Det är många som påstår att Sverige har en modern familjepolitik. Det är bara ett problem, den var modern för 70 år sedan. Men eftersom den sedan dess inte anpassats efter hur situationen ser ut i dag eller hur barnen mår just här och nu, så får den en mängd negativa följdeffekter.
En effekt kan vara den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn. Det passar helt enkelt inte alla barn att separeras tidigt från föräldrarna för att tillbringa längre dagar på dagis än föräldrarna är på arbetet - i stora barngrupper med få vuxna som kan se, bekräfta och ge dem den vård och omsorg som de behöver.
Ingen skugga faller på dagispedagogerna, jag vet att de gör så gott de kan men de har fastnat i den typiska kvinnofällan i ett låglöneyrke, där en majoritet som arbetar är kvinnor, där politikerna sätter ramarna för hur de får arbeta och skjuter till alldeles för lite pengar och lyssnar alldeles för dåligt på vad pedagogerna säger.
Jag blir arg när jag tänker på deras arbetssituation och på hur få som lyssnar eller ens bryr sig om dessa kvinnors arbetsmiljö (och naturligtvis även de få manliga pedagoger som arbetar på dagis). Men argast blir jag förstås över att så många barn far illa och att alla dessa små saknar ett skydd i en arbetsmiljölag.
Som sagt - Alva ville väl och kom med ett förslag som löste många av de problem som fanns för barnen då för 70 år sedan. I dag har barn allt de behöver av materiellt överflöd, de är mätta, hela och rena och springer inte längre omkring och leker för sig själva på gatorna. De är instängda bakom höga stängsel, med dubbla barnsäkra lås för grindarna, i stora barngrupper med få pedagoger i cirka 8-10 timmar per dag.
I dag lider barnen av brist på tid med sina föräldrar.
Jag tror att det är hög tid att släppa alla teoretiska skrivbordskonstruktioner för hur barn ska tillåtas växa upp. Jag vet att det är så viktigt att prioritera arbetslinjen - det tycker jag också - men jag tycker till skillnad från Fredrik Reinfeldt att vård och omsorg om egna barn också är ett viktigt arbete. Visserligen obetalt men det kostar samhället stora summor om det arbetet inte utförs bra och det kostar barnen i lidade. Visst det går att anställa fler kuratorer på skolorna, öppna flera barn- och ungdomspsykiatriska kliniker, skriva ut ännu mer psykofarmaka till barn och ungdomar.
Eller så gör vi det som är enklast och bäst här och just nu - vi omprövar familjepolitiken och accepterar fler sätt att låta barnen växa upp på. Där det finns plats också för de föräldrar som vill ge sina barn tid, som själva vill ansvara för vården och omsorgen om sina små.
Arbetslinjen.... dit räknas också det arbete som hemmaföräldrarna utför, så se till att tänka lite nytt bästa Reinfeldt och Borg :) För barnens skull är det dags att slopa en familjepolitik som var bra för 70 år sedan men som nu sedan länge spelat ut sin roll.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
p.s Jag är för övrigt också en varm anhängare av RUT-avdraget men inte av nuvarande familjepolitik
Läs också:
Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid
Socialstyrelsen om ökad psykisk ohälsa hos barn
Fler barn får sömnmedel
Självskador vanligt även bland pojkar
Anorexia vanligare hos akademikers barn
Sverige över självmordssnittet
Lilla barn du förtjänar bättre
Det finns inte något mer stressande för barn än att separeras från sin mamma
BO:s årsrapport: Den psykiska ohälsan hos små barn ökar
Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka
måndag, augusti 30, 2010
torsdag, augusti 26, 2010
Jag saknar förra BO Lena Nyberg
Jag saknar verkligen Lena Nyberg förra Barnombudsmannen. Hon kämpade för de allra minsta och tryckte hela tiden på det som var ett problem för barnen och försökte göra saker och ting bättre genom att föra upp problemen på dagordningen.
Men hon var inte populär. När hon berättade att 30 procent av alla barn lider av någon form av anknytningsproblem så krävde Expressen hennes avgång. Det var inte en sanning som passade kultureliten.
Den borgerliga regeringen ville inte ha Lena kvar, vilket jag tycker är mycket synd. Hennes politiska bakgrund är ointressant i det här fallet, titta istället på vad hon presterade och på hennes engagemang för de allra minsta. Det är det som räknas.
Jag vet inte ens vad nuvarande BO heter men jag vet att de allra minsta barnens röst har tystat i samhällsdebatten och det är inte okej. Där är jag verkligen besviken på alliansen. Vem står upp för barnen i dag och vågar säga det som proffstyckarna, kultureliten och många politiker inte vill höra.
