 |
| Foto: Stuart Richards (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
tisdag, april 21, 2015
Sluta tjata om skuldbeläggning när vi pratar om barn
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det intressanta är att jag inte skuldbelägger föräldrar som lämnar sina barn i omsorg, men de skuldbelägger mig direkt.
Dock måste jag säga att det ändrats mycket sedan alla barn börjat skolan. Nu säger många föräldrar att de önskar att de också kunde hämta direkt när barnen slutar varje dag. På dagis var det tvärtom.
Skuldbelägga.. Det är det värsta ordet jag vet! Idag, i en grupp som heter Attachment parenting Sverige frågade en förälder när det är bäst för barn att börja i förskola. Någon skrev att barn bör vara hemma med föräldrarna så länge som det går. Då kom det direkt "Du skuldbelägger när du säger så!".....Suck.
Åh gud vad jag håller med. Har aldrig någonsin kunnat diskutera klimatet på förskolan utan att någon självutnämd hjälte skriver "vi ska inte döma/skuldbelägga varandra". En stor kraaaam till alla som vågar ta känsliga diskussioner både on - och offline!
Jag upplever att ni som hemmaföräldrar är väldigt bra just på att skuldbelägga oss "hemska" föräldrar som lämnar våra barn på dessa "hemska" förskolor där alla barn blir sjuka och gråter hela dagarna. Dags fär lite självkritik???
På vilket sätt menar du då? Hemmaföräldrar är ju inte en homogen grupp … vi är föräldrar som väljer olika barnomsorgslösningar, som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete.
Finner oss ofta ifrågasatta … många beskriver regelrätta påhopp med negativa kommentarer från släkt, grannar, bekanta; BVC och så vidare, men väljer själva att inte ha åsikter rakt i ansiktet på människor.
För vad vinner man på det?
Sedan … att man har vill arbeta för en bättre förskola och då väljer att lyfta många av de problem som finns inom förskolan med stora barngrupper … är ju en annan sak. Eller att man ifrågasätter och försöker väcka tanken .. om inget blir bättre … borde då inte föräldrarna agera …
…. det är väl ganska sunt att man ser problem, vänder och vrider på dem … och ser vad som kan bli bättre.
Dessutom lever vi ju i ett klimat där det finns många politiska partier som arbetar aktivt för att förändra de politiska ramarna för att få in ännu fler barn, ännu tidigare i förskolan … då är det ganska naturligt att föräldrar ifrågasätter hur de tänker och varför de tror sig veta bättre än föräldrarna själva vad som är bäst för just deras barn. Och kanske även ganska naturligt att de ifrågasätter varför ännu fler små barn ska in i förskolan när så många förskolor har problem att klara sitt uppdrag.
Och visst är det väl sunt och naturligt att reagera på att små gråtande barn lämnas, för så ska det ju inte vara. Ett barn som inte är tryggt anknutet till personalen gråter hysteriskt och kan även reagera med att säga "inte dagis". De vill inte dit. Som förälder är det väl då toppen att man tar till sig vad barnet signalerar och försöker åstadkomma en förbättring. Byter förskola, byter till dagmamma, ser över varför inte barnet är tryggt i förskolan och så vidare.
Det kan jag inte se några som helst problem med. Det handlar inte om att skuldbelägga - utan bara om vanligt sunt förnuft.
Kunskap ger makt … att förändra, att förbättra.
Du känner att nån lägger skuld på dig för att du lämnar ditt barn "gråtande" barn till en "hemsk" förskola. Men gör du det? Lämnar du ett gråtande barn till en förskola med för stor barngrupp, där du innerst inne känner att verksamheten nog inte är så bra. Är du trygg i ditt val, så borde allt som rör ditt val rinna av dig. Känner du skuld så finns det kanske en anledning till det.
Jag känner ingen skuld. Jag lämnar en glad tjej till en bra förskola och hon är aldrig sjuk. Barngrupperna är stora men barnen har det bra och personalen trivs. Jag ger henne något genom att hon är där som hon aldrig kunnat få hemma. Jag ger henne ett försprång i skolan.
Det är väl toppen att du lämnar en trygg och glad tjej till en verksamhet som fungerar bra.
Du kan också ha rätt i att hon får ett försprång i skolan. Enligt NICHD-studien - den största studien - om vilken effekt förskolan har på barn, så har de barn som gått i en förskola av hög kvalitet ett litet försprång när de börjar skolan.
Sedan är det i och för sig helt utraderat vid 12 års ålder enligt NICHD-studien och då syns det inga skillnader. Men som sagt … du har rätt i att om hon går i en förskola av hög kvalitet så har hon ett litet försprång ett tag :)
Det enda man ska vara försiktig med är vistelsetiderna enligt NICHD-studien.
NICHD-studien
Det konstiga är att bara genom sitt val att inte lämna en ettåring heltid på förskola så skuldbelägger man tydligen även om man inte säger ett ords till någon annan om hur de väljer för sina barn.
Ja det är konstigt, att föräldrar ofta/ibland uppfattar det som kritik mot deras eget val när man berättar att man själv valt att ha omsorgen om barnet i hemmet - att man stannat hemma längre, eller att man bara valt att gå ner i tid.
Kan det vara magkänslan som spökar? Den undanträngda magkänslan hos en del föräldrar? En undanträngd magkänsla som vilar tryggt där den är, så länge alla gör lika? Så länge man slipper möta föräldrar som valt annorlunda?
En sak jag ofta märkt hos en del föräldrar (som jag undrar om de verkligen är helt bekväma med sitt beslut) är att de direkt börjar prata om att deras barn "älskar sitt dagis". Jag undrar stilla om man kan älska sitt dagis. Ett dagis är en byggnad, fylld med barn och vuxna … olika barn och vuxna … som finns där en period under barnets liv … men som inte finns kvar i framtiden … när man vill prata om barndomen … om det som hände … när man vill reflektera och söka skydd i sin trygga hamn. För hur blir egentligen barnets liv när den trygga hamnen … inte är familjen … utan "dagis".
Svåra frågor, djupa frågor … egentligen förbjudna frågor, men som vuxna så måste vi våga reflektera över våra val, över våra liv - och över HUR vi väljer åt våra barn.
En annan sak som ofta sker när man pratar om att man valt att stanna hemma längre är att några säger: "Men jag vet att dagisbarn får ett försprång". Underförstått … mitt barn får ett försprång framför ditt …
Men alla barn är olika. Det som blir ett försprång för ett barn - kan bli en nackdel för ett annat. Makten att välja måste därför ligga hos föräldrarna. Och det skrämmer mig att vi nu återigen har en regering som anser att de vet bättre än föräldrarna vad som är bäst för varje enskilt barn.
Det känns som att vi har väldigt mycket att arbeta med i det här landet. Respekten för att föräldrar väljer olika - eftersom barn är olika … saknas. Budskapet som matas ut hela tiden är att små barn "behöver" förskola … samtidigt som de politiska ramarna hela tiden snävas in för att mota föräldrar i den riktningen. Det är inte bra … och jag vill se en helt annan politik, där det är okej att välja mellan många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet.
Skicka en kommentar