Det här är beklämmande och mycket oroväckande siffror som i SST inte ifrågasätts närmare. Med denna artikel i bakhuvudet så blir det extra deprimerande att läsa den lilla, lilla artikeln i DN, den 22 januari 2005, på undanskymd plats, som citat ordagrant lyder:
"Myndigheterna följer inte FN:s barnkonvention och analyserar hur deras beslut påverkar barnen. Det är bara Vägverket som gjort sådana analyser visar en granskning av Riksrevisionen, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion.
Barnombudsmannen (BO) frågar ofta olika myndigheter hur deras beslut berör barnen och leder till deras bästa. Senast svarade elva myndigheter att de gör så kallade barnkonsekvensanalyser.
Men när Riksrevisionen bad att få titta närmare på analyserna visade det sig att Vägverket var den enda av dem som faktiskt gjort analyser."
Det är lätt att anlita en reklambyrå inför ett val och hitta på snitsiga slogans för att få väljare – det är svårare när det kommer till att uppfylla löftena. Men är det svaga grupper som sviks, eller grupper som inte kan tala för sig är det förstås lättare att komma undan med sveket.
I Stockholm, som styrs av socialdemokraterna – ett parti som gick till val på att barngrupperna på dagis skulle minska – men som istället har fört en politik som leder till att de inte klarar av att erbjuda dagisplats till alla barn (trots att de låter barngrupperna bli större och större) – är föräldrarna förtvivlade. Det finns heller inga andra alternativ än dagis eftersom sossarna bedrivit en politik där dagis ska vara enda alternativet. Dagmammorna har tvingats avveckla sin verksamhet, lekis har lagts ned, vårdnadsbidraget tagits bort och så vidare.
Hade det funnits fler alternativ;
hade några barn som nu inte får plats på dagis, kunnat gå hos dagmamma
hade en släkting kunnat stanna hemma med barnet mot ersättning.
hade en förälder kunnat stanna hemma mot ersättning.
Nu finns det inga alternativ och föräldrarna får finna sig i att sitta på pottan. Den dagisgaranti som skulle garantera dagis inom tre månader fungerar inte och staten kan inte utkrävas på något ansvar för detta. Hur påverkar det den psykiska hälsan hos föräldrar och barn, när de sitter där med en massa ekonomiska åtaganden som utgår från två löner men inser att bara en förälder kan arbeta? Hur känner sig barnen vars existens plötsligt blivit ett problem för föräldrarna?
Många upprördes över socialdemokratens Pär Nuders ord om det växande köttberget av 40-talister som snart måste försörjas av 60-talisterna. Hur kan någon bli förvånad över dessa ord när vi har en regering som anser att endast den som är "produktiv" är värd något? Och produktiv i den mening är lika med att man arbetar ute i offentlig eller privat sektor. Allt annat arbete är "icke produktivt" och anses inte bidra till något i vårt samhälle. Nu kommer bakslaget för 40-talisterna, de blir pensionärer och tillhör snart den "tärande" (enligt socialdemokratisk syn) skaran i vårt samhälle, dit de också räknar barn, sjuka och hemmaföräldrar.
Allt det här sammantaget är en stor larmklocka till alla människor vad som händer i ett samhälle som bygger på de grunder som nuvarande regering har skapat.
Barn mår dåligt och ingenting händer eftersom FN:s barnkonvention (som Sverige skrivit under) inte följs och de beslut som myndigheterna genomför, aldrig analyseras för att se hur de påverkar våra barn.
När dagis är enda alternativet så slår de hårt mot föräldrar och barn när socialdemokraterna inte kan leva upp till sina löften och erbjuda en bra verksamhet eller dagisplats över huvud taget.
Någon gång kommer alla de människor som idag räknar sig till skaran "produktiva" att också hamna i skaran "icke produktiva" per regeringens definition och då blir livet varken särskilt tryggt eller trevligt.
Nu ligger bollen hos oss gräsrötter – är det här ett samhälle vi vill ha eller är det dags att åstadkomma en förändring så att vi får ett samhälle som inte är skadligt för våra barn?
Madeleine Lidman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar