Skatteslöseri stoppar valfriheten

Augusti 2003

Hemmaföräldrar hoppas att alla har haft en skön sommar och samlat nya krafter inför vintern. Semester kan om möjligt vara tid till eftertanke och lite djupare funderingar. Själv har jag följt händelserna i världen under semestern, via morgontidningen. Därför kastar jag mig nu rakt ut och kritiserar det som jag slagits av under mina semesterveckor; Penningbrist tycks råda i alla verksamheter här i landet trots världens högsta skatter - och gamla och barn drabbas värst!

Tänk alla äldre som arbetat hårt och byggt upp det här landet och som sedan på ålderns höst inte får bo ihop, eller komma ut i friska luften, som inte får den vård de har rätt till och som blir bestulna av de människor som är satta att hjälpa dem. (Tydligen är det en ny "trend" av vissa att sätta i system att arbeta inom hemtjänsten för att stjäla från äldre).

Sedan har vi alla olycksdrabbade vägar där det saknas pengar för ombyggnad - nu senast förolyckades två små barn från Irland i en svår bilolycka på en väg utanför Nynäshamn, som skulle ha byggts om för ett decennium sedan, minst. Pengarna räcker inte till ombyggnad, enligt regeringen och det kommer att dröja flera år och kräva ytterligare liv innan något kommer att hända.

I ett mindre samhälle där två barn på cykel förolyckats på en och samma väg och ett flertal incidenter inträffat, har byborna själva samlat in pengar för att bygga en säker cykelväg för barnen, så att inte fler ska dö.

Det här är ett skrämmande Sverige och ett Sverige jag inte känner igen, vart tar alla våra skattepengar vägen? Är det meningen att vi ska betala världens högsta skatter och sedan själva dessutom stå för de kostnader som de skulle täcka?

Därför ser det just inte så ljust ut för oss Hemmaföräldrar, våra önskemål om mer tid för våra barn under deras uppväxtår rimmar illa med regeringens krav på ökade skatteintäkter. Motståndet mot oss och debattnivån kommer säkert att hårdna. Många som försökt skicka in insändare till våra stora dagstidningar, har säkert märkt hur svårt det är att få något publicerat som rör just en önskan om en ekonomisk förändring, så föräldrar kan välja att stanna hemma lite längre.

När Hemmaföräldrar skickade in ett svar angående en artikel som var synnerligen negativ till allt vi står för, fick vi till svar att DN redan mottagit ett svar som publicerats - därmed ansåg DN debatten avslutad. Men då är det väl ingen debatt?

I somras följde jag under minst 5 veckor debatten på insändarsidan i DN huruvida man får använda ordet "neger" eller inte. Insändare för och emot publicerades vecka efter vecka - inget fel med det, men varför lägger man locket på när vi Hemmaföräldrar vill få till en debatt angående en möjlighet att få vara med våra barn under uppväxtåren och själva ansvara för deras fostran? Varför får inte vi samma chans att göra oss hörda och argumentera för vår sak?

Det är det här perspektivet på vår strävan för våra barn som vi hela tiden måste ha i bakhuvudet när vi kämpar på för att göra oss hörda och få till stånd en förändring - vi ligger helt fel i tiden med vår kamp för valfrihet för föräldrar och barn. Regeringen är redan inne på nästa steg - bort med familjedaghemmen. Alla små "elever" ska igenom samma "skola" som man ska börja i vid ett års ålder, med mindre valfrihet och föräldrarna i ett strypgrepp minskar också klagomålen på denna s.k. "skola"

Hur sannolikt är det att två heltidsarbetande föräldrar med barn på dagis, stora utgifter för villa, bil och dylikt - ja där man har anpassat sina levnadsomkostnader efter två löner, kommer att klaga om de inte är nöjda med sitt dagis? Kan de lätt flytta på sitt barn om de är missnöjda?

Svar: NEJ. När det sitter i grottekvarnen och har utgifter som måste betalas och valfriheten har minskat genom att dagmammorna försvunnit också, så kommer de inte att klaga, eftersom de inte kan flytta sitt barn någon annanstans, köerna till varje dagis är redan idag enorma på sina ställen och hur kommer det inte att bli framöver? Inför risken att de vid ett eventuellt klagomål till personalen, får ett barn som drabbas negativt, kommer de sannolikt bara att bita ihop (vilket säkert många gör redan idag) och tänka att om några år är det över och barnen börjar skolan.

Som Hemmaförälder är det en självklarhet att det ska finnas valfrihet i vårt samhälle, därför är det viktigt att poängtera att vi inte bara kämpar för en möjlighet för en förälder att stanna hemma under småbarnsåren - i vår kamp ingår också kampen för ett samhälle som också erbjuder bra barnomsorgsalternativ för de som önskar. Så att varje familj den dag båda föräldrarna vill börja arbeta kan välja mellan bra familjedaghem, förskolor, barnflickor, släktingar osv. Och där man kan byta barnomsorgsform om man inte är nöjd, eftersom det finns alternativ!

För att säkra valfrihet inom barnomsorgen och för vår rätt att vara hemma, måste vi föräldrar bli mycket bättre på att göra oss hörda - skriv artiklar, gå samman med andra föräldrar och protestera mot felaktigeter genom namnlistor eller gå med i Hemmaföräldrars nätverk. För den som inte vill delta aktivt, så bli i alla fall medlem, tänk på att ett medlemskap hjälper till så att fler kan nås av vårt budskap.