fredag, maj 20, 2016

Förskolans miljö knäcker personalen - men är ett måste för barnen?

Foto: Mark Skipper  FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är något konstigt med hur förskolan presenteras emellanåt. Det finns liksom två versioner: Först hur otroligt hemsk arbetsmiljö personalen har. Hur fruktansvärt höga sjukskrivningstal de har. Hur otroligt dåligt de mår psykiskt. Hur många som lämnar yrket och så vidare.

Och sedan har vi hur den presenteras när det gäller barnen: "Dagisbarn blir duktigare i skolan". "Barn behöver förskola för att bli socialt välfungerande". "Barnen behöver stimulansen i förskolan och pedagogiken". Eller det senaste som en förälder rapporterade om stod på en öppen förskola: "Alla barn har RÄTT till förskola, enligt Barnkonventionen". (Inte en helt sanningsenlig återgivning av Barnkonventionen om vi säger så). Sammanfattningsvis så matas det hela tiden ut att barn behöver, eller måste gå i förskolan för att utvecklas optimalt. Samma förskola som bränner ut personalen ...

För personalen är förskolans miljö helvetet på jorden som gör dem psykiskt och fysiskt sjuka och för barnen är det himmelen på jorden och ett måste för deras utveckling.

Rätta mig om jag har fel, men är det inte något i den här beskrivningen som inte går ihop? Resultatet kan ju också tala för sig självt. Skolresultaten sjunker i varje Pisa-mätning - i samma takt som alltfler barn gått i förskola och den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar bara ökar. Och det räcker med att besöka en skola för att se hur socialt välfungerande barn är i dag.

Personalen arbetsdag är dessutom maximalt åtta timmar - många barn är i förskolan 10 timmar per dag eller mer. Det borde väl också vara en liten ledtråd om miljöns påverkan på personal respektive barn.

Det är nästan lite kusligt hur få som verkligen bryr sig om barnen. Inne på Förskoleupproret (som jag blockerades ifrån när jag ansökte dit igen sedan jag frivilligt gått ur), så skriver man bara om personalens usla arbetsvillkor. Kommer barnens villkor upp så kontrar alla genast med: "Vi får inte skuldbelägga föräldrarna" och inlägg raderas. Inne på Förskolan.se - också en Facebook-grupp som jag kastades ut ifrån och blockerades ifrån, trots att jag inte brutit mot några regler - så var det samma sak. INGENTING om hur miljön i förskolan påverkar barnen fick nämnas. Administratörerna var mycket noga med att påpeka att endast pedagogiken var tillåten som diskussionsämne och möjligtvis personalens arbetsmiljö. Personer som jag som lyfter barnens villkor är så hotfulla att vi måste blockeras. Men är det jag som ska tystas, eller är det barnens miljö som borde bli bättre?

Sedan är det nästan som barnens hemska villkor i förskolan är lite roliga - något man kan skoja om till och med, som i det här inlägget: ”Elva fantastiska saker du inte visste innan ditt barn börjat i förskola". Men jag kan faktiskt inte förstå hur saker som att barnen jämt är snoriga och sjuka eller inte bajsar i förskolan är roliga. Särskilt inte när det nyligen larmades om stressade, förstoppade förskolebarn. Och hur kul kan det vara att jämt vara sjuk under sina första uppväxtsår? Dessutom på grund av att många föräldrar lämnar sina sjuka barn till förskolan.

Vuxna gör sig roliga över saker som barnen inte kan påverka och som de vuxna många gånger inte ens verkar ha intresse av att försöka påverka. För mig känns det bara så grymt.

Jag tycker personligen för barnens och personalens skull att vi i stället för censur eller skämt bör ta ett helhetsgrepp på familjepolitiken och ta krafttag för att fixa alla problem. Steg ett är att välja att se även hur barnen påverkas av miljön i förskolan och att det beror på de bristande och många gånger helt obefintliga familjepolitiska ramarna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Personalen går på knäna. I förskolan finns Sveriges sjukaste yrkeskår

Jessica knäcktes av jobbet

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag



10 kommentarer:

Marit Olanders sa...

Du har fel. Att vara förskolepedagog är ett fantastiskt jobb som skulle bli ännu bättre om vi fick lite rimliga villkor för barn och vuxna och slapp å ena sidan osaklig glorifiering men å andra sidan också osaklig svartmålning av den typ du för fram.
Marit Olanders, förskollärare och författare.

Madeleine Lidman sa...

Hej Marit,

Nu hänger jag inte med i svängarna. På vilket sätt svartmålar jag? Jag berättar bara om två olika versioner som hela tiden serveras och att jag inte riktigt får ihop bilden.

Sedan undrar jag lite över hur du tror att ni ska få rimliga villkor?

Jag tror att ni kan få det genom förändrade familjepolitiska ramar. Förskolan är EN pusselbit i familjepolitiken men inte den enda. Med fler alternativ skulle det också bli enklare att klara uppdraget i förskolan. Barn är olika och vi behöver en familjepolitik som gör det möjligt att välja utifrån barnets behov - och då behövs det olika lösningar och en stor flexibilitet. Det blir inte bra när bara standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder premieras med stora subventioner från skattekakan.

Barn är ju olika.

Det passar inte alla barn att börja i förskolan vid ett års ålder - och för en del barn passar inte förskola alls. Vi skulle kunna få stora vinster med en flexiblare familjepolitik - och det skulle gynna personal i förskolan, föräldrar och barn :)

Med vänlig hälsning,
Madeleine Lidman

Åsa Rosenberg sa...

