Flera politiska partier saknar en familjepolitik

Foto:Thomas Carrington FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barn kan inte rösta, barn är alltså inte en intressant målgrupp för många partier. Därför är det väldigt intressant att besöka de olika partiernas hemsidor för att se vilka områden de har en politik för. Följande partier har över huvud taget inte familjepolitik som ett område:

Socialdemokraterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet
Sverigedemokraterna

I SvD i dag skriver Malin Appelgren, KD och Christian Ekström-Sörlie, författare och debattör om den ständigt återkommande frågan: Varför undersöker inte någon vilken effekt förskolan har på små barn. Om vi nu har en familjepolitik som med stora ekonomiska medel ur vår gemensamma skattekaka faktiskt subventionerar just standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - VARFÖR tar vi då inte också reda på HUR barnen påverkas av en sådan lösning.

Det finns naturligtvis inte något enkelt svar på HUR de påverkas eftersom alla barn är olika. Men det viktiga är att det faktiskt görs någon form av undersökning eftersom den psykiska ohälsan hos barn bara ökar - samtidigt som allt fler små barn går allt längre dagar i förskola. Dessutom ökar förskrivningen av sömnmedel och antidepressiva mediciner till barn. Beteendestörningarna hos barn ökar också och förskolor och skolor köper in mängder av manualbaserade program för att försöka dressera bort oönskade beteenden hos barnen och i stället försöka göra dem empatiska och socialt välfungerande. (Varför är de nu inte socialt välfungerande och empatiska kan man ju fråga sig, om man vill ha lite mer att fundera över).

Men är det rimligt att barn ska medicineras och dresseras för att utvecklas optimalt. Finns det inte andra, bättre och billigare lösningar, som till exempel en familjepolitik som ger mer valfrihet och FLER ALTERNATIV än standardlösningen. Där föräldrar kan utgå från ett barnperspektiv och det egna barnets behov - när de syr ihop sina lösningar för att hitta balans mellan familj och arbete, under de viktiga småbarnsåren. Har vi inte nått vägs ände med den familjepolitik vi har nu?

Eller är det verkligen för mycket begärt att vi faktiskt tar och undersöker HUR svensk förskola påverkar barn... egentligen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.S I dag har föräldrar i en del kommuner i alla fall fortfarande någon form av valfrihet i och med att Alliansen införde barnomsorgspengen, så kunde inte längre S och V stoppa alternativ som privata familjedaghem. Sedan finns vårdnadsbidraget också i vissa kommuner. Därför är det viktigt att känna till vilka partier som helt vill strypa den lilla valfrihet som vissa kommuner har i dag genom att de har inskrivet i sitt program att de ska ta bort VB.

Följande partier vill ta bort vårdnadsbidraget:

Folkpartiet
Socialdemokraterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet

Moderaterna i vissa kommuner har också varit med och tagit bort VB. Bland annat i Svenljunga och Ljungby. Där de hellre ville ge pengarna till de föräldrar som valt förskola till sina små ettåringar när de var föräldralediga med syskon. Dessa föräldrar (som var hemma med syskon) krävde nämligen lunch till sina små barn också på skattebetalarnas bekostnad och därför togs VB bort. Läs mer >>

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Hon startade nätverk för hemmaföräldrar

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Förskolebarn saknar skydd

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Foto:Fiona Sigh FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag undrar om det inte var en väldigt stor miss att börja kalla barnomsorg, för barn mellan ett till tre års ålder, för förskola: skola för barn, i stället för omsorg om barn. Läroplan i all ära men fokus kom nog att hamna helt fel när man enligt det socialdemokratiska konceptet valde att göra små ettåringar till elever i en skola. Vad behöver egentligen en liten ettåring?

Jo, enligt utvecklingspsykologin, neurobiologin och anknytningsteorion, så behöver små barn mellan ett till tre år främst: närhet, kärlek, god omvårdnad, en god anknytning, empati och socialt samspel med en vuxen, för att lära sig saker och utvecklas optimalt.

Men klarar dagens förskola att ge små barn mellan ett till tre år allt det?

Och går det att rent ekonomiskt klara av att få fram pengar ur våra gemensamma skattemedel för att ge alla barn mellan ett till tre år den miljö i förskolan som de behöver för att utvecklas optimalt? Kanske är det faktiskt mer realistiskt att erbjuda en barnomsorg för barn mellan ett till tre år, för de barn som verkligen måste vara där, för att föräldern/föräldrarna måste jobba och inte kan hitta en annan lösning.

Det är starka krafter som ligger bakom det här konceptet att små barn mellan ett till tre år behöver förskola för att utvecklas optimalt. 2006 var jag på ett seminarium i Almedalen med Eva-Lis Sirén (tidigare Preisz) från Lärarförbundet och dåvarande förskoleministern Lena Hallengren, S, med flera. Hallengren var då tydlig med att maxtaxan bara var det första steget mot en allmän avgiftsfri förskola, då det ska ses som "en del i den generella välfärden".

Skärmdump från artikel

Det är Lärarförbundet med Eva-Lis i spetsen som tillsammans med Lena Hallengren och socialdemokraterna, har varit starkt drivande bakom det här synsättet att se små ettåringar som elever - och de har aldrig hymlat med sina åsikter.

I Stockholm lade Annika Billström, S, inför valet 2006 fram ett förslag om en avgiftsfri förskola och Eva-Lis Sirén uttalade sig då och sa att en gratis förskola är rätt väg att gå. – På lång sikt vill vi se samma förutsättningar för förskolan som för grundskolan.

Ett av Eva-Lis favoritargument under seminariet i Almedalen var just att inga barn ska behöva "nöja" sig med dagmamma. Omsorg i hemmet var naturligtvis ännu värre enligt Eva-Lis och hennes förklaring till det var: "De tre första åren är den mest inlärningsintensiva perioden i ett barns liv. Den inlärning som sker under denna period kan inte helt och hållet kompenseras senare. Det gäller inte minst språkutvecklingen".

Ja, det är en väldigt intensiv period i ett barns liv och det är en mängd saker som ska vara på plats om barnet ska vara mottagligt för att lära sig saker och utvecklas optimalt. Men det gäller att kunskapen finns också OM vad små barn behöver för att utvecklas optimalt samt även kunskaper i HUR små barn utvecklas. Och tyvärr men när man gör en ettåring till en elev och låter ideologi styra, så kommer inte det som erbjuds det lilla barnet att vila på vetenskaplig grund.

Den kunskap som Lärarförbundet och även socialdemokraterna "glömmer" (av ideologiska skäl) är att det är mellan ett- till tvåårsåldern som barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet. En utveckling som  är beroende av hur väl anknytningen - alltså det känslomässiga band till de vuxna som är viktiga för barnet, fungerar. Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Det är också de tre första åren som är de viktigaste för hjärnans utveckling.

En majoritet av alla barn går i dag i förskola. Trots det så finns det inte någon forskning gjord i Sverige på vilken effekt förskolan har på små barn. Det som finns är gammal forskning från 80-talet som saknar evidens och inte är statistiskt säkerställd. Det man kan titta på därför är utfallet av de faktorer som är viktiga: Hur mår barn i Sverige psykiskt när de blir äldre, klarar de sig bra i skolan och är de socialt välfungerande?

Där är resultaten väldigt nedslående. I samma takt som allt fler små barn börjat allt tidigare i förskola och gått allt längre dagar, så har också den psykiska ohälsan ökat, samtidigt som skolresultaten sjunkit drastiskt. Dessutom har skolorna stora problem med att barnen inte är socialt välfungerande. Något som man i efterhand försöker lösa med manualbaserade program som SET, social och emotionell träning. Nu senast gick även Jan Björklund ut och talade om att svenska ungdomar i dag saknar social kompetens... trots att de vuxit upp på dagis, som ju enligt myten sägs göra barn duktiga i skolan och socialt välfungerande.

Hur kan vi år ut och år in fortsätta med en politik som så uppenbart inte fungerar?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många har missuppfattat uppdraget inom förskolan

Om små barns behov och utveckling

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Utred om tidig förskolestart ger psykisk ohälsa

Psykolog: Sätt inte barnet i förskola

Maria Haldesten, GP: Inte det bästa för våra barn

Hemmaföräldrars arbete måste erkännas (2006)

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Svenska föräldrar är grundlurade

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Om små barn ska börja i förskola, behöver de en trygg anknytningsperson i förskolan för att må bra

Lärarnas nyheter: De yngsta väcker debatt

Barngrupperna måste minska

Trygga relationer - grunden för allt lärande

Små barn i Lund - Läroplanen för de allra yngsta


I det här inslaget säger Eva-Lis Sirén med anledning av KD:s förslag att höja maxtaxan för att minska barngruppernas storlek: "Hade de inte varit bättre att ta bort vårdnadsbidraget och finansiera det på så sätt": http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5580765

Då kan man ju fråga sig hur det ska lösa den allvarliga förskolekrisen i till exempel socialdemokratiskt styrda Malmö och Göteborg, där vårdnadsbidraget inte finns. Hade inte (S)R varit så röda så hade de ställt en sådan följdfråga. Alltid detta prata om att slopa vårdnadsbidraget som är en marginell kostnad - jämfört med vad det kostar att erbjuda förskoleplats till alla barn som har en förälder som är föräldraledig och ändå hemma med syskon. Barn som dessutom många gånger får gå i förskolan hela sommarlovet också - och alla övriga lov, vilket gör att kommunerna måste ta in en massa vikarier till höga kostnader.

Utan VB måste många, då de inte har sin anställning skyddad eller sin SGI också gå tillbaka och jobba. Då måste barnet börja i förskola till en kostnad av 157 000 kronor per barn och år, att jämföra med kostnaden för VB som är 36 000 kronor per barn och år. Med Eva-Lis matematik så blir det alltså fler små barn under tre år i förskola vilket innebär ännu högre kostnader för kommunerna, men inget tillskott genom en höjd maxtaxa. Och mer kostnader och ännu fler barn i förskola - utan höjd maxtaxa - det tror hon ska lösa förskolekrisen... Inte undra på att vi har en allvarlig förskolekris - när personer som tänker som Eva-Lis får så stort utrymme i media.

Intressant att notera också att de till programmet bjöd in professor i pedagogik Sven Persson som jag debatterade med i Sydsvenskans chatt. En professor i pedagogik - vad vet han om små barns behov sett ur ett utvecklingspsykologiskt, neurobiologiskt eller aknytningsmässigt perspektiv. Bara det att han tror att pedagoger behöver gå en lång akademisk utbildning för att "kunna tolka barnens signaler"...