Tillsätt en haverikommission över familjepolitiken

Foto: Jon de Jong (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hon arbetar inom psykiatrin och hennes ögon svämmar över när hon lite viskande säger:

"Vad är det som händer - jag har aldrig sett så många ungdomar må så dåligt som nu". Hon berättar om hur de hela tiden får in en strid ström av ungdomar - främst flickor - som försökt begå självmord, som sedan lång tid tillbaka har självskadebeteenden och svår ångest. Trots att hon arbetat länge ser hon att något har hänt - för även om Sverige ligger i topp när det gäller psykisk ohälsa och självmordsförsök - så har det nu faktiskt blivit ännu värre.

Nej ingen vet varför det ser ut så här i ett land som är ekonomiskt välmående, där barn får allt de pekar på, där de får dyra utlandsresor, märkeskläder, får bo i flotta hem med den senaste inredningen - i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år. Ändå dukar så många under i psykisk ohälsa - och de vill helt enkelt inte leva längre. Deras ångest är så svår.

Det vi vet däremot, det är vad barn behöver - vad som är väldigt viktigt under de första åren när barnet skapar sig en inre arbetsmodell över hur det ska hantera livet och livets utmaningar. Vi vet också rent historiskt vad som har varit ett framgångsrecept för arten homo sapiens: tid för barn. Vi har i hundratusentals år tillbringat lång tid med våra barn, innan de har släppts ut i världen.

Sedan länge har vi också haft kunskap om att barn som växer upp på barnhem - på institution - där de i och för sig, tas om hand av utbildad personal (men personal som hela tiden byts ut och som för det mesta inte har en känslomässig koppling till barnet) inte utvecklas lika optimalt som barn som växer upp i ett hem med en eller två föräldrar.

Vi vet att små barn behöver närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - en trygg anknytningsperson. Där barnets utveckling är helt är beroende av barnets anknytning och relation till den vuxne. Vi vet att små barns hjärnor är känsliga och under utveckling och att stress, buller och för många relationer är skadligt. Vi vet att den känsligaste perioden när det gäller hjärnans utveckling är mellan ett till tre år då barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet.

Sedan VET vi hur en majoritet av alla barn mellan ett till tre år växer upp - många tillbringar 50 timmar i veckan från ett års ålder, i stora barngrupper, med få personal, med stress, buller och många relationer - eftersom förskolans personal toppar när det gäller psykisk ohälsa och ofta är sjukskriven.

I det läget kommer nu S, V, MP och FP med förslag om ännu mer förskola, ännu längre dagar, ännu tidigare - med förslag om dygnet-runt-dagis för allt fler barn. Samtidigt som de försöker försämra så att barnen ska få ännu mindre tid med sina föräldrar genom att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra - så att de kan maxa barnets tid i hemmet - och så tar de bort vårdnadsbidraget.

De har suttit där med ideologin som riktmärke för familjepolitiken - och helt utan att titta på HUR barn växer upp i dag - utan att lyssna på VAD föräldrar vill - så har de lagt fram familjepolitiska förslag som minskar barnens tid med föräldrarna ännu mer.

De jublar nu - nätet svämmar över av deras lyckorop att de lyckats driva igenom minskad valfrihet och mer tvångskvotering av föräldradagarna - mot föräldrarnas vilja. Det sorgliga är att det blir barnen som får betala priset. Precis som de redan i dag betalar priset av den familjepolitik som förts i decennier. Det är en familjepolitik som bygger på ideologi - inte på beprövad vetenskap om vad små barn behöver.

Vi har facit - och alla föräldrar, alla politiker som ser hur dåligt barn och ungdomar faktiskt mår - borde börja ana att det faktiskt kan finnas ett samband mellan familjepolitiken och den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Det här duger inte längre. Det är verkligen högt tid att tillsätta en haverikommission över familjepolitiken, analysera av som gått fel och i stället ta fram en politik som utgår ifrån vad små barn behöver. För kunskapen finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har sin omsorg om barnen hemma

Fett med socialism i Folkpartiets feminism

När den sura grannen tog över familjelivet

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Temavecka självmord i tv4 - arbetsmarknaden sägs vara orsaken

Stort avstånd till gräsrötterna får regeringen att göra ointelligenta prioriteringar

Foto:Louish Pixel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En bra regering måste släppa ideologin och i stället satsa på att analysera den verklighet som vi lever i. Människor förväntar sig en politik som stöttar dem - inte en politik som styr dem. Det är många länder som satsat på att i ideologins namn köra över människors fria vilja: DDR, Sovjetunionen, Kuba för att nämna några. Fina ord som solidaritet och rättvisa har fått rättfärdiga att människor fråntagits sin fria vilja och lite av det ser vi nu i Sverige också. Under budskapet att det finns ett högre mål - i det här fallet jämställdhet - så tar sig partier som S, V, MP och FP rätten att bestämma åt föräldrar hur de ska fördela sina föräldradagar - trots att 80 procent av Sveriges föräldrar sagt NEJ till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Men de är ju så "dumma" och vet inte sitt eget bästa - så då tar sig dessa politiska partier rätten att bestämma åt dem. En farlig väg att gå.

Regeringen och FP har helt snöat in sig på att få ut just småbarnsföräldrar i heltidsarbete. De har så stort fokus på hur de genom olika politiska beslut ska styra föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - att de helt missar hur Sveriges ekonomi fungerar. Vi har en privat sektor - de som arbetar där bygger det välstånd som vi håvar in skatt ifrån. Det är riktiga pengar som driver det här landet. Sedan har vi den offentliga sektorn som är nödvändig för att dessa människor ska kunna arbeta: den tar hand om barn och äldre och ser till att vi har en sjukvård som fixar till oss när vi blir sjuka. Men pengarna till den offentliga sektorn kommer ifrån den privata - så den privata sektorn är en förutsättning för den offentliga. Men till det så har vi en stor andel människor som inte befinner sig i någon av dessa sektorer: det är de arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärerna, nyanlända till Sverige och de som studerar.

Var finns politiken för att få in de som skulle kunna arbeta i ett arbete? Varför bara lägga fokus på småbarnsföräldrarna? Är det rimligt att de ska dra hela lasset? Det här är ett systemfel. Nu gäller det för samtliga partier att göra en ordentlig analys av hur de arbetslösa och nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden, hur de pensionärer som VILL ska få en chans att kunna arbeta längre och hur de som är sjukskrivna ska få hjälp att återgå i arbete. En smart politik hade varit att lägga krutet där. Småbarnsföräldrar tillhör redan den grupp som blir utbrända och går in i väggen. Redan efter andra barnet så ökar sjukskrivningarna och i Stockholm - där en majoritet befinner sig i standardlösningen så ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet. Bara där ser man hur fullkomligen idiotiskt det är att bara försöka hitta politiska förslag som tvingar ut just småbarnsföräldrar i arbete är.

Med andra ord - en regering som valt att satsa på att föra en intelligent politik, i stället för en ideologisk- hade satsat på att ta fram en jobbpolitik för alla de som står utanför arbetsmarknaden, i stället för att tvinga ut de småbarnsföräldrar som vill gå ner i tid eller stanna hemma längre. En sådan politik skulle dessutom vara synnerligen lönsam för landet, det hade blivit en tydlig win-win. En förälder som är hemma längre, lämnar dessutom plats för någon annan som får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

S, V, MP och FP har ingen politik för den stora - verkligen stora grupp som står utanför arbetsmarknaden, så frågan är då vilken politik har övriga partier för den gruppen?

Den som lyckas komma fram till något vettigt där - kan nog verkligen se till att Sverige inte kollapsar fullkomligen framöver. Vakna, se verkligheten, analysera den, bolla med tankar och idéer på lösningar och presentera vettiga politiska förslag - så kan vi också se till att ha en familjepolitik där de föräldrar som VILL kan få en chans att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Nu får vänstern ta och släppa sin fördomar mot invandrare

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Hög tid för en ny familjepolitik

Brist på sans och logik i regeringens familjepolitik

Skärmdump

Det första regeringen gjorde när de kom till makten var att lägga ett förslag om att ta bort vårdnadsbidraget, för att hindra föräldrar att ha omsorgen om barnen hemma. Hemmen ska vara tomma på dagarna, familjerna splittrade, föräldrar ska vara på jobbet och barnet i förskola, skola och fritids. "En förälder kan aldrig ersätta en pedagog" och institution är bättre än omsorg i hemmet - för där blir ettåringen en elev.

Men nu när vi har cirka 30 000 ensamkommande ungdomar bara i år - så skriker regeringen efter familjehem: "där en förälder är hemma". Plötsligt blir familjer där en förälder själv har omsorgen om barnen guld värt och tydligen håller familjen då extremt mycket högre kvalitet än att placera ungdomarna på institution.

Den röda ideologin har i decennier med politiska styrmedel monterat ner den familj som de nu högljutt efterfrågar. Pinsamt och visar återigen på hur den rödgröna ideologin inte håller ihop.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Hela systemet i Sverige är uppbyggt på ofrihet - men för livskvalitet krävs det valfrihet

Skärmdump

2011 var det 8 500 familjer som i någon period hade vårdnadsbidrag. Genom vårdnadsbidraget, VB, kunde dessa familjer välja att ha omsorgen om barnet i hemmet MED sin anställning OCH sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) skyddad för den som var hemma. 30 procent hade "invandrarbakgrund". Det i sig säger ju ingenting om att de stod långt från arbetsmarknaden, som många kritiker till vårdnadsbidraget ofta hävdar. Det enda man vet säkert är att de föräldrar som är i andra åtgärder som att de har a-kassa, är föräldralediga, sjukskrivna, går på socialbidrag eller är nyanlända - inte har rätt till vårdnadsbidrag. Att därför hävda att de som väljer vårdnadsbidrag vare sig de har utländsk bakgrund eller inte, står långt från arbetsmarknaden är en direkt lögn. I själva verket har de ju kvar en fot på arbetsmarknaden men slipper även att bli utförsäkrade, vilket gör att inte belastar andra system i framtiden.

Vårdnadsbidraget handlar om en liten ersättning för att välja ett annat barnomsorgsalternativ än förskola, dagmamma eller flerfamiljssystem. Den som väljer VB får bara 36 000 kronor per barn och år tills barnet är tre år. Det handlar om 3 000 kronor i månaden att jämföra med en förskoleplats som kostar cirka 12 000 kronor i månaden. Den som har VB får inte har barnen i förskola och får alltså inte del av förskolesubventionen. Den som är hemma och tar ut föräldradagar för ett syskon får däremot använda förskolan till det/de andra barnen.

I Sverige finns det mängder med människor som inte har ett jobb att gå till. Det finns mängder med människor som lever på olika former av stöd och som skulle behöva hjälp att komma ut i arbete. Men ändå lägger så många politiska partier allt krut på att rycka undan mattan för de föräldrar som under en period väljer att ha omsorgen om barnen hemma. De ska till varje pris ut och arbeta i stället är motiveringen. Under senare år sedan VB tagits bort i flera kommuner så har andelen med VB sjunkit till cirka 7 000 familjer.

Det ligger en hund begraven här.

VARFÖR så stort fokus på 7 000 familjer som väljer att ha omsorgen om ett barn i hemmet - och försöka få ut just dessa föräldrar i arbete, när så många går arbetslösa eller är i andra åtgärder och skulle behöva stöd för att komma ut i arbete.
VARFÖR säga att VB på 36 000 kronor är en dyr subvention för en förälder som själv tar hand om sitt barn. Men inte säga att det är dyrt att en förälder som är hemma och är föräldraledig ändå lämnar syskon till förskolan för en kostnad på 144 000 kronor.

Det finns ingen rim och reson i det här resonemanget. Kanske är det i själva verket så att de familjer som väljer bort standardlösningen är ett hot mot hela systemet - mot hela "MATRIX-mallen", som innebär att alla måste välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, för att mallen ska hålla ihop. Föräldrar ska arbeta heltid, köpa dyra hus med noll eller minusräntor, sedan får de tillgång till en förskola som är i princip gratis - vare sig de arbetar eller inte. Men "mallen" hela systemet bygger på att människor inte väljer bort standardlösningen, för då börjar den rämna i sina grundvalar. Det finns helt enkelt inte utrymme för att "koppla loss" människor från mallen och standardlösningen. De måste till varje pris hållas kvar där, med löften om gratis förskola, låga räntor, pengar till konsumtion, kortsiktiga kickar i form av ny heminredning, nytt kök, nya skor, nya möbler, utlandsresor.

Men de som klivit utanför - som ser - och som vill välja annorlunda - de ska jagas med blåslampa för att få in dem i ledet - i standardlösningen.

I ljuset av det, så ser man helt enkelt klarare och har lättare att förstå att det första den rödgröna regeringen gjorde, var att ta bort vårdnadsbidraget. Precis som de som i filmen Matrix jagas när de inte längre är kvar som batterier i sina kapslar, ska hemmaföräldrarna jagas och drivas på så att de väljer standardlösningen i stället.

Men ingenting är omöjligt att förändra - till skillnad från Matrix där människor föds in i sina behållare och får ett låtsasliv direkt, så har vi makten att kunna välja mellan frihet eller styrning. Men då handlar det om att tänka över noga vilket parti man röstar på. Ett parti som låter människor blomma ut i sin fulla potential och själva ha makten över sina liv - eller ett parti som bestämmer allt åt människor. Valfrihet kommer att innebära att "mallen" kollapsar, men jag tror att det kommer något väldigt mycket bättre i stället, när människor får valfrihet och makt över sina egna liv - och det stavas LIVSKVALITET.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk 

Vem bryr sig om kvinnorna i förskolan - inte regeringen i alla fall

Foto: Madeleine Lidman

Jag har aldrig riktigt förstått det här med hur de som styrs av ideologi hela tiden sätter fokus på fel saker. Som nu med vårdnadsbidraget. Det är en subvention för omsorg i hemmet som används på en mängd olika sätt, även om det inte syns i statistiken. En del jag pratat med ville att det skulle framgå att föräldrarna tänkte dela på ersättningen (50 procent arbete var och 50 procent hemmaförälder var), men det gick inte - så det uttag som syns i statistiken stämmer inte. Inte heller pratas det om alla ensamstående som använder den här subventionen. Lika lite som regeringen nämner varför det skulle vara bättre för kvinnor - ja för föräldrar över huvud taget - att tvingas säga upp sig och förlora sin anställning och sin SGI - för att kunna ha omsorgen om barnen hemma lite längre.

2011 använde cirka 8 500 familjer vårdnadsbidraget under någon period - och fokus för regeringen blev att så fort de kom till makten att stoppa det. Enligt deras utsago då  främst för att stoppa kvinnor från att använda det, "eftersom de får bättre ekonomiska förutsättningar om de arbetar i stället för att de är hemma med vårdnadsbidraget".

Jaha ja, så det vet regeringen och påtalar man det tokiga i att de därmed förstör för mängder av barn som faktiskt har behov av att ha omsorgen i hemmet, så ropar Strandhäll på twitter: "Och kvinnorna då".

Hon är sååå bekymrad över det FRIA VALET att kvinnor väljer omsorg i hemmet med vårdnadsbidrag som garanterar att de har sin anställning tryggad och sin SGI tryggad. Hon är förmodligen lika bekymrad över de ensamstående kvinnor som använder det för att kunna gå ner i tid. Då talar vi alltså om kvinnor som väljer en omsorgslösning som fungerar för dem och deras barn och som därmed ger familjerna ökad livskvalitet och barnen en bättre uppväxt.

De kvinnor hon och regeringen däremot inte bryr sig om är alla de som arbetar inom till exempel förskolan. De är så många fler och de har inget fritt val att kunna förändra sin situation. De måste arbeta i den miljö som de politiska ramarna skapat. En miljö som är starkt påverkad av socialdemokratiska beslut som maxtaxa, allmän förskola och förskola till föräldralediga, reformer på skattebetalarnas bekostnad som resulterat i stora barngrupper och få personal. De här kvinnorna mår verkligen dåligt och toppar i sjukskrivningar. Men de kvinnorna har socialdemokraterna inget till övers för. Deras ekonomi som kraschar av att de drabbas av psykisk ohälsa och ständiga sjukskrivningar - är inget de väljer att lägga fokus på. Det känns som att det är deras vanliga koncept som spökar: "Alla ska ha det lika dåligt".

Skärmdump från Aftonbladet

Så allt fokus handlar om att sabotera för de som inte gör som regeringen vill, under falska förespeglingar att de bryr sig om kvinnornas ekonomi och därför vill styra deras liv och deras val.

Grymt obehaglig ideologi dessutom. För vilka övriga fria val tycker de sig ha rätt att gå in peta och styra i?

Och nu ser vi ännu mer hur deras ensidiga ideologi drabbar barnen, när förskolan ytterligare ska kosntadseffektiviseras för att klara av sitt ständigt utökade uppdrag: storförskolor ska nu byggas. Inte för barnens skull, inte för pedagogernas skull - utan för att spara pengar. En besparing som kommer att bli en kostnad i andra änden, i en annan post. Precis som avskaffandet av valfriheten och vårdnadsbidraget kommer att bli. För utgår man från att alla barn är lika - och att alla barn bara ska ha förskola heltid från ett års ålder - så kommer det också att komma en räkning, när de som inte mäktar med i miljön i förskolan, eller är redo för en separation - senare i livet kommer att drabbas av psykisk ohälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

En förskollärare: Nu ger jag upp

Storförskolor ett hot mot de minsta barnen

Arbetsmiljön är inte hållbar

Personalen går på knäna

Myten om vårdnadsbidraget

Regeringen använder familjepolitiken för att hålla Sveriges familjer som gisslan

Foto: Donnie Ray Jones (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det ger otäcka vibbar att höra hur regeringen resonerar kring familjers alldeles självklara fria val att bestämma vem som är hemma med barnen eller hur och när man turas om, eller inte. Men också att själva få bestämma hur dagarna i den individualiserade föräldraförsäkringen ska fördelas mellan föräldrarna för att maximera BARNETS omsorg i hemmet.

När föräldrar har valfrihet - men också stöd i de politiska ramarna för det valet - så försöker många att se till att ha barnen hemma så  länge det går - och speciellt när så många förskolor inte håller hög kvalitet utan har för stora barngrupper och för lite personal.

Vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen har varit verktyg som använts av föräldrar för att pussla och trixa för att kunna ha barnen hemma längre. Det har dessutom varit extremt viktiga verktyg eftersom vi har så höga skatter i det här landet - att de allra flesta familjer inte kan välja att hitta andra lösningar än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Särbeskattningen gör att hemmafamiljen betalar mer i skatt. En familj som har EN inkomst på 40.000 betalar mer än en familj med två inkomster på 20.000 var. Systemet för att styra familjer börjar alltså redan med skattesystemets utformning. Därför har hemmasubventionen (vårdnadsbidraget) kompenserat lite för att hemmafamiljen betalat mer i skatt.

Men den har också gett en större trygghet för föräldrar att välja omsorg i hemmet eftersom SGI:n och anställningen varit tryggad. Dessutom har VB gett många föräldrar möjlighet att dela på tiden hemma då de genom vårdnadsbidraget kunnat arbeta 50 procent var och vara hemma 50 procent var. En lösning som INTE syns i statistiken - då bara en förälder står som den som tar ut VB - men som vi i Hemmaföräldrars nätverk är väl bekanta med att många väljer. VB ger nämligen föräldrar rätt att gå ner och arbeta 50 procent.

Nu har regeringen med stöd av Folkpartiet bestämt sig för att vrida de här verktygen ur händerna på föräldrarna för att i stället göra dem till ett vapen, med vilket man ska styra föräldrar.

En förälder skrev till socialdemokraterna och frågade varför de gör så här mot människor. Varför de rycker undan mattan för de föräldrar som känner med sin magkänsla och i sitt hjärta att de VILL ha omsorgen om barnen hemma.

Så här svarade S:

"Tack för ditt brev. Jag beklagar att svaret har dröjt.

Regeringen vill ta bort vårdnadsbidraget eftersom det har varit dåligt för kvinnors ekonomi samtidigt som det cementerar en familjepolitik där kvinnor tar hand om barnen medan männen förvärvsarbetar. Både kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden och deras ekonomiska självständighet är en angelägen fråga för regeringen och är även en jämställdhetsfråga.

Föräldrar ansvarar naturligtvis för hur de vill ta hand om sina barn och om man vill ha en hemmavarande förälder. Regeringen anser dock inte att detta ska betalas med statliga medel.
Genom ett borttagande av vårdnadsbidraget ökar enligt regeringen också möjligheterna till en jämnare fördelning av det obetalda hemarbetet.

Det kan också nämnas att Sverige har en förskoleverksamhet med hög pedagogisk kvalitet och med en verksamhet som barnen har rätt att ta del av.

Vänliga hälsningar Lena Bergström Wiegurd
Brevhandläggare åt socialförsäkringsminister Strandhäll
Socialdepartementet"

Utan att skämmas kan man alltså konstatera att regeringen i princip säger:

"När du fick välja själv - lilla vän - så valde du fel, du fick sämre ekonomi då - så nu tar vi möjligheten att välja ifrån dig. Och oavsett hur just ditt barn är och fungerar eller i vilken utvecklingsfas det befinner sig, så vet vi att förskola är det bästa för ditt barn från ett års ålder och vi har en förskola med hög pedagogisk kvalitet".  (Jo men stora barngrupper, få personal, stress, buller och otrygghet - barn som inte får den närhet, kärlek, goda omsorg och anknytning - som de har rätt till? Pedagogik är en pusselbit - men det finns fler).

Det finns en mycket viktig sak som socialdemokraterna glömmer bort i sin iver att detaljstyra föräldrar: BARNET. Ingenstans nämner de ens barnet, men både föräldraförsäkringen OCH vårdnadsbidraget har ju kommit till för BARNETS skull.

Återigen visar det hur galet det blir när ideologi går före sunt förnuft och beprövad vetenskap.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Så här mycket betalade en familj i skatt 2012 - (och nu blir det ännu värre)

Född fri - skattad till döds

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Jämställdhetslinje riskerar att bli sjukskrivningslinje

Föräldrar måste få bestämma själva

"Ha respekt för att familjer är olika"

Debatt mellan S-kvinnornas ordförande och Madeleine Lidman

Vänstern och FP kör över Sveriges föräldrar

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Hög tid för en ny familjepolitik

Se också:

Det här svaret kom från Annika Strandhälls departement. Hur Annika Strandhäll behandlar människor som har en annan åsikt kan vi se här: https://www.youtube.com/watch?v=A3E3gLH0thw

När allt fler pedagoger larmar om situationen i förskolan - så är det läge att lyssna

Skärmdump

Det känns lite sorgligt att så få partier för in ett barnperspektiv i familjepolitiken. Kanske är en del av problemet av vi i dagsläget har flera partier som saknar familjepolitik som ett ämnesområde: S, V, MP och M.

Alla pratar förskola, men förskola är EN pusselbit i familjepolitiken. Den ska hålla en hög kvalitet och inte bara kring teoretiskt lärande, utan också när det gäller omsorg.

Sedan kan inte förskolan vara den ENDA pusselbiten i familjepolitiken, eftersom barn är olika. Enligt alla undersökningar så har 30 procent av alla barn en ökad sårbarhet som gör att förskolan kanske inte är den bästa lösningen för just dessa barn.

VAD ska de då ha för omsorg när nu omsorg i hemmet inte längre kommer att vara en subventionerat alternativ och när S vill ta bort barnomsorgspengen för att hindra att alternativ som privata dagmammor och flerfamiljssystem får starta?

Och mest av allt. Varför ställer sig inte någon i dag på barnen sida?

Faktiskt så känner jag alltmer att vi som valt tid för barn och balans mellan familj och arbete - vi SER att det behövs en nyare, modernare familjepolitik. Pedagogerna ser det också. Men, föräldrarna de verkar fortfarande leva i sin lilla bubbla - där de fortfarande bara hör och ser den propaganda som matats ut i decennier:
"Vi har världens bästa förskola", "Barn behöver förskola för att bli socialt välfungerande och duktiga i skolan", "En förälder kan aldrig ersätta en pedagog".

Men den här propagandan har ju bara haft som syfte att få föräldrar att agera som politikerna vill. Den har ingenting med verkligheten att göra - med det lilla barnets BEHOV att göra. För verkligheten är att barn är olika och förskola kan aldrig vara den enda lösningen för alla barn. Dessutom har det inte under de senaste 30 åren forskats kring vilken effekt förskolan har på barn. Men det finns utländska studier som pekar på många risker, så det är dags att släppa ut föräldrarna ur bubblan och få dem att se verkligheten - och den är precis så som pedagogen Lisa Alvbåge skriver här i inlägget nedan:

Så här skriver en pedagog i förskolan i ett inlägg som cirkulerar på Facebook: 

"Man läser alla olika artiklar om barn på förskolan. Inget händer och allt tas fel kan jag tycka istället för att se verkligheten - och vara ärliga mot mänskligheten. Och göra något åt det! Det är dags nu kan jag tycka! Innan det är för sent! I alla för vissa barn. Och alla barn har rättigheter!

Ja vi ska inte skuldbelägga mammor eller pappor som har sina barn långa dagar på förskolan!  Men det är viktigt att föräldrar vet hur situationen ser ut på de flesta förskolor just nu också. Det ÄR brist på personal ! Hur gärna vi än vill så är det svårt att se till varje barns behov !! Just nu ser vi mest till gruppen. Och det är inte OK. Alla barn skall kunna ses och få rätt att utvecklas i sin takt inte i sin kompis takt. Jag älskar mitt jobb, jag ger 110 procent, jag älskar alla barn jag vill kunna ge ALLA BARN KÄRLEK OCH TID.

Jag har valt att jobba med barn för att jag anser att det är det mest fantastiska i livet. JAG kan också se att de flesta artiklar riktar sig till barn över 3 år. Ett barn som är 1-3 år behöver en vuxen att se till hela tiden. Att kunna få sätta sig i knäet att få sin tid till att bli tröstad eller bara få kärlek att bara få vara sig själv att kunna få känna, kärlek, trygghet - att veta att vad som än händer så finns det en trygg vuxen att kunna få klättra upp till och att denna vuxen ser mig ger mig 100 procent. 

