Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Foto:Fiona Sigh FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag undrar om det inte var en väldigt stor miss att börja kalla barnomsorg, för barn mellan ett till tre års ålder, för förskola: skola för barn, i stället för omsorg om barn. Läroplan i all ära men fokus kom nog att hamna helt fel när man enligt det socialdemokratiska konceptet valde att göra små ettåringar till elever i en skola. Vad behöver egentligen en liten ettåring?

Jo, enligt utvecklingspsykologin, neurobiologin och anknytningsteorion, så behöver små barn mellan ett till tre år främst: närhet, kärlek, god omvårdnad, en god anknytning, empati och socialt samspel med en vuxen, för att lära sig saker och utvecklas optimalt.

Men klarar dagens förskola att ge små barn mellan ett till tre år allt det?

Och går det att rent ekonomiskt klara av att få fram pengar ur våra gemensamma skattemedel för att ge alla barn mellan ett till tre år den miljö i förskolan som de behöver för att utvecklas optimalt? Kanske är det faktiskt mer realistiskt att erbjuda en barnomsorg för barn mellan ett till tre år, för de barn som verkligen måste vara där, för att föräldern/föräldrarna måste jobba och inte kan hitta en annan lösning.

Det är starka krafter som ligger bakom det här konceptet att små barn mellan ett till tre år behöver förskola för att utvecklas optimalt. 2006 var jag på ett seminarium i Almedalen med Eva-Lis Sirén (tidigare Preisz) från Lärarförbundet och dåvarande förskoleministern Lena Hallengren, S, med flera. Hallengren var då tydlig med att maxtaxan bara var det första steget mot en allmän avgiftsfri förskola, då det ska ses som "en del i den generella välfärden".

Skärmdump från artikel

Det är Lärarförbundet med Eva-Lis i spetsen som tillsammans med Lena Hallengren och socialdemokraterna, har varit starkt drivande bakom det här synsättet att se små ettåringar som elever - och de har aldrig hymlat med sina åsikter.

I Stockholm lade Annika Billström, S, inför valet 2006 fram ett förslag om en avgiftsfri förskola och Eva-Lis Sirén uttalade sig då och sa att en gratis förskola är rätt väg att gå. – På lång sikt vill vi se samma förutsättningar för förskolan som för grundskolan.

Ett av Eva-Lis favoritargument under seminariet i Almedalen var just att inga barn ska behöva "nöja" sig med dagmamma. Omsorg i hemmet var naturligtvis ännu värre enligt Eva-Lis och hennes förklaring till det var: "De tre första åren är den mest inlärningsintensiva perioden i ett barns liv. Den inlärning som sker under denna period kan inte helt och hållet kompenseras senare. Det gäller inte minst språkutvecklingen".

Ja, det är en väldigt intensiv period i ett barns liv och det är en mängd saker som ska vara på plats om barnet ska vara mottagligt för att lära sig saker och utvecklas optimalt. Men det gäller att kunskapen finns också OM vad små barn behöver för att utvecklas optimalt samt även kunskaper i HUR små barn utvecklas. Och tyvärr men när man gör en ettåring till en elev och låter ideologi styra, så kommer inte det som erbjuds det lilla barnet att vila på vetenskaplig grund.

Den kunskap som Lärarförbundet och även socialdemokraterna "glömmer" (av ideologiska skäl) är att det är mellan ett- till tvåårsåldern som barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet. En utveckling som  är beroende av hur väl anknytningen - alltså det känslomässiga band till de vuxna som är viktiga för barnet, fungerar. Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Det är också de tre första åren som är de viktigaste för hjärnans utveckling.

En majoritet av alla barn går i dag i förskola. Trots det så finns det inte någon forskning gjord i Sverige på vilken effekt förskolan har på små barn. Det som finns är gammal forskning från 80-talet som saknar evidens och inte är statistiskt säkerställd. Det man kan titta på därför är utfallet av de faktorer som är viktiga: Hur mår barn i Sverige psykiskt när de blir äldre, klarar de sig bra i skolan och är de socialt välfungerande?

Där är resultaten väldigt nedslående. I samma takt som allt fler små barn börjat allt tidigare i förskola och gått allt längre dagar, så har också den psykiska ohälsan ökat, samtidigt som skolresultaten sjunkit drastiskt. Dessutom har skolorna stora problem med att barnen inte är socialt välfungerande. Något som man i efterhand försöker lösa med manualbaserade program som SET, social och emotionell träning. Nu senast gick även Jan Björklund ut och talade om att svenska ungdomar i dag saknar social kompetens... trots att de vuxit upp på dagis, som ju enligt myten sägs göra barn duktiga i skolan och socialt välfungerande.

Hur kan vi år ut och år in fortsätta med en politik som så uppenbart inte fungerar?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många har missuppfattat uppdraget inom förskolan

Om små barns behov och utveckling

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Utred om tidig förskolestart ger psykisk ohälsa

Psykolog: Sätt inte barnet i förskola

Maria Haldesten, GP: Inte det bästa för våra barn

Hemmaföräldrars arbete måste erkännas (2006)

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Svenska föräldrar är grundlurade

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn mellan ett till tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Om små barn ska börja i förskola, behöver de en trygg anknytningsperson i förskolan för att må bra

Lärarnas nyheter: De yngsta väcker debatt

Barngrupperna måste minska

Trygga relationer - grunden för allt lärande

Små barn i Lund - Läroplanen för de allra yngsta


I det här inslaget säger Eva-Lis Sirén med anledning av KD:s förslag att höja maxtaxan för att minska barngruppernas storlek: "Hade de inte varit bättre att ta bort vårdnadsbidraget och finansiera det på så sätt": http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5580765

Då kan man ju fråga sig hur det ska lösa den allvarliga förskolekrisen i till exempel socialdemokratiskt styrda Malmö och Göteborg, där vårdnadsbidraget inte finns. Hade inte (S)R varit så röda så hade de ställt en sådan följdfråga. Alltid detta prata om att slopa vårdnadsbidraget som är en marginell kostnad - jämfört med vad det kostar att erbjuda förskoleplats till alla barn som har en förälder som är föräldraledig och ändå hemma med syskon. Barn som dessutom många gånger får gå i förskolan hela sommarlovet också - och alla övriga lov, vilket gör att kommunerna måste ta in en massa vikarier till höga kostnader.

Utan VB måste många, då de inte har sin anställning skyddad eller sin SGI också gå tillbaka och jobba. Då måste barnet börja i förskola till en kostnad av 157 000 kronor per barn och år, att jämföra med kostnaden för VB som är 36 000 kronor per barn och år. Med Eva-Lis matematik så blir det alltså fler små barn under tre år i förskola vilket innebär ännu högre kostnader för kommunerna, men inget tillskott genom en höjd maxtaxa. Och mer kostnader och ännu fler barn i förskola - utan höjd maxtaxa - det tror hon ska lösa förskolekrisen... Inte undra på att vi har en allvarlig förskolekris - när personer som tänker som Eva-Lis får så stort utrymme i media.

Intressant att notera också att de till programmet bjöd in professor i pedagogik Sven Persson som jag debatterade med i Sydsvenskans chatt. En professor i pedagogik - vad vet han om små barns behov sett ur ett utvecklingspsykologiskt, neurobiologiskt eller aknytningsmässigt perspektiv. Bara det att han tror att pedagoger behöver gå en lång akademisk utbildning för att "kunna tolka barnens signaler"...

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Foto:Donjd2  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Många är de förtvivlade föräldrar som skriver till oss på Hemmaföräldrars nätverk och undrar vad de ska göra när deras kommun vägrar införa vårdnadsbidrag.

Men självklart finns det en mängd fördelar med att kommunerna erbjuder en rättvis familjepolitik, där vårdnadsbidraget självklart också ska ingå.

Några viktiga argument för vårdnadsbidrag:

- Man behåller sin anställning, då man har rätt att vara tjänstledig i tre år med VB - och slipper alltså säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. (Utan VB klar kvinnofälla, eller föräldrafälla)

- Man behåller sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst. Vilket gör att man kan vänta lite längre med att skaffa fler barn. Och naturligtvis så tappar man inte sin SGI och blir utförsäkrad.

- Du är som förälder garanterad att kunna gå ner och arbeta 50 procent. Många föräldrar väljer att arbeta 50 procent var och vara hemma 50 procent var. (Denna lösning syns i statistiken för VB, men är ganska vanlig bland föräldrar).

- Alla barn är olika och det är inte säkert att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder passar alla barn - och föräldrar.

- Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar och därför kan det vara bra att vänta med förskola. http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2012/09/barn-under-tre-ar-har-inte-utvecklat.html och http://www.hemmaforaldrar.se/stress_hos_barn__per_kageson.htm . Små barn som ofta är sjuka smittar också personalen, vilket leder till högre kostnader för kommunerna som måste ta in vikarier.

- Det är billigare för kommunen att erbjuda VB till små barn under tre år, då de har ett större omsorgsbehov, vilket är lika med högre personalkostnader för kommunen, när det gäller små barn i förskola.

- Med fler små barn hemma så minskar trycket på förskolorna och det blir lättare att erbjuda små barngrupper, tillräckligt med personal och välutbildad personal till barnen.

- Vid tillfälliga toppar där kommunen inte kan erbjuda plats i tid, kan föräldrar använda sig av vårdnadsbidraget.

- Har du eget företag kan du skriva över VB på en anhörig för att ordna omsorgen den vägen.

- Ensamstående har rätt att gå ner i arbetstid och kan med VB hitta en bättre balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Fakta:

Kostnad för vårdnadsbidrag: 36 000 kronor per barn och år.
Kostnad för en förskoleplats: 125 700 kronor per barn och år. (genomsnitt 2013, enligt Skolverket)
Statistik nyttjande av VB 2011
I stället för förskola till små barn vars föräldrar är flyktingar

Läs också:

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Jämställdhetslinje riskerar att bli en sjukskrivningslinje

Vabbandet kostade 5,2 miljarder

Fler förskollärare blir sjuka av jobbet

Myten om vårdnadsbidraget

Den svåra valfriheten

Finlands framgångsrecept heter - närvarande föräldrar

Skärmdump från statistik angående vårdnadsbidraget

Ännu mer skattepengar till förskoleföräldrarna

Foto:Thomas Carrington  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Förskolan kostar 55 miljarder om året. Och så vab-notan på det som är 4 miljarder per år.

Frågan är hur mycket ovanstående kostnader skulle kunna minskas om förskolans vida uppdrag begränsades till en mer rimlig nivå för skattebetalarna. 

Till att börja med så borde förskolans uppdrag vara att erbjuda barnomsorg till de föräldrar som arbetar. Vill föräldrar ha förskola även när de är föräldralediga så borde de betala en timtaxa.

Ja, men det handlar ju om utbildning - förskola är utbildning och ettåringar måste ju lära sig naturvetenskap, eller hur?

Nu är ju jag lite motvallskärring som säger det man inte får... men seriöst... vad behöver en ettåring... egentligen? Det finns inte någon forskning som säger att små barn behöver förskola. Det behöver inte heller vara skadligt om förskolan håller en god kvalitet med en lagom stort barngrupp och om den har tillräckligt med personal. Men ska vi kunna ge de ettåringar som behöver barnomsorg den typen av verksamhet, så måste vi nog tänka ett varv till kring gränserna för förskolan uppdrag, som sagt.

Nu ska kontot för förskolan belastas ytterligare. Regeringens utredare har kommit på snilleblixten att erbjuda de föräldrar som inte får en plats i barnomsorgen inom fyra månader: 29 000 kronor per barn och månad, tills föräldrarna får en plats. Föräldrarna jublar... det är ju rättvist eller hur. Här finns en garanti och då ska ju kommunerna straffas om de inte klarar den garantin. Och det är det många kommuner som inte gör. Närmare bestämt 36 kommuner i landet.

Föräldrarna jublar lika högt som det gjorde 1998 när Göran Persson slängde ut "köttbenet" maxtaxa som ett fett valfläsk till väljarna. I dag har vi facit vad det ledde till. Tyvärr ser inte de allra flesta föräldrarna sambandet mellan mer pengar i plånboken och mindre till barnen, därför förstår de inte heller faran i det här förslaget.

Ta Malmö till exempel som i dag kämpar tappert för att klara den där fyra månaders garantin. De gör allt vad de kan för att erbjuda plats till föräldrarna. De fixar fram bussar som barnen får tillbringa sina fem år i förskolan i - året runt, de bygger förskolor på industrimark som inte sanerats från gifter, de anställer personal som inte talar svenska, de startar förskolor som inte håller måttet... behöver jag säga mer. Och nu ska alltså Malmö dessutom betala 29 000 kronor per barn och månad till de föräldrar som inte får en plats inom fyra månader.

Som sagt, mer pengar i plånboken till föräldrarna - men VEM tänker på barnen? Vad mer kommer kommuner som Malmö att tumma på för att snabbt slänga fram en plats att trycka in ett barn i inom fyra måndersgränsen? Finns det mer att tumma på än de redan gör egentligen?

Var finns barnhälsoperspektivet? Var finns riskanalysen inför det här förslaget? I talltopparna säkerligen...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Foto:Steve Slater  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Läser du som förälder vad forskarna i Sverige säger om vad som krävs för att barn ska lyckas i skolan, så är mitt råd att ta det du läser med EN STOR NYPA SALT. Den forskning som det ofta hänvisas till saknar evidens och är dessutom gammal. Trots det så ligger den fortfarande till grund för de rekommendationer som styr till exempel hur dagens förskola utformas.

Ta till exempel den senaste sammanställningen från Vetenskapsrådet: "Utvärdering i förskolan - en forskningsöversikt". "Visst låter det seriöst, tryggt och bra? Och läser man om vad Vetenskapsrådet är för något så låter det ju ännu bättre:

"Vetenskapsrådet har en ledande roll för att utveckla svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet och bidrar därmed till samhällets utveckling. Utöver finansiering av forskning är myndigheten rådgivare till regeringen i forskningsrelaterade frågor och deltar aktivt i debatten för att skapa förståelse för den långsiktiga nyttan av forskningen."

Sverige är så tryggt och bra - och kvalitetssäkrat...

...eller inte.

För när Vetenskapsrådet ska beskriva effekterna av förskolevistelse så har de inga nyare forskningsresultat att presentera. Helt enkelt eftersom det inte gjorts någon forskning på hur förskolan påverkar barn sedan till exempel Läroplanen infördes. Det hade väl ändå varit ganska intressant att få veta mer, speciellt med tanke på att föräldrar hela tiden får höra att barn som gått i förskola blir duktigare i skolan. (Hur man nu kan säga det utan att skämmas när skolresultaten hela tiden sjunker). Och så har vi dresserats i flera år nu med att vi inte får säga "dagis" - det heter ju förskola, eftersom den styrs av en läroplan.

Sedan kan jag undra lite över hur Vetenskapsrådet presenterar den gamla skåpmat som finns:

”I Sverige har det gjorts ett par större longitudinella studier som undersökt förskolan och familjedaghemmens betydelse för barnens framtida skolgång”.

Problemet är bara att det inte handlar om några större studier - det handlar om två små studier - som dessutom är gamla och saknar evidens. Andersson (119 barn) och Broberg (146 barn).  Studier som är gjorda innan läroplanen infördes, innan personalen var lika välutbildad som de är i dag och innan barnen gick så långa dagar som de gör i dag. Sedan hänvisar Vetenskapsrådet till ensamutredarens Sven Brembergs forskningsöversikt: "Folkhälsoinstitutet 2009" - där fyra studier sägs visa på att förskolan har positiv effekt på barnens skolresultat. Problemet är bara att Vetenskapsrådet glömmer att nämna att den kunskapsöversikten bygger på äldre utländska studier och att två av dem INTE visar på att förskolan har någon som helst effekt för barnens skolresultat.

Ska man prata om en större longitudinell (över tid) studie, så är NICHD-studien ( 1 300 barn) gjord i USA den bästa studien att titta närmare på. Den visar att förskolebarn (som gått i en förskola av hög kvalitet) har något lite bättre kognitiva förmågor (lite duktigare) när de börjar skolan. Men vid 12 års ålder är den skillnaden helt utraderad. Kvar finns dock förskolebarnens beteendestörningar. Ju längre dagar i förskola - desto aggressivare barn. DET nämner Sven Bremberg, FHI, inte något om. (Men han har ju lösningen på beteendestörningar: manualbaserade program som SET, social och emotionell träning - program som han själv varit med och tagit fram).

Personligen tycker jag att det är helt fel att föräldrar förs bakom ljuset på det här sättet. Sanningen är att det inte finns någon forskning på hur förskolan påverkar barn, eller vilken effekt den har för deras skolresultat. Det enda vi vet helt säkert är att skolresultaten bara sjunker. Vid varje mätning i OECD Pisa undersökningen framgår det tydligt. Samtidigt som den psykiska ohälsan och beteendestörningarna hos barn bara ökar. Vänder vi oss däremot och tittar hur det ser ut i Finland, som har en helt annan familjepolitik - med mycket större valfrihet - så toppar de listan över goda skolresultat i varje mätning i OECD Pisa.

Skolresultat och betyg säger inte något om hur det kommer att gå för barnen senare i livet. Vad är framgång? Hur mycket pengar du tjänar? Hur många akademiska poäng du har skaffat dig?

Nej, det är naturligtvis varje barns chans att få utvecklas efter sin bästa förmåga, där hela barnet räknas: hur du mår, hur du får chansen att följa dina drömmar, hur du hittar balans i livet och skapar dig en bra tillvaro tillsammans med andra människor - att du mår bra och klarar dig bra i det yrke du har valt.

Själv sitter jag alltmer med facit i hand och ser nu hur många av de hemmabarn jag följt under åren går ut skolan. Rapporterna trillar in regelbundet och jag ser inte något som oroar mig. Lite extra glad blev jag i dag när jag fick höra om två hemmabarn som just gått ut med A i alla ämnen. Som sagt, det är inte det viktigaste, men lite kul är det ändå, för det var ju inte precis vad de här mammorna fick höra när de bestämde sig för att stanna hemma längre. Det fick mig också att tänka på hur de här barnen tillbringade  sina första år i livet. De gick aldrig i förskola, de följde aldrig någon läroplan, så hur kunde det då gå så bra ändå.

Jo de fick några enkla grundläggande saker som alla barn bör få ha med sig i bagaget när de börjar skolan:
god anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, hälsosam mat, mycket fri lek, rörelse, omega 3-tillskott och mycket musik, då de spelat piano och sjungit i kör.

Det är så viktigt att barnen inte är skoltrötta redan när de börjar skolan, det är så viktigt att de grundläggande bitarna jag räknar upp finns med. En förälder kan aldrig ersätta en pedagog sa Nyamko Sabuni. Jag skulle vilja säga att en pedagog aldrig kan ersätta en förälder. Det handlar om balans. En bra förskola behöver inte vara dålig för barnet, men den kommer aldrig heller att vara ett måste för att det ska gå bra för barnet i skolan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Sverige hamnar under snittet för OECD-länderna

 Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på forskningsförnekarna

Ledarskribenter om det vackra tyget i kejsarens kläder

Skärmdump på "Kejsarens nya kläder"

I Malmö finns det förskolor som har pedagoger som inte pratar svenska ... eller barnens modersmål. Kommunen bygger också förskolor på industrimark - som inte är sanerad och låter små förskolebarn ha sin fasta punkt i bussar - året runt. Barnperspektivet handlar enligt kommunalrådet Anders Rubin, S, om att erbjuda varje barn en plats - men inte nödvändigtvis en plats i en förskola som håller måttet. Så kan verkligheten se ut - och någonstans kan jag tycka att de borde få väldigt stora rubriker, med tanke på att väldigt många små barn faktiskt far väldigt illa.

Men några större rubriker blir det förstås inte, för här i Sverige är många tidningar som små egna partihögkvarter. De sitter och knepar och knåpar ihop lite slogans som de slänger ur sig i sina ledare - allt i syfte att få människor att agera enligt den ideologi som bestämt sig för är den rätta. Men kanske också i ett desperat försök att dölja att "Kejsaren är naken". Den svenska förskolan är i kris och svensk familjepolitik med sin ensidiga styrning mot ett enda alternativ - standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - har totalhavererat. Barn far riktigt illa i dag när vi lever efter den modellen.

Då gäller det att flytta fokus, tycker ledarskribenterna på Expressen. En majoritet av alla barn går i förskola. Några går hos dagmamma och väldigt få har sin omsorg i hemmet. De som har sin omsorg i hemmet utgör inte något problem. Det finns inte några undersökningar som visar att de här barnen far illa av att vara hemma i tre år (eller längre för den delen) i stället för ett år. Men ändå slår Expressen om och om igen på stora trumman och varnar för att det finns barn som är hemma längre än ett år. De byter fot och testar hela tiden nya argument för att stoppa valfriheten. Nu senast är de upprörda över att av de som söker vårdnadsbidrag har 38 procent invandrarbakgrund.

De är inte rädda för att överdriva heller: "Vårdnadsbidraget stjäl våra barns framtid". Ja men då så Expressen, berätta nu om Malmö i era ledare. Där finns ju inte vårdnadsbidraget alls, så då fungerar väl förskolan alldeles utmärkt där eller hur?

När ett barn är hemma och har sin omsorg i hemmet kostar det kommunen 36 000 kronor per barn och år. Skulle samma barn sättas i förskola, skulle kostnaden bli ca 157 000 kronor per barn och år. Nej, det  blir inte dyrare för kommunen att subventionera omsorg i hemmet - det blir billigare - och det här vet Expressen. Dessutom kostar små barn i förskola mer, de kräver mer personal och mer omsorg. Små barn under tre år har inte heller utvecklat sitt immunförsvar, sett ur ett barnhälsoperspektiv så det finns många fördelar med att barn är hemma de tre första åren, förutom att kommunen sparar en massa pengar.

Sedan det här ständiga tjatet om att små barn ska lära sig svenska språket just i förskolan, utan sin förälder. Vad är det som säger att det för ett litet barn mellan ett - tre år (eller även äldre barn), inte skulle vara bättre att få gå med en förälder till öppna förskolan och i samspel med föräldern och pedagogerna få sjunga och "ramsa" på svenska? Barn lär sig språk i socialt samspel med en VUXEN.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen bara under det här året som Expressen i sina ledare kritiserar vårdnadsbidraget. Men för de som haft turen att ha det i sin kommun, har vårdnadsbidraget betytt att de faktiskt kunnat vara hemma längre med sin anställning tryggad. De har inte behövt säga upp sig för att vara hemma och har alltså haft kvar en fot på arbetsmarknaden. De har dessutom sluppit att bli utförsäkrade, då de haft kvar sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst. Barnen har sluppit de ständiga infektionerna i förskolan, stressen - och framförallt - de har fått vara ytterligare några år med en person de älskar mest av allt i världen - sin mamma eller pappa. (Ja, pappor tar också ut vårdnadsbidrag).

Hur kan man lägga sådan kraft och energi på att motarbeta att det finns barn som får det här omsorgsalternativet, när kraft och energi i stället borde läggas på att arbeta för att fler barn får samma möjlighet till omsorg i hemmet? Självklart ska vårdnadsbidraget finnas i ALLA kommuner. Och det betyder inte att vi ska strunta i att den ensidiga styrningen mot bara ett alternativ har gjort att förskolan hamnat i kris. Det betyder bara att vi tar och ordnar det också, genom att förändra familjepolitiken från grunden.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

I Flen får nyanlända kvinnor svenskundervisning tillsammans med sina barn

Jag vill inte att mitt barn ska gå i förskola

Expressen vill se alla barn kramas i statens trygga famn

Chatt om krisen i Malmö

Myten om vårdnadsbidraget

Förskolor i Malmö brister i svenskundervisning

Malmö: Förskolor har inte en enda förskollärare

Malmö: Förskolorna har alldeles för få förskollärare och den pedagogiska verksamheten håller inte måttet

Malmö: Små barn kränks i förskolan och ingen slår larm

Snart behöver vi medborgare inte tänka så mycket själva längre

Snart är "ordningen återställd". Det går inte så bra för Alliansen i de senaste mätningarna. Jag ser hur Carin Jämtin, S, segervisst redan pratar i tv om att Stefan Löfvén blir vår nästa statsminister. Om det blir som S redan har börjat planera för, så kommer det att innebära stora förändringar för alla de människor som under några år fått "nosa på" hur det är att leva med en ökad valfrihet - en ökad makt att själv bestämma HUR de vill forma sina liv.

Det första som kommer att hända om S, Mp och V tar över är att vårdnadsbidraget ryker. Det har alla partierna tydligt deklarerat. Alla de mammor och pappor som har kunnat pussla för att hitta en balans mellan familj och arbete - utan att behöva säga upp sig från sina arbeten, eller bli utförsäkrade - kommer nu att få se mattan ryckas undan under fötterna. Enda sättet att kunna vara hemma längre blir att säga upp sig från arbetet den dagen föräldradagarna tar slut - och bli utförsäkrad. Med vårdnadsbidraget har du nämligen din anställning tryggad, då du har rätt att vara ledig från jobbet under tre år - MED skyddad SGI, sjukpenninggrundad inkomst.

Trots att vi redan i dag kan se konsekvenserna av den maxtaxa som S införde: stora barngrupper och få personal, så tänker de fortsätta sin linje med att göra förskolan till skola - och ettåringen till en elev, i "det livslånga lärandet". Läroplan, skollag och måluppfyllelse, blir riktlinjerna som ska kvalitetssäkra den lilla ettåringens utveckling i förskolan. Men hur ska Läroplan och skollag kunna kvalitetssäkra att den lilla ettåringen får just det en liten ettåring verkligen behöver: anknytning, närhet, kärlek och god omsorg samt lärande i socialt samspel med en vuxen?

Det handlar om synen på barnet - är barnet en elev och en produkt? Eller är det faktiskt bara en liten människa under utveckling, som behöver en mängd andra saker än vad Läroplan och skollag klarar av att kvalitetssäkra att det lilla barnet får? Ska synen på barnet vila på ideologisk grund eller vila på vetenskaplig grund?

När S tar över makten så fortsätter de sin linje stenhårt och nästa steg i synen på det lilla barnet som en elev blir allmän förskola från två års ålder (avgiftsfri 15 timmar) samt sedan även obligatorisk förskola från i första hand tre års ålder. De räknar iskallt med att alla föräldrar som hungriga vargar ska kasta sig över "köttbenet" allmän förskola (avgiftsfri 15 timmar) från två års ålder, för att sedan hungrigt sluka nästa "köttben": obligatorisk förskola (helt avgiftsfri) från tre års ålder. Mer sköna pengar i plånboken till föräldrarna - men tyvärr väldigt mycket mindre pengar till barnen i förskolan. Det här sättet att värva röster fungerande ju 1998 när Göran Persson slängde ut den tidens "köttben" - maxtaxan, så varför ska det inte fungera nu ... tycks de resonera.

Det ska bli intressant att se om samma taktik fungerar även i valet 2014. Nu har ju föräldrarna ändå facit i hand vad maxtaxan faktiskt har lett till. Men naturligtvis så kommer S att säga att de ska höja skatterna och ta in pengar från ALLA skattebetalare för att finansiera den helt avgiftsfria och obligatoriska förskolan. Förutom att jag personligen ser stora problem med att höja skatterna i ett land som redan toppar världslistan över höga skatter (och ändå har en välfärd som krackelerar och där pengarna inte räcker till sjukvård, äldreomsorg och skola) - så kommer det inte att fungera. Krisen i förskolan och pengabristen på grund av maxtaxan ser likadan ut i alla kommuner, oavsett vem som styr. Om nu skattehöjningar är lösningen på allt, så kan man fråga sig varför förskolan inte fungerar varken i röda Malmö eller röda Göteborg. Där har de ju chansen ändå att visa att det går att bedriva en bra förskola trots maxtaxan och med stora skattehöjningar.

Men det går naturligtvis inte, varken i Göteborg, Malmö eller i någon annan kommun. Maxtaxan sitter som en hindrande ram i ALLA kommuner och genererar stora barngrupper och få personal - och ändå ska förskolan alltså få ännu mindre pengar efter valet 2014, när S tänker införa allmän förskola för tvååringar - och sedan obligatorisk förskola.

Barnomsorgspengen kommer naturligtvis också att ryka direkt. Den har gett ökad valfrihet till föräldrar, då socialdemokraterna inte längre kunnat stoppa alternativ som till exempel privata dagmammor, från att starta upp verksamhet. Förutom att valfriheten för föräldrar och barn försvinner när barnomsorgpengen tas bort, så försvinner också möjligheten för de som vill starta eget och själva driva barnomsorg. Människor som fått chansen att förverkliga sina drömmar om hur en bra barnomsorg för barn kan se ut, tvingas nu i framförallt de röda (som är emot privata alternativ) kommunerna att avveckla sin verksamhet. Barnen hamnar i förskola men där hamnar väl också de personer som inte längre får vara sina egna. De får lämna sin egen verksamhet för att börja arbeta i statens. Styrning i detalj av människors liv med andra ord. 

Visst är det härligt när staten bestämmer allt och man inte behöver välja eller tänka själv? Som på den gamla goda tiden, när vi bara hade en tv-kanal och staten bestämde vilka program vi skulle få titta på, eller när staten var den enda som ansvarade för radiosändningarna, då slapp vi tänka själva och riskerade inte att få "felaktig" information. Och visst var det bättre när det inte fanns friskolor och lärarna i den kommunala skolan fick den "rätta" utbildningen i DDR? Hej och hå 1970-talet, snart är vi tillbaka på den "gamla goda tiden", med en liten extra touche av ännu mera styrning. Vi behöver "bara" vänta till valet 2014.

Eller så inser vi allvaret och börja kämpa för att få behålla den lilla frihet vi ändå har fått under de här åren ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Hög tid för en ny familjepolitik

Medicin till barn istället för närhet, kärlek och god omsorg

P.S Sedan kan jag tycka att även Alliansen måste börja skärpa till sig. De sitter just nu och administrerar den familjepolitik som S har skapat - och det kommer inte heller att fungera. Det är dags att göra om - och göra rätt - ifrån grunden. Vinner Alliansen valet 2014, så är det dags att se problemen - OCH göra något åt dem, inte bara sitta still i båten. (Och ja, jag bidrar så gott jag kan på mitt sätt men det behövs fler som ser grundproblemen, annars händer inget).

Krisen i förskolan - lösningen heter att förändra från grunden

Foto:Henke  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Kejsaren är naken har varit ett återkommande tema i mina inlägg och bloggar. Vilken fascinerande historia det är egentligen, som beskriver hur människor fungerar ... i flock ... ja, de allra flesta i alla fall. I den historien finns alla ingredienser, de som säger sig väva det vackra tyget (och tjänar stora pengar på bedrägeriet), människorna som inte vill anses dumma (du är korkad om du inte ser tyget nämligen enligt "vävarna") och så grupptrycket - ingen vågar vara först med att säga det som alla egentligen ser.

Barnet får bli den som säger det som alla andra inte vågar. Det uppriktiga barnet, som ännu inte lärt sig att bry sig om vad alla andra säger och tycker - barnet som bara ser det uppenbara ... och säger det rakt ut. Ett barn klarar sig ändå undan, just därför att det bara är ett barn. Men en vuxen som säger samma sak rakt ut: det uppenbara, det man inte får säga, det som inte är politiskt korrekt kanske, just i den här tidsåldern (för det varierar förstås över tid vad man får och inte får säga) - den vuxne risker att bli förföljd och hånad, ja nästan hatad. För vad händer egentligen när det inte längre går att dölja att "det inte finns något vackert tyg"? När alla ställs in för det uppenbara - när de är bortgjorda och det inte finns någon återvändo. Hänger ni med i varför det är farligt att vara budbärare? Skjut budbäraren och du är själv fri.

Men ibland är det bara så att: "Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort", som min älsklingsförfattare den kloka, underbara Astrid Lindgren låter sin lilla Skorpan säga, i hennes bok "Bröderna Lejonhjärta".

Ibland måste man säga det man inte får ... även när tiden inte är mogen ... trots att man får utstå spott och spe - ibland måste man våga säga att Kejsaren är just naken och ingenting annat.

Och det har verkligen Hemmaföräldrars nätverk gjort. 2006 när media hyllade den svenska förskolan i varje dagstidning och föräldratidning - när det talades om att "Vi har världens bästa förskola" - och det pratades om att den skulle gå på export till utlandet, för att "lyckliggöra" även barn i andra länder - så sa vi det man inte fick säga: Men är den verkligen så bra när barngrupperna är så stora, personalen så få och olyckorna så många? Vi var inte ensamma på något sätt, redan 2005 kom Per Kågeson ut med sin bok "Tid för barn", där var han väldigt tydligt, men vi fortsatte år ut och år in att bedriva opinion i frågan. Helt enkelt för att identifierar man ett problem - så kan man ju göra något åt det.

Trots att påhoppen i media eskalerade mot Hemmaföräldrars nätverk, så såg många föräldrar ändå det uppenbara och någonstans där 2006 blev Hemmaföräldrars nätverk den organisation som många förskoleföräldrar vände sig till för att få en förändring. Och vi har försökt att hjälpa även dessa föräldrar - självklart - för vi är alla olika och alla barn är olika - och man får välja olika barnomsorgsalternativ. Vi är inte emot förskolan som alternativ, när den fungerar bra och levererar som det är tänkt. Vi är emot att staten med ekonomiska styrmedel ska tvinga alla föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Vi är emot att föräldrar får myter kring vad små barn behöver -  i stället för fakta. Vi anser att familjepolitiken ska vila på en vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Vi vill se valfrihet - äkta valfrihet - med många olika barnomsorgsalternativ: förskola, pedagogisk omsorg och omsorg i hemmet samt flerfamiljssystem.

Nu pågår ett förskoleuppror över hela landet och analysen är klar, ska situationen förändras så måste allt göras om från grunden. Det går inte att komma undan det, det går inte att fortsätta som vi gör nu. Det ÄR verkligen hög tid för en ny familjepolitik.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: Skolporten - förskolebrevet

Barn lär sig saker i socialt samspel

Foto: Leonid Mamchenkov  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Allt som behövs är att barnet "ger dig sitt hjärta", säger Gordon Neufeld, en av författarna till boken "Våga ta plats i ditt barns liv" -  när han berättar hur barn lär sig saker. Anknytningen är själva grunden, den måste finnas där. När den fungerar kan det sociala samspelet börja och barnet börjar också lära sig saker. Ganska långt ifrån tanken att det räcker med att sätta ett litet barn i en skolbänk och sedan ställa en lärare där framme vid katedern som lär ut saker - och så sitter då barnet där som en liten svamp och suger åt sig alla kunskaper.

Tyvärr har den här synen på hur det livslånga lärandet går till - och synen på små barn som elever i en skola,  krupit ännu längre ner i åldrarna. I dag ses små ettåringar som elever i en skola. En syn som inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi. Sverige har en politik som utgår från att alla barn är lika och därmed ska alla barn malas igenom samma skolgång. De som inte håller måttet och inte följer den förutbestämda mallen och kurvan - ska justeras.

Tänk om vi i stället skapade en syn på barnet som den alldeles egna unika lilla individ varje barn är. Tänk om vi började tänka till lite och började göra om från grunden. Kanske ska vi börja redan i dag - här och nu. Varför inte prova lite mindre styrning som omväxling. Skolresultatet bara sjunker och den psykiska ohälsan hos barn bara ökar. Vad har vi att förlora på att testa mer valfrihet?

I stället för en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel försöker tvinga alla att göra lika - varför inte införa en som redan från start tar hänsyn till att ALLA barn är olika? Då borde vi i alla kommuner ha förskola, dagmamma och omsorg i hemmet. Med riktig valfrihet finns det något för alla barn.

I Sverige är hemskolning förbjudet. Tidigare var det cirka 100 barn som hemskolades varje år. Om en familj seglar jorden runt är hemskolning tillåtet dock och accepterat.

Därför är det extra intressant att läsa om hur en 14-årig autistisk kille fick blomma ut när hans mamma tog över hans lärande, långt borta från all mekaniserad pedagogik i förskola och skola.

Men det finns positiva trender. Allt fler föräldrar läser på hur förstår hur anknytning och socialt samspel är själva grunden för barns lärande. Och de delar med sig av sina erfarenheter. När Folkpartiet pratar om att "en förälder aldrig kan ersätta en pedagog" och skapar nya osäkra föräldrar - så finns det en motvikt - de som tror på sig själva som föräldrar och vet att hemmapedagogiken är guld värd för barns lärande. Här kan du läsa mer om hur hemmaföräldrarna lär sina barn saker: En blogg om hemmapedagogik

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hemskolade barn är tryggare i sig själva

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Sunt förnuft kring föräldrarnas roll i barnets liv

Foto: ImagineManHunter  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Män och kvinnor är olika - våra hjärnor är delvis olika. Men ska vi vara ärliga så är ju också ALLA våra hjärnor olika, även mellan könen. Själv lever jag upp till alla myter om den kvinnliga hjärnan när det gäller lokalsinne. Men jag har kvinnliga vänner som är helt fenomenala på att hitta. I det stora hela är vi helt enkelt olika, vi människor.

Inne i facebookgruppen för hemmaföräldrar har det seglat upp en debatt kring ett inlägg från Annica Dahlström, där det i Aftonbladet beskrivs som att hon anser att män är farliga för sina barn. Nu har ju inte hon själv fått utveckla hur hon tänkte, men självklart så kan man inte uttrycka sig så.

Det är oomtvistat att kvinnan bär barnet och att en mängd hormoner sätts igång i kroppen för att förbereda kvinnan för att ta hand om barnet och till exempel sätta igång amningen. Men det betyder inte att det inte sker en enorm emotionell process även hos pappan som gör honom förberedd för att ta emot ett nytt litet liv. Ändå kan jag lugnt säga att jag är helt emot att staten ska gå in och tvångskvotera föräldraförsäkringen eller att man inte låtsas om att en graviditet är en stor omställning och påfrestning för kvinnokroppen. Därför måste varje familj själv, vid sitt köksbord få sitta ner och bestämma hur de vill fördela föräldradagarna. Och om de tänkt stanna hemma längre - så måste de få sy ihop även den lösningen själva utan inblandning från farbror staten. Men det betyder INTE att jag tror att pappor är sämre eller mindre lämpade att ta hand om vare sig nyfödda eller äldre barn - bara att förutsättningarna kan se så enormt olika ut i alla familjer, så att det måste var och en få bestämma själva.

Jag har sett så många nyblivna lyckliga pappor. Min egen man var en av dem. Det spelade ingen roll om det kom andra pappor eller mammor gående i korridoren med sina små underbara nyfödda på BB - för när de mötte min man, med vår dotter - så fick de alla höra (samtidigt som han sköt fram dottern lite mot dem) "Hon är sååå söt". Lite försiktigt försökte jag inflika att nog alla tyckte att deras barn var små mirakel, men det bet liksom inte. Tror inte någon på BB från föräldrar, till personal missade att vi hade en underbart lycklig pappa här. Anknytningen var total från första stund. Kanske också för att jag blev svårt sjuk av min havandeskapsförgiftning och det blev maken som fick ta hand om dottern efter mitt kejsarsnitt. De fick extra tid också med tanke på att min eklampsi slog ut i full blom dagen efter snittet och jag då fick sövas ner ... för att inte dö. Den nära kontakt de etablerade på BB fortsatte - och även sedan maken börjat arbeta så såg han till att inte arbeta över och skyndade sig hem, för att få tid med vår dotter.

Samma lycka samma glädje när nummer två kom till världen. Minsting fick inte ligga länge i babykorgen på BB, utan här skulle det vandras runt i korridorerna. Där hasade många trötta pappor runt med skrikande små nyfödda ... och så maken med ett barn som egentligen inte behövde bäras, för hon var hur tyst och lugn som helst. Men här skulle det bäras - för att visas runt. Stolt kom han sedan och berättade:

- Jag gick i korridoren och när en sköterska gick förbi ... då vände lilla J på huvudet och tittade efter sköterskan, som stannade till och sa att det har hon aldrig varit med om - att en nyfödd följer med blicken på det sättet. Vi hade alltså fått ännu en mirakelbaby :)

Hemmaföräldrars nätverk lägger tonvikten på föräldrar. Vi pratar om mammor OCH pappor som är hemma längre. Vem som är hemma lägger vi oss inte i, eller har några åsikter om. Vi uppmuntrar att fler tänker till och börjar tänka utanför boxen - att man ställer sig frågan: Vad kan vår familj hitta för lösningar för att ge våra barn tid? De som är med i facebookgruppen ser hur olika det kan se ut och det är den bredden som är så bra, för då finns det något för alla att inspireras av. Det finns inga felaktiga lösningar. Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan. Ibland arbetar båda 50 procent var och så vidare.

Många kvinnor i dag drabbas av förlossningsdepression. Jag har själv mött en pappa med en liten nyfödd som han fick ta hand om helt själv under barnets första månader, därför att mamman var så sjuk att hon blev inlagd. Han behöver inte höra att han är farlig för sitt barn. Han behöver stöd, uppmuntran och få höra hur viktig han är. Och hur bra det ändå kommer att bli. För störst av allt är kärleken och det ett barn behöver är: närhet, kärlek och god omsorg. Om det sedan är endast pappan, endast mamman eller båda föräldrarna som finns där och ger barnet det, spelar inte så stor roll. Det vi ska ta och fundera över i stället är HUR vi hjälper och stöttar nyblivna föräldrar. Har vi tid för relationer i vårt stressade samhälle? Kan vi TA oss tid annars. Jag tycker att det är där vi ska lägga fokus -  hos oss själva: Uppdrag medmänniska - att ge lite varje dag, till någon annan. Något lite som sedan ges vidare. Varje liten gåva av medmänsklighet skapar i det stora hela ett bättre samhälle för oss alla att leva i.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var är papporna?

Bygga relationer för sin överlevnad

Hemmaföräldrar, vardagshjältar och medmänsklighet

Foto: Roman P. G:  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag skriver ofta - att livet går sin egen väg - och så är det verkligen. Vi planerar och fixar och trixar och tror att vi fått till allt rätt, men så händer saker vi absolut inte räknat med. Vi får planera om, göra annorlunda och hitta nya vägar att vandra på ... och framförallt nya sätt att förhålla oss till det som kallas livet.

Det här är en process som sker i ständig interaktion med andra människor. Jag tänker på hur ofta jag träffar människor som GER ... som ger av sig själva ... sina livserfarenheter ... som ger stöd, inspiration och livsglädje. Små gåvor osynliga för ögat som det endast går att bära med sig i sitt hjärta. Men det gör levnadsstigen så mycket lättare. Ibland möter vi också på livets väg, de mindre trevliga ... så är det ... de som tar, rispar och ger småsår i själen. Men det är tack och lov inte så ofta och med ett påfyllt förråd av goda erfarenheter, blir dessa upplevelser lättare att bära.

Vem var jag för 20 år sedan? Och vem är jag i dag? Jag ÄR den jag formats till av de jag interagerat med under så många år. Och jag är så tacksam att jag haft ett liv där jag fått tid också för relationer. Vilket osökt får mig att fundera över Hemmaföräldrars nätverk och vad det här nätverket egentligen betyder på ett djupare plan. Det började som en rättvisekamp, där jag ville göra också hemmaföräldrarnas röst hörd - där jag ville få ekonomisk rättvisa för hemmaföräldrarna, som fick se sina möjligheter att välja fritt beskärda genom det skattesystem vi har, där hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt än familjen med två inkomster - pga särbeskattningen. Och där endast en lösning premierades med stora subventioner - standardlösningen, med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Men framförallt så ville jag att hemmaföräldrarna skulle få välja tid för sina barn, utan att behöva löpa gatlopp eller bli hånade. Det handlade om att vara med och försöka skapa ett samhälle med mer tolerans för att vi alla är olika - att det är okej att göra olika val här i livet - och framförallt så ville jag att föräldrar skulle få fakta, i stället för myter, för att kunna fatta rätt beslut kring sina barns uppväxt.

Jag kämpade för en grupp men så hände något på vägen. I kampen för människors rätt att få välja själva - i kampen för fler barnomsorgsalternativ - för fler lösningar än standardlösningen, så började en ny grupp söka sig till mig: förskoleföräldrarna. Kanske för att jag var bland de första som inte stämde in i hyllningskören: "Vi har världens bästa förskola". Där andra såg information - så jag propaganda. Föräldratidningar, föräldrasajter alla sa samma sak: förskolan är den bästa platsen för alla barn att tillbringa långa dagar på, utan den så utvecklas de inte som de ska.

En övertygelse jag aldrig kunnat skriva under på, av den enkla anledningen att alla barn är olika. I dag vet vi att det är en helt korrekt analys - det går inte att mala alla barn genom samma lösning.  Och det vet vi genom de nya rön som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Dessutom tyckte jag inte att vi hade "världens bästa förskola". Effekterna av maxtaxans införande började synas ganska snart efter att den införts i form av större barngrupper och färre personal.

Var fanns riskbedömningen inför det beslutet? Fanns det någon som tänkte på barnen när den infördes?

Nej, maxtaxan var bara en fet bit valfläsk som slängdes ut några månader innan valet och sedan kom det att handla om "maxtaxan är bara skit, men nu har vi baxat den ända hit". Det är en slogan vi lever under nu - och knappt någon vågar säga det onämnbara: slopa maxtaxan, gör om och gör rätt från grunden den här gången. Se helheten, se vad föräldrar vill, ge oss valfrihet och många olika barnsomsorgsalternativ som subventioneras rättvist (med likartade belopp).

Hemmaföräldrars nätverk har genom de människor som sökt sig till nätverket och som är med i det, utvecklats till något rasande fint och livsnödvändigt. Här ser jag hur budkavlen går - att tid för barn är okej, att välja olika är okej. Mammor, pappor - ja alla dessa föräldrar som gjort mängder av olika val för att ge sina barn tid - samlas och stöttar, inspirerar och berikar varandras liv. Som goda ringar på vattnet sprider sig sedan budskapet vidare och når fler och fler. Nätverket ger råg i ryggen, så att föräldrar vågar följa sin magkänsla och hittar olika lösningar för att få balans mellan familj och arbete. Det ger stöd till de föräldrar som väljer att hoppa av förskolekarusellen, eftersom just det alternativet inte passade just deras barn - och de ger stöd till de som går ut i arbetslivet igen - och hoppar på förskolekarusellen. De visar prov på öppenhet och tolerans, trots att de ofta inte själva alltid blivit så väl bemötta på grund av sitt eget livsval.

I hemmaföräldrarna ser vi alldeles vanliga små människor, med olika bakgrund, utbildning och politisk åskådning, som valt en mängd olika lösningar för att ge sina barn tid. Det som förenar dem är att de visar stort prov på medmänsklighet - de tar sig tid att stötta och finnas där för sina medmänniskor. De ger av sig själva, av sina tankar och livserfarenheter - helt osjälviskt, bara för att ge stöd och säga "du är inte ensam". De ger andra modet att våga ta steget och följa sin magkänsla. De ger uppmuntran när föräldrar känner sig osäkra, de ger råd - mängder av olika råd - så att det finns något för alla.

Hemmaföräldrarna - de är våra vardagshjältar!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S- förslaget

Små barn behöver omsorg - inte skola

SVT har aldrig varit och kommer aldrig att bli oberoende

Foto: Maria Georgieva (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

SVT får kritik för att inte vara oberorende. Svårt att säga hur relevant det är i just det här fallet, då jag inte är expert på utrikespolitik. Men eftersom vi drabbats av liknande dåd i Sverige, där människor som flyttat hit kommit att hata det samhälle och de människor de lever bland, så mycket att de vill spränga en bomb och döda oskyldiga - så kan jag förstå att SVT vill rapportera om Boston. Likheterna är stora och det är svårt att förstå och obehagligt. Det är som att bjuda över grannen på fika, låta honom/henne sova på soffan ibland när han/hon har det kärvt ekonomiskt - och en natt så tar personen ifråga fram en kniv och mördar dig, bara för att du tillhör "de andra". Vilka andra? Det är klart att det här skrämmer och att människor vill få veta mer om det som ligger så nära. Det är så lätt att ta till hat och att döda, (se bara allt näthat och all nätmobbning), men att sätta sig ner och fundera över vad som är fel, hitta konstruktiv kritik och försöka göra bättre ... tillsammans ... kräver så oerhört mycket mer. Men är förstås så mycket mer konstruktivt.

Tyvärr stämmer det att SVT inte är oberoende. Fråga vilken hemmaförälder som helst hur mediarapporteringen sett ut det senaste decenniet. Får hemmaföräldrarna komma till tals om de inte "springer gatan fram och skriker att de är HEMMAFRUAR?" - Nej, knappast. Att det finns en ny hemmaföräldertrend är knappast en nyhet som du kommer att få se på SVT. De nämnde aldrig med ett ord det Föräldrauppror som föregick införandet av vårdnadsbidraget, där ca 40 000 namnunderskrifter totalt samlades in för mer valfrihet - för balans mellan familj och arbete.

En negativ sidoeffekt av den ensidiga och styrande familjepolitiken - där endast standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet på dagis från ett års ålder subventioneras med stora belopp - samtidigt som maxtaxan infördes och förskolan uppdrag utökades till att även omfatta barn till föräldralediga - är att förskolan drabbades av svårigheter att klara sitt uppdrag. Krisen blev ett faktum och genast började kraven på skattehöjningar och än mer pengar till förskolan att ljuda över hela landet.

Sambandet mellan maxtaxan, rätten för föräldralediga att ha barnen i förskolan när de är föräldralediga - och i synnerhet mer än de lagstadgade 15 timmarna samt förskolans ständigt utökade uppdrag, där föräldrar förväntar sig frukost, mellanmål och lunch, även till barn till föräldralediga eller frukost till barn utan särskilda skäl (bara bekvämlighetsskäl) - har över huvud taget inte diskuterats i SVT.

Lite lamt gjorde de en analys av krisen i förskolan, men trots att de fick mängder av fakta från engagerade föräldrar och föräldraorganisationer, så valde de att ligga lågt med en mer omfattande och objektiv analys av läget. Det i sin tur har öppnat för ännu fler utspel från flera av de politiska partierna - som nu pratar om allmän (gratis) förskola i ännu lägre åldrar - för att det slutligen ska landa i en helt avgiftsfri förskola. Och så småningom då även en obligatorisk förskola från tre år. Problemen med det här är uppenbara för de som vill se saker och ting ur ett barnhälsoperspektiv, snarare än ett ideologiskt perspektiv - där makarna Myrdals gamla socialdemokratiska vision från början av 1900-talet, snart är helt genomförd.

Därför är det inte heller så konstigt att (S)VT inte ens kunde klara av att vara oberoende eller objektiva när de skulle rapportera om socialdemokraternas förslag om allmän förskola för tvååringar, till våra minsta medborgare i Lilla Aktuellt. Det beroende och subjektiva inslaget anmäldes ... och fick kritik.

Så, nej tyvärr ... SVT är inte, har aldrig varit och kommer med största sannolikhet aldrig att bli vare sig oberoende eller objektiva. Och journalisterna kommer alltid att vara den första statsmakten. Tyvärr är och förblir barnen de stora förlorarna i det här.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s

Jaha, då är det bara att krypa till korset och berätta att SVT äntligen uppmärksammat hemmaföräldrarna på ett bra sätt. Ber om ursäkt SVT att jag varit så hård. Fortsätter det så här, så finns det hopp om livet ;)
http://www.svt.se/nyheter/sverige/hon-grundade-natverk-for-hemmaforaldrar

Läs också

 Den svenska journalistkåren

"Oberoende" Sveriges radio spär på myter

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

"En skamfläck att det finns barn som får vara hemma i tre år"

Foto: Dasha Gaian (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Expressens ledarsida fortsätter sitt ideologiska korståg mot valfrihet och föräldrar som vill stanna hemma längre med sina barn. De tycker att det är en "skamfläck" att Kristdemokraterna tillsammans med övriga allianspartier genom vårdnadsbidraget gjort det möjligt för föräldrar att stanna hemma längre ... med en tryggad anställning (du har rätt att vara tjänstledig tre år med VB) och bevarad SGI (du behåller din sjukpenninggrundande inkomst med VB). 

Nej, föräldrar som vill vara hemma längre ska straffas hårt av samhället så att de gör "rätt" (går ut och arbetar direkt efter föräldraledigheten) - sett ur ett ideologiskt perspektiv då förstås. Vårdnadsbidraget ska tas bort så att de tvingas säga upp sig och därmed förlorar en fot på arbetsmarknaden, om de får för sig att stanna hemma längre än ett år. De ska också förlora sin SGI - ja, de ska helt enkelt kastas ut i otrygghet, förföljas och hånas, så att det inte finns en arbetsgivare som sedan någonsin anställer dessa ”losers” igen.  Hemma med barn ska för alltid vara lika med att du för evigt är ute i kylan ... och som grädde på moset, så vänta dig ingen pardon om du någon gång i livet behöver hjälp - hemmaföräldrar förtjänar ingen hjälp om livet slår hårt mot dem (som det kan göra mot oss alla emellanåt) - utan just hemmaföräldrar ska få lida och klara sig själva - som Nalin Pekgul, S, satt och skrek i tv.

Föräldrar ska tvingas och skrämmas att göra "rätt" helt enkelt. Ett synsätt som nu även moderaterna hakar på.

Sett genom röda glasögon kan aldrig valet att stanna hemma handla om ett barnperspektiv - utan bara om ett ideologiskt jämställdhetsperspektiv. Barn SKA användas som en murbräcka för jämställdhet. Alla ska göra lika - DDR är föredömet - och det finns bara ett sätt att leva och det handlar om att ALLA gör likadant.

Mitt i allt det här så finns det ett nätverk av föräldrar som växer sig allt större och starkare och det är föräldrar som tror på valfrihet, som vill bestämma själva hur de pusslar ihop sina liv för att skapa en balans mellan familj och arbete. Och bäst av allt dessa föräldrar samarbetar för att vi SKA ha många olika barnsomsorgsalternativ: En förskola av hög kvalitet för de som vill ha det, dagmammor och omsorg i hemmet med vårdnadsbidrag som tryggar anställningen och skyddar SGI:n.

Och så det här med att VB hindrar eller försenar människors inträde på arbetsmarknaden. Seriöst? Den som kan ta ut VB får inte ha några andra ersättningar som A-kassa eller andra typer av understöd. Varför fibbla med statistik och försöka skapa en verklighet som inte finns. Och ja, en majoritet som tar ut VB är kvinnor, men män tar också ut VB. Och nio av tio som arbetar inom förskolan är också kvinnor - kvinnor gillar att arbeta med barn helt enkelt, oavsett om det är i förskola eller i omsorg i hemmet. Det behöver inte vara ett problem - om man inte väljer att göra det till ett.

Sedan kan jag tycka att det är rent skamligt att säga att förskolan är bra och viktig för alla barn från just ett års ålder. Alla barn är olika och få kan ha missat krisen i förskolan, som beror på socialdemokraternas införande av maxtaxa och att de avvisade att förskolebarn ska ha ett skydd i en arbetsmiljölag.

VAD är det egentligen som skrämmer Expressens ledarskribenter och övriga i det "röda gänget" så vansinnigt med att människor väljer själva - i stället för att staten väljer åt dem?

Jo, förmodligen att människor om de har valfrihet inte alltid kommer att välja som staten vill - speciellt inte som i det här fallet när tankarna handlar om att bygga ett samhälle liknande det i gamla DDR, med bara en accepterad lösning: Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Men om Expressen läst på sin historia så borde de också veta, att när staten börjar tvinga människor att bara välja EN lösning - ett sätt att leva - så måste man börja bygga väldigt höga murar, för att inte människor ska fly.

Vi har genom vårdnadsbidraget fått en litet andrum från standardlösningen i det här landet. Ett yttepytte litet andrum i åtminstone en del kommuner. Det finns inga indikationer på att barnen skulle må det minsta dåligt av att få vara hemma längre än ett år, utan alla nya vetenskapliga rön inom anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, visar på att det är mycket fördelaktigt för barnens framtida psykiska hälsa och utveckling. Låt oss därför inte bara få behålla den här yttepyttelilla valfriheten - utan se till att den utvidgas till att gälla fler.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svenska familjepolitik

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Nonsens att vårdnadsbidraget slår mot invandrarkvinnor

Expressen skyr inga medel för att skada hemmaföräldrar: "När media går över gränsen"

Dagens familjepolitik skapar osäkra föräldrar och otrygga barn

Foto: Shutter Daddy (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hur berättar man ... bara så där rakt av, utan att kunna hänvisa till en vetenskaplig undersökning i första hand - utan "bara" till sunt förnuft ... det mest självklara: Föräldrarollen blir så mycket lättare OM man själv vuxit upp nära sina föräldrar och sin familj. Vi människor lär oss saker i socialt samspel, det är då vi använder våra spegelneuroner i hjärnan som gör att det vi är med om lagras för framtiden. När vi tillbringar tid med en närvarande förälder och får vara med dem i livet och lära oss saker till exempel genom hemmapedagogiken och när vi får växa upp tillsammans med våra syskon och lära oss samspela även med dem - kanske i rollen som storasyskon får hjälpa till och ta hand om lillasyskonet, eller som storkusin ta hand om småkusinerna - så skaffar vi oss kunskap inför den dagen vi själva blir föräldrar.

Den dagen vi står där med en liten i famnen och ska åka hem från BB - utan bruksanvisning - så klickar vår inhämtade databas i barndomen igång. Trots rädslor och osäkerhet så andas vi djupt och går på vår magkänsla. Vi minns hur mamma och/eller pappa gjorde, hur vi fick lära oss själva att ta hand om små barn, när vi fick vara med och vårda småsyskon, kusiner eller familjens vänners barn. Vi minns vår tid i den viktigaste kunskapskällan av alla: FAMILJEN.

Många nyblivna föräldrar i dag är helt i panik, de vet inte vad de ska göra med sina lilla bebis och rusar så fort de kan till öppna förskolan för att få stöd av de pedagoger som arbetar där och få stöd av andra föräldrar. Många har svårt att knyta an till sin bebis och ser bara problemen, svårigheterna och upplever att barnet begränsar deras tillvaro. Väldigt många saknar också stöd i sina egna föräldrar - de arbetar och är själva inte så vana vid små barn kanske, om de nu själva lämnat bort sina små till dagis en gång i tiden. Än värre blir det för många av dagens föräldrar när syskonet kommer - dagis blir den självklara dumpningsplatsen för det större syskonet som kanske bara är runt året. Man varken vill eller känner att man kan ta hand om två barn samtidigt.

Det är något mycket sorgligt över allt det här och särskilt när man ser hur politikens ramar faktiskt också ändrar människors beteenden. Politiken griper in i det mest grundläggande av allt, förändrar evolutionen och skapar problem som hela tiden måste lösas med mer politiska åtgärder. För många föräldrar i dag nöjer sig till exempel inte med 15 timmar i förskolan för sin lilla ettåring när de är hemma med den nya bebisen. De vill ha 30 timmar, helst mer och båda barnen går därmed miste om en mycket viktig bit i sin utveckling.

Barn som inte får en trygg anknytning med sina föräldrar och ett bra och fungerande socialt samspel, drabbas av psykisk ohälsa senare i livet. Och om nu den problematiken i sig inte intresserar politikerna - så kanske kostnaden för den psykiska ohälsan åtminstone gör det.

70 miljarder om året!

Naturligtvis så kommer det att kosta att göra om familjepolitiken och det kommer att bli smärtsamt för många som inte ser de här uppenbara sambanden den dagen polletten trillar ner. Men som det ser ut i dag finns det ingen anledning längre att låta det här DDR inspirerade experimentet med att ha en strikt styrande familjepolitik, få fortsätta. Det är dags att ta bort styrningen och öppna för en ny och friare familjepolitik, där valfriheten blir ett ledord och där föräldrar i stället för fasta ramar får fria ramar för att sy ihop den bästa lösningen själva - för hur de vill hitta en balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Att barn inte har förstått vilka behov de borde ha nuförtiden

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid

Förskolebarn saknar skydd

Folkpartiets förslag saknar ett barnhälsoperspektiv

Pedagogiskt uterum 

I april 2012 gick Nyamko Sabuni, Fp, ut och berättade att barns säkerhet i förskolan skulle utredas, med tanke på den kraftiga ökningen av de allvarliga olyckorna. Olyckor som förmodligen har sin orsak i de stora barngrupperna och den låga personaltätheten, på många förskolor. Redan 2011 lovade Nyamko Sabuni dessutom att Lex Sarah för förskolebarn, där personalen är skyldig att anmäla brister, skulle införas och ett datum för införande var satt till juli 2012.

Trots att utredningen om varför så många barn skadas i förskolan, inte är klar och trots att Lex Sarah ännu inte införts, så hakar nu Fp på S och föreslår att ännu fler barn ska in i förskolan, i allt tidigare ålder och ännu längre dagar – på skattebetalarnas bekostnad. Vad säger de föräldrar som måste ha sina barn i förskolan när de arbetar om att barn till föräldralediga och arbetslösa, enligt Folkpartiets förslag ska ha rätt till ännu fler timmar? Och det i ett läge när många förskolor redan i dag inte klarar sitt uppdrag.

Maxtaxan har gjort att förskolan saknar pengar och överutnyttjandet av förskolan, där även föräldralediga med små barn under tre år har rätt att ha barnen i förskolan, trots att de är hemma – har lett till att kommunerna varit tvungna att slimma verksamheterna för att få dem kostnadseffektiva. Det har skett genom barngrupperna blivit större och personalen färre. Den senaste trenden för att få kostnadseffektivitet heter nu storförskolor, med över 200 barn i varje förskola och avdelningar med storbarngrupper om 30 barn i varje.

Folkpartiets förslag är inte bra ur ett barnhälsoperspektiv och i stället för ännu fler små barn i förskolan, ännu längre dagar - så borde föräldrar få fler barnomsorgsalternativ att välja mellan. Alternativ som pedagogisk omsorg (dagmamma) och omsorg i hemmet. Samtidigt måste man se över maxtaxan och det överutnyttjande av förskolan som vi redan i dag ser, där föräldralediga i många kommuner har rätt till mer än de lagstadgade 15 timmarna på skattebetalarnas bekostnad. Vill föräldrar ha barnen längre dagar i förskolan än de lagstadgade timmarna, utan särskilda skäl när de är föräldralediga - så bör de också betala någon form av timtaxa för det.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Hög tid för en ny familjepolitik

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag

Sven Bremberg, FHI, som är en av de som ligger bakom att de problem som förskolan är med och skapar, tillsammans med en dåligt fungerande anknytning - ska lösas med manualbaserade program.

Barnet i förskolan - en produkt från "ax-till-limpa"

Foto: Julie, Dave and family (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Barn ses numera som en produkt i Sverige. En produkt som ska drivas upp från "ax-till-limpa" och som ska kvalitetssäkras under tiden. Föräldrar är inte bra för sina barn, "eftersom en förälder aldrig jämställas med en utbildad pedagog"- i stället är det i förskolan som barnen ska skapas. Numera också enligt samma princip som används när en bil framställs på en bilfabrik. Det nya är att samma idé som används för att kvalitetssäkra vid bilproduktion, nu implementeras på små barn i förskolan - enligt en modell som heter Lean modellen. Kvalitetssäkring under största möjliga effektivisering, är tydligen framtidens melodi.

Frågan man bör ställa sig är väl om det är rimligt att hantera barn och bilar enligt samma principer, eller om det kanske är så att det börjar bli lite väl skruvat nu.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Så stressar man sönder förskolan

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget