Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Foto:Fiona Sigh FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag undrar om det inte var en väldigt stor miss att börja kalla barnomsorg, för barn mellan ett till tre års ålder, för förskola: skola för barn, i stället för omsorg om barn. Läroplan i all ära men fokus kom nog att hamna helt fel när man enligt det socialdemokratiska konceptet valde att göra små ettåringar till elever i en skola. Vad behöver egentligen en liten ettåring?

Jo, enligt utvecklingspsykologin, neurobiologin och anknytningsteorion, så behöver små barn mellan ett till tre år främst: närhet, kärlek, god omvårdnad, en god anknytning, empati och socialt samspel med en vuxen, för att lära sig saker och utvecklas optimalt.

Men klarar dagens förskola att ge små barn mellan ett till tre år allt det?

Och går det att rent ekonomiskt klara av att få fram pengar ur våra gemensamma skattemedel för att ge alla barn mellan ett till tre år den miljö i förskolan som de behöver för att utvecklas optimalt? Kanske är det faktiskt mer realistiskt att erbjuda en barnomsorg för barn mellan ett till tre år, för de barn som verkligen måste vara där, för att föräldern/föräldrarna måste jobba och inte kan hitta en annan lösning.

Det är starka krafter som ligger bakom det här konceptet att små barn mellan ett till tre år behöver förskola för att utvecklas optimalt. 2006 var jag på ett seminarium i Almedalen med Eva-Lis Sirén (tidigare Preisz) från Lärarförbundet och dåvarande förskoleministern Lena Hallengren, S, med flera. Hallengren var då tydlig med att maxtaxan bara var det första steget mot en allmän avgiftsfri förskola, då det ska ses som "en del i den generella välfärden".

Skärmdump från artikel

Det är Lärarförbundet med Eva-Lis i spetsen som tillsammans med Lena Hallengren och socialdemokraterna, har varit starkt drivande bakom det här synsättet att se små ettåringar som elever - och de har aldrig hymlat med sina åsikter.

I Stockholm lade Annika Billström, S, inför valet 2006 fram ett förslag om en avgiftsfri förskola och Eva-Lis Sirén uttalade sig då och sa att en gratis förskola är rätt väg att gå. – På lång sikt vill vi se samma förutsättningar för förskolan som för grundskolan.

Ett av Eva-Lis favoritargument under seminariet i Almedalen var just att inga barn ska behöva "nöja" sig med dagmamma. Omsorg i hemmet var naturligtvis ännu värre enligt Eva-Lis och hennes förklaring till det var: "De tre första åren är den mest inlärningsintensiva perioden i ett barns liv. Den inlärning som sker under denna period kan inte helt och hållet kompenseras senare. Det gäller inte minst språkutvecklingen".

Ja, det är en väldigt intensiv period i ett barns liv och det är en mängd saker som ska vara på plats om barnet ska vara mottagligt för att lära sig saker och utvecklas optimalt. Men det gäller att kunskapen finns också OM vad små barn behöver för att utvecklas optimalt samt även kunskaper i HUR små barn utvecklas. Och tyvärr men när man gör en ettåring till en elev och låter ideologi styra, så kommer inte det som erbjuds det lilla barnet att vila på vetenskaplig grund.

Den kunskap som Lärarförbundet och även socialdemokraterna "glömmer" (av ideologiska skäl) är att det är mellan ett- till tvåårsåldern som barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet. En utveckling som  är beroende av hur väl anknytningen - alltså det känslomässiga band till de vuxna som är viktiga för barnet, fungerar. Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Det är också de tre första åren som är de viktigaste för hjärnans utveckling.

En majoritet av alla barn går i dag i förskola. Trots det så finns det inte någon forskning gjord i Sverige på vilken effekt förskolan har på små barn. Det som finns är gammal forskning från 80-talet som saknar evidens och inte är statistiskt säkerställd. Det man kan titta på därför är utfallet av de faktorer som är viktiga: Hur mår barn i Sverige psykiskt när de blir äldre, klarar de sig bra i skolan och är de socialt välfungerande?

Där är resultaten väldigt nedslående. I samma takt som allt fler små barn börjat allt tidigare i förskola och gått allt längre dagar, så har också den psykiska ohälsan ökat, samtidigt som skolresultaten sjunkit drastiskt. Dessutom har skolorna stora problem med att barnen inte är socialt välfungerande. Något som man i efterhand försöker lösa med manualbaserade program som SET, social och emotionell träning. Nu senast gick även Jan Björklund ut och talade om att svenska ungdomar i dag saknar social kompetens... trots att de vuxit upp på dagis, som ju enligt myten sägs göra barn duktiga i skolan och socialt välfungerande.

Hur kan vi år ut och år in fortsätta med en politik som så uppenbart inte fungerar?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många har missuppfattat uppdraget inom förskolan

Om små barns behov och utveckling

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Utred om tidig förskolestart ger psykisk ohälsa

Psykolog: Sätt inte barnet i förskola

Maria Haldesten, GP: Inte det bästa för våra barn

Hemmaföräldrars arbete måste erkännas (2006)

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Svenska föräldrar är grundlurade

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Om små barn ska börja i förskola, behöver de en trygg anknytningsperson i förskolan för att må bra

Lärarnas nyheter: De yngsta väcker debatt

Barngrupperna måste minska

Trygga relationer - grunden för allt lärande

Små barn i Lund - Läroplanen för de allra yngsta


I det här inslaget säger Eva-Lis Sirén med anledning av KD:s förslag att höja maxtaxan för att minska barngruppernas storlek: "Hade de inte varit bättre att ta bort vårdnadsbidraget och finansiera det på så sätt": http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5580765

Då kan man ju fråga sig hur det ska lösa den allvarliga förskolekrisen i till exempel socialdemokratiskt styrda Malmö och Göteborg, där vårdnadsbidraget inte finns. Hade inte (S)R varit så röda så hade de ställt en sådan följdfråga. Alltid detta prata om att slopa vårdnadsbidraget som är en marginell kostnad - jämfört med vad det kostar att erbjuda förskoleplats till alla barn som har en förälder som är föräldraledig och ändå hemma med syskon. Barn som dessutom många gånger får gå i förskolan hela sommarlovet också - och alla övriga lov, vilket gör att kommunerna måste ta in en massa vikarier till höga kostnader.

Utan VB måste många, då de inte har sin anställning skyddad eller sin SGI också gå tillbaka och jobba. Då måste barnet börja i förskola till en kostnad av 157 000 kronor per barn och år, att jämföra med kostnaden för VB som är 36 000 kronor per barn och år. Med Eva-Lis matematik så blir det alltså fler små barn under tre år i förskola vilket innebär ännu högre kostnader för kommunerna, men inget tillskott genom en höjd maxtaxa. Och mer kostnader och ännu fler barn i förskola - utan höjd maxtaxa - det tror hon ska lösa förskolekrisen... Inte undra på att vi har en allvarlig förskolekris - när personer som tänker som Eva-Lis får så stort utrymme i media.

Intressant att notera också att de till programmet bjöd in professor i pedagogik Sven Persson som jag debatterade med i Sydsvenskans chatt. En professor i pedagogik - vad vet han om små barns behov sett ur ett utvecklingspsykologiskt, neurobiologiskt eller aknytningsmässigt perspektiv. Bara det att han tror att pedagoger behöver gå en lång akademisk utbildning för att "kunna tolka barnens signaler"...

Den bästa uppväxten för ett barn

Foto:More_good_foundation (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns myter och det finns fakta. Det finns sunt förnuft och magkänsla och olika teorier under olika decennier. Framförallt så har varje tidsålder sina idéer och mitt i allt det där så finns det människor som lever och gör som man alltid har gjort, när det kommer till att fostra barn, med mer eller mindre moderna inslag utifrån den tidsålder man lever i.

Människan är och förblir en primat - ett däggdjur och hur vi än försöker bortförklara allt vad biologi heter så följer och styrs vi av vår biologi. Människan är en komplex varelse som har en lång sträcka av utveckling innan hon är färdig att lämna boet. Just den långa tiden i föräldrarnas vård har varit ett framgångsrecept för oss som däggdjur.

Mycket av vår hjärnas utveckling sker genom våra spegelneuroner. Till exempel är det inte så många som vet att språkutveckling handlar mest om socialt samspel och mindre om att barnet hör saker. Små barn ska som jag berättat om tidigare därför inte sitta vända från sina föräldrar i barnvagnen, för ska de utveckla sitt språk så ska det ske i samspel och i en dialog med den vuxne, där alla sinnen används - både syn OCH hörsel.

Vi blir empatiska av att vi blir empatiskt behandlade (inte av att vi programmeras i manualbaserade program som SET, social och emotionell träning) och hur vi blir behandlade som barn påverkar hur vi själva blir som föräldrar. Stress krymper våra hjärnor och ger oss psykisk ohälsa men även allergier. Vi behöver en bra fysisk miljö fri från buller och vi behöver få röra på oss för att utveckla hjärnan och må bra. Listan kan göras lång. Men gemensamt för många barns uppväxt i dag är att den har teoretiserats i och med att socialdemokraterna bestämde sig för att göra alla små ettåringar till elever i en skola i "det livslånga lärandet". I samma stund som barn blev elever så plockades många av de självklara bitarna bort som ett litet barn behöver för att utvecklas efter sin fulla potential.

Riktigt problematiskt blev det när det omsorgsbehov som små barn verkligen behöver i form av närhet, kärlek, god omsorg, anknytning, socialt samspel, empati och fysisk rörelse - ersattes av förskola från ett år ... i stora barngrupper med få personal. Just de stora barngrupperna och bristen på personal har blivit ett allvarligt problem för barns utveckling. Varför? Läs gärna mer i "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont".

Problemen som kan uppstå till följd av detta - som ökad psykisk ohälsa och ökade beteendestörningar och sämre kunskapsinlärning - måste då behandlas med korrigerande åtgärder och där är många politiker nu övertygade om att de hittat ett sätt: manualbaserade program att mala barnen igenom och för föräldrarna: föräldrautbildningar som Komet och Cope med flera. Att barnen uppvisar allt sämre kunskaper i skolan ska korrigeras genom att barnen ska dokumenteras, studeras, justeras och korrigeras i förskola och skola.

Många föräldrar ser riskerna med de stora barngrupperna och få personal och hämtar sina barn tidigare i förskolan, väljer dagmamma eller väljer att stanna hemma längre - och av någon anledning så blir de ett problem för vissa politiker. Bekymrat rynkar de sina pannor och talar om att "alla barn inte får tillgång till förskolan".  När fokus istället borde ligga på att faktiskt förbättra miljön och förutsättningarna för de barn som går i förskola.

Hur blev det så här skevt? Varför måste alla göra lika? Att makarna Myrdal ligger bakom dagens familjepolitik som har mer än 70 år på nacken är väl känt. Men hur många vet att det här sättet att dokumentera, korrigera och programmera barn - också handlar om en gammal kommunistisk dröm om att skapa de perfekta medborgarna. En dröm från gamla DDR.

Om det har jag skrivit på Newsmill: DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Så skapas narcissistiska barn

Den narcissistiska mammans karaktärsdrag