Från nyfödd väger ett barns hjärna 300 gram en 2-årings hjärna väger 1.1 kg och en vuxens hjärna väger 1.3 kg. Alltså hjärnans snabbaste tillväxt sker under de tre första åren. Alltså då de små är långa dagar i förskolan. DÄRFÖR är det OTROLIGT VIKTIGT att vi ser VARJE barn INTE GRUPPEN!!

Vi är alla olika och vi skall alla få vår tid!! Ska nu barnen vistats 8-12 timmar på förskola varje dag när de är 1-3 år. NEJ tycker jag. Men måste man ha sitt barn så många timmar eller vill det, så skall man också få det men då måste POLITIKERNA IN OCH FIXA TILL förskolans situation. Vi måste satsa på vad som är bland det viktigaste i samhället: De som skall växa upp och bli vår framtid! Det finns forskning om vad som händer med hjärnan under stress! Och det är vad våra barn upplever varje dag i förskolan på de allra flesta ställena!! Och det är också under tiden hjärnans mest kritiska period detta sker.

Så SNÄLLA dela gärna detta till många och jag vet min svenska inte är korrekt grammatisk och så vidare, men se förbi det - och känner ni någon som känner någon som känner en politiker som kan få upp ögonen för det mest betydelsefulla vi har BARNEN så DELA!"

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

En förskollärare: Nu ger jag upp

Förskola före två års ålder kan skada barn

Barn som lämnas på dagis för tidigt kan känna sig övergivna

Dagis kan skada ditt barn

Sluta försöka tvinga in föräldrar i verksamheter de inte vill ha

Foto:cobolt123 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Visst går det att tänka större och bättre än att alla ska ska ha det lika dåligt, utom vissa då förstås - som är mer "jämlika än andra". Av någon konstig anledning så är det ju precis så det är. De politiker som ofta själva vill hindra andra från att göra aktiva val, inom till exempel skola eller förskola - är de som först väljer det de tycker är bäst till sina barn - om de kan.

Den som läst boken "Animal farm" känner nog igen den här ideologin ganska bra. Folket ska inte kunna välja - men de som är "mer jämlika" än andra - alltså de som har makten ska få kunna göra olika val. Animal farm är ett mästerverk som på ett enkelt sätt beskriver socialismen och kommunismen - men också dess uppenbara risker och nackdelar. Det känns verkligen igen på hur nuvarande regering resonerar: ALLA ska ha det lika dåligt - alla ska vara "jämlika" (utom politikerna själva).

Vad hände med alla ska ha det så bra som möjligt? Men ska det förverkligas så måste vi ju utgå från det självklara - människor är olika - barn är olika (men självklart är vi ändå lika mycket värda). Och det är tyvärr inte ett resonemang och en ideologi som socialismen bygger på. Det här snäva, ensidiga sättet att se på saker blir verkligen uppenbart när regeringen nu lanserar försämring efter försämring när det gäller valfriheten.

Till exempel pratas det nu om att återigen försöka hindra studiemotiverade elever att lämna skolor. Man pratar inte om att UPPMUNTRA dem att stanna kvar - att hitta bättre sätt att stimulera barn efter deras olika förmågor - utan det pratas bara om att hindra dem från att lämna skolan. Lite så känns det faktiskt med förskolan också ibland. När många förskolor brottas med problem som faktiskt kan hämma barnens utveckling - så pratas det inte om hur det ska lösas - utan hur samtliga barn ska tvingas in i förskolan från ett års ålder, genom att alla alternativ tas bort.

När det gäller skolan verkar regeringen ha siktet inställt framförallt på "stötdämparbarnen" - de barn vars enda uppgift är att genom sitt lugn vara någon slags motvikt till de barn som behöver mer stöd. Sätter man ett lugnt barn bredvid ett mer aktivt barn, så ska det lugna barnet ha en bra effekt på det mer aktiva. Men hur påverkar det, det lugna barnet och just det barnets livschanser och möjligheter till en bra utbildning? Varför ska det lugna barnets enda uppgift vara att försöka dämpa det mer aktiva? Varför ska vi inte ha en skola som ser alla barn och låter dem vara lika viktiga?

Så länge vi inte har det så kommer föräldrar att söka sig till en skola som de uppfattar kan maximera deras barns chans till en bra utbildning. Föräldrar väljer bort, men de väljer också något som de tror fungerar bättre för just deras barn. Men i stället för att ta itu med problematiken till att föräldrar väljer bort - så vill alltså de rödgröna stoppa möjligheten för föräldrar att välja något annat - enligt tesen: alla ska ha det lika dåligt.

Samma koncept genomsyrar familjepolitiken. I stället för att vidta drastiska åtgärder och se till att lösa problemen i förskolan med stora barngrupper och få personal - så vill regeringen stoppa alla möjligheter för föräldrar att välja något annat. Barn är olika och en del barn har en högre tålighet och klarar kanske miljön i förskolan bättre - men de som inte gör det? Där ska föräldrar då inte kunna välja omsorg i hemmet, dagmamma eller flerfamiljssystem: "De borgerliga påhitten barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag ska avvecklas", deklarerade Ibrahim Baylan, S, innan valet. Naturligtvis även här enligt konceptet: Alla ska det lika dåligt.

Men hade inte det mest sunda varit att ta itu med förskolans allvarliga problem - innan man ens kommer på tanken att lägga förslag om att ta bort alla andra barnomsorgsalternativ?

Det här är så deprimerande. Det finns en enorm sprängkraft i att inse att människor är olika - men lika mycket värda. Varför inte bara ta och nöja sig med att en del aktivt väljer skola till sina barn - andra väljer aktivt mellan olika barnomsorgsalternativ. Det är ju toppen - barn är olika - och även om det fria valet aldrig är någon garanti, så är det ändå bättre än att någon ovanifrån väljer åt varje familj. Släpp fokus på att försämra eller ta bort det som fungerar och fokusera på det som inte fungerar - är mitt förslag. Ta tag i de verksamheter som har problem - men skippa idéen om att dessa problem löser sig genom att tvinga in människor i en verksamhet de inte vill ha.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ohly sågar friskolor - men inte för dottern

Ohly satte sin son i friskola

V-partiledarkandidat pendlar med flyg

Sjöstedt bor på Östermalm

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma!

Foto: Donnie Ray Jones (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vilken härlig känsla det måste vara för alla politiker inom S, V, MP, FP och C, snart så ryker vårdnadsbidraget. Den lilla reform som ändå gett föräldrar möjlighet att ha omsorgen om barnen hemma, utan att de behövt säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. Och som också gjort att de sluppit bli utförsäkrade genom att de kunnat behålla sin sjukpenninggrundande inkomst.

Ja vad kan jag säga - vi gör alla olika val här i livet vad vi väljer att lägga vår energi på. Om de här politikerna inte var så förblindade av ideologi, så skulle de kanske se den lilla människan och hur hon drabbas av deras beslut. Om de någon gång släppte ideologin - så skulle de kanske se det enskilda barnet. För barn är olika.

Hur kommer det att påverka Ellen som är högkänslig, när hennes mamma och pappa som arbetat deltid 50 procent var och turats om att vara hemma 50 procent, nu när de inte längre kan göra samma val? I kommunen finns det inte heller någon dagmamma, för alla kommunala dagmammor har fasats ut och privata alternativ motarbetas, så då blir det förskola för Ellen. En förskola som kanske inte är anpassad för barn som Ellen.

Och hur kommer Olle att må? Föräldrarna misstänker att han kan ha autism och stora barngrupper, buller, många olika ansikten är inte en bra miljö för honom. Därför hade de tänkt att ha omsorgen om Olle hemma. Men eftersom den rödgröna ideologin bygger på att alla barn är lika, så finns det inte plats för att låta barn som Olle få en bra uppväxt.

Familjen Johansson har väntat länge på sitt barn. Efter flera sena missfall har de nu äntligen fått sin lilla Linnéa. De vill njuta av tiden med henne och vänta med förskola tills hon har fyllt tre år, men ekonomin sätter käppar i hjulet. Nu får de inte det liv de hade tänkt utan tvingas sätta Linnéa tidigare i förskolan eftersom de plockat ut sina 250 dagar samtidigt som kommunen valde att ta bort vårdnadsbidraget, innan de hann få det beviljat.

Borde det inte vara så att de politiska ramarna i familjepolitiken ska stötta föräldrar att pussla och trixa och hitta olika lösningar som passar under de viktiga småbarnsåren? Men så ser det tyvärr inte ut i dag i Sverige där fyra partier har bestämt att de vet bättre än familjerna själva - vilket val som är bäst för just deras barn.

Nu får jag ta emot föräldrars oro inför framtiden, se hur mattan rycks undan för mängder med familjer, höra om hur barnen drabbas. Där sitter jag och arbetar ideellt för att hjälpa föräldrar att reda ut den röra som detaljstyrande ideologiska ångvältspolitiker ställt till med. De jublar - jag ser baksidan. Och det jag ser är ingenting som borde göra någon människa stolt. Och de som får betala priset? Ja det är barnen. Skamligt S, V, MP och FP!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Susanna Mannelin: Vem är den feministiska förebilden?

En förskollärare: Nu ger jag upp

Det blir inte bra när en läkare blandar in ideologi i sin yrkesroll

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Hemmabarn diskrimineras när de inte erbjuds en fungerande verksamhet

Foto:Santa Cruz Public Libraryy(FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En gång i tiden fanns det verksamhet som riktade sig specifikt till hemmabarn och dagmammebarn ... lekis eller lekskola.

Verksamheten riktade sig till barn mellan 3-6 år och ett schema kunde se ut enligt följande:

Barn 3-4 år fick gå två dagar i veckan 2 1/2 timme per gång = totalt 5 timmar i veckan.
Barn 4-5 år fick gå tre dagar i veckan 3 timme per gång = Totalt 9 timmar i veckan.
Barn 5-6 år fick gå fem dagar i veckan 3 timmar åt gången = 15 timmar i veckan.

Barnen som var 5-6 år gick förmiddagar och övriga barn gick eftermiddagar. En vanlig dag kunde inledas med att barnen samlades med sina föräldrar eller dagmammor utanför lekis, ställde upp sig på led och väntade tills "fröken" skulle öppna dörren. Fröken hälsade sedan på varje barn som fick ta i hand och sedan gick barnen in och tog av sig skorna och hängde upp sina kläder. Dagmammorna gick iväg och hade nu mer tid åt de barn som inte var på lekis och föräldrarna gick med småsyskon till parken eller hem för att vila.

Barnen hade en liten samling och sedan var det lek eller pyssel. För det yngre barnen var barngruppen aldrig större än 12 barn. För barn 4-5 inte större än 15 barn och för de äldre barnen var det också max 15 barn som gällde ... på två personal. Minst en förskollärare och sedan en barnskötare. Beroende på ålder fick barnen ofta göra utflykter.

Men ... sedan kom maxtaxan ... och då blev det inte lönsamt att bedriva lekis i det här formatet längre. Ersättningen per barn blev för låg till de verksamheter som inte bedrev heltidsförskolor. Den allmänna förskolan infördes sedan och erbjöd gratis förskola 15 timmar i veckan från först fyra års ålder och sedan från tre års ålder. Tanken var att ersätta lekis, men eftersom verksamheten bedrevs inom ramen för heltidsförskolan så blev den inte alls i nivå med vad lekis varit. Barngrupperna blev väsentligt större ... 20-30 barn på tre pedagoger.

En annan verksamhet som också tidigare hade specifikt riktad verksamhet till hemmabarn och dagmammebarn var öppna förskolan. Den var tänkt till barn som inte var inskrivna i förskolan. Under 90-talet togs möjligheten för dagmammorna att gå till öppna förskolan bort - i takt med att allt fler kommuner valde att fasa ut sina kommunala dagmammor.

Sedan när den allmänna förskolan infördes med 15 timmar gratis verksamhet till alla barn i heltidsförskolan - så ändrade många öppna förskolor på sin verksamhet och i dag är det många som bara erbjuder verksamhet till barn upp till tre år ... om ens det. Sedan kan ju föräldrar välja allmän förskola inom ramen för heltidsförskola ju ... och då finns det inget behov av verksamhet till hemmabarn, anser många kommuner. Trenden går också alltmer mot att leksaker och aktiviteter för äldre barn tas bort och numera har många öppna förskolor bara verksamhet för barn upp till ett år.

Ett annat problem som många föräldrar i Hemmaföräldrars nätverk larmar om är att öppna förskolan har blivit en verksamhet för sjuka förskolebarn. När föräldrar är hemma men tycker att barnen är aktiva och nog orkar med en liten aktivitet - men där de inte är välkomna tillbaka till förskolan ännu på grund av smittrisken ... så går föräldrar till öppna förskolan. Där smittar de ner hemmabarnen som går dit och även deras småsyskon, vilket är direkt farligt i tider av RS-virus till exempel. Det har har gjort att många hemmaföräldrar väljer bort öppna förskolan.

Just nu när alla politiker försöker överträffa varandra i att erbjuda ännu mer förskola, ännu längre dagar även till föräldralediga, året om ... alla lov samt dygnet-runt-förskola ... så hade det varit klädsamt att ta fram ett alternativ även för de föräldrar som valt att ha omsorgen om sina barn hemma ... kan man tycka, för att diskriminera hemmabarn och dagmammebarn var väl aldrig tanken ... eller?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Maxtaxan straffar de som väljer deltid

Barn har det bättre på institution än hemma - enligt S

Foto: Boston Public Library(FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Så blir det då allt tydligare att vi har fått en regering som bygger sin politik på ideologi - i stället för beprövad vetenskap om vad barn behöver. Försämringarna går i raketfart nu. Det första de gjorde var att föreslå ett borttagande av vårdnadsbidraget för att stoppa föräldrar från att ha omsorgen om barnen hemma. Till det trillar det nu i in alltfler rapporter från föräldrar ute i landets kommuner om att de kommunala dagmammorna fasas ut i raketfart, genom direkta lögner - där föräldrar får höra att det inte finns några dagmammor i kommunen ... för att sedan läsa om hur de fasats ut ... "därför att ingen väljer dem". Andra knep är att försämra villkoren för de privata dagmammor som redan har verksamhet. Beprövade knep men är det demokratiskt? Nej, det är det inte. Inte heller har den sortens styrande politik ett barnperspektiv. Att inte bara vårdnadsbidraget - utan även barnomsorgspengen - var hotad varnade Hemmaföräldrars nätverk för redan 2014.

I dag kostar en förskoleplats på dagtid cirka 12 000 kronor per månad och barn. Nu vill socialdemokraterna i Stocholm - på skattebetalarnas bekostnad - ta fram institutioner som erbjuder verksamhet för barnen även nattetid. Enligt Olle Burell, S, ordförande i utbildningsnämnden så har 80 000 barn i dag behov av att sova på institution på nätterna. Därför har S lagt förslag i kommunfullmäktige om att omsorgen i första hand ska vara lokalbaserad:

"Expertis och forskning säger att det ofta är bättre för barnen att vara i en pedagogisk miljö där omsorgen och barnsäkerheten kan kvalitetssäkras".

Återigen dessa tongångar om att hemmet och familjen inte är "kvalitetssäkrade". Med andra ord en lite farlig miljö för barnen att vistas i. Om en familj nu verkligen inte kan hitta en annan jobblösning, eller en annan lösning än att en föräldrar måste arbeta nattetid när barnen är små, så är alltså en lösning i hemmet eller i någon annan familjs hem ett sämre alternativ - eftersom miljön inte är "pedagogisk, barnsäker eller kvalitetssäkrad".

19 000 barn skadas årligen i den svenska förskolan ... är det barnsäkerhet?

Och alla larm som duggat tätt bara i år om övergrepp i förskolan. Är det en kvalitetsäkrad och trygg miljö?

Ska barn ha undervisning nu när de sover också? Vad är det de ska lära sig att sjunga Internationalen? Att socialdemokraterna är det bästa partiet? Att föräldrar är onda och farliga och att utbildade pedagoger är bättre? Att nära relationer är av ondo och att kollektivet går före individen?

Den här synen på det lilla barnet är obehaglig. Det finns inget barnperspektiv alls, utan allt handlar om att undanröja barnet så att människor kan arbeta dag som natt, utan att behöva ta hänsyn till vad små barn behöver. När har det någonsin inom forskningen visat sig att det är bättre för barn att växa upp institution än att få växa upp i ett hem? Svar: ALDRIG! Den utveckling vi ser nu är grymt obehaglig där den knallröda ideologin nu sveper fram som en tsumani och försöker rasera allt vad familjer, tid för barn och balans mellan familj och arbete heter. Det ska bara finnas en lösning och det är att barnen ska vara på institution på dagarna och på nätterna.

Vi behöver inte mer skattepengar till dygnet-runt-dagis, vi behöver politiska ramar som ger föräldrar verktyg att pussla för att hitta bra lösningar för sina barn. Lösningar som bygger på beprövad vetenskap om vad barn behöver. Istället för att satsa ännu mer pengar på att staten ska ta över ansvaret för barnen - så satsa pengar på att ge föräldrar och familjer stöd i form av subventioner eller skattesänkningar, så att de kan sy ihop den lösning som är bäst för barnet. Det är billigare, bättre och definitivt mer lönsamt i längden.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Svensk familjepolitik och Israels kibbutzer

Förskola lät Cornelia 1 år, åka taxi själv (En verklighet för fler barn om S får bestämma)

Vi inte bara FÅR - vi SKA prata om hur en ensidig familjepolitik påverkar de minsta

Foto: Paleontour (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns ingen forskning gjorde de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn, på deras utveckling, på deras välmående, på deras fysiska och psykiska hälsa, på vad de lärt sig - för kunskap är mer än teoretiska kunskaper. Det lilla barnet föds programmerat för att lära sig saker, men förutsättningarna måste vara de rätta och de förutsättningarna ser olika ut beroende på hur gammalt barnet är.

Men i Sverige har vi bestämt att de enda rätta förutsättningarna för ALLA barn är förskola från ett års ålder, men vi har inga bevis för att det stämmer. Den enda svenska forskning som finns är 30 år gammal och saknar evidens, så ska vi vara ärliga så har vi inte ens 30 år gammal forskning att luta oss emot.

I Sverige är det okej att prata om hur personalen i förskolan mår, titta på alla ökande sjukskrivningar, prata om hur många som lämnar yrket, studera hur stressen, bullret - ja förskolemiljön i sig skadar personalen. Men trots att de inte har mer än 40-timmarsveckor och många barn är där 50 timmar eller mer, så får vi INTE prata om hur barnen mår eller påverkas, för då skuldbelägger vi och då kan ju föräldrarna bli ledsna och känna sig anklagade.

Det är så mycket locket på att vi inte ens mellan raderna får råka läsa in kritik mot familjepolitiken och vad den eventuellt kan leda till - för hej och hå då går skuldbeläggningsdrevet.

Men allvarligt, självklart får vi prata om det här. Vi inte bara får - vi SKA prata om familjepolitiken och vad den här ensidigheten att förskola ska vara det enda alternativet för alla barn leder till. För det påverkar inte bara personalen, det påverkar i allra högsta grad barnen - och det påverkar också föräldrarna och hur de utvecklas i sin föräldraroll - ja det påverkar hela vårt samhälle och hur det utvecklas och när allt fler politiker och partier hakar på och kräver mer av samma ensidiga politik, med mer förskola, kvällar, dygnet runt, helger, så är det faktiskt viktigare än någonsin att vi lyfter frågan om vad små barn behöver - egentligen - det ingår i att vara vuxen och som vuxen ställer man sig på barnens sida - alltid!.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Fel fokus på tidens föräldraskap

Vi är första generationen som inte ska känna skuld

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Svenska föräldrar är grundlurade

Hög tid för en ny familjepolitik

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljö lag och en Lex Sarah-lag

Schhh - största möjliga tystnad. Vissa problem i förskolan får vi INTE prata om

Foto:Bart(FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är nio år sedan jag skrev min första debattartikel för en bättre förskola. Då var problemet att så få ville lyfta de problem man såg i förskolan. Eftersom jag tyckte synd om de små barnen och var bekymrad över att det fanns så starka krafter som bara ville ha förskola som enda alternativ, när det fanns så många förskolor som inte klarade av sitt uppdrag, kändes det självklart att arbeta för en bättre förskola - samtidigt som jag arbetade för en bättre familjepolitik i största allmänhet.

Det är många förskolepedagoger som hört av sig till mig under årens lopp samt oroliga föräldrar med barn i förskolan. De har varit glada att jag vågat lyfta de problem jag sett och har gärna velat samarbeta, sedan har det rullat på. För mig kändes det självklart att arbeta brett för att de allra minsta skulle få en bättre uppväxt. Jag hade dessutom med mitt stora nätverk bra möjligheter att bidra med kunskap och kontakter för de som ville ha kunskap kring vad små barn behöver.

Därför tyckte jag det var intressant att också gå med i Förskoleupproret på Facebook. Ganska snart fick jag en stalker efter mig, en Malmöpolitiker aktiv i MP och tillika förskollärare. Jag hann inte mer än lämna min första kommentar förrän han var där och skrev: "Är dagishataren Madeleine här nu?" - och så har det fortsatt, påhopp och tillmälen.

Tydligen lade han ner energi och tid på att sitta och skriva till andra medlemmar i gruppen samt till administratörerna också och förtala mig med en massa påståenden. En person blev arg och frågade rakt ut i gruppen vad han höll på med. Då blev han väldigt upprörd och pratade om att han skulle gå ur ... vilket han dessvärre inte gjorde. Jag har aldrig sett den här personen skriva något konstruktivt över huvud taget, utan det handlar mest om att vara någon slags stalker i gruppen och ständigt skriva ner människor eller kräva att inlägg tas bort. Och han lyckas, det finns flera saker som man inte FÅR diskutera i Förskoleupproret:

Vistelsetider i förskolan - alla pedagoger ska tycka att det är toppen att barnen är i förskolan även om föräldern är på stranden med syskon, eller uträttar ärenden, reser bort och så vidare. Så även om många pedagoger tycker att det är bekymmersamt att många barn som inte behöver det har väldigt långa dagar - ja kanske aldrig är lediga - så tas trådar som hamnar i dessa diskussioner bort, eller så får medlemmarna en tillsägelse om att "vi ska inte lägga oss i vad föräldrarna gör när barnen är på förskolan".

Övergrepp och våldtäkter - trådar där orolig personal eller föräldrar vill diskutera hur man gör barnens miljö tryggare tas bort. Nu senast i dag efter ett inlägg om de 26 förskolor i Kristianstad som haft en vikarie som våldtagit barn och spridit bilderna på nätet. Oron är förstås stor hos många - och det finns mycket kunskap om hur barnen kan skyddas och vad personal ska vara uppmärksam på. Men Malmöpolitikern gillade inte en sådan tråd och efter sina sedvanliga påhopp på mig, så började han skrika att admin skulle ta bort tråden ... och vips så var den borta.

Det är tråkigt att Förskoleupproret lägger mer energi på att strypa debatter och diskussioner, censurera och radera - än på att se till att de som är medlemmar skriver saker med fingertoppskänsla och i en seriös och trevlig ton. Just dialogen och det här att lyfta olika problem, vända och vrida på dem, bolla lite med tankar och idéer och tillsammans komma fram med nya förslag och problemlösningar, tror jag är nyckeln till framgång och till att föräldrar och pedagoger i framtiden kan åstadkomma förändringar och göra skillnad. Och det är också tråkigt att inte alla är välkomna att vara med och skriva, utan att ständiga påhopp tolereras. Personligen tror jag att alla goda krafter behövs.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Eftersom man inne på Förskoleupproret helst diskuterar personalens villkor - vilket iofs är bra - men personligen så tycker jag att personalens OCH barnens villkor är tätt sammanlänkade. Det ena kan inte diskuteras utan det andra ... men Förskoleupproret raderar ofta länkar som handlar om barnens villkor ... tyvärr. Och i dag när nästan alla lekis med verksamhet specifikt riktad till dagmammebarn och hemmabarn lagts ner, (pga att den allmänna förskolan infördes), så är även många hemmaföräldrar hänvisade till den vanliga förskolan - och då måste de få en chans att diskutera miljön där. Därför finns det nu en grupp för föräldrar och pedagoger: https://www.facebook.com/groups/1592377254358994/ -  där man kan diskutera även miljön i förskolan samt vistelsetiderna. Ska man inte bara trampa runt utan faktiskt arbeta framåt och komma vidare, så tror jag att det är ett måste att lägga hela pusslet och därför ta upp även frågor som rör barnen.

Nu ska barnen vara ännu mer i förskolan med moderaternas förslag

Skärmdump

Moderaterna verkar allt mer vara på väg att anamma en ganska gammal familjepolitik där barnen skulle undanröjas fullt ut för att frigör föräldrarnas arbetskapacitet - nämligen den familjepolitik som man hade på Israels kibbutzer mellan 1950-talet till 1980-talet. Då körde man arbetslinjen fullt ut och barnen som fridstörare av arbetet, var ett problem som var helt undanröjt. Nu tar M nästa steg mot att göra "förskolan mer tillgänglig" … ja den där förskolan som brottas med stora problem, redan som det är …

I en artikel om "Myten om Israels kibbutzer" står det så här:

Lidandet när grundläggande mänskliga behov av kärlek och närhet inte tillgodoses är temat för boken  Mourning a Father Lost: A Kibbutz Childhood Remembered, av den israeliske poeten Avraham Balaban. (Rowman & Littlefield, 176 sidor) Det är en förödande beskrivning av hur han växte upp som ett känsligt barn på kibbutzen Hulda, under en tid då ännu strikt ideologisk principfasthet härskade.
Bakgrunden till Balabans reflektioner är att hans far hade dött och att han själv därför återvänt till Hulda under sorgeveckan. Här mötte han sitt förflutna, genom samvaron med sin mor, sina syskon och gamla vänner som kom för att visa sitt deltagande, och genom att läsa gamla handlingar och se på familjefoton. Genom dessa minnesbilder fick han åter uppleva sitt gamla trauma - den likgiltighet och försummelse han utsatts för.

Barnhuset hade byggts längst bort på kibbutzens område, intill stängslet, och där kunde barnen ligga vakna om natten och höra sjakalerna yla. De visste att nattvakten skulle komma och titta till dem, men bara en gång, vid midnatt. En natt såg de en tusenfoting krypa på golvet och trodde att den var farlig. De hittade på en plan: de samlades alla på en säng och började rytmiskt slå på väggen och ropa "Abba! Ima!" (Pappa! Mamma!) för att på det sättet väcka en av pojkarnas föräldrar som de visste bodde inom hörhåll. Tre år gamla var de när det här hände.

Lille Avraham fick träffa sina föräldrar en timme om dagen, efter klockan sju på kvällen. Klockan åtta skulle han gå och lägga sig i barnhuset. Då på kvällen var föräldrarna uttröttade efter en lång dags hårt arbete. Hans mamma arbetade i barnomsorgen, och hans pappa i fruktträdgården. Efter att en hel dag ha ägnat sig åt andras barn, hade hans mamma inte mycket värme kvar för sitt eget barn. Hans pappa brukade ligga på soffan med en tidning över huvudet. Barnen fick gå på tå i rummet, rädda för att störa honom.

”Äpplena plockade och sorterade han omsorgsfullt, så att de skulle komma fram till Tel Aviv oskadade. Men att röra vid oss, de egna barnen, det var något han inte förstod sig på.”

Något som skiljer denna bok från andra skildringar av en olycklig barndom är att Balaban lägger skulden på ideologier bakom kibbutzrörelsen. I en gammal tidning fann han en artikel av Ozer Huldai, där denne beskrev principerna bakom sin barnuppfostran: ""Föräldrarna ska inte gå in i barnhuset, inte ens om de hör sina egna barn gråta eller skrika... Det finns ingen annan livsform där banden mellan barn och föräldrar blir så starka som i gemensamhetslivet i en kibbutz... I kibbutzen gläds barnet över stunderna då det får vara tillsammans med sina föräldrar, ty då gör dessa allt för att barnet ska vara lyckligt i deras sällskap - under denna tid är det förbjudet att straffa ett barn, även om det skulle begå ett fel, men det gäller endast en enda timme... (Resultatet) är fulländning."

Balaban läser det här med vrede: ”Den här gamla gulnade tidningen lägger fram det mönster efter vilken mitt eget liv styrdes, utan att jag visste om det... Jag är förstummad: i decennier har denne man med sina snedvridna tankar dominerat hela utbildningssystemet hos oss.”

För Balaban var kibbutzen en illusion, en lögn som syftade till att ge frihet trots att den samtidigt innebar att de mest grundläggande mänskliga behoven inte skulle tillgodoses. Man lät honom inte vara hos sin mamma mer än en stund på kvällen. Mamman som efter att ha gått över från sjukhuset där han hade fötts, genast lämnat över honom till småbarnshuset
.
Ännu idag föredrar Balaban att vara ensam, att se krukväxter växa upp, heller än barn. Han har valt att leva i halv exil - han undervisar i modern israelisk litteratur vid University of Florida.

Det är på sitt sätt betecknande att Balaban, vars far visade större ömhet mot träd än mot sina barn, nu använder en botanisk bild för att beskriva denna bestående deformation: kibbutzniks har ”växt upp som plantor som såtts för nära varandra - med krokiga och böjda grenar... Dessa barn har växt upp i barnhusen, likt växtfrön som faller ur en trasig påse och gror, hopträngda, hopvuxna och snedvuxna tillsammans.”

Ingenting kan ge Avraham Balaban hans barndom åter. Men man vill hoppas att det blev en befrielse för honom att skriva denna bok. När den kom ut på hebreiska för fyra år sedan blev läsarna chockade av hans avslöjanden.

Sveriges barn behöver inte en mer tillgänglig förskola, dygnet-runt-barnpassning, drive-thru-förskola, eller en förskola som tar över allt mer av föräldrarnas jobb. Sveriges barn behöver en nyare modernare familjepolitik som gör det möjligt för de föräldrar som vill - att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Och framförallt så måste krisen i förskolan få en lösning: barngrupperna måste bli mindre och personalen fler.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nostalgi och bitterhet när kibbutzens barn minns

En förskollärare: Nu ger jag upp

Eftersom vi är olika ska politiska beslut utgå från det

Foto: iowapolitics (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Innan skollagen ändrades så gick det att hemundervisa barn i Sverige. Totalt var det cirka 100 familjer som av olika orsaker valde den lösningen. Inte särskilt dramatiskt och inte särskilt konstigt. Barn är olika. Trots det så genomförde alliansen en ändring som gjorde att det i princip blev omöjligt att hemundervisa barn, vilket i sin tur drev flera familjer i landsflykt och i dag bor cirka 12 familjer på Åland som har läroplikt - inte skolplikt - och där de därför kan hemundervisa utan problem. Några andra familjer reser jorden runt, för att kunna hemskola sina barn.

Det har alltså aldrig varit några problem med dessa familjer som valt att hemundervisa, så varför stoppades den möjligheten? I dag är det bara Tyskland och Sverige som inte tillåter hemundervisning.

När man tänker lite på hur många hemmasittare det finns i det här landet ... alltså barn som aldrig går i skolan, eftersom de av olika orsaker inte trivs där, inte fungerar i den miljö som erbjuds, eller inte behandlas väl - utan till exempel mobbas, så hamnade ändå fokus från regeringshåll på de barn som mår bra, utvecklas bra och uppnår mycket bra skolresultat - nämligen de hemundevisade barnen.

VAD är det för prioriteringar?

Samma mönster följer nu när det gäller tiden innan skolstart. 2011 var det cirka 8 500 familjer som med hjälp av vårdnadsbidraget hade omsorgen om sina barn hemma. Inga larmsignaler har inkommit om att barnen farit illa, inga problem över huvud taget, men ändå ... det första regeringen S, V och MP gör är att föreslå att vårdnadsbidraget ska tas bort, för att försöka få in även dessa små barn under tre år i förskolan. En förskola som det larmas mycket ifrån ... angående problem med stora barngrupper, för lite personal, bullrig och stressig miljö. Var finns barnperspektivet i beslutet att ta bort vårdnadsbidraget?

Genomgående tycks det vara som att alternativen till skola och förskola upplevs som ett hot. Men var finns vinsten att få in alla barn i samma fålla, när barn är olika?

Vinsten för alla barn är ju helt självklart att just för att barn är olika - så ska man se till att erbjuda både många olika barnsomsorgsalternativ (även ett subventionerat hemmalternativ) men även erbjuda fler alternativ än skola - nämligen hemundervisning. Alldeles utomordentligt självklart. Varför ser inte politikerna det här? Eller varför väljer de att inte se det här?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Den inkluderande skolan en hälsofara för barn med autism

Brottslig skola

Hemundervisning och socialen

Sandberg kör sin egen skola

Hemmasittarna ofta utbrända

Björklund tiger om lotteriartad hemundervisning

Namninsamling: Förändra de politiska ramarna så att föräldrar får valfrihet

Det är inte liberalt att detaljsstyra föräldrar

Skärmdump från Aftonbladet

Halloj .... är du kvinna och arbetar inom vård och omsorg? Trodde du att du hade något egenvärde som människa? Någon form av existensberättigande som människa? Du kanske till och med trodde att du har någon form av makt över ditt eget liv?

Glöm det!

Din enda uppgift är att prestera, arbeta ... ditt enda existensberättigande är om du "kedjas fast vid ditt arbete inom vård och omsorg och är där så mycket som möjligt". Du behövs ... men det betyder inte att du ska uppmuntras att arbeta mer, få bättre arbetsvillkor, högre lön, kanske en liten bonus (skattefri helst) om du gör något bra ... arbetar lite extra, kommer med nya idéer, skapar ett trivsamt arbetsklimat som gör att alla trivs bättre på jobbet och så vidare.

Nej, du ska tvingas ut i arbete, genom att du och din partner inte längre ska kunna bestämma själva hur ni vill fördela era föräldradagar för att pussla på bästa sätt och få ihop tillvaron under småbarnsåren - så att hela familjen mår bra ... så att BARNEN ... de där små som föräldraförsäkringen kom till för - så att de skulle vara garanterade minst ett år med omsorg i hemmet ... ska må bra och få det som små barn behöver.

För får föräldrar välja själva ... och mamman är hemma mer "så urholkas" nämligen vår välfärd enligt liberala ungdomsförbundet:

”Vi presenterar i dag nya siffror som visar att en helt individualiserad föräldraförsäkring skulle frigöra personalresurser motsvarande 1 800 heltidsarbetande sjuksköterskor. De skulle utgöra ett ovärderligt tillskott till vår gemensamma vård och omsorg".

Statistik ja ... OM liberala ungdomsförbundet hade fördjupat sig lite mer i den statistik som finns hos Försäkringskassan, så hade de också sett att det är extremt tufft att arbeta heltid för många när barnen är små. Det har gjort att den linje de förespråkar ... JÄMSTÄLLDHETSLINJEN (utan minsta hänsyn till verkligheten, utan bara med viss utvald statistik som underlag) har lett till en SJUKSKRIVNINGSLINJE. Det kommer alltså inte att bli några 1 800 fler tjänster men säkerligen tusentals fler utbrända, långstidssjukskrivna kvinnor.

Dessutom den här linjen att bestämma ÅT människor ovanifrån hur de ska leva sina liv ... den är INTE liberal - den är snarare rent kommunistiskt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Myter om jämställdhet

Myterna om föräldrapenningen

Jämställdhetslinje riskerar att bli sjukskrivningslinje

Det finns inte bara EN lösning för jämställdhet

Kvinnor är inte det svarade könet - de klarar av att fatta egna beslut

Tystnad - det största sveket mot barnen

Foto: Felipe Fernandes (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är lite obehagligt ... att faktiskt inse att små barn riskerar att fara illa, bara för att vuxna människor är rädda ... rädda att säga sanningen ... i ett land som ändå ska vara en demokrati, men där flockmentaliteten är så extremt stark att sanningen kan stigmatisera människor, förstöra deras karriär och göra att de blir utfrysta ur gemenskaper.

Det är nog därför vissa blogginlägg far fram som tornados på nätet ibland. Vissa inlägg blir som när en tryckkokare exploderar ... människor blir så lättade över att någon äntligen säger det som man inte får ... att de delar hej vilt och en åsikt kan fara fram som en projektil över nätet. För att bara dela kan ju lika gärna betyda att de är emot .. som för ett inlägg. Människor behöver inte ta ställning, de är oskyldiga till själva åsikten ... de delar bara.

"Vi brukar tala om den svenska åsiktskorridoren. Det är fel. Det handlar snarare om en hermetiskt tillsluten åsiktstunna med samma argument och samma gamla syre som bara far runt. Inget nytt har kommit in sedan locket spikats på. Tills tunnan spricker", skriver JanJolof så klockrent som det kan bli.

Ett tydligt exempel på den här tystnadskulturen är det inlägg jag skrev i april 2014. På två dagar så hade det över 100 000 unika läsare. Sedan dess har det nått över 230 000 tusen och det har över 63 000 likes.

Vi talar över 63 000 likes!!!???

... men ... att det har fått så många likes har inte uppmärksammats i en enda tidning.

Vad handlade då inlägget om? Håll i er ... det handlade om ... att ... en del barn, vars föräldrar är föräldralediga med syskon, går alla dagar hela året om - alla lov också ... i förskolan. De får aldrig ledigt. Och så får man ju inte skriva ... för då kan man skuldbelägga några föräldrar ... och det är faktiskt inte helt ofarligt. För den person du möter på anställningsintervjun kan ju ha sitt barn året om i förskolan när den andra föräldern är hemma med bebis, din chef som kanske snart ska sätta lönen eller ska ge någon möjlighet att avancera kanske faktiskt har en liten som inte ens är ledig under sommaren, dina kunder som ska köpa dina varor och tjänster ... ja ni hänger med va! Det kan komma att kosta, tro mig jag VET ;)

Under mina 14 år så har jag hört om barnläkare och barnpsykologer, som sitter inne på ett berg med kunskap om vad små barn behöver, som faktiskt inte vågar säga det rakt ut ... att små barn faktiskt inte alls behöver förskola ... året om alla dagar ... ja det är faktiskt så att små barn inte behöver förskola över huvud taget. Det är inte lika med att en bra förskola, med en lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal behöver vara dåligt för barn. Det är bara så att förskola inte är ett måste om det finns ett bra hem med en fungerande alldeles vanlig förälder hemma, eller två föräldrar som jobbar deltid och delar på hemmatiden.

Men det är inte kunskap som föräldrar får i dag. Föräldrar får inte kunskap om vikten av en god anknytning. De får inte veta att små barn som lämnas gråtande i förskolan kan få sår i själen för resten av livet om det görs på fel sätt och det inte finns en annan trygg anknytningsperson (som ingår i barnets anknytningshierarki) ... som tar över när den primära anknytningsperson går sin väg. Föräldrar matas med att det är de det är fel på, det är föräldern som gör fel, är för orolig, sänder fel signaler ... som gör att barnet gråter. Och personalen som ofta vet, sitter i en rävsax och får inget säga .. har inte möjlighet eller ork att säga något ... och har inte heller förutsättningar många gånger att trösta alla små gråtande ettåringar som skolas in samtidigt ... och lämnas. De får hitta andra strategier, tvärt emot den kunskap de besitter, för att klara av sitt uppdrag.

Det är faktiskt ganska grymt. Jag lider med barnen med även med personalen. Visst de är ändå vuxna, men ju mer jag läser inne på till exempel Förskoleupproret ... hur personalen sliter, kämpar, vill förändra, men ändå inte kommer vidare. Men HUR ska de kunna göra det när först och främst de politiska ramarna ser ut som de gör och sedan när föräldrar är så helt uppåt väggarna felinformerade om vad små barn behöver?

Ja det är obekvämt att säga sanningar, men jag hävdar ändå med en dåres envishet att det är så mycket värre och hemskare att låta bli. Och även om mitt lilla blogginlägg med alla sina likes aldrig fått, eller kommer att uppmärksammas i dagspressen, så tror jag ändå att det sått ett litet frö. För nyligen så hade faktiskt Expressen en ledare där de ifrågasatte om 30 timmar förskola till föräldralediga på skattebetalarnas bekostnad, verkligen är okej. Men tyvärr så går det för långsamt, vi måste få upp kunskapen om vad små barn behöver upp på bordet här och NU. Sedan måste vi förändra familjepolitiken så vi får politiska ramar som gör det  möjligt att skapa bra förutsättningar för våra minsta.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Magkänsla och sunt förnuft är klart underskattade

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret 

Kvinnor är INTE det svagare könet - de klarar av att fatta egna beslut

Foto: Nathan Rupert (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Är millimeterrättvisa jämställdhet? Och var går i så fall gränsen för inom vilka områden som millimeterrättvisa ska genomföras? Jenny Madestam på Expressen är bekymrad över att hon inte lyckats uppnå millimeterrättvisa hemma. Hon finner sig stå vid diskbänken hela tiden … fastän hon egentligen inte tänkt sig att det skulle bli så. I stället för att sätta sig ner vid köksbordet och lösa den problematiken med sin sambo/make … så vill hon att staten ska kliva in och hjälpa henne … och lösningen heter tvångskvoterad delad föräldraförsäkring, där föräldrarna får sex månader var. Voilà så kommer alla "problem", som att kvinnor väljer att ställa sig vid diskbänken (om det nu verkligen ser ut så i ALLA familjer, vilket jag starkt betvivlar) att vara lösta … när staten visar vägen kommer resten … som vem som ställer sig vid diskbänken … på köpet … liksom … eller inte.

För börjar man resonera i de här termerna att staten ska gå in och styra upp det fria valet, så kommer också frågan upp om det fria valet inom fler områden. Tvångskvotering av föräldraförsäkringen kommer inte att förändra att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, som har lägre löner än män, som väljer helt andra yrken inom till exempel den privata sektorn. Om just kvinnor inte klarar av att välja "rätt", utan behöver hjälp av staten att välja - så måste i konsekvensens namn staten gå in och detaljstyra även vilka yrken kvinnor väljer … och även vilka män väljer. Med millimeterrättvisan som vägvisare måste vi kvotera in män inom vård och omsorg och kvotera in kvinnor inom typiskt manliga yrken. För annars uppnår vi inte millimeterrättvisa och vi kommer inte att nå frälsning, enligt Jenny Madestams sätt att resonera.

Återigen … det blir bara så dumt att resonera så här. Människor måste få välja själva, sedan kan vi alltid fundera över konsekvenserna av det fria valet och där finns det mycket att göra. Varför är lönerna så låga inom vård och omsorg - och varför är det så lite värt att själv ha omsorgen om de egna barnen? Varför är det ingenting värt att kvinnan upplåter sin kropp till ett litet nytt liv att få växa och frodas i - med allt vad det innebär av slitningar på kroppen? Och amningen … ska vi sluta helt med den som en del av "millimeterrättvisarna" vill … för att tvinga alla att ge barnet flaska?

Det blir snurrigt värre att spinna på i Jenny Madestams banor. Det jag hellre skulle vilja ha en diskussion om är hur vi utifrån det fria valet kan minimera de sidoeffekter vi kan se. Därför är det så mycket bättre att se över familjepolitiken och skippa detaljstyrningen och klåfingrigheten. Den kommer bara att ge andra negativa sidoeffekter, sämre livskvalitet och sämre livschanser … och någon ökad jämställdhet kommer vi inte att se röken av.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Låt föräldrar bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Vänstern och FP kör över Sveriges föräldrar

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Madeleine Lidman debatterar föräldraförsäkringen i P1