Medborgarförslag för en bättre förskola och valfrihet i familjepolitiken

Foto: Travis Swan (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En bra familjepolitik med respekt för att familjer är olika - att barn är olika - och som därmed erbjuder många olika barnomsorgsalternativ … samt en bättre förskola som vilar på vetenskaplig grund (precis som familjepolitiken borde göra) … går hand i hand.

Inne på Nya Föräldraupproret - för valfrihet - så delade en förälder med sig av hur hon arbetar för att förbättra förskolan SAMT familjepolitiken. Känner du att du vill göra samma sak? Vara med och förändra, förbättra … för familjer och för barn? Då får du gärna låna hennes text och skriva ett eget medborgarförslag i din kommun:

Hej!

Jag skrev ett medborgarförslag som jag tog till de andra föräldrarna på förskolan igår. Många skrev under och vi skickade det med den politiker som var med på föräldramötet. Jag tänker att det finns fler som skulle vilja se en utredning hur forskningen tycker att en förskola bör se ut, så jag delar texten med er. Det är fritt att använda, skriva om och anpassa till dig/er och framför allt att se till att vi får fram både en bra förskola och bra alternativ!

"Medborgarförslag - en förskola som vilar på vetenskaplig grund

Jag vill att kommunen utreder hur en förskola kan se ut, med grund i den forskning runt barn och deras behov som finns idag. Aspekter som gruppstorlekar, antal vuxna per barn, vistelsetider, lokaler, m.m. bör tas in i utredningen. En beräkning av kostnaden per barn och år för denna förskola, samt för alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet behöver också göras. Jag vill också att en beräkning görs av kostnaden att anpassa de befintliga förskolorna i kommunen till resultatet av utredningen samt vad kostnaden skulle bli för att införa alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet.

Bakgrunden till mitt medborgarförslag är en oro för de minsta barnen, varav min yngsta är ett av dem. De vistas i stora grupper på stora förskolor med rektorer som säger att det finns plats för fler barn när det upplevs av föräldrarna som att det är fyllt till bristningsgränsen. Jag saknar också en valfrihet att välja den form av barnomsorg som passar barnen bäst. Barn är olika individer från början, med olika behov av ensamhet, grupper, aktiviteter, egen tid och uppmärksamhet."

Texten kan naturligtvis formuleras om efter behov. Nu har du som förälder chansen att vara med och påverka ditt barns vardag … det är bara att sätta sig ner och utnyttja sin demokratiska rätt och börja jobba - för ett barnperspektiv - men också för en bättre familjepolitik. Vilket faktiskt är extra viktigt nu när vi har ett minoritetsstyre (snart i alla fall kanske - de har ännu i skrivande stund inte lyckats få ihop sin lilla regering) - som "vunnit" valet helt utan att över huvud taget ha med familjepolitiken som ett politikområde!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook

Nu startar försöken att få in hemmaföräldrarna i den "rätta" fållan

Foto: Darek Zon (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu vädrar de morgonluft … alla de som vill in och detaljstyra i människors liv och i föräldrars liv i synnerhet. Dumma, korkade föräldrar som inte förstår sitt eget bästa … vilken tur att svenska folket nu har gett de rödgröna mandat att styra upp saker och ting, så att inte människor längre av fri vilja fattar så där felaktiga beslut … som inte är bra för jämställdheten.

Eller ska vi vara ärliga så har faktiskt inte svenska folket gett de rödgröna något mandat men vi har ett sådant parlamentariskt läge att de ändå har fått ett sådant mandat … eller i all fall tänker försöka ta sig ett sådant mandat. Och bråttom har de att råda bot på de åtta år med valfrihet som vi nu har haft med Alliansen.

Den nya regeringen är inte färdig men redan ser vi några gamla hemmahatare få utrymme i tv. Nalin Pekgul, S, har dammats av och skickas fram i rutan igen. Anna Hedborg, S - som jag såg umgås vid ett flertal tillfällen i somras -  med sin väninna Helena Jutterström tidigare chef på "oberoende" SVT, går nu ut och funderar på hur hon ska begränsa det fria valet för just kvinnor och uttalade sig i SR imorse och sa att hon "funderar på om det ska bli svårare att vara hemma med barn utan ersättning":
– Man kan ställa sig frågan om det är statens uppgift att ha så flexibla regler att de skapar normer som motverkar jämställdhet, säger Anna Hedborg.

Och som grädde på moset så poppar nu också F!:s egen representant Agnes Wold upp och talar om hur hon vill tvinga alla kvinnor att leva sina liv:

"Jag tycker att det bara är att lagstifta om delad föräldraledighet och inte låta folk behöva välja.Vi blir sjuka av att inte arbeta, inte av att arbeta".

Det fanns liksom en anledning till att jag varnade människor för att lägga sin röst på de rödgröna partierna - partierna utan familjepolitik - partierna utan värme, solidaritet och ett barnperspektiv. Nu väntar fyra år med mer styrning, snävare politiska ramar, påhopp, diskriminering och förföljelse av hemmaföräldrarna.

Sverige har blivit kallt … riktigt kallt. Våra barn har reducerats till ett problem som ska undanröjas, som hungriga vargar flockas de nu runt det oskyldiga barnet, redo att detronisera detta besvärande problem för jämställdheten.

Ska vi sitta ner och låta allt det här skölja över oss igen …eller ska vi sätta ner foten och säga ifrån. Jag satsar personligen på det senare alternativet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Regler kring föräldraförsäkring kan stramas upp:
Men många vill ju vara hemma länge. Man tycker att det är bäst för barnen?
 – Ja, och det är en avvägning som man måste göra i Sverige. Vi har ju en populär barnpolitik, med både förskola och föräldraförsäkring. Men det kan inte vara så att det är rätt för några grupper, som har ekonomiska möjligheter, att vara hemma hur länge som helst, det var aldrig avsikten, och de som inte har råd ska lämna barnen väldigt tidigt. Det måste vara jämlikt för alla.

Pappamånader är inte liberalt

Föräldrapenningen och den sociala ingenjörskonsten

Anna Hedborg, S: Stanna hemma en mammafälla

Den rödgröna ideologin kör föräldrar som en ångvält

Det finns inte bara EN lösning för att uppnå jämställdhet

Snart har vi planekonomi i familjepolitiken

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Myt att vi tjänar på att föräldrar jobb framför barn

När jämställdhetslinjen blir en sjukskrivningslinje

Mer styrning i framtiden - eller mindre

Nya Föräldraupproret - mot mer styrning

Vill DU vara med och sätta stopp för mer styrning? Skriv på namninsamlingen: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036

Kalla vänstervindar blåser över Sverige - barnen får betala priset

Foto:James Beverly (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Valdebatt i tv 1 just nu. Tack till de rödgröna som tydligt berättar hur de tänker.

Tvångkvotering av föräldraförsäkring behövs enligt de rödgröna "för att vi kan se att kvinnor under sin livstid tjänar mindre pengar än män" … det beror (enligt de rödgröna) enbart på föräldraförsäkringen och med en ökad tvångskvotering kommer fler kvinnor att TVINGAS ut i arbete tidigare … voilà och så kommer lönerna att bli mer jämställda … och då är män och kvinnor jämställda.

Låter som en saga med ett lyckligt slut …eller hur?

”Problemet” är bara det fria valet som vi människor gör. Jag till exempel var mycket medveten om att mitt val att stanna hemma längre skulle få konsekvenser … för min intjänade lön under min livstid, för min pension och för min karriär.

Men jag valde det ändå … …OCH jag skulle välja det igen.

TVÅNGSKVOTERING. Jag vet inte … men för mig känns det resonemanget helt fel. Ja, jag valde som jag gjorde … och jag har sedan valt att kämpa för att andra föräldrar ska kunna göra samma val, utan att det ska slå lika hårt emot dem. Därför var jag med och drev Föräldraupproret och såg till att vårdnadsbidraget infördes som garanterade föräldrar en möjlighet att vara hemma längre - med anställningen tryggad och sin SGI tryggad.

Jag kämpade för att det skulle få finnas privata dagmammor och opinionsbildade hårt i den frågan, vilket möjliggjorde för många kvinnor att kunna starta eget och få en inkomst när Alliansen lyssnade till oss gräsrötter och införde barnomsorgspengen - samtidigt som de som startade eget också kunde ha sina egna barn hemma - om de ville det.

Dessutom har jag också kämpat hårt för att förändra attityden till hemmaföräldrar, skrivit till hemsidor som haft en trist och fördomsfull attityd eller  som spridit myter kring hemmabarn i stället för fakta, bloggat och sagt ifrån till de som hånat, förlöjligat och hetsat mot hemmaföräldrar, hört av mig till representanter för olika partier som uttalat sig fördömande, skrivit till journalister … ja listan kan göras lång för mitt arbete under 13 år, för det här attitydproblemet har förstört för så många kvinnor …förstört deras livchanser och möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet efter småbarnsåren.

Sådana som jag som väljer ska man nu komma åt med mer styrning, genom att tvinga fram ett önskvärt beteende. För mig känns dessa tankegångar helt främmande.

Så mycket mer behöver göras för att kvinnor ska bli jämställda - men de ska ha rätt till jämställdhet ÄVEN om de väljer tid för barn. Det är min utgångspunkt, så därför tack men nej tack till tvångskvotering. Det kommer inte att lösa några problem - det kommer att skapa mängder med nya problem - och de som kommer att få betala det högsta priset är våra allra minsta … nämligen barnen. Det är verkligen hög tid att börja se på barnen med andra ögon. Men det är också hög tid att börja se människors rätt till det fria valet med andra ögon, för i en demokrati är det fria valet faktiskt en mänsklig rättighet.

Det är också hög tid att kämpa för familjepolitiken och en varmare, medmänskligare politik där föräldrar både får chansen och får tillåtelse att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det är dags att säga ett tydligt nej till de rödgrönas kalla politik och kalla cyniska syn på små barn där tid för barn och tid för familj och relationer bara ses som ett jämställdhetsproblem. Barn är inte ett jämställdhetsproblem - barnen är det viktigaste vi har … och livet är kort och går inte i repris, så låt människor få frihet att skapa balans och tid för barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns inte bara en lösning för jämställdhet

En mamma skriver ett öppet brev till Stefan Löfven 

Männen får föda - då ordnar sig allt

Den 17 september hade det här inlägget över 500 gilla … idag den 20 hade det antalet gått ner till noll … förstår mig inte på facebook. Och hoppas att det inte sitter någon anti-hemmaförälder-person där och förändrar statistiken …

4/10: Sedan jag skrivit till facebook två gånger kom statistiken tillbaka … men utan någon förklaring varför den tidigare nollades. Det känns faktiskt ganska osäkert att det ens kan förekomma …

Så här gör ni för att stanna hemma längre

Foto: laity_lodge_familjy_camp (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personerna på bilden har inget samband med inlägget

En mamma hoppade in i Hemmaföräldrars nätverk och skrev följande:

"Det var längesen jag var in här men ville bara stötta alla föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn, och berätta att vår äldsta fyller 4 år nu, lillebror blir 2 i december, och jag har varit hemma med dem med föräldrapeng och vårdnadsbidrag tills äldsta var 3, och första året lillebror fanns behöver man inte ta ut föräldrapeng alls och ändå behåller man sitt SGI.

Sen har jag kunnat sommarjobba då mannen tagit semester, och han har jobbat lite skift i period för att vara hemma 5 dagar i streck med barnen. Nu tar mannen vårdnadsbidrag tills lillebror blir 3, och det är nu min tur att jobba ett år.

Nästa sommar har mannen då sparad semester från både 2014 och 2015 att ta ut, och vi har 1 års sparad föräldrapeng kvar för nov 2015-nov 2016. Då fyller alltså äldsta barnet 6 år! Och lillebror blir 4. Och vi har då lyckats vara hemma MED skyddad SGI så länge.

Under tiden har vi lärt oss leva billigt - vi har till och med sparat så vi kunnat köpa en stuga lånefritt och renovera till permanentboende. Så vi kommer kunna fortsätta leva på en lön även efter november 2016 förhoppningsvis. Då vi tänker ha barnen utanför skolsystemet tills skolplikten inträder det år de fyller 7.

För oss har det gått alltså. Ville bara berätta det.

Barnen är glada och nöjda, sociala, äldsta har ett bra språk, gillar pysselböcker och lego, hjälper till i köket och så vidare. Lycka till att välja det ni känner för med era barn! Som lärare idag i skolan märker jag att de barn som anknyter lätt till vuxna - och inte är jämnårigorienterade - lyssnar bäst och tar till sig ny kunskap från lärare. Att vara hemma med barnen tills skolan börjar är ett bra sätt att förbereda dem för att lyssna på vuxna och ta in kunskap, och de slipper vara "skoltrötta" redan innan de ska börja sin 12 skolår. / Nöjd mamma"

En skoltrött sexåring klarar sig inte genom hela skolsystemet

Foto: gustavo devito (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Lärarförbundet syns nu titt som tätt i media (och uttalar sig om de ständigt sjunkande skolresultaten) - oftare än de politiska partierna känns det som. Kanske inte så konstigt eftersom de faktiskt har del i en del av den problematik vi ser nu med ständigt sjunkande skolresultat.

Vem ska de skylla på den här gången? Alliansen… eller Björklund, Fp, som vanligt? Eller kanske ska de ta och rikta blicken mot sig själva och den påverkan de själva har haft på den svenska skolan. Stor påverkan dessutom …

Personligen tror jag att det var ett gigantiskt misstag att göra den lilla ettåringen till en elev - i en skola - i det "livslånga lärandet". Den synen på det lilla barnet ligger faktiskt Lärarförbundet bakom, tillsammans med socialdemokraterna.

Tanken var kanske att ingjuta i föräldrar att barn inte klarar sig utan förskola (för att av rent ideologiska skäl få in alla barn där), för samtidigt med att de började prata om ettåringen som en elev spred de myten att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Det finns inte några sådana undersökningar … gjorda i Sverige, som stöttar den tesen. Eftersom här i Sverige så har man inte, under de senaste trettio åren, forskat på vilken effekt förskolan har på barn. I USA där man har gjort en av de största studierna - NICHD-studien - så har man kommit fram till att förskolebarn har ett litet kognitivt försprång när de börjar skolan, jämfört med barn som haft sin omsorg i hemmet. Men vid tolv års ålder är den skillnaden utraderad och det syns inga fördelar för förskolebarnen.

Däremot nackdelar …

Barn som gått i förskola har nämligen fler beteendestörningar och är mer aggressiva. Och det är dessutom kopplat till vistelsetiden. Ju längre dagar i förskolan, desto aggressivare barn.

Allt det här är egentligen inte så konstigt om man vänder lite på steken och börjar ställa frågan: VAD behöver små barn under sina första år?

Jo, närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - för att lära sig saker. Kan en förskola som ser den lilla ettåringen som en skolelev förväntas ge det lilla barnet det? Kan ens förskolan med tanke på hur den är utformad förväntas tillgodose det behovet hos det lilla barnet?

Nej en litet ettåring som just lärt sig gå, som precis erövrat de färdigheter som de allra flesta andra däggdjur föds med - är inte en fullmogen människa, redo att gå ut och erövra världen på egen hand - redo att ta klivet in i skolvärlden som en ELEV … i det livslånga lärandet. En liten ettåring är en liten bebis med helt andra behov. Blir inte dessa behov tillgodosedda kommer många av alla dessa små ettåringar som börjat i "skolan" vid ett års ålder att vara innerligt skoltrötta när de börjar sexårs. Är man skoltrött redan när man börjar den egentligen skolan, så håller man kanske inte hela vägen genom skolsystemet och orkar fullt ut.

Där har vi nog en del av förklaringen till de ständigt sjunkande och ofullständiga betygen …skoltrötta barn och barn som inte fått sina behov tillgodosedda under de första åren.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Skolan faller och vad gör de politiska partierna?

Små barn behöver omsorg - inte skola

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Professor: Problem med förskolan slätas över

Tid för barn

Farlig stress

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Forskare larmar om förskolan

Dagens förskola har blivit ett experiment

Lärarförbundets skolranking premierar kommuner med en barnomsorgsmodell

Skärmdump från nätet. På bilden Eva-Lis Sirén och Ibrahim Baylan, S, skolpolitisk talesperson

Nu släpper Lärarförbundet sin skolranking som kommer varje år. Fortfarande har de som ett mått att kommuner som har färre barn i förskola får sämre ranking.

VAD har andel barn i förskola med bedömningen av skolan att göra?

Kommuner som inte ensidigt erbjuder en enda barnomsorgsmodell utan har större valfrihet för föräldrar att välja även familjedaghem, flerfamiljssystem eller hemmaomsorg rankas lägre, trots att barnets behov tillgodoses bättre mer fler alternativ eftersom barn är olika.

Frågar man Lärarförbundet varför de gör så här, så svarar de med sin gamla vanliga myt: "dagisbarn blir duktigare i skolan" men det är just bara en myt och det finns ingenting som styrker den tesen, eftersom forskning på vilken effekt förskolan har på barn i Sverige saknas. Det har inte gjorts någon forskning i Sverige under de senaste 30 åren och den forskning som finns sedan tidigare gjordes innan Läroplanen infördes, innan pedagogerna var lika välutbildade som de är i dag och innan barnen gick lika långa dagar som de gör i dag. Det enda vi vet är att i samma takt som allt fler barn börjat i förskola - så har också skolresultaten sjunkit. I Finland däremot där en majoritet av alla barn är hemma längre och börjar först i förskoleklass (sexårs) så har eleverna bäst skolkunskaper av alla i OECD Pisa-mätningarna (OECD Pisa har mätt elevers kunskaper sedan år 2000. Mätningarna görs vart tredje år och vid varje mätning halkar Sverige ner några snäpp).

Nu är i och för sig svenska elevers sämre skolkunskaper inte något nytt, larmrapporterna började droppa in redan under 1970-talet när socialdemokraterna genomförde en rad förändringar i skolan och   i lärarutbildningen - förändringar som sakta men säkert påbörjade den utförsbacke vi ser i dag. Något som toppades av att S såg till att skolan kommunaliserades, vilket gjorde att skillnaderna mellan skolorna i de olika kommunerna blev stora.

Lärarförbundets skolranking är ytterligare ett exempel på hur man använder statistik felaktigt och för ideologiska syften för att försöka styra människors val. Det är inte seriöst och skapar dessutom en press på politiker att få in flera barn i förskola, eftersom det ger en bättre skolranking.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Bästa skolkommun - hela rankinglistan

Rankingen "Bästa skolkommun" - en partsinlaga

Sämst skolresultat i s-styrda kommuner

Vill du ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ?
Skriv då på namninsamlingen för valfrihet

Nya Föräldraupproret

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola

Dags att stå upp för demokratin, vägleda och visa den rätta vägen

Foto: Skärmdump

Funderar lite över hur demokratin angrips all mer. I stället för att rösta på olika partier så ska vi tydligen numera slå på de som inte tycker likadant, kasta en tårta i ansiktet på dem, riva ner valaffischer eller skicka hat pm och mejl att någon är psykiskt sjuk (har drabbat mig från rödgrönt håll).

De som gör det här söker nu också mandat om att få ta över makten i vårt land. Hur tänkte de där? Det känns faktiskt inte särskilt förtroendeingivande.

Det får mig också att fundera över hur vi vägleder våra barn ut i livet. Och hur otroligt viktigt det är att vi lär barnen hur viktigt det är med demokrati. Ute i världen pågår nu mängder med krig där man slåss om saken i stället - inte ska väl vi också hamna där kan jag känna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

I socialismens namn … 

Läs också: 

Partiarbetare beskjutna i Borås

Facket uppmanade henne att rösta på S

Slå i spikar i partiledarnas huvuden

Lööf: Osmakligt med borgarpiñatas
– Det finns inte ord, säger centerledaren till SvD.
Händelsen där borgarpiñatas slogs ner av barn vid Vänsterpartiets 1 maj-firande i Malmö har mött stark kritik. Vänsterpartiet tar nu avstånd från händelsen och Annie Lööf, vars ansikte prydde en piñatas, menar att det hela är smaklöst.

En hammare i huvudet på Alliansen

I Sverige har inte alla barn samma värde

Foto: J.Lidman

Föds vi direkt in i ett kollektiv i dag - där vi som enskilda individer inte längre har något egenvärde. Där vi existerar endast som en del av kollektivet och först då får ett värde? Och hur blev det i så fall så? Är det ideologi? Snäva politiska ramar som alla ska tryckas in i?

Anledningen att jag reagerar är ett tv-inslag imorse om "dragarbarn" - alltså studiemotiverade barn som är positiva till skolan. Nu höjs det röster för att begränsa det fria skolvalet för att skicka tillbaka "dragarbarnen" till skolor där de inte utmanas på samma sätt. De ska tryckas tillbaka in i kollektivet enbart för att deras enda funktion ska vara att göra de icke studiemotiverade eleverna mer positiva till skolan.

Är det rätt att snäva in de politiska ramarna och ta bort det fria livsvalet och spela med människor som om de vore brickor i ett spel, där deras existensberättigande enbart ska handla om att maxa kollektivets slutresultat? Inte den enskilda individens?

I tv-inslaget ser jag en rektor lägga pannan i djupa veck, för han ser ett stort problem:

När de så kallade "dragarbarnen", alltså de som är studiemotiverade och positiva till skolan, försvinner - så får skolan problem. Rektorn berättar att "dragarbarnen" försvunnit från hans skola - därför vill han begränsa det fria skolvalet- "Dragarbarnen" ska finnas kvar för att motivera och höja studieresultaten för de andra barnen.

Är det bara jag. eller är inte det ett fundamentalt feltänk? Tänk om det faktiskt också är så att skulle "dragarbarnen" ha stannat i en skola som inte klarade av att utmana dem - så hade de inte alls fått samma skolresultat. Dessutom kanske det faktiskt går åt båda hållen. Där barn som inte är studiemotiverade. begränsar och stoppar "dragarbarnen" från att utvecklas. Och handlar allt om statistik? "Dragarbarnen" höjer visserligen skolans resultat statistiskt sett, men säger den något om ifall varje barn utvecklas efter sin optimala förmåga?

I Sverige har tydligen inte alla barn samma värde. En del finns till enbart för att göra andra mer studiemotiverade. Den här vänstervågen som sköljer över oss just nu, med sina snäva kollektiva lösningar på allt - känns faktiskt allt annat än bra.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling - skriv på för det fria skolvalet

Skolverket har inte utvärderat det fria skolvalet - men gör ändå negativa uttalanden

Om friskolor: Partiskt i public service

Rektorer kritiska till det fria skolvalet

Det fria skolvalet hotat om oppositionen tar makten

"Varför vill Mp begränsa elevers möjlighet att välja bort dåliga skolor"

Rätten att välja skola står på spel inför höstens val

Det fria skolvalet bryter segregationen

Fritt skolval är en fråga om rättvisa

Det fria skolvalet

Kommunaliseringen ett misslyckande

Snart ska väl även föräldraskapet genuscertifieras

Foto: dailycloudt (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hur bemöter man en krönika som är så verklighetsfrämmande att man blir fundersam över den tid vi lever i. Jag förstår att Aftonbladet vill ha krönikor som många läser … men måste man inte dra en gräns någonstans? Har en krönika inte mer värde än att den ska uppröra?

Natalia Kazmierska, krönikör i Aftonbladet, tar sig tid att skriva ner hur jobbigt hon tycker det är när vi (för ovanlighetens skull) faktiskt får se en bit av ett blottat bröst i en tidning…nej … nu talar jag inte om tv-reklamen vi matas med varje kväll, tidningsannonserna, de stora affischerna med reklam för underkläder eller annonserna som flashar förbi på facebook … jag talar om en artikel där vi får se Therese Alshammar amma sitt barn OCH tala positivt om moderskapet och hur utvecklande det är. Då är man nämligen omodern enligt Natalias sätt att se det.

Det som upprör henne är tydligen att facebook nu tillåter amningsbilder … och inte nog med det … de har mage att säga att det är "vackert och naturligt". Natalia är ändå så tillmötesgående att hon tillåter kvinnor att "amma var och hur de vill" (storsint), men ger samtidigt en liten brasklapp att vi ska komma ihåg att det här handlar om "ett svåruppnåeligt, stenålderfnöskigt kvinnoideal".

Ett lättuppnåeligt, modernt kvinnoideal är då alltså att flasha brösten utan en bebis i närheten … eller? För hon är noga med att slå ned på att kvinnor som ammar hyllas "till skillnad från de som blottar pattar utan en bebis i närheten". DET vet jag inte om jag håller med om … men hyllningarna kanske ser olika ut och kommer från olika grupper.

Som en slutknorr så likställer hon amning med att "kvinnor uppfyller traditionella mammaroller" - "och amingsbilder passar i KD-reklam" … se där det vet ju alla hur otroligt omoderna KD är som till skillnad från de rödgröna vill låta föräldrar bestämma saker själva kring barnen. Fatta … liksom … bestämma själva vilket barnomsorgsalternativ man ska välja, vem som ska vara hemma och hur länge, hur föräldradagarna ska fördelas och om man ska amma och hur länge. Fatta … OM föräldrar bestämmer själva kan de ju välja fel … Bättre då med de moderna rödgröna partierna som bestämmer ÅT människor.

Att ge sitt lilla hungriga barn mat … via bröstet … är faktiskt det naturligaste som finns. Hur det finns någon som kan ha stora problem med det förstår jag faktiskt inte … men det är väl den nya genusmedvetna trenden … där nu också föräldraskapet ska genuscertifieras och alla skillnader mellan män och kvinnor en gång för alla ska utplånas - och ni kan ju gissa hur amningen ställer till det.

Mitt i allt detta är jag ändå lite nyfiken på hur dessa människor ska göra med det sista "problemet" … graviditeten? Hur ska den genuscertifieras så att vi inte är så omoderna, ojämställda och stenåldersaktiga i framtiden?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ohly: Bröstpump fungerade när jag var föräldraledig

Det finns inte bara en lösning för att uppnå jämställdhet

Psykolog: Sluta försöka göra barn könsneutrala

Nej våra barn behöver inte försummas mer - tvärtom

Foto: sad_anime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Kanske skulle en del barn rentav behöva lite tillitsfull "försummelse"… Jag vet inte men jag har väldigt svårt att släppa den frasen, från en ledare i Expressen. För några dagar senare kom det ännu en larmrapport om att självmorden ökar bland våra barn och ungdomar. Då ska man känna till att många av dessa ändå medicineras med ångestdämpande mediciner. Dessa mediciner fick läkarna att jubla ett tag … självmorden såg ut att gå ner och man trodde sig ha hittat en "plåster-på-såret"-lösning för den livsstil vi har. För ja … jag tror faktiskt att det är vår livsstil och vår familjepolitik … eller brist på familjepolitik som har lett fram till det här.

Själv har jag alltid kämpat för att vi måste gå till grunden och till botten med VAD det är som gör att så många barn tar livet av sig. För att sedan förändra vår livsstil - förändra HUR vi låter barnen växa upp under den period som är den sköraste i livet … perioden när deras hjärna formas och de ska få en bra och trygg grund att stå på.

Vi föds ju faktiskt inte färdiga … redo att ta oss an livet med alla dess utmaningar. Vi kläcks inte ur ett ägg som små krokodilungar … vi människor är ett däggdjur som kräver kärlek, empati, god omsorg, närhet, anknytning och socialt samspel med någon som kan ge oss allt det där. Företrädesvis en förälder. 

Men trots att vi vet vad små barn behöver … trots att det finns forskning …så försöker vi frångå det och vara så moderna och skapa andra politiska ramar .. utifrån ett ideologiskt perspektiv, snarare än ett vetenskapligt. Där har vi pudelns kärna till den ständigt ökande psykiska ohälsan … tror jag.

Små barn är inte moderna, det går inte att stöpa om dem och tvinga in dem i en uppväxtmodell som de inte är mogna för. Vi forcerar fram en påtvingad självständighet för många små barn redan från ett års ålder. Vi separerar dem från deras trygghet och deras sammanhang … utan att i alla lägen erbjuda dem en ny trygg person och en ny trygg bas, som ger dem den anknytning, närhet, kärlek och goda omsorg som de har rätt till. En del barn kanske är mer robusta och klarar det här, andra är som små maskrosbarn och ser till att få det de behöver … men alla de andra? Är det de vi läser om i statistiken som tar livet av sig?

Vi håller just nu på med ett gigantiskt experiment mot bättre vetande, anser jag. Kunskapen finns, många påtalar sambanden mellan barnens första år och hur de senare mår och klarar livets utmaningar. Men allt möts (som jag sagt tidigare) av ett enda stort GÄÄÄSP.

Dessutom är det inte politiskt korrekt att tala om vad små barn behöver. Det finns ju faktiskt ett övergripande mål … en jämställdhetslinje och en arbetslinje. Men VAD säger att vi inte både kan vara jämställda och arbeta för vår välfärd. Men vi kanske måste omprioritera HUR mycket vi arbetar när barnen är små? Vi kanske måste göra det som många ser som helt otänkbart … ta fram nya politiska ramar med mer valfrihet, så att de föräldrar som vill kan ge sina barn tid, KAN göra det. Där de föräldrar som vill kan få en chans att skapa en bättre balans mellan familj och arbete, får en möjlighet till det.

Familjepolitiken är inte en av de fem viktigare frågorna det här valet, men det borde det verkligen vara.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Vill DU vara med och göra skillnad för de små barnen? Försöka vara med och förändra uppväxtvillkoren för dem? Är du emot mer styrning? Gilla då gärna följande sidor - och var med och gör skillnad och visa att vi faktiskt är många som inte tycker att barnen behöver försummas mer - vi vill att de ska få det de har rätt till: God anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel.

Läs också:

Vikten av god anknytning i förskolan

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola

Nya Föräldraupproret

Dela gärna länken till Nya Föräldraupprorets hemsida också.

Namninsamling för valfrihet och NEJ till obligatorisk förskola

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

Skärmdump från artikel

Nu har familjepolitiken kommit på tapeten igen. Det stressar uppenbarligen många journalister på Expressen - och i vanlig ordning tar de sikte på och försöker flytta fokus till hemmafrun.

Men sorry, det är inte längre det debatten ska handla om. Precis som Hemmaföräldrars nätverk har skrivit och berättat i debattinlägg, dialog med journalister, blogginlägg i över 13 års tid nu, så handlar det om TID FÖR BARN och BALANS MELLAN FAMILJ OCH ARBETE ….

Ur ett medmänskligt perspektiv så förstår jag Expressenjournalisternas oro. Undermedvetet så blir det stressande när föräldrar gör olika val - och extremt stressande när man gått från att följa en norm som en majoritet väljer, till att se hur en annan norm växer fram som inte längre handlar om standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. I stället ser dessa nu extremt oroade journalister hur allt fler föräldrar väljer mellan en mängd olika lösningar:
ibland är pappan hemma på heltid, ibland mamman, ibland jobbar båda 50 procent var, ibland väntar de med förskola tills barnet fyllt tre år, ibland hoppar de över den helt, ibland väljer de att gå ner i tid och minska tiden i förskolan kraftigt och så vidare. (Listan över HUR föräldrar fixar och trixar för att ge sina barn tid och hitta en bra balans mellan familj och arbete kan göras lång).

Det blir jobbigt då att tillhöra "gänget" som valt standardlösningen  … kanske särskilt då också om man själv bara flutit med i strömmen … tryggt uppmuntrad av Sven Bremberg på det numera nerlagda Folkhälsoinstitutet; FHI, - som varit med och spridit myten om att "dagisbarn blir duktigare i skolan" och som tillsammans med Lärarförbundet spridit myten att barn BEHÖVER förskola från ett års ålder, gärna långa dagar, året om, alla lov … så att de inte missar någon viktig pedagogik som en "outbildad" förälder inte kan ge dem.

Ytterligare påhejad av tidigare förskole- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som spädde på föräldrars känsla av att inte klara av att ha omsorgen om sina barn mer än ett år - genom att gå ut i media och säga att "en förälder aldrig kan ersätta en utbildad pedagog".

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi, ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent:

– Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån, sa hon på ett seminarium i våras.

I Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus och hänvisar till the Economist där 80-talisterna och 90-talisterna lovsjungs, enligt henne. De går superbra för dem nämligen. Det tar hon som ett bevis för att svenska barn nog snarare behöver lite mer försummelse - än mer tid med sina föräldrar.

Och det är här det blir fel.

Om hon känner så ska hon självklart omsätta det i praktiken i sitt eget hem, men … hon ska inte ta den åsikten som hon har och försöka göra politik av den (som jag tolkar det) och försöka påverka så att vi får mindre valfrihet och mindre möjligheter för de föräldrar som VILL ge sina barn tid - att ha olika verktyg (som vårdnadsbidraget) för att kunna pussla och trixa och ge sina barn den tiden.

Inte med ett ord så nämner Ann-Charlotte Marteus några väldigt viktiga saker i sammanhanget: Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar OCH de ständigt ökande sjukskrivningarna hos framförallt de kvinnor som valt standardlösningen. Det visar att familjepolitiken måste moderniseras. Och ja med mer valfrihet kommer fler att välja bort standardlösningen. Skapar det oro, otrygghet, ifrågasättanden hos de som valt den lösningen? Ta tag i det, gör upp med dessa inre demoner … är mitt tips. Men försök inte säga att just standardlösningen ska tryckas på alla föräldrar genom att de politiska ramarna ska snävas in ännu mer genom att ta bort den lilla valfrihetsreform som vårdnadsbidraget ändå är.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook

Namninsamling för valfrihet

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forskolebarn-saknar-skydd_331278.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/maxtaxan-straffar-foraldrar-som-valjer-deltid_3374993.svd

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1156630-hog-tid-for-en-ny-familjepolitik

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barnen-far-betala-ett-hogt-pris-for-s-forslaget_7893024.svd

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/01/02/kommentar-och-svar-om-vardnadsbidraget/

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2406266-dalig-ide-av-s-att-slopa-alternativen-i-barnomsorgen

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt men ingen forskar på varför

Lärarförbundet använder statistiken fel

Foto: Skärmdump från artikel på SVT.

Det är intressant med statistik och kan bli en viktig pusselbit när föräldrar ska fatta beslut kring barnen, men det är viktigt att presentera den så sanningsenligt som möjligt och utan en ideologisk baktanke även om man anser sig ha aldrig så goda skäl. Redan 2003 började Lärarförbundet prata om att de gjort en egen undersökning från Pisa som skulle visa att "dagisbarn blir duktigare i skolan än hemmabarn".

Jo, tjena. När jag mejlade dem och bad om resultatet sedan de justerat efter utbildningsbakgrund och utländsk bakgrund så valde de helt enkelt att inte svara. Förmodligen för att det inte fanns något resultat med evidens att presentera, men det behövs ju inte i Sverige känns det som.

Nu har Lärarförbundet gjort det igen och går ut vitt och brett med att de låtit Skolverket detaljstudera  PISA-undersökningen och där sett att förskolebarn har bättre skolresultat än hemmabarn. Tittar man närmare på den studien så har Skolverket tagit fram statistik som jämför barn som gått i förskola ett år - jämfört med barn som gått i förskola flera år. Det har alltså inte tittar specifikt på barn som haft annan omsorg än förskola, om jag tolkar deras ganska luddiga studie rätt.

Och skulle de ha tittat närmare hemmabarn kontra förskolebarn vad skulle de då rimligtvis ha fått fram för siffror? Jo om man utgår ifrån att PISA som mäter 5 000 skolelevers kunskaper enligt en mätning som gjordes på elever som gick i nian 2009, så ska vi i den gruppen hitta hemmabarnen. Men hur många då för att kunna dra några slutsatser? Barnen har ju valts ut slumpmässigt och inte utifrån barnomsorgsalternativ. Därför kan det ju faktiskt vara så att bara en eller två barn verkligen har varit hemma på heltid - de kan ju då knappas representera ALLA barn som varit hemma helt fram till skolstart.

Eleverna i Lärarförbundet specialstudie var alltså födda 1994 och gick alltså i förskola någon gång i mitten på 90-talet.

I dag går 95 procent av alla barn i åldern 1-5 år i förskola.

Av de barn som föddes 1995 och ingick i PISA-studien har jag ju inte detaljerad statistik över när samtliga barn började i förskola, eller hur många i den gruppen som gick i familjedaghem - och hade lekis några timmar i veckan - vilket var vanligt vid den här tiden. Eller hur många som var hemma. Eftersom barnen är slumpmässigt utvalda så finns det alltså inget statistiskt säkerställt material för att kunna ställa just hemmabarn mot dagisbarn. Dessutom har barnen själva fått fylla i uppgifterna så vem vet HUR de fyllt i dem. Lekisbarnen (det fanns många lekis med verksamhet som riktade sig till dagmammebarn och hemmabarn  vid den är tiden, innan maxtaxan gjorde att de flesta fick stänga ner). Kanske har fyllt i att de gick i förskola/dagis. Återigen materialet är alltså inte på något sätt statistiskt säkerställt.

Det vi vet är enligt statistik från Skolverket att 1995 (när kanske många av de här barnen fyllt ett år) så gick 49 procent av alla barn på dagis och 14 procent i familjedaghem. 1996 gick 51 procent av alla barn i åldern 1-6 år på dagis och 13 procent i familjedaghem.

År 2000 när PISA-mätningarna startade och de första 15-åringarnas kunskaper mättes så fick vi det resultat som vi i dag mäter senare resultat i PISA mot - och där vi kan se ständigt sjunkande skolresultat sedan mätningarna började.

De barn som föddes 1985 och var med i de första mätningarna kanske började på dagis åren 1986 och 1987. Tittar man på statistik från 1986 så gick 33 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem. 1987 gick 35 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem.

Ska vi tolka statistik som Lärarförbundet gör så kan vi alltså se att ett statistiskt samband mellan flera barn i förskola och sämre skolresultat.

Hur man än vrider och vänder på det så finns det alltså ingenting statistiskt säkerställt i den tolkning av PISA-undersökningen som Skolverket har gjort. Barnen har ju själva fått fylla i uppgifterna och hur de tolkat frågan vet vi inte - inte heller hur många hemmabarn som finns bland de 5 000 som mäts varje år. Dessutom blir antalet hemmabarn av de 5 000 som deltagit så försvinnande lågt att till och med projektledaren för PISA - Magnus Oskarsson säger (som vi rapporterat om tidigare):

- Ja, det har vi och vi kan se att de barn som gått i förskola är duktigare i skolan det skiljer 32 poäng i studien. Men det är klart urvalet är väldigt litet och man ska inte dra för stora växlar på det hela.

Då ska man vara medveten om att den här studien från Lärarförbundet slås upp stort och nu även används av de politiska partierna för att försöka få in de där sista fem procenten av alla barn som inte har förskola i dag - in i systemet.

Det här att använda statistik som ett politiskt styrmedel för att få alla föräldrar att göra likadant, trots att det dessutom inte finns någon forskning i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - känns väldigt fel, väldigt vilseledande och faktiskt väldigt fult.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Svenska föräldrar är grundlurade

Mp anser att skattepengar ska gå till 30 timmar i veckan till föräldralediga - även under alla lov

Miljöpartiet i Solna går nu till val på att införa 30 timmar för föräldralediga också alla lov. De är mycket upprörda över att alla små barn till föräldralediga numera "bara" får gå 15 timmar i veckan alla lov, i Solna.

I Botkyrka där S införde 35 timmar till föräldralediga fick de till slut ta och styra upp det hela när barnen aldrig fick ledigt och införde då rätt för alla barn till föräldralediga att få fyra veckors sammanhängande ledighet. Med tanke på hur blogginlägget om barns rätt till en sammanhängande ledighet har svept fram över nätet (över 230 000 personer har läst det, dags dato) - och med tanke på den respons det väckt från föräldrar som förstår vikten av balans mellan förskola och familjeliv samt hur det mottagits av pedagoger i förskolan … (med glädje: "skönt att någon äntligen vågar ta upp det här") - så blir jag ganska ställd av Mp:s utspel.

De tycker alltså på fullaste allvar att skattepengar ska till att låta små barn till föräldralediga, gå 30 timmar i veckan … ALLA LOV, utan särskilda skäl. Men är det verkligen välfärd? Är det dit skattepengar ska gå?

Och VEM tänker på personalen? När ska de få ledigt? Ska de aldrig få ha lugnare perioder på året? Vad kostar det att ta in vikarier alla lov för att så många barn till föräldralediga går nästan full tid - året om … och nästan helt gratis dessutom. Varför inte ta de pengarna som i dag går till förskolorna för att bekosta det här (kostnader för personal, vikarier, frukost och lunch), till att i stället minska barngrupperna? Det känns som ett väldigt mycket mer effektivt sätt att använda skattepengarna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Hög tid för en ny familjepolitik

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt - men ingen forskar på varför

Foto: Nathan Csonka (FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personen på bilden har inget samband med artikeln

Nedstämdhet, oro, irritation eller sömnsvårigheter … 57 procent av alla 15-åriga flickor säger sig ha besvär, men även pojkarna är drabbade. Mätningarna startade 1985 - och kurvan för ständigt ökande psykisk ohälsa hos våra barn har sedan dess också pekat uppåt och uppåt.

Det här får som vanligt inga stora rubriker i tidningarna. Det verkar mest bli ett enda stort: GÄÄÄSP! Inte heller får det de Etiska kommittéerna att bevilja pengar till forskning. Nu får ni ju inte heller i vanliga media läsa om hur forskare ansöker … och ansöker, om att få forska på varför barn mår så dåligt. Marianne Cederblad gjorde 1974 en studie som visade att dagisbarn hade höga nivåer av stress i blodet. För tio år sedan ansökte Uppsala Universitet om forskningspengar för att följa upp den studien.

Men icke … det är bara så att den som VILL forska på varför barn mår dåligt eller vilken effekt förskolan har på barn - får avslag.

Det vi inte vet … finns inte … eller …? Om det inte finns forskning så finns det ju inga problem och då kan man ju spekulera lite fritt som Sven Bremberg, ensamutredare på det som tidigare hette Folkhälsoinstitutet, FHI, alltid gjort. Han och Agnes Wold, läkare och engagerad i Fi, spekulerade ganska fritt för några år sedan och kom fram till att den psykiska ohälsan ökar för att barn är oroliga för om de ska få ett arbete.

En sådan slutsats rapporterar media förstås gärna om. Då behöver vi ju inte fundera på att ändra något i vår familjepolitik. Ja … ni kanske vet …att familjepolitik till och med är så ointressant nu för tiden att S, V, Mp och nu även M, tagit bort det helt som ett politikområde. Vi vet ju alla att standardlösningen med två heltidarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är det enda och bästa sättet att låta ALLA barn växa upp på.

Eller … vi saknar i alla fall forskning som motsäger att det skulle vara det bästa sättet … för forskarna får inga pengar för att forska hur det ligger till. (Och ja Uppdrag Granskning har fått alla fakta … men ni vet … GÄÄÄSP).

Den som läser på lite om anknytning kan läsa följande:

"Otrygg anknytning leder till att barnet som vuxen riskerar att drabbas av; ångest, oro och depression, psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter, substansberoenden, asocialt beteende, anorexi, bulimi och personlighetsstörningar".

Frågan vi bör ställa oss är väl … kan det finnas ett samband med att vi fråntagit föräldrarna ansvaret att själva bedöma NÄR det är lämpligt eller OM det över huvud taget är lämpligt … att barn går i förskolan. Nu väntar mer styrning runt hörnet där S tydligt deklarerat att ALLA barn ska in i förskolan, eftersom dagmammor, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet "bara" är barnpassning - och därför ska försvinna. Finns det någon som tror att den psykiska hälsan hos barn och ungdomar blir bättre av det? Att skolresultaten kommer att öka …

Nej, naturligtvis inte. Kliver man lite utanför boxen här och tar sig tid att tänka efter, så blir det ganska uppenbart att något är väsentligt fel. Ska ideologi gå före barnsperspektivet? I Sverige har det fungerat så i decennier nu … kanske dags att ändra på det och se till att dels få en familjepolitik att tala om .. och sedan dessutom se till att den vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Starkare relation till jobbet än till barnen

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Foto: Jude Freeman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu när det är supervalår så duggar tidningarna tätt av uttalanden från det rödgröna hållet med krav på mer detaljstyrning av föräldrarnas val kring de allra minsta små barnen. Och då tänker jag på det här med föräldraförsäkringen. Den ska kvoteras och tvångsdelas till varje pris.

Det är lite som med förskola. Det har aldrig varit ett uttryckt behov eller en önskan och drivkraft från Sveriges föräldrar att 95 procent av alla barn (ännu mindre 100 procent som verkar vara det nya målet) ska gå i förskola … men ändå ser det ut så i dag. 95 procent av alla barn mellan 1-5 år går i förskola.

Alla undersökningar under årens lopp har visat att en majoritet av föräldrarna vill ha många OLIKA barnsomsorgsalternativ: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet. På samma sätt är det nu med föräldraförsäkringen. 80 procent av föräldrarna vill INTE ha en kvoterad tvångsdelad försäkring.

Men ändå finns det fyra partier som driver det hårt …. år efter år: S, V, Mp och nu Fi?

Lite lakoniskt undrar jag bara … varför lyssnar de inte? Varför vill de nu ta nästa steg och öka styrningen än mer? Jag förstår att det handlar om ideologi … men ärligt med facit i hand när det gäller förskolan … blev det så himla bra att fasa ut de kommunala dagmammorna och snäva in de familjepolitiska ramarna än mer, så att föräldrar bara skulle kunna välja förskola? Blev det verkligen bra  för barnen att få in 95 procent av alla barn i förskolan? Blev det bättre jämställdhet för kvinnorna?

Med facit i hand: Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar för varje år. Skolresultaten sjunker och kvinnors sjukskrivningar bara ökar liksom den psykiska ohälsan även hos dem.

Nu har de rödgröna haft high life och kunnat styra människors liv i detalj. Been there, done that och resultatet blev ju inte direkt strålande om vi säger så. Varför skulle det då bli bättre om de nu får gå in och detaljsstyra även hur föräldrar fördelar föräldraledigheten.

Ibland behöver man inte forskningsstudier in absurdum … ibland behöver man bara lite sunt förnuft, kliva utanför boxen och släppa ideologin och se världen som den är och inte som man i teorin skulle vilja forma den.

Sveriges föräldrar har redan facit, nu är det deras val som avgör om vi kommer att ha fyra år med ännu mer detaljstyrning av människors privatliv eller om vi ska fortsätta på Alliansens linje med mer valfrihet. Den valfrihet som vi ännu bara sett morgongryningens rodnad av, i form av vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen som ökat valfriheten yttre pytte lite, men som ändå är ett steg i rätt riktning.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta

Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva