Barnen kan inte sjukskriva sig - de har inget val

Skärmdump

Redan för tre år sedan larmades det om situationen i förskolan i Göteborg. Hemmaföräldrars nätverk bidrog med en debattartikel i ämnet för två år sedan och manade föräldrar att tänka efter. Det ÄR de politiska ramarna som bestämmer villkoren som vi och våra barn får leva under. En sak som vi i HFN valt att trycka mycket på är att maxtaxan ska höjas, att det ska finnas många olika alternativ för föräldrar att välja mellan … så att man faktiskt kan välja bort en miljö som är dålig för barnen … och sist men inte minst så behöver vi få ut information till alla föräldrar om den forskning som finns. Forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - så att föräldrar förstår hur barnen påverkas av sina första år i livet, men också vad som behövs för att barn ska utvecklas på ett bra sätt.

Det är också alarmerande att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag. Hade de haft det skyddet - hade förskolor som får personal och barn att må dåligt fått stänga. Forskning visar vilka konsekvenser en stressig, bullrig miljö med för stora barngrupper och många vikarier får för barnens framtida hälsa, något som Per Kågeson larmade om i boken "Tid för barn", redan 2005.

Och vi måste se hela barnet - inte bara vilka eventuella skolkunskaper de kan anamma i förskolan. Tids nog får de gå i skolan, men först måste andra saker till som att barn får den närhet, kärlek, goda anknytning, goda omsorg och sociala samspel som de behöver för att inte drabbas av psykisk ohälsa när de blir äldre.

Nu larmas det … igen … från Göteborg. I en förskola är ALLA i personalen sjukskrivna. Alla … VAD säger det om miljön i den förskolan? Buller, stress … Personalen kan i alla fall sjukskriva sig - det kan inte barnen. Barnen kan inte fly därifrån, de har inte föräldrar som kan ta dem därifrån - eftersom det finns för få alternativ.  Göteborg har få dagmammor och man saknar alternativ som flerfamiljssystem och subventionerar inte omsorg i hemmet genom att erbjuda vårdnadsbidrag. Jag undrar faktiskt om föräldrar ens förstår hur farlig den här miljön är för deras barns sköra hjärnor. NICHD-studien har facit vad som kan hända med barn i en sådan här miljö: Dagis kan skada ditt barn.

I tv får vi se en mamma stå och gråta … jag förstår henne. Men någonstans måste faktiskt Sveriges föräldrar börja ta sitt ansvar i den här frågan. Det är ingen hemlighet att förskolan är i kris, se problemet, se till att maxtaxan höjs och att vi får politiska ramar som tillåter fler barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet. Det avlastar faktiskt förskolan om inte alla små barn går där. Ge de föräldrar som VILL en möjlighet att själva ta hand om sina barn.

Fridolin, Mp, står i tv och säger att han inte vill införa ett maxtak. Nej, det är klart att han inte vill det, eftersom regeringens förslag att minska barngrupperna saknar finansiering. De pengar de föreslagit är en droppe i havet. Det kommer inte att räcka - så nu är frågan hur många år till som barnen måste ha det så här … föräldrar … nu ligger bollen hos er. Se problemen, axla ert föräldraansvar och agera.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskollärare hade ensamt ansvar för elva barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Professor: Problem med förskolan slätas över

Aftonbladet anlitar Sveriges egen Bagdad Bob

Skärmdump

Ett av Hemmaföräldrars nätverks viktigaste arbeten är att försöka komma tillrätta med mytspridningen i Sverige och se till att föräldrar i stället får fakta. Inte helt lätt … för när politiska beslut, kring till exempel våra barn, inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi, så måste mytspridning till för att försöka neutralisera och marginalisera de allvarliga sidoeffekter som dyker upp i kölvattnet av de politiska besluten.

Sveriges egen Bagdad Bob - Sven Bremberg … titulerar sig ensamutredare och hängde tidigare på Folkhälsoinstitutet, FHI Numera återfinns han på Folkhälsomyndigheten, pensionär sedan några år - men fortfarande oöverträffad när det gäller att leverera myter som ska stödja de ideologiska beslut som politiker tagit fram. Flitigt anlitad av journalister som vill medverka till mytspridningen har han också ivrigt i många år bidragit med myter kring varför det bästa för ALLA barn är att föräldrar väljer standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Det vanligare är att han sprider myten att det finns studier som säger att det bästa för alla barn är att slippa omsorg i hemmet, för att placeras i förskola så tidigt som möjligt. Dock "glömmer" han alltid att berätta att det under de senaste 30 åren - inte har gjorts någon forskning på vilken effekt förskolan har på barn.

Problemen som eventuellt skulle kunna uppstå med standardlösningen, hos vissa barn, som beteendestörningar, aggressivitet och empatilöshet - har han också varit med och tagit fram en "lösning" på … en storsäljande lösning … ett manualbaserat program som barnen ska malas igenom. Programmet som han också flitigt rekommenderat i alla år på FHI:s hemsida heter Social och Emotionell Träning, SET. Storsäljare till förskolor och skolor.

Som alla vet … men få egentligen verkar bry sig särskilt mycket om … som jag tolkar det, eftersom ingenting händer … så har vi i vårt land ett galopperande problem med ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar … Aftonbladet levererar i dag nyheten: "Unga mår sämst - gamla mår bättre". 1980 var förhållandet det omvända … och förklaringen … ja varför inte ta till den där som inte lägger minsta lilla skuld på familjepolitiken … den myten har ju fungerat bra hittills: "Ungdomar är oroade över om de ska få ett jobb eller inte".

Helt obekymrat bara så där … presenterar Aftonbladet det hela trots att det under senare år kommit den ena debattartikeln efter den andra som vill att vi ska dyka ner på djupet och börja titta på om det inte faktiskt är familjepolitiken och hur vi behandlar våra barn under deras första år i livet, som är orsaken.

Det här är verkligen inte okej - inte alls. I en demokrati ska media fungera och göra sitt jobb, nämligen objektivt belysa ett problem ur många olika synvinklar - och framförallt presentera de fakta, varningssingaler och problemställningar som trots allt ändå finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på hur forskningsförnekarna arbetar

Förskolan är inte en plats för en ettåring

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

"Barn riskerar att kränkas"

Skolornas program mot mobbning sågas

Förskola för de allra minsta. På gott och ont

Professor: "Problem med förskolan slätas över"

"Vi vet inte hur förskola i sin nuvarande utformning påverkar barn"

Tid för barn - Försiktighetprincipen bör råda

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Vilken bra demonstration det blev

Copyright: Madeleine Lidman

Foto:Copyright Hemmaföräldrars nätverk

Så samlades vi då den 8 november i ett gråmulet Stockholm. Glada, blyga, nyfikna …men framförallt taggade för en förändring -  så var vi väl ett 50-tal föräldrar som slöt upp den här ganska råkalla dagen. Vi kände ju redan varandra - de flesta av oss … så kändes det i alla fall, fastän många av oss bara mötts på nätet.

Redan innan vi hann börja stannade några besökare till när de såg att vi skulle ha en demonstration - och tog del av vårt budskap och material. De stöttade oss fullt ut och gick sedan vidare - och blev därmed en del av goda ringar på vattnet …

Vi arrangerade oss ganska snabbt och fick två duktiga banderollbärare som troget stod hela mötet med vår fina banderoll för Nya Föräldraupproret. Två stycken tog också på sig ansvaret för plakaten och sist men inte minst hade vi barnen som gjort sina egna plakat och som under stort allvar förflyttade sig runt med jämna mellanrum för att alla skulle få ta del av budskapet.

Copyright: Madeleine Lidman

Utan någon förberedelse ställde sig också två av de allra minsta deltagare upp och sjöng för oss. Det tackar vi extra mycket för.

Det viktiga den här dagen var att visa på och prata om varför vi behöver politiska ramar som ger oss möjlighet att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Summan av kardemumman var att mycket handlar om att politiska beslut formar människors beteende … styr dem … och till slut när en majoritet är styrda in i samma fålla, så blir beteendet till en norm - som en majoritet följer.

Risken med att en politisk ram blir till en norm - är att steget blir väldigt stort till att våga göra annorlunda. Vi människor är flockdjur och att gå mot strömmen - innebär att gå mot normen, bli utanför och ifrågasatt. Det skapar rädsla och otrygghet och gör ytterligare att människor inte vågar, orkar, tror tillräckligt på sig själva för att våga lyssna till sin magkänsla och agera efter den. Det här är så starkt hos människor nu efter decennier av en ganska styrande familjepolitik - att glädjen att hitta likasinnade kan överskugga det mesta. En mamma beskrev det här väldigt tydligt när hon hittade till Hemmaföräldrars nätverk:

Den här mammans inlägg lästes upp och fick representera den rädsla många föräldrar som vill gå mot strömmen, känner.

Eva Rusz, psykolog och KBT-terapeut kunde också berätta vad som händer när barn inte får det de behöver som små. För det går igen och många av känslorna från barndomen påverkar oss som vuxna, ja de förföljer oss faktiskt genom livet - och kan vara en förklaring till många av de problem med psykisk ohälsa som drabbar människor i vuxen ålder. Därför är det så viktigt att föräldrar får fakta för att kunna fatta rätt beslut kring de egna barnen under deras första år i livet. Visst kan vi behandla de problem som uppstår - men att arbeta förebyggande känns väldigt mycket mer angeläget.

Nu har Nya Föräldraupproret sått ett frö - dragit igång startskottet på den förändring som måste komma. Debattartiklar har duggat tätt på senare år kring de problem vi ser med hur barn tillbringar sina första år. Kring alla de problem som för styrande familjepolitik skapar. Men ändå är det så tyst, så tyst … från makthavare … och i media. Det håller inte längre. Vi måste agera nu och prioritet ett är att sprida kunskap kring varför vi ska ha en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Igår satte vi startskottet för det arbetet. Alla frusna föräldrar och barn som var där … gjorde sitt medmänskliga uppdrag och kämpade för ALLA föräldrar och ALLA barn. Nu måste vi tillsammans arbeta vidare med att nå ut och åstadkomma en förändring. Och arbetet sker som vanligt enligt Hemmaföräldrars nätverks filosofi med goda ringar på vattnet …

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också om bakgrunden till demonstrationen:

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

p.s

Vi återkommer längre fram med en intervju med Eva Rusz där fler kan ta del av det som sades under demonstrationen.

När barnen får ta ansvar för att föräldrarna ska må bra

Foto: Xtream_iFLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barn känner intensiv kärlek till sina föräldrar. Det är det starkaste kärleksbandet som finns. Föräldrar kan svika, försvinna ur barnets liv, lida av psykisk ohälsa, jobba jämt, sitta med näsan i sin iphone hela dagarna … lämna barnen skrikande på förskolan … och låta barnet själv ta ansvar för att lägga band på sina känslor och därmed tvinga barnet att visa upp ett glatt leende och att man accepterar sitt öde, så att inte mamma och pappa blir ledsna och får dåligt samvete.

Barn förstår det här. De ger sina föräldrar det de vill ha - eftersom de älskar dem mest av allt i världen. Men ett barn är ändå ett barn - och ibland blir det för tufft och barnen bryter samman och vill inget hellre än att föräldern ska vara just förälder och ta sitt ansvar, finnas där och ge dem den närhet, kärlek, trygghet, goda omsorg och goda anknytning som de behöver.

För små barn BEHÖVER sina föräldrar. De orkar inte vara borta från dem för länge - men när ingen lyssnar, när de körs över - så försöker de överleva och anpassa sig. Men vad händer inuti? Vad händer i deras själ? Vilken grundtrygghet får de? Vad händer när de kommer i tonåren? Vad gör de av den ångest de bär med sig från sina första år - en ångest från när de tvingades vara starka och ta ansvar för sina föräldrars känslor? Ta ansvar för att föräldern skulle må bra?

Vi har alla sett dem … historierna som seglar fram över nätet … sorgliga berättelser om precis det jag skriver om ovan. Nu i oktober skriver en pappa i en krönika om det här - men kanske utan att förstå på djupet VAD han egentligen gör mot sina barn:

"Jag hade precis börjat jobba efter pappaledigheten och mina barn skrek, grät och ålade på golvet när jag skulle lämna dem på förskolan. Min treåriga dotter bad mig av hela sitt hjärta att inte gå, medan tårarna rann ned för hennes kinder. Jag stålsatte mig och bet ihop medan förskollärarna bar bort mina barn som, med tårfyllda ögon, sträckte armarna efter mig, med ett sista hopp i blicken av att deras pappa inte skulle överge dem".

Det är otroligt viktigt att respektera att föräldrar gör olika val kring sina barn. Men det känns också väldigt viktigt att känna att föräldrar har fått den kunskap de behöver för att fatta bra beslut kring barnen. Och där finns det anledning att framföra kritik. Jag tror inte att föräldrar i dag förstår vad som faktiskt händer när man dumpar ett litet gråtande barn i förskolan. Det gör att risken är stor att föräldrar fattar sina beslut på felaktiga grunder - och det här vet många, men vi får ju inte ge föräldrar dåligt samvete.

Nej men vi FÅR kämpa för att föräldrar ska få rätt information - och jag tycker att vi börjar direkt. Hemmaföräldrars nätverk har kämpat nu i många år för att föräldrar ska få rätt information. Vill du bidra? Sprid den här länken: Farlig stress

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ångest och depression hos barn tätt förbundet med anknytningsmönster

Otrygg anknytning leder till psykisk ohälsa

Desorganiserad anknytning leder ofta till djupa, känslomässiga sår

Trygghet går före inlärning

Små barn har samma behov av trygga vuxenkontakter som de hade för 30 år sedan

Hur beter sig barn med ambivalent anknytning i förskolan

Alex Schulman: Jag lämnade min dotter och fick anstränga mig för att inte börja gråta

Jag vill inte att mina barn ska gå i förskola

Styr och ställer politiken för hårt - förminskas människor och får sämre självkänsla

Foto: Alessandra Celaro FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag var den lillgamla ungen som var framåt och frimodig. Nya människor var en chans till ny vänskap. Jag var hemmabarnet som var med överallt och som enligt mamma pratade rent (i princip) redan vid två års ålder. Det gjorde att jag kunde sätta ord på mina känslor och är säkerligen också en orsak till att jag har minnen även från så tidiga år som innan jag kunde gå.

Sedan började jag skolan … och blev den "tysta flickan". Ja inte med en gång, men ganska snart - för i skolan fanns det inte utrymme för att sticka ut i Jantelagens Sverige, där gällde det att smälta in, att inte synas, att inte ta plats. Skolan på 70-talet var medelmåttornas skola, där alla barn skulle vara "lika dåliga". Ingen fick sticka ut i något ämne. Själv tyckte jag att matematik var roligt … det var fel. Räknade man för snabbt stack man ut - och var man klar med en uppgift eller ett kapitel, hade läraren hur som helst ändå inga fler utmaningar eller uppgifter, utan man fick sitta och vänta … på att få fortsätta till den den som brann minst för matematik hade kommit fatt. I högstadiet fick man "förmånen" att sitta i sidorummet till klassrummet och göra diagnostiska prov när man var klar. Ingen höjdare precis att pekas ut som duktig i en skola där Jante rådde. Behöver jag säga att jag tappade intresset för matematik och säkerligen inte heller presterade optimalt i något ämne, men jag hade ändå ganska bra betyg. Men känslan är att de hade kunnat vara så mycket bättre och att skolan hade kunnat vara så mycket roligare - och tänk om den fått mig att växa … i stället för att krympa.

Det tog nästan 10 år efter avslutat gymnasium för att min självkänsla och mitt självförtroende skulle nå normala nivåer igen och ändå var jag inte mobbad, inte ens särskilt utsatt på något sätt … bara nertryckt och förminskad, intryckt i en konformig mall där min personlighet skulle suddas ut - där alla skulle vara lika … jämlika. Det där socialdemokratiska JÄMLIKA - det har förföljt mig - jag avskyr helt enkelt den betydelse det ordet har i vårt land, där jämlika är att vi tycka lika, leva lika, vara lika … dana.

Men vi är ju olika. Vi har olika personligheter, vi har olika drömmar och mål med livet, vi är inte bra på samma saker - utan på olika saker. Och det är ju helt okej och precis som det ska vara. Det betyder ju inte att vissa människor är bättre än andra, mer värda … utan bara att vi är olika och lika mycket värda.

Jag tror inte på filosofin att politiken ska skala av, bygga på, slipa och fila fram en konformad människa.  Jag tror inte heller på idéen eller filosofin att vi ska ta och omfördela alla pengar så att alla har exakt lika mycket - enligt filosofin att har alla lika mycket, så är vi jämlika och därmed enligt den här Jantefilosofin lika mycket värda. Och voilà plötsligt förutsätts vi då alla vara exakt lika lyckliga.

Min uppfattning är att vi bara blir lika olyckliga.

För lyckan finns inte i att vi alla är lika och har lika mycket. Lyckan är inte heller given den som har mest pengar - det vet alla. Lyckan finns i balans mellan pengar, familj, relationer, vänner … nätverk. Lyckan finns i att vi får en grundtrygghet som välfärden ska garantera men också att vi får chansen att utvecklas optimalt efter vår förmåga, där vi uppmuntras att följa vårt hjärta och våra drömmar, där vi har mål och drivkrafter, där vi tillsammans stöttar varandra och glädjes åt varandras framgångar. Där vi känner att vi har ett rättvist välfärdssystem - inte ett som styr och begränsar människor genom att allt bestäms ovanifrån för att det dumma folket inte vet sitt eget bästa. Dessutom är det en utopi att politikens ramar kan styra människor och medel för att skapa ett exakt jämlikt samhälle. Den utopin har redan testats i Sovjet - och det fungerande inte. George Orwell beskriver i boken "Animal farm" varför - på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt.

För mycket styrning skapar bara problem. Människor krymper, deras självkänsla krymper, deras livslåga börjar gå på sparlåga … och många springer där lydigt i sitt ekorrhjul, flyter med strömmen, gör som de blir tillsagda … men är det lika med att de är lyckliga? Att de följer sina drömmar och presterar efter sin bästa förmåga? Jag skulle vilja säga nej. Vi är faktiskt så hårt styrda att människor i vårt land känner rädsla och obehag bara för att de gör något så fundamentalt grundläggande och viktigt för vårt välmående som att de satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Attityden mot dessa föräldrar är så hård i det samhälle vi lever i nu - att de känner sig förminskade när de väljer själva, när de går mot strömmen. De blir rädda, osäkra och får dålig självkänsla … för att de VÄLJER tid för barn och balans mellan familj och arbete. Hur sjukt är inte det?

Ett sunt och välmående samhälle ska låta människor blomma ut. Vi är ett land med mycket höga ohälsotal - framförallt i psykisk ohälsa. Vad skulle hända om vi efter snart hundra år under oket av likhetsfilosofin och Jante … testade något annat? Nämligen valfrihet och att vi uppmuntrade människor att utvecklas efter sin förmåga - i stället för efter den mall som bestämts ovanifrån.

Personligen tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle, mer välmående och med starkt minskad psykisk ohälsa hos både vuxna och barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nyttig historielektion

Den svenska DDR-skolan

Gåtan Stellan Arvidsson

Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv

Dödsstöten för den svenska skolan - (mp) och (s) överens efter två veckor

Östberlins öron nådde den svenska skolan

Var din tysklärare skolad i DDR?

Skolböcker sprider vänsterpropaganda

Skolans läroböcker fulla av vänsterpropaganda

Finska skolan vs svenska flumskolan

När LO regerar i landet - sätts demokratin ur spel

skärmdump

”Löntagarfonder är ett jävla skit,
Men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

När dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt på 80-talet formulerade ner sina åsikter i en dikt - som en majoritet av svenska folket dessutom ställde sig bakom - återgavs dikten i varenda tidning. Löntagarfondernas vara eller icke vara var en av 1980-talets hetaste politiska frågor, men trots ett massivt motstånd mot att Sverige skulle bli kommunistiskt körde socialdemokraterna på som en ångvält.

Och på den ångvälten satt LO och körde.

Ett fackförbund som genom en odemokratisk allians med den socialdemokratiska regeringen sett till att köra igenom sin heta kommunistiska dröm om att ta över alla företag.

Med den nya rödgröna regeringen har vi nu ett liknande läge, men den här gången är det inte företagen som LO vill ta kontrollen över - utan familjerna. Familjer är till för att styras och LO har nu utarbetat en modell som alla ska tvingas in i … vare sig de vill det eller inte. Precis som med löntagarfonderna.

Modellen LO vill ha igenom ska se till att det det blir slut på valfriheten och föräldrar ska inte kunna stanna hemma med sina barn under en längre period när de är små. Det som upprör LO är att det finns föräldrar som har råd att vara hemma längre genom att ta ut obetalda dagar. Och sedan så finns det de som inte har råd - och det är inte rättvist - det ska vara "jämlikt" för alla (lika dåligt). Därför ska rätten att ta ut obetalda dagar tas bort. Enligt konceptet "lika dåligt för alla" ska även garantidagarna tas bort.

Kanske borde Löfven ha varit tydligare med att en röst på de rödgröna också innebar en röst på LO och deras idéer. Då hade människor tydligare kunnat sätta sig in i vilken politik som de egentligen skulle få när de röstade på S eller Mp.

I Hemmaföräldrars nätverk tror vi på demokrati och förkastar ångvältspolitik där politiker kör över människor i ideologins namn. Vi står därför upp för Sveriges barnfamiljer och vill stoppa mer styrning av barnfamiljerna:

"Ha respekt för att familjer är olika"

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Rebecca Weidmo Uvell: När skickar ni ut LO från Rosenbad?

4/10 och kampen för att avveckla löntagarfonderna

25 år efter fjärde oktober kampen

LO pressar på om tredelad föräldraförsäkring

Obetald ledighet hinder för jämställdheten

LO: Dåligt stöd bland medlemmarna

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

LO hotar Alliansens väljare

Dags för en barnkonsekvensanalys i familjepolitiken

Foto: Nic Taylor (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu duggar förslagen om mer styrning av familjerna tätt. Den 1 januari 2016 vill den lilla minioritetsregeringen införa mer kvotering av föräldradagarna för att förhindra att föräldrar skriver över dagar på varandra. Risken är ju uppenbar att föräldrarna annars kan fixa och trixa och på olika sätt hitta lösningar som gör att de kan ha omsorgen om barnen i hemmet längre … och då står de ju inte till arbetsmarknadens förfogande.

För det är ju tydligen väldigt viktigt att just småbarnsföräldrar jobbar livet ur sig … trots att så många människor står utanför arbetsmarknaden och bara drömmer om att få chansen att få in en fot via ett föräldravikariat.

Nästa steg blir att ta bort Alliansens jämställdhetsbonus som syftade till att HJÄLPA föräldrarna så att inte ekonomin skulle begränsa planeringen för vem som var hemma.

Så här förklarar de rödgröna varför de vet bättre än familjerna:

 - Det är bra för kvinnorna, det är bra för föräldrarna och det är bra för Sverige och svensk ekonomi, säger socialförsäkringsminister Annika Strandell (S) om förslagen.

Det vara bara en liten detalj Annika Strandell och de rödgröna glömde … som tydligen inte är så viktig för den lilla minioritetsregeringen som helt saknar familjepolitik:

BARNEN.

Var finns barnkonsekvensanalysen i all den här styrningen? Hur kommer det att påverka barnens hälsa och välmående när staten går in och styr och ställer i familjernas vardag? När alla ska göra lika - trots att vi är olika?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

LO: Stanna inte vid en tredje pappamånad - strama åt föräldraförsäkringen i alla avseenden

Tre gånger mer psykisk ohälsa bland unga

Mammor som jobbar heltid sjukare än andra

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Det finns inte bara en lösning för att uppnå jämställdhet

SSU: ”Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte”.

KDU: "Ja till valfrihet - nej till tvångskvoterad föräldraförsäkring"

NÄR blev olikheter något fult - istället för en tillgång?

Foto: Josh Liba (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

ADHD … fyra bokstäver som säger VAD? Alert, drivande, högkänslig, duktig … på en mängd olika saker. Kanske mindre bra på andra … precis som vi människor är i största allmänhet. Vi är OLIKA. Kanske för att en gång i tiden där ute på savannen så behövdes människor med olika egenskaper för att garantera att flocken av människor skulle överleva. Det kanske faktiskt finns en anledning till att vi är olika och bra på olika saker. Vi kanske inte är en massa diagnoser … vi kanske faktiskt bara är bra på olika saker och har olika personligheter. På en skala … från hög till låg.

Ett problem blir det först när vi skapar ett samhälle med en MALL som alla människor förväntas tryckas in i, passas in i … och leva efter. Kanske är det bara jag som tycker så men Sverige känns för mig unikt i sitt sätt att dissa olikheter och ha politiska ramar som försöker få människor att göra lika, leva lika och leva efter samma mall.

Just nu är det standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder som är the one and only … den enda "rätta" mallen som ALLA leva efter. Men vi är ju olika … så vad händer då när en majoritet ändå ska tryckas igenom den här mallen - och det bara för att några politiker bestämt av ideologiska skäl att det är den enda och rätta mallen. Om vi förutsätter att människor är olika - så kommer alltså de som inte kan anpassas till mallen - därför att de är för olika "standardmänniskan" att drabbas negativt på olika sätt. Kanske kan priset till och med bli ganska högt, för vad säger att den här standardmänniskan som standardlösningen förutsätts rikta sig till ens finns? Hon kanske måste skapas … när hon mals igenom mallen och många klarar sig … men där många inte gör det? Är det dessa människor vi ser som dukar under och drabbas av psykisk ohälsa?

Och barnen … visst så länge vi måste leva i MALLEN så måste vi också försöka korrigera de som inte passar in. Tänk om vi skulle korrigera miljön istället? Tänk om vi skulle tillåta valfrihet och låta människor göra fria val kring barnen? Tänk om vi faktiskt skulle börja med att säga: Vi är olika - och det är helt okej. Men för att vi ska må bra och alla ska utvecklas efter sin optimala förmåga … så måste vi ha valfrihet … riktig valfrihet. Som i praktiken innebär att föräldrar får välja att stanna hemma längre, där föräldrar kan välja mellan mängder med olika barnomsorgsalternativ: omsorg i hemmet, familjedaghem, flerfamiljssystem och privat och kommunal förskola med OLIKA inriktning. För att sedan följas av skolor … privata och kommunala med OLIKA inriktning, där hemskolning blir tillåtet … igen, genom en återgång till de gamla reglerna?

Men då tappar ju förstås farbror STATEN kontrollen. Å andra sidan har vi ju nu sedan 1930-talet testat den ideologi som makarna Myrdal en gång byggde den svenska familjepolitiken på … och inte går det så där strålande … eller hur?

Barn i dag mår inte bra.

I nittio år har vi kört på i samma hjulspår - men samhället i dag ser inte ut som det gjorde på 1930-talet. De tankar som Alva Myrdal formade där och då, utifrån det samhälle som fanns då … gäller faktiskt inte längre. Eftersom allt ser annorlunda ut nu. Nu har vi fått en regering som står i begrepp att ta det sista steget och försöka få in 100 procent av alla familjer i MALLEN. Ja jag kallar standardlösningen för MALLEN i det här inlägget för det är så det känns nu när de rödgröna presenterar sitt paket för att få in de sista få procenten av föräldrar som går mot strömmen … in i MALLEN.

Varför inte ta och utvärdera först om standardlösningen verkligen är den bästa lösningen för alla familjer? Vi ser ju att den psykiska ohälsan bara ökar hos barn och ungdomar … men nu även hos kvinnor … mammor. Det här förblindande sättet att bara köra på i 180 påminner mig om andra röda drömmar som när socialdemokraterna försökte ta det sista ideologiska steget och införa löntagarfonder. Nu vill de göra samma sak i familjepolitiken:

- Ökad tvångskvotering av föräldradagarna, för att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra

- Stopp för möjligheten att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen för att hindra föräldrar att hemma längre

- Ett borttagande av barnomsorgspengen för att kunna stoppa alternativ som privat dagmamma och flerfamiljssystem

- Ett borttagande av vårdnadsbidraget

- Allmän förskola från två års ålder (gratis 15 timmar i veckan) för att på sikt göra förskolan avgiftsfri … och sedan när nästan 100 procent med politiska styrmedel satt sina barn i förskolan … göra den obligatorisk

Voilà den Myrdalska drömmen är genomförd … genom att varje decennium dra åt tumskruvarna ett snäpp och minska valfriheten. Nu står vi inför det sista steget. Ska vi sitta still i båten och låta det ske … eller ska vi sätta ner foten och säga ifrån.

Jag kör på SÄGA IFRÅN … helt enkelt för att barn är olika … och det är en tillgång - inte ett problem … om vi inte väljer att göra det till ett problem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Demonstration för valfrihet den 8 november 2014 - kl 13.00 vid Mynttorget
(och fler kommer än vad som syns här då det cirkulerar flera olika evenemang ;) )

Namninsamling för valfrihet

Johan Staël von Holstein: "Jag har haft rätt hela tiden"
”Så du tycker inte att du passar in i Sverige med andra ord?
– Jag trivs bättre utomlands. Jag fick hela 20 mordhot under tiden i Kulturrådet och Sverige är faktiskt det land där man har mördat flest politiker under de senaste 25-30 åren. Så jag tog hoten på allvar och flyttade till Singapore, säger Johan Staël von Holstein”.

Högkänsliga pejlar in vågor i luften

Att vara introvert

Hos mig själv

Blyg är den nya svarta

Olika personlighetsvarianter

Test: Är du introvert eller extrovert

Personligheterna med oss från födseln

När ska vi göra något åt jämställdheten - som har effekt

Skärmdump från SVT Opinions sida

Enligt FN:s barnkonvention är familjen ”den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för särskilt barnens utveckling”. Genom att skriva under konventionen är Sverige skyldigt att ge familjen ”nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället”. Konventionen säger att ”barnet, för att kunna uppnå en fullständig harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”.

Då borde väl rimligtvis också föräldrar få fatta beslut själva kring sina barn? Med det rödgröna styret poppar nu en mängd prussiluskor upp i media som ska berätta för oss föräldrar VARFÖR vi inte har rätt att fatta egna beslut kring våra barn. Och de har egentligen bara ett enda argument: Jämställdheten.

Men vad säger att jämställdheten förbättras för att man tvingar människor att leva på ett visst sätt - snarare än att man gör något åt de problem som finns med jämställdhet. Det har jag ännu inte fått något bra svar på.

En gång i tiden skulle frälsningen komma och alla kvinnor skulle bli jämställda bara de lämnade hemmet och började arbeta när barnen var små. Några år efter det kom nästa lösning: kvinnor skulle inte arbeta deltid - utan heltid när barnen var små. DÅ skulle de bli jämställda.

Nu kommer det senaste från vår minioritetsregering: kvinnor blir jämställda om vi tvångskvoterar mer av föräldradagarna OCH begränsar möjligheten att stanna hemma längre genom att ta ut obetalda dagar - och så då förstås tar bort vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen. 

År efter år med mer styrning, utan att kvinnor får bättre livschanser eller mår bättre - när vi inte arbetat med jämställdheten och alla de frågor som vi faktiskt skulle ha kunnat lägga energi och tid på. Sorgligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

SVT Opinion: Låt föräldrar få bestämma själva

I framtiden kan kvinnor vägras chefsjobb för att de är kvinnor

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Foto: Lynda Giddens (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns en stor upprördhet nu hos de som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.  När vi ser förslag efter förslag som tar ifrån föräldrar makten att fatta beslut kring de egna barnens första viktiga år. Som liten gräsrot är det därför viktigt att försöka ha en dialog med de som har makten … och ställa frågor men också berätta om sin egen oro. Därför tog en vanlig mamma som känner stor oro över all den styrning vi nu ser från den nya regeringen - och skrev ett mejl till SSU med anledning av att de vill ha obligatorisk förskola. Hon fick en riktigt brasklapp om varför SSU vill bestämma ÅT föräldrar när deras barn börjar i förskolan:

"Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte".

Nej många barn får inte välja … ett av det vanligaste sökordet till den här bloggen efter sommarlovet - när inskolningstiderna till förskolan kör igång är: "Vill inte gå till dagis - gråter hysteriskt".

Den hemmaförälder som nu ändå tog sig tid att skriva till SSU fick alltså en mindre trevlig upplevelse i mötet med maktens arrogans. Så här sammanfattar hon sin upplevelse i kontakten med de som vill bestämma ÅT föräldrarna hur deras barn ska tillbringa sina första år i livet:

 – Usch… jag skrev ett upprört men sakligt mail till SSU om deras förslag till obligatorisk förskola från 3 år eftersom jag var och är allmänt upprörd över deras syn på oss som valt att vara hemma med våra barn och på våra minsta barns bästa.
Hade väl inte väntat mig något vettigt svar egentligen, men när svaret kom blev jag ännu mer uppretad. Faktiskt.

Svaret från SSU:

"Hej! Tack för ditt mail.

Jag förstår att du tillhör en annan politisk åsikt än den vi representerar, så jag undrar vad det är du vill ha svar på egentligen?

Vi har uppenbarligen olika ingång till vilken miljö som är bäst för barn att formas i. Vi tror på det jämlika samhället och att det börjar med att man redan som liten får kontakt och utvecklingsmöjligheter med andra barn.

Alla barn har dessutom inte som dina en trygg hemmamiljö. Där spelar förskolan en stor roll. Vårt förslag syftar inte till att ta makten från föräldrarna utan att ge alla barn möjlighet att ett par timmar om dagen vara tillsammans med andra barn och få del av förskolans pedagogiskt utbildade personal.

Ursäkta om det här låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte

Elisabet Lindberg".

Frågan SSU bör svara på är väl fortfarande hur de VET att det bästa för ALLA barn är att börja förskola från tre års ålder? Och hur har det tänkt sig att det ska gå till rent praktiskt när det lilla barnet gråter och verkligen inte vill gå … och föräldern kanske känner att ett annat alternativ som omsorg i hemmet, dagmamma eller flerfamiljssystem skulle vara ett bättre alternativ. Ska barnet hämtas med polis då eftersom förskolan är obligatorisk?

Vilket samhälle är vi på väg mot … egentligen?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Farlig stress - vad händer när man tvingar gråtande barn att till förskolan

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret - facebook

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola

Psykisk ohälsa: Vi har inte råd att låtsas som det regnar längre

Foto: Lotus Carroll (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barndomen lägger grunden för vår inre arbetsmodell - som vi bär med oss genom hela livet. En arbetsmodell som hjälper oss att möta livets utmaningar och framförallt hantera dem. Vi vet vad små barn behöver: närhet, kärlek, god omsorg, en fungerande anknytning och socialt samspel med en vuxen. Får barn det så står de ganska bra rustade inför livet och kan möta livet utifrån den arbetsmodell de bär med sig.

Nu ska jag säga det igen som får många att rygga bakåt och stoppa huvudet i sanden (eller kanske hålla för öronen och ropa maniskt "jag hör ingenting - jag hör ingenting") - vi VET faktiskt vad barn behöver, men jag tror inte att vi ger dem det när det ser ut som det gör i vårt land. Den inre arbetsmodell de har fått med sig fungerar uppenbarligen inte när allt fler måste läggas in på psykiatrisk klinik.

Det finns hur mycket ny forskning som helst inom anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi som säger oss vad små barn behöver för att bli trygga välfungerande vuxna, för att de ska få den där ultimata inre arbetsmodellen. Men FÅR en majoritet av Sveriges barn det dem behöver under sin barndom?

Där har vi pudelns kärna.

Om vi inte vågar ta den diskussionen och föra fram den i ljuset och på ett bra och konstruktivt sätt börjar diskutera det här synnerligen allvarliga OCH mycket kostsamma problemet med den ständigt ökande psykiska ohälsan i landet, så kommer problemen att fortsätta och de kommer också att accelerera.

Om föräldrar ska kunna ge sina barn en bra barndom så måste vi ha en bra familjepolitik och vi måste börja diskutera vad som är en bra familjepolitik. Vi som är vuxna måste våga se problemen och göra något åt dem för det här att låtsas som att det regnar - det håller verkligen inte längre.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Organisera efter små barn behov

Fostrar Sverige Europas olyckligas barn?

Frånvaro av forskning

Mår barnen bra i förskolan?

Sverige borde följa Barnkonventionen

Dagens förskola har blivit ett experiment

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Farlig stress för små barn

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Lätt som en plätt - om man vågar se problemen

Det här är INTE ett bra sätt att ge barn en inre arbetsmodell:

Medborgarförslag för en bättre förskola och valfrihet i familjepolitiken

Foto: Travis Swan (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En bra familjepolitik med respekt för att familjer är olika - att barn är olika - och som därmed erbjuder många olika barnomsorgsalternativ … samt en bättre förskola som vilar på vetenskaplig grund (precis som familjepolitiken borde göra) … går hand i hand.

Inne på Nya Föräldraupproret - för valfrihet - så delade en förälder med sig av hur hon arbetar för att förbättra förskolan SAMT familjepolitiken. Känner du att du vill göra samma sak? Vara med och förändra, förbättra … för familjer och för barn? Då får du gärna låna hennes text och skriva ett eget medborgarförslag i din kommun:

Hej!

Jag skrev ett medborgarförslag som jag tog till de andra föräldrarna på förskolan igår. Många skrev under och vi skickade det med den politiker som var med på föräldramötet. Jag tänker att det finns fler som skulle vilja se en utredning hur forskningen tycker att en förskola bör se ut, så jag delar texten med er. Det är fritt att använda, skriva om och anpassa till dig/er och framför allt att se till att vi får fram både en bra förskola och bra alternativ!

"Medborgarförslag - en förskola som vilar på vetenskaplig grund

Jag vill att kommunen utreder hur en förskola kan se ut, med grund i den forskning runt barn och deras behov som finns idag. Aspekter som gruppstorlekar, antal vuxna per barn, vistelsetider, lokaler, m.m. bör tas in i utredningen. En beräkning av kostnaden per barn och år för denna förskola, samt för alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet behöver också göras. Jag vill också att en beräkning görs av kostnaden att anpassa de befintliga förskolorna i kommunen till resultatet av utredningen samt vad kostnaden skulle bli för att införa alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet.

Bakgrunden till mitt medborgarförslag är en oro för de minsta barnen, varav min yngsta är ett av dem. De vistas i stora grupper på stora förskolor med rektorer som säger att det finns plats för fler barn när det upplevs av föräldrarna som att det är fyllt till bristningsgränsen. Jag saknar också en valfrihet att välja den form av barnomsorg som passar barnen bäst. Barn är olika individer från början, med olika behov av ensamhet, grupper, aktiviteter, egen tid och uppmärksamhet."

Texten kan naturligtvis formuleras om efter behov. Nu har du som förälder chansen att vara med och påverka ditt barns vardag … det är bara att sätta sig ner och utnyttja sin demokratiska rätt och börja jobba - för ett barnperspektiv - men också för en bättre familjepolitik. Vilket faktiskt är extra viktigt nu när vi har ett minoritetsstyre (snart i alla fall kanske - de har ännu i skrivande stund inte lyckats få ihop sin lilla regering) - som "vunnit" valet helt utan att över huvud taget ha med familjepolitiken som ett politikområde!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook

Nu startar försöken att få in hemmaföräldrarna i den "rätta" fållan

Foto: Darek Zon (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu vädrar de morgonluft … alla de som vill in och detaljstyra i människors liv och i föräldrars liv i synnerhet. Dumma, korkade föräldrar som inte förstår sitt eget bästa … vilken tur att svenska folket nu har gett de rödgröna mandat att styra upp saker och ting, så att inte människor längre av fri vilja fattar så där felaktiga beslut … som inte är bra för jämställdheten.

Eller ska vi vara ärliga så har faktiskt inte svenska folket gett de rödgröna något mandat men vi har ett sådant parlamentariskt läge att de ändå har fått ett sådant mandat … eller i all fall tänker försöka ta sig ett sådant mandat. Och bråttom har de att råda bot på de åtta år med valfrihet som vi nu har haft med Alliansen.

Den nya regeringen är inte färdig men redan ser vi några gamla hemmahatare få utrymme i tv. Nalin Pekgul, S, har dammats av och skickas fram i rutan igen. Anna Hedborg, S - som jag såg umgås vid ett flertal tillfällen i somras -  med sin väninna Helena Jutterström tidigare chef på "oberoende" SVT, går nu ut och funderar på hur hon ska begränsa det fria valet för just kvinnor och uttalade sig i SR imorse och sa att hon "funderar på om det ska bli svårare att vara hemma med barn utan ersättning":
– Man kan ställa sig frågan om det är statens uppgift att ha så flexibla regler att de skapar normer som motverkar jämställdhet, säger Anna Hedborg.

Och som grädde på moset så poppar nu också F!:s egen representant Agnes Wold upp och talar om hur hon vill tvinga alla kvinnor att leva sina liv:

"Jag tycker att det bara är att lagstifta om delad föräldraledighet och inte låta folk behöva välja.Vi blir sjuka av att inte arbeta, inte av att arbeta".

Det fanns liksom en anledning till att jag varnade människor för att lägga sin röst på de rödgröna partierna - partierna utan familjepolitik - partierna utan värme, solidaritet och ett barnperspektiv. Nu väntar fyra år med mer styrning, snävare politiska ramar, påhopp, diskriminering och förföljelse av hemmaföräldrarna.

Sverige har blivit kallt … riktigt kallt. Våra barn har reducerats till ett problem som ska undanröjas, som hungriga vargar flockas de nu runt det oskyldiga barnet, redo att detronisera detta besvärande problem för jämställdheten.

Ska vi sitta ner och låta allt det här skölja över oss igen …eller ska vi sätta ner foten och säga ifrån. Jag satsar personligen på det senare alternativet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Regler kring föräldraförsäkring kan stramas upp:
Men många vill ju vara hemma länge. Man tycker att det är bäst för barnen?
 – Ja, och det är en avvägning som man måste göra i Sverige. Vi har ju en populär barnpolitik, med både förskola och föräldraförsäkring. Men det kan inte vara så att det är rätt för några grupper, som har ekonomiska möjligheter, att vara hemma hur länge som helst, det var aldrig avsikten, och de som inte har råd ska lämna barnen väldigt tidigt. Det måste vara jämlikt för alla.

Pappamånader är inte liberalt

Föräldrapenningen och den sociala ingenjörskonsten

Anna Hedborg, S: Stanna hemma en mammafälla

Den rödgröna ideologin kör föräldrar som en ångvält

Det finns inte bara EN lösning för att uppnå jämställdhet

Snart har vi planekonomi i familjepolitiken

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Myt att vi tjänar på att föräldrar jobb framför barn

När jämställdhetslinjen blir en sjukskrivningslinje

Mer styrning i framtiden - eller mindre

Nya Föräldraupproret - mot mer styrning

Vill DU vara med och sätta stopp för mer styrning? Skriv på namninsamlingen: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036

Kalla vänstervindar blåser över Sverige - barnen får betala priset

Foto:James Beverly (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Valdebatt i tv 1 just nu. Tack till de rödgröna som tydligt berättar hur de tänker.

Tvångkvotering av föräldraförsäkring behövs enligt de rödgröna "för att vi kan se att kvinnor under sin livstid tjänar mindre pengar än män" … det beror (enligt de rödgröna) enbart på föräldraförsäkringen och med en ökad tvångskvotering kommer fler kvinnor att TVINGAS ut i arbete tidigare … voilà och så kommer lönerna att bli mer jämställda … och då är män och kvinnor jämställda.

Låter som en saga med ett lyckligt slut …eller hur?

”Problemet” är bara det fria valet som vi människor gör. Jag till exempel var mycket medveten om att mitt val att stanna hemma längre skulle få konsekvenser … för min intjänade lön under min livstid, för min pension och för min karriär.

Men jag valde det ändå … …OCH jag skulle välja det igen.

TVÅNGSKVOTERING. Jag vet inte … men för mig känns det resonemanget helt fel. Ja, jag valde som jag gjorde … och jag har sedan valt att kämpa för att andra föräldrar ska kunna göra samma val, utan att det ska slå lika hårt emot dem. Därför var jag med och drev Föräldraupproret och såg till att vårdnadsbidraget infördes som garanterade föräldrar en möjlighet att vara hemma längre - med anställningen tryggad och sin SGI tryggad.

Jag kämpade för att det skulle få finnas privata dagmammor och opinionsbildade hårt i den frågan, vilket möjliggjorde för många kvinnor att kunna starta eget och få en inkomst när Alliansen lyssnade till oss gräsrötter och införde barnomsorgspengen - samtidigt som de som startade eget också kunde ha sina egna barn hemma - om de ville det.

Dessutom har jag också kämpat hårt för att förändra attityden till hemmaföräldrar, skrivit till hemsidor som haft en trist och fördomsfull attityd eller  som spridit myter kring hemmabarn i stället för fakta, bloggat och sagt ifrån till de som hånat, förlöjligat och hetsat mot hemmaföräldrar, hört av mig till representanter för olika partier som uttalat sig fördömande, skrivit till journalister … ja listan kan göras lång för mitt arbete under 13 år, för det här attitydproblemet har förstört för så många kvinnor …förstört deras livchanser och möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet efter småbarnsåren.

Sådana som jag som väljer ska man nu komma åt med mer styrning, genom att tvinga fram ett önskvärt beteende. För mig känns dessa tankegångar helt främmande.

Så mycket mer behöver göras för att kvinnor ska bli jämställda - men de ska ha rätt till jämställdhet ÄVEN om de väljer tid för barn. Det är min utgångspunkt, så därför tack men nej tack till tvångskvotering. Det kommer inte att lösa några problem - det kommer att skapa mängder med nya problem - och de som kommer att få betala det högsta priset är våra allra minsta … nämligen barnen. Det är verkligen hög tid att börja se på barnen med andra ögon. Men det är också hög tid att börja se människors rätt till det fria valet med andra ögon, för i en demokrati är det fria valet faktiskt en mänsklig rättighet.

Det är också hög tid att kämpa för familjepolitiken och en varmare, medmänskligare politik där föräldrar både får chansen och får tillåtelse att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det är dags att säga ett tydligt nej till de rödgrönas kalla politik och kalla cyniska syn på små barn där tid för barn och tid för familj och relationer bara ses som ett jämställdhetsproblem. Barn är inte ett jämställdhetsproblem - barnen är det viktigaste vi har … och livet är kort och går inte i repris, så låt människor få frihet att skapa balans och tid för barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns inte bara en lösning för jämställdhet

En mamma skriver ett öppet brev till Stefan Löfven 

Männen får föda - då ordnar sig allt

Den 17 september hade det här inlägget över 500 gilla … idag den 20 hade det antalet gått ner till noll … förstår mig inte på facebook. Och hoppas att det inte sitter någon anti-hemmaförälder-person där och förändrar statistiken …

4/10: Sedan jag skrivit till facebook två gånger kom statistiken tillbaka … men utan någon förklaring varför den tidigare nollades. Det känns faktiskt ganska osäkert att det ens kan förekomma …

Så här gör ni för att stanna hemma längre

Foto: laity_lodge_familjy_camp (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personerna på bilden har inget samband med inlägget

En mamma hoppade in i Hemmaföräldrars nätverk och skrev följande:

"Det var längesen jag var in här men ville bara stötta alla föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn, och berätta att vår äldsta fyller 4 år nu, lillebror blir 2 i december, och jag har varit hemma med dem med föräldrapeng och vårdnadsbidrag tills äldsta var 3, och första året lillebror fanns behöver man inte ta ut föräldrapeng alls och ändå behåller man sitt SGI.

Sen har jag kunnat sommarjobba då mannen tagit semester, och han har jobbat lite skift i period för att vara hemma 5 dagar i streck med barnen. Nu tar mannen vårdnadsbidrag tills lillebror blir 3, och det är nu min tur att jobba ett år.

Nästa sommar har mannen då sparad semester från både 2014 och 2015 att ta ut, och vi har 1 års sparad föräldrapeng kvar för nov 2015-nov 2016. Då fyller alltså äldsta barnet 6 år! Och lillebror blir 4. Och vi har då lyckats vara hemma MED skyddad SGI så länge.

Under tiden har vi lärt oss leva billigt - vi har till och med sparat så vi kunnat köpa en stuga lånefritt och renovera till permanentboende. Så vi kommer kunna fortsätta leva på en lön även efter november 2016 förhoppningsvis. Då vi tänker ha barnen utanför skolsystemet tills skolplikten inträder det år de fyller 7.

För oss har det gått alltså. Ville bara berätta det.

Barnen är glada och nöjda, sociala, äldsta har ett bra språk, gillar pysselböcker och lego, hjälper till i köket och så vidare. Lycka till att välja det ni känner för med era barn! Som lärare idag i skolan märker jag att de barn som anknyter lätt till vuxna - och inte är jämnårigorienterade - lyssnar bäst och tar till sig ny kunskap från lärare. Att vara hemma med barnen tills skolan börjar är ett bra sätt att förbereda dem för att lyssna på vuxna och ta in kunskap, och de slipper vara "skoltrötta" redan innan de ska börja sin 12 skolår. / Nöjd mamma"

En skoltrött sexåring klarar sig inte genom hela skolsystemet

Foto: gustavo devito (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Lärarförbundet syns nu titt som tätt i media (och uttalar sig om de ständigt sjunkande skolresultaten) - oftare än de politiska partierna känns det som. Kanske inte så konstigt eftersom de faktiskt har del i en del av den problematik vi ser nu med ständigt sjunkande skolresultat.

Vem ska de skylla på den här gången? Alliansen… eller Björklund, Fp, som vanligt? Eller kanske ska de ta och rikta blicken mot sig själva och den påverkan de själva har haft på den svenska skolan. Stor påverkan dessutom …

Personligen tror jag att det var ett gigantiskt misstag att göra den lilla ettåringen till en elev - i en skola - i det "livslånga lärandet". Den synen på det lilla barnet ligger faktiskt Lärarförbundet bakom, tillsammans med socialdemokraterna.

Tanken var kanske att ingjuta i föräldrar att barn inte klarar sig utan förskola (för att av rent ideologiska skäl få in alla barn där), för samtidigt med att de började prata om ettåringen som en elev spred de myten att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Det finns inte några sådana undersökningar … gjorda i Sverige, som stöttar den tesen. Eftersom här i Sverige så har man inte, under de senaste trettio åren, forskat på vilken effekt förskolan har på barn. I USA där man har gjort en av de största studierna - NICHD-studien - så har man kommit fram till att förskolebarn har ett litet kognitivt försprång när de börjar skolan, jämfört med barn som haft sin omsorg i hemmet. Men vid tolv års ålder är den skillnaden utraderad och det syns inga fördelar för förskolebarnen.

Däremot nackdelar …

Barn som gått i förskola har nämligen fler beteendestörningar och är mer aggressiva. Och det är dessutom kopplat till vistelsetiden. Ju längre dagar i förskolan, desto aggressivare barn.

Allt det här är egentligen inte så konstigt om man vänder lite på steken och börjar ställa frågan: VAD behöver små barn under sina första år?

Jo, närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - för att lära sig saker. Kan en förskola som ser den lilla ettåringen som en skolelev förväntas ge det lilla barnet det? Kan ens förskolan med tanke på hur den är utformad förväntas tillgodose det behovet hos det lilla barnet?

Nej en litet ettåring som just lärt sig gå, som precis erövrat de färdigheter som de allra flesta andra däggdjur föds med - är inte en fullmogen människa, redo att gå ut och erövra världen på egen hand - redo att ta klivet in i skolvärlden som en ELEV … i det livslånga lärandet. En liten ettåring är en liten bebis med helt andra behov. Blir inte dessa behov tillgodosedda kommer många av alla dessa små ettåringar som börjat i "skolan" vid ett års ålder att vara innerligt skoltrötta när de börjar sexårs. Är man skoltrött redan när man börjar den egentligen skolan, så håller man kanske inte hela vägen genom skolsystemet och orkar fullt ut.

Där har vi nog en del av förklaringen till de ständigt sjunkande och ofullständiga betygen …skoltrötta barn och barn som inte fått sina behov tillgodosedda under de första åren.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Skolan faller och vad gör de politiska partierna?

Små barn behöver omsorg - inte skola

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Professor: Problem med förskolan slätas över

Tid för barn

Farlig stress

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Forskare larmar om förskolan

Dagens förskola har blivit ett experiment

Lärarförbundets skolranking premierar kommuner med en barnomsorgsmodell

Skärmdump från nätet. På bilden Eva-Lis Sirén och Ibrahim Baylan, S, skolpolitisk talesperson

Nu släpper Lärarförbundet sin skolranking som kommer varje år. Fortfarande har de som ett mått att kommuner som har färre barn i förskola får sämre ranking.

VAD har andel barn i förskola med bedömningen av skolan att göra?

Kommuner som inte ensidigt erbjuder en enda barnomsorgsmodell utan har större valfrihet för föräldrar att välja även familjedaghem, flerfamiljssystem eller hemmaomsorg rankas lägre, trots att barnets behov tillgodoses bättre mer fler alternativ eftersom barn är olika.

Frågar man Lärarförbundet varför de gör så här, så svarar de med sin gamla vanliga myt: "dagisbarn blir duktigare i skolan" men det är just bara en myt och det finns ingenting som styrker den tesen, eftersom forskning på vilken effekt förskolan har på barn i Sverige saknas. Det har inte gjorts någon forskning i Sverige under de senaste 30 åren och den forskning som finns sedan tidigare gjordes innan Läroplanen infördes, innan pedagogerna var lika välutbildade som de är i dag och innan barnen gick lika långa dagar som de gör i dag. Det enda vi vet är att i samma takt som allt fler barn börjat i förskola - så har också skolresultaten sjunkit. I Finland däremot där en majoritet av alla barn är hemma längre och börjar först i förskoleklass (sexårs) så har eleverna bäst skolkunskaper av alla i OECD Pisa-mätningarna (OECD Pisa har mätt elevers kunskaper sedan år 2000. Mätningarna görs vart tredje år och vid varje mätning halkar Sverige ner några snäpp).

Nu är i och för sig svenska elevers sämre skolkunskaper inte något nytt, larmrapporterna började droppa in redan under 1970-talet när socialdemokraterna genomförde en rad förändringar i skolan och   i lärarutbildningen - förändringar som sakta men säkert påbörjade den utförsbacke vi ser i dag. Något som toppades av att S såg till att skolan kommunaliserades, vilket gjorde att skillnaderna mellan skolorna i de olika kommunerna blev stora.

Lärarförbundets skolranking är ytterligare ett exempel på hur man använder statistik felaktigt och för ideologiska syften för att försöka styra människors val. Det är inte seriöst och skapar dessutom en press på politiker att få in flera barn i förskola, eftersom det ger en bättre skolranking.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Bästa skolkommun - hela rankinglistan

Rankingen "Bästa skolkommun" - en partsinlaga

Sämst skolresultat i s-styrda kommuner

Vill du ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ?
Skriv då på namninsamlingen för valfrihet

Nya Föräldraupproret

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola