Varje tidsålder har sina trender. Just nu är det trendigt att ta med sig sin lilla nyfödda på jobbet, livet fortsätter som vanligt även om man fått barn eller hur? Inte ska amning eller trötthet få hindra att man jobbar på som vanligt. Och naturligtvis ska dagarna räknas till den lilla ska börja på dagis vid ett års ålder - några andra alternativ finns inte. En annan trend är att gå runt och deklarera att "graviditet är ingen sjukdom" så jag ska jobba till dagen innan förlossningen.
Eller varför inte nöta lite på den "slogan" som ska bankas in i vårt medvetande till varje pris: "delad lagstiftad föräldraförsäkring leder till ökad jämställdhet".
Nå, jag är otrendig - mycket otrendig för jag tror att barn behöver sina föräldrar före allt vad pedagogik heter. Jag tror att barn behöver en trygg grund att stå på och vara mogna för inlärning och pedagogik innan de utsätts för den, eller ens har behov av den.
Inte heller tror jag att jämställdhet uppnås med delad föräldraförsäkring. När jag ser mig omkring i samhället så är det fortfarande kvinnor som står för det mesta av allt hushållsarbete samt hämtar och lämnar på dagis och är hemma för vård av sjukt barn. Men... det var ju inte vad som sades tidigare - när alla barn började på dagis från ett års ålder skulle ju samhället bli mer jämlikt? Ändå får kvinnor sämre vård, sämre mediciner och det senaste - man skickar inte ut en ambulans i första taget till en dödsjuk kvinna men naturligtvis direkt till en man. Finns det någon som tror på fullaste allvar att dessa brister blir bättre med lagstiftad delad föräldraledighet? För jämställdhet rör väl inte bara arbetsmarknaden utan fler områden? Fast det är ganska smart att bara prata arbetsmarknad och styra upp människors tänkande runt just det (då tänker människor förstås inte på de "riktiga" orättvisorna) - men är det seriöst?
En liten hemmaförälder som jag får inte mina insändare publicerade, ingen citerar mig eller tycker att det jag säger är särskilt imponerande. Jag vill ju bara att människor ska få välja själva hur de vill lösa sin barnomsorgsfråga - och för att kunna göra det så borde vi ha ett samhälle som gör det möjligt att försörja en familj på en lön. Eller så måste familjen kompenseras på något annat sätt.
Men vad händer då med alla småbarnsfamiljer som arbetar heltid och springer i sitt ekorrhjul - de är visst en fantastisk mjölkko på skattepengar - om man inte tittar för noga och räknar för ingående förstås. (Vad drar de in i skattepengar och vad kostar vabbande, sjukdagar och dagis per år samt de stigande talen av sjukskrivna utbrända småbarnsföräldrar).
Enligt DN den 3/10-04 anses den psykiska ohälsan vara ett av de största folkhälsoproblemen. Mellan 10 och 15 procent av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation under uppväxttiden. Mellan 1999 och 2003 fördubblades försäljningen av antidepressiva läkemedel till 15-19 åringar. Jämfört med mitten av 1980-talet har psykiska besvär som irritation, nervositet och sömnsvårigheter ökat. Den psykiska ohälsan är en tydlig varningssignal som vi vuxna en gång för alla måste ta på allvar, anser barnombudsmannen.
Och vad gör då regeringen för våra barn efter två valår - 1998 och 2002, när de lovade mer personal, mindre barngrupper och mer pengar till alla förskolor samtidigt som de införde maxtaxa och allmän förskola för 4-5 åringar (så att inget barn skulle gå miste om förskolans "fantastiska pedagogik") - jo nu i år så säger de att varje kommun ska få öronmärkta pengar, som ska gå till att anställer mer personal. Pengarna får bara gå till att anställa mer personal - inget annat.
Genialt!
I sex år har de lovat en massa som de inte hållit och nu så ska pengar öronmärkas. Ett litet problem bara, det finns inte utbildad personal som vill arbeta på dagis. Och den personal som redan arbetar där vill därifrån i stor omfattning. Så gissa hur många dagis som kommer att få mer personal? (Men alltid får de väl någon röst i nästa val med detta falska valfläskbudskap).
Ja, det här är "mina sanningar" och många håller med mig, därför har vi ett föräldrauppror som pågår runt om i vårt avlånga land. Ett föräldrauppror för ökad valfrihet inom barnomsorgsfrågor. Någon som läst om det i tidningarna? Nej, säkert inte många, för vi är så otrendiga, vi som skriver insändare och debattartiklar om det här. Vi säger inte det som makten vill höra och därför får vi stå tillbaka och publiceras ytterst sällan.
Tänk om vi fick komma till tals och berätta vad vi vill och vad vi tycker. Istället för att ständigt beläggas med en massa öknamn av människor som inte tycker att vi fattar rätt beslut när vi väljer att vara hemma med våra barn. Trots att vi inte kritiserar någon annans val, vi väljer bara bort dagis till förmån för något som vi tycker är bättre för just barn - barn är faktiskt olika.
Otrendiga äro vi och seriös debatt får vi inte vara med om. Istället försöker man tysta oss hemmaföräldrar genom att sätta öknamn och negativa stämplar på oss. Vad sägs om att som hemmaförälder bli kallad följande;
Varför är det ok att skriva så här om oss hemmaföräldrar? Jo, för det är trendigt och lite häftigt. Om man gör det så säger man "rätt saker" och blir följaktligen publicerad. Det är tydligen mycket häftigare, än att låta oss hemmaföräldrar komma till tals och lugnt och sakligt få berätta varför vi tycker att det ska få finnas valfrihet - ingenting ska tas bort (dagis, dagmamma) utan något ska bara komma till - som ett självklart alternativ - hemmaförälder. Läs om fler påhopp:
En bra förskola slår allt annat
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar