Flera politiska partier saknar en familjepolitik

Foto:Thomas Carrington FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barn kan inte rösta, barn är alltså inte en intressant målgrupp för många partier. Därför är det väldigt intressant att besöka de olika partiernas hemsidor för att se vilka områden de har en politik för. Följande partier har över huvud taget inte familjepolitik som ett område:

Socialdemokraterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet
Sverigedemokraterna

I SvD i dag skriver Malin Appelgren, KD och Christian Ekström-Sörlie, författare och debattör om den ständigt återkommande frågan: Varför undersöker inte någon vilken effekt förskolan har på små barn. Om vi nu har en familjepolitik som med stora ekonomiska medel ur vår gemensamma skattekaka faktiskt subventionerar just standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - VARFÖR tar vi då inte också reda på HUR barnen påverkas av en sådan lösning.

Det finns naturligtvis inte något enkelt svar på HUR de påverkas eftersom alla barn är olika. Men det viktiga är att det faktiskt görs någon form av undersökning eftersom den psykiska ohälsan hos barn bara ökar - samtidigt som allt fler små barn går allt längre dagar i förskola. Dessutom ökar förskrivningen av sömnmedel och antidepressiva mediciner till barn. Beteendestörningarna hos barn ökar också och förskolor och skolor köper in mängder av manualbaserade program för att försöka dressera bort oönskade beteenden hos barnen och i stället försöka göra dem empatiska och socialt välfungerande. (Varför är de nu inte socialt välfungerande och empatiska kan man ju fråga sig, om man vill ha lite mer att fundera över).

Men är det rimligt att barn ska medicineras och dresseras för att utvecklas optimalt. Finns det inte andra, bättre och billigare lösningar, som till exempel en familjepolitik som ger mer valfrihet och FLER ALTERNATIV än standardlösningen. Där föräldrar kan utgå från ett barnperspektiv och det egna barnets behov - när de syr ihop sina lösningar för att hitta balans mellan familj och arbete, under de viktiga småbarnsåren. Har vi inte nått vägs ände med den familjepolitik vi har nu?

Eller är det verkligen för mycket begärt att vi faktiskt tar och undersöker HUR svensk förskola påverkar barn... egentligen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.S I dag har föräldrar i en del kommuner i alla fall fortfarande någon form av valfrihet i och med att Alliansen införde barnomsorgspengen, så kunde inte längre S och V stoppa alternativ som privata familjedaghem. Sedan finns vårdnadsbidraget också i vissa kommuner. Därför är det viktigt att känna till vilka partier som helt vill strypa den lilla valfrihet som vissa kommuner har i dag genom att de har inskrivet i sitt program att de ska ta bort VB.

Följande partier vill ta bort vårdnadsbidraget:

Folkpartiet
Socialdemokraterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet

Moderaterna i vissa kommuner har också varit med och tagit bort VB. Bland annat i Svenljunga och Ljungby. Där de hellre ville ge pengarna till de föräldrar som valt förskola till sina små ettåringar när de var föräldralediga med syskon. Dessa föräldrar (som var hemma med syskon) krävde nämligen lunch till sina små barn också på skattebetalarnas bekostnad och därför togs VB bort. Läs mer >>

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Hon startade nätverk för hemmaföräldrar

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Förskolebarn saknar skydd

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Den bästa uppväxten för ett barn

Foto:More_good_foundation (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns myter och det finns fakta. Det finns sunt förnuft och magkänsla och olika teorier under olika decennier. Framförallt så har varje tidsålder sina idéer och mitt i allt det där så finns det människor som lever och gör som man alltid har gjort, när det kommer till att fostra barn, med mer eller mindre moderna inslag utifrån den tidsålder man lever i.

Människan är och förblir en primat - ett däggdjur och hur vi än försöker bortförklara allt vad biologi heter så följer och styrs vi av vår biologi. Människan är en komplex varelse som har en lång sträcka av utveckling innan hon är färdig att lämna boet. Just den långa tiden i föräldrarnas vård har varit ett framgångsrecept för oss som däggdjur.

Mycket av vår hjärnas utveckling sker genom våra spegelneuroner. Till exempel är det inte så många som vet att språkutveckling handlar mest om socialt samspel och mindre om att barnet hör saker. Små barn ska som jag berättat om tidigare därför inte sitta vända från sina föräldrar i barnvagnen, för ska de utveckla sitt språk så ska det ske i samspel och i en dialog med den vuxne, där alla sinnen används - både syn OCH hörsel.

Vi blir empatiska av att vi blir empatiskt behandlade (inte av att vi programmeras i manualbaserade program som SET, social och emotionell träning) och hur vi blir behandlade som barn påverkar hur vi själva blir som föräldrar. Stress krymper våra hjärnor och ger oss psykisk ohälsa men även allergier. Vi behöver en bra fysisk miljö fri från buller och vi behöver få röra på oss för att utveckla hjärnan och må bra. Listan kan göras lång. Men gemensamt för många barns uppväxt i dag är att den har teoretiserats i och med att socialdemokraterna bestämde sig för att göra alla små ettåringar till elever i en skola i "det livslånga lärandet". I samma stund som barn blev elever så plockades många av de självklara bitarna bort som ett litet barn behöver för att utvecklas efter sin fulla potential.

Riktigt problematiskt blev det när det omsorgsbehov som små barn verkligen behöver i form av närhet, kärlek, god omsorg, anknytning, socialt samspel, empati och fysisk rörelse - ersattes av förskola från ett år ... i stora barngrupper med få personal. Just de stora barngrupperna och bristen på personal har blivit ett allvarligt problem för barns utveckling. Varför? Läs gärna mer i "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont".

Problemen som kan uppstå till följd av detta - som ökad psykisk ohälsa och ökade beteendestörningar och sämre kunskapsinlärning - måste då behandlas med korrigerande åtgärder och där är många politiker nu övertygade om att de hittat ett sätt: manualbaserade program att mala barnen igenom och för föräldrarna: föräldrautbildningar som Komet och Cope med flera. Att barnen uppvisar allt sämre kunskaper i skolan ska korrigeras genom att barnen ska dokumenteras, studeras, justeras och korrigeras i förskola och skola.

Många föräldrar ser riskerna med de stora barngrupperna och få personal och hämtar sina barn tidigare i förskolan, väljer dagmamma eller väljer att stanna hemma längre - och av någon anledning så blir de ett problem för vissa politiker. Bekymrat rynkar de sina pannor och talar om att "alla barn inte får tillgång till förskolan".  När fokus istället borde ligga på att faktiskt förbättra miljön och förutsättningarna för de barn som går i förskola.

Hur blev det så här skevt? Varför måste alla göra lika? Att makarna Myrdal ligger bakom dagens familjepolitik som har mer än 70 år på nacken är väl känt. Men hur många vet att det här sättet att dokumentera, korrigera och programmera barn - också handlar om en gammal kommunistisk dröm om att skapa de perfekta medborgarna. En dröm från gamla DDR.

Om det har jag skrivit på Newsmill: DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Så skapas narcissistiska barn

Den narcissistiska mammans karaktärsdrag