Dags att stå upp för demokratin, vägleda och visa den rätta vägen

Foto: Skärmdump

Funderar lite över hur demokratin angrips all mer. I stället för att rösta på olika partier så ska vi tydligen numera slå på de som inte tycker likadant, kasta en tårta i ansiktet på dem, riva ner valaffischer eller skicka hat pm och mejl att någon är psykiskt sjuk (har drabbat mig från rödgrönt håll).

De som gör det här söker nu också mandat om att få ta över makten i vårt land. Hur tänkte de där? Det känns faktiskt inte särskilt förtroendeingivande.

Det får mig också att fundera över hur vi vägleder våra barn ut i livet. Och hur otroligt viktigt det är att vi lär barnen hur viktigt det är med demokrati. Ute i världen pågår nu mängder med krig där man slåss om saken i stället - inte ska väl vi också hamna där kan jag känna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

I socialismens namn … 

Läs också: 

Partiarbetare beskjutna i Borås

Facket uppmanade henne att rösta på S

Slå i spikar i partiledarnas huvuden

Lööf: Osmakligt med borgarpiñatas
– Det finns inte ord, säger centerledaren till SvD.
Händelsen där borgarpiñatas slogs ner av barn vid Vänsterpartiets 1 maj-firande i Malmö har mött stark kritik. Vänsterpartiet tar nu avstånd från händelsen och Annie Lööf, vars ansikte prydde en piñatas, menar att det hela är smaklöst.

En hammare i huvudet på Alliansen

I Sverige har inte alla barn samma värde

Foto: J.Lidman

Föds vi direkt in i ett kollektiv i dag - där vi som enskilda individer inte längre har något egenvärde. Där vi existerar endast som en del av kollektivet och först då får ett värde? Och hur blev det i så fall så? Är det ideologi? Snäva politiska ramar som alla ska tryckas in i?

Anledningen att jag reagerar är ett tv-inslag imorse om "dragarbarn" - alltså studiemotiverade barn som är positiva till skolan. Nu höjs det röster för att begränsa det fria skolvalet för att skicka tillbaka "dragarbarnen" till skolor där de inte utmanas på samma sätt. De ska tryckas tillbaka in i kollektivet enbart för att deras enda funktion ska vara att göra de icke studiemotiverade eleverna mer positiva till skolan.

Är det rätt att snäva in de politiska ramarna och ta bort det fria livsvalet och spela med människor som om de vore brickor i ett spel, där deras existensberättigande enbart ska handla om att maxa kollektivets slutresultat? Inte den enskilda individens?

I tv-inslaget ser jag en rektor lägga pannan i djupa veck, för han ser ett stort problem:

När de så kallade "dragarbarnen", alltså de som är studiemotiverade och positiva till skolan, försvinner - så får skolan problem. Rektorn berättar att "dragarbarnen" försvunnit från hans skola - därför vill han begränsa det fria skolvalet- "Dragarbarnen" ska finnas kvar för att motivera och höja studieresultaten för de andra barnen.

Är det bara jag. eller är inte det ett fundamentalt feltänk? Tänk om det faktiskt också är så att skulle "dragarbarnen" ha stannat i en skola som inte klarade av att utmana dem - så hade de inte alls fått samma skolresultat. Dessutom kanske det faktiskt går åt båda hållen. Där barn som inte är studiemotiverade. begränsar och stoppar "dragarbarnen" från att utvecklas. Och handlar allt om statistik? "Dragarbarnen" höjer visserligen skolans resultat statistiskt sett, men säger den något om ifall varje barn utvecklas efter sin optimala förmåga?

I Sverige har tydligen inte alla barn samma värde. En del finns till enbart för att göra andra mer studiemotiverade. Den här vänstervågen som sköljer över oss just nu, med sina snäva kollektiva lösningar på allt - känns faktiskt allt annat än bra.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling - skriv på för det fria skolvalet

Skolverket har inte utvärderat det fria skolvalet - men gör ändå negativa uttalanden

Om friskolor: Partiskt i public service

Rektorer kritiska till det fria skolvalet

Det fria skolvalet hotat om oppositionen tar makten

"Varför vill Mp begränsa elevers möjlighet att välja bort dåliga skolor"

Rätten att välja skola står på spel inför höstens val

Det fria skolvalet bryter segregationen

Fritt skolval är en fråga om rättvisa

Det fria skolvalet

Kommunaliseringen ett misslyckande

Snart ska väl även föräldraskapet genuscertifieras

Foto: dailycloudt (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hur bemöter man en krönika som är så verklighetsfrämmande att man blir fundersam över den tid vi lever i. Jag förstår att Aftonbladet vill ha krönikor som många läser … men måste man inte dra en gräns någonstans? Har en krönika inte mer värde än att den ska uppröra?

Natalia Kazmierska, krönikör i Aftonbladet, tar sig tid att skriva ner hur jobbigt hon tycker det är när vi (för ovanlighetens skull) faktiskt får se en bit av ett blottat bröst i en tidning…nej … nu talar jag inte om tv-reklamen vi matas med varje kväll, tidningsannonserna, de stora affischerna med reklam för underkläder eller annonserna som flashar förbi på facebook … jag talar om en artikel där vi får se Therese Alshammar amma sitt barn OCH tala positivt om moderskapet och hur utvecklande det är. Då är man nämligen omodern enligt Natalias sätt att se det.

Det som upprör henne är tydligen att facebook nu tillåter amningsbilder … och inte nog med det … de har mage att säga att det är "vackert och naturligt". Natalia är ändå så tillmötesgående att hon tillåter kvinnor att "amma var och hur de vill" (storsint), men ger samtidigt en liten brasklapp att vi ska komma ihåg att det här handlar om "ett svåruppnåeligt, stenålderfnöskigt kvinnoideal".

Ett lättuppnåeligt, modernt kvinnoideal är då alltså att flasha brösten utan en bebis i närheten … eller? För hon är noga med att slå ned på att kvinnor som ammar hyllas "till skillnad från de som blottar pattar utan en bebis i närheten". DET vet jag inte om jag håller med om … men hyllningarna kanske ser olika ut och kommer från olika grupper.

Som en slutknorr så likställer hon amning med att "kvinnor uppfyller traditionella mammaroller" - "och amingsbilder passar i KD-reklam" … se där det vet ju alla hur otroligt omoderna KD är som till skillnad från de rödgröna vill låta föräldrar bestämma saker själva kring barnen. Fatta … liksom … bestämma själva vilket barnomsorgsalternativ man ska välja, vem som ska vara hemma och hur länge, hur föräldradagarna ska fördelas och om man ska amma och hur länge. Fatta … OM föräldrar bestämmer själva kan de ju välja fel … Bättre då med de moderna rödgröna partierna som bestämmer ÅT människor.

Att ge sitt lilla hungriga barn mat … via bröstet … är faktiskt det naturligaste som finns. Hur det finns någon som kan ha stora problem med det förstår jag faktiskt inte … men det är väl den nya genusmedvetna trenden … där nu också föräldraskapet ska genuscertifieras och alla skillnader mellan män och kvinnor en gång för alla ska utplånas - och ni kan ju gissa hur amningen ställer till det.

Mitt i allt detta är jag ändå lite nyfiken på hur dessa människor ska göra med det sista "problemet" … graviditeten? Hur ska den genuscertifieras så att vi inte är så omoderna, ojämställda och stenåldersaktiga i framtiden?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ohly: Bröstpump fungerade när jag var föräldraledig

Det finns inte bara en lösning för att uppnå jämställdhet

Psykolog: Sluta försöka göra barn könsneutrala

Nej våra barn behöver inte försummas mer - tvärtom

Foto: sad_anime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Kanske skulle en del barn rentav behöva lite tillitsfull "försummelse"… Jag vet inte men jag har väldigt svårt att släppa den frasen, från en ledare i Expressen. För några dagar senare kom det ännu en larmrapport om att självmorden ökar bland våra barn och ungdomar. Då ska man känna till att många av dessa ändå medicineras med ångestdämpande mediciner. Dessa mediciner fick läkarna att jubla ett tag … självmorden såg ut att gå ner och man trodde sig ha hittat en "plåster-på-såret"-lösning för den livsstil vi har. För ja … jag tror faktiskt att det är vår livsstil och vår familjepolitik … eller brist på familjepolitik som har lett fram till det här.

Själv har jag alltid kämpat för att vi måste gå till grunden och till botten med VAD det är som gör att så många barn tar livet av sig. För att sedan förändra vår livsstil - förändra HUR vi låter barnen växa upp under den period som är den sköraste i livet … perioden när deras hjärna formas och de ska få en bra och trygg grund att stå på.

Vi föds ju faktiskt inte färdiga … redo att ta oss an livet med alla dess utmaningar. Vi kläcks inte ur ett ägg som små krokodilungar … vi människor är ett däggdjur som kräver kärlek, empati, god omsorg, närhet, anknytning och socialt samspel med någon som kan ge oss allt det där. Företrädesvis en förälder. 

Men trots att vi vet vad små barn behöver … trots att det finns forskning …så försöker vi frångå det och vara så moderna och skapa andra politiska ramar .. utifrån ett ideologiskt perspektiv, snarare än ett vetenskapligt. Där har vi pudelns kärna till den ständigt ökande psykiska ohälsan … tror jag.

Små barn är inte moderna, det går inte att stöpa om dem och tvinga in dem i en uppväxtmodell som de inte är mogna för. Vi forcerar fram en påtvingad självständighet för många små barn redan från ett års ålder. Vi separerar dem från deras trygghet och deras sammanhang … utan att i alla lägen erbjuda dem en ny trygg person och en ny trygg bas, som ger dem den anknytning, närhet, kärlek och goda omsorg som de har rätt till. En del barn kanske är mer robusta och klarar det här, andra är som små maskrosbarn och ser till att få det de behöver … men alla de andra? Är det de vi läser om i statistiken som tar livet av sig?

Vi håller just nu på med ett gigantiskt experiment mot bättre vetande, anser jag. Kunskapen finns, många påtalar sambanden mellan barnens första år och hur de senare mår och klarar livets utmaningar. Men allt möts (som jag sagt tidigare) av ett enda stort GÄÄÄSP.

Dessutom är det inte politiskt korrekt att tala om vad små barn behöver. Det finns ju faktiskt ett övergripande mål … en jämställdhetslinje och en arbetslinje. Men VAD säger att vi inte både kan vara jämställda och arbeta för vår välfärd. Men vi kanske måste omprioritera HUR mycket vi arbetar när barnen är små? Vi kanske måste göra det som många ser som helt otänkbart … ta fram nya politiska ramar med mer valfrihet, så att de föräldrar som vill kan ge sina barn tid, KAN göra det. Där de föräldrar som vill kan få en chans att skapa en bättre balans mellan familj och arbete, får en möjlighet till det.

Familjepolitiken är inte en av de fem viktigare frågorna det här valet, men det borde det verkligen vara.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Vill DU vara med och göra skillnad för de små barnen? Försöka vara med och förändra uppväxtvillkoren för dem? Är du emot mer styrning? Gilla då gärna följande sidor - och var med och gör skillnad och visa att vi faktiskt är många som inte tycker att barnen behöver försummas mer - vi vill att de ska få det de har rätt till: God anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel.

Läs också:

Vikten av god anknytning i förskolan

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola

Nya Föräldraupproret

Dela gärna länken till Nya Föräldraupprorets hemsida också.

Namninsamling för valfrihet och NEJ till obligatorisk förskola

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

Skärmdump från artikel

Nu har familjepolitiken kommit på tapeten igen. Det stressar uppenbarligen många journalister på Expressen - och i vanlig ordning tar de sikte på och försöker flytta fokus till hemmafrun.

Men sorry, det är inte längre det debatten ska handla om. Precis som Hemmaföräldrars nätverk har skrivit och berättat i debattinlägg, dialog med journalister, blogginlägg i över 13 års tid nu, så handlar det om TID FÖR BARN och BALANS MELLAN FAMILJ OCH ARBETE ….

Ur ett medmänskligt perspektiv så förstår jag Expressenjournalisternas oro. Undermedvetet så blir det stressande när föräldrar gör olika val - och extremt stressande när man gått från att följa en norm som en majoritet väljer, till att se hur en annan norm växer fram som inte längre handlar om standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. I stället ser dessa nu extremt oroade journalister hur allt fler föräldrar väljer mellan en mängd olika lösningar:
ibland är pappan hemma på heltid, ibland mamman, ibland jobbar båda 50 procent var, ibland väntar de med förskola tills barnet fyllt tre år, ibland hoppar de över den helt, ibland väljer de att gå ner i tid och minska tiden i förskolan kraftigt och så vidare. (Listan över HUR föräldrar fixar och trixar för att ge sina barn tid och hitta en bra balans mellan familj och arbete kan göras lång).

Det blir jobbigt då att tillhöra "gänget" som valt standardlösningen  … kanske särskilt då också om man själv bara flutit med i strömmen … tryggt uppmuntrad av Sven Bremberg på det numera nerlagda Folkhälsoinstitutet; FHI, - som varit med och spridit myten om att "dagisbarn blir duktigare i skolan" och som tillsammans med Lärarförbundet spridit myten att barn BEHÖVER förskola från ett års ålder, gärna långa dagar, året om, alla lov … så att de inte missar någon viktig pedagogik som en "outbildad" förälder inte kan ge dem.

Ytterligare påhejad av tidigare förskole- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som spädde på föräldrars känsla av att inte klara av att ha omsorgen om sina barn mer än ett år - genom att gå ut i media och säga att "en förälder aldrig kan ersätta en utbildad pedagog".

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi, ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent:

– Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån, sa hon på ett seminarium i våras.

I Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus och hänvisar till the Economist där 80-talisterna och 90-talisterna lovsjungs, enligt henne. De går superbra för dem nämligen. Det tar hon som ett bevis för att svenska barn nog snarare behöver lite mer försummelse - än mer tid med sina föräldrar.

Och det är här det blir fel.

Om hon känner så ska hon självklart omsätta det i praktiken i sitt eget hem, men … hon ska inte ta den åsikten som hon har och försöka göra politik av den (som jag tolkar det) och försöka påverka så att vi får mindre valfrihet och mindre möjligheter för de föräldrar som VILL ge sina barn tid - att ha olika verktyg (som vårdnadsbidraget) för att kunna pussla och trixa och ge sina barn den tiden.

Inte med ett ord så nämner Ann-Charlotte Marteus några väldigt viktiga saker i sammanhanget: Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar OCH de ständigt ökande sjukskrivningarna hos framförallt de kvinnor som valt standardlösningen. Det visar att familjepolitiken måste moderniseras. Och ja med mer valfrihet kommer fler att välja bort standardlösningen. Skapar det oro, otrygghet, ifrågasättanden hos de som valt den lösningen? Ta tag i det, gör upp med dessa inre demoner … är mitt tips. Men försök inte säga att just standardlösningen ska tryckas på alla föräldrar genom att de politiska ramarna ska snävas in ännu mer genom att ta bort den lilla valfrihetsreform som vårdnadsbidraget ändå är.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook

Namninsamling för valfrihet

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forskolebarn-saknar-skydd_331278.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/maxtaxan-straffar-foraldrar-som-valjer-deltid_3374993.svd

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1156630-hog-tid-for-en-ny-familjepolitik

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barnen-far-betala-ett-hogt-pris-for-s-forslaget_7893024.svd

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/01/02/kommentar-och-svar-om-vardnadsbidraget/

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2406266-dalig-ide-av-s-att-slopa-alternativen-i-barnomsorgen

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt men ingen forskar på varför

Lärarförbundet använder statistiken fel

Foto: Skärmdump från artikel på SVT.

Det är intressant med statistik och kan bli en viktig pusselbit när föräldrar ska fatta beslut kring barnen, men det är viktigt att presentera den så sanningsenligt som möjligt och utan en ideologisk baktanke även om man anser sig ha aldrig så goda skäl. Redan 2003 började Lärarförbundet prata om att de gjort en egen undersökning från Pisa som skulle visa att "dagisbarn blir duktigare i skolan än hemmabarn".

Jo, tjena. När jag mejlade dem och bad om resultatet sedan de justerat efter utbildningsbakgrund och utländsk bakgrund så valde de helt enkelt att inte svara. Förmodligen för att det inte fanns något resultat med evidens att presentera, men det behövs ju inte i Sverige känns det som.

Nu har Lärarförbundet gjort det igen och går ut vitt och brett med att de låtit Skolverket detaljstudera  PISA-undersökningen och där sett att förskolebarn har bättre skolresultat än hemmabarn. Tittar man närmare på den studien så har Skolverket tagit fram statistik som jämför barn som gått i förskola ett år - jämfört med barn som gått i förskola flera år. Det har alltså inte tittar specifikt på barn som haft annan omsorg än förskola, om jag tolkar deras ganska luddiga studie rätt.

Och skulle de ha tittat närmare hemmabarn kontra förskolebarn vad skulle de då rimligtvis ha fått fram för siffror? Jo om man utgår ifrån att PISA som mäter 5 000 skolelevers kunskaper enligt en mätning som gjordes på elever som gick i nian 2009, så ska vi i den gruppen hitta hemmabarnen. Men hur många då för att kunna dra några slutsatser? Barnen har ju valts ut slumpmässigt och inte utifrån barnomsorgsalternativ. Därför kan det ju faktiskt vara så att bara en eller två barn verkligen har varit hemma på heltid - de kan ju då knappas representera ALLA barn som varit hemma helt fram till skolstart.

Eleverna i Lärarförbundet specialstudie var alltså födda 1994 och gick alltså i förskola någon gång i mitten på 90-talet.

I dag går 95 procent av alla barn i åldern 1-5 år i förskola.

Av de barn som föddes 1995 och ingick i PISA-studien har jag ju inte detaljerad statistik över när samtliga barn började i förskola, eller hur många i den gruppen som gick i familjedaghem - och hade lekis några timmar i veckan - vilket var vanligt vid den här tiden. Eller hur många som var hemma. Eftersom barnen är slumpmässigt utvalda så finns det alltså inget statistiskt säkerställt material för att kunna ställa just hemmabarn mot dagisbarn. Dessutom har barnen själva fått fylla i uppgifterna så vem vet HUR de fyllt i dem. Lekisbarnen (det fanns många lekis med verksamhet som riktade sig till dagmammebarn och hemmabarn  vid den är tiden, innan maxtaxan gjorde att de flesta fick stänga ner). Kanske har fyllt i att de gick i förskola/dagis. Återigen materialet är alltså inte på något sätt statistiskt säkerställt.

Det vi vet är enligt statistik från Skolverket att 1995 (när kanske många av de här barnen fyllt ett år) så gick 49 procent av alla barn på dagis och 14 procent i familjedaghem. 1996 gick 51 procent av alla barn i åldern 1-6 år på dagis och 13 procent i familjedaghem.

År 2000 när PISA-mätningarna startade och de första 15-åringarnas kunskaper mättes så fick vi det resultat som vi i dag mäter senare resultat i PISA mot - och där vi kan se ständigt sjunkande skolresultat sedan mätningarna började.

De barn som föddes 1985 och var med i de första mätningarna kanske började på dagis åren 1986 och 1987. Tittar man på statistik från 1986 så gick 33 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem. 1987 gick 35 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem.

Ska vi tolka statistik som Lärarförbundet gör så kan vi alltså se att ett statistiskt samband mellan flera barn i förskola och sämre skolresultat.

Hur man än vrider och vänder på det så finns det alltså ingenting statistiskt säkerställt i den tolkning av PISA-undersökningen som Skolverket har gjort. Barnen har ju själva fått fylla i uppgifterna och hur de tolkat frågan vet vi inte - inte heller hur många hemmabarn som finns bland de 5 000 som mäts varje år. Dessutom blir antalet hemmabarn av de 5 000 som deltagit så försvinnande lågt att till och med projektledaren för PISA - Magnus Oskarsson säger (som vi rapporterat om tidigare):

- Ja, det har vi och vi kan se att de barn som gått i förskola är duktigare i skolan det skiljer 32 poäng i studien. Men det är klart urvalet är väldigt litet och man ska inte dra för stora växlar på det hela.

Då ska man vara medveten om att den här studien från Lärarförbundet slås upp stort och nu även används av de politiska partierna för att försöka få in de där sista fem procenten av alla barn som inte har förskola i dag - in i systemet.

Det här att använda statistik som ett politiskt styrmedel för att få alla föräldrar att göra likadant, trots att det dessutom inte finns någon forskning i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - känns väldigt fel, väldigt vilseledande och faktiskt väldigt fult.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Svenska föräldrar är grundlurade

Mp anser att skattepengar ska gå till 30 timmar i veckan till föräldralediga - även under alla lov

Miljöpartiet i Solna går nu till val på att införa 30 timmar för föräldralediga också alla lov. De är mycket upprörda över att alla små barn till föräldralediga numera "bara" får gå 15 timmar i veckan alla lov, i Solna.

I Botkyrka där S införde 35 timmar till föräldralediga fick de till slut ta och styra upp det hela när barnen aldrig fick ledigt och införde då rätt för alla barn till föräldralediga att få fyra veckors sammanhängande ledighet. Med tanke på hur blogginlägget om barns rätt till en sammanhängande ledighet har svept fram över nätet (över 230 000 personer har läst det, dags dato) - och med tanke på den respons det väckt från föräldrar som förstår vikten av balans mellan förskola och familjeliv samt hur det mottagits av pedagoger i förskolan … (med glädje: "skönt att någon äntligen vågar ta upp det här") - så blir jag ganska ställd av Mp:s utspel.

De tycker alltså på fullaste allvar att skattepengar ska till att låta små barn till föräldralediga, gå 30 timmar i veckan … ALLA LOV, utan särskilda skäl. Men är det verkligen välfärd? Är det dit skattepengar ska gå?

Och VEM tänker på personalen? När ska de få ledigt? Ska de aldrig få ha lugnare perioder på året? Vad kostar det att ta in vikarier alla lov för att så många barn till föräldralediga går nästan full tid - året om … och nästan helt gratis dessutom. Varför inte ta de pengarna som i dag går till förskolorna för att bekosta det här (kostnader för personal, vikarier, frukost och lunch), till att i stället minska barngrupperna? Det känns som ett väldigt mycket mer effektivt sätt att använda skattepengarna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Hög tid för en ny familjepolitik

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt - men ingen forskar på varför

Foto: Nathan Csonka (FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personen på bilden har inget samband med artikeln

Nedstämdhet, oro, irritation eller sömnsvårigheter … 57 procent av alla 15-åriga flickor säger sig ha besvär, men även pojkarna är drabbade. Mätningarna startade 1985 - och kurvan för ständigt ökande psykisk ohälsa hos våra barn har sedan dess också pekat uppåt och uppåt.

Det här får som vanligt inga stora rubriker i tidningarna. Det verkar mest bli ett enda stort: GÄÄÄSP! Inte heller får det de Etiska kommittéerna att bevilja pengar till forskning. Nu får ni ju inte heller i vanliga media läsa om hur forskare ansöker … och ansöker, om att få forska på varför barn mår så dåligt. Marianne Cederblad gjorde 1974 en studie som visade att dagisbarn hade höga nivåer av stress i blodet. För tio år sedan ansökte Uppsala Universitet om forskningspengar för att följa upp den studien.

Men icke … det är bara så att den som VILL forska på varför barn mår dåligt eller vilken effekt förskolan har på barn - får avslag.

Det vi inte vet … finns inte … eller …? Om det inte finns forskning så finns det ju inga problem och då kan man ju spekulera lite fritt som Sven Bremberg, ensamutredare på det som tidigare hette Folkhälsoinstitutet, FHI, alltid gjort. Han och Agnes Wold, läkare och engagerad i Fi, spekulerade ganska fritt för några år sedan och kom fram till att den psykiska ohälsan ökar för att barn är oroliga för om de ska få ett arbete.

En sådan slutsats rapporterar media förstås gärna om. Då behöver vi ju inte fundera på att ändra något i vår familjepolitik. Ja … ni kanske vet …att familjepolitik till och med är så ointressant nu för tiden att S, V, Mp och nu även M, tagit bort det helt som ett politikområde. Vi vet ju alla att standardlösningen med två heltidarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är det enda och bästa sättet att låta ALLA barn växa upp på.

Eller … vi saknar i alla fall forskning som motsäger att det skulle vara det bästa sättet … för forskarna får inga pengar för att forska hur det ligger till. (Och ja Uppdrag Granskning har fått alla fakta … men ni vet … GÄÄÄSP).

Den som läser på lite om anknytning kan läsa följande:

"Otrygg anknytning leder till att barnet som vuxen riskerar att drabbas av; ångest, oro och depression, psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter, substansberoenden, asocialt beteende, anorexi, bulimi och personlighetsstörningar".

Frågan vi bör ställa oss är väl … kan det finnas ett samband med att vi fråntagit föräldrarna ansvaret att själva bedöma NÄR det är lämpligt eller OM det över huvud taget är lämpligt … att barn går i förskolan. Nu väntar mer styrning runt hörnet där S tydligt deklarerat att ALLA barn ska in i förskolan, eftersom dagmammor, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet "bara" är barnpassning - och därför ska försvinna. Finns det någon som tror att den psykiska hälsan hos barn och ungdomar blir bättre av det? Att skolresultaten kommer att öka …

Nej, naturligtvis inte. Kliver man lite utanför boxen här och tar sig tid att tänka efter, så blir det ganska uppenbart att något är väsentligt fel. Ska ideologi gå före barnsperspektivet? I Sverige har det fungerat så i decennier nu … kanske dags att ändra på det och se till att dels få en familjepolitik att tala om .. och sedan dessutom se till att den vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Starkare relation till jobbet än till barnen

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Foto: Jude Freeman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu när det är supervalår så duggar tidningarna tätt av uttalanden från det rödgröna hållet med krav på mer detaljstyrning av föräldrarnas val kring de allra minsta små barnen. Och då tänker jag på det här med föräldraförsäkringen. Den ska kvoteras och tvångsdelas till varje pris.

Det är lite som med förskola. Det har aldrig varit ett uttryckt behov eller en önskan och drivkraft från Sveriges föräldrar att 95 procent av alla barn (ännu mindre 100 procent som verkar vara det nya målet) ska gå i förskola … men ändå ser det ut så i dag. 95 procent av alla barn mellan 1-5 år går i förskola.

Alla undersökningar under årens lopp har visat att en majoritet av föräldrarna vill ha många OLIKA barnsomsorgsalternativ: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet. På samma sätt är det nu med föräldraförsäkringen. 80 procent av föräldrarna vill INTE ha en kvoterad tvångsdelad försäkring.

Men ändå finns det fyra partier som driver det hårt …. år efter år: S, V, Mp och nu Fi?

Lite lakoniskt undrar jag bara … varför lyssnar de inte? Varför vill de nu ta nästa steg och öka styrningen än mer? Jag förstår att det handlar om ideologi … men ärligt med facit i hand när det gäller förskolan … blev det så himla bra att fasa ut de kommunala dagmammorna och snäva in de familjepolitiska ramarna än mer, så att föräldrar bara skulle kunna välja förskola? Blev det verkligen bra  för barnen att få in 95 procent av alla barn i förskolan? Blev det bättre jämställdhet för kvinnorna?

Med facit i hand: Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar för varje år. Skolresultaten sjunker och kvinnors sjukskrivningar bara ökar liksom den psykiska ohälsan även hos dem.

Nu har de rödgröna haft high life och kunnat styra människors liv i detalj. Been there, done that och resultatet blev ju inte direkt strålande om vi säger så. Varför skulle det då bli bättre om de nu får gå in och detaljsstyra även hur föräldrar fördelar föräldraledigheten.

Ibland behöver man inte forskningsstudier in absurdum … ibland behöver man bara lite sunt förnuft, kliva utanför boxen och släppa ideologin och se världen som den är och inte som man i teorin skulle vilja forma den.

Sveriges föräldrar har redan facit, nu är det deras val som avgör om vi kommer att ha fyra år med ännu mer detaljstyrning av människors privatliv eller om vi ska fortsätta på Alliansens linje med mer valfrihet. Den valfrihet som vi ännu bara sett morgongryningens rodnad av, i form av vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen som ökat valfriheten yttre pytte lite, men som ändå är ett steg i rätt riktning.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta

Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva

Ja vi är olika vi föräldrar - och tur är väl det

Foto: EvilErin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Behöver jag säga att man växer lite som människa när man går mot strömmen? Kliver utanför boxen - och börjar tänka i lite nya banor?

För att uppleva HUR utelämnad man blir när man lämnar den trygga strömmen och flocken, så måste man nog prova på själv och testa. Det går nog faktiskt inte att förstå annars. Vi människor är ju flockdjur, vi vill höra till och vi vill spegla och bekräfta oss i andra - för att känna att vi gör rätt. Och rätt är ofta att göra lika … om du nu då inte väljer en helt annan väg … och det är precis det föräldrar som väljer bort standardlösningen, med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder gör.

Kanske hittar du sedan till Hemmaföräldrars nätverks, HFN:s, facebookgrupp … och tänker: "Äntligen en grupp för mig, där alla tänker som jag". Men … riktigt så enkelt är det inte - utan här samlas alla de som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete, men särskilt lika är inte alla - och åsikter, tankar och idéer spretar hej vilt. Och det är ju det som är så härligt, för då finns det något för alla att känna igen sig i. Samtidigt är det lite nytt och skrämmande att förhålla sig till - det här att vi tycker och tänker olika och gör olika -  i Jantelagens Sverige - i det trygga, kära folkhemmet, där allt bestäms ovanifrån i detalj kring hur vi ska leva, för att leva "rätt".

I HFN finns inget som är rätt, där finns det många olika "rätt" sätt att leva, som utgår från varje familjs unika situation. Och vi använder faktiskt ordet familj - och familjepolitik. Inte för att cementera att det bara finns en sorts familj: kärnfamiljen, utan för att visa att det finns många olika slags familjer och det är helt okej det med. Vi har kärnfamiljer, familjer där man separerat och byggt utökade familjer, ensamstående familjer och regnbågsfamiljer - och alla har det gemensamt att de nätverkar och söker stöd, inspiration och råd för hur de ska få mer tid för barnen och bättre balans i sina liv.

Som jag skrivit tidigare så kräver det fingertoppskänsla när man skriver - men också att man hoppar över trådar som man inte tilltalas av. När politik kommer på tal så blir det extra uppenbart att medlemmarna i HFN representeras av hela den politiska skalan - samtidigt är ju inte alla partier för valfrihet - och då blir det intressant, att se hur diskussionerna fortlöper och landar. Jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt … för det mesta. Det är något speciellt ändå - med "utanför- boxen-människorna", som gör att de med lite träning och övning (gäller mig också), hittar ett bra sätt att kommunicera … trots alla olikheter. Sedan blir det naturligtvis en övervikt av medlemmar som håller på partier som är för valfrihet och övriga får naturligtvis arbeta gentemot sina egna partier som står för mer styrning - och försöka påverka dem att våga ge utrymme för mer flexibla ramar i familjepolitiken som tillåter fler val, än standardlösningen. Förhoppningsvis hittar de bra argument i gruppen.

Kul och uppfriskande är det också när människor hoppar in i gruppen och avdramatiserar det här med att vara förälder - och tydligt visar att vi är olika - och att det är helt okej. För många blev just det här inlägget väldigt förlösande - och budskapet är så pass viktigt att jag delar med mig av det här:

"Det är spännande och imponerande att läsa om alla medvetna och övertygade hemmaförälder. Jag lär mig många begrepp och känner mig lite utanför ibland - som en udda fågel. Jag tänkte därför skriva av mig och berätta hur just den här hemmaföräldern är. Vi är ju olika, visst? Jag har blivit välsignad med tre barn.

Jag är lärare.
Lång. Överviktig. Jätteviktig enligt mina barn
Jag äter socker. Gärna! Lördagsgodis också. Och gluten. Och kött. Svenskt. Och halvfabrikat ibland. Oerhört bekvämt. Vägrar dåligt samvete.
Jag har provat att göra egen surdeg en gång. Det blev inte ens pannkaka. Jag har plastleksaker och dammråttor.
Jag källsorterar (duktiga jag :)).
Jag har vaccinerat mina barn till tänderna (med undantag av svininfluensa och de som baseras på hönsägg).
Jag köper mina grönsaker för jag hinner inte odla, gärna ekologiska, om jag har råd.
Jag kör med blöjor tills barnen själva vill potträna. SÅ bekvämt.
Min bäbis får gröt på morgon och kväll (berikad eftersom han inte tål mjölk).
Jag kör bil. Gärna.
Tänk så olika vi kan vara, men alla vill vi göra det som är bäst för våra barn. Och det vi har gemensamt är att vi tror att våra barn har det bäst tillsammans med sina föräldrar.
Härligt! Viktigt! Kanske finns det någon mer som känner sig lite udda normal här inne? Eller udda udda :)"

Som sagt ett bra inlägg och vi har många sådana i gruppen. För den som orkar hänga kvar och inser att vi är en grupp med över 1 000 medlemmar och alltså 1 000 olika åsikter, så kommer gruppen att bidra till personlig utveckling och ett bredare perspektiv och förståelse för att vi ÄR olika - men vi kan ändå samarbeta, ha en dialog … och växa lite som människor när vi klarar av att ha den dialogen på ett konstruktivt, positivt och bra sätt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Tydligt besked från S - fler barn ska in i förskolan

Foto: Ingrid Winkler (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nästan 95 procent av tre till femåringar är inskrivna i förskolan och nästan 78 procent av alla barn i ålder ett till tre år. Men det räcker inte … det finns fortfarande några få procent som har sin omsorg hos dagmamma, flerfamiljssystem eller som har sin omsorg i hemmet.

Men nu har socialdemokraterna en lösning på "problemet". De ska avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen.

I DN den 15 maj står det:

"– Vi vill spara pengar genom att ta bort de borgerliga påhitten, säger han Ibrahim Baylan (S) till DN. 

DN har tidigare skrivit att elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra barn. Det visar en genomgång av Pisaundersökningen. För att fler barn ska gå i förskolan vill Socialdemokraterna avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen."

Nu är den spännande uppföljningsfrågan om omsorgsbidragen handlar om barnomsorgspengen som Alliansen införde. Den garanterar nämligen föräldrars rätt till alternativa barnomsorgsformer som: privat dagmamma och flerfamiljsystem samt andra former av pedagogisk omsorg i privat regi (nattis, fritids).

För att ta reda på mer information har Hemmaföräldrars nätverk nu mejlat socialdemokraterna och bett om svar på frågan om det är barnomsorgspengen som de är ute efter. Det låter nämligen så och ligger helt i linje med S avoghet mot privata dagmammor som vi tidigare berättat om.

Det är bara att konstatera att det här valet verkligen blir ett ödesval för alla de föräldrar som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s En annan nyhet är att nu de största dagstidningarna tagit bort möjligheten att länka till artiklar. Det gör att den lilla möjligheten för gräsrötterna att ge sin syn på saker nu helt har försvunnit. Även i media styrs saker alltså upp, för då blir det naturligtvis lättare att servera människor myter i stället för fakta.

Läs också:

Innan Alliansen införde barnomsorgspengen så kunde socialdemokratiska kommuner godtyckligt avslå en ansökan om att bedriva familjedaghem i privat regi. I S-styrda Malmö avvisade man en ansökan på så sätt: "Västra innerstadens stadsdelsnämnd fattade den 24 augusti 2005 beslut om att avslå Carolina Kayas ansökan om att få starta familjedaghem i enskild regi. Enligt chefen för den administrativa enheten, så avslås ansökan "med hänvisning till skollagen, som ej innehåller något lagrum för tillståndsgivning av enskilt familjedaghem". Läs mer >>

De rödgröna säger NEJ till barnomsorgspeng

Bättre med socialbidrag än arbete som privat dagmamma

Socialdemokraterna stoppar flerfamiljssystem i Uppsala

S i Örebro vill inte ha den nya tidens dagmamma

Svenska elever tappar mest i hela världen

Namninsamling för valfrihet

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

Nya Föräldraupproret

Journalisterna är den första statsmakten

Sverige ett U-land i valfrihet

Statistik annan pedagogisk verksamhet

Till alla empatiska, kloka nätverkare som arbetar ideellt för HFN

Foto:Suomi 2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare hur svårt det är att kunna representera alla hemmaföräldrar. För mig som kämpar för valfrihet - och har kämpat i så många år - så kommer jag alltid att kritisera de partier som vill ha mindre valfrihet. Helt enkelt därför att till syvende och sist är det alltid de politiska ramarna som bestämmer HUR vi faktiskt tillåts leva våra liv.

Vi människor fungerar ju så att politiska ramar lätt blir till en norm och för att bli normbrytande och gå mot strömmen så krävs det enormt mycket mod, men också styrka att ställa sig utanför en grupp och finna sig bli föremål för grupptryck och kritik, på ett ganska ingående och ibland hätskt sätt.

DET är inte helt lätt och min tanke är därför att lätta på trycket för familjer och avdramatisera att vi gör olika val hur vi pusslar med tid för barn och balans mellan familj och arbete … eller inte. Det är upp till föräldrarna att välja och prioritera själva vad som är viktigt … MEN när du väljer tid för barn så går du mot normen - som är standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Du går mot en norm och blir därmed ifrågasatt av släkt, vänner, bekanta, människor du möter ute på stan, på BVC och öppna förskolan … för att ge några exempel. Och det är där de politiska ramarna kommer in … med ramar som garanterar valfriheten genom att säga att vi ska ha många OLIKA barnomsorgsalternativ och att vi ska ha skydd för de som väljer att stanna hemma längre, så att de slipper säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, så gör vi det också lättare att välja olika - och attityden i samhället till att vi väljer olika blir också mer tolerant när vi har politiska ramar som säger att det är okej.

Bara sedan vårdnadsbidraget infördes har det blivit mer accepterat att stanna hemma längre. Vi har till och med en växande folkrörelse där allt fler vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Den här nya spirande folkrörelsen som bygger på nätverkande och som har sitt ursprung i Hemmaföräldrars nätverk och idéen om "goda ringar på vattnet …" sprider sig sakta över hela landet enligt principen att föräldrar tar emot goda råd i Hemmaföräldrars nätverk för HUR de ska kunna stanna hemma längre. De får stöd, råd och inspiration, som de i sin tur ger vidare till andra. Det civila samhället när det är som bäst. Men parallellt med det arbetet sker också ett opinionsbildande arbete och en kamp för nya friare politiska ramar för mer valfrihet.

Nu är jag initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk och kämpar hårt för alla hemmaföräldrar. Men allt är inte frid och fröjd och ju fler vi når ut till och ju mer Hemmaföräldrars nätverk växer, desto argare blir en del. Några blir arga och upprörda över den delen som innebär opinionsbildande för mer valfrihet och i stället för att diskutera sakligt, så går de till angrepp mot mig som person. Nyligen fick jag ett personligt meddelande från en person som deklarerat att hon är miljöpartist, som skrev att jag var psykiskt sjuk med en liten hänvisningslänk till vilken psykisk sjukdom jag anses ha. Det är också en del av min vardag, men tack och lov väldigt sällsynt.

För att förklara lite mer om vad mitt engagemang faktiskt bygger på så skrev jag därför följande rader till alla medlemmar i gruppen. Men det känns även angeläget att dela texten i en vidare krets:

Till alla er som skriver små uppmuntrande pm, som skriver tackmejl och samtidigt delar med er av era liv, som förstår att jag är en vanlig mamma och har respekt för det – utan att döma, kritisera eller håna, som förstår att jag drivs av en dröm om att förändra samhället så att vi får mer valfrihet och mer tid för våra barn och varandra:

Gärna arbetslinjen men också relationslinjen … och barnlinjen.

Stort tack till er som är så empatiska och kloka och som också själva arbetar ideellt och hjälper till att sprida Hemmaföräldrars nätverks budskap om tid för barn och balans mellan familj och arbete, som tar er tid att dela med er av intressanta länkar och tar er tid att svara på inläggen och stötta och inspirera andra.

Det är ni som gör att jag fortfarande orkar fortsätta efter 13 år av ideellt arbete med att stötta och uppmuntra, men ofta även ställa mig på den lilla människans sida mot betongmakten, som gör att jag orkar skriva ännu en debattartikel och mejla ännu en person som sprider myter i stället för fakta.

Tillsammans blir vi ju så mycket starkare … alla vi små vanliga mammor och pappor, som bidrar med vad vi kan för att förändra vår värld så att den blir lite bättre … för våra barn och för oss själva att leva i.

Ni är bäst :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk