det här landet.

Agnes Wold - en av forskningsförnekarna - är i farten nu igen. Hon refererar till en studie som visar att även råtthanar har tendenser till att ta hand om råttungar, så därför ska alla kvinnor arbeta heltid under småbarnsåren och bara amma i sex månader, enligt Agnes Wold. Det är lite svårt att hänga med i hur hon får ihop det hela när hon försöker berätta varför det bara finns en lösning under småbarnsåren - men den uteblivna logiken spelar liksom ingen roll och frågorna från media uteblir.

För enligt vilken studie är det inte bra att amma efter sex månader? Och även om pappor självklart också är bra på att ta hand om sina barn, vad säger att inte varje familj har rätt att hitta sin egen lösning - utan ska styras ovanifrån?

Trots att politikerna med hjälp av forskningsförnekarna stakat ut hur alla ska leva sina liv i vårt land när barnen är små och ständigt matar ut vilken väg som är den "rätta" - så kan det ju faktiskt finnas kvinnor som absolut inte vill gå tillbaka till arbetet efter sex månader. Kanske för att den första tiden försvann som i dimma på grund av en tuff start med en liten som gråtit dygnet runt, eller varit svårt sjuk. Kanske för att det finns mammor, som precis som jag drabbats av komplikationer i samband med graviditeten och behöver längre tid för återhämtning. Kanske för att det finns mammor som VILL amma längre än sex månader och ser att det lilla barnet behöver det. Och kanske för att det finns mammor - precis som det finns pappor - som hellre vill vara hemma längre - och som tycker att det är deras självklara mänskliga rättighet som föräldrar att välja själva hur de ska göra. Vi är olika vi människor, familjer är olika och barn är olika - så varför ska vi då alla göra likadant?

För den rödgrönrosa ideologin är det fria valet ett hot. För att undvika att människor väljer "fel" - ska de tvingas att rätta in sig i ledet genom att föräldraförsäkringen tvångskvoteras rakt av och så ska alla tvingas välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. De som inte följer med strömmen ska kastas ut i ekonomisk otrygghet. Det var väl därför det första de rödgröna gjorde, efter valet 2014, var att ta bort hemmasubventionen - vårdnadsbidraget. En subvention som gjorde det möjligt för en förälder att vara hemma i tre år med sin anställning och sin SGI skyddad. Ut i ekonomisk otrygghet SKA nämligen de föräldrar kastas, som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det ska vara kännbart att inte följa den väg som politikerna stakat ut.

Den här makten att straffa människor för deras val kan politikerna ta på grund av att vi har världens högsta marginalskatt. Det gör att låg- och medelinkomsttagare måste stå med mössan i hand, för att överleva - och be att få lite subventioner tillbaka när den extremt höga skatten är betald. Subventionerna som ska kompensera för de extremt höga skatterna - betalas bara ut om de placerar sina små i förskola från ett års ålder, vare sig barnen mår bra av det eller inte. Barnen är liksom inte intressanta. Hur de drabbas får helt enkelt bli en senare fråga, som nu när det återigen kom en ny rapport från BRIS om den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar.

Självklart pratar BRIS bara om vad som ska göras när barnen insjuknat i psykisk ohälsa - inte hur man ska arbeta förebyggande. Och orsaken är förstås att de valt att samarbeta med en annan forskningsförnekare - Sven Bremberg.

Vi har bara ett liv. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få bestämma vilka prioriteringar man vill göra i sitt liv.  Och det är ingen naturlag att hemmaföräldrar ska få sämre ekonomi eller sämre pension, utan det är en situation som politikerna skapat - och som vi faktiskt kan förändra genom att ta fram en ny familjepolitik.

Det här fungerar inte längre. Vill DU som förälder ha en lösning skriv på namninsamlingen Power to Parents så att samtliga partier tar fram en mer vettig familjepolitik som stöttar föräldrar - i stället för att styra dem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Anmärkningsvärt att Agnes Wold avfärdar forskning

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Lista över forskningsförnekarna

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Sexåringar upplever en alltmer stressad vardag

Större satsningar löser inte problemen i förskolan

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?

Korruption bakom forskares förnekande av barns behov

Sven Bremberg tjänar pengar på barns psykiska ohälsa

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Temavecka självmord - arbetsmarknaden sägs vara orsaken









söndag, februari 12, 2017

Man kan vara ”duktig flicka” och en bra mamma

Foto: Aaron Freimark  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Birgitta Ohlsson, L, sitter i tv och pratar om att hon inte är en mamma som ägnar sig åt barn och heminredning. Hon har större visioner än så minsann (för det finns ju inga mellanlägen - om kvinnor väljer tid för barn och BALANS mellan familj och arbete är de för alltid förlorade). Hon poängterar också att det inte är någon idé att stressa till förskolan och hämta klockan tre. Barnen mår ju bra där och mår bra av att vara där (längre dagar än föräldrarna är på jobbet ...).

Fast någonting är ju ärligt talat inte riktigt som det ska i vårt land där vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Tittar man på den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi och sedan funderar lite på vad små barn behöver - så blir ju svaret att förskola 40-60 timmar i veckan inte alltid blir en bra balans. Visst barn är olika och en del klarar det, men många barn gör det inte och därför är det viktigt att de föräldrar som vill får en chans att ge sina barn tid.

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Jag känner att vi måste bort från den här svartvita bilden där kvinnor antingen ska leva som män för att platsa in som "duktiga", eller så får de en idiotstämpel på sig som fastlåsta vid spisen, bakandes cupcakes samtidigt som de hänger med näsan i inredningsmagasin.

Vi har bara ett liv och alla har olika drömmar och det måste vi helt enkelt bli bättre på att respektera. Vi har också olika bagage med oss som formar våra val. För en del är verkligen drömmen att njuta av att inreda hemmet, laga god mat och vara med sina barn och njuta av det lilla lugna livet en period. Andra är inte det minsta intresserade av heminredning och matlagning men vill ändå ha omsorgen om barnen i hemmet, för att de anser att det är det bästa för barnen.

Familjer ser så olika ut i dag, men jag märker en trend där människor önskar sig något mer av den korta tid vi har på jorden än att bara jobba, jobba och jobba. Heltidsarbete, ARBETSLINJEN och ekorrhjulet - är inte den ultimata drömmen för alla. Att så många arbetar heltid beror på att vi har den högsta marginalskatten i världen, vilket drastiskt minskar människors valfrihet, eftersom det blir så lite pengar kvar av lönen efter skatt.

Efter att ha arbetat mer än 16 år med att stötta föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så vet jag att föräldrar hittar olika lösningar för att pussla, så att de får en bra balans, men det är svårt då vi har en så extremt styrande politik i det här landet som kastar ut de som väljer bort heltid, i ekonomisk utsatthet.

Bilden av hemmaföräldrarna och deras val här i livet är alltså väldigt mycket mer nyanserad än den version vi får se i media. Kanske för att hemmaföräldrarna aldrig själva får sitta i tv-soffan och berätta sin historia, utan deras berättelse återges hela tiden på ett synnerligen fördomsfullt sätt av personer som Birgitta Ohlsson - kvinnor som själva valt att leva som män har gjort i alla tider. Och det behöver verkligen inte vara fel - var och en får välja som de själva vill. Felet uppstår först när dessa människor tycker sig ha rätt att sätta styrande familjepolitiska ramar som ska TVINGA andra att leva det liv de själva har valt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar

Personal: Barnen går för långa dagar på förskolan

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Vi mammor betalar priset för att jobba heltid

Det duger inte att arbeta heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Samma inkomst för pensionärer och den som aldrig arbetat en dag i sitt liv

Världens högsta marginalskatt

Politikerna förutsätter att man är en idiot



onsdag, februari 08, 2017

Vabbandet kostar 5,5 miljarder om året. Notan går till skattebetalarna

Foto: Yodod  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vabbandet kostar skattebetalarna 5,5 miljarder per år.  I Vetandets värld tittar man närmare på varför Sveriges barn har så många sjukdomar så tidigt jämfört med andra länder.

Har man samma problem med infektioner på förskolor i andra länder som man har i Sverige?

- Nej det pratas inte mycket om det. Delvis tror jag för att förskolor är ett ganska svenskt, eller åtminstone nordiskt fenomen, att barn börjar så tidigt i förskola och är där ganska långa tider, säger Anders Tegnell,  stadsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten.

Arbetet som stadsepidemiolog innebär att Anders Tegnell sitter som en kontaktpunkt mellan olika länder när det gäller den statistik och kunskap som finns om spridning av infektionssjukdomar.

- Det är intressant att det i länder där man inte har den här typen av aktiviteter – framförallt i fattiga länder där barnen är hemma - så blir barnen sjuka mycket senare i de klassiska barnsjukdomarna, säger han.

Caroline Hall, doktor i nationalekonomi, har utvärderat de insatser som gjorts för att stoppa infektionerna och har konstaterat att de nya hygienrutinerna på förskolorna inte gjorde att barnen blev friskare.

- Vi kan inte se någon statistisk signifikant minskning i sjukfrånvaron. Det kan ju vara så att en anledning till att vi inte kan se några resultat är att personalen aldrig infört de nya hygienrutinerna. Det kan ha tagit mycket tid från annat i och med att det är så stora barngrupper, säger Caroline Halls.

Det som stödjer att de stora barngrupperna har en påverkan är att de kan se en liten minskning av andelen sjukdomar i barngrupper med färre barn.

Varför blir då förskolebarnen så sjuka?

- Det är två delar i det här. Dels har barnen inte ett speciellt vältränat immunsystem när de börjar. De har inte träffat på så mycket infektioner, utan de håller på och bygger upp immunförsvaret. Dels vistas de mycket i grupper där de är nära varandra, tar på varandra och byter kroppsvätskor med varandra, säger Anders Tegnell.

Är det några infektioner som är vanligare på förskolor än andra?

- Ja luftvägsinfektioner är ju det allra vanligaste, säger Anders Tegnell.

Vinterkräksjukan är ju en sådan här sjukdom som kommit de senaste kanske 15 åren. Var kom den ifrån?

- Ja den har ju funnits längre än så. Den fanns ju även tidigare och visst såg man enstaka fall men de här våldsamma utbrotten där man får stänga hela avdelningar på sjukhus eller stänga enheter på dagis, det var man ju inte med om när jag började som infektionsläkare. Man har ju diskuterat olika saker men jag har aldrig sett någon som kan förklara varför, säger Anders Tegnell.

Hela inslaget från Vetandets värld finns här >>

Diskussionen kring riskerna med att låta små barn som inte utvecklat sitt immunförsvar, börja i förskolan - har i princip uteblivit i det här landet. 2005 kom Per Kågesons bok: ”Tid för barn", År 2010 kom boken: ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”, av Psykolog Gunilla Niss m fl  - och 2014 kom boken ”Mår barnen bra i förskolan?”, av Professor Ulla Waldenström. Böckerna lyfter många av riskerna med tidig förskolestart, stora barngrupper och få personal. Ändå har intresset varit ljumt i media och ingenting, precis ingenting har förändrats till det bättre när det gäller dessa bitar. Förmodligen för att de som får forskningsanslag och mediautrymme är det som väljer att INTE lyfta den här problematiken, utan låtsas som det regnar och sprider myter i stället, som ska lugna föräldrar och få dem att anpassa sig och följa den ideologi som politikerna stakat ut. Forskningsförnekarnas - roll i det här är ett stort problem. I slutändan är det barnen som blir lidande.

Trots att förskolemiljön gör barnen sjuka så har vissa politiska partier enbart siktet inställt på att få in 100 procent av alla barn i förskolan, inte på att erbjuda fler barnomsorgsalternativ, eller förbättra miljön i förskolan. Det är inte en acceptabel politik och det är verkligen dags att ge barn 0-6 år en röst i valet 2018. Fakta om vad små barn behöver måste upp på bordet. Riskerna med dagens familjepolitik måste fram i ljuset. Föräldrar måste få alla fakta så att de kan fatta rätt beslut kring barnen och vi behöver en ny, modern familjepolitik med valmöjligheter - så att föräldrar KAN fatta det bästa beslutet för det enskilda barnet. Och de där 5,5 miljarderna i VAB-kostnader kan vi använda på ett mycket bättre sätt, men för att få ner kostnaderna så måste vi börja med att utforma familjepolitiken efter de små barnens behov.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Jag ska inte betala för att du går hemma och drar benen efter dig





söndag, januari 29, 2017

Lärarförbundet bidrar till forskningsförnekande och föräldrar undanhålls fakta

Foto: Andrew Seaman  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu kör Lärarförbundet på i 180 igen och försöker föra föräldrar bakom ljuset genom att inte nämna den forskning som finns kring vad små barn behöver för att utvecklas optimalt, utan i stället satsa på att sprida myter. De hurrar och hyllar att: ”Regeringen meddelade att en satsning på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling ska utökas till att även gälla förskolan." Som vanligt hänvisar de till utländsk forskning som stöd för sin tes att förskola tidigt är bra för alla små barn.

Men utländsk forskning säger ju inget om förskolans effekt på barn i Sverige. I vårt land har ingen forskning gjorts under de senaste trettio åren på vilken effekt förskolan har på barn. Däremot har det flitigt matats ut att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Tittar man närmare på vad det påståendet grundar sig på så handlar det om en gammal studie gjord på 119 barn från åttiotalet, INNAN läroplanen infördes. Läroplanen som sägs vara någon slags mirakelkur för barns senare kunskaper i skolan.

Sanningen är att kunskaperna hos svenska skolbarn var mycket bättre INNAN Läroplanen infördes. Något som media och alla forskningsförnekare talar tyst om. Skolresultaten i OECD-Pisa har dessutom sjunkit i varje mätning sedan mätningarna startade år 2000 - en trend som brutits först i den senaste undersökningen, där resultaten ändå är väldigt dåliga och ligger på 2009 års nivå. Och de sjunkande skolresultaten ser lika dåliga ut även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer, vilket gör att det INTE går att skylla de sjunkande skolresultaten i Sverige på någon av dessa faktorer. Den enda gemensamma faktorn samtidigt med de sjunkande skolresultaten är att alltfler barn, (trots att barn är olika), har börjat i förskola och gått där långa dagar redan från ett års ålder.

Ibland undrar jag - var är alla journalister vars uppdrag är att ge objektiv fakta? Hur kan det komma sig att föräldrar förs bakom ljuset på det här sättet?

Det finns så mycket ny forskning kring vad små barn behöver. Små barn är inga skolelever vid ett års ålder - där barndomen ska anses avklarad och de ska anses redo att börja "skolan". För att små barn ska utvecklas optimalt så är det nämligen mängder med saker som måste vara på plats utifrån den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, för att de ska vara redo för någon slags skola. Alla dessa viktiga fakta har slängts åt sidan och fokus har lagts på Läroplanen och skolkunskaper för ettåringar. Det finns alltså väldigt många risker med att regeringen nu pratar om en satsning på "kollegialt lärande i förskolan". Det är inte alls den satsning som bör göras, en satsning som dessutom innebär ännu mer administrativt arbete för förskollärarna. Det som behövs när det fäller förskolan är att den utformas efter de små barnens behov samt att vi får en modern och flexibel familjepolitik där förskolan är en pusselbit, men inte den enda - eftersom barn är olika.

Läroplanen infördes 1998 sedan dess har skolresultaten som sagt rasat, en utveckling som tillfälligt bromsats upp något enligt den senaste OECD Pisa-undersökningen - men samtidigt har också den psykiska ohälsan ökat och stöket i skolorna nått alarmerande nivåer. Många barn är inte socialt välfungerande och i stället mycket utagerande, vilket stämmer överens med den forskning som finns som visar att det finns många risker med långa dagar i förskolan. Men i Sverige får föräldrar bara höra att små barn behöver längre och längre dagar i förskolan samt allt tidigare förskolestart. Det är ett forskningsförnekande av stora mått - och faktiskt rent skamligt att föräldrar luras på det här viset.

Det föräldrar behöver få veta är att alla barn är olika och att en del barn faktiskt inte mår bra i förskolegrupper och de kommer inte att ha en gynnsam utveckling om de sätts i förskola. Dessa barn behöver då få en annan typ av omsorg: pedagogisk omsorg, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Sedan borde förskolan utformas efter barns behov och det är stor skillnad mot vad barn 1-3 år behöver och barn 3-5 år behöver. Långa dagar är inte heller bra och det finns många fördelar med att så få barn går långa dagar som möjligt. Då kan de barn vars föräldrar inte har något val, få ett lugnare avslut på dagarna i förskolan - då barngrupperna blir mindre och tempot lugnare.

Forskningsförnekandet måste få ett stopp och barn 0-6 år måste få en röst i valet 2018. Nu är det dags att lägga upp den forskning som finns på bordet och se till att vi får en ny modern och flexibel familjepolitik som utgår från barnens behov och som bygger på den forskning som finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s Dessutom är frågan om den här "satsningen" från regeringen handlar om att bana väg för att göra förskolan obligatorisk genom att försöka inlemma den i skolväsendet.

Läs också:

Kollegialt lärande

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Forskning om förskolans effekt på barn saknas

Sveriges barn behöver inte mer skoltid - de behöver mindre

Har förskolan blivit vår tids barnhem






lördag, januari 21, 2017

Med goda ringar går det att sprida ljus i en stundtals mörk värld

Foto: James  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  
Ibland blir jag direkt illamående av alla inlägg som cirkulerar på Facebook. Det går liksom inte att värja sig mot krigsbilder, lidande barn som säljs till prostitution, hundar som misshandlas och plågas, hundar som levande får skinnet avslitet för att de ska ätas och en massa andra hemskheter. Till det oron hur det står till i det egna landet med den början till systemkollaps vi ser där människor dör i vårdköer, kvinnor får föda i bilen för att sjukhus lagts ner, äldre kastas ut på gatan, otrygghet och våld, våldtäkter och att vi lånar pengar i en högkonjunktur samtidigt som regeringen räknat fel i sin budget och det saknas 50 miljarder till välfärden. Som högkänslig äts jag nästan upp och det slår som knivar i kroppen av allt lidande och all oro för framtiden.

Men mitt i det så gäller det att ha en strategi när allt känns hopplöst. För jag kan ju inte ändra på hur det ser ut, men jag kan göra något litet - jag kan sprida lite ljus och göra någon liten förändring för andra. Den som får hjälp och stöd kan sedan göra något litet i sin tur för andra människor och sakta men säkert kan vi förbättra världen tillsammans, med goda ringar på vattnet.

Jag har inte själv gjort några stordåd, inte alls som jag känner att jag borde eller skulle önska, men jag har valt att i sexton års tid försöka bidra där jag kan. Mitt bidrag har handlat om att göra skillnad för barn och deras familjer. Eftersom barn är olika men vi saknar en familjepolitik som tar hänsyn till det har mitt mål varit att stärka föräldrar i att våga lita till sin magkänsla och lyssna in sitt barns signaler. Om barnet inte trivs i förskolan eller om man som förälder känner att förskola inte är rätt val redan vid ett års ålder, så har jag valt att stötta föräldrar i att det går att välja annorlunda. Det går att välja pedagogisk omsorg, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Det går att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete - trots att propagandan som matas ut till föräldrar ständigt handlar om att frälsningen heter: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Sedan elva år tillbaka har jag också kämpat för att förskolemiljön ska bli bättre. När man samlat in så mycket kunskaper under sexton år vad små barn behöver och mår bra av, så blir det ganska naturligt att i mån av tid arbeta för att även förskolan ska utvecklas och utformas efter barns behov. De som arbetar i förskolan brinner för sitt jobb och är lika engagerade i barns välmående som jag, men det har inte alltid rätt förutsättningar att göra sitt jobb - och där behöver de stöd, av mig och av andra föräldrar för att sätta press på politikerna.

Våld, våldtäkter, djur som misshandlas och plågas, grymheter i mänsklighetens namn - ska vi slippa det så måste vi inse att det börjar med barnen - hur de behandlas och hur de får växa upp. Därför tror jag på att stärka och stötta familjer, föräldrar och att ha ett bra och starkt civilt samhälle. Vi må ha bland de högsta skatterna i världen, men det betyder inte att vi kan köpa oss fria från ansvar för våra medmänniskor, eller att vi kan förvänta oss att Farbror staten ska ta hand om allt. Alla kan göra något litet - jag skulle till och med vilja säga att alla måste göra något litet, för att sprida ljus och för en positiv förändring.

I Hemmaföräldrars nätverk arbetar vi med att stötta varandra i föräldraskapet, vi stöttar och inspirerar varandra att våga följa magkänslan kring de egna barnen och vi försöker hjälpa även förskoleföräldrarna så att deras barn ska ha det bra i förskolan. Det är självklart så att det är i HFN  som till exempel Förskoleupprorets namninsamlingar delas och många skriver på. Vi är ju vana att stötta varandra - så varför inte även andra föräldrar. Vi vill ju samma sak alla vi föräldrar - oavsett vilket barnomsorgsalternativ vi valt - och det är att våra barn ska må bra och växa upp till trygga, stabila vuxna som är med och sprider ljus i en ganska tuff värld.

Förhoppningsvis blir valet 2018 det val då ALLA föräldrar samarbetar (oavsett barnomsorgsalternativ) ooh sätter press på politikerna. Att vi väljer olika barnomsorg till barnen är ju inte särskilt dramatiskt - olika betyder inte att någon väljer fel, utan bara att barn är olika och att vi som föräldrar utgått från det egna barnet och valt därefter. Men för att göra rätt val så måste föräldrar få tillgång till den forskning som finns när det gäller vad små barn behöver.  Och där är vi inte riktigt ännu. Ett faktum som jag känner att jag måste lyfta även om det kan vara känsligt. Att våga lyfta även tuffa saker ingår liksom i att vara vuxen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling: Ge barn 0-6 år en röst i valet!

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på forskningsförnekande

onsdag, januari 18, 2017

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Foto av: Yodod (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  
Nu har det kommit en ny studie som visar att små förskolebarn som går långa dagar är mer stressade. Ja inte i Sverige - utan i Norge. Här i Sverige så är vi tyvärr drabbade av forskningsförnekande så trots att en studie som gjordes redan 1974 och som visade att dagisbarn hade förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol - så får forskare som söker anslag för att följa upp den studien, avslag.

Karoline Randal Lorentzen och Jøte Toftaker skriver på NRK om den norska studien:

Barn blir stressade av långa dagar i förskolan

För första gången har stressnivåerna hos de yngsta barnen i förskolan kartlagts. 85 förskolor har deltagit i studien och den visar att de barn som har de längsta dagarna är mer stressade än de som har kortare dagar.

- Studien visar att förskolebarnen har en förhöjd stressnivå när de är i förskolan men att stressnivån sjunker de dagar de är hemma, säger May-Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU.

May Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU har forskat på hur barns stressnivåer påverkas av långa förskoledagar. Tillsammans med forskare från NTNU, Regioncentrum för barns och ungdomars psykiska hälsa öst och söder och Oslo universitet, har hon fått tagit fram forskning som visar att långa förskoledagar ökar stressnivån hos de yngsta barnen.

- Det visar att långa dagar i förskolan, borta från föräldrarna, med många vuxna och många barn kan vara krävande för många små barn. Det beror på att stresshormonerna aktiveras när barnen upplever en situation som är alltför svår för dem att hantera på egen hand, säger hon.

Två gånger om dagen samlade forskarna in salivprov från 112 stycken ett- och tvååringar, i sammanlagt sex olika kommuner, för att mäta nivån av stresshormonet kortisol.

- Det intressanta är att vi mätte kortisolnivåerna klockan 15.00 både på barn som har långa dagar och de barn som hade korta dagar. Det verkade som att de barn som hade långa dagar redan hade en beredskapsplan i kroppen för att vara där en lång tid, säger Drugli.

Enligt Statistiska centralbyrån, går en majoritet av förskolebarnen i Norge mer än 40 timmar i veckan och tillhör därmed gruppen med högre stressnivåer. Man har inte forskat på om dessa nivåer är skadliga, men förskolechefen för en av de förskolor som är med i undersökningen säger att hon kommer att använda den här kunskapen för att göra vardagen bättre för barnen.

- Vi har märkt att barnen är trötta när de har långa dagar och de högre kortisolnivåerna hänger ju ihop med det. Jag är inte direkt överraskad, men det viktiga är nu att man gör något åt det här, säger Margrete Skevik, enhetschef på Jakobsli förskola i Trondheim.

Tidsbrist är något som de flesta föräldrar kan relatera till. Den forskning vi har tagit fram kan bidra till att hjälpa föräldrar att reflektera mer över hur mycket tid de tillbringar med sina barn, tror Drugli.

 - Vi kan inte avstå från att berätta om vad vi hittat när vi forskat bara för att det kan ge föräldrar dåligt samvete, utan jag känner att det här kan ge föräldrar en möjlighet att tänka igenom och se över om de kan ge sina barn kortare dagar och åtminstone hur eftermiddagarna och kvällarna med de små barnen ser ut, säger hon.

Det finns många studier som visar att stresshormoner är skadliga för vuxna. Stress skördar mängder av offer och resulterar i utbrändhet hos vuxna, med synbara skador på hjärnan som följd. Och då talar vi ändå om vuxna människor som borde ha en större motståndskraft mot det skadliga kortisolet, än små sköra barn vars hjärnor är under utveckling. Därför är det så förvånande att inte någon forskare i Sverige får forskningsanslag till att följa upp Marianne Cederblads studie.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar

Stressade småbarn

Farlig stress. Vad händer när skrikande barn dumpas i förskolan

Stress får hjärnan att krympa

Markant ökning av förskolebarn som är förstoppade på grund av stress

Stress - det finns en gräns för vad barn tål