Att miljön i förskolan är bedrövlig är väl knappast något som Madeleine har hittat på - det är inte särskilt svårt att hitta uppror runtom i landet bland både personal och föräldrar. Att personalen tillhör en av landets mest sjukskrivna personalgrupp finns det statistik på.
Det är en relevant fråga om fokus verkligen bör vara att få in fler barn i förskolan med den enorma personalbrist som vi ser både nu och framöver, och barngrupper som bara ökar.
Just nu går det drygt 7 ettåringar per pedagog i min kommun!

"Om vi fick lite rimliga villkor" skulle det vara bättre. Självklart. Men det är ingen som snackar om att förbättra villkoren, däremot snackas det mycket om hur vi ska få in de sista 5%:en i förskolan... kommuner motarbetar aktivt dagmammorna, snart finns de inte kvar. Det blir bara en modell för alla. Valfriheten blir noll.

Unknown sa...

För oss som inte arbetar inom förskolan läggs inte förskolan fram som något stressigt. Det är lugnare där för barnen jämfört med att två vuxna tar hand om sina egna 2-3 barn hemma. Det är press på de föräldrar som väljer att ha barnen hemma. För det är i förskolan besök på museum, upptäcktscenter, utflykter, lära sig stå i kö på Ica etc görs bäst. Det är där varje barn kan bli sedd varje sekund och därför utvecklas optimalt. De barn som inte går i förskolan kommer att bli socialt missanpassade och misslyckas i samhället. Det är i stora och grova drag vad vi 5% som valt att ha barnen hemma får höra.
I vårt personliga fall fick vi höra att det bästa för barnen var förskola istället för med pappan när han är hemma. Ett par timmar på helgen med honom räckte. En förälder är inte så betydelsefull för barn.
Med denna bild som ges av förskolan blir man förvånad över att förskolepersonalen klagar. Den bild vi får serverade är att det är så lugnt och harmoniskt. Hur kan det då vara stressande med hög sjukskrivning samtidigt?
Någon ljuger. Antingen förskolepersonalen eller politikerna.
Oavsett vilket så anser jag att barn som har mindre livserfarenhet och är under utveckling i sin uppväxt är de som drabbas värst i det om det är stressigt på en förskola. De får inte säga nej till situationen. De riktiga förlorarna är barnen som tvingas till det. En vuxen kan säga nej och säga upp sig. En vuxen har ansvaret för sitt egna liv och mående och även barnen. Mer ansvar på de vuxna kring förskolan för barnens välmående.
Och ja, vi har hemmabarn fortfarande då jag faktiskt tror mer på förskolelärare om situationen i förskolan än den skönmålade bilden vi får från våra politiker.
Troligtvis hade vi nog haft barnen hemma även om förskolan var bra eftersom vi har möjligheten och tror att föräldrarna och gemenskapen i familjen är det viktigaste för ett barn under uppväxten för att bli en trygg individ. Förutsatt att de vuxna är fungerande empatiska personer.

Unknown sa...

Vad har hon fel i? Blir uppriktigt nyfiken eftersom vi utanför förskolans värld får två bilder serverade. En där förskolepersonalen vill göra uppror då de har dåliga arbetsvillkor, upplever stress och sjukskrivnin. Och en bild där förskola är lugnt och harmoniskt och det enda sättet för ett barn att utvecklas. För att andra bilden ska stämma så kan inte förskolepersonalen version vara sann. Har svårt att tro på att barn utvecklas optimalt under stressiga förhållanden där det inte hinns med att se alla barns behov.
Vilken bild är osann menar du? Vilka ljuger? Är det personalen som ljuger eller är det politikerna som ljuger.
Barnen är de som inte kan säga nej. Men det kan de vuxna. Barnen har inget val då de vuxna styr över deras liv. De vuxna har ansvaret för sitt egna liv och mående.
Om Madeleine "svartmålar" som du skriver så ljuger förskolepersonalen om förskolans situation i dagsläget. I alla fall de som klagar över stress, höga ljudvolymer mm. Och det är väl i dagsläget vi bör se till. Inte ett framtida utopie.

Anonym sa...

Jag är en pappa som har tagit 1,5 års föräldraledighet för att vara hemma med min son. Skulle aldrig låta min son bli en försökskanin i den av politiker felkonstruerade förskolan. Som förälder är min sons välmående min viktigaste prioritering. Ingen förskola gör jobbet bättre än jag själv.

Anonym sa...

Underbart! Fler sådana föräldrar!
Margit

Anonym sa...

Madeleine svartmålar väl inte situationen, tvärt om, hon för ju fram sakliga synpunkter i en oerhört viktig diskussion.

Anonym sa...


Jag håller med de föräldrar som valt att stanna hemma med sitt barn från förskolan.
Tyvärr är det inte alla föräldrar som har råd ekonomiskt att få den tiden för sina små barn. Jag skulle önska att alla föräldrar som har små barn kunde få en föräldrapenning och lön från politikerna i kommunen för de som väljer att ta hand om sina underbara små barn.
Psykologer säger att de första 3 åren i ett barns liv är i sitt hem det gör dem lyckliga och harmoniska!
Mamma till 4 underbara barn, mormor till snart 12 barnbarn.

Owe Bennfält sa...

Det är viktigt att barn upp till 3-årsåldern växer upp i en lugn och trygg miljö med EN vårdnadshavare. De behöver ingen stimulans utifrån över huvud taget i den åldern. De får ändå så småningom lära sig hur man står i kö på ICA. Plus diverse andra livsavgörande kunskaper. Men vänta till efter den tredje födelsedagen, med dessa övningar. Min dotter föddes i maj och i augusti tog jag hand om henne på höstterminen och vårterminen. Min fru skulle gå andra året på förskoleseminariet i Norrköping, för att få sin examen i juni.