S och MP anser att alla föräldrar som är hemma längre med VB är inlåsta

Foto: Ozgur_poyrazogl (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

”Regeringen vill genom ett lagförslag avskaffa vårdnadsbidraget - trots att riksdagen före jul bestämde att det ska vara kvar, rapporterar SR Ekot.”

God morgon alla hemmaföräldrar. God morgon alla mammor och pappor med vårdnadsbidrag - för även pappor tar ut vårdnadsbidrag. Nu har vår nya regering hittat en ny stämpel att sätta på er: Ni är "inlåsta". Och ni ska snart bli befriade ... ;)

Vidgar man bilden lite och tänker lite längre än näsan räcker (och ideologins ramar sträcker sig) - så är ni ju hemma med er anställning skyddad. Ni har rätt att vara hemma tre år och ändå ha kvar jobbet. Ni har också den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI:n skyddad. Egentligen borde ni ju gratuleras, eftersom ni till skillnad från era bröder och systrar som bor i kommuner utan vårdnadsbidrag - inte behöver kastas ut från trygghetssystemen och bli utförsäkrade eller förlora en fot på arbetsmarknaden, bara för att ni väljer att stanna hemma lite längre med era barn. Bara för att ni VÄLJER att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Ni har också fler anledningar att vara glada. De föräldrar som väljer … (ja kanske till och med tvingas välja, eftersom deras kommun saknar vårdnadsbidrag) standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder ... är också de som är sjukast. De har alltså en markant ökning av sjukskrivningar redan efter första barnet. Långa sjukskrivningar saboterar karriären men försämrar också pensionen ... för att inte tala om livskvaliteten. Stockholm är hårdast drabbat av höga sjukskrivningstal hos framförallt kvinnorna (och enligt Försäkringskassan beror det på att där väljer en majoritet standardlösningen). I övriga landet där man inte jobbar heltid när barnen är små i samma utsträckning men ändå väljer förskola tidigt och går tillbaka och arbetar, så ökar sjukskrivningarna hos framförallt kvinnorna efter andra barnet.

Nu kan vi se att även männen drabbas av sjukskrivningar i allt högre grad, ju större ansvar de tar för hem och barn.

Det kanske är precis så som vi i Hemmföräldrars nätverk sagt i många år nu:

”Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.”

Och så har vi de små som den nya S+MP-regeringen alltid "glömmer bort": barnen. Hur barnen mår av standardlösningen - det vet vi inte, eftersom vi inte har forskat på vilken effekt det har på barnen att placeras i förskola från tidig ålder, i stora barngrupper, med få personal, långa dagar. Det finns utländska undersökningar och de visar på på många risker. Det finns också forskning om vad små barn behöver, vilket gör att man lätt kan jämföra med om det är vad de får ... när de hamnar i standardlösningen ...

Låt därför de föräldrar som VILL vara hemma längre med sina barn, få vara det. MED sin anställning tryggad, med sin SGI tryggad - så i stället för att ta bort vårdnadsbidraget så se till att det införs i alla kommuner. Det är dags att sluta spela rysk roulette med människors liv. Vi har bara ett liv - och det går inte i repris!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s: Kanske handlar allt egentligen bara om att skapa en spricka i Alliansen: 
Björklund vill slopa vårdnadsbidraget

Läs också:

Alf Svensson, KD: "Ynkligt och oförskämt" 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Mammor i Stockholm sjukskrivs oftare

Regeringen förbereder en skrotning av vårdnadsbidraget

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

När ska vi göra något åt jämställdheten som har effekt

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Kvinnor med två barn mer sjukskrivna

Störst risk för dubbelarbetande mammor att bli sjukskrivna

Framgångsrika mammor löper ökad risk för sjukskrivning

Uppdatering 16 februari 2015: FP och övriga partier som vill in och bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv under småbarnsåren ... belönas INTE av väljarna:

Skärmdump från Aftonbladet ... som inte ens nämnder KD:s uppgång ...

Många risker med gruppbaserad omsorg

Marianne Cederblads stressforskning

Det finns mycket forskning som visar på risker med gruppbaserad omsorg. I Sverige kunde man se risker redan för 40 år sedan i en studie av Marianne Cederblad om dagisbarn och stress… och sedan dess har barngrupperna blivit större, personalen färre - och barnen har fått längre dagar. Om barnen var stressade på den tiden - hur ska det då se ut i dag?

Hur stora riskerna är vet vi inte. Frank Lindblad vid Uppsala universitet ansökte för cirka tio år sedan om forskningsanslag för att följa upp Marianne Cederblads studie … men fick avslag. Under de senaste åren har flera forskare berättat för Hemmaföräldrars nätverk att de ansökt om att få forska på vilken effekt förskolan har på barn, men samtliga har fått avslag. Det är ganska anmärkningsvärt att det under de senaste 30 åren inte forskats alls i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - när vi samtidigt har haft en rad politiska beslut som syftat till att få in i 100 procent av alla barn i förskola. Och extra anmärkningsvärt är det att stressforskningen från 1974 inte följts upp. Varför beviljas inte de forskare som vill titta på det här några anslag?

I boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont" tar flera kunniga personer upp riskerna med dagens förskola - och sedan boken kom ut för fem år sedan, har det om möjligt blivit ännu sämre i många kommuner. Men ingen vågar riktigt ta i den här frågan, ingen vill … med all säkerhet för att det skulle bli för kostsamt. Alla partier skyller i stället på varandra. Men vem bryr sig om barnen?

Maxtaxan (som infördes 2002), allmän förskola från först fyra år och nu senast från tre års ålders (gratis förskola 15 timmar i veckan) OCH rätt för föräldralediga att sätta syskon i förskola när de är hemma med det nya barnet … har dränerat förskolan på pengar. Att lämna bort barnen har blivit en norm och en livsstil - och det finns faktiskt många föräldrar som är föräldralediga som lämnar sina barn året om, alla dagar - alla lov, utan någon ledighet. Förutom att det är en katastrof för barnet, så är det naturligtvis kostsamt för kommunerna - och leder till en sämre verksamhet - för alla barn.

Så här ser det ut. Nu kan vi välja att vänta några år till, några decennier till och samtidigt se hur den psykiska ohälsan hos barn ökar - eller så tar vi alla vårt ansvar som vuxna och ser till att åstadkomma en förändring: en modern och flexibel familjepolitik som tillåter föräldrar att pussla och trixa för att hitta den bästa lösningen under småbarnsåren - samtidigt som vi ser till göra något åt situationen i förskolan. Barnen ska inte anpassas till miljön - miljön ska anpassas till barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress gör att förskolebarn inte bajsar på en vecka

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet

Förskolan blir bättre av kritisk granskning

Dagens förskola har blivit ett experiment

Psykologer: Vi vet inte hur förskolan i dess nuvarande utformning påverkar barn

Hög tid för en ny familjepolitik

Frånvaro av forskning om barns socioemotionella utveckling och hälsa i svensk förskola

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag

NICHD-studien om effekter av förskola

Hög stressnivå hos barn när förskolan inte håller hög kvalitet

Hemmaföräldrar vill visst att deras barn ska träffa andra barn

Foto: Marcos de Madariga (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Barnet har inget samband med artikeln)

Vänstertidningen ETC slår ettslag för gratis förskola - för då kanske ”alla barn kan få chansen att gå i förskolan, riktigt långa dagar”. För i dag finns det ju faktiskt barn till arbetslösa och föräldralediga som ”bara” går där 15 eller 30 timmar i veckan … beroende på hur mycket förskola kommunen erbjuder barn till arbetslösa och föräldralediga. Och inte nog med det – sedan finns det barn som inte går alls och var förskolan helt gratis så kanske de också skulle matas in i systemet. Som Johan Ehrenberg skriver i ETC:

”100 000 barn går inte i förskolan. Några då föräldrar inte vill att barnen ska få vara med andra barn på förskolan. En del får då vårdnadsbidrag men det är inte den stora förklaringen till att så många inte har förskoleplats. Det beror istället mer på att arbetslösa föräldrar eller sjuka inte får ha sina barn mer än några timmar i veckan. Det är en klassfråga, helt enkelt”. 

Sådana här texter är vardagsmat för hemmaföräldrar. Elaka insinuerande texter som med härskarteknik ska peka ut hemmaföräldrarna som olämpliga föräldrar som till exempel inte låter sina barn träffa andra barn. Det vet vi ju att hemmabarnen sitter i ett hörn och leker ensamma, medan mamma kringlar fransarna på örngotten. Eller hur?

Eller inte … som en arg mamma i en ironiskt text skriver med anledning av ETC:s artikel:

"I dag ska jag ”låta” min son umgås med andra barn. Vi ska på rytmik först, för jag vill ju att han ska ha ett vettigt språk när han kommer till skolan, och sedan stannar vi kvar på kyrkans öppna förskola. För jag vill ju inte att han ska bli en asocial snorvalp.

I eftermiddag ska han tyvärr isoleras hemma med mig och sina syskon. Vi ska baka och titta på en film medan vi äter hembakat. (Sockerfällan). Vi umgås och jag tvingar dem att sitta nära och mysa för kroppskontakt är ju så nyttigt, eller hur? Varför proppar man annars förskolan full med barn om meningen inte är att de ska trängas med varandra?

Eftersom det regnar kommer jag inte låta honom vara ute mer än promenaden till och från rytmiken på förmiddagen. Jag låter honom frysa lite eftersom jag inte vill beröva honom naturupplevelser. Nu när det är fredag slutar barnens pappa tidigare och, ve och fasa, därför tvingar vi med vårt barn att veckohandla, där kommer vi sedan att tvinga på honom upplevelsen av att få känna, lukta, smaka på riktig frukt och grönsaker, inte fina plastfigurer som förskolan använder.

Sedan ”låter vi” honom vara med oss i köket när vi lagar maten. Han måste uppleva hur maten förflyttas från skärbrädan ner i grytorna där de förvandlas till en maträtt. Om vi låtsas se bort ser vi inte när han stoppar råvaror i munnen, barns händer är ju så ohygieniska ni vet. Därför är köket no-no på förskolan. Vi är ju inte utbildade i livsmedelshantering så vi vet ju inte det.

Han får se på när maten hamnar i karotter och transporteras (mat ska transporteras om det är politiskt korrekt) till bordet där vi som familj sitter ner och äter tillsammans. Eftersom VI HAR TID SAMTALAR vi med barnen och umgås och därigenom lär vi barnen socialt samspel och turtagning. Stackars barn som måste umgås med oss outbildade vuxna hela eftermiddagen och kvällen.

När vi ätit transporteras disken till köket där någon av familjemedlemmarna diskar och då får sonen ännu ett tillfälle att vara delaktig, nämligen stå bredvid och iaktta och lära sig hur smutsigt blir rent … av vatten! Han får fysiskt uppleva kemi och fysik, i stället för i teorin, när han är med. Men vad vet jag - jag är ju ”bara” mamma.

Under kvällen får alla välja hur de vill tillbringa sin kväll, för vi har faktiskt demokrati i vår familj. Jag upptäcker till min fasa att barnet sysselsätter sig själv och inte kräver min uppmärksamhet!!! Jag facebookar då någon föräldragrupp undrar vad jag gjort för fel eftersom barnet inte behöver mig?!
Då, just då när barnet leker och visar mig i leken att han mår bra och att han lärt sig något av MIG?! 
Mitt i allt det här inser jag att jag är bra och att han får allt han behöver av MIG OCH SIN FAMILJ".

Visst kan ett ironiskt svar bli kontraproduktivt, men tänker alla dessa vänstermänniskor någonsin på hur hemmaföräldrarna känner i själ och hjärta när de uttrycker sig hånfullt och elakt om hemmaföräldrar? Jag tror helt ärligt inte att de bryr sig, eftersom de helt enkelt varken respekterar hemmaföräldrar eller deras val att satsa på tid för barn. Ibland måste vi kanske synliggöra den här problematiken även om en och annan tå kan riskeras att trampas på. Men för att det inte ska bli några trampade tår - så måste då alltid hemmaföräldrar tiga och ta emot … och det gör de också allt som oftast, men inte i dag, inte här och inte nu.

Hemmaföräldrars nätverk är inte ute efter ett skyttegravskrig mellan föräldrar och olika barnomsorgsalternativ. Barn är olika och föräldrar väljer därför olika – och därför får speciellt hemmaföräldrar väga det som sägs på guldvåg. Men i dag gör vi ett undantag och publicerar ett ironiskt svar som en irriterad mamma delat med sig av. Fler röster kan faktiskt behöva höras ibland …

Och visst kan en bra förskola i lagom dos, med en lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal, vara rolig för vissa barn. Men hur hög kvalitet förskolan än må ha så passar den faktiskt inte för alla barn - och eftersom forskning saknas i Sverige på vilken effekt dagens förskola har på barn - så är det direkt felaktigt att gå ut och hävda att ALLA barn behöver mer förskola.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Hoppas Alice Bah Kunhke håller sig borta från familjepolitiken

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Var och en har rätt att sitta hemma vid köksbordet och fatta egna viktiga beslut kring familjen och hur de vill att barnen ska få växa upp - och naturligtvis utan pekpinnar från politiker. Självklart ska föräldrar ha tillgång till en seriös och objektiv faktabas att ta del av, när de ska fatta sina beslut … och de ska självklart också ha en mängd verktyg i de politiska ramarna som gör att de kan sy ihop den bästa lösningen för barnen. Barn är olika, familjer är olika, det är inte så dramatiskt.

Känns det som att de förutsättningarna finns är det förstås enkelt att acceptera att föräldrar väljer olika och inget man behöver lägga tid och energi på att ifrågasätta. Då vet man att föräldrar väljer - och inte styrs. Det är mer "jaha ni valde så - och vi valde så här" (sedan kan man självklart ha åsikter rent privat, men det är inget man behöver lufta offentligt tycker jag).

Riktigt så ser det ju tyvärr inte ut nu när de rödgröna redan i regeringsförklaringen valde att strypa valfriheten och försämra kraftigt för hemmaföräldrarna genom att ta med ett borttagande av vårdnadsbidraget omgående.

Därför känns det viktigt att se vilken filosofi som driver de politiker som kör den här linjen med att alla småbarnsföräldrar ska arbeta heltid. Självklart blir man oroad över den livsåskådning som präglar de nya politikerna i regeringen och personligen känner jag stor rädsla att de ska få för stort inflytande i familjepolitiken.

I en intervju i DI beskriver Alice Bah Kunhke hur hon ser på barn och familj:

"Jag har alltid känt mig bättre som yrkeskvinna än som än mamma. Jag får tvinga mig själv att gå hem till de barn som jag själv har gjort."

Sedan beskriver hon hur deras tillvaro inte fungerar alls och att ingen av föräldrarna riktigt hinner med barnen, men det gör inget för det ska de lösa med att anställa en barnflicka snart.

Problemet när föräldrar går ut och berättar hur de prioriterar bort sina barn till förmån för sin egen karriär och sina egna framgångar är … att inte alla har en månadslön på 124.000 kronor och helt enkelt inte kan lösa det hela genom att anställa personal som tar hand om barnen … och sköter hemmet med mera. Vanliga föräldrar som arbetar heltid och har små barn blir helt utbrända. Och hur mår inte barnen när familjesituationen ser ut så här? Var finns barnperspektivet?

Nu senast visar en undersökning från Försäkringskassan att pappor som delar mer på hemarbetet och arbetar heltid … också … precis som mammor som gör likadant - är sjukskrivna i allt högre grad. Återigen kan vi se tydliga bevis för hur otroligt svårt det är för vanliga familjer att få ihop standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Miljöpartiet har tagit bort familjepolitiken som ett politikområde och nu har de en minister som inte bara arbetar heltid, utan mer än det … och som åker ensam på spa-resor utomlands för att vila upp sig. Men så ser inte vardagen ut för de allra flesta och här ser jag många risker om den livsstil som Alice Bah Kunhke representerar skulle komma att bli någon slags förebild … och det kan jag tänka mig att det lätt kan bli, för självklart titulerar hon sig feminist - och för många är jämställdhet och feminism att kvinnor ska arbeta lika mycket som män har gjort i alla tider och samtidigt prioritera bort familjen. Men många mammor (och pappor) vill inte leva så här … och det ska man också ha all respekt för och anpassa de politiska ramarna efter. Och där är vi inte än … långtifrån, när vi nu har en rödgrön regering som redan i sin regeringsförklaring gick ute med att vårdnadsbidraget skulle tas bort: "för att få ut fler kvinnor i arbetslivet när barnen är små" (vare sig de vill eller inte).

Det ser inte ljust ut för valfriheten just nu - och jag hoppas att många sprider att Nya Föräldraupproret är med och försöker vända utvecklingen och få ett skydd och stöd också för de föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Starkare relation till jobbet än till barnen

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslagen

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Tid för barn och balans mellan familj och arbete. Nu måste vi få stöd i de politiska ramarna.

Madeleine Lidman

Med dessa rader vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Nu ser vi en växande gräsrotsrörelse med föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Ju fler vi i Hemmaföräldrars nätverk, HFN, når ut till - desto fler ansluter sig till oss. HFN är en liten motrörelse mot standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. En liten motrörelse som jag startade 2001 och som ständigt växer sig större. Utan pengar och med endast mitt eget ideella arbete drog jag igång det hela … och med hjälp av andra medlemmar i Hemmaföräldrars nätverk - som följer filosofin om att ge stöd, råd och inspiration till andra som tack för den hjälp de själva fått … växer vi oss nu allt större.

Alturism när det är som bäst - det civila samhället när det är som bäst.

Hemmaföräldrars nätverk är en liten ideell motkraft som till exempel under 2014 lyckades med det helt otroliga konststycket att få ett blogginlägg att läsas av över 230 000 människor på bara några månader. (På två dagar hade inlägget lästs av över 100 000 personer). Ett blogginlägg som fått över 63 000 "likes" på facebook. Det är ganska unikt - och har naturligtvis hjälpt till att marknadsföra att HFN finns.

Media har naturligtvis fått kännedom om det hela - men eftersom budskapet inte ligger i linje med en majoritet av journalisternas egna åsikter - så har inte någon journalist skrivit om det hela … som vanligt. Vilket visar hur otroligt viktigt det är att Hemmaföräldrars nätverk finns och ger en röst åt alla gräsrötter som vill ha en förändring av familjepolitiken så att den bättre anpassas efter hur samhället ser ut nu i dag och efter hur föräldrar vill leva sina liv. (Det som fungerade för snart hundra år sedan när Alva Myrdal skapade ramarna till dagens familjepolitik - fungerar inte längre, eftersom samhället ser annorlunda ut nu).

2015 ser inte lovande ut för hemmaföräldrarna. Med de rödgröna vid rodret väntar mängder med försämringar som ökar styrningen mot att alla ska välja standardlösningen. I dag har vi cirka fem procent av föräldrarna i Sverige som väljer annan omsorg än förskola: som dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet.

Men det finns också hopp som sagt. Andelen föräldrar som går mot strömmen och följer sin magkänsla ökar. Huvudgruppen för HFN har på facebook i dag över 1 500 medlemmar och många hundra medlemmar till i olika lokala grupper. Nya Föräldraupproret har redan haft sin första demonstration (i november 2014) för en ny och mer hållbar familjepolitik. En familjepolitik som ökar valfriheten genom att de politiska ramarna ändras. Många har skrivit på Föräldraupprorets namninsamling för valfrihet och nu är det upp till de politiska partierna att börja lyssna, tänka nytt och bättre och se till att anpassa sin familjepolitik efter hur föräldrar vill leva sina liv (inte efter hur partierna vill att föräldrar ska leva sina liv). Och för de partier som inte längre har en familjepolitik (S, V, Mp och M) … handlar det nu om att se till att ta fram en.

Frågan är nu vilket parti som blir först ut med att presentera en ny och hållbar familjepolitik, som stöttar även de föräldrar som vi ge sina barn tid samt som vill ha en balans mellan familj och arbete. Några partier har varit inne och nosat på lite idéer för att underlätta för valfriheten - men det behövs mer omfattande förslag och dessa bör tas fram i en dialog med de som har kunskapen … som HFN till exempel. En förändring mot mer valfrihet är inte heller något som kommer utan en insats från alla de som vill ha valfrihet. Ingenting kommer gratis - det vet jag som under så många år var med och kämpade i dåvarande Föräldraupproret för att vårdnadsbidraget skulle införas. Många föräldrar har små barn - men alla kan göra något litet … när de har tid och ork. Och bara det att ge av sin tid och se till att stötta och inspirera andra i Hemmaföräldrars nätverk - är guld värt.

Efter 14 år av ideellt, obetalt arbete … ett arbete med mängder av telefonsamtal, privata meddelanden på facebook, mejlkonversationer med förtvivlade föräldrar, samtal och mejl till politiker, demonstrationer, namninsamlingar och uppror - så börjar jag bli ganska trött och lite sliten. Mina barn var små när jag började och de har sett sin mamma slita all sin lediga tid med det här. De har vuxit upp med att få dela sin tid med det ideella arbetet, som sker varje dag. Jag är så glad för allt stöd jag har fått från min familj … mina barn och min man. Precis som jag är så glad över alla fantastiska människor jag lärt känna under årens lopp som stöttat mig och bidragit till HFN:s framgångar. Det är stort … allt vi faktiskt har åstadkommit … tillsammans.

Hoppas ni alla får ett fint år 2015 och att ni i mån av tid och ork kommer att finnas med och stötta HFN även under 2015.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Hemmaföräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Stora evolutionsfördelar för barn till närvarande föräldrar

Foto: Christina VanMeter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst - utan en person som barnet har en anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.

En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolan med ett helt annat sätt att lära ut saker, tar vid. Nämligen det sociala samspelet. Mellan ett till tvåårsåldern sker det en intensiv tillväxt av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal ska barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska inte utsättas för till exempel mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en förälder eller annan vuxen som kan ge dem det de behöver.

För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får den där klubban osv), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg … (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra osv), följa med i småaffärer (man springer inte in bakom disken och river runt osv).

Att lära barnen hur världen fungerar och HUR man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem - så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just det lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av, i det sociala samspelet med föräldern.

Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern … om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.

Tyvärr är de här självklara kunskaperna om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige … eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur svenska elevers kunskaper sjunker vid varje mätning i Pisa- undersökningen. Tiden verkar inte vara mogen ännu - myter ersätter fortfarande fakta och gammal beprövad kunskap. Och det är synd för det betyder ytterligare ett decennium eller två med en förlorad generation som inte får den kunskap och det lärande som de har rätt till.

En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte främjar lärande och kunskaper och en optimal utveckling. Helt enkelt för att förskolan har fått ersätta de första viktiga åren innan skolstart -- utan att vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn lär sig saker i socialt samspel

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Trygga barn lär sig lättare i förskolan

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Professor: Problem med förskolan slätas över

Professor i utvecklingspsykologi: "Vi vet inte hur förskolan i sin nuvarande utformning påverkar barn"

Mobbningen börjar redan på dagis

Marcus Birro: Skärmdump

Under några år har rubrikerna låtit: "Mobbningen börjar redan på dagis". Ja så är det … och den fortsätter i skolan … och den fortsätter i vuxenvärlden. Till och med vissa journalister använder sin journalistiska plattform för att mobba andra… som Fredrik Virtanen på Aftonbladet, som i ett tweet den 5 december, väljer att mobba Marcus Birro. För i Sverige måste vi ju vara lika och tycka lika - är vi sårbara, mänskliga och vill gå vår egen väg … då ska vi mobbas … så att vi rättar in oss i ledet. Vi ska straffas för att vi säger det som vi inte får säga, för att vi är känsliga, mänskliga och dessutom har mage att visa det … offentligt.

Ja men hoppsan då … Marcus Birro är känslig och sårbar - ett lätt byte, eftersom han är känslig. Och de som är känsliga, sårbara och som i det skrivna ordet försöker sätta ord på den känslan, sätta ord på sina tankar och och dela med sig - är det ju fritt fram att hoppa på, håna och mobba eller hur? De får ju skylla sig själva.

Näe, faktiskt inte! Jag blir riktigt arg när jag tänker på det. För jag ser också det lilla känsliga barnet framför mig i sin förskola … där det lilla empatiska barnet med alla sina känslor väl synliga, hela sin sårbarhet står omgiven av de starkare som fått blodvittring och som ser sin chans att åstadkomma skada. Det börjar med det lilla barnet och det fortsätter upp i skolan och ut i vuxenvärlden. Vems fel är det? Kanske alla de tysta som väljer att inte se, som väljer att inte säga ifrån, som kanske själva är så glada att det inte är de som drabbas.

För mig handlar det också om vilket samhälle vi vill bygga. Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör, så med andra ord så börjar allt med oss själva … här och nu. Måste vi mobba någon när vi inte håller med? Kan vi inte bara berätta varför vi inte håller med … i en respektfull och god ton. Det är väl inte så himla dramatiskt att vi är olika - eller att vi möts av olika åsikter i det offentliga rummet. Då finns det ju något för alla att känna igen sig i. Lev och låt leva säger jag - och personligen så tycker jag att livet skulle bli väldigt mycket mera grått och tråkigt utan alla dessa känsliga konstnärssjälar som vill dela med sig av sina tankar.

Vi behöver inte hålla med Marcus Birro om allt - men vi behöver faktiskt inte heller mobba honom. Dags att växa upp och börja föregå med gott exempel med andra ord.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför ses en äldre kvinna som tar plats alltid som Tant Strul

Mer styrning i skönmålad variant - är ändå mer styrning

Foto: Sukanto Debnath FLICKR) LICENS: CC BY-SA.

Miljöpartiet pratar just nu i budgetdebatten om varför de tänker tvångskvotera mer av föräldradagarna - om de får ha makten i det är landet. De vill "ge verktyg åt föräldrarna så att barnen får tillbringa med tid med båda sina föräldrar".

Åh näe … det köper jag inte.

De vill skaffa sig verktyg som politiker för att bestämma ÅT föräldrarna hur de ska fördela sina dagar. Deras försök att styra Sveriges familjer i detalj ska ses i ljuset av att vi redan har en individualiserad föräldraförsäkring - föräldrar får faktiskt redan i dag hälften av dagarna var. Sedan får de sätta sig ner vid köksbordet och bestämma hur de ska fördela dagarna så att BARNET får mesta möjliga tid med någon av föräldrarna - så att barnet får ha sin omsorg i hemmet så länge som möjligt innan det placeras på institution - och blir en elev i en "skola".

I Hemmaföräldrars nätverk ser vi hur föräldrar planerar utifrån flera olika aspeker: arbete, typ av arbete (löneanställd eller eget företag), boendesituation, om någon pluggar, hur graviditeten förlöpt och så vidare. Varje familj är unik och ibland är det pappan som är hemma, ibland mamman och ibland delar man på hemmatiden och kombinerar det hela med att arbeta i varierande grad. För att det ska fungera så måste föräldraförsäkringen vara flexibel på det sätt som den är i dag.

Föräldrar kan då pussla och trixa och skriva över dagar på varandra, de kan sätta barnets bästa i fokus med dagens föräldraförsäkring. Mp:s försök att tala om att mer styrning ska leda till att barnet får tid med båda föräldrarna är bara ett försök att maskera deras klåfingrighet till något positivt. Mer tvång kan aldrig bli bra för barnet i slutändan, för alla familjer är olika och alla familjer kommer inte att kunna ha barnet hemma så länge som de skulle önska om de inte får skriva över dagar på varandra. Och det här vet naturligtvis Mp, men det bryr sig inte.

Dessutom har 80 procent sagt nej till mer tvångskvotering … kanske dags att börja lyssna då!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Vilken verklighetsuppfattning har S … egentligen? I samband med EU-valet säger Stefan Löfven:

"Vi har världens bäst utbildade hemmafruar - och de VILL ut på arbetsmarknaden" (därför ska vi försämra föräldraförsäkringen …). Löfven pratar feminism 10:22 in i programmet. Har vi verkligen en massa välutbildade hemmafruar som hålls inlåsta i sina hem, men som vill ut? Vad säger han … egentligen? http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/lofven-vi-har-varldens-bast-utbildade-hemmafruar/

S kör på i gamla hjulspår och hävdar sin rätt att bestämma åt föräldrar

Foto: ChrisParfitt FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personerna på bilden har inget samband med inlägget.

Socialdemokraterna Strandhäll, Wikström och Régner berättar om varför de anser sig veta bättre än föräldrarna hur deras barn ska tillbringa sina första år i livet samt hur föräldraförsäkringen ska fördelas: "Sverige behöver en modern jämlikhetspolitik och jämställdhetspolitik. De borgerliga partierna tycks ha fastnat i gamla hjulspår med vårdnadsbidrag och en omodern föräldraförsäkring …" - skriver de gemensamt i en debattartikel där de ska berätta för Sveriges föräldrar varför de är bättre lämpade än föräldrarna själva att fatta beslut kring deras barn. Wikström är ju dessutom den som återkommande pratar om att införa obligatorisk förskola från tre års ålder - alltså skolplikt för treåringar.

Men vilka är det egentligen som har fastnat i gamla hjulspår? Alla dessa tankar om att styra människor och tvinga människor … att leva på ett visst sätt. Enligt Novus har ju 80 procent sagt ner till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Föräldrar är nöjda med föräldraförsäkringens utformning. De vill kunna pussla och trixa och skriva över dagar mellan varandra - och de vill ta ut obetalda dagar samt ha kvar garantidagarna. Föräldrar vill också välja mellan olika barnomsorgsalternativ … ja även det av S så hatade hemmalternativet (vårdnadsbidraget) - eftersom barn är olika. Det är väl bra att den som har sin omsorg i hemmet behåller sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst? Varför ska den som känner att omsorg i hemmet är det bästa alternativet diskrimineras och kastas ut i ekonomisk otrygghet? Hur påverkar det familjen och barnen?

Det är inte direkt förvånande att SSU som ligger bakom förslaget om obligatorisk förskola, inte svarar när de får ett mejl från en alldeles vanlig mamma med en fråga om hur de tänker när de vill gå in och detaljstyra i människors liv och frånta föräldrar rätten att själva fatta beslut kring sina egna barn. En mamma berättar i Hemmaföräldrars nätverk om hur hon skrivit till SSU för att förklara varför hon inte vill att de ska bestämma åt henne. På ett ödmjukt och personligt sätt delar hon med sig av sina tankar om varför hon som mamma i stället för politikerna vill fatta beslut kring sina egna barn:

"Hej,

Läser ert förslag om obligatorisk förskola från tre års ålder. Jag får känslan av att ni anser att alla människor är lika, inte att alla är lika värda.

Jag har tre barn. De är alla lika värda men de är inte lika. Två av dem är framåt och en av dem här högkänslig. En av dem är gammal nog att även kunna uttrycka hur hon upplevde förskolan. Vi kan börja med högkänsliga. Han upplever alla intryck 60 gånger mer än vi andra. Han utvecklas annars normalt och har varken ADHD eller ADD. Han är bara lite extra känslig för intryck.

Från start har han ogillat större samlingar. Två till tre barn har gått bra men inte fler. Nu när han blev fyra tänkte vi försöka introducera honom i barngrupper. Vi har tur och hittar en grupp med bara 8 barn och två pedagoger. Men det fungerar inte. Han sitter bara på en plats och vill inte vara med. Han tycker att det är för många barn och för stökigt. När pedagogerna försöker få med honom gråter han bara. För honom fungerar det inte.

Så då väljer vi att anpassa oss efter hans behov så han får en möjlighet att utvecklas som han ska. För han vill leka med andra barn och han vill lära.

Vi håller bla just nu på att gå igenom kroppen och dess funktioner hemma. I våras gick vi igenom solsystemet. I somras experimenterade vi med solceller och diskuterade alternativa energikällor.
Vi använder känslokort för att hantera och sätta ord på alla de känslor han känner. Och vi skriver och räknar. Vi bor på landet och har gård och han är mer än gärna med när man jobbar.

Pappan jobbar kväll och jag driver eget hemma. Och trotts långtidsamningen är han väldigt pappig.
Han kommer vara redo till skolstart men han var inte det till tre år. Hade det varit obligatoriskt hade det varit förödande för vår kille och psykiska men för livet hade utvecklats.

Vi för en öppen dialog med BVC som stöttar oss fullt ut i våra beslut kring vår son. Min äldsta som idag går i mellanstadiet önskar att hon hade sluppit förskola. Personalen så att hon trivdes men hon själv säger att hon saknade mig enormt mycket när hon var där. Det var hög volym och de hann aldrig göra färdigt något. Ändå gick hon i en grupp på 15 elever med tre pedagoger. Nu är hon inte högkänslig och kunde därför stå ut med det. Och jag trodde verkligen att jag gjorde det som var rätt för henne. Minsta är så liten än, snart två år, men är mer nyfiken och framåt en sin storebror. Vi följer henne och kommer hitta det som passar henne.

Jag vet inte om det är någon mening med att länka kring forskning om barns mentala utveckling och forskning kring högkänsliga barn. Tyvärr är mycket på engelska eftersom Sverige inte bedriver någon direkt forskning kring detta. Vilket jag tycker är synd. För då skulle vi kunna ge alla barn bra förutsättningar att växa upp efter sin egna utveckling istället för att pressas in i en mall och hämmas i sin utveckling.

Nu är SSU ett ungdomsparti och jag förväntar mig inte att ni har barn eller några erfarenheter kring barn. Är det meningen att föräldrarna ska köra och det anpassas efter våra arbetstider? Vi går omlott här hemma och behöver därför bara en bil. Och då måste obligatoriska förskolan anpassas efter våra liv om inte någon av oss ska sluta arbeta eller alternativt att vi får en bil av staten.

Lite nyfikna tankar från oss här.

Mvh Sarah"

Den 8 oktober skrev Sarah till SSU - och hon har ännu inte fått något svar. Hon har lagt upp sin text på SSU:s facebooksida i ytterligare ett försök att få svar. Men när de som vill bestämma åt oss möter vanliga gräsrötter ock faktiskt får ta del av hur deras styrande politik slår mot vanliga familjer och deras barn - så tiger de som muren.

Nu har socialdemokraterna inte längre någon familjepolitik. Mp och V har också tagit bort sin. Dessa partier har alltså helt släppt barnperspektivet och pratar bara om att föräldrar ska slippa vara med sina barn för att bli "jämställda" och "jämlika". De tycker att de är moderna när de kör över människor och går in och detaljstyr och fattar beslut åt föräldrar.

Jag tycker att de är omoderna. En modern familjepolitik ger i de politiska ramarna föräldrar verktyg att pussla och trixa och hitta mängder med olika lösningar när barnen är små. Helt enkelt eftersom barn är olika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ett barn är ingen handväska

"Föräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Gabriel Wikström, S, vill göra förskolan obligatorisk

Osolidariskt förslag från S och Mp straffar hemmaföräldrar

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Foto: morbin FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns en obehaglig brist på förståelse och acceptens i det här landet för att vi väljer olika. Vi SKA helt enkelt bara göra på ett sätt just nu: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. De som går mot strömmen och följer sin magkänsla och satsar på tid för barn, ska genom att ständigt kritiseras i krönikor och ledare förmås att rätta in sig i ledet, ja så känns det i alla fall - för vad är syftet annars? Lite mullrande och olycksbådande kommer varningarna som nu senast i en krönika av Britta Svensson, Expressen:

"Det duger inte att jobba deltid, hämta tidigt på dagis och sen klaga".

Men seriöst HUR kan man skriva så? Det är som om de föräldrar som satsat på tid för barn och balans mellan familj och arbete skulle gå ut och högljutt deklarera (vilket de naturligtvis inte gör):

"Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga".

Klaga när sjukskrivningarna börjar sätta in. För hur många vet att i Sverige ökar inte bara antalet kvinnor som drabbas av brustet hjärta. Vi ser också skenande sjukskrivningar bland alla heltidsarbetande småbarnsmammor. För de allra flesta sätter sjukskrivningarna på allvar in efter andra barnet. Men i Stockholm reden efter första barnet - och enligt Försäkringskassan kan det bero på att så många väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar.

Det är ju hur sorgligt som helst att kvinnor drivs in i heltidsarbete när barnen är små. Ja drivs in genom att attityden till föräldrar som väljer annorlunda är så hård - samtidigt som de politiska ramarna stödjer standardlösningen med stora belopp från vår gemensamma skattekaka.

Vi glömmer liksom helt bort de biologiska skillnaderna dessutom för biologi och skillnader mellan könen har blivit tabu. Men det går aldrig att komma ifrån att det ÄR kvinnan som bär på barnet under nio månader och det tar på kroppen både fysiskt OCH psykiskt. Därför ska man naturligtvis visa respekt och ha förståelse för att det inte bara är att köra på i 180 för alla mammor. Vilken lösning man ska välja under småbarnsåren beror helt och hållet på hur graviditeten och den första tiden med barnet varit. Vi är olika - så hur kan någon ta sig rätten att kräva att vi alla ska göra lika "för annars får vi skylla oss själva" vi som väljer tid för barn.

Den som på allvar startade den här trenden att hoppa på just kvinnor som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete var socialdemokraten Nalin Pekgul. Hon satt i tv och nästan tuggade fradga av ilska över de föräldrar stannar hemma längre, men även över de föräldrar som hämtar tidigare i förskolan och arbetar deltid. Samma grupp som nu också Britta Svensson, Expressen, hoppar på - samma grupp som aldrig skulle lägga samma brinnande energi på att kritisera andra för deras val, utan en grupp föräldrar som bara lite tystlåtet och lågmält försöker berätta VARFÖR de valt att satsa på tid för barn. En grupp som sällan eller aldrig får komma till tals, för det de säger anses så fel så fult och så totalt uppseendeväckande att de helst bara ska tystas ner och sedan kritiseras hårt, så att om de nu inte rättar in sig i ledet så ska de åtminstone straffas för sitt val, genom att pekas ut som udda och konstiga - och på så sätt ska deras livschanser försämras. Då känner sig tydligen somliga nöjda.

Som Nalin Pekgul, S, så tydligt uttryckte det i programmet Debatt 2011:

"Kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemma".

Jag har bara en stilla undran varför ska de föräldrar som satsar på tid för barn straffas? Varför inte bara ta och förändra villkoren så att de föräldrar som VILL kan satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete - utan att de straffas på olika sätt? Vad säger att det är så där väldigt mycket bättre att tvinga ut småbarnsmammor i arbetslivet om resultatet är att de blir sjukskrivna? Då om något försämras deras karriärschanser och pensioner. Det här vet de föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. De vet och de försöker berätta att vi är olika och att det är okej att vi väljer olika. Dessa föräldrar skulle aldrig få för sig att uttrycka sig på det sätt som Britta Svensson eller Nalin Pekgul gör.

Det finns bara en sak att säga: Lev och låt leva, vi är olika med olika livsdrömmar. Vi har också olika förutsättningar och att ge föräldrar olika verktyg i de politiska ramarna för att de ska kunna fixa och trixa ihop en bra lösning under småbarnsåren - är den bästa vägen att gå. Inte att försöka få alla att göra lika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

"Frihet handlar om mer än heltidstjänster"

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

Osolidariskt förslag från S och Mp straffar hemmaföräldrar

Foto: Aurnard MontagardFLICKR) LICENS: CC BY-SA

Återigen så visar det sig hur viktiga de politiska ramarna är … de bestämmer hur vi tillåts leva våra liv. Och för de partier som vill styra och i detalj … som i klåfingrig iver vill gå in och bestämma åt människor HUR de ska tillåtas leva sina liv … kan politiken bli ett mycket effektivt verktyg. Personligen tycker jag att de politiska ramarna ska vara ett STÖD åt människor, så att de kan välja den väg i livet som passar dem bäst. Jag är starkt emot att politikens ramar används för att styra - ovanifrån - hur människor ska tillåtas leva sina liv.

Familjer som valt bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder har under Alliansen haft flera verktyg för att kunna göra det valet. Inte så många verktyg som jag personligen skulle önska, men ändå ett antal olika verktyg i de politiska ramarna, som gjort det möjligt för föräldrar att fixa, trixa och pussla för att kunna hitta bra lösningar som gör det möjligt att välja bort standardlösningen OCH satsa på tid för barn.

De verktyg Alliansen har erbjudit i de politiska ramarna har varit:

- Den individualiserade föräldraförsäkringen som trots att varje förälder fått hälften var, ändå gett en möjlighet för föräldrar att skriva över dagar mellan sig om de velat
- en möjlighet att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen
- garantidagar
- barnomsorgspeng, som garanterat föräldrar möjlighet att välja förskola i enskild regi, privat dagmamma eller flerfamiljssystem
- vårdnadsbidrag - en hemmasubvention - som gjort det möjligt för föräldrar att stanna hemma längre med sin anställning tryggad och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad.
- Möjlighet att pensionsspara pengar och på så sätt kunna trygga sin ålderdom

Förutom att regeringen nu vill tvångskvotera mer av dagarna och minska rätten att skriva över dagar, vill de också ta bort rätten att ta ut obetalda dagar, ta bort garantidagarna, ta bort barnomsorgspengen, ta bort vårdnadsbidraget … och så kommer de nu med nästa osolidariska förslag som slår hårt mot de familjer som valt tid för barn och balans mellan familj och arbete:
pensionssparandet ska dubbelbeskattas.

Hemmafamiljer beskattas redan hårdare på grund av särbeskattningen, än de familjer som har två inkomster. Många av dessa hemmafamiljer har ändå valt att ta sina hårt beskattade pengar för att pensionsspara privat och försöka trygga ålderdomen för den som varit hemma. Nu ska de alltså betala ännu mer i skatt. Hur tänkte man där när man tog fram ett förslag som slår mot de svagaste … fattigaste … som redan kämpar med näsan ovanför vattenytan för att kunna klara sig på en lägre inkomst - för att kunna ge sina barn tid.

Varför inte lägga fokus på att underlätta för dessa familjer, i stället för att ständigt straffa dem för att de inte väljer standardlösningen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nalin Pekgul, S: ”kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemma"

Tips: Avsluta ditt pensionsparande

Tidigare svek mot de mest utsatta: Änkepensionerna

Fattiga änkor drabbas hårt

Barnen kan inte sjukskriva sig - de har inget val

Skärmdump

Redan för tre år sedan larmades det om situationen i förskolan i Göteborg. Hemmaföräldrars nätverk bidrog med en debattartikel i ämnet för två år sedan och manade föräldrar att tänka efter. Det ÄR de politiska ramarna som bestämmer villkoren som vi och våra barn får leva under. En sak som vi i HFN valt att trycka mycket på är att maxtaxan ska höjas, att det ska finnas många olika alternativ för föräldrar att välja mellan … så att man faktiskt kan välja bort en miljö som är dålig för barnen … och sist men inte minst så behöver vi få ut information till alla föräldrar om den forskning som finns. Forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - så att föräldrar förstår hur barnen påverkas av sina första år i livet, men också vad som behövs för att barn ska utvecklas på ett bra sätt.

Det är också alarmerande att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag. Hade de haft det skyddet - hade förskolor som får personal och barn att må dåligt fått stänga. Forskning visar vilka konsekvenser en stressig, bullrig miljö med för stora barngrupper och många vikarier får för barnens framtida hälsa, något som Per Kågeson larmade om i boken "Tid för barn", redan 2005.

Och vi måste se hela barnet - inte bara vilka eventuella skolkunskaper de kan anamma i förskolan. Tids nog får de gå i skolan, men först måste andra saker till som att barn får den närhet, kärlek, goda anknytning, goda omsorg och sociala samspel som de behöver för att inte drabbas av psykisk ohälsa när de blir äldre.

Nu larmas det … igen … från Göteborg. I en förskola är ALLA i personalen sjukskrivna. Alla … VAD säger det om miljön i den förskolan? Buller, stress … Personalen kan i alla fall sjukskriva sig - det kan inte barnen. Barnen kan inte fly därifrån, de har inte föräldrar som kan ta dem därifrån - eftersom det finns för få alternativ.  Göteborg har få dagmammor och man saknar alternativ som flerfamiljssystem och subventionerar inte omsorg i hemmet genom att erbjuda vårdnadsbidrag. Jag undrar faktiskt om föräldrar ens förstår hur farlig den här miljön är för deras barns sköra hjärnor. NICHD-studien har facit vad som kan hända med barn i en sådan här miljö: Dagis kan skada ditt barn.

I tv får vi se en mamma stå och gråta … jag förstår henne. Men någonstans måste faktiskt Sveriges föräldrar börja ta sitt ansvar i den här frågan. Det är ingen hemlighet att förskolan är i kris, se problemet, se till att maxtaxan höjs och att vi får politiska ramar som tillåter fler barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet. Det avlastar faktiskt förskolan om inte alla små barn går där. Ge de föräldrar som VILL en möjlighet att själva ta hand om sina barn.

Fridolin, Mp, står i tv och säger att han inte vill införa ett maxtak. Nej, det är klart att han inte vill det, eftersom regeringens förslag att minska barngrupperna saknar finansiering. De pengar de föreslagit är en droppe i havet. Det kommer inte att räcka - så nu är frågan hur många år till som barnen måste ha det så här … föräldrar … nu ligger bollen hos er. Se problemen, axla ert föräldraansvar och agera.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskollärare hade ensamt ansvar för elva barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Professor: Problem med förskolan slätas över

Aftonbladet anlitar Sveriges egen Bagdad Bob

Skärmdump

Ett av Hemmaföräldrars nätverks viktigaste arbeten är att försöka komma tillrätta med mytspridningen i Sverige och se till att föräldrar i stället får fakta. Inte helt lätt … för när politiska beslut, kring till exempel våra barn, inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi, så måste mytspridning till för att försöka neutralisera och marginalisera de allvarliga sidoeffekter som dyker upp i kölvattnet av de politiska besluten.

Sveriges egen Bagdad Bob - Sven Bremberg … titulerar sig ensamutredare och hängde tidigare på Folkhälsoinstitutet, FHI Numera återfinns han på Folkhälsomyndigheten, pensionär sedan några år - men fortfarande oöverträffad när det gäller att leverera myter som ska stödja de ideologiska beslut som politiker tagit fram. Flitigt anlitad av journalister som vill medverka till mytspridningen har han också ivrigt i många år bidragit med myter kring varför det bästa för ALLA barn är att föräldrar väljer standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Det vanligare är att han sprider myten att det finns studier som säger att det bästa för alla barn är att slippa omsorg i hemmet, för att placeras i förskola så tidigt som möjligt. Dock "glömmer" han alltid att berätta att det under de senaste 30 åren - inte har gjorts någon forskning på vilken effekt förskolan har på barn.

Problemen som eventuellt skulle kunna uppstå med standardlösningen, hos vissa barn, som beteendestörningar, aggressivitet och empatilöshet - har han också varit med och tagit fram en "lösning" på … en storsäljande lösning … ett manualbaserat program som barnen ska malas igenom. Programmet som han också flitigt rekommenderat i alla år på FHI:s hemsida heter Social och Emotionell Träning, SET. Storsäljare till förskolor och skolor.

Som alla vet … men få egentligen verkar bry sig särskilt mycket om … som jag tolkar det, eftersom ingenting händer … så har vi i vårt land ett galopperande problem med ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar … Aftonbladet levererar i dag nyheten: "Unga mår sämst - gamla mår bättre". 1980 var förhållandet det omvända … och förklaringen … ja varför inte ta till den där som inte lägger minsta lilla skuld på familjepolitiken … den myten har ju fungerat bra hittills: "Ungdomar är oroade över om de ska få ett jobb eller inte".

Helt obekymrat bara så där … presenterar Aftonbladet det hela trots att det under senare år kommit den ena debattartikeln efter den andra som vill att vi ska dyka ner på djupet och börja titta på om det inte faktiskt är familjepolitiken och hur vi behandlar våra barn under deras första år i livet, som är orsaken.

Det här är verkligen inte okej - inte alls. I en demokrati ska media fungera och göra sitt jobb, nämligen objektivt belysa ett problem ur många olika synvinklar - och framförallt presentera de fakta, varningssingaler och problemställningar som trots allt ändå finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på hur forskningsförnekarna arbetar

Förskolan är inte en plats för en ettåring

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

"Barn riskerar att kränkas"

Skolornas program mot mobbning sågas

Förskola för de allra minsta. På gott och ont

Professor: "Problem med förskolan slätas över"

"Vi vet inte hur förskola i sin nuvarande utformning påverkar barn"

Tid för barn - Försiktighetprincipen bör råda

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Vilken bra demonstration det blev

Copyright: Madeleine Lidman

Foto:Copyright Hemmaföräldrars nätverk

Så samlades vi då den 8 november i ett gråmulet Stockholm. Glada, blyga, nyfikna …men framförallt taggade för en förändring -  så var vi väl ett 50-tal föräldrar som slöt upp den här ganska råkalla dagen. Vi kände ju redan varandra - de flesta av oss … så kändes det i alla fall, fastän många av oss bara mötts på nätet.

Redan innan vi hann börja stannade några besökare till när de såg att vi skulle ha en demonstration - och tog del av vårt budskap och material. De stöttade oss fullt ut och gick sedan vidare - och blev därmed en del av goda ringar på vattnet …

Vi arrangerade oss ganska snabbt och fick två duktiga banderollbärare som troget stod hela mötet med vår fina banderoll för Nya Föräldraupproret. Två stycken tog också på sig ansvaret för plakaten och sist men inte minst hade vi barnen som gjort sina egna plakat och som under stort allvar förflyttade sig runt med jämna mellanrum för att alla skulle få ta del av budskapet.

Copyright: Madeleine Lidman

Utan någon förberedelse ställde sig också två av de allra minsta deltagare upp och sjöng för oss. Det tackar vi extra mycket för.

Det viktiga den här dagen var att visa på och prata om varför vi behöver politiska ramar som ger oss möjlighet att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Summan av kardemumman var att mycket handlar om att politiska beslut formar människors beteende … styr dem … och till slut när en majoritet är styrda in i samma fålla, så blir beteendet till en norm - som en majoritet följer.

Risken med att en politisk ram blir till en norm - är att steget blir väldigt stort till att våga göra annorlunda. Vi människor är flockdjur och att gå mot strömmen - innebär att gå mot normen, bli utanför och ifrågasatt. Det skapar rädsla och otrygghet och gör ytterligare att människor inte vågar, orkar, tror tillräckligt på sig själva för att våga lyssna till sin magkänsla och agera efter den. Det här är så starkt hos människor nu efter decennier av en ganska styrande familjepolitik - att glädjen att hitta likasinnade kan överskugga det mesta. En mamma beskrev det här väldigt tydligt när hon hittade till Hemmaföräldrars nätverk:

Den här mammans inlägg lästes upp och fick representera den rädsla många föräldrar som vill gå mot strömmen, känner.

Eva Rusz, psykolog och KBT-terapeut kunde också berätta vad som händer när barn inte får det de behöver som små. För det går igen och många av känslorna från barndomen påverkar oss som vuxna, ja de förföljer oss faktiskt genom livet - och kan vara en förklaring till många av de problem med psykisk ohälsa som drabbar människor i vuxen ålder. Därför är det så viktigt att föräldrar får fakta för att kunna fatta rätt beslut kring de egna barnen under deras första år i livet. Visst kan vi behandla de problem som uppstår - men att arbeta förebyggande känns väldigt mycket mer angeläget.

Nu har Nya Föräldraupproret sått ett frö - dragit igång startskottet på den förändring som måste komma. Debattartiklar har duggat tätt på senare år kring de problem vi ser med hur barn tillbringar sina första år. Kring alla de problem som för styrande familjepolitik skapar. Men ändå är det så tyst, så tyst … från makthavare … och i media. Det håller inte längre. Vi måste agera nu och prioritet ett är att sprida kunskap kring varför vi ska ha en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Igår satte vi startskottet för det arbetet. Alla frusna föräldrar och barn som var där … gjorde sitt medmänskliga uppdrag och kämpade för ALLA föräldrar och ALLA barn. Nu måste vi tillsammans arbeta vidare med att nå ut och åstadkomma en förändring. Och arbetet sker som vanligt enligt Hemmaföräldrars nätverks filosofi med goda ringar på vattnet …

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också om bakgrunden till demonstrationen:

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

p.s

Vi återkommer längre fram med en intervju med Eva Rusz där fler kan ta del av det som sades under demonstrationen.

När barnen får ta ansvar för att föräldrarna ska må bra

Foto: Xtream_iFLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barn känner intensiv kärlek till sina föräldrar. Det är det starkaste kärleksbandet som finns. Föräldrar kan svika, försvinna ur barnets liv, lida av psykisk ohälsa, jobba jämt, sitta med näsan i sin iphone hela dagarna … lämna barnen skrikande på förskolan … och låta barnet själv ta ansvar för att lägga band på sina känslor och därmed tvinga barnet att visa upp ett glatt leende och att man accepterar sitt öde, så att inte mamma och pappa blir ledsna och får dåligt samvete.

Barn förstår det här. De ger sina föräldrar det de vill ha - eftersom de älskar dem mest av allt i världen. Men ett barn är ändå ett barn - och ibland blir det för tufft och barnen bryter samman och vill inget hellre än att föräldern ska vara just förälder och ta sitt ansvar, finnas där och ge dem den närhet, kärlek, trygghet, goda omsorg och goda anknytning som de behöver.

För små barn BEHÖVER sina föräldrar. De orkar inte vara borta från dem för länge - men när ingen lyssnar, när de körs över - så försöker de överleva och anpassa sig. Men vad händer inuti? Vad händer i deras själ? Vilken grundtrygghet får de? Vad händer när de kommer i tonåren? Vad gör de av den ångest de bär med sig från sina första år - en ångest från när de tvingades vara starka och ta ansvar för sina föräldrars känslor? Ta ansvar för att föräldern skulle må bra?

Vi har alla sett dem … historierna som seglar fram över nätet … sorgliga berättelser om precis det jag skriver om ovan. Nu i oktober skriver en pappa i en krönika om det här - men kanske utan att förstå på djupet VAD han egentligen gör mot sina barn:

"Jag hade precis börjat jobba efter pappaledigheten och mina barn skrek, grät och ålade på golvet när jag skulle lämna dem på förskolan. Min treåriga dotter bad mig av hela sitt hjärta att inte gå, medan tårarna rann ned för hennes kinder. Jag stålsatte mig och bet ihop medan förskollärarna bar bort mina barn som, med tårfyllda ögon, sträckte armarna efter mig, med ett sista hopp i blicken av att deras pappa inte skulle överge dem".

Det är otroligt viktigt att respektera att föräldrar gör olika val kring sina barn. Men det känns också väldigt viktigt att känna att föräldrar har fått den kunskap de behöver för att fatta bra beslut kring barnen. Och där finns det anledning att framföra kritik. Jag tror inte att föräldrar i dag förstår vad som faktiskt händer när man dumpar ett litet gråtande barn i förskolan. Det gör att risken är stor att föräldrar fattar sina beslut på felaktiga grunder - och det här vet många, men vi får ju inte ge föräldrar dåligt samvete.

Nej men vi FÅR kämpa för att föräldrar ska få rätt information - och jag tycker att vi börjar direkt. Hemmaföräldrars nätverk har kämpat nu i många år för att föräldrar ska få rätt information. Vill du bidra? Sprid den här länken: Farlig stress

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ångest och depression hos barn tätt förbundet med anknytningsmönster

Otrygg anknytning leder till psykisk ohälsa

Desorganiserad anknytning leder ofta till djupa, känslomässiga sår

Trygghet går före inlärning

Små barn har samma behov av trygga vuxenkontakter som de hade för 30 år sedan

Hur beter sig barn med ambivalent anknytning i förskolan

Alex Schulman: Jag lämnade min dotter och fick anstränga mig för att inte börja gråta

Jag vill inte att mina barn ska gå i förskola

Styr och ställer politiken för hårt - förminskas människor och får sämre självkänsla

Foto: Alessandra Celaro FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag var den lillgamla ungen som var framåt och frimodig. Nya människor var en chans till ny vänskap. Jag var hemmabarnet som var med överallt och som enligt mamma pratade rent (i princip) redan vid två års ålder. Det gjorde att jag kunde sätta ord på mina känslor och är säkerligen också en orsak till att jag har minnen även från så tidiga år som innan jag kunde gå.

Sedan började jag skolan … och blev den "tysta flickan". Ja inte med en gång, men ganska snart - för i skolan fanns det inte utrymme för att sticka ut i Jantelagens Sverige, där gällde det att smälta in, att inte synas, att inte ta plats. Skolan på 70-talet var medelmåttornas skola, där alla barn skulle vara "lika dåliga". Ingen fick sticka ut i något ämne. Själv tyckte jag att matematik var roligt … det var fel. Räknade man för snabbt stack man ut - och var man klar med en uppgift eller ett kapitel, hade läraren hur som helst ändå inga fler utmaningar eller uppgifter, utan man fick sitta och vänta … på att få fortsätta till den den som brann minst för matematik hade kommit fatt. I högstadiet fick man "förmånen" att sitta i sidorummet till klassrummet och göra diagnostiska prov när man var klar. Ingen höjdare precis att pekas ut som duktig i en skola där Jante rådde. Behöver jag säga att jag tappade intresset för matematik och säkerligen inte heller presterade optimalt i något ämne, men jag hade ändå ganska bra betyg. Men känslan är att de hade kunnat vara så mycket bättre och att skolan hade kunnat vara så mycket roligare - och tänk om den fått mig att växa … i stället för att krympa.

Det tog nästan 10 år efter avslutat gymnasium för att min självkänsla och mitt självförtroende skulle nå normala nivåer igen och ändå var jag inte mobbad, inte ens särskilt utsatt på något sätt … bara nertryckt och förminskad, intryckt i en konformig mall där min personlighet skulle suddas ut - där alla skulle vara lika … jämlika. Det där socialdemokratiska JÄMLIKA - det har förföljt mig - jag avskyr helt enkelt den betydelse det ordet har i vårt land, där jämlika är att vi tycka lika, leva lika, vara lika … dana.

Men vi är ju olika. Vi har olika personligheter, vi har olika drömmar och mål med livet, vi är inte bra på samma saker - utan på olika saker. Och det är ju helt okej och precis som det ska vara. Det betyder ju inte att vissa människor är bättre än andra, mer värda … utan bara att vi är olika och lika mycket värda.

Jag tror inte på filosofin att politiken ska skala av, bygga på, slipa och fila fram en konformad människa.  Jag tror inte heller på idéen eller filosofin att vi ska ta och omfördela alla pengar så att alla har exakt lika mycket - enligt filosofin att har alla lika mycket, så är vi jämlika och därmed enligt den här Jantefilosofin lika mycket värda. Och voilà plötsligt förutsätts vi då alla vara exakt lika lyckliga.

Min uppfattning är att vi bara blir lika olyckliga.

För lyckan finns inte i att vi alla är lika och har lika mycket. Lyckan är inte heller given den som har mest pengar - det vet alla. Lyckan finns i balans mellan pengar, familj, relationer, vänner … nätverk. Lyckan finns i att vi får en grundtrygghet som välfärden ska garantera men också att vi får chansen att utvecklas optimalt efter vår förmåga, där vi uppmuntras att följa vårt hjärta och våra drömmar, där vi har mål och drivkrafter, där vi tillsammans stöttar varandra och glädjes åt varandras framgångar. Där vi känner att vi har ett rättvist välfärdssystem - inte ett som styr och begränsar människor genom att allt bestäms ovanifrån för att det dumma folket inte vet sitt eget bästa. Dessutom är det en utopi att politikens ramar kan styra människor och medel för att skapa ett exakt jämlikt samhälle. Den utopin har redan testats i Sovjet - och det fungerande inte. George Orwell beskriver i boken "Animal farm" varför - på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt.

För mycket styrning skapar bara problem. Människor krymper, deras självkänsla krymper, deras livslåga börjar gå på sparlåga … och många springer där lydigt i sitt ekorrhjul, flyter med strömmen, gör som de blir tillsagda … men är det lika med att de är lyckliga? Att de följer sina drömmar och presterar efter sin bästa förmåga? Jag skulle vilja säga nej. Vi är faktiskt så hårt styrda att människor i vårt land känner rädsla och obehag bara för att de gör något så fundamentalt grundläggande och viktigt för vårt välmående som att de satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Attityden mot dessa föräldrar är så hård i det samhälle vi lever i nu - att de känner sig förminskade när de väljer själva, när de går mot strömmen. De blir rädda, osäkra och får dålig självkänsla … för att de VÄLJER tid för barn och balans mellan familj och arbete. Hur sjukt är inte det?

Ett sunt och välmående samhälle ska låta människor blomma ut. Vi är ett land med mycket höga ohälsotal - framförallt i psykisk ohälsa. Vad skulle hända om vi efter snart hundra år under oket av likhetsfilosofin och Jante … testade något annat? Nämligen valfrihet och att vi uppmuntrade människor att utvecklas efter sin förmåga - i stället för efter den mall som bestämts ovanifrån.

Personligen tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle, mer välmående och med starkt minskad psykisk ohälsa hos både vuxna och barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nyttig historielektion

Den svenska DDR-skolan

Gåtan Stellan Arvidsson

Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv

Dödsstöten för den svenska skolan - (mp) och (s) överens efter två veckor

Östberlins öron nådde den svenska skolan

Var din tysklärare skolad i DDR?

Skolböcker sprider vänsterpropaganda

Skolans läroböcker fulla av vänsterpropaganda

Finska skolan vs svenska flumskolan