Millimeterfeministerna är starka och vill hela tiden tala om att "könet är en social konstruktion", vilket betyder att alla kvinnor ska tvingas att leva som män - men vi är faktiskt biologiskt olika och det måste man ta hänsyn till även i politiken.
Nu kommer en rapport som säger att stressade kvinnor har svårare att bli gravida. Självklart det tror jag att de allra flesta redan hade gissat sig till genom att använda sitt sunda förnuft.
Men vi har fortfarande en väldigt viktig fråga att ta upp till debatt och försöka göra något åt och det är hur stress påverkar barnen. Vi vet att det påverkar dem negativt men vi gör ingenting åt det.
2003 gick Lena Nyberg, dåvarande BO, ut och berättade att 8 av 10 barn lider av stress. Hennes recept var följande;
Ge barnen mer tid att prata
Ersätt barnens aktiviteter med tid för samtal.
Det föreslår barnorganisationerna efter flera larm från ”huvudvärksbarn” som efterlyser mer vuxenkontakt.
– Vi riskerar att få en generation som mår dåligt redan innan de nått ut i arbetslivet, säger barnombudsmannen Lena Nyberg.
Tid med barn..... det är inte något man får föreslå eller ens säga högt. Och en sådan person måste förstås ersättas.
Barnperspektivet har också helt försvunnit numera från dagens politiska agenda för att ersättas av millimeterfeministen Birgitta Ohlsson perspektiv: Det är dags att exportera den svenska dagispolitiken - " Europa kan inte fortsätta att ha världens mest utbildade hemmafruar, och då behövs en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i Europa".
Men tänk om "världens mest utbildade hemmafruar" VILL stanna hemma och själva ansvara för vården och omsorgen om sina egna barn. Tänk om det finns många pappor som också skulle vilja göra samma val men hejdas eftersom de inte vill hamna i facket "hemmafruar", lite förlöjligande, negativt nedvärderande. Vi ska alltså exportera vår detaljstyrande familjepolitik där familjer tvingas till politiskt korrekta val med ekonomiska styrmedel.
Vi kommer då också att exportera de negativa effekterna av familjepolitiken som ökad psykisk ohälsa - det ska man vara fullt medveten om.
Nej usch, alla vi som bryr oss om de allra minsta borde kräva att de får en fullvärdig representant som står på deras sida och för deras talan. Återinsätt Lena Nyberg som BO eller hitta någon med samma engagemang direkt efter valet tack!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Förskolan ger stressade barn
Stressad förälder = sjukare barn
Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka
Men hon var inte populär. När hon berättade att 30 procent av alla barn lider av någon form av anknytningsproblem så krävde Expressen hennes avgång. Det var inte en sanning som passade kultureliten.
Den borgerliga regeringen ville inte ha Lena kvar, vilket jag tycker är mycket synd. Hennes politiska bakgrund är ointressant i det här fallet, titta istället på vad hon presterade och på hennes engagemang för de allra minsta. Det är det som räknas.
Jag vet inte ens vad nuvarande BO heter men jag vet att de allra minsta barnens röst har tystat i samhällsdebatten och det är inte okej. Där är jag verkligen besviken på alliansen. Vem står upp för barnen i dag och vågar säga det som proffstyckarna, kultureliten och många politiker inte vill höra.
Millimeterfeministerna är starka och vill hela tiden tala om att "könet är en social konstruktion", vilket betyder att alla kvinnor ska tvingas att leva som män - men vi är faktiskt biologiskt olika och det måste man ta hänsyn till även i politiken.
Nu kommer en rapport som säger att stressade kvinnor har svårare att bli gravida. Självklart det tror jag att de allra flesta redan hade gissat sig till genom att använda sitt sunda förnuft.
Men vi har fortfarande en väldigt viktig fråga att ta upp till debatt och försöka göra något åt och det är hur stress påverkar barnen. Vi vet att det påverkar dem negativt men vi gör ingenting åt det.
2003 gick Lena Nyberg, dåvarande BO, ut och berättade att 8 av 10 barn lider av stress. Hennes recept var följande;
Ge barnen mer tid att prata
Ersätt barnens aktiviteter med tid för samtal.
Det föreslår barnorganisationerna efter flera larm från ”huvudvärksbarn” som efterlyser mer vuxenkontakt.
– Vi riskerar att få en generation som mår dåligt redan innan de nått ut i arbetslivet, säger barnombudsmannen Lena Nyberg.
Tid med barn..... det är inte något man får föreslå eller ens säga högt. Och en sådan person måste förstås ersättas.
Barnperspektivet har också helt försvunnit numera från dagens politiska agenda för att ersättas av millimeterfeministen Birgitta Ohlsson perspektiv: Det är dags att exportera den svenska dagispolitiken - " Europa kan inte fortsätta att ha världens mest utbildade hemmafruar, och då behövs en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i Europa".
Men tänk om "världens mest utbildade hemmafruar" VILL stanna hemma och själva ansvara för vården och omsorgen om sina egna barn. Tänk om det finns många pappor som också skulle vilja göra samma val men hejdas eftersom de inte vill hamna i facket "hemmafruar", lite förlöjligande, negativt nedvärderande. Vi ska alltså exportera vår detaljstyrande familjepolitik där familjer tvingas till politiskt korrekta val med ekonomiska styrmedel.
Vi kommer då också att exportera de negativa effekterna av familjepolitiken som ökad psykisk ohälsa - det ska man vara fullt medveten om.
Nej usch, alla vi som bryr oss om de allra minsta borde kräva att de får en fullvärdig representant som står på deras sida och för deras talan. Återinsätt Lena Nyberg som BO eller hitta någon med samma engagemang direkt efter valet tack!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Förskolan ger stressade barn
Stressad förälder = sjukare barn
Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka
måndag, augusti 23, 2010
Reinfeldt behöver lära sig mer om hemmaföräldrar
Jag förstår inte Fredrik Reinfeldts logik. Nu har han avvisat att Kristdemokraterna ska få igenom en höjning av vårdnadsbidraget. Återigen det här om kvinnofälla. Reinfeldt anser att det är en kvinnofälla eftersom en majoritet som väljer vårdnadsbidraget är kvinnor och så påstås invandrarkvinnor vara överrepresenterade. Statistik tack! Jag skulle gärna vilja se om det påståendet, som har sitt ursprung hos socialdemokraterna, stämmer.
Och skulle det stämma så vill jag veta HUR många av de kvinnor som valde vårdnadsbidraget som hade ett arbete innan. Det är hela tiden väldigt mycket ett spel för gallerierna när det kommer till vårdnadsbidraget, där löjliga partislogans mot vårdnadsbidraget upprepas så många gånger att det till slut blir sanningar.
Om nu många invandrarkvinnor väljer vårdnadsbidraget till en kostnad om 36 000 kronor per år, så undrar jag hur man kan anse den lösningen som sämre, än att de väljer dagis från ett års ålder till en kostnad om cirka 100 000 kronor per år.
Skillnaden är att med vårdnadsbidraget så får de här kvinnorna ersättning för att de själva ansvarar för vården och omsorgen om barnen. Och under den korta period som man kan ta ut vårdnadsbidraget - maximalt två år - så kan man genom riktade insatser och bra träffpunkter för de som behöver det, hjälpa dem att hitta ett bra och stödjande nätverk i det svenska samhället. Det blir då något de kan göra tillsammans med sina barn, samtidigt som de kommer in i samhället och utvecklar språket.
Med dagisbidraget på 100 000 kronor separerar man barnet från mamman redan vid ett års ålder och hon går då hemma utan att ens ansvara för vården och omsorgen om det egna barnet. Dagisbidraget är väsentligt dyrare och garanterar inte på något sätt att de här kvinnorna får ett arbete, vårdnadsbidraget är väsentligt billigare och ger de här kvinnorna självkänsla genom att de utför ett arbete i vården om de egna barnen.
Och så det här med att små ettåringar måste gå på dagis för sin språkutveckling. Det förutsätter ett dagis av mycket hög kvalitet där barnet får en chans att utvecklas efter sin fulla potential i samspel med en vuxen. Men hur många dagis klarar det? Tittar man på hur det ser ut med stora barngrupper och få personal så säger det sig självt att det inte fungerar.
I olika studier har det påvisats att gruppstorlek och personaltäthet påverkar kvaliteten i förskolan. Särskilt nämns att låg personaltäthet och stora barngrupper kan ha negativa effekter på barns språkutveckling, samspelet mellan barn och vuxna, flickors och pojkars identitetsutveckling och relationer och på den dagliga miljön i form av stress, buller och konflikter. I Stockholm kan det till exempel gå 10-11 barn på en pedagog. Är det konstigt att det i det läget finns invandrarkvinnor som väljer att ha sina barn hemma längre? Är det okej att Reinfeldt, socialdemokraterna och många av proffstyckarna dömer ut dessa kvinnors val?
Nej. Jag tycker att det här resonemanget är hårt, cyniskt och föraktfullt och visar att man står långt ifrån den vanliga lilla människans vardag.
Jag tycker inte att man ska dela in människor i olika grupper och sitta "von oben" och peka och säga "rätt", "fel", "rätt" - beroende på vem som väljer en barnomsorgslösning. Nu finns vårdnadsbidraget och det kommer att införas i fler kommuner. Lund kommer till exempel att införa vårdnadsbidraget i januari 2012, om inte alliansen förlorar makten eller Kristdemokraterna får för få röster.
För hur man än vänder och vrider på det så är det bara Kristdemokraterna som vågar stå upp för valfriheten på allvar och det är viktigt att komma ihåg för alla föräldrar som ska gå och rösta den 19 september.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
De allra minsta barnen har glömts bort i det här valet
Förskolebarn saknar skydd
BO:s årsrapport: Den psykiska ohälsan hos små barn bara ökar
Förskolan för de allra minsta. På gott och ont.
För stora barngrupper i Stockholm
Och skulle det stämma så vill jag veta HUR många av de kvinnor som valde vårdnadsbidraget som hade ett arbete innan. Det är hela tiden väldigt mycket ett spel för gallerierna när det kommer till vårdnadsbidraget, där löjliga partislogans mot vårdnadsbidraget upprepas så många gånger att det till slut blir sanningar.
Om nu många invandrarkvinnor väljer vårdnadsbidraget till en kostnad om 36 000 kronor per år, så undrar jag hur man kan anse den lösningen som sämre, än att de väljer dagis från ett års ålder till en kostnad om cirka 100 000 kronor per år.
Skillnaden är att med vårdnadsbidraget så får de här kvinnorna ersättning för att de själva ansvarar för vården och omsorgen om barnen. Och under den korta period som man kan ta ut vårdnadsbidraget - maximalt två år - så kan man genom riktade insatser och bra träffpunkter för de som behöver det, hjälpa dem att hitta ett bra och stödjande nätverk i det svenska samhället. Det blir då något de kan göra tillsammans med sina barn, samtidigt som de kommer in i samhället och utvecklar språket.
Med dagisbidraget på 100 000 kronor separerar man barnet från mamman redan vid ett års ålder och hon går då hemma utan att ens ansvara för vården och omsorgen om det egna barnet. Dagisbidraget är väsentligt dyrare och garanterar inte på något sätt att de här kvinnorna får ett arbete, vårdnadsbidraget är väsentligt billigare och ger de här kvinnorna självkänsla genom att de utför ett arbete i vården om de egna barnen.
Och så det här med att små ettåringar måste gå på dagis för sin språkutveckling. Det förutsätter ett dagis av mycket hög kvalitet där barnet får en chans att utvecklas efter sin fulla potential i samspel med en vuxen. Men hur många dagis klarar det? Tittar man på hur det ser ut med stora barngrupper och få personal så säger det sig självt att det inte fungerar.
I olika studier har det påvisats att gruppstorlek och personaltäthet påverkar kvaliteten i förskolan. Särskilt nämns att låg personaltäthet och stora barngrupper kan ha negativa effekter på barns språkutveckling, samspelet mellan barn och vuxna, flickors och pojkars identitetsutveckling och relationer och på den dagliga miljön i form av stress, buller och konflikter. I Stockholm kan det till exempel gå 10-11 barn på en pedagog. Är det konstigt att det i det läget finns invandrarkvinnor som väljer att ha sina barn hemma längre? Är det okej att Reinfeldt, socialdemokraterna och många av proffstyckarna dömer ut dessa kvinnors val?
Nej. Jag tycker att det här resonemanget är hårt, cyniskt och föraktfullt och visar att man står långt ifrån den vanliga lilla människans vardag.
Jag tycker inte att man ska dela in människor i olika grupper och sitta "von oben" och peka och säga "rätt", "fel", "rätt" - beroende på vem som väljer en barnomsorgslösning. Nu finns vårdnadsbidraget och det kommer att införas i fler kommuner. Lund kommer till exempel att införa vårdnadsbidraget i januari 2012, om inte alliansen förlorar makten eller Kristdemokraterna får för få röster.
För hur man än vänder och vrider på det så är det bara Kristdemokraterna som vågar stå upp för valfriheten på allvar och det är viktigt att komma ihåg för alla föräldrar som ska gå och rösta den 19 september.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
De allra minsta barnen har glömts bort i det här valet
Förskolebarn saknar skydd
BO:s årsrapport: Den psykiska ohälsan hos små barn bara ökar
Förskolan för de allra minsta. På gott och ont.
För stora barngrupper i Stockholm
onsdag, augusti 18, 2010
Allt fler barn får medicin mot ADHD
 |
| Foto: Alex Dodd FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
”Antalet personer som får diagnosen ADHD har ökat på senare år. En möjlig förklaring är att man upptäcker dessa personers problem i högre grad. Man har beräknat att ungefär tre till sex procent av alla barn i skolåldern har ADHD. Det är cirka två till tre gånger vanligare med ADHD hos pojkar än flickor. Huvudsymtomen vid ADHD är uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och hyperaktivitet/överaktivitet. Barn med ADHD har svårt att vänta, att kontrollera känslor och humör. Många har ett oförutsägbart beteende. Flertalet har problem med att planera och organisera sin tillvaro – har brister i vad som kallas hjärnans exekutiva funktioner. En betydande andel barn med ADHD har svårigheter i samspelet med andra.”
Dessutom poängteras i informationen från Socialstyrelsen att barnen som fått en ADHD-diagnos ”har svårigheter med det sociala samspelet”. Då är det viktigt att känna till HUR barn lär sig socialt samspel. Myten säger att det räcker med att placera dem i förskolan för att de ska bli socialt välfungerande - men om det fungerade så borde skolorna inte ha så stora problem med mobbing och stökiga, utagerande barn som den har i dag – en majoritet av alla barn har ju gått i förskolan.
I boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” skriver man om att situationen för barnen i förskolan i dag är mycket bekymmersam. Barn socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.
I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.
Det som påverkar barnens utveckling i förskolan är;
- Barngruppens storlek
- Personaltätheten
- Kontinuiteten i vuxen-barn-relationen
- Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger Gunilla Niss förskolepsykolog.
Nästan en miljon barn i USA kan vara feldiagnostiserade med ADHD - Attention Deficit Hyperactivity Disorder - bara för att de är yngst - och mest omogna - i sin förskolegrupp, visar ny forskning av en ekonom vid Michigan State University.
Dessa barn har betydligt större risk än sina äldre klasskamrater att få beteendeförändrande stimulantia såsom Ritalina utskrivet. Behandlingen är särskilt olämplig på grund av att de långvariga effekterna på barns hälsa är vid intag av stimulerande medel är okända, säger Todd Elder.
Elder säger att "pudelns kärna" i studien är att ADHD-diagnoser är beroende av barnets ålder i förhållande till klasskamraterna och lärarens uppfattning om att barnet har symptom: "Om ett barn uppför sig illa, är ouppmärksam, om barnet inte kan sitta still, kan det helt enkelt bero på att just det barnet är fem år och de andra barnen är sex år", säger Elder, biträdande professor i nationalekonomi. Det är en stor skillnad mellan en 5-åring och en 6-åring och lärare och läkare måste ta hänsyn till det vid bedömningen huruvida barn har ADHD eller inte."
ADHD är den vanligaste diagnostiserade beteendemässiga störningen för barn i USA, med cirka 4,5 miljoner diagnoser bland barn under 18 år, enligt Centers for Disease Control and Prevention. Det finns dock inga neurologiska markörer för ADHD (till exempel ett blodprov) och experterna är oeniga om dess förekomst, vilket ger bränsle åt livliga offentliga debatter om huruvida ADHD-störningarna är under- eller överdiagnostiserade, säger Elder.
Genom att använda ett urval från nästan 12 000 barn undersökte Elder skillnaden i ADHD-diagnoser och medicinering mellan de yngsta och äldsta barnen i en klass. Enligt Elders undersökning löpte de yngsta förskolebarnen 60 procent större risk att få diagnosen ADHD jämfört med de äldre barnen i samma grupp. Sammantaget fann han i studien att cirka 20 procent - eller 900 000 - av de 4,5 miljoner barn som för närvarande anses ha ADHD kan ha fel diagnos.
"Många ADHD diagnoser grundas beroende på lärarnas uppfattning om dåligt beteende bland de yngsta barnen i förskolan, säger han. Men dessa "symptom" kanske endast återspeglar känslomässig eller intellektuell omognad bland de yngsta barnen." (Även Expressen tar upp studien i starkt förkortad version).
Frågan man kan ställa är väl om barn i Sverige också överdiagnostiseras med ADHD och om många av barnen som i själva verket reagerat med beteendestörningar på grund av miljön. Ett annat problem är att förskollärarutbildningen i dag nästan inte alls berör ämnet utvecklingspsykologi, en kunskap som är mycket viktig för att personalen ska kunna förstå barnens agerande, så att de inte gör samma felbedömningar som i USA.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Allt fler barn får medicin mot ADHD
Förskolan för de allra minsta. På gott och ont
Var kommer alla hyperaktiva barn ifrån
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)