Tydligt besked från S - fler barn ska in i förskolan

Foto: Ingrid Winkler (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nästan 95 procent av tre till femåringar är inskrivna i förskolan och nästan 78 procent av alla barn i ålder ett till tre år. Men det räcker inte … det finns fortfarande några få procent som har sin omsorg hos dagmamma, flerfamiljssystem eller som har sin omsorg i hemmet.

Men nu har socialdemokraterna en lösning på "problemet". De ska avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen.

I DN den 15 maj står det:

"– Vi vill spara pengar genom att ta bort de borgerliga påhitten, säger han Ibrahim Baylan (S) till DN. 

DN har tidigare skrivit att elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra barn. Det visar en genomgång av Pisaundersökningen. För att fler barn ska gå i förskolan vill Socialdemokraterna avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen."

Nu är den spännande uppföljningsfrågan om omsorgsbidragen handlar om barnomsorgspengen som Alliansen införde. Den garanterar nämligen föräldrars rätt till alternativa barnomsorgsformer som: privat dagmamma och flerfamiljsystem samt andra former av pedagogisk omsorg i privat regi (nattis, fritids).

För att ta reda på mer information har Hemmaföräldrars nätverk nu mejlat socialdemokraterna och bett om svar på frågan om det är barnomsorgspengen som de är ute efter. Det låter nämligen så och ligger helt i linje med S avoghet mot privata dagmammor som vi tidigare berättat om.

Det är bara att konstatera att det här valet verkligen blir ett ödesval för alla de föräldrar som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s En annan nyhet är att nu de största dagstidningarna tagit bort möjligheten att länka till artiklar. Det gör att den lilla möjligheten för gräsrötterna att ge sin syn på saker nu helt har försvunnit. Även i media styrs saker alltså upp, för då blir det naturligtvis lättare att servera människor myter i stället för fakta.

Läs också:

Innan Alliansen införde barnomsorgspengen så kunde socialdemokratiska kommuner godtyckligt avslå en ansökan om att bedriva familjedaghem i privat regi. I S-styrda Malmö avvisade man en ansökan på så sätt: "Västra innerstadens stadsdelsnämnd fattade den 24 augusti 2005 beslut om att avslå Carolina Kayas ansökan om att få starta familjedaghem i enskild regi. Enligt chefen för den administrativa enheten, så avslås ansökan "med hänvisning till skollagen, som ej innehåller något lagrum för tillståndsgivning av enskilt familjedaghem". Läs mer >>

De rödgröna säger NEJ till barnomsorgspeng

Bättre med socialbidrag än arbete som privat dagmamma

Socialdemokraterna stoppar flerfamiljssystem i Uppsala

S i Örebro vill inte ha den nya tidens dagmamma

Svenska elever tappar mest i hela världen

Namninsamling för valfrihet

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

Nya Föräldraupproret

Journalisterna är den första statsmakten

Sverige ett U-land i valfrihet

Statistik annan pedagogisk verksamhet

Till alla empatiska, kloka nätverkare som arbetar ideellt för HFN

Foto:Suomi 2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare hur svårt det är att kunna representera alla hemmaföräldrar. För mig som kämpar för valfrihet - och har kämpat i så många år - så kommer jag alltid att kritisera de partier som vill ha mindre valfrihet. Helt enkelt därför att till syvende och sist är det alltid de politiska ramarna som bestämmer HUR vi faktiskt tillåts leva våra liv.

Vi människor fungerar ju så att politiska ramar lätt blir till en norm och för att bli normbrytande och gå mot strömmen så krävs det enormt mycket mod, men också styrka att ställa sig utanför en grupp och finna sig bli föremål för grupptryck och kritik, på ett ganska ingående och ibland hätskt sätt.

DET är inte helt lätt och min tanke är därför att lätta på trycket för familjer och avdramatisera att vi gör olika val hur vi pusslar med tid för barn och balans mellan familj och arbete … eller inte. Det är upp till föräldrarna att välja och prioritera själva vad som är viktigt … MEN när du väljer tid för barn så går du mot normen - som är standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Du går mot en norm och blir därmed ifrågasatt av släkt, vänner, bekanta, människor du möter ute på stan, på BVC och öppna förskolan … för att ge några exempel. Och det är där de politiska ramarna kommer in … med ramar som garanterar valfriheten genom att säga att vi ska ha många OLIKA barnomsorgsalternativ och att vi ska ha skydd för de som väljer att stanna hemma längre, så att de slipper säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, så gör vi det också lättare att välja olika - och attityden i samhället till att vi väljer olika blir också mer tolerant när vi har politiska ramar som säger att det är okej.

Bara sedan vårdnadsbidraget infördes har det blivit mer accepterat att stanna hemma längre. Vi har till och med en växande folkrörelse där allt fler vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Den här nya spirande folkrörelsen som bygger på nätverkande och som har sitt ursprung i Hemmaföräldrars nätverk och idéen om "goda ringar på vattnet …" sprider sig sakta över hela landet enligt principen att föräldrar tar emot goda råd i Hemmaföräldrars nätverk för HUR de ska kunna stanna hemma längre. De får stöd, råd och inspiration, som de i sin tur ger vidare till andra. Det civila samhället när det är som bäst. Men parallellt med det arbetet sker också ett opinionsbildande arbete och en kamp för nya friare politiska ramar för mer valfrihet.

Nu är jag initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk och kämpar hårt för alla hemmaföräldrar. Men allt är inte frid och fröjd och ju fler vi når ut till och ju mer Hemmaföräldrars nätverk växer, desto argare blir en del. Några blir arga och upprörda över den delen som innebär opinionsbildande för mer valfrihet och i stället för att diskutera sakligt, så går de till angrepp mot mig som person. Nyligen fick jag ett personligt meddelande från en person som deklarerat att hon är miljöpartist, som skrev att jag var psykiskt sjuk med en liten hänvisningslänk till vilken psykisk sjukdom jag anses ha. Det är också en del av min vardag, men tack och lov väldigt sällsynt.

För att förklara lite mer om vad mitt engagemang faktiskt bygger på så skrev jag därför följande rader till alla medlemmar i gruppen. Men det känns även angeläget att dela texten i en vidare krets:

Till alla er som skriver små uppmuntrande pm, som skriver tackmejl och samtidigt delar med er av era liv, som förstår att jag är en vanlig mamma och har respekt för det – utan att döma, kritisera eller håna, som förstår att jag drivs av en dröm om att förändra samhället så att vi får mer valfrihet och mer tid för våra barn och varandra:

Gärna arbetslinjen men också relationslinjen … och barnlinjen.

Stort tack till er som är så empatiska och kloka och som också själva arbetar ideellt och hjälper till att sprida Hemmaföräldrars nätverks budskap om tid för barn och balans mellan familj och arbete, som tar er tid att dela med er av intressanta länkar och tar er tid att svara på inläggen och stötta och inspirera andra.

Det är ni som gör att jag fortfarande orkar fortsätta efter 13 år av ideellt arbete med att stötta och uppmuntra, men ofta även ställa mig på den lilla människans sida mot betongmakten, som gör att jag orkar skriva ännu en debattartikel och mejla ännu en person som sprider myter i stället för fakta.

Tillsammans blir vi ju så mycket starkare … alla vi små vanliga mammor och pappor, som bidrar med vad vi kan för att förändra vår värld så att den blir lite bättre … för våra barn och för oss själva att leva i.

Ni är bäst :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

I Sverige kan en fem år gammal studie presenteras som en nyhet

Foto:Emanuel Hallklint FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Den 11 april i år presenterades ännu en nyhet i raden som visar att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik:

"Trenden är tydlig: svenska barn och unga blir allt sämre i matematik. Svenska 15-åringars mattekunskaper har sjunkit dramatiskt på tio år och svenska universitet och högskolor har under lång tid sett att de nyanlända studenterna tappat i kunskap vad gäller matematik".

Sedan Pisa-mätningarna startade år 2000 har det visat sig att svenska elever presterar allt sämre i skolan, jämfört med andra länder, i mätningar som har skett vart tredje år. För Sverige har trenden var tydlig under de senaste 14 åren. Sedan har larmen om att svenska elever presterar allt sämre i skolan duggat tätt sedan 1970-talet, så det är i och för sig ingen nyhet - men i PiSA kan vi alltså se det tydligt även i jämförelse med andra länder.

Vid varje mätning sjunker svenska elevers kunskaper.

Vad skiljer då svenska elever från övriga världen. Säkert en mängd saker men i Sverige har barn sedan 1980-talet börjat allt tidigare i förskola, för att gå allt längre dagar. En Läroplan infördes 1998 och daghemmet med omsorg, lek och pedagogik blev i stället en SKOLA för ettåringar. Något som Lärarförbundet och socialdemokraterna till stor del ligger bakom. De tycker att det är toppen att ettåringar går i en en skola. De anser att vi är unika i hela världen genom att vi har så många små barn i förskola. Lärarförbundet och socialdemokraterna är också de som spridit budskapet i flera år att barn som går i förskola blir duktigare i skolan … En liten nyhet som sprids på löpsedlarna med jämna mellanrum … trots att det då alltså inte syns i mätningar någonstans att svenska barn faktiskt blir duktigare i skolan. Tvärtom.

Nu var det alltså dags igen för lite braskande nyheter om hur duktiga förskolebarn blir i skolan. Som en löpeld har nyheten att "Förskolan ger barn bättre Pisaresultat" farit fram som en förstasidesnyhet. Till att börja med presenterad i Dagens Nyheter den 15 maj:

"Förskolan ger barn bättre Pisaresultat
Elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra barn. Det visar en genomgång av resultatet i Pisaundersökningen. ”Internationellt sett finns det ett väldigt starkt samband”, säger Magnus Oskarsson, projektledare för Pisa".

För att ta reda på lite mer  - så ringde jag först till Magnus Oskarsson projektledare för Pisa, som uttalar sig i DN. Jag frågade hur de kommit fram till resultatet att förskolan i Sverige skulle göra barnen duktigare i skolan. Han berättade då att man detaljstuderat Pisa-resultatet för just svenska elever närmare och kommit fram till det gällde även i Sverige.

Men har ni räknat bort socioekonomiska faktorer och barn med utländsk bakgrund och ändå kommit fram till samma resultat? För studier visar att det är föräldrarnas utbildningsbakgrund som avgör hur det går i skolan - och framförallt mammans utbildning är avgörande för resultatet i matematik.

- Ja, det har vi och vi kan se att de barn som gått i förskola är duktigare i skolan det skiljer 32 poäng i studien. Men det är klart urvalet är väldigt litet och man ska inte dra för stora växlar på det hela, säger Magnus Oskarsson.

Eftersom det tydligen finns en egen studie som tagits fram där just svenska barn plockats fram och studerats ville jag gärna se den studien med egna ögon för att kunna göra en bedömning av materialet. Jag bad därför om Magnus Oskarssons mejladress så att jag skulle kunna få ta del av den svenska studien. Han lovade då att skicka över den. I mejlet passade jag samtidigt på att skicka med några frågor för att förtydliga vilken information jag förväntade mig att få:

Hej Magnus,

Jag är nyfiken på den sammanställning som är gjord i Sverige som ska visa hur mycket sämre kunskaper barn har som inte gått i förskola. Handlar det då om att man slagit ihop alla barn som haft sin omsorg i hemmet, hos dagmamma och i flerfamiljssystem i en grupp? Hur många barn handlar det om då? Kontra hur många barn som gått i förskola? Har man dessutom tagit bort socioekonomiska skillnader samt delat upp barnen i om de har utländsk bakgrund? Sedan undrar jag lite över hur du ser på det faktum att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik vid varje mätning när nu allt fler går i förskola? Vad är förklaringen till det?

Med vänlig hälsning
Madeleine Lidman

Men jag fick aldrig tillgång till den där svenska studien som skulle visa att svenska barn blir duktigare i skolan när de gått i förskola … sedan man räknat bort socioekonomiska faktorer och eventuell utländsk bakgrund. Inte heller fick jag en förklaring till varför svenska elevers kunskaper SJUNKER i varje mätning.

Jag fick den studie som rör ett snitt av alla länder … OCH det var ingen ny studie … den var FEM ÅR GAMMAL, från år 2009. Problemet dessutom är att det ser så olika ut i alla länder i Europa. I Finland till exempel som toppar resultaten i Pisa varje år, så har många barn sin omsorg i hemmet tills de är åtminstone tre år eller tills de börjar skolan. I andra länder som inte har maxtaxa och där inte en majoritet av alla barn går i förskola från tidig ålder, långa dagar - så har man dessutom en förskola av högre kvalitet. Det ger faktiskt inte tillräckligt med evidens för att med så vitt skilda förutsättningar i olika länder, gå ut och generalisera och säga att förskola gör barn duktigare i skolan … i Sverige.

För att ta reda på om jag missförstått något skickade jag en till fråga, till Magnus Oskarsson projektledare på Pisa:

Men då pratar vi en fem år gammal studie som nu presenteras som en nyhet? På vilket sätt har OECD Pisa tittat närmare på just Sverige och tagit fram de fakta jag efterfrågar. Jag kan inte riktigt se det i den här studien.

- Men sambandet är tydligt när vi tittar på olika länder så förskola är nyttigt för barnen och förbereder dem inför skolstart, säger Magnus Oskarsson.

Jag tycker faktiskt att det är ganska upprörande att det kan gå till så här. På telefon får jag veta att det ska finnas en svensk studie, men det finns det alltså inte. Sedan presenteras en fem år gammal studie som inte är relevant för att göra uttalanden om hur det ser ut i Sverige, som en sanning och en förstasidesnyhet. Och till det så går alltså Magnus Oskarsson och Eva-Lis Preiz ut och varnar för att "de barn som trots allt inte går i förskolan är ofta de som skulle behöva det mest".

Det här är inte okej.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Svenska föräldrar är grundlurade

Lärarförbundet siktar högt - men missar helt

Förskolelek ger bättre skolresultat

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Enligt Lärarförbundet är förskolan en framgångsfaktor och ger bättre resultat i matematik och läsande. Därför har HFN nu skrivit till Lärarförbundet för att be om en förklaring till hur det då kan komma sig att svenska barn uppvisar allt sämre resultat i matematik och läsförståelse vid varje OECD-Pisa undersökning.

Miljön i förskolan väcker starka känslor

Foto: Camknows (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Bilden har inget samband med artikeln)

Det känns ofta som att vi föräldrar egentligen drar åt samma håll, oavsett vilken form av barnomsorgsalternativ vi har valt: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Men ändå talar vi ofta förbi varandra och har ännu inte riktigt lyckats mötas och ha en bra dialog kring familjepolitiken och dess ramar. Eller alltid hitta bra samarbetsformer för att åstadkomma en förändring. Ett stort problem är att det mest hörs röster från "den en sidan" - förskoleföräldrarna - och föräldrar som har barn hos dagmamma eller hemma, syns och hörs inte i media på samma sätt. Även om den senare gruppen är mindre så skulle det vara bra om fler röster hördes, för att jag tror på att det skulle bli ett bättre resultat i slutändan.

Ändå kan vi nog alla vara rörande överens om att förskolan behöver förbättras, sedan är frågan hur vi enklast når dit. Och det diskuteras över huvud taget inte  i dag, som jag upplever det. Vad i de politiska ramarna måste vi förändra? Maxtaxan? Förskolans uppdrag? Förskolans inriktning?

Det finns så många intressanta områden att arbeta vidare med. Det är dags att höja nivån ett snäpp och börja fokusera på det … och börja diskutera HUR vi ska få en bättre förskola - men också en bättre familjepolitik rent allmänt.

I en krönika i Aftonbladet skriver Malin Wollin, som nu skolar in sitt fjärde barn i förskolan, med anledning av de senaste rapporterna om de höga sjukskrivningstalen i förskolan:

"Hur ska vi kunna rekrytera unga människor till förskollärareyrket när arbetsbeskrivningen ser ut så här: Vill du plugga i tre år, ta lika mycket studielån som en journalist eller ingenjör, få en blygsam ingångslön, slita hårt i en extremt stressig och gapig miljö tackad av ingen för att slutligen bli sjuk i någon typ av tumörsjukdom? VÄLKOMMEN!
Jag älskar barn.
Men jag går aldrig tillbaka till förskolan.”

Inlägget har delats flitigt på facebook men också genererat en hel del hätska kommentarer, varför jag ringde upp Malin Wollin för att få en mer nyanserad bild av hennes inlägg.

En del har upprörts över din senaste krönika där det du skriver uppfattas som att du säger att miljön är så dålig i förskolan att du aldrig skulle vilja arbeta där, men samtidigt lämnar du ditt barn. De undrar hur du kan lämna ditt barn i en miljö du själv inte vill vara i?

- Oj då. Det visste jag inte att det tolkats så. Jag generaliserar i stort och beskriver hur förskolans personal många gånger kan ha det och därför skulle jag inte vilja arbeta där. Men förskolor kan se väldigt olika ut i landet, mycket beroende på var man bor. Rent generellt så uppfattar jag att det är stressigare i till exempel Stockholm där jag arbetade som ung, säger Malin Wollin.

Men hur kan du lämna ditt eget barn undrar människor?

- Jag anser inte att förskola alltid är det bästa för små barn, men det är så här det är. Föräldrar måste arbeta och då måste vi lämna barnen någonstans. Då får man göra det bästa av situationen. Nu skolar jag in mitt fjärde barn och om jag kände att det inte skulle fungera skulle jag riva upp himmel och jord, för att det skulle bli bättre. Och om det inte skulle fungera skulle jag inte lämna, säger Malin Wollin.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Personalen går på knäna. På förskolorna finns Sveriges sjukaste yrkeskår

Stressade föräldrar hinner inte gå på toa (men hur mår då barnen?)

Resistenta bakterier sprids lättare i trånga miljöer

Foto: Dana Richter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vår livsstil med hög förskrivning av antibiotika börjar nu bli en fara på allvar när bakterier som är resistenta mot antibiotika blir allt vanligare. Vanliga sjukdomar som urinvägsinfektion, små sår och andra sjukdomar som kräver antibiotika kan bli ett hot och faktiskt också bli dödliga, när det inte längre finns medicin som kan göra människor friska.

Men hur ska vi kunna förändra vår livsstil? Vi är ju faktiskt beroende av antibiotika för att hjulen ska snurra på som vanligt utan ett för stort uppehåll. I Sverige väljer en majoritet av föräldrarna standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Sett ur ett barnperspektiv är det inte alltid en ultimat lösning, då förskolans täta miljö är en smitthärd utan dess like. Många barn och föräldrar hamnar i en intensiv karusell där den ena sjukdomen efter den andra bryter ut hos barnet - sjukdomar som även smittar föräldrar … och deras arbetskamrater.  Sjukdomar varav många helst snabbt ska kureras med medicin och ofta blir det med antibiotika. I flera år utskriven även "för säkerhets skull" i en del sjukvårdsområden - så att mamma och pappa inte missar för många arbetsdagar på jobbet.

Barn under tre år har inte heller utvecklat ett immunförsvar och får också svårt att göra det med ständiga antibiotikakurer - som tar död även på de goda bakterierna som ÄR immunförsvaret.

Det finns inga enkla lösningar, men jag ser personligen väldigt allvarligt på en situation där vi inte längre har någon medicin för att klara av alla de sjukdomar vi tidigare botat med antibiotika. De resistenta bakterierna är redan här. Många sprids redan i dag på förskolor, utan att det får några braskande rubriker eller väcker någon större reaktion eller oro. Alla springer ju på som vanligt i ekorrhjulet med hämtningar och lämningar i förskolan, så då kan det väl inte vara farligt, eller …

Jo, tyvärr. Läget är väldigt allvarligt och det är dags att vi börjar fundera på allvar om det är en hållbar livsstil att fortsätta att bedriva en politik vars enda syfte är att få in alla barn i förskola från ett års ålder.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Resistenta bakterier hot mot förskolebarnen

Antibiotikaresistens: smittan sprids lättare i täta miljöer som trånga bostäder, förskolor och djuruppfödning

Möte tacklar globalt hot om resistens

WHO varnar för resistenta bakterier

Oönskade bakterier på dagis pressades tillbaka

4-åring drabbad av resistenta bakterier

Dagis drabbat av resistenta bakterier

Förskola drabbat av resistenta bakterier

Resistenta bakterier stänger förskola

Resistenta bakterier på förskola i Älmhult

Smittad flicka får inte gå i förskola

Kronprinsessparet - Sveriges mest kända hemmaföräldrar

Just nu sänder SVT en film om Kronprinsessparet och deras liv på Haga slott: http://www.svt.se/dokumentarfilm/haga-slott-ett-kungligt-hem-1 Det är en fantastiskt fin film om Sveriges mest kända hemmaföräldrar: Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel samt lilla Prinsessan Estelle. Den lilla familjen följer den senaste trenden med att satsa på tid för barn och en bra balans mellan familj och arbete.

Klokt … mycket klokt.

Om jag har förstått det rätt så delar Victoria och Daniel på tiden hemma med Estelle. När en är iväg på uppdrag är den andre hemma. Under trygg vägledning av en förälder får alltså lilla Estelle upptäcka världen under den mest utvecklingsintensiva perioden i ett barns liv, när hjärnan växer som allra mest. Enligt alla nya rön inom anknytningsteori, neurobiologi och utvecklingspsykologi så gör Kronprinsessparet alltså helt rätt när de har omsorgen om Estelle hemma.

Och de är inte ensamma om att göra så här. Fler och fler föräldrar försöker pussla och trixa för att kunna ha barnen hemma längre. Nu ska bara politikerna hänga med och skapa bättre politiska ramar, så att fler föräldrar kan göra samma sak om de så önskar … och där återstår en hel del. I dag finns till exempel vårdnadsbidraget bara i drygt en tredjedel av landets kommuner. Det gör att många föräldrar som vill stanna hemma längre måste säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden som följd (med vårdnadsbidraget har du din anställning skyddad då du har rätt att vara tjänstledig i tre år med VB).

Vinner oppositionen valet kan det bli ännu värre, då S, V och Mp har sagt att det första de gör är att avskaffa vårdnadsbidraget. Något att tänka på för alla de föräldrar som inte vill förlora en fot på arbetsmarknaden bara för att de känner att de vill stanna hemma längre.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

Foto: Mats Eriksson (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Malmö har krisen i förskolan slagit hårt. De har problem att erbjuda plats inom fyra månader, de har i flera år löst platsbristen i förskolan genom att ha förskolor i bussar, de bygger nya förskolor på förgiftad mark, och de har förskolor i en del stadsdelar där personalen varken pratar svenska … ELLER barnens modersmål.

Trots den ganska extrema krisen i Malmö stad så är staden som styrs av de rödgröna nu bekymrade över att det finns föräldrar som i vissa stadsdelar väljer bort att ha barnen i förskola. Därför ska de nu gå ut och knacka dörr hos de föräldrar som valt bort förskola samt skicka ut enkäter. Här ska "förskoleskolkarna" identifieras, dokumenteras och åsiktsregistreras.

– Vet man inte om att det är bra med förskola, eller har föräldrarna bedömt att mitt barn mår bra av att vara tillsammans med mamma eller pappa? Vi vill ha underlag för att veta varför man inte går, säger Ana Maria Deliv, kvalitets- och myndighetschef på förskoleförvaltningen i Malmö.

Det KAN ju vara så också att föräldrar inte tycker att den förskoleverksamhet som Malmö stad erbjuder alltid håller hög kvalitet. Men se även där har de rödgröna i Malmö tänkt till. Innan Alliansen införde en barnomsorgspeng så stoppade S alla som försökte starta privat pedagogisk omsorg. Under flera år har kommunen också fasat ut de kommunala dagmammorna, då verksamheten anses för dyr: "de kan inte ta emot lika många barn som förskolan". Inte heller har de infört vårdnadsbidrag - så då finns det ju bara förskola, som då en majoritet måste välja - men nu alltså många ändå väljer bort.

När jag chattade med Anders Rubin, S, kommunalråd i Malmö om krisen i förskolan (jag var inbjuden av Sydsvenskan att delta), så tryckte han mycket på att det är viktigt att barn vars föräldrar har invandrarbakgrund går i förskola. Det kan säkert vara en fördel för barn att gå några timmar i veckan, men … då måste naturligtvis förskolan hålla en hög kvalitet - och framförallt ha svensktalande personal, för annars risker barnen att fara mycket illa - kanske mer än andra barn, som kommer från mindre utsatta områden.

Tills de rödgröna har fått ordning på alla problem som följer i spåren av förskolekrisen i Malmö, borde de i ärlighetens namn göra två saker: Införa fler barnomsorgsalternativ - även vårdnadsbidrag, men kanske även tänka lite större än att förskolan ska vara lösningen på allt. Vill de satsa på att lära barn svenska och samtidigt integrera människor i samhället, varför inte prova Flens exempel och satsa på "mammasvenska".

Ett annat problem är att det alltid hänvisas till att förskolan är bra för barn i utsatta områden … enligt utländska undersökningar. För i Sverige har finns det ingen forskning under de senaste 30 åren som visar vilken effekt förskolan har på barns utveckling och lärande. Vi vet alltså inte vilken effekt dagens förskola har på barn. Det enda vi vet är att svenska barn under över två decennier uppvisat allt sämre resultat i skolan enligt PISA-undersökningen. Och … skolresultaten har försämrats i samma takt som allt fler barn gått i förskola, men om de försämrade skolresultaten beror på förskolan vet vi inte eftersom de forskare som vill forska på det här hela tiden får avslag när de söker pengar för forskning. Varför nöjer sig svenska journalister med hänvisningar till utländsk forskning, som ändå inte säger något om svenska förskolor och deras effekt på barn i Sverige och varför ifrågasätter inte några journalister - eller Uppdrag Granskning att det saknas forskning och att forskarna får avslag på att forska kring det här?

Sedan undrar jag verkligen över varför de rödgröna stoppar privata förskolor, när de nu har en sådan total kris och inte ens klarar av att erbjuda plats till de barn som står i kö. Malmö stad silar mygg och sväljer kameler, när de släpper igenom mobila förskolor, förskolor på giftig mark - men på tveksamma grunder stoppar privata alternativ.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var fjärde förskola fastnade i kontroll i Malmö

Förskolorna tvingas bryta mot reglerna

SSU vill ha obligatorisk förskola

Rekordmånga anmälningar mot Malmö stad

Skolinspektionen granskar förskolekön

Skolinspektionen riktar kraftig kritik mot förskolor i Rosengård

Stressade barn i stora barngrupper oroar personal

Gift i marken vid förskola

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Foto: Adam Dawson (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En gång i tiden såg Alva Myrdal små barn springa omkring själva på gatorna, när deras mammor arbetade. Det var en orsak till att daghemmen kom till. Men någonstans på vägen så gick den ursprungligen goda tanken helt fel. Från att barnen skulle erbjudas en trygg plats att vara på när föräldrarna arbetade - så blev daghem, förskola och skola för ettåringar och ett ställe som alla barn SKULLE vara på, för att utvecklas "normalt".

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi sa på ett seminarium nyligen att hon ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent:

"Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån".

Nu har det här med övertron på förskolan faktiskt gått så långt att det finns barn som går året om … och jag menar verkligen året om: Alla lov … HELA sommarlovet, HELA påsklovet, jullovet, höstlovet.

Barn som aldrig är lediga.

I Botkyrka som skrutit om att de erbjuder 35 timmar i veckan till föräldralediga, så att föräldrar ska ha riktigt långa dagar till sina små när det är hemma med syskonet, har nu larmklockan slagit till. De har märkt att den här ensidiga informationen om att barn ska vara i förskola så tidigt som möjligt, så långa dagar som möjligt, har lett till att många barn aldrig får ledigt. Därför har de nu infört nya regler som innebär att alla barn till föräldralediga ska har rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet - och dessutom har de infört … hör och häpna … att föräldrar som har semester inte längre får nyttja förskolan till sina barn när de är lediga.

Det är faktiskt så att man knappt kan tro att det är sant. Finns det föräldrar som utan särskilda skäl, faktiskt lämnar sina små barn långa dagar året runt. Varför? Om barnen går så långa dagar året om i en bullrig, stressig miljö … hur blir barnen då? Så jobbiga att föräldrarna inte orkar med dem, kanske? VILL de kanske därför inte ha barnen med sig ens under semestern. VAD säger det egentligen om det samhälle vi har skapat?

Och jag vet att det här är känsligt och det är därför ni inte kommer att få läsa dessa rader i en papperstidning någonstans, eller se Uppdrag Granskning göra ett reportage, utan bara på den här bloggen. Men jag tycker faktiskt att vi har skapat ett mycket dåligt samhälle om vi har många små barn i vårt land som ALDRIG får en sammanhängande ledighet med sin familj. En familj som dessutom väljer att ta semester utan sina små barn. Det gör mig så upprörd att barn har så lite skydd, så lite rättigheter i det här landet att det här förekommer i en endaste kommun att små barn går hela året i förskola. Och tyvärr, det händer säkert inte bara i Botkyrka, utan är dessvärre säkerligen vanligt i många andra kommuner också. Dessutom sker den här året-runt-passningen på skattebetalarnas bekostnad till den största delen. Pengar som skulle kunna gå till att minska barngruppernas storlek och anställa mer personal. 

Det här kan inte fortsätta, utan det måste till en förändring direkt!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk


Facebook nollställer med jämna mellanrum alla likes på den här bloggen. Inte på alla inlägg, utan det verkar mest vara de mest populära. Hur utbrett det är - är förstås svårt att veta. Jag har skrivit till dem några gånger där jag VET att jag haft fler än de få som plötsligt syns. Ibland återställer de. Det här inlägget har haft över 63 000 likes och är nu nollställt och har sedan dess bara några få nytillkomna. Bilden nedan visar hur det såg ut i augusti 2014 …

Läs också:

Vill DU vara med och skapa tydliga politiska ramar för ett samhälle med ett större barnperspektiv. Skriv då på och sprid den här namninsamlingen: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036

Nya Föräldraupproret

Alla förskolebarn får rätt till sommarlov

Botkyrkas nya regler om barns rätt till ledighet: http://www.botkyrka.se/SiteCollectionDocuments/Barn%20och%20Utbildning/Forskolor%20och%20pedagogisk%20omsorg%20i%20Botkyrka/Regler%20för%20förskoleverksamhet%20pedagogisk%20omsorg%20och%20skolbarnsomsorg.pdf

Så här lät det i Botkyrka 2012: När vi införde 35-refomen fanns det internt en stor oro för att barnens vistelsetider skulle öka.

Rapport från en skola i Botkyrka: "Rapport från en vårtermin i kaos".

Förskolebarn saknar skydd

Allt fler ettåringar i förskola

Låga påhopp på hemmaföräldrar är aldrig okej

Eftersom Newsmill lagt ner sin sajt försvann också inläggen. Lägger därför ut en del av det jag fått publicerat där, här i bloggen i stället. Nedanstående skrevs 2011.

Skärmdump från Expressen. Liza Marklund anser att det
är grov barnmisshandel att ha barnen hemma.

I Sverige har svenska folket röstat fram en regering som står för valfrihet och många barnomsorgsalternativ – även hemmaalternativet. Alla människor har olika mål och drömmar med sina liv, eftersom vi lever i en demokrati bör respekten för det alltid finnas med i samhällsdebatten. Hur kan det då anno 2011 vara okej att formulera sig i stil med "kvinnor som inte lyfter blicken från spisen sviker sitt eget släkte". En liten hånfull stämpel på de kvinnor som väljer att stanna hemma längre för att ge sina barn tid.

Proffstyckare som hånar och förlöjligar gräsrotskvinnorna för deras livsval – sviker sitt eget släkte…. skulle jag vilja säga istället.

Under de tio år jag arbetar ideellt för hemmaföräldrarnas, både mammors och pappors, rätt att välja bort standardlösningen (med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder), så har jag sett ändlösa påhopp från framförallt kvinnor på dessa starka mammor och pappor – som egentligen bara har en harmlös önskan – att få ge sina barn tid. Att själva få ansvara för deras vård och omsorg under de första åren. Hemmapapporna omnämns aldrig i proffstyckarnas påhopp. Det gör det nämligen enklare att lägga ribban för påhopp riktigt lågt om de låtsas att de enda som är hemma med barnen är kvinnor. En utstuderad härskarteknik, mot vanliga små gräsrötter som inte har en chans att försvara sig eller få sin röst hörd.

Jag skulle kunna förstå proffstyckare som Liza Marklund (Aftonbladet), Katerina Janouch (Expressen), Karin Thunberg (SvD). Heidi Avellan (Sydsvenskan), Anna Larsson (SvD), Elisabet Olsson (Expressen)med flera, om deras ständiga påhopp på hemmaföräldrarna – och framförallt kvinnorna – handlade om föräldrar som på något sätt skadade sina barn. Om de knarkade, söp eller misshandlade barnen. Men hemmaföräldrarnas enda brott är att de vill ge sina barn tid. De vill ge dem den närhet, kärlek, omsorg som de anser att barnen behöver och har rätt till för att få en stabil grund att stå på.

De här nedlåtande artiklarna som ständigt skrivs om hemmaföräldrarna påminner lite om forna tiders häxjakt. De här proffstyckarna har bestämt sig för att till varje pris krossa just hemmamammorna och med alla medel försöka få dem att rätta in sig i ledet och göra samma livsval som de själva.

Varför?

Anno 2011, varför kan inte respekten finnas för att människor gör olika val här i livet. Karriär och barn – javisst – men inte nödvändigtvis samtidigt. Under hemmaåren med barnen så utvecklar du som förälder en mängd egenskaper som du har stor nytta av i din senare karriär. Många starka hemmaföräldrar bildar nya nätverk med andra starka hemmaföräldrar – för stark måste du vara i ett land som Sverige – där de osakliga och låga påhoppen haglar över de som väljer att ge sina barn tid. De händer i ett land där det hur man får uttrycka sig om människor annars är är starkt reglerat i lag och överträdelser beivras. Testa och byt ut ordet hemmaföräldrar/hemmafru mot invandrare i något av de vanliga påhoppen och bilden blir genast en annan.

Katerina skriver att hemmaföräldervalet förutsätter en man. Jag skulle vilja vända det till att det förutsätter två föräldrar och möjligheten att försörja en familj på en lön. Sedan kan båda arbeta 50 procent och turas om att vara hemma, eller så är mamman hemma ett år och sedan pappan, eller så är en hemma på dagarna och en jobbar kvällar och helger. Jag har varit i kontakt med föräldrar som valt en mängd olika lösningar, men bara för att en är hemma abdikerar inte den andra föräldern som arbetar utanför hemmet per automatik, vilket proffstyckarna ofta får det till. Med den logiken så innebär det alltså att en majoritet av Sveriges barn står utan föräldrar vid ett års ålder då, de flesta väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis.

Hemmaföräldrarna satsar på teamwork, downshifting och relationer istället för konsumtion.

Under den period i livet när barnen är små, inrättar de sina liv efter hur de anser att barnen ska få den bästa uppväxten. Är det verkligen ett så stort brott att det förtjänar dessa återkommande påhopp på hemmaföräldrarna. För låt oss vara ärliga. Dessa påhopp förstör verkligen för hemmaföräldrarna. Den dag de är redo med nya erfarenheter och kunskaper att återgå till arbetslivet igen, så har de fått en loserstämpel och en dumstämpel på sig, på grund av de ständiga påhoppen i media.

Det är kanske där vi ska börja lägga fokus istället. Ska vi i framtiden ha ett samhälle som tillåter diskriminering och påhopp på hemmaföräldrar? Eller ska vi ta och sätta ned foten och sätta stopp för det här? Jag tycker att den här mobbningen har pågått alldeles för länge ärligt talat.

Jag vet att Katerina pratar om hemmafruar. Tyvärr kan jag bara säga att det finns de som lämnat öppet mål i den debatten genom att envisas med att kalla sig hemmafruar, i stället för hemmaföräldrar. Något jag ofta kritiserat, till synes för döva öron. Vid en förfrågan till en annan organisation (som jag trodde var för hemmaföräldrar men som alltid går ut och pratar om hemmafruar) om de inte arbetar för att också pappor ska kunna vara hemma, fick jag till svar att ”männen får föra sin egen kamp”. De tänkte därför fortsätta att kalla sig hemmafruar eftersom de då också fick uppmärksamhet i media.

Hemmaföräldrars nätverk arbetar för att både mammor och pappor ska kunna vara hemma – vi kämpar självklart för både mammor och pappor. Vem som är hemma är det upp till föräldrarna att bestämma själva. Och pappor är också hemmaföräldrar. Men i mindre utsträckning än mammorna, precis som fler som arbetar inom barnomsorgen är kvinnor. Nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, något som proffstyckarna konsekvent väljer att blunda för.

I Sverige väljer många föräldrar att ge sina barn tid och de gör olika livsval. Vi har hemmaföräldrarna och föräldrarna som väljer att hämta tidigt på dagis samt föräldrarna som hittar andra barnomsorgslösningar, som dagmamma. Gemensamt för dem alla är att de väljer bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Och för det får de finna sig i att bli ifrågasatta.

Än så länge har vi lite valfrihet kvar trots kommunernas ständiga försök att fasa ut dagmammorna, proffstyckarnas påhopp på hemmaföräldrarna och jobbskolkarstämpeln på de föräldrar som arbetar deltid och hämtar barnen tidigt.

Nu är det dags att vi slår vakt om den valfriheten och sätter stopp för den här rent skamliga hetsen mot alla de som INTE väljer standardlösningen. Vi har en regering som säger sig stå upp för valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ. Det  tycker jag vi ska respektera. Med andra ord, det är dags att hyfsa debattnivån.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Det medmänskliga uppdraget - alla kan göra något

Foto: Clover_1  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Personerna på bilden har inget samband med artikeln)

Som småbarnsförälder så önskar du så ofta att du hade mer avlastning - i vårt fall avlastning över huvud taget. Makens föräldrar dog tidigt och mina hade fullt upp med sitt. Pappa med ny familj - mamma med sina hundar, syrran med sitt liv med make men utan barn och resor och annat kul. Där satt vi och tyckte synd om oss själva - och fick hitta sätt att avlasta varandra i stället under småbarnsåren.

Ändå ångrar jag inte att jag hjälpte min pappa väldigt mycket med mina småsyskon under småbarnsperioden, inte heller har jag surat och vägrat hjälpa syrran med hennes barn - det har liksom varit en självklarhet. Vi bor så nära och barnen har vuxit upp väldigt nära mig.

Ibland har jag funderat över varför … VARFÖR är jag inte bitter eller sur, varför försöker jag alltid hitta en bra balans och finnas för andra - UTAN att utplåna mig själv. Två namn poppar upp i mitt huvud: Gösta och Inga-Maj. Min pappas bror och hans fru. De bodde i ett stort rött hus på Vikingshill, Värmdö och deras hem var alltid öppet för oss barn … för systrarna Lidman. Vi tog deras omtänksamhet för given, deras bestyr med att ordna trevliga jular eller bjuda på fantastiska middagar, den tid de tog sig för att finnas där och lyssna på oss barn, den trygghet de gav - känslan av att någon alltid fanns där för att hjälpa och stötta… tryggheten av att ha en stor familj, att höra till … vi i släkten Lidman.

Jag fick aldrig tillfälle att tacka Gösta och Inga-Maj för allt de gjorde för oss barn, för att de fanns där och gav oss trygghet, tid och kärlek. Helt enkelt för att jag tog det de gjorde för givet och inte förstod bättre - förrän nu flera år senare. Men någonstans där i sin himmel så hoppas jag att de ser att jag nu ger vidare som goda ringar på vattnet det de gav oss barn. Mitt tack och min gåva tillbaka är att jag ger vidare … jag försöker dels finnas där för min syster och hennes familj och alla de fyra barnen. De hör hit och jag vill vara en lika bra moster till dem som Gösta och Inga-Maj var faster och farbror till mig. Jag vill vara deras trygghet och stöd. Samtidigt vill jag ge ännu mer också till andra människor … när jag kan och när jag orkar. (Man får ha dåliga dagar :) ). Jag vill ge stöd, råd och inspiration till andra föräldrar, att framförallt satsa på att ge sina barn tid.

Åren har snurrat på och nu står jag mitt i livet och VET att det enda som betyder något är relationer, att vi människor hjälps åt och gör något lite varje dag för varandra. Allt blir så mycket lättare och så mycket bättre - och jag är säker på att en del kommer tillbaka, men framförallt så hoppas jag att det jag ger - ska andra ge vidare i sin tur. För alla som funderar över livet och vad lycka är - vidga vyerna och  se dig omkring … jag tror lyckan finns i dina handlingar, inte i vad livet kan erbjuda dig, utan vad du kan ge andra. Kan du göra skillnad? Ja, varje dag. Se dig omkring, vad lider vi i Sverige störst nöd på? Inte saker, inte konsumtion - utan tid för relationer. Vi har flest ensamhushåll i världen, vi är nog ensammast i världen. Men det kan vi ändra på, börja nätverka gör skillnad redan i dag. Alla kan göra något.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Förskoleupproret raderar inlägg

Foto:dbrus (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Alla föräldrar vill att vi ska ha en bra förskola - även de som väljer annan omsorg som dagmamma eller omsorg i hemmet. Det är ju självklart. Många som väljer att stanna hemma längre, är ju också själva förskollärare eller barnskötare - och självklart vill de ha en så bra arbetsmiljö som möjligt för barnen och sig själva. Hur ska de annars klara av att göra ett bra jobb.

Men HUR vi når fram till en bra förskola med mindre barngrupper och fler personal, kan vi faktiskt ha olika åsikter om. Sveriges försvar kostar i dag 42 miljarder om året. Förskolan kostade 2012 - 60 miljarder kronor. Ändå finns det så många som anser att den där subventionen på cirka 157 000 kronor per barn och år ska öka till 400 000 kronor per barn och år. Mer pengar ska lösa förskolekrisen. Miljarderna ska rulla av skattebetalarnas pengar - allt i ett försök att ge de små barnen allt det som en förälder kan ge i hemmet: God omsorg, närhet, kärlek, socialt samspel, god anknytning och pedagogik.

Pengar som ska tas var ifrån? Och går det ens att ge ALLA barn i Sverige den ultimata uppväxten som de har rätt till. Kan vi någonsin kvalitetssäkra eller skapa sådana förutsättningar på alla förskolor att de kan ersätta det föräldrarna kan ge, under barnets första år?

Nej, jag tror tyvärr inte att pengarna räcker till att ge alla barn det här. Några 400 000 kronor per barn och år kommer vi aldrig att kunna skaka fram, utan att försämra sjukvård, skola och äldreomsorg väsentligt. Men för de föräldrar som arbetar och inte har något val så ska vi ha en förskola som ger barnen så bra dagar som möjligt. Det kommer dock att kosta och föräldrarna får nog börja tänka i nya banor och inse att de måste öppna plånboken för att vi ska nå dit. Maxtaxan har faktiskt legat still sedan 2002!

Sedan finns det de som tänker ett varv till och faktiskt ser flera lösningar på förskolekrisen:

- Indexreglerad maxtaxa
- Föräldrar får betala en timkostnad om de nyttjar förskola samtidigt som de har andra subventioner som föräldrapenning.
- Fler barnomsorgsalternativ som: flerfamiljssystem, fler dagmammor och fler barn som har sin omsorg i hemmet med en subvention

Tyvärr så släpps inte dessa föräldrar som ser fler möjligheter fram i debatten. Nyligen raderade administratören i facebook-gruppen "Förskoleupproret" flera inlägg med motiveringen att "det kom mer att handla om att barn kan ha annan omsorg än förskola".

Behöver det vara en motsättning? Ett problem? Är det inte bra att föra fram fler alternativ i debatten för hur vi ska lösa den här förskolekrisen, som har skapats av ett gammalt "köttben" (maxtaxan) från valet 1998 som Göran Persson, S, slängde in i slutet av valrörelsen, utan närmare eftertanke.

Här sitter vi nu med effekterna av maxtaxan - och frågan hur vi ska lösa problemen med att förskolan saknar pengar … i alla kommuner över hela landet.

Det verkar också finnas en stor rädsla hos vissa pedagoger när vikten av fler barnomsorgsalternativ förs fram. Som en pedagog skrev i gruppen:

"När ni läst tre och ett halvt år på universitetet till förskollärare, då kan ni kanske göra lite av det vi gör på förskolan hemma".

Ibland undrar jag vad den där förskollärarutbildningen lär ut … egentligen. För vad vinner man på att utexaminera pedagoger som uttrycker sig så här. Det väcker bara ilska och debatten kan hamna så fel om man går i diskussion om ett sådant uttalande. För det har inte med utbildning att göra - utan med förutsättningar. Även om just den här pedagogen bara hade ett barn att ta hand om hela dagarna, så skulle hon tyvärr aldrig kunna ersätta det en förälder kan ge. Det är bara att inse att förskollärarutbildningen skulle behöva kompletteras med kunskap i: utvecklingspsykologi, anknytning och neurobiologi. För uppenbarligen så saknas den kompetensen hos en person som uttrycker sig så klumpigt.

Förskolan kan bli ett komplement till hemmet - men aldrig ersätta det. Och det är ju i princip nästan vad som händer i dag när vissa barn går 50 timmar eller mer i förskola, i stora barngrupper med få personal. Balansen saknas och det får naturligtvis konsekvenser.

Det är hög tid att vi ser till att föra debatten till en högre nivå och börja diskutera familjepolitik och vilka ramar vi ska ha där. Personligen ser jag gärna mycket mer valfrihet. Det tror jag att alla vinner på och att vi kommer att få föräldrar som är så mycket mer nöjda.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.S 14 maj.

Jag har nu haft en dialog med en av de ansvariga bakom Förskoleupproret och det handlar om ett inlägg som raderades och är inget som förekommit sedan dess. Bra att veta och Hemmaföräldrars nätverk och Förskoleupproret satsar på att ha ett bra samarbete och en bra dialog, för våra allra minsta :)

Läs också:

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Kunskap om anknytning saknas i förskolan

Ge föräldrar möjlighet att själva ta hand om sina barn

P4: Ge föräldrar möjlighet att vara hemma med sina barn

Lärarförbundet siktar högt - men missar helt

Foto:Domesticat (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

"Det drabbar ytterst barnen och deras rätt till en utbildning av hög kvalitet", säger Eva-Lis Sirén angående de stora barngrupperna och den låga personaltätheten. Hon har nämligen skrivit till regeringen nu och krävt mindre barngrupper och mer personal så att landets ettåringar ska få den utbildning de har rätt till.

Äeh, seriöst … är prio ett för en ettåring en "utbildning av hög kvalitet".

Tyvärr men för barn mellan ett - tre år är det absolut viktigaste att få närhet, kärlek, en god anknytning och en god omsorg. Det lilla barnet behöver någon som kan svara på barnets signaler och ge barnet vad det behöver i en lugn och bullerfri miljö.

Lärarförbundet som har drivit igenom den här synen på det lilla barnet som färdig människa redo att gå ut och möta världen på egen hand och ta klivet ut i skolan som en ELEV … är faktiskt medskyldiga till den kris vi ser i förskolan i dag. De har en fullkomligt horribel syn på det lilla barnet, så långt ifrån verkligheten som man kan komma. Lägg till det maxtaxan och det faktum att den legat still sedan den infördes 2002 samt förskolans utökade uppdrag och den allmänna förskolan - och voilà där har vi förklaringen till de problem vi ser i förskolan i dag.

Det ser precis lika illa ut i ALLA kommuner oavsett vilket parti som styr. Och det beror på en rad mindre genomtänkta beslut, som gett kommunerna helt orimliga ramar att arbeta under, där pengar helt enkelt saknas.

I det här läget finns det bara en väg att gå och det är att börja tänka om och tänka nytt. Förskolan kostade 2012 - 60 miljarder kronor. Hur många miljarder till förväntar sig Eva-Lis Sirén att skattebetalarna ska bistå med? Finns ens dessa pengar. För höja skatterna i ett land som toppar skatteligan är ingen lösning, så då återstår att ta från det gamla, de sjuka eller från skolan för att omfördela dessa pengar till förskolan. Har vi ens råd att låta ALLA barn tillbringa det mesta av sin vakna tid i förskolan. Många barn har i dag 50-timmarsveckor - längre tid än föräldrarna är på arbetet.

Nej, vi har en omöjlig situation i det här landet just nu och det går inte att fortsätta så här längre. Höj maxtaxan och minska förskolans uppdrag. De föräldrar som vill använda sig av förskola när de inte arbetar, bör få betala en timpenning för det. Vill de till det ha lunch för sina småttingar i förskolan … så får de betala för det.

Det kan låta hårt men jag är helt övertygad om att alla de föräldrar som vill ha sina ettåringar i förskolan 30 timmar eller mer, när de är hemma med syskon - kommer fortare än kvickt att börja tänka om ifall de får betala för det. Dessutom är det hög tid att sluta sprida myter. För att tala klarspråk: Sluta lura i föräldrar att små barn behöver pedagogik i en förskola för att utvecklas och må bra.

En förskola med lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal, kan bli en bra plats för de barn som måste vara där när föräldrarna arbetar för att de vill eller måste. Den kan också bli ett bra komplement för lite äldre barn i brist på lekis eller kyrkans barntimmar. Verksamheter som numera bara finns i en del kommuner, också det på grund av maxtaxan. Men faktum är att den gamla kommunistiska utopin att låta alla barn tas om hand om av staten för den ultimata uppväxten, varken kan eller kommer någonsin att kunna förverkligas, utan ett enormt lidande för barnen. Det är en ekvation som inte går ihop. Den har redan testats … och förkastats.

Nu får Lärarförbundet ta sitt ansvar och sluta sprida myter av ideologiska skäl. Sveriges barn behöver en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund - inte myter. Och framförallt är det dags att se till att vi får en förskola som anpassas efter barnen - och inte en där barnen ska anpassas till förskolan. Allt på grund av att vissa väljer ideologi framför barnens väl och ve.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Fler barn än någonsin i förskolan

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Foto: encric archivell (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Hemmaföräldrars nätverk: I det gamla DDR skulle alla barn placeras i förskola tidigt. Föräldrarna skulle ut och arbeta och jämställdhet skulle uppnås genom att båda arbetade heltid. Hur kom dessa tankar att implementeras i svensk familjepolitik? Rakt av utan närmare riskanalys, när vi nu ändå har facit i hand hur det gick för DDR?

Det saknas många viktiga pusselbitar hur mycket DDR har infiltrerat Sverige och svensk politik, eftersom vi inte ännu har gjort upp med kommunismen och då Stasiarkiven förblir dolda för gemene man. Men det vi vet är i alla fall att DDR:s skolpolitik ligger till grund också för svensk skolpolitik. Och Sverige har dessutom haft täta kontakter med DDR och sett till att utbilda lärare i det ”rätta” ideologiska synsättet under decennier: ”Under 1970- och 1980-talen åkte tusentals svenska lärare, rektorer och annan skolpersonal på utbildning i kommunistdiktaturen DDR.
 Många av dem finns i dag i såväl Säpos som Stasis register”, skriver Mikael Bergling och Fredrik Nejman på skolvarlden.se

Socialdemokraterna var det drivande partiet bakom att skapa en enhetsskola efter DDR-modell. En skola som till stor del skulle följa samma läroplan som den i DDR. Stasiforskaren Birgitta Almgren beskriver i sin senaste bok, ”Inte bara spioner…: stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget”,  hur Stellan Arvidsson socialdemokratisk riksdagsledamot, rektor för lärarutbildningen i Stockholm och nära vän med Tage Erlander, var en av de mest drivande bakom DDR-samarbetet och han titulerade sig även som ”ansvarig för den svenska enhetsskolan”.

1989 föll muren och DDR - och en ideologi som var tvungen att stänga in sina medborgare och hota dem till livet för att de inte skulle fly, hade nått vägs ände. Men decennier av utbildningsresor och infiltrering från DDR:s sida i Sverige verkar ha bidragit till att vi i Sverige fortsätter på den en gång inslagna vägen – med DDR-inspirerade idéer kring det ”livslånga lärandet” – där alla barn ska fostras och formas efter en förutbestämd mall från förskolan och vidare i skolan. Numera förverkligad i den nya skollagen.

Hur ska man annars förklara allt det vi nu ser i och med den nya skollagens införande, där hemundervisning förbjuds (vem vet vad föräldrar kan indoktrinera sina barn med), allmän förskola från tre års ålder införts och allt fler röster höjs med krav om obligatorisk förskola (från främst S, VP och FP).  Hur kan vi acceptera att barn ska dokumenteras, åsiktsregistreras (i Uppsala fick förskolebarn frågor kring tro och etnicitet), genusstyras och slutligen korrigeras med manualbaserade program. Program som till exempel det omdebatterade SET, social emotionell träning som Skolinspektionen kritiserat och som används flitigt i förskolor och skolor, för att komma tillrätta med den ständiga ökningen av psykisk ohälsa och beteendestörningar hos barn.

Frågan är om det går att kvalitetssäkra och i läroplaner i detalj beskriva hur man ska få fram det ”perfekta barnet” i den ”perfekta pedagogiska miljön”.  Är vi inte på väg helt åt pipsvängen när man nu också kan se, hur till exempel barn som är födda sent på året och får ”medicin” i form av amfetamin, för att få dem att passa in bättre i gruppen. När många av dem bara är i en annan utvecklingsfas än de äldre barnen. Och vad hände med kunskapen om att alla barn är olika och följer sin egen utvecklingskurva? Ska inte barn få mogna i sin egen takt? Finns det inte längre plats för olikheter när den nya übermänniskan ska formas fram i pedagogikens namn?

Vi har teoretiserat barns uppväxt in absurdum och förlorat stora delar av barnperspektivet i vår iver att tro att vi kan skapa det perfekta kvalitetssäkrade barnet. Till det så har vi skapat modellen för vuxenvärlden att följa: Arbetslinjen. En arbetslinje där båda föräldrarna med politiska styrmedel ska tvingas att välja ”standardlösningen” och sätta barnet i förskola från ett års ålder, för att gå ut och arbeta heltid. Där jämställdhet inte längre handlar om att åtgärda orättvisor och ge människor samma livschanser – utan om att både män och kvinnor ska välja bort tid för barn, för heltidsarbete. Där allt fler skriker efter kvotering i allt från föräldraledighet till börsstyrelser och där föräldrar som väljer annorlunda ses som problem och får utstå ständig kritik i media. Det räcker med att de stannar hemma längre än ett år, väljer dagmamma istället för förskola eller väljer att arbeta deltid och hämta tidigare i förskola/hos dagmamma för att kritiken ska hagla. Valfrihet är inte okej – alla ska göra lika.

Mitt i all DDR-inspirerad politisk styrning, så finns barnen. Dessa små levande varelser som är under utveckling och som inte först och främst behöver gå i ”skola” i det livslånga lärandet från ett års ålder – utan som framförallt behöver närhet, kärlek, socialt samspel och god omvårdnad för att utvecklas efter sin fulla potential.

Med de nya kunskaperna som finns om neurobiologi anknytning, stress och vikten av fysisk rörelse för barns utveckling, så förstår alla som har tid och ork att läsa på, att vi i dag saknar många viktiga bitar i dagens familjepolitik/barnpolitik. Vi har helt enkelt inte byggt familjepolitiken på den kunskap som faktiskt finns kring barns utveckling – vi har byggt den på gamla DDR inspirerade teorier om hur man skapar de perfekta medborgarna i ett land. Därför är det högt tid att vi tar tag i vår historia och gör upp med dessa gamla kommunistiska idéer för gott och istället ser till att ”göra om och göra rätt”.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Publicerad 2012-06-19 första gången på newsmill.se

Läs också:

Svensklärarna i DDR - en studie av ett Stasiprojekt