 |
| Foto:Muffet (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Det dåliga samvetet för att man lämnar bort barnen tidigt ersätts av konsumtionshets och krav på ett perfekt hem samtidigt som könsrollerna cementeras.
"- Man vill höja värdet på sin bostad genom att bygga om och plötsligt avsätter man hela semestrar till att renovera. Han står i byggkläder och kaklar badrummet och hon lagar mat och tar barnen för att han ska hinna kakla klart, säger Rebecka Edgren Aldén.
-Det gör att vi lättare kryper in i könsroller, det växer ut en hammare i handen på en man och då händer något med kvinnan också, fortsätter Tinni Ernsjöö Rappe."
Samtidigt med den utvecklingen finns faktiskt en annan här i Sverige och det är den som sker i det fördolda hos hemmaföräldrarna. Ni vet "de där" som alltid får sina debattartiklar och insändare refuserade. "De där" som aldrig själva får berätta sin historia - utan bara omnämns i negativa ordalag av proffstyckarna, där andra berättar om deras motiv till att ge barnen tid.
Hos hemmaföräldrarna finns inte det dåliga samvetet, för bristen på tid med de egna barnen, där finns inte konsumtionshetsen och inredningsvansinnet med krav på ett perfekt hem.
Där finns bara prioritet ett - barnen.
Därför behövs det inte några nya möbler (det ska vara barnvänligt och lekvänligt), ett perfekt hem (här satsas det på att bygga nätverk i relationer med släkt och vänner istället) eller en perfekt fasad.
Naturligtvis är inte den ena hemmaförälderfamiljen den andra lik. I en del familjer är mamman hemma, i en del pappan, i andra är mamman hemma 50 % av tiden och pappan 50 % av tiden. Alla syr ihop sin egen lösning utifrån barnens behov och de möjligheter som finns att få det hela att gå ihop ekonomiskt.
Men det som gör hemmaförälderfamiljen mer jämlik, som jag ser det, är att man ser arbetet med vården och omsorgen om de egna barnen - som just ett arbete. Därför ser man till att bli jämställda och fördela övriga arbetsuppgifter som rör hushållet - jämlikt. Inte som i millimeterrättvisa - utan som i jämlikt med hänsyn till arbetsbörda totalt. Kort och gott man satsar på team work och det är lättare när man också har tid för varandra, tid att diskutera igenom hur man vill leva sina liv på bästa sätt och tid och ork att våga säga ifrån och förbättra när det blir obalans i vem som gör vad.
Hemmaföräldrarna har under lång tid gått sin egen väg och hittat en helt annan livsstil än den som beskrivs i DN:s artikel. De har under decennier skaffat sig ett stort kapital av livserfarenheter, som jag tror att väldigt många föräldrar idag skulle ha stor glädje av att få kännedom om.
Vilken "papperstidning" blir först med att på ett seriöst sätt våga ge hemmaföräldrarna en röst?
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Prylar kan aldrig ersätta kärlek
Team work är bra
Ett litet tankeexperiment Reinfeldt
Låt kvinnor välja själva - utan pekpinnar
5 kommentarer:
Jag blir så glad!
Oj, vad det låter skönt att ni har sluppit undan det dåliga samvetet, konsumtionshetsen och inredningsvansinnet.
I Skriet är vi ofta inne på att vi är många som har det tufft i vardagen, och att det finns en massa vinster i att båda föräldrarna jobbar deltid, eller turas om att vara hemma.
Det finns ju dock en massa kul med att ha ett bra jobb också. Också för barnens skull. Jag minns själv hur stolt jag avr över min mamma när hon drog på sig finstövlarna och gick iväg till sitt karriärjobb. Det var power på många sätt - och det påverkade mig.
Men jag blir påverkad av annat också.
Läs gärna min artikel om familjerna som hemundervisar sina barn:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_1271545.svd
Tinni sa;
"Det finns ju dock en massa kul med att ha ett bra jobb också. Också för barnens skull. Jag minns själv hur stolt jag avr över min mamma när hon drog på sig finstövlarna och gick iväg till sitt karriärjobb. Det var power på många sätt - och det påverkade mig."
Jag hade ett karriärjobb innan jag fick barn och under graviditeten - det sättet att leva med den stress det innebar, dödade nästan både mig och mitt barn. Läs: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=123219 (Också under länkar här på sidan: "Därför stannade jag hemma").
Det fick mig och min man att tänka om. Därför är det viktigt att komma ihåg att hemmaförälder blir man inte lättvindigt. Varje familj har sin historia som gör att de väljer tid med barnen under några år.
Att bli hemmaförälder innebär inte att man säger nej till karriär i all tid och evighet, utan det handlar för de allra flesta om de första småbarnsåren.
Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis.
Problemet är bara att de som satsar på en hemmakarriär några år sedan inte är välkomna tillbaka till arbetslivet, eftersom hemmatiden inte ses som en merit värd att ta upp i en cv.
Det är ett problem jag gärna skulle vilja att media fokuserade på istället för att håna och dissa hemmaföräldrarna och på så sätt göra sig medskyldiga till att de diskrimineras.
Min mamma var hemma med oss barn i 12 år. Jag var jättestolt när hon började jobba igen i databranschen och på några år arbetade sig upp, från att ha startat som vikarie. Hon berättade ofta om hur svårt det var att komma tillbaka efter några hemmaår men att hon kämpade på.
Sedan är jag mycket stolt över att mina föräldrar var så jämlika och hjälptes åt med oss barn, att jag hade en närvarande och engagerad pappa. Det såg jag inte mycket av hos mina kompisar som hade heltidsarbetande föräldrar. Läs gärna; http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2007/03/krnikren-linda-skugge-frgar-i-en-krnika.html
Det var mycket länge sedan jag läste något så upplyftande. Fortsätt ert arbete, det finns inte ord nog för hur angeläget det är.
Tack Staffan ! :)
Skicka en kommentar