Många är nyfikna på oss hemmaföräldrar - och vill gå med i HFN

Foto: cjggbella (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personen på bilden har inget samband med inlägget.

Många tycker att det är lite spännande det här med tid för barn och balans mellan familj och arbete. Men även partipolitiskt engagerade från partier som helt saknar familjepolitik och rent ideologiskt är emot att barn är hemma längre - är nyfikna på den lilla folkrörelse som Hemmaföräldrars nätverk, HFN, dragit igång där föräldrar samlas och stöttar, inspirerar och ger varandra råd i hur man kan vara hemma längre. Där allt fler föräldrar samlas som vill ha mer flexibla politiska ramar som gör det möjligt att välja fler lösningar än standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet i förskola från ett års ålder. Föräldrar som sedan sprider budskapet om valfrihet vidare som goda ringar på vattnet …

Att Hemmaföräldrars nätverk är framgångsrika i det arbetet förstår man av det spirande intresset hos de partipolitiskt engagerade från partier som inte har en politik som bygger på valfrihet.

Men … HFN:s slutna facebookgrupp är just sluten för att medlemmarna ska känna att det som skrivs där inte sprids hur som helst. Därför får inte materialet skärmdumpas eller spridas på ett otillbörligt sätt, av respekt för den enskilda personen och dennes familj. Vilket man i och för sig aldrig kan garantera, men de som går med i gruppen måste respektera de reglerna. Inte heller är det en diskussionsgrupp där de som inte delar valfrihetstanken ska gå in och läxa upp de som vill stanna hemma längre - eller debattera och argumentera mot de som är för valfrihet. Också mycket viktigt att respektera med tanke på att hemmaföräldrarna redan är så utsatta.

Vi ser nu hur standardlösningen är på väg att haverera. De som intensivt pratar ideologi och hävdar att föräldrar MÅSTE välja standardlösningen på grund av arbetslinjen eller jämställdhetslinjen - får allt svårare att motivera det, när vi nu ser hur dessa två linjer leder till … sjukskrivningslinjen. Där framförallt småbarnsmammorna är de som drabbas och blir sjukskrivna när de väljer (eller med ekonomiska styrmedel tvingas välja) standardlösningen.

Efter andra barnet ökar sjukskrivningarna bland mammor i hela landet och i Stockholm redan efter första barnet. För den som har lite bakom pannbenet är det en ganska anmärkningsvärd nyhet, som borde resultera i en VALFRIHETSLINJE - där de politiska ramarna i större utsträckning ger föräldrar möjlighet att få ihop livspusslet bättre. Där de politiska ramarna ger föräldrar möjlighet att hitta balans mellan familj och arbete. Och då talar vi bara vuxenperspektivet. Lägger vi sedan till det viktigaste av allt - barnperspektivet - så bör vi tänka på att vi i dag har en ökande psykisk ohälsa hos barn i Sverige. Något som det inte längre går att ignorera: Kejsaren ÄR naken = vi behöver en nyare, modernare och mer flexibel familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Med det vill jag egentligen säga till de politiska partier som är nyfikna på Hemmaföräldrars nätverk och alla hemmaföräldrar som går mot strömmen och tänker utanför boxen. Visst kan ni få ta del av våra tankar, men använd i så fall den information ni får till att ta fram en mer flexibel familjepolitik … eller för de som saknar det helt … till att ta fram en familjepolitik. Men försök inte krypa under skinnet på hemmaföräldrarna för att klura på hur ni ska förändra de politiska ramarna mot ännu mer styrning … tack! :)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Vad är felet med skolan - egentligen …

Foto:Åsa Westlund (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personen på bilden har inget samband med inlägget.

Hon läser till gymnasielärare och i utbildningen ingår att praktisera. Den här dagen handlar det om praktik i en matematikklass i gymnasiet. De är trettio elever i klassen … nio behagar dyka upp - och av dem är två-tre stycken där för att de vill lära sig något, berättar hon. Trots att det bara är nio elever i klassen den här dagen så går det mesta av lektionen åt till att försöka få lugn och studiero. Sex av eleverna ägnar nämligen tid åt att sitta och prata med varandra, surfa på mobilerna eller springa ut och in i klassrummet och läraren kämpar förgäves med att få eleverna att fokusera.

Är det verkligen lärarna det är fel på när det kan se ut så här i ett vanligt klassrum i dag? Eller ligger problemet någon annanstans? Varför är det egentligen så stökigt i svenska skolor? Varför kan inte barnen koncentrera sig? Varför är så många barn inte socialt välfungerande?

Det finns naturligtvis inget enkelt svar på den frågan. Jag tror att det är en mängd komponenter som samspelar. Men det största felet alla gör just nu är att de bara tittar på skolan och miljön där. Det är bra, men det räcker inte, vi måste gå tillbaka ännu längre och titta på barnens första år.

"Förskolebarn blir duktigare i skolan" - är en myt som sprids flitigt. Jag gissar att i exemplet ovan i klassen med trettio elever, så är en majoritet förskolebarn. Det skulle vara väldigt roligt att se hur de två-tre elever som faktiskt gick till matematiklektionen den här dagen för att lära sig något, fått växa upp. Hur tillbringade de sina första år i livet?

Jag vet ju inte men av det jag läst om barns känsliga hjärnor, stress, anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - så skulle jag gissa på att OM dessa studiemotiverade barn nu gått i förskola - så har de gått i en förskola av hög klass och de har haft en bra balans mellan förskola OCH tid med föräldrarna. Gissningsvis inga 10-11 timmar i förskola, i en stor barngrupp med få personal, från ett års ålder.

Nu utmanar jag genom att säga det man inte får säga … men jag är helt säker på min sak. Och dessvärre så tror jag att de allra flesta forskare instämmer … i det tysta. Vi får inte säga högt att "Kejsaren är naken" … ni vet. Men det finns faktiskt ingen forskning på förskolans effekt på barn i Sverige - under de senaste trettio åren. Helt enkelt därför att de forskare som utifrån ett anknytnings och neurobiologiskt perspektiv skulle vilja forska på förskolans effekt - inte får några forskningsanslag. Det är alltså inte så att forskarna i Sverige är ointresserade av att forska på förskolans effekt på barn. Det är bara så att de inte får några pengar.

Källa på det …

Tja, jag har pratat med flera personer som fått forskningsanslag till andra arbeten med barn men som samstämmigt säger att de får avslag på all forskning som handlar om förskolans EFFEKT på barn. Vilken journalist som helst som är intresserad kan ta reda på mer fakta. Men journalistkåren (som har sina sympatier hos främst vänstern) är av någon anledning inte intresserade av att gräva djupare i det här.

Jag tror dock inte att det går att stoppa huvudet i sanden längre. Det är dags att inte bara våga viska till varandra att "Kejsaren är naken" = vi har en familjepolitik som nått vägs ände. Vi måste börja säga rakt ut vad vi faktiskt har mitt framför näsan: En helt vansinnigt ensidig familjepolitik som inte låter våra barn utvecklas efter sin fulla potential. Fler som vågar både se OCH säga det uppenbara?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Sämst resultat i skolan i S-styrda kommuner

Svenska föräldrar är grundlurade

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Lite föräldraansvar om jag får be

Lärare hotas och misshandlas av sina elever

Uppförandestörningar ökar - men vem vågar koppla det till den miljö barn tillbringar mest tid i

Dagis kan skada ditt barn - NICHD-studien

Frånvaro av forskning om små barn socio-emotionella utveckling och hälsa i svensk förskola

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Kommande skolutredning har stora brister

Föräldrar går i skolan för att hjälpa sina barn

Wikipedia raderar information om Hemmaföräldrars nätverk

Wikipedia vill inte att föräldrar ska få kännedom om den ideella organisationen Hemmaföräldrars nätverk. För några år sedan raderade de all information om hemmaföräldrar. Ja … inte direkt vill säga. Först skrev moderatorerna in ordet "sekt" med en länkhänvisning. Människor som väljer tid för barn måste ju bara tillhöra en sekt .. det förstår ju vem som helst … eller hur? ;)

När jag inte okejade det, så raderade de allt. Känns lite intressant med tanke på att jag faktiskt lite då och då hamnar i diskussioner om vi har verklig valfrihet i det här landet. Som jag sagt tidigare - hur ÄR egentligen attityden mot hemmaföräldrar? Vad kommer att hända om det är så här nu - om vårdnadsbidraget försvinner vilket det gör om oppositionen vinner valet? Hur kommer allt att skruvas till då?

Personligen tror jag att klimatet mot föräldrar som väljer tid för barn och som väljer bort standardlösningen kommer att hårdna ännu mer. När man redan nu år 2014 blir raderad på Wikipedia om man berättar om en ideell organisation som funnit i 13 års tid. En organisation som det skrivits om både i Storbritannien, Tyskland och Schweiz, förutom flertal artiklar i Sverige. En organisation som också haft flertal debattartiklar i SvD, Sydsvenskan, GP, med flera tidningar. Som det skrivits om på SVT.

Men enligt Wikipedia finns inte Hemmaföräldrars nätverk … eller är för litet. Ja, vad ska man säga … intet nytt under solen … kanske …

Och så vill jag naturligtvis lite lamt tillägga … BOJKOTTA WIKIPEDIA :)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.s

Wikipedia vill ha donationer … Tack … men NEJ TACK! Det har de inte gjort sig förtjänta av. Kan de inte hålla sig objektiva utan beter sig som de gör, så är det lika bra att hela sajten går i graven. Censur och indoktrinering har vi så det räcker i papperstidningarna. Vi behöver inte samma anda på sajter på nätet. Låt nätet vara en frizon!

Därför pyser hemmaföräldrarna över ibland - och måste få göra det

Foto:Henke FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personerna på bilden har inget samband med inlägget.

I facebookgruppen för hemmaföräldrar ger föräldrar varandra varandra stöd, råd och inspiration för hur man kan vara hemma längre. Men … naturligtvis blir gruppen också ett forum för dialog och känslor kring hur många upplever sin marginaliserade tillvaro i vårt samhälle.

Tyvärr är det så att den förälder som väljer att stanna hemma längre får finna sig i att bli ifrågasatt av familj, vänner och bekanta. Men även på BVC och i media. Utan förvarning kan kritiska argument kastas i ansiktet på den som valt att vänta med förskola eller valt att hoppa över det helt. Normen i Sverige är ju standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Och det vet vi ju hur normer och grupptryck fungerar …

En del av inläggen i facebookgruppen blir därför av karaktären "pysa-över-inlägg". Alla har inte någon som delar synen på tid och barn i sin närhet att prata med och då blir gruppens stöd och förståelse en säkerhetsventil. För en del föräldrar blir de ständiga påhoppen om hur dåligt det kommer att gå för barnen om de inte går i förskola från ett års ålder (eller i förskola över huvud taget) en källa till oro. Sedan har vi media och politiker som spär på med myten att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Vem som helst som har lite förståelse för hur det mänskliga psyket fungerar förstår då hur viktigt det blir att berätta om hur duktiga hemmabarnen faktiskt är. Det är en rent psykologisk bit att faktiskt få säga det högt som en motvikt till allt det negativa man får höra.

De snäva politiska ramarna och inslaget av styrning blir också ett ämne som diskuteras. Nog så viktigt. Hur ser samhället egentligen ut och hur kan vi skapa en nyare, modernare och bättre familjepolitik som bygger på valfrihet - inte på tvång? Många inlägg klurar och funderar kring det här.

Dessvärre kan det här uppfattas negativt av en del: "Måste ni skriva så här?"

Då har vi det här med hur gruppen är tänkt att fungera …

Vi har en enorm bredd i gruppen av föräldrar som valt olika lösningar - men som har det gemensamt att de väljer att fixa och trixa för att hitta en balans mellan familj och barn. Många som är med i gruppen arbetar också själva inom förskolan. Bredden gör att det finns något för alla att ta del av och känna igen sig i. Men gör också att det finns många åsikter som man naturligtvis inte delar som medlem. Tanken är då att man helt enkelt ska hoppa över de trådarna. Den här gruppen måste få vara en fredad zon där människor kan få skriva om det som de har på hjärtat. Ett inlägg som upprör en person kanske blir dagens viktigaste för en annan.

En annan risk är att Hemmaföräldrars nätverks medlemmar gör just det som det är tänkt … de sprider budskapet om tid för barn som goda ringar på vattnet … och det kan locka till sig många nyfikna. Men också de som vill ha rättning i ledet och vill in gruppen för att tillrättalägga. Det är säkert inte illa menat, men gruppen är inte en diskussionsgrupp av den karaktären. Föräldrar i den här gruppen är föräldrar som varje vecka möter åsikter som vill styra dem och få rättning i ledet. Det räcker med att läsa en ledarsida i någon tidning för att få veta hur "fel" det är att inte välja standardlösningen …

Med det vill jag säga att vi välkomnar alla som tror på balans mellan familj och arbete och på tid för barn, men vi måste också vara tydliga med hur gruppen fungerar. Vi har också rena förskoleföräldrar som går in i gruppen eftersom deras magkänsla säger dem att något skulle kunna göras annorlunda. Då är det viktigt att vara tydlig - skriv ett inlägg själv och ställ frågor. Vad funderar DU över? Vad skulle DU vilja ha råd och stöd kring för att fatta ett annat beslut?

Någon uppfattade det som att "ni blir så glada över när ni vinner över någon till er sida". Med andra ord att någon tar hem sitt barn från förskolan. Nej, vi blir inte glada därför att någon tar hem sitt barn från förskolan - vi blir glada för att de lyssnar till sin magkänsla och lyssnar till sitt barns signaler - och faktisk agerar sedan. Det är en stor SKILLNAD. Om vi får föräldrar att lyssna till sin magkänsla och ger dem stöd och råd att våga göra det, så har vi ju gjort en viktig insats - och precis det som vi tänkt med vårt engagemang.

De som gått in i gruppen för att ifrågasätta vissa inlägg har ju faktiskt också blivit en del av något mycket viktigt - att vi hela tiden måste arbeta med hur vi kommunicerar ut saker och hur vi uppfattas av andra. Vi ska lyssna och vara ödmjuka - helt enkelt därför att det till syende och sist ändå alltid handlar om oss föräldrar - vi tillsammans - oavsett vilket barnomsorgsalternativ vi har valt - vilken grupp vi är med i … så måste vi arbeta på att lära oss att kommunicera på ett bra sätt, för våra barns skull. Vi kommer alltid att springa på varandra där ute … i skolan, på arbetsplatser, i parker och i olika sociala sammanhang. Ju bättre vi förstår varandra - desto bättre och mer tid kan vi lägga på det som är viktigt här i livet: nämligen att finnas där för våra barn och stötta varandra i det.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Supervalåret inleds med snäva ramar för barnfamiljerna

Foto: andi@atbondi FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är valår och som kvinna får jag finna mig i att se politikerna tävla om att staka ut min framtid. Jag skulle vilja säga att en majoritet av partierna har bestämt inom vilka ramar jag ska få leva mitt liv. Vad jag och andra kvinnor tycker … egentligen … verkar mindre angeläget att ta reda på.

För M och Fp handlar det om att jag ska bidra till BNP och det gör jag bäst genom heltidsarbete och genom att välja standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet i förskola från ett års ålder. För V, Mp och S så ska jag leva så att jämställdheten ökar - och de har "the one-and-only solution": standardlösningen … de med. Arbeta måste jag - även när barnen är små spädisar men de vill ge mig lite mindre snäva ramar: sex timmar erbjuder oppositionen - om vi gör en lagändring och ALLA bara arbetar sex timmar. Men om jag inte vill arbeta alls utan ha barnen hemma när de är små?

Jaha, och mitt i allt det där står jag och alla andra kvinnor … och män. Hur vill vi då leva våra liv - alla vi i arbetsför ålder som en majoritet av partierna vill bestämma över? Ja, tittar jag på föräldrarna i Hemmaföräldrars nätverk, så finns det lika många sätt att leva som det finns föräldrar. Det övergripande målet för dessa föräldrar handlar om BALANS, mellan familj och arbete. Det är väl ändå väldigt klokt. Vi är ju olika, så varför ska alla tvingas att leva inom samma snäva ramar.

För de som vill se BNP växa så förelår jag att vi ska satsa på att få fram politiska ramar som gör att människor mår bra, för människor som mår bra de presterar bättre. Jag är så trött på ideologier med starka inslag av tvång och snäva politiska ramar. De är inte i länder med stark styrning ovanifrån som vi har sett BNP växa, sett människor blomma ut i kreativitet eller sett ett land utvecklas och nya idéer flöda. Eller finns det någon som tycker att Sovjet, Kuba och Östtyskland var bra exempel på hur det blir när snäva politiska ramar ska styra folket att leva på den enda "rätta" sättet?

Nej, nu är det valår - SUPERVALÅR - och det är här och nu vi ska rösta fram en politik för de kommande fyra åren. Men det är också ett ödesvalår, för vi lever redan under väldigt styrande politiska ramar. Vi kan se att den psykiska ohälsan når nya oanade höjder, framförallt hos barn och kvinnor - den grupp där vi har den starkaste styrningen i dag. Hur många lyckas uppnå balans? Hur många mäktar med att leva inom ramar som andra har bestämt? Vi lever i dag under en familjepolitik som togs fram på 1930-talet - en ideologisk utopi som i dag har slagit ut i full blom. Alva Myrdal må ha menat väl när hon tog fram en politik med tanke på hur samhället såg ut på 1930-talet, men sedan dess har mycket hänt.

Det är intressant att se hur politikerna försöker övertrumfa varandra just nu:

Reinfeldt önskar fler kvinnor på heltid (Men vad önskar kvinnorna själva under småbarnsåren?)

Birgitta Ohlsson: "Välutbildade hemmamammor en förlust för EU"

Att ARBETSLINJEN för småbarnsmammor leder till en SJUKSKRIVNINGSLINJE - det vet vi av alla rapporter från Försäkringskassan. För som alla vet vid det här laget så är det: "Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt" som gäller. Så varför försöka lura i oss att standardlösningen är den politiska ram vi ska tillåtas leva under?

ETT parti har hittills tittat på lösningar för småbarnsfamiljer utifrån ett gräsrotsperspektiv. Är det inte dags att fler tar upp den här tråden och kommer med fler lösningar för familjer - inte mer styrning?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Helene Öberg, Mp: "Är det inte dags att sluta med downshiftingdravlet. Deltid är en kvinnofälla"

Journalisterna måste sluta smöra för Miljöpartiet

Utbrända kvinnor är en skitdyr paria

Lars Ohly till mammor: Använd bröstpump

Miljöpartiets kamp mot valfrihet

Miljöpartiet vill ge mer till de som redan har allt

Socialdemokraterna fortsätter köra över människor

Vårdnadsbidraget - en paria för alla de som strikt följer en ideologi

Skärmdump på en av motståndarna till vårdnadsbidraget

Alla vi som går mot strömmen, tänker utanför boxen och följer vår magkänsla har en och samma återkommande fundering: Varför lyssnar aldrig de här människorna som kommer med sina ideologier och talar om för oss att vi väljer "fel", lever "fel" och att vi i stället borde anamma deras sätt att se på saker. Hur kan man tycka att det är fel att människor tänker nytt och bättre, utifrån hur samhället ser ut. Väljer bort och väljer annorlunda. Är det inte det som hela den mänskliga utvecklingen bygger på, ständig förändring från gräsrotsnivå?

Visst det finns många länder som testat det här med att trycka på en ideologi ovanifrån, men det har ofta följts av ett uppror och lett till att de som har makten måste hitta mängder med sätt att då kontrollera och styra människor. Ofta med våld, hot och mord. I Sverige ser vi oss som en demokrati, eftersom metoden att styra människor heter snäva politiska ramar och där pengar har blivit ett sätt att styra. Pengar och attityder. Den som går mot strömmen pekas ut som annorlunda i media, misslyckad, som tillhörande en sekt. Propagandamaskineriet drar igång och basunerar ut det ena budskapet efter det andra för att få rättning i ledet.

Ta bara en så enkel, harmlös liten valfrihetsreform som vårdnadsbidraget. En ständig källa till inlägg på ledarsidor, debattsidor och i den ena rapporten efter den andra. Det finns ofta ingen logik i allt som basunerats ut om vårdnadsbidraget.

Några exempel på det som sagts om vårdnadsbidraget under årens som gått:

- Så många tar ut vårdnadsbidraget så förskolor tvingas lägga ner i vissa kommuner
- Vårdnadsbidraget ett fiasko - väldigt få tar ut det
- Det hindrar integrationen
- Kvinnorna förlorar en fot på arbetsmarknaden
- Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla

Det finns ingen sans och logik i alla påståenden som ofta motsäger varandra dessutom, eftersom det verkar som att man testat lite olika varianter för se vad som får störst genomslag. Tittar man på hur det i själva verket ser ut, så blir bilden en helt annan.

I Svenljunga till exempel, hade man flera förskolor som föräldrar valde bort. Förskolorna gick med underskott och en tanke som politikerna då fick handlade om att ta bort vårdnadsbidraget och fylla de dåliga förskolorna med hemmabarn. Från en dag till en annan ryckte de då undan möjligheten för en förälder att vara hemma med anställningen tryggad. Vårdnadsbidraget togs bort. De som blev av med det, tvingades tillbaka till arbetslivet och eftersom de populära förskolorna hade fullt, så skulle de dåliga förskolorna snabbt fyllas på. Voilà! Vips skulle man fylla upp även de dåliga förskolorna och förskolorna skulle få en ekonomi i balans. Bra va! Och som grädde på moset så tänkte man frigöra pengar, så att de som var föräldralediga och hade små syskon i förskolan också skulle få lunch till sina barn i förskolan. Ett krav från dagisföräldrarna. Och eftersom de var fler = fler röster, så gick politikerna på deras linje och offrade hemmabarnen, som fick betala ett högt pris.

Sedan det här med att vårdnadsbidraget är ett fiasko. Än i dag trots att VB funnits i många kommuner sedan 2008, så är det många som inte känner till att det finns eller vilka fördelar det faktiskt innebär att kunna välja VB. En ensamstående mamma sa upp sig för att kunna vara hemma längre med sitt barn. Hon sökte sig sedan till Hemmaföräldrars nätverk och fick där information om att hon skulle ha kunnat vara hemma i tre år med anställningen tryggad.

Jag blir väldigt arg när sådant händer.

Det är skamligt att så många kommuner av ideologiska skäl är extremt dåliga på att marknadsföra att VB finns. Ofta har de haft ett starkt Kristdemokratiskt inflytande i kommunen som gjort att VB införts men sedan verkar många tycka att nu har de gjort sitt och det är nästan lite skämmigt att man har VB och så "glömmer" man att berätta att det finns. Ofta får föräldrar söka sig runt på svårnavigerade hemsidor för att hitta information om vårdnadsbidraget. Varje BVC-sköterska borde i stället informera föräldrar redan när barnet är litet att det faktiskt finns många olika barnomsorgsalternativ man kan välja mellan! Varje kommun borde ha en skyldighet att informera föräldrar om att de kan vara hemma i tre år med sin anställning och sin SGI skyddad med vårdnadsbidraget.

Kanske finns det också en ovilja att berätta att det finns. Alla undersökningar visar ju att föräldrar skulle välja mer tid för barnen om de hade en möjlighet.

Det finns inga studier där man följt ett antal invandrarkvinnor och kunnat visa att vårdnadsbidraget försvårat integrationen. För att komma fram till den slutsatsen, så skulle man ha behövt genomföra en studie mellan olika kommuner där invandrarkvinnor med likartad bakgrund bodde i en kommun där några valt VB medan andra bott i en kommun utan. Om det sedan gick att visa att VB försvårade just integrationen - alltså att dessa kvinnor integrerades i det svenska samhället, så skulle man kunna dra en sådan slutsats. Men det finns inga sådana studier med jämförande material. Det finns bara klåfingriga människor som vill att andra ska leva efter just deras ideologi som framför den typen av påståenden.

Sedan kan jag undra lite över varför ingen gör en studie över alla de invandrarbarn som börjar i förskola från ett års ålder, för "att lära sig språket". Blir de duktigare på svenska? Mår de bättre psykiskt än de barn som fått vara hemma längre med en förälder? Några sådana studier finns inte i Sverige. Men i röda Malmö som poängterar hur viktigt det är att barn till invandrare börjar förskola tidigt för att lära sig det svenska språket, finns det förskolor där personalen INTE pratar svenska eller barnets modersmål. Sådana petitesser ger dock inga rubriker i Sverige. Teori och praktik … Det som av ideologiska skäl ser bra ut i teorin fungerar sällan i praktiken. Trots att det är en uppenbar katastrof så ger det inte några rubriker eller blir några diskussionsämnen på ledarsidorna.

Och så det här med att kvinnorna förlorar en fot på arbetsmarknaden när de är hemma med vårdnadsbidraget. Hallå! Det är ju precis det de INTE gör. Med vårdnadsbidraget kan de mammor OCH pappor som vill gå ner i tid eller stanna hemma längre göra det och ändå ha kvar sin anställning, för med VB har de RÄTT att ha anställningen kvar även om de prioriterar tid för barnen. Jag tycker att det är riktigt fult att den här aspekten av den nog så viktiga anställningstryggheten och möjligheten att HA KVAR EN FOT på arbetsmarknaden inte nämns.

Jaha … och så det här med att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla. Är det en fälla om kvinnor får välja tid för barnen när de är små. (Och pappor med för den delen, men när pappor väljer tid för barn så pratas det aldrig om att det är en fälla). Eller är det kanske snarare så att det är en FÄLLA att tvinga ut smårbarnsmammor i heltidsarbete när barnen är små. En fälla som resulterar i en kraftig ökning av antalet sjukskrivningsdagar. En fälla där arbetslinjen blir en sjukskrivningslinje för många, kanske just därför att de inte fått välja själva … fått följa sin magkänsla. De har bara följt med strömmen och varit rädda för att göra fel och hamna utanför. Bli en paria. Dessutom har de fått mängder med felaktig information som kanske fått dem att välja standardlösningen: "Dagisbarn blir duktigare i skolan" eller "Barn behöver dagis för att bli socialt välfungerande". Vi kan väl säga så här att med tanke på resultaten i Pisa och hur det ser ut i skolorna i dag - så är det en bluff utan dess like. Men HUR ska föräldrar veta det, när propagandan börjar direkt på BVC och fortsätter på öppna förskolan.

Vårdnadsbidraget används på mängder av olika sätt av föräldrar. Tänk vad kul det skulle vara att läsa om vad det faktiskt inneburit som frihetsreform för alla de föräldrar som pusslat ihop tid för barn genom att hitta finurliga sätt att utnyttja vårdnadsbidraget. Vilken tidning blir först men ett sådant modigt drag. Tänk att prestera en nyhet och bara berätta en sanning, utan en tanke på ideologi som omväxling.

Jag vet att klockan klämtar för vårdnadsbidraget och den lilla valfrihet som många föräldrar har haft nu under några år. S, V, Mp och Fp … tuggar nästan fradga i sin iver att ta bort det här så fort som möjligt. Oj, oj, oj vad oppositionen kommer att triumfera om de vinner valet i år. Man kan se hur deras politiker skakar av iver att få "rättning i ledet" och nita dit hemmaföräldrarna. Jag är också fullt medveten om att många föräldrar i dag tror att det inte spelar någon roll om VB försvinner. De kan ju vara hemma ändå, vem kan stoppa dem liksom … Tyvärr kommer de att få ett mycket hårt uppvaknande. Bara det att ett så litet och harmlöst vårdnadsbidrag har väckt så starka reaktioner under de här åren, visar hur laddat det är med valfrihet i Sverige. Utan VB så kommer klimatet att hårdna enormt. Attityderna kommer att förändras … igen … med en politik som motarbetar valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ. Obligatorisk förskola är på intåg - för det är ett utmärkt sätt att styra in alla i samma fålla och slippa diskussioner om vad som är bäst för barnen. Men framförallt attityderna kommer att hårdna. Hur många kommer att orka att gå mot strömmen, hur många kommer att våga förlora en fot på arbetsmarknaden för att kunna vara hemma längre?

Fortfarande känner jag dock hopp. Det är ändå upp till varje förälder att tänka till nu. Sätta sig in i vad som gäller och tänka noga hur man röstar i nästa val. Blir det en röst för mer valfrihet - eller mer styrning.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Namninsamling: Förändra de politiska ramarna så att föräldrar får valfrihet

Läs också:

Dagisfamiljen är inte lönsam

Inget hemmafruliv på andras bekostnad

Liza Marklund: Vårdnadsbidraget är inte rättvist

Liza Marklund dissar hemmabarnen

Nalin Pekgul: "Som att kvinnor med slöjor får acceptera att de ibland blir diskriminerade får hemmaföräldrar tåla detsamma".

Hätsk debatt kring vårdnadsbidraget

I dag fick jag in ett svar i SvD på ett debattinlägg angående "KD-bidraget blev inte bra".

När jag försöker förklara hur viktigt det är med den valfrihet och den lilla trygghet som vårdnadsbidraget inneburit för många föräldrar blir jag uppmanad att "tänka själv" av folkpartisten Andreas Bergh som dissar vårdnadsbidraget … Enbart därför att jag hänvisar till en mycket bra och tydlig sammanställning som på punkt efter punkt sticker hål på de myter den här forskaren vill servera bara för att försöka få bort vårdnadsbidraget.

Den här forskaren påstår att vårdnadsbidraget har gett försämrad integration och hänvisar till en tre år gammal studie från SCB. För att förstärka hur dåligt han tycker att vårdnadsbidraget är använder han sig också av argumentationsteknik som: "bidraget lär knappast få välutbildade, yrkesutbildade kvinnor tillbaka till spisen".

Nyligen gick Anna Dahlberg, Expressen ut med en mycket bra krönika angående "hur den hätska debatten göder dumheten."  När det kommer till det uppenbarligen superkänsliga ämnet familjepolitik och valfrihet, så blir det än tydligare hur rätt hon har. Det är inte precis första gången jag som person blir påhoppad när jag försöker förklara varför valfrihet är bra eller ställa frågor och försöka diskutera med valfrihetens belackare. Förra förskoleministern Lena Hallengren, S, högg direkt mot mig när hon fick några frågor från en vanlig liten gräsrot och mamma.

Och nu igen dessa påhopp i stället för debatt. Det ÄR verkligen fördummande, för självklart ska vi ha en debatt kring de här frågorna. Men integrationen har inte försämrats för invandrarkvinnor bara för att vårdnadsbidraget har införts. För att kunna dra en sådan långtgående slutsats måste det till mer forskning. Till exempel bör man då kunna påvisa att i Malmö som inte har vårdnadsbidrag så kan man se att en större andel kvinnor arbetar just under småbarnsåren. Man måste också visa på att det finns mängder med arbetsmässiga fördelar att just kvinnor arbetar heltid från det barnet är ett år.

Men riktigt så ser det ju inte ut. De kvinnor som väljer/tvingas välja standardlösningen med heltidsarbete från det barnet är ett år, blir i större utsträckning sjukskrivna. Och särskilt i Stockholm där fler väljer standardlösningen jämfört med övriga landet där kvinnor är mer sjukskrivna redan efter första barnet.

Med tanke på hur många heltidsarbetande kvinnor med små barn som blir sjukskrivna så är det kanske där vi borde lägga fokus. Ska vi nu tala arbetslinje som den här forskaren vill så kan man ju fråga sig om det är relevant att tvinga ut småbarnsmammor i heltidsarbete när det resulterar i en sjukskrivningslinje … Då kan de varken arbeta eller ha omsorgen om sina barn i hemmet.

Nu är det valår och jag känner starkt att det är dags att hyfsa debatten. Det är nu vi rösta och bestämma under vilka politiska ramar vi ska leva under de nästkommande fyra åren. Och om människor ska ha en ärlig chans att ta ställning i familjepolitiska frågor så är det dags att börja debattera seriöst och sprida fakta - inte myter.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Folkpartiet vill ta bort vårdnadsbidraget - ALLA barn har det bäst i förskolan

Störst risk för dubbelarbetande mammor att bli sjukskrivna

Stress ger cancer

Barn som skiljs från föräldrarna drabbas av stress

Det är väl bara att stanna hemma om du nu vill det

Foto: jcolman FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu när det snart är valår blir diskussionerna hetare än någonsin. Behövs det verkligen politiska ramar som garanterar människor valfrihet - eller är det så enkelt att var en och bara gör som de vill. Vi har ju "världens bästa föräldraförsäkring", så alla som vill kan ju stanna hemma längre … eller hur. Det låter så enkelt och bra när en del ska förklara varför valet 2014 inte är viktigt när det kommer till att välja vilka politiska ramar vi ska leva under i framtiden. Varför det inte är viktigt att välja om man lägger sin röst på ett parti som står för mer styrning - eller mer valfrihet.

Problemet som jag ser det är bara att det inte är så enkelt att valet är fritt. För hur är synen på hemmaföräldrarna i mångas ögon. Vilken attityd bemöts hemmaföräldrarna av. Just attityden är inte så harmlös som man kan tro, den påverkar en mängd saker i allt från hur hemmaföräldrarna bemöts på till exempel MVC, BVC, öppna förskolan eller av arbetsgivarna. Och det i sin tur påverkar hemmaföräldrarnas livschanser och välmående.

Eller som en förskoleförälder uttrycker sig:

"Det är fritt fram för den som vill att vara hemma med sina barn på heltid. Däremot får du givetvis ännu så länge finansiera det själv. Och det är väl där skon klämmer. Det är klassiskt - jag vill ha den där smaskiga kakan, men är inte beredd att betala för den. Att förutsätta att samhället ska bekosta ens behov visar bara på bristande insikter i hur samhället finansieras."

Det lustiga i kråksången är att just den här föräldern själv tycker att det är helt okej att samhället finansierar att barn går i förskola när en förälder är hemma och föräldraledig med syskon. DET tycker jag tyder på en bristande insikt i hur samhället finansieras. Och varför ska skattebetalarna stå för notan när en del vill lämna bort sina små barn under tre år, trots att de är hemma. Samtidigt som hemmafamiljen som betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen då inte ska få någon subvention från skattekakan alls. Ännu mer sorgligt blir det när man tänker på hur det ser ut i förskolan med stora barngrupper och få personal på många ställen, just på grund av att det saknas pengar. Fokus borde därför ligga på att fundera över en timtaxa för de som vill nyttja förskolan när de är föräldralediga med syskonet och inte på att angripa hemmaföräldrarna.

HUR försvarar man sig som hemmaförälder mot den här typen av påhopp, som trots att de är så uppenbart felaktiga ändå rotar sig så djupt hos många och får så stor spridning.

Ett annat problem är hur en del föräldrar blir bemötta hos Barnavårdscentralen. Så här beskriver en hemmaförälder hur hon blev behandlad när hon var på kontroll med sitt yngsta barn och storasyskonet var med:

"Vi var på kontroll med vår yngsta när BVC-sköterskan tar upp att storasyskonet som är två och ett halvt år inte pratar så mycket förrän nu på senare tid. Sedan säger hon att lösningen på det problemet heter förskola. Jag berättar då att jag sökt till förskola för barnet som ska börja vid tre års ålder. Och jag har dessutom sagt att det är så familjen har tänkt flera gånger innan. Återigen berättar jag också att vi vill vänta tills barnet är tre eller tre och ett halvt år och att tanken är att låta barnet gå mellan sex till nio timmar i veckan, till att börja med. Sköterskan insisterar ändå och vill ringa och kolla om barnet kan börja med en gång och få gå gratis - allmän förskola - redan nu vid två års ålder. När jag står på mig och säger att vi vill vänta, suckar sköterskan djupt och säger "ja, vi får väl se hur det ser ut på treårskontrollen". Till saken hör också att samma sköterska tjatat att barnet ska börja i förskola sedan barnet var ett och ett halvt år."

Ska föräldrar behöva tåla att någon annan bestämmer åt dem? Vart är vi på väg när föräldrar faktiskt blir behandlade så här i dag. Hur stort mörkertal finns det kring förskolestart för barn - hur många föräldrar har tvingats in i förskolekarusellen av påstridiga BVC-sköterskor? Det tål att tänka lite på för det är en vägvisare vilket samhälle vi är på väg emot. HUR mer styrning faktiskt tar sig uttryck.

Frågan är återigen vad händer när normen blir standardlösningen (två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder). Vilket bemötande riskerar föräldrar som väljer att gå mot strömmen och lyssna till sin magkänsla, att få när de inte gör som alla andra. När de politiska ramarna som ska garantera valfrihet inte finns? Vad händer om obligatorisk förskola införs efter nästa val? Till att börja med kanske det blir från tre års ålder men det kommer inte att dröja länge innan gränsen sänks till ett år. Och är det okej i en demokrati att föräldrar inte får bestämma själva om barnet ska börja i förskola över huvud taget, eller inte ens när?

En annan förälder var nyligen till läkaren för ett hälsobesök för egen del och följande utspelade sig:

"När frågan "vad jobbar du med?" kom upp och jag sa att jag var hemmamamma så blev jag kallad för lyxhustru, hemmafru, fick frågan om jag hade någon utbildning att falla tillbaka på efter barnen blivit stora och när mitt svar var nej (varför svarade jag ens??!!) så fick jag en föreläsning om hur farligt det var för kvinnor idag att inte ha någon utbildning och vara en del av arbetslivet.

Jag försökte verkligen visa hur irriterad jag blev av hans bemötande, men varför vågar jag inte säga ifrån? När ska jag sluta känna som att jag måste försvara mig mot allt och alla?? Vågar snart inte gå och göra ärenden och annat ute i "verkligheten" för det blir väldigt ofta en diskussion om (från deras sida) varför jag är hemma med våra barn!

Blev faktiskt både ledsen och arg... Jag älskar att vara hemma med barnen, men ibland är det jobbigt att känna allt detta dömande av mig och min mans val".

Hemmaföräldrarnas historia berättas inte i media och få som är hemma med barn i dag kan sin historia och vet och förstår att tack vare att vårdnadsbidraget infördes 2008 i flera kommuner, så fick många föräldrar känna på hur det blev mer accepterat att vara hemma. Visst har det varit bra att vårdnadsbidraget gjort det möjligt att stanna hemma i tre år OCH behålla en fot på arbetsmarknaden då anställningen är tryggad, under tiden man har VB. Och visst har det varit toppen att SGI:n (den sjukpenninggrundande inkomsten skyddats). Vårdnadsbidragets ringa ersättning om 36 000 kronor per år och barn har säkert också varit avgörande och gjort att många haft råd att stanna hemma längre. (Att jämföra med den cirka 100 000 kronor per år och barn som du får om du lämnar bort barnet till förskola när du är föräldraledig med syskon).

Men det absolut viktigaste som vårdnadsbidraget har lyckats förändra är ändå attityden hos många. När hemmaalternativet blev ett subventionerat val, så fick också fler upp ögonen för att det är okej att stanna hemma längre. Jag tror ännu fler skulle våga vara hemma längre med barnen om de dessutom fick fakta i stället för myter att grunda sitt beslut på. SVT skriver om att fler stannar hemma längre. Men inte tror jag att det beror på att föräldrar ser barnen som en "hobby", utan på att de känner efter och följer sin magkänsla. Många har plockat hem sina barn från förskolan därför att de känt att barnet inte var moget, eller att förskola inte var ett barnomsorgsalternativ som passade.

Frågan är bara vad som händer efter valet 2014, eftersom flera politiska partier INTE tycker att det är bra och rätt att följa sin magkänsla och ge barnen tid. Vilka politiska beslut kommer då att följa i kölvattnet på det för att styra in människor på den enda och "rätta" vägen igen: standardlösningen för alla och envar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Skyll dig själv om du är hemma"

S om hemmaföräldrar: "Inget hemmafruliv på andras bekostnad" (men gratis förskola när man ändå är hemma med syskon på "andras bekostnad går förstås bra")

Valfrihet eller inte - det är frågan i "hemmafrudiskussionen"

En hållbar livsstil - även själsligen

Foto: David Foshe Dogwood Fotography FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vi lever i ett samhälle där allt fler talar om vikten av att tänka på miljön - och det är bra. Mycket handlar om att vi ska vara rädda om våra fysiska kroppar och skydda dem från en ohälsosam miljö. Snabbt har en del partier också tagit fram en politik som ska ge oss ramarna för hur vi ska leva för att uppnå det målet. Men det är bara en pusselbit som krävs för att vi ska må bra.

Människan är kropp OCH själ (och ande). Det som krävs är kanske snarare politiska ramar där man ser människan som en helhet … och då blir det genast mer komplicerat för även om våra fysiska kroppar mår bra av ungefär samma saker och det till viss del går att ha en likartad politik där, så skiljer vi människor oss åt rent själsligt. Vi har olika drömmar - och mål - olika saker som får oss att må bra inuti. Därför blir alla tvingande politiska ramar som ska få oss alla att agera likadant ett problem när det kommer till mjuka världen. För det är de mjuka värdena som ger oss god psykisk hälsa.

Trots larmrapporter om ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn i Sverige OCH en stadig ökning av sjukskrivningarna hos många kvinnor med små barn (förmodligen stressrelaterade), så har inte familjepolitiken seglat upp som en av de fem viktigaste frågorna inför valet 2014. Hur kan en så viktigt bit som människors självklara rätt att göra olika val kring det som berör det inre välmåendet - helt ha utraderats från den politiska kartan?

Jag tror att det är dags att vi förändrar de politiska ramarna mot mer valfrihet och ger människor möjlighet att skapa en bra balans i tillvaron - en hållbar livsstil även själsligen helt enkelt. Vad som är bra balans och en hållbar livsstil där man tar hänsyn till hela människan, kan inte bestämmas ovanifrån. Varje människa är unik och måste själv få sy ihop sin balans, hitta den bästa livspussellösningen för just sig och sin familj. DET ska de politiska ramarna möjliggöra. Ramarna ska vara flexibla och erbjuda en mängd olika lösningar. Då kommer inte alla att göra likadant, men det borde ju inte vara ett problem i en demokrati? Eller hur?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress ger cancer

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Mogna tankar om stresskulturen

Farlig stress

Om skrikande barn vid dagislämning

Kvinnors sjukfrånvaro dubbelt så hög som männens

Kvinnor med små barn oftare sjukskrivna

Kvinnor med två barn mer sjukskrivna

Stor risk för sjukskrivning bland unga tjejer

Unga kvinnor mest sjukskrivna av alla

Mammor med standardlösningen mer sjuka än andra

Ökad psykisk ohälsa hos barn

15-åringar i Sverige mår sämre än barn i andra länder

Snart har vi planekonomi i familjepolitiken

Foto: Huntz FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I en grupp med över 850 medlemmar finns det naturligtvis lika många åsikter, som medlemmar. Det blir en utmaning i ett land som stått under socialdemokratiskt styre i decennier, där åsiktsstyrningen samma period gått väldigt långt och mynnat ut i "rätt" och "fel" åsikter - i "rätt" och "fel" sätt att leva.

Vi har ännu inte gjort upp med vår socialdemokratiska historia, vi har ännu inte bilden klar för oss hur styrda vi har varit, speciellt när vi jämför oss med andra länder. Vi är liksom mitt uppe i själva historien. Under åtta år har vi haft Alliansstyre och fått prova något annat än under de senaste decennierna. Jag säger inte att det varit åtta år av perfektion, jag skulle vilja säga att det varit åtta år där vissa politiska ramar gått mot mindre styrning - andra mot mer. Vissa förändringar har inte varit bra och besluten lider av "barnsjukdomar" och måste justeras. Vi måste också hålla noga koll på att vi inte rusar för mycket åt ett håll och måste hela tiden stanna upp och värdera och reflektera över de politiska ramarna och vad de leder till.

Vi befinner oss tyvärr fortfarande i ett läge där allt skruvats väldigt hårt och många föräldrar snurrar runt i ekorrhjulet i standardlösningen. Det går fort och fortare och de mår inte så bra - och framförallt barnen mår inte så bra, många gånger.

Sedan har vi föräldrar som helt hoppat av och är hemma på heltid som känner sig påhoppade för sitt val i media, av proffstyckare, av BVC-personal, grannar, släkt, vänner och bekanta. De sticker ut och syns för att de väljer annorlunda än majoriteten. Sedan har vi även de som valt att stanna hemma längre och som sedan kämpar för att hitta en bra balans mellan familj och arbete - och som OCKSÅ känner sig påhoppade ... eller som UFON, som en del skriver om inne i Hemmaföräldrars nätverk.

Vilket otroligt intolerant samhälle decennier av socialdemokratiskt styre har skapat. Hur förändrar vi det här? Är vi ens medvetna om VARFÖR det ser ut så här och vad som triggar igång människor att bli så upprörda, över att det finns föräldrar som väljer bort standardlösningen. Hur kan så många föräldrar känna sig påhoppade och ledsna för att de väljer fritt hur de vill leva sina liv, i ett land som kallar sig en demokrati.

Hemmaföräldrars nätverk är ett tydligt exempel på att något håller på att hända - att år av åsiktsförtryck och styrning är på väg att luckras upp. Människor med olika bakgrund, olika politiska åsikter och med olika livsdrömmar, samlas inne i facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk och diskuterar, filosoferar och funderar över HUR de lever och inom vilka politiska ramar. De stöttar, inspirerar och ger varandra råd - och de funderar över hur och vad de ska förändra för att vi ska få ett samhälle med mindre styrning, där alla bättre kan hitta sitt sätt att leva, UTAN att behöva känna sig påhoppade eller som UFON. Men där även de ekonomiska förutsättningarna ska finnas för att alla ska kunna välja olika. Alla barn och alla familjer är ju olika.

Vi är inte så många ännu, sett i det stora hela till hur många som väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Men jag tycker mig se att vi blir fler och fler som går mot strömmen, som tänker utanför boxen och som vill välja bort standardlösningen - och framförallt vågar göra det. Samtidigt finns det mycket starka krafter som vill tränga tillbaka den här lilla ”frihetsrörelsen” och som vill styra upp de politiska ramarna så att inget går ”fel” - så att inte människor väljer "fel". För har människor ett val, finns alltid risken att de väljer "fel", tycks många politiska partier resonera. Dessa partier har nog så goda tankar, men det blir ändå fel, för man ska inte tvinga på människor hur de ska leva ovanifrån. Man måste faktiskt berätta om vad man vill och varför och sedan låta människor bestämma själva. Det är en grundläggande fri- och mänsklig rättighet att få välja själv. Trots det så pratar flera partier om mer styrning: Vårdnadsbidraget ska tas bort, föräldraledigheten ska tvångskvoteras och delas lika och obligatorisk förskola ska införas. Här sticker partier som: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ut extra mycket, i sin vilja att tvinga in människor i en politiska ram som är "rätt". De saknar alla familjepolitik som ett område och de är tydliga med att valfriheten ryker om de vinner nästa val.

Därför är det så viktigt att vi som ändå ser vad som är på väg att hända, samarbetar och som goda ringar på vattnet sprider budskapet att det går att välja andra politiska ramar än mer tvång, mer styrning. Vi behöver varandra, trots alla våra olikheter – det handlar om att vi som väljer bort standardlösningen TILLSAMMANS kan åstadkomma en förändring, mot ett bättre samhälle som har både de politiska ramarna och acceptansen för att vi både kan och får välja andra lösningar än standardlösningen.

Vi ska inte bekämpa de som väljer standardlösningen, utan lägga fokus på att bekämpa påhoppen och den ensidiga propagandan, som försöker få in alla i samma fålla. Vi ska bekämpa de politiska ramar som man försöker trycka in oss i. Klockan är fem i tolv, det är valår nästa år. Det är här och nu vi skriver vår historia. Det känns som ett lika skarpt läge som när landet Sverige var på väg att få planekonomi fullt ut, den gången 1976 när socialdemokraterna ville införa löntagarfonder. Kanske räddades vi den gången av en socialdemokratisk minister som mitt under pågående debatt skrev: "Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit". Lika troligt är det att den demonstration och den folkansamling MOT att staten skulle ta över alla privata företag, gjorde susen. 

Nu är vi i ett liknande läge när det gäller om vi ska införa planekonomi i familjepolitiken - eller inte. Vad känner du som förälder. Vill du bestämma själv hur du och din familj ska tillåtas pussla och trixa för att hitta den bästa balansen mellan familj och arbete. Eller vill du att staten ska bestämma det ÅT dig?

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Till jobbet med gråten i halsen

Mammor sjukare än pappor

Vi är på helt fel spår

Framgångsrika mammor sjukast (Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt)

Så tycker partierna om hemmaföräldrar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

En smältdegel av olika åsikter visar på en enorm styrka

Foto:Michael Sweet FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det går inte en dag utan att jag blir imponerad av alla föräldrar som tar sig tid att skriva och stötta och inspirera andra i valet att gå mot strömmen och välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Nu är vi över 850 medlemmar i huvudgruppen för Hemmaföräldrars nätverk på facebook ... medlemmar med olika politisk åskådning, olika erfarenheter från livet - olika drömmar och mål med vad vi vill med livet. Vi har egentligen bara en sak gemensamt och det är att vi vill sy ihop våra egna lösningar kring hur vi pusslar och trixar för att hitta en balans mellan familj och arbete.

Det händer att någon blir arg över inriktningen på inläggen, svaren eller hur en tråd utvecklar sig - och lämnar gruppen. Det klagar över att det är för mycket eller för lite av något. Det är naturligtvis upp till var och en att göra så och känna så. Ibland träffar det skrivna ordet hårt i maggropen och man blir ledsen helt enkelt. Men det intressanta är ändå alla de som stannar kvar och som kämpar på med att arbeta enligt hur gruppen är tänkt att fungera. Nämligen enligt principen att hoppa över de inlägg man inte känner att man delar. Med så många medlemmar så finns det en enorm bredd av åsikter i gruppen. Det kan handla om att någon känner glädje och lycka över att de faktiskt hittat en bra förskola som de väljer några timmar när barnet är lite större - en tråd som kan glädja andra som känner likadant.

Någon annan skriver om hur härligt det är att de kunnat ha barnen hemma till skolstart. Och en tredje om hur bra det fungerar att pappan är hemma eller mamman eller båda. Trådarna täcker in så mycket och det mesta som föräldraskapet ändå innefattar. Bredden på alla inlägg gör att det finns något för alla att känna igen sig i. Och det är ju just det som är hemligheten. När man väljer bort standardlösningen som är den lösning som en majoritet i det här landet ändå väljer, så blir man sedd som lite annorlunda - eller som ett UFO, som en del beskriver att de känner sig. Därför blir gruppen både en lycka och ett andningshål för många.

I veckan träffade jag en av medlemmarna i gruppen, som uttryckte en oro över att många är så ambitiösa föräldrar i Hemmaföräldrars nätverk. Hon undrade lite över hur hon skulle kunna mäta sig med det. Så tycker jag inte att man ska känna. Det är väl underbart härligt med alla tips och råd om hur man kan ge sina barn bra mat, skapa bra dagar för barnen och hitta livskvalitet i största allmänhet. Men i den här gruppen så får vi faktiskt vara olika. Det som en familj brinner för i livet är inte något som en annan familj sätter som det största målet.

Jag har själv satsat på att ge mina barn tid - vi min man och jag har satsat på det tillsammans, men vi är inga übermänniskor, utan bara två vanliga föräldrar med mängder av fel och brister. Vi är GOOD ENOUGH, vi gör vårt bästa men jag betvivlar starkt att mina barn kommer att stå med tindrande ögon om några år och säga att vi var perfekta. Vad och vem i livet är perfekt. Livet är en väg och på den vandrar vi tillsammans och lär oss hela tiden nya saker. Det intressanta är när vi kämpar på och hela tiden är öppna för att lära oss nya saker.

Den som öppnar sitt hjärta för andra människor och tar sig tid att försöka förstå, kommer att genomgå en enorm inre utveckling - och faktiskt också må så mycket bättre ... tror jag. Det blir kanske lite tjatigt, men jag undrar ofta vem jag hade varit i dag utan "mina" hemmaföräldrar. Tolv år mina vänner. Tolv år av så många nya erfarenheter och lärdomar, som i sin tur gett en inre utveckling som det är svårt att sätta ord på.

Hemmaföräldrars nätverk är en smältdegel av olika åsikter. Men det är också en skola för föräldrar där man lär sig samarbeta och utveckla sitt föräldraskap tillsammans med likasinnade och människor med åsikter som skiljer sig en hel del från de egna. Kan vi behålla och hålla liv i den här unika smältdegeln så tror jag att vi alla har så mycket att vinna ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Kyrkoherde dissar namninsamling som: värsta skit han läst på länge

Tänkte att med 12 års erfarenhet av hemmaföräldrarnas vedermödor och svårigheter att kunna stanna hemma längre - och med en familjepolitik som går mot alltmer styrning - att det skulle vara bra med en liten namninsamling för valfrihet. Den är ju dessutom så perfekt funtad att man faktiskt kan kryssa i om man inte vill synas med sitt namn på nätet. (Kanske viktigt för många då många hemmaföräldrar ofta upplever sig ifrågasatta på ett ganska närgånget och obehagligt sätt).

Den lilla namninsamlingen för valfrihet väckte genast liv i det raseri som finns hos några få, mot hemmaföräldrarna och deras drömmar om ett bättre samhälle. Ett samhälle som inte bara ska subventionera standardlösningen - utan fler alternativ - eftersom alla barn är olika.

Helt plötsligt gav sig Svenska kyrkan in i debatten i form av en kyrkoherde som tog sig tid att kommentera namninsamlingen - inne på facebooksidan för Nya Föräldraupproret - som det "värsta skit han läst på länge". Känns väl lite si så där, när man lägger ner hårt arbete på att försöka förbättra för de föräldrar som vill ge sina barn tid och som vill ha en balans mellan familj och arbete - och någon ger sig in i debatten med invektiv.

Tog mig därför tid att skriva ett litet mejl till denna kyrkoherde för att höra lite närmare hur han tänkte egentligen. Konstruktiv kritik är alltid bra. Det är respektfullt och bidrar till en bra samhällsdebatt, där vi tillsammans kan diskutera och klura på vad som kan bli bättre. Men vad händer när det blir tvärstopp i debatten, därför att den som har en annan åsikt inte diskuterar konstruktivt utan bara häver ur sig invektiv? Tyder inte det på både fördomar mot de man hoppar på, utan också på ett genuint förakt för de medmänniskor som inte har samma åsikter som man själv?

Hur som helst kyrkoherden ifråga skrev att han skulle svara och återkomma med ett svar på min fråga. Dagarna gick och till slut valde jag att ringa upp honom i stället och följande samtal utspelade sig:

Hej, jag heter Madeleine Lidman och undrar lite över hur du tänkte när du skrev: ”Värsta skit jag läst på länge …” om min namninsamling för valfrihet?

- Det är helt fel upplägg, att skapa ett föräldrauppror och är att göra alla barn en björntjänst, säger kyrkoherden.

Men hur menar du då? Det är väl bra att föräldrar kan välja mellan förskola, dagmamma eller att stanna hemma längre?

- Alla barn har RÄTT att vara på förskolan och det är viktigt att man har rätt att vara på förskolan, säger kyrkoherden.

Fast det finns föräldrar som väljer bort förskola till förmån för dagmamma eller omsorg i hemmet, eftersom alla barn är olika.

- Det är inte barnens bästa för barnen, om de inte går på förskolan, du vill bara att alla ska bli hemmafruar, säger kyrkoherden.

- Nej, jag vill att föräldrar ska få möjlighet att välja själva. Ibland är mamman hemma ibland pappan, ibland arbetar de 50 procent var och är hemma 50 procent. Det finns mängder av lösningar som föräldrar väljer. Men väldigt många har det svårt med ekonomin på grund av särbeskattningen gör att hemmafamiljen betalar mer i skatt, svarade jag.

- Alla kan vara hemma om de vill. Det vet väl jag, det kunde vi välja som vi ville när barnen var små, säger kyrkoherden.

Men jag träffar många föräldrar som upplever att de har det svårt med att få ekonomin att gå ihop.

- Baahh, larv, alla kan vara hemma om de vill eller jobba 80 procent. Vi kan välja i Sverige, så är det inte i många andra länder som Tyskland och England, säger kyrkoherden.

Men jag känner många som går ner i tid och arbetar 80 procent men sedan får de arbeta 100 procent ändå, fast för 80 procent av lönen. Då går de upp i tid i stället och arbetar 100 procent, så mycket handlar också om attityder.

- Det är ingen idé att prata med dig. Du har ju så superkonservativa åsikter som en människa kan ha. Du vill bara tillbaka till 60-talet, säger kyrkoherden.

Okej. Då undrar jag om du skulle kunna ta dig tid och skriva ett svar till mig?

- Ja, det ska jag göra, säger kyrkoherden.

Är det fler än jag som förstår varför Hemmaföräldrars nätverk finns? OCH varför det är så viktigt att så många som möjligt tar sig tid och skriver på namninsamlingen ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: Hemmaföräldrar, vardagshjältar och medmänsklighet

Uppföljning:

Jag fick aldrig något skriftligt svar på varför namninsamlingen var "Det värsta skit kyrkoherden läst på länge".

I stället fick jag länken till ett blogginlägg skrivet i en blogg som drivs av Svenska kyrkan - där han hyllar svensk barnomsorg.

Flera hemmaföräldrar gick då in och kommenterade - men deras kommentarer publicerades aldrig. Jag skrev då också till Mariestads församling och frågade vilken värdegrund de arbetar  med, med anledning av hur deras kyrkoherde uttalar sig på sociala medier.

Och jag tror att mitt blogginlägg uppmärksammats och att kyrkoherden fått en del frågor kring sitt uttalande för i morse hade jag ett mejl från kyrkoherden att han uppmärksammat att hans blogginlägg fått många kommentaren:

"Jag tycker att jag har tagit tid till att svara dig utförligt på de frågor du ställde när du  ringde mig och formulerat ett utförligare svar i bloggen, men den var  som olja på elden, verkar det som."

Han berättade också att han tagit bort sin facebook-kommentar: "Värsta skit..." och det är väl bra, men hela den här händelsen visar på att det fortfarande finns all anledning att fundera över hur hemmaföräldrarnas situation egentligen är. Fördomarna sitter djupt rotade mot de som väljer att gå mot strömmen och som följer sin magkänsla, för vad som är det bästa för det egna barnet - och tro det eller ej - men standardlösningen är faktiskt inte det bästa för alla barn och alla föräldrar. Därför ska inte heller hemmaföräldrarna acceptera att de blir trampade på, diskriminerade eller föraktfullt bemötta när de försöker göra sin röst hörd.

Stort tack till alla hemmaföräldrar som skrev inlägg och sa ifrån. Det handlar om att vi TILLSAMMANS skapar ett bättre samhälle, med större acceptans för att vi väljer olika - därför att vi är olika. Mer dramatiskt än så är det inte :)

Läs också:

Låga påhopp skadar oss hemmaföräldrar

Var inte rädda för oss hemmaföräldrar

PK-mammor och frånvarande pappor

Foto:Lumiere2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vi föräldrar är väldigt olika med olika bagage, som påverkar hur vi agerar och hur vi påverkas av det vi läser. I hemmaföräldrars facebookgrupp träffas alla slags föräldrar och då gäller det att hitta balans och göra inlägg med lite fingertoppskänsla. Men också att läsa både en och två gånger innan man dömer.

Mammor till exempel är ofta överrepresenterade på nätet, de skriver, funderar och berättar om sig själva och sina tankar. Bara för att papporna i stor utsträckning är frånvarande på nätet - betyder det att de är sämre föräldrar? Nej, det tror jag inte ett ögonblick på.

Inte heller behöver pappor vara sämre föräldrar för att de inte är i hemma i lika stor utsträckning som mammorna. För precis som nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, så väljer fler kvinnor att arbeta (även hemmaföräldern bidrar med sitt arbete till BNP - ett arbete värderat till 380 000 kronor per år enligt en brittisk undersökning) med att själva ansvara för omsorgen om sina egna barn. Jag tycker inte att det på något sätt behöver betyda att papporna är sämre föräldrar, det handlar om teamwork, om prioriteringar och balans - hur mycket tid de ger sina barn. Något som fick en pappa att avfärda nätverket som "ett ställe för PK-mammor" (politiskt korrekta). Han hoppade in, kritiserade ... och lämnade. Han hade ju hittat sin lösning där de delade exakt lika - och tyckte därmed att det var okej att avfärda alla andras lösningar.

Men det är just det här jag vill åt. Måste vi alltid döma andra för att de inte gör som vi. Eftersom vi är olika så måste ju varje familj ges förtroendet och möjligheten att sy ihop sin egen lösning. Sedan undrar jag om vi verkligen ska rösta på partier som ger oss färdiga lösningar för HUR vi ska tillåtas leva våra liv. Är inte det lite farligt att tro att några politiker sitter inne med den enda och ultimata lösningen som ska passa alla? Nog borde det vara så mycket bättre om vi röstade fram partier som gav oss en mängd olika lösningar, så att vi själva får chansen att pussla och trixa för att hitta det som är bäst just för den egna familjen.

Vi är ju olika :)

De hemmaföräldrar jag ser hittar alla mängder av olika lösningar: De är hemma 50 procent var, eller en annan fördelning, ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan. Vad som är rätt kan ju inte någon utomstående säga, utan det vet ju bara just den familjen - vad som är rätt för dem.

När jag föddes fick oftast inte pappor vara med vid förlossningen. Inte heller var det särskilt vanligt att pappor tog något större ansvar för sina barn. Min pappa var inte hemma, men han valde att vara en närvarande pappa ändå. Den omtanke han visade oss barn har präglat mitt föräldraskap mycket - och den omtanken ger jag nu vidare till mina egna barn.

När jag gick på Poppius journalistskola, så var det i princip bara en gång jag tyckte att jag fick ett kul uppdrag - och det var just när jag fick uppdraget att skriva "Pappas ögon". Kanske lämnar jag utrymme för en del personliga påhopp om jag publicerar den text jag skrev men det känns angeläget att berätta min pappas historia - genom mina ögon då förstås:

Han har blå ögon med gula prickar i. När äldsta dottern föds 1964 är han med under förlossningen. Det är ovanligt på den tiden. Förlossningen är långdragen och han kämpar med illamåendet. Hans fru som legat i födslovärkar i över 20 timmar, tröttnar till slut på hans slitna uppenbarelse och han skickas hem – för att gå ut med hundarna. Då kommer naturligtvis barnet. Väl tillbaka kan han bara konstatera att dottern han fått är stor, 53 centimeter lång och väger närmare fyra kilo. Hon har kolsvart hår som vuxit ut och blivit halvlångt, i botten är håret vitblont. Han tycker att hon ser lite underlig ut. Själv är han blond och hans hustru har mörkt hår, men denna blandning på barnet? Han håller sin dotter i famnen och tittar djupt i hennes ögon – och hon tittar tillbaka med ögon lika blå som hans ... och med gula prickar i.

Första tiden hemma är omtumlande. Han har fått en gammeldags uppfostran, hans egen pappa var 41 år när han föddes 1937 och han är familjens ”sladdis”och bortskämda gullunge. Farfar hans var 55 år när hans egen far föddes, så 1800-tals uppfostran möter 1960-tal. När hans egen mamma kommer för att inspektera sitt nya barnbarn, måste hon naturligtvis genast kommentera hur hans egen, numera bortgångne far, brukade vara: ”Ja, G-A hjälpte aldrig till med barnen före fyra års ålder”. Men han hjälper till. Han byter blöjor på dottern, han tröstar henne och han går ut och går med henne i vagnen. Och han är ganska stolt över responsen han får från andra.”Tänk så fantastisk din make är”, säger de till hans fru och blinkar till honom.

Men hans mamma är jobbig, det vet han och hans fru får bita ihop. Hennes mörkgröna ögon lyser ilsket emellanåt när hans mamma kommer och bor hos dem. ”Johan har väl varma vantar på sig när han går ut? Du är väl rädd om honom”. Kan hans mamma säga och titta uppfordrande på hans fru. Och för att se till att han aldrig är utan vantar och sockor så stickar hon så att det står härliga till. När ska han använda dem? Som säljare på ett större amerikanskt företag kan han inte ha tumvantar i arbetet och tjocka sockor i skorna. Han beundrar sin fru, som med jämna mellanrum har en svärmor boende hos sig som gör allt för att reta gallfeber på henne … ändå blir hon inte arg. Hans fru har nämligen fått lära sig att man ska ha respekt för äldre och hans mamma är gammal, hon är 66 år.

Jobbet han har innebär mycket resor. Han åker bil kors och tvärs över hela landet. För att kompensera för att han är borta tar han extra mycket ansvar för barnet när han kommer hem. Tidiga morgnar är han uppe och ger välling. Vaknätterna vid sjukdom blir hans, då han bär runt på ett gråtande febrigt barn, timme efter timme.

När några månader har gått så har barnet hans fått ännu längre hår, nu helt vitblont. Allt det svarta är borta. Han skojar ofta med sin fru om hennes vallonblod: ”Ja, det är till att vara av gruvarbetarsläkt”. Då brukar hon faktiskt bli lite arg. Hon är inte särskilt imponerad av hans egen släkt, som ofta blåser upp sitt ursprung stort. ”Fablernas värld”, brukar hon säga, efter att ha tillbringat en helg på en större släktträff med diskussioner om släktens stordåd. Innerst inne vet han att det nog är sant, mycket är fablernas värld. Den där släktingen som var med vid förlisningen av Korvetten Karlskrona, lämnade kanske inte plats i räddningsbåten åt en styrman med barn, för att sedan dö hjältedöden uppäten av hajar - trots att det står skrivet svart på vitt i en gammal bok. Ändå vet han att han en dag kommer att berätta just den historien för sin dotter.

Läs också:

Var är papporna?

Teamwork är bra

Låga påhopp skadar oss hemmaföräldrar

Rätten att vara hemma med barnen

En riktig kvinna lämnar ifrån sig sitt barn

Hur vi behandlar våra barn - säger vilka vi är

Foto:Blieusong FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag har fått lära mig att barn är viktiga - ja allra viktigast. Inte genom att få höra det, utan genom att min familj, min släkt visat mig det - i hur de behandlat oss barn från det vi var små. Det har tagit lite tid att se det här sambandet: Hur jag bemöttes och behandlades som barn blev faktiskt vägledande för hur jag själv ser på barn och behandlar barn.

Jag var så övertygad om att barn var viktiga när jag var liten att jag var helt säker på att om det blev krig i Sverige, så skulle i alla fall inte någon skjuta mot barnen. Barn oroar sig ofta för att det ska bli krig. Men innan jag somnade som liten så brukade jag tänka på vad som skulle hända om det blev krig och jag hamnade mitt i skottelden. Naturligtvis skulle det bli eld upphör med en gång. Ingen skulle ju skjuta på ett BARN. Ännu tryggare blev jag när mamma visade mig de silvriga brickorna som man skulle ha i en kedja runt halsen, med namn och personnummer "ifall det blev krig". Hon berättade aldrig att det var för att kunna identifiera någon som var svårt skadad eller död - så jag trodde länge att brickorna var ett skydd i krig. Hade man brickan på var man garanterat skyddad - och så var jag ju då också ett BARN.

Många djur skyddar sina ungar med sitt liv. Om en elefantflock blir attackerad placerar de det dyrbaraste de har - elefantungarna - i mitten av flocken, samtidigt som de står i ring runt om för att skydda dem.

Hur ser vi då på barn i Sverige - ser vi till att vi skyddar det viktigaste vi har? Har vi ett barnperspektiv i det här landet? Får och kan vi föräldrar följa vår magkänsla och ha med barnperspektivet i de livsval vi gör? Och hur ser framförallt de politiska partierna på våra barn. Vilka politiska ramar är de villiga att ge oss för att vi ska få välja hur vi vlll ge våra barn en trygg och bra uppväxt? Får vi bestämma själva vad som är en trygg och säker uppväxt för våra barn - eller ”vet” redan vissa partier det och tar sig rätten att bestämma åt oss HUR vi får välja.

Intressanta frågor nu när det snart är val igen och varje röst på ett parti också blir ett mandat för ett godkännande av de politiska ramarna vi i framtiden kommer att få leva under.

Besöker man följande partier så hittar man under familj och familjepolitik följande:

Moderaterna: ”Att få livspusslet att gå ihop är en svår uppgift för oss alla. I synnerhet om man har småbarn. För att möta detta krävs en barnomsorg som erbjuder valfrihet, jämlikhet och kvalitet. En modell passar inte alla familjer”. M godkänner i dag vårdnadsbidraget som en barnomsorgslösning.

Folkpartiet: ”Barnfamiljer kan se ut på många olika sätt och alla föräldrar ska ha möjlighet att kunna kombinera jobb och föräldraskap. Folkpartiet vill ha en modern, valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten och uppmuntrar till arbete”.  Fp är emot vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.

Centern: ”Centerpartiets familjepolitik bygger på att familjer är olika. I dagens Sverige finns exempelvis samkönade familjer, ensamstående med barn och traditionella kärnfamiljer. Alla behöver de få goda förutsättningar att leva och utvecklas”. C godkänner i dag vårdnadsbidraget som en barnomsorgslösning.

Kristdemokraterna: ”Familjen är den viktigaste gemenskapen. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livets utmaningar. Vi vet samtidigt att barn och unga mår allt sämre i dag. En viktig del i att förbättra uppväxtvillkoren för barn och unga är att stödja familjen. Kristdemokraterna vill stödja och förvalta de värden och förutsättningar som bidrar till att familjen kan fungera”. Kd är i dag för vårdnadsbidraget men vill utveckla det mer.


Oppositionen:

Sverigedemokraterna - Saknar familjepolitik men har "familjen" som ett ämne under ”Våra priniciper": ”Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap. Starka och trygga familjer är en nödvändig förutsättning för harmoniska samhällsförhållanden. Politikens uppgift är att stötta familjerna utan att inkräkta på deras handlingsfrihet, men också att skapa starka skyddsnät och rycka ut till barnens stöd i de fall då föräldrarna sviker sitt ansvar eller då familjen av någon orsak faller sönder. Den centrala utgångspunkten för Sverigedemokraternas familjepolitik är att barnens bästa skall beaktas i alla situationer inom familjepolitikens område”. SD godkänner i dag vårdnadsbidraget som ett barnomsorgsalternativ.

Socialdemokraterna: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.

Vänsterpartiet: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.

Miljöpartiet: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.

Sedan kan jag tycka att det är mycket alarmerande att vissa partier helt saknar familjepolitik. Min uppfattning är det ofta handlar om att de ser barnen som ett problem för jämställdheten. Tar de bort barnen från familjen (som man prövade på Israels kibbutzer mellan 1950-1980), så blir föräldrarna jämställda. Barnen blir en murbräcka för jämställdheten. I stället för att föräldrar får tid med sina barn genom att välja omsorg i hemmet, visar de fram andra ideologiska politiska lösningar som är de "rätta". Du kan inte få vara hemma längre med dina barn ... men ... vi kan ge dig det här och det här. Men om man inte vill ha till exempel sex timmars arbetsdag, utan faktiskt VILL vara hemma med barnen på heltid - ska någon då ovanifrån bestämma att man inte får det, genom att styra med valet med skatter och hur man subventionerar olika alternativ?

Enligt FN:s Barnkonvention - som Sverige har skrivit på - har dessutom familjen som enhet faktiskt ett skydd:

Enligt FN:s barnkonvention är familjen "den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för särskilt barnens utveckling".

Genom att skriva under konventionen är Sverige skyldigt att ge familjen "nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället";

Konventionen säger att "barnet, för att kunna uppnå en fullständig harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse".

Snart ska DU som mamma, pappa, mor- eller farförälder rösta. Många människor följer med strömmen - men för alla de som tänker (själva) och utanför boxen: Hur tänker DU vara med och säkra så att vi får rätt politiska ramar att leva under efter nästa val? Vi kan ju bara se hur ett köttben som maxtaxan som S slängde in i slutspurten av valet kom att kraftigt förändra de ramar vi lever under i dag. Det visar hur oerhört viktigt det är att tänka till när man röstar, att tänka längre ... och att tänka själv.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Nya Föräldraupprorets namninsamling för valfrihet. SKRIV PÅ!: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036

Läs också:

Om skrikande barn vid dagislämning

Ny studie sägs visa att obligatorisk förskola skulle vara bra