Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Foto:Eduardo Merille (Flickr) Licens: CC BY-SA

15 timmar gratis förskola varje vecka för barn till föräldralediga är ett mycket förmånligt erbjudande till barn som fyllt tre år. Notan går till skattebetalarna. Tanken var ju om vi ska vara helt ärliga att förskolan  skulle erbjudas till barn vars föräldrar arbetar. Men med en förskola i varje stadsdel så fanns det ju ändå en lokal, personal och att då låta även barn till föräldralediga gå där sågs nog en gång av politikerna som en bra och enkel lösning.

Problemet var bara att det hela kom i ett paket med en massa andra förändringar som maxtaxan som infördes 2002 och gjorde förskolan extremt billig och billigare har den blivit varje år för föräldrar, eftersom maxtaxan legat still. Samtidigt med maxtaxan lades alternativen ner som lekis/kyrkis som erbjöd verksamhet till dagmammebarn och hemmabarn. Nu skulle alla barn i stället erbjudas plats i förskolan.

Och många barn blev det och plötsligt måste allt kostnadseffektiviseras. Fler barn trycktes in på avdelningarna och barngrupperna växte. Fler barn betyder fler smittor, vilket leder till sjukare personal men även mer buller, stress och ett tuffare uppdrag för pedagogerna i förskolan. Den mer skolliknande miljön ledde till mer dokumentation - och långtidssjukskrivningarna började öka bland personalen, fler lämnade yrket - barnen fick förutom större barngrupper nu nöja sig med färre vuxna och många nya olika vuxna.

Där någonstans på vägen började den verklighet pedagogerna upplevde och den verklighet föräldrar fick sig serverad, uppvisa en allt större diskrepans. Orsak: Tystnadskulturen. I boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” är det väldigt bra beskrivet:

I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

- Det är förvånande att inte föräldrar går ihop och protesterar, säger Magnus Kihlbom. Alla anser de att situationen i förskolan har varit alarmerande sedan 1990-talet.

- Det har tagit så här lång tid för oss att få ut den här informationen, eftersom vi inte velat skapa oro eller ge föräldrar skuldkänslor, säger Gunilla Niss, barnpsykolog.

Bristen på vuxenrelationer får naturligtvis konsekvenser för det lilla barnet som har extra stort behov av att få den närhet och bekräftelse som det har rätt till. Och enligt Gunilla Niss kan reaktionerna hos barnet visa sig på olika sätt.

- Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger hon.

Som en förklaring till dagens moment 22 där ingenting händer och inga protester hörs varken från föräldrar eller personal, ser de ”den ömsesidiga pakten av hänsyn” – som en förklaring. ”Personalen vill inte säga något för då riskerar de att ge föräldrarna skuldkänslor och föräldrarna säger inte något eftersom de ser att personalen sliter i den stora barngruppen och gör sitt bästa”.

Läser man inne på Förskoleupporet som startats av några förskollärare från Örebro, så ser man att pedagogerna i förskolor över HELA LANDET brottas med mängder av problem - och det beror på den politik som förts under flera år.

Samtidigt ser man i media i den bild journalister förmedlar, men även i hur många föräldrar uttrycker sig och resonerar att det är hög tid att skippa tystnadskulturen och låta pedagogerna komma till tals, så att de får berätta om de utmaningar de ser. Journalisterna som själva tillhör föräldragruppen, skriver på ett sätt som ytterligare bidrar till en väldigt skev bild. De borde göra sitt jobb och börja lyssna på de som faktiskt befinner sig där ute i verkligheten.

Nyligen delades ett inlägg där en förälder startat ett medborgarinitiativ och samlar underskrifter för att alla barn ska ha RÄTT till förskola 30 timmar i veckan när en förälder är hemma med syskon. Argumenten är ganska häpnadsväckande, men visar också på bristande kunskap om situationen på många förskolor:

”Det yngre barnet har rätt att få föräldrarnas tid och odelade uppmärksamhet för mer än bara 15 timmar i veckan! Det är mycket viktigt för barnets utveckling och anknytning till föräldrarna och familjen. 
Dessutom är de första månaderna med ett nyfött barn mycket ansträngande för föräldern. Ett nyfött barn behöver mycket tid och uppmärksamhet, och det en stor utmaning att engagera och underhålla ett äldre barn samtidig.
Dessutom har båda barn mycket annorlunda krav och rutiner genom dagen. Föräldrarna kan därför lätt bli utmattade och det är dålig för båda barnen."

Jo visst är det krävande att bli tvåbarnsförälder, särskilt i dag när många saknar avlastning. Men faktum kvarstår, även om det ÄR krävande ska inte det belasta skattebetalarna (om inte särskilda skäl finns). Skulle föräldrar få börja betala en timtaxa, så är jag övertygad om att det här "behovet" hos föräldrar att lämna bort syskonet 30 timmar i veckan ganska snabbt skulle försvinna. Men det visar också på att många föräldrar faktiskt inte förstår hur verkligheten ser ut på många förskolor det vill jag tro i alla fall, för inte kan det väl finnas föräldrar (och journalister) som resonerar som så att det är dags att utöka förskolans uppdrag ännu mer under rådande situation - utan att de också betalar mer pengar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P. S Återigen har facebook lyckats radera alla likes till det här inlägget. Det händer tyvärr med jämna mellanrum och just på den här bloggen av någon anledning. De har nu fått kännedom om det här och det ska bli spännande att se om de tänker åtgärda det hela. Synd när det var flera hundra likes på inlägget som just nu har lästs av över 8 000 unika besökare …

Läs också:

Konsekvenser: Föräldralediga uppmanas hålla barnen hemma 

Barns rätt till 30 timmar ifrågasätts av pedagoger

Barnen går för långa dagar i förskolan

Vi kan sluta ljuga om att barnen har det bra

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Personalen går på knäna: Sveriges sjukaste yrkeskår

MP anser att skattepengar ska till 30 timmar i veckan till föräldralediga - även alla lov

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret

Expressen målar valfriheten i svart och vitt

Foto: Patrick (Flickr) Licens: CC BY SA

Verklighetens folk gillar förskolan skriver Patrik Kronqvist i Expressens ledarkrönika: ”förskolan tillhör de verksamheter som år efter år får högst betyg av brukarna. Svenska föräldrar verkar inte känna sig ett dugg lurade när de promenerar till lämningen.”

Har Kronqvist läst inne på Förskoleupproret? Skulle inte tro det, för då hade han nog nyanserat sin svartvita bild en aning.

Sedan försöker han blåsa upp - att det finns partier som vill omsorg i hemmet som en subventionerad lösning - som ett gigantiskt problem. "För de vill ju dessutom sätta ett maxtak i förskolan och höga maxtaxan med 100 kronor. De vill göra det billigare att vara hemma med sina barn och dyrare att ha dem i förskola".

Ja … och … ??!!

Vad är problemet? Barn är olika. Det är inte ett problem att det finns partier som i de politiska ramarna vill säkra fler barnomsorgsalternativ. Problemet handlar om att så många lider av hemmafobi … och tydligen ser det som ett så gigantiskt hot att det finns föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. De är så rädda att omsorg i hemmet ska få fortsätta vara ett subventionerat alternativ - för vad kommer det då att säga om det egna valet?

Lite så känns det som att det är. Här ligger nog en del av pudelns kärna. Kan man marginalisera och smutskasta hemmaföräldrarna och de som vill stötta dem i de politiska ramarna, så slipper man blicka inåt kring det egna valet, slipper konfronteras med att det finns andra val att göra. Det finns bara ett ord att säga: sorgligt.

Var och en får väl välja hur de vill - barn är olika - familjer är olika, att vi väljer olika är inte ett problem - men att alla val inte har samma stöd i de politiska ramarna - är ett problem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Stoppa inte möjligheten för föräldrar att välja balans mellan familj och arbete

Foto: Joshua Rappeneker (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Barnen är våra minsta, mest skyddslösa individer i det här samhället. Barn är olika. Politiska beslut som rör barn bör därför bygga på en barnkonsekvensanalys. Men det har tyvärr S, MP, FP och V helt glömt bort när det gått ut och sagt att vårdnadsbidraget ska tas bort på nationell nivå.

Redan nu kan vi se hur mattan rycks undan för föräldrar i kommun efter kommun. Först ut var Stockholm, sedan Uppsala, Linköping och nu står Haninge på tur … för ett borttagande av VB. Hur små barn som inte får den omvårdnad präglad av kärlek, närhet, god omsorg och god anknytning samt socialt samspel mår … när de blir äldre … det vet vi, för det kan vi se i de ökande psykiska ohälsotalen.

Varför den psykiska ohälsan ökar … om det beror på förskolan och att barnen är där 10-11 timmar per dag i stora barngrupper med få personal … det vet vi ju inte, eftersom ingen forskat på vilken effekt dagens förskola har på barn. Men pratar man med psykologer så säger de bara: "Vi vet vad barn behöver" … ja det vet vi … och gissningsvis så finns det då många små barn som INTE får vad de behöver. Kanske för att ramarna i familjepolitiken är för snäva? Kanske för att föräldrar inte får fakta, utan myter … kring vad barn behöver.

Men vi vet att det finns föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så varför inte låta dem få verktyg att kunna göra det då? Varför satsa så envetet på att rycka undan mattan för den här lilla gruppen? Det är för mig helt obegripligt. Hur kan man vara så oerhört styrd av ideologi att det enskilda lilla barnet inte har något betydelse? Att varje familj inte har någon betydelse?

Välmående föräldrar presterar bra … både i arbetslivet och i sin föräldraroll. Med mer egenmakt att själva kunna balansera upp sin tillvaro så mår de också bättre. Därför är det också så viktigt att regeringen, FP och V nu tar och tänker ett varv till … gör en barnkonsekvensanalys av beslutet att ta bort vårdnadsbidraget? Fundera över vad ni åstadkommer … EGENTLIGEN … när ni försämrar valfriheten för småbarnsföräldrar. Skippa ideologin ett tag och se det enskilda barnet, den lilla skyddslösa individen och kom ihåg att det är under småbarnsåren som grunden läggs för den framtida hälsan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Läs hela artikeln >>

Trots Sveriges största barngrupper - tas nu vårdnadsbidraget bort i Linköping

Foto: Elias Aguirre (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Linköping har Folkpartiet sedan valet 2014 gått över till S och MP och de styr nu tillsammans i Linköping. De har nu gjort gemensam sak och trots att Linköping ligger i topp när det gäller stora barngrupper i förskolan - väljer man nu att stoppa möjligheten för föräldrar att ha omsorgen om de allra minsta barnen hemma, genom att ta bort vårdnadsbidraget.

Hemmaföräldrars nätverk kontaktade därför Jakob Björneke, S, ordförande i barn- och ungdomsnämnden och ställde några frågor:

Varför tar ni bort vårdnadsbidraget i Linköping? Är det samma orsak som man anger på nationell nivå - att man vill få ut kvinnor i arbetslivet?

- Nej, vi vill inte att det ska erbjudas som ett alternativ, säger Jakob Björneke.

Men varför inte?

- Nej, vi tycker inte att skattepengar ska gå till det alternativet, säger han och framhåller att förskolan har en bra pedagogisk verksamhet och det visar många undersökningar att barn som går i förskola får ett försprång.

Jakob Björneke kan inte svara på hur mycket mer det kommer att kosta för kommunen om det nu blir en ökning av små barn under tre år som måste börja i förskola framöver - i stället för att kunna vara hemma.

- Det är dyrare för kommunen att barnen går i förskola, än att de är hemma med vårdnadsbidrag, men vi tycker ändå att det är bättre att ta bort vårdnadsbidraget, säger Jakob Björneke.

Till tidningen Corren säger Catharina Rosencrantz, M, att hon är kritisk till att Koalitionen vill ta bort vårdnadsbidraget som ger en möjlighet till enskilda val för familjer och individer.

-Vi var nog på det klara med att det inte skulle bli någon jättestor grupp som skulle välja det här alternativet, säger hon. De allra flesta kvinnor arbetar i dag heltid.

Om någon familj vill göra ett annorlunda val än det stora flertalet ville Alliansen ändå bidra till det. Så förklarar Catharina Rosencrantz att vårdnadsbidraget infördes 2008.

Hon är också kritisk till att det ska gå så fort i en fråga där det är viktigt att hinna med att infomera medborgarna.

- Jag tycker att tiden är onödigt kort, säger hon till Corren.

Samtidigt som S+MP+FP tar bort möjligheten för små barn att ha omsorgen i hemmet upp till tre års ålder, tänker de skjuta till 16 miljoner av skattebetalarnas pengar till förskolan - och skriver i ett pressmeddelande:

- Andelen små barn har ökat i Linköping och det kräver mer resurser. Linköpings kommun har halkat efter när det gäller personaltätheten. Linköping borde prestera bättre än riksgenomsnittet och nu satsar vi rejält för att uppnå den ambitionen. Med den här satsningen får barnen en tryggare förskola och personalen en bättre arbetssituation, säger Jakob Björneke (S), kommunalråd med ansvar för skolfrågor.
 
Frågan om vårdnadsbidraget kommer att avgöras i fullmäktige framöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Innan valet lovade socialdemokraterna 22 miljoner till förskolan - och allmän förskola från två års ålder

Förskolan kan inte bli som hemmet

Dold agenda bakom mer tvångskvotering av föräldradagar?

Foto: Kona Gallagher (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Allting hänger ihop och bristen på familjepolitik hos många partier, är genomgående ett grundläggande problem i dag. I stället för att samla allt under samma paraply och få grepp om kostnader och intäkter så har allt splittrats upp i olika delar. Barnomsorg för sig, föräldraförsäkring för sig - i stället för att dessa samlas under familjepolitikens paraply. Helheten saknas och problemen handlar om allt mer utgifter och en välfärdssektor som sväller över alla breddar. Alltför mycket räknas som välfärd numera:

* En maxtaxa som legat still sedan den infördes 2002, där föräldrar hur många barn de än sätter in i förskolan aldrig betalar mer än följande:

Yngsta barnet: 3 % av inkomsten, max 1 260 kr/månad
Näst yngsta barnet: 2 % av inkomsten, max 840 kr/månad
Nästkommande barn: 1 % av inkomsten, max 420 kr/månad
Från det fjärde barnet: ingen avgift

* Allmän förskola från tre års ålder
* Rätt för föräldralediga att ha små barn i förskola

I takt med att en majoritet av föräldrarna lämnar in sina små barn i förskolan när de är föräldralediga med syskonet, så har kraven på tvångskvotering av fler föräldradagar ökat från politiskt håll. Varför mer tvångskvotering skulle vara bra kan egentligen ingen förklara - utan man svävar på målet och än handlar det om "barnets rätt till båda sina föräldrar" (varför det skulle bli bättre om barnet från tidig ålder inte får träffa någon av föräldrarna under sin vakna tid, under sin mest intensiva utvecklingsperiod - kan man inte förklara), eller så är det jämställdheten: "om fler kvinnor arbetar mer, så blir de mer jämställda" (om de inte vill då? och om de fortfarande vill välja låglöneyrken i offentlig sektor? Hur ska de då kunna konkurrera med män i privat sektor när det gäller löner). Och så där håller det på. Ingen pratar dock om det fria valet, att familjer är olika, att barn är olika och att det bästa för föräldrar är att kunna maxa hemmatiden med barnet genom att pussla med föräldapenningdagarna.

Det ligger en hund begraven i allt det här … och jag börjar undra om inte föräldraförsäkringen har blivit för dyr - och att talet om tvångskvotering är ett sätt att styra in alla mot den billigare lösningen: förskola med 5-10 barn på en vuxen, i stället som för med föräldraförsäkringen … en vuxen på ett barn. Särskilt med tanke på att alla som blir medborgare i det här landet retroaktivt har kunnat ta ut föräldradagar för alla sina barn, upp till barnets åttaårsdag. Ett litet försök att komma tillrätta med det var att sänka åldern enligt följande förslag - något som nu gått igenom:

”I denna promemoria föreslås att föräldrapenning efter barnets fyraårsdag ska kunna lämnas med högst 96 dagar. Förslaget är en del av de åtgärder som planeras för att förstärka incitamenten för nyanlända utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden.

Föräldrapenningens nuvarande konstruktion medför att föräldrar som kommer till Sverige med barn som inte har fyllt åtta år kan få föräldrapenning för 480 dagar även om barnet har fyllt t.ex. sex år redan vid ankomsten hit.

Ett långvarigt uttag av föräldrapenning när barnet är äldre kan dock motverka ambitionen att nyanlända föräldrar bör delta i arbetsförberedande insatser som kan föra dem närmare arbetsmarknaden. Genom förslaget betonas också att huvuddelen av föräldrapenningen bör användas när barnet är litet och behovet av omvårdnad från föräldrarna är som störst.”

Kanske är det till och med så att hela systemet håller på att kollapsa. Men om det nu saknas pengar så att man måste begränsa föräldrars möjligheter att ta ut alla föräldradagar - genom att tvångskvotera fler dagar - så att ännu fler dagar än i dag fryser inne … så varför inte ta itu med problemet ... själva familjepolitiken som helhet och finansieringen. Intäkter ... och utgifter ... välfärdsuppdraget ... och dess gränser.

Vad säger att en begränsning av uttaget för utrikes födda kvinnor gör att de automatiskt börjar jobba? Har de haft tillfälle att lära sig språket? Har de rätt utbildning? Har de fått sina betyg och meritförteckningar översatta? Klarar de sig i konkurrensen med andra sökande? Finns det ens jobb? (Många invandrarkvinnor arbetar t ex i dag i välfärdssektorn … som egna företagare inom hemtjänst och äldrevård … VAD händer när vinster i välfärden förbjuds? Ja inte blir det fler jobb!!!)

Tänk om man skulle börja tänka annorlunda. I stället för att separera barnen från kvinnorna … varför inte erbjuda mammasvenska som de har i Flen. Varför inte integrera dem genom att hjälpa dem att nätverka … med andra föräldrar som också är hemma. Barnen kan bli en ingång in i samhället, snarare än ett problem. Varför inte ta och se varje individ snarare än en stor grupp som inte är homogen på något sätt? Vad kan varje individ? Vad kan de bidra med? Vad vill de själva? Kanske genom hjälp till eget företagande?

Och vad säger att kvinnor överlag, oavsett bakgrund blir mer jämställda för att de arbetar heltid i låglöneyrken? Eller vad händer när kvinnor VILL vara hemma längre och föräldradagar får frysa inne på grund av tvångskvoteringen? Vad blir bättre av att sätta barnfamiljer som vill vara med sina barn ännu mer i ekonomisk otrygghet än vad de lider av i dag?

Ibland skäms jag över att vara svensk - över att så få vågar gå utanför boxen och tänka nytt och bättre. Och pinsammast av allt är all detaljstyrning ovanifrån där man tror att man genom mer och mer klåfingrighet och fler och fler ingrepp i vanliga människors liv … i vanliga människors fria val … ska lösa några problem. Jag tror att man bara skapar nya.

Nästan alla politiska partier har tagit bort sin familjepolitik. Men allting hänger ju ihop: föräldraförsäkring och barnomsorg. Dyra, dyra utgifter från skattekakan. Det är dags att riva upp allt och göra om från grunden … tänka nytt och bättre. Och framförallt lösningen heter inte mer styrning - den heter mindre - och till det en nyare, modernare och mer flexibel familjepolitik som bygger på hur samhället faktiskt ser ut i dag.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Öppet brev till MP hur deras politik slår mot en vanlig familj

Skärmdump från twitterkonto

Lagom till vårbudgeten i april har S+MP+V+FP bestämt sig för att ta bort ett mycket viktigt verktyg för föräldrar som gör att de kan pussla under småbarnsåren för att få tid för barn och balans mellan familj och arbete. Därför är det så viktigt att nu när det bara är en månad kvar, att föräldrar som får hela sin vardag upp och nervänd faktiskt kan få en chans att planera för den här väldigt omfattande försämringen. Men tyvärr verkar inte partierna bakom det här förslaget ha några till vanliga medborgare när de ställer en konkret fråga för att kunna planer INNAN förändringen genomförs.

Det är så viktigt att politiker tar sig tid att svara när vanliga gräsrötter hör av sig. Det är också så viktigt med en dialog mellan gräsrötter och politiker. För vad händer om den dialogen saknas och de som har makten faktiskt inte lyssnar på hur deras politiska beslut slår mot vanliga människor?

När en någon tar sig tid att knåpa ihop ett brev och öppet berättar om sig och sin situation ... hur är man funtad då om man väljer att inte svara på de faktiska frågorna? Det är verkligen iskallt att inte besvara de frågor som föräldern faktiskt ställt. Här är en mamma som försöker få svar från MP. Hon försöker få till en dialog och en kommunikation. Det handlar om hur hon ska få ihop sitt livspussel under småbarnsåren när nu regeringen går in och rycker undan mattan för vanliga småbarnsföräldrar. Ett beslut som de fattat utan att göra en barnkonsekvensanalys:


Hej Maria, (Maria Ferm, MP)

Med anledning av din och Tobias Eneroths debattartikel i Aftonbladet:

”Jämställdhet ska spela roll varje dag” gör jag nu ett försök med dig då du tydligen är insatt i vårdnadsbidraget och avskaffandet av detsamma.

Jag och min man har båda varit hemma varsin period med vårdnadsbidrag för vårt äldsta barn och skulle gärna göra detsamma med vårt yngsta barn. Planeringen av vår hemmatid med yngsta barnet är ytterst svår eftersom vi inte alls vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Ska vi skynda oss att plocka ut 250 dagar innan 1-årsdagen och sen gå över på vårdnadsbidrag, eller kommer vårdnadsbidraget att vara avskaffat innan dess?

I så fall riskerar vi att ha tagit ut för många dagar under första levnadsåret och vara tvungna att sätta honom i förskola redan vid 1,5 års ålder (då föräldradagarna i så fall tar slut), något som är tvärtemot det vi vill.

Jag skulle alltså vilja ha tydliga svar på följande frågor om hur avskaffandet av vårdnadsbidraget kommer att gå till:

1. Till vilket datum planeras möjligheten för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag att tas bort, dvs. från vilket datum kommer det att vara omöjligt att få vårdnadsbidrag beviljat?

2. Vad gäller för de vårdnadsbidrag som redan är beviljade? Kommer de att få fortsätta betalas ut?

3. Och viktigast av allt: Om man fått beviljat vårdnadsbidrag, kommer SGI-skydd och rätt till ledighet vid vårdnadsbidrag att finnas kvar i lagstiftningen även efter att kommunernas möjlighet att bevilja ytterligare vårdnadsbidrag har tagits bort?

Vi behöver verkligen svar på dessa frågor, och jag vet många andra familjer som också behöver det för sin planering. Både jag och min man har fasta anställningar och SGI som vi vill behålla. Det vore ytterst tråkigt om er förändring gör att en av oss måste säga upp sig och på så sätt komma längre ifrån arbetsmarknaden.

Vi är övertygade om att små barn har det bäst med en förälder så länge hemförhållandena är sunda, det är enbart därför vi vill vara hemma länge med våra barn. Det är mycket synd att Miljöpartiet lämnat sin tidigare barnvänliga linje i denna viktiga fråga. (Motion till riksdagen 2005/06:So699, Barn i vår tid s.9)

Jag förstår att vårdnadsbidraget inte är optimalt till sin konstruktion, men förlängt SGI-skydd och rätt till ledighet skulle räcka långt.

Med vänlig hälsning
Susanna

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Vår vardag med vårdnadsbidraget

En regering ska inte detaljstyra människor

Fler kvinnor ska ut och arbeta heltid. Därför ska vårdnads­bidraget avskaffas skriver S +MP i en debattartikel i Aftonbladet. Själv känner jag rent spontant när jag läser dessa rader:

Om de inte vill då?

Fast det verkar inte spela någon roll för denna lilla minioritetsregering. De verkar inte bara leva väldigt långt från gräsrötterna och de utmaningar som barnfamiljer har i dag - de visar också sin inkompetens genom att direkt som de fick makten - sätta fokus på fel saker. Redan i sin första budget valde de att lägga in att vårdnadsbidraget skulle tas bort ... för då verkar de tro att när den mattan rycks undan för föräldrar så kommer alla kvinnor per automatik börja arbeta heltid. Men den som har lite bakom pannbenet inser ju att de kvinnor som valt vårdnadsbidrag har ju gjort det därför att de anser att det var den lösning som passade just deras familj bäst. De ville helt enkelt inte arbeta heltid när barnen är små. (Och naturligtvis tar även pappor ut VB, liksom ensamstående som använder det för att kunna gå ner i tid. Många föräldrar delar också på VB rakt av och är hemma 50 procent var).

En annan sak som visar minioritetsregeringens bristande insikter om alla de människor vars liv de vill in och detaljstyra i, är påståendet: "Vårdnadsbidraget blev en kvinnofälla som förde framförallt utrikesfödda kvinnor längre bort från arbetsmarknaden".

Det är faktiskt rent lögnaktigt och på gränsen till hets mot folkgrupp att komma med den typen av påståenden. 2011 var det cirka 8 000 familjer som under någon period utnyttjade vårdnadsbidraget när deras barn var mellan 1-3 år. Av dessa familjer hade cirka 3 000 invandrarbakgrund. Men vad säger invandrarbakgrund?

Faktiskt ingenting.

De som är nyanlända och de som är i andra åtgärder får faktiskt inte använda sig av vårdnadsbidraget. Och hur vet S+MP att de med invandrarbakgrund inte hade en anställning att gå tillbaka till? Fördelen med VB är ju faktiskt att man har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad. Menar de då att de med invandrarbakgrund  ... INTE ska få ha kvar sin anställning och sin SGI när de väljer att stanna hemma längre, på grund av att S + MP valt att kategorisera dem som människor med "invandrarbakgrund"?

Dessutom var dessa 3 000 inte ens två procent av de 155 350 personer med utländsk bakgrund som hade barn 1-3 år. Tyvärr visar det här hur otroligt lite de tänkt igenom vilket budskap de matar ut ... de kör på oavsett ... alla medel är tillåtna. Men jag tycker att det är fult att klumpa ihop människor och prata om "invandrarbakgrund". Erkänn i stället att det handlar om ideologi - socialdemokrater och miljöpartister tycker helt enkelt att de vet bättre än barnfamiljerna själva hur de ska leva sina liv.
Tryggheten för de som känner att de behöver stanna hemma längre med sina barn ska tas bort. Gör föräldrar det valet ska det kosta och de ska tvingas säga upp sig OCH förlora sin SGI.

Som lite grädde på moset när det gäller att sabotera livspusslet för vanliga småbarnsfamiljer så vill de naturligtvis också begränsa rätten för föräldrar att skriva över föräldradagar på varandra, något som i dag ger familjer en chans att kunna maxa tiden hemma. Mer tvångskvotering av den redan individualiserade föräldraförsäkringen är något regeringen också trycker på i samma artikel.

Ja man kan tycka vad man vill men en sak är tydlig ... S + MP skäms i alla fall inte för att gå ut och säga att de vet bättre än varje enskild familj vad som är bäst för dem. Personligen tycker jag att de borde ta sig en funderare över om det inte är så att vissa saker ska politiken helt enkelt inte in och peta i ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis - och sedan klaga när man får problem

Uppsala kommun försöker tvinga ut småbarnsföräldrar i heltidsarbete

Uppsala kommun försöker tvinga ut småbarnsföräldrar i heltidsarbete

Foto: Andress Kools (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

De rödgröna i Uppsala kommun skäms inte ett dugg för att de med politiska styrmedel försöker tvinga ut alla småbarnsföräldrar i heltidsarbete. För att ta reda på mer om vad som låg till grund för det snabba borttagandet av vårdnadsbidraget i februari i år, så skrev jag en fråga till dem på deras facebooksida:

"VAD händer egentligen i Uppsala … varför har vårdnadsbidraget tagits bort? Var finns barnhälsoperspektivet i det beslutet? Barnkonsekvensanalysen? Eller ska ideologin gå före vad som är bäst för barnet?"

Ganska snart kom det mycket tydliga svaret:

"Utbildningsnämnden svarar att ett avskaffande av vårdnadsbidraget är viktigt för jämställdheten. Bidraget används nästan uteslutande av kvinnor. Det fördröjer många kvinnors etablering på arbetsmarknaden och ökar de ekonomiska skillnaderna mellan könen. Vi vill stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och säkra en god inkomst genom hela livet."

I sin iver att gå in och detaljstyra i människors liv så har de missat två mycket viktiga saker:

1. Alla barn passar inte att börja i förskola vid ett års ålder.

2. De föräldrar som tar hänsyn till vad som faktiskt är bäst för det egna barnet ur ett barnhälsoperspektiv, kommer att välja att stanna hemma längre än då.

Problemet nu efter vårdnadsbidragets avskaffande blir att den förälder som är hemma längre blir tvungen att säga upp sig och förlorar en fot på arbetsmarknaden - och dessutom förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Vårdnadsbidraget ger nämligen föräldrar rätt att vara hemma i tre år med anställningen och SGI:n tryggad.

Politikerna i Uppsala kommun har alltså fattat ett beslut där de med politiska styrmedel försöker tvinga ut föräldrar i heltidsarbete från det barnet är ett år - för att de anser att de ska gynna jämställdheten. I själva verket kastar de nu ut dessa familjer i ekonomisk utsatthet, barnen i barnfattigdom … och de föräldrar som inte klarar det tuffa straffet för att de behöver vänta med förskola, måste börja jobba och tvingas välja förskola till sina barn, trots att barnen varken mår bra av det eller är redo för det steget.

Så kan det gå när politiker låter ideologi går före fakta kring de utmaningar som småbarnsföräldrar står inför i dag. Dessutom borde dessa politiker ha skippat statistiken och i stället satt sig in i HUR vårdnadsbidraget används och vilka fördelar för jämställdhet, trygghet och arbete som det faktiskt innebär: Vår vardag med vårdnadsbidraget

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns inte bara EN lösning för att uppnå jämställdhet

Dags att lämna åsiktskorridoren som omgärdar familjepolitiken

Foto: vd1966 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Det finns många åsiktskorridorer i Sverige ... väldigt många. Det kanske har att göra med att det finns många människor som anser sig veta lite mer, som anser sig vara lite bättre, lite klokare, än den där vanliga medborgaren. Ofta är de så tvärsäkra att de inte lönar sig att skriva en rad och berätta att den där teorin de suttit och filat på - inte har mycket med verkligheten att göra. Ann-Charlotte Matteus på Expressen skrev en mycket bra krönika om hur hon själv agerat åsiktskorridor i en fråga. Problemet är bara att hon och många andra journalister bildar en åsiktskorridor i många frågor. Familjepolitiken är också ett hett område för en synnerligen smal och trång åsiktskorridor.

Men ... till Ann-Charlottes försvar måste jag säga att när jag skrivit till henne för att försöka berätta den vanliga gräsrotens syn på valfrihet och vikten av många olika barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet ... så har hon tagit sig tid att svara. Det är bra, för det ger en liten form av dialog i alla fall - och dialog är viktigt om inte proffstyckarna ska hamna alltför långt ifrån den vanliga människan. Personligen vill jag dock ha ännu mer av dialog ... och sansade objektiva diskussioner där saker och ting vänds och vrids på ur flera perspektiv.

Reflektion är viktigt och det är ändå bra att det finns en journalist som ser hur tokigt det blir när man försöker strypa information, vägra dialog och diskussion ... eftersom debatten då bara flyttar ut på nätet - och människor tappar respekten för journalisterna ... och slutar köpa tidningarna.

Många av journalisterna på Aftonbladet är inte ens i närheten av att förstå dessa samband och har nog knappast reflekterat över vad en åsiktskorridor är. De kämpar till exempel på tappert för att i en hånfull och raljerande ton kritisera och håna föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Vårdnadsbidraget är deras hatobjekt nummer ett. De inser inte hur genomskinliga de är och pinsamt uppenbart det blir att de bara försöker styra och ställa och med härskartekniker och mobbningtendenser - försöker få föräldrar att välja den väg som de själva tycker är korrekt.

Det finns ju ingen korrekt väg att välja, eftersom alla familjer är olika och alla barn är olika.

Många tidningar har stora problem med ekonomin och göra stora förluster. Aftonbladet inte minst. Jag tror att många tidningar skulle behöva reflektera över sin strategi och sitt journalistiska uppdrag. Ska tidningsbranschen överleva, så måste de börja satsa på att seriöst försöka presentera nyheter. Åsiktskorridorer är inte bra. Lita i stället på att människor kan ta till sig många olika fakta och bilda sig en egen uppfattning. Integrationsfrågorna har lämnat åsiktskorridoren ... nu är det hög tid att även familjepolitiken lämnar den smala, snäva åsiktskorridoren. Men en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barnen i Sverige - så har vi inte råd att kasta bort fler år ... på att inte låtsas om att något är grundläggande fel i svensk familjepolitik. Att börja prata om vad som är fel är verkligen en win-win. Inte minst för barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Alice Teodorescu: Jag vill riva åsiktskorridoren

Hög tid för en ny familjepolitik

Åsiktskorridoren tystade debatten

Har DU tröttnat på åsiktskorridoren? Prenumerera på magasinet Neo!

När media går över gränsen (Expressens övertramp)

"Oberoende" Sveriges Radio spär på myter (Övertramp från SR)

S ägnar sig åt fördomsfull och diskriminerande klassificering av människor

Foto: Christine Szeto (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Personerna på bilden har inget samband med inlägget)

Som vanlig gräsrot är det inte lätt att komma i kontakt med makten som fattar beslut ovanför människors huvuden. I Stockholm prioriterade de rödgrönrosa som ett av de första politiska besluten att ta bort vårdnadsbidraget. En annan sak de bestämde var att alla som ansökte innan årsskiftet och innan det skulle tas bort den 1 januari - var att de föräldrar som sökte bara skulle få det beviljat fram till sommaren 2015 - och inte den tid de planerat för och som de hade behövt ha det.

Hemmaföräldrars nätverk skrev därför till Olle Burell, S, ordförande i Utbildningsnämnden för att få fram hur de utvärderat och tänkt igenom att beslutet att inte ge föräldrar den tid de ansökt för:

"Hej,

Jag tänkte bara höra om det stämmer att Stockholm stad redan i december gick ut och bestämde att alla de som ansökte om vårdnadsbidrag innan årsskiftet bara skulle få vårdnadsbidraget beviljat till och med juli 2015, även om de ansökt om att få ha det längre?

För att få ta ut vårdnadsbidraget krävs det ju att föräldern har tagit ut 250 dagar, vilket får stor påverkan för berörd familj om saker och ting ändras för snabbt. Därför undrar jag också om ni i så fall innan ett beslut om att bara bevilja vårdnadsbidrag en kort tid , tog och gjorde en barnkonsekvensanalys av det beslutet? Jag skulle också gärna vilja ha en länk till det möte i Utbildningsnämnden där ni fattade beslut om att bara bevilja vårdnadsbidraget till juli 2015."

Efter ytterligare en påminnelse och ett telefonsamtal, så kom till slut ett svar från en borgarrådssekreterare. Hon skriver att stadsledningskontoret tagit fram en plan och att hon bifogar den till mig ... men ... den fanns inte med i mejlet, varför jag fått skriva igen och eftersöka den.

Sedan skriver hon att det inte är Stockholm stad som gör några analyser inför politiska beslut utan:
"Det är ett politiskt beslut och prioritering som bygger på forskning om förutsättningar för individer i skola och yrkesliv, för så väl hemmavarande barn och i de flesta fall kvinnor."

Då blir det lite spännande att höra på vilka grunder de anser sig ha rätt att gå in och detaljstyra i människors liv. Just det här att de säger sig grunda sitt beslut på "forskning om förutsättningar för individer i skola och yrkesliv, för hemmavarande barn och i de flesta fall kvinnor".

VAD betyder det? Vilken forskning ligger till grund för att de bara beviljade de föräldrar som ansökte innan årsskiftet, sex månader?

Skam den som ger sig, även om det mesta är rena "God dag yxskaft svar" så måste man ju ändå försöka förstå hur makten tänker (eller egentligen inte tänker - bara bestämmer) - och jag skrev därför till dem igen:

"Hej, Och tack för svar. Eftersom du skriver att det är ett beslut som vilar på den forskning som finns - så vill jag väldigt gärna ha tillgång till vilken forskning det handlar om - som rör barn och kvinnor."

Svaret kom ganska snabbt ... i form av en länk:
"Slopat vårdnadsbidrag ger bättre integration"

Den slutsats man kan dra då är att alla familjer i Stockholm som nu blir av med vårdnadsbidraget och alla som bara fått det beviljat i sex månader ... kan då enligt socialdemokraterna trösta sig med att de kommer att bli bättre integrerade i det svenska samhället. Eller vad menar de? Det vägrar de svara på. End of discussion. Punkt slut - de har sagt sitt. Min uppföljande fråga lämnas obesvarad.

Tilläggas kan också att jag har pratat med en av de forskare som tog fram studien för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att integrera invandrare bättre i samhället, som presenterades 2011. Det är en tidningsanka att lägga fokus på vårdnadsbidraget som tidningarna gjorde när de återrapporterade om studien. När jag ringde upp en av forskarna bakom studien så var vårdnadsbidraget den minsta faktorn i det hela och hon var själv förvånad att just den lilla biten slagits upp så stort. (Det var inte jag ... ;) ).

Av de som tog ut vårdnadsbidraget 2011 - cirka 8 000 familjer så hade 3 000 invandrarbakgrund. Det betyder inte att de hade behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan bara att de klassificerats som personer med invandrarbakgrund ... och jag måste säga att det är ganska fördomsfullt och diskriminerade att säga att det är samma sak som att de inte är integrerade i det svenska samhället. Nyanlända som är i olika åtgärder får inte heller ta ut vårdnadsbidrag, så att försämra för familjer som använder och som har behov av att använda vårdnadsbidraget som ett verktyg för att få ihop livspusslet under småbarnsåren ... är faktiskt inte okej.

När SSU som har kommit med förslaget om obligatorisk förskola fick en fråga om varför de anser sig ha rätt att bestämma åt föräldrar så svarade de i samma stil som moderpartiet:

”Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte.”

Dessa svar andas i mitt tycke .... både bristande respekt för människor men visar också väldigt mycket på att de har stora problem att dra gränser för vad politiken ska ha rätt att gå in och bestämma i detalj kring människors liv. Enda fördelen är att det blir mycket tydligt på vilken ideologisk grund de vilar sitt maktutövande på.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Myten om vårdnadsbidraget

Om barnen far illa - sluta göda systemet!

Foto: Ed Sprake (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Det är fascinerade att se hur det ena förskoleupproret efter det andra poppar upp som svampar ur jorden. Facebook fylls av grupper som ser alla problem i förskolan. Länkar delas hej vilt från hela landet, lokala grupper i varje stad och så stora grupper där alla samlas från hela landet. Det är pedagoger i förskolan, lärare i skolan, fritidspedagoger -  och det är föräldrar. De skriver, länkar till artiklar, berättar om de problem de ser och trampar bara runt, runt.

Jag undrar just hur länge det dröjer innan de inser att de bara trampar runt, utan att lyckas åstadkomma en förändring, en förbättring. Många trodde kanske att ett regeringsbyte skulle lösa problemen, för det nya gänget har ju lovat att minska barngrupperna eller hur? Och skolan där skulle ju problemen fixas på 100 dagar. Lukten från valfläsket sveper fortfarande in alla i hoppfullhetens dimma, så de fortsätter, rapport efter rapport, länk efter länk.

Tyvärr har jag tråkiga nyheter, ingenting kommer att bli bättre. För hela systemet har havererat och åtgärdar man inte själva systemfelet så kommer ingenting att bli bättre. Det alla dessa föräldrar, som verkligen har ett gott uppsåt och vill åstadkomma en förändring - inte ser, är att det faktiskt är samma problem  i hela Sverige, oavsett vilka partier som styr i en kommun. Det finns inte någon kommun där det inte finns problem med stora barngrupper, få personal och långtidssjukskrivningar hos personalen.

Om jag vet att de billiga kläderna i affären kommer från en klädkedja som låter barn arbeta 14 timmar om dygnet - och sedan går ut på Facebook och klagar på dessa barns villkor, kritiserar klädkedjan och sedan fortsätter jag ändå att köpa kläder från samma klädkedja - trots att ingenting faktiskt blir bättre. Är det då så konstigt att ingenting händer - att mina klagomål inte får någon effekt? Om jag göder ett system, därför att jag tjänar pengar på att köpa kläderna billigt, så är ju mina klagomål ingenting värda.

Så länge inte föräldrar själva förstår - att så länge de göder det system vi har i Sverige - samtidigt som de visserligen klagar - så kommer ingenting att bli bättre. Allting hänger ihop:

- maxtaxa
- allmän förskola från tre års ålder (gratis 15 timmar i veckan)
- förskola för barn, vars föräldrar är hemma med syskon

Och bristen på valfrihet och fler alternativ för småbarnsföräldrar, är det som skapat alla de problem vi ser i dag.

Uppdraget för förskolan har svällt ut över alla bräddar - skattebetalarna står för den största notan, då föräldrar bara betalar en bråkdel av den faktiska kostnaden för varje barn i förskolan. Det gör att det saknas pengar. Två barn i förskola kostar cirka 24 000 kronor i månaden ... föräldrar betalar maximalt 1 600 kronor ... eller bara några hundralappar, beroende på inkomst.

Källa: Babyhjalp.se

Mitt i allt detta kaos, där fokus borde ligga på att förändra och åtgärda systemfelet - så kommer fler förslag som bara bygger vidare på det hela ... som ett korthus byggs det på med nya lösningar, nu senast från FP där alla sjuka förskolebarn ska få en egen hemsjukvårdare (som ska rekryteras ur skaran av arbetslösa). Samtidigt sitter det nu politiker på de olika partikanslierna och klurar på ännu fler kortsiktiga lösningar som de tror är svaret på "livspusslet". Och de tar fram sina förslag utifrån HUR föräldrar VÄLJER att göra i dag - och föräldrar väljer ju att göda nuvarande system, alltså är de egentligen nöjda, tolkar då politikerna det som - och så kommer förslag som hemsjukvårdare för sjuka förskolebarn och fler tokigheter lär dyka upp.

Och i de olika förskoleupproren fortsätter föräldrarna att trampa runt, runt. Mitt i allt finns de riktiga förlorarna och det är barnen - alla de små som får betala ett högt pris för att vuxenvärlden inte mäktar med att på allvar se vad som är fel och göra något åt det. Det är synnerligen sorgligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolelärare säger upp sig - orkar inte mer

Mindre barngrupper i Kungälv tar lång tid

Frustration över stora barngrupper i Ljungby

TV: För stora barngrupper i förskolan

Allt större barngrupper i förskolan

Det blir inte bra när läkare blandar in ideologi i sin yrkesroll

"HURRA, HURRA, HURRA! FP röstar med regeringen om att lägga ned vårdnadsbidraget!!!" twittrar läkaren och F!:aren Agnes Wold. Hon är supernöjd med att mattan äntligen rycks undan för alla de cirka 8 000 familjer per år som genom verktyget vårdnadsbidraget kunnat pussla och trixa för att ha omsorgen om barnen hemma längre - OCH sin anställning och sin SGI* tryggad - nu rycks undan! Rätten att gå ner till deltid 50 procent med hjälp av vårdnadsbidraget försvinner också.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... för vissa. Nu ska ALLA föräldrar som inte väljer att arbeta heltid när barnen är små kastas ut i otrygghet.

Nu måste äntligen tvillingpappan som genom vårdnadsbidraget haft rätt att gå ner till deltid 50 procent, så att han och barnens mamma kan arbeta 50 procent var och sedan vara hemma 50 procent var ... gå upp i arbetstid. Eller så tvingas någon av dem säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden.

Att det kan se ut precis så här i en familj - att man faktiskt fördelar ansvaret så här när man använder sig av vårdnadsbidraget, biter inte på Agnes Wold. Hon sitter inne med "sanningen" den enda och den "rätta" och twittrar därför:

"Kan vi sluta hyckla om valfrihet: Vårdnadsbidragets syfte är att kvinnor ska sköta barnen och hemmet och lämna jobbet och lönen till männen".

Men hon har fel. För det första så handlar det om barnen ... vad som är bäst för dem. Barn är olika och för en del barn är det faktiskt bäst att vänta med förskola ... eller hoppa över den helt. Hur föräldrar vill välja här vet de bäst själva. För den som är intresserad av att ta reda på FAKTA hur vårdnadsbidraget används, så är det tydligt att det finns mängder med olika lösningar, för mammor, för pappor och för ensamstående (som också kan använda sig av VB för att ha rätt att gå ner i tid).

Det viktiga med vårdnadsbidraget är att föräldrar inte kastas ut i ekonomisk otrygghet bara för att de inte arbetar heltid från det att barnen är ett år. Det tryggheten har vårdnadsbidraget garanterat. Många föräldrar kommer att stanna hemma ändå, även om det tas bort. Men de kommer inte längre att kunna göra det på samma flexibla sätt, utan måste kanske välja en mer traditionell lösning där den som har lägst inkomst får säga upp sig, för att kunna vara hemma längre. Det kan bli en kvinnofälla, vårdnadsbidraget är det dock inte - så varför känns det nästan som att de som vill ta bort vårdnadsbidraget, VILL att de som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete SKA hamna i en fälla. Ska man verkligen straffas för att man vill arbeta mindre när barnen är små?

Det är sorgligt att precis det som Agnes Wold vill ge sken av att hon är emot - är det hon nu jublar över kommer att hända. Framförallt kvinnor kommer när vårdnadsbidraget försvinner nämligen att drabbas hårt.

En annan sak som är anmärkningsvärd är hur Agnes Wold bedriver propaganda för sin sak. Hon är professor i klinisk bakteriologi och överläkare (och är/har varit engagerad i Feministiskt initiativ) och utan att tveka twittrar hon glatt om att det inte finns några risker med att sätta små barn på dagis, eftersom människan är ett flockdjur ... Hon hävdar också att ju tidigare barn börjar på dagis desto större skyddseffekt får de mot allergier.

Nu finns det flera professorer, forskare och barnpsykologer som ser risker med dagens förskola, så det stämmer inte. Och det här att dagis skulle ha en skyddseffekt mot allergier stämmer inte heller. För det första så har andelen allergier hos barn ökat enormt samtidigt som allt fler barn börjat i förskola. Det är en varningsindikation. För det andra så motsäger Astma- och allergiförbundet helt det som Agnes säger ...

"En svensk tvärsnittsstudie av drygt 10 000 värmländska barn visade att förskolebarnen hade fler luftvägsinfektioner, men i strid med hygienhypotesen fann man också mer eksem och födoämnesallergier jämfört med de barn som inte gick i förskola."

Förskolebarn är alltså mer allergiska än hemmabarn. Det betyder alltså att Agnes Wold sprider felaktig information till föräldrar. Hur kommer det att kännas för alla de föräldrar vars barn efter tidig förskolestart sedan drabbas av allergier.

Allt det här visar hur farligt det blir när de som är satta att vara objektiva och som svurit en läkared att ta hand om människor - i själva verket styrs av ideologi. Och här finns det en hel del i gällande lagstiftning att se över kan jag tänka.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Dagens förskola har blivit ett experiment

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

"Vi vet inte hur förskolan i dess nuvarande utformning påverkar barn"

Problem med förskolan slätas över

Tid att utveckla immunförsvaret

Farlig stress hos barn

Tidig dagisstart skyddar mot allergi - en farlig myt

* SGI = Sjukpenninggrundande inkomst

S och MP anser att alla föräldrar som är hemma längre med VB är inlåsta

Foto: Ozgur_poyrazogl (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

”Regeringen vill genom ett lagförslag avskaffa vårdnadsbidraget - trots att riksdagen före jul bestämde att det ska vara kvar, rapporterar SR Ekot.”

God morgon alla hemmaföräldrar. God morgon alla mammor och pappor med vårdnadsbidrag - för även pappor tar ut vårdnadsbidrag. Nu har vår nya regering hittat en ny stämpel att sätta på er: Ni är "inlåsta". Och ni ska snart bli befriade ... ;)

Vidgar man bilden lite och tänker lite längre än näsan räcker (och ideologins ramar sträcker sig) - så är ni ju hemma med er anställning skyddad. Ni har rätt att vara hemma tre år och ändå ha kvar jobbet. Ni har också den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI:n skyddad. Egentligen borde ni ju gratuleras, eftersom ni till skillnad från era bröder och systrar som bor i kommuner utan vårdnadsbidrag - inte behöver kastas ut från trygghetssystemen och bli utförsäkrade eller förlora en fot på arbetsmarknaden, bara för att ni väljer att stanna hemma lite längre med era barn. Bara för att ni VÄLJER att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Ni har också fler anledningar att vara glada. De föräldrar som väljer … (ja kanske till och med tvingas välja, eftersom deras kommun saknar vårdnadsbidrag) standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder ... är också de som är sjukast. De har alltså en markant ökning av sjukskrivningar redan efter första barnet. Långa sjukskrivningar saboterar karriären men försämrar också pensionen ... för att inte tala om livskvaliteten. Stockholm är hårdast drabbat av höga sjukskrivningstal hos framförallt kvinnorna (och enligt Försäkringskassan beror det på att där väljer en majoritet standardlösningen). I övriga landet där man inte jobbar heltid när barnen är små i samma utsträckning men ändå väljer förskola tidigt och går tillbaka och arbetar, så ökar sjukskrivningarna hos framförallt kvinnorna efter andra barnet.

Nu kan vi se att även männen drabbas av sjukskrivningar i allt högre grad, ju större ansvar de tar för hem och barn.

Det kanske är precis så som vi i Hemmföräldrars nätverk sagt i många år nu:

”Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.”

Och så har vi de små som den nya S+MP-regeringen alltid "glömmer bort": barnen. Hur barnen mår av standardlösningen - det vet vi inte, eftersom vi inte har forskat på vilken effekt det har på barnen att placeras i förskola från tidig ålder, i stora barngrupper, med få personal, långa dagar. Det finns utländska undersökningar och de visar på på många risker. Det finns också forskning om vad små barn behöver, vilket gör att man lätt kan jämföra med om det är vad de får ... när de hamnar i standardlösningen ...

Låt därför de föräldrar som VILL vara hemma längre med sina barn, få vara det. MED sin anställning tryggad, med sin SGI tryggad - så i stället för att ta bort vårdnadsbidraget så se till att det införs i alla kommuner. Det är dags att sluta spela rysk roulette med människors liv. Vi har bara ett liv - och det går inte i repris!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s: Kanske handlar allt egentligen bara om att skapa en spricka i Alliansen: 
Björklund vill slopa vårdnadsbidraget

Läs också:

Alf Svensson, KD: "Ynkligt och oförskämt" 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Mammor i Stockholm sjukskrivs oftare

Regeringen förbereder en skrotning av vårdnadsbidraget

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

När ska vi göra något åt jämställdheten som har effekt

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Kvinnor med två barn mer sjukskrivna

Störst risk för dubbelarbetande mammor att bli sjukskrivna

Framgångsrika mammor löper ökad risk för sjukskrivning

Uppdatering 16 februari 2015: FP och övriga partier som vill in och bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv under småbarnsåren ... belönas INTE av väljarna:

Skärmdump från Aftonbladet ... som inte ens nämnder KD:s uppgång ...

Många risker med gruppbaserad omsorg

Marianne Cederblads stressforskning

Det finns mycket forskning som visar på risker med gruppbaserad omsorg. I Sverige kunde man se risker redan för 40 år sedan i en studie av Marianne Cederblad om dagisbarn och stress… och sedan dess har barngrupperna blivit större, personalen färre - och barnen har fått längre dagar. Om barnen var stressade på den tiden - hur ska det då se ut i dag?

Hur stora riskerna är vet vi inte. Frank Lindblad vid Uppsala universitet ansökte för cirka tio år sedan om forskningsanslag för att följa upp Marianne Cederblads studie … men fick avslag. Under de senaste åren har flera forskare berättat för Hemmaföräldrars nätverk att de ansökt om att få forska på vilken effekt förskolan har på barn, men samtliga har fått avslag. Det är ganska anmärkningsvärt att det under de senaste 30 åren inte forskats alls i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - när vi samtidigt har haft en rad politiska beslut som syftat till att få in i 100 procent av alla barn i förskola. Och extra anmärkningsvärt är det att stressforskningen från 1974 inte följts upp. Varför beviljas inte de forskare som vill titta på det här några anslag?

I boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont" tar flera kunniga personer upp riskerna med dagens förskola - och sedan boken kom ut för fem år sedan, har det om möjligt blivit ännu sämre i många kommuner. Men ingen vågar riktigt ta i den här frågan, ingen vill … med all säkerhet för att det skulle bli för kostsamt. Alla partier skyller i stället på varandra. Men vem bryr sig om barnen?

Maxtaxan (som infördes 2002), allmän förskola från först fyra år och nu senast från tre års ålders (gratis förskola 15 timmar i veckan) OCH rätt för föräldralediga att sätta syskon i förskola när de är hemma med det nya barnet … har dränerat förskolan på pengar. Att lämna bort barnen har blivit en norm och en livsstil - och det finns faktiskt många föräldrar som är föräldralediga som lämnar sina barn året om, alla dagar - alla lov, utan någon ledighet. Förutom att det är en katastrof för barnet, så är det naturligtvis kostsamt för kommunerna - och leder till en sämre verksamhet - för alla barn.

Så här ser det ut. Nu kan vi välja att vänta några år till, några decennier till och samtidigt se hur den psykiska ohälsan hos barn ökar - eller så tar vi alla vårt ansvar som vuxna och ser till att åstadkomma en förändring: en modern och flexibel familjepolitik som tillåter föräldrar att pussla och trixa för att hitta den bästa lösningen under småbarnsåren - samtidigt som vi ser till göra något åt situationen i förskolan. Barnen ska inte anpassas till miljön - miljön ska anpassas till barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress gör att förskolebarn inte bajsar på en vecka

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet

Förskolan blir bättre av kritisk granskning

Dagens förskola har blivit ett experiment

Psykologer: Vi vet inte hur förskolan i dess nuvarande utformning påverkar barn

Hög tid för en ny familjepolitik

Frånvaro av forskning om barns socioemotionella utveckling och hälsa i svensk förskola

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag

NICHD-studien om effekter av förskola

Hög stressnivå hos barn när förskolan inte håller hög kvalitet

Hemmaföräldrar vill visst att deras barn ska träffa andra barn

Foto: Marcos de Madariga (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Barnet har inget samband med artikeln)

Vänstertidningen ETC slår ettslag för gratis förskola - för då kanske ”alla barn kan få chansen att gå i förskolan, riktigt långa dagar”. För i dag finns det ju faktiskt barn till arbetslösa och föräldralediga som ”bara” går där 15 eller 30 timmar i veckan … beroende på hur mycket förskola kommunen erbjuder barn till arbetslösa och föräldralediga. Och inte nog med det – sedan finns det barn som inte går alls och var förskolan helt gratis så kanske de också skulle matas in i systemet. Som Johan Ehrenberg skriver i ETC:

”100 000 barn går inte i förskolan. Några då föräldrar inte vill att barnen ska få vara med andra barn på förskolan. En del får då vårdnadsbidrag men det är inte den stora förklaringen till att så många inte har förskoleplats. Det beror istället mer på att arbetslösa föräldrar eller sjuka inte får ha sina barn mer än några timmar i veckan. Det är en klassfråga, helt enkelt”. 

Sådana här texter är vardagsmat för hemmaföräldrar. Elaka insinuerande texter som med härskarteknik ska peka ut hemmaföräldrarna som olämpliga föräldrar som till exempel inte låter sina barn träffa andra barn. Det vet vi ju att hemmabarnen sitter i ett hörn och leker ensamma, medan mamma kringlar fransarna på örngotten. Eller hur?

Eller inte … som en arg mamma i en ironiskt text skriver med anledning av ETC:s artikel:

"I dag ska jag ”låta” min son umgås med andra barn. Vi ska på rytmik först, för jag vill ju att han ska ha ett vettigt språk när han kommer till skolan, och sedan stannar vi kvar på kyrkans öppna förskola. För jag vill ju inte att han ska bli en asocial snorvalp.

I eftermiddag ska han tyvärr isoleras hemma med mig och sina syskon. Vi ska baka och titta på en film medan vi äter hembakat. (Sockerfällan). Vi umgås och jag tvingar dem att sitta nära och mysa för kroppskontakt är ju så nyttigt, eller hur? Varför proppar man annars förskolan full med barn om meningen inte är att de ska trängas med varandra?

Eftersom det regnar kommer jag inte låta honom vara ute mer än promenaden till och från rytmiken på förmiddagen. Jag låter honom frysa lite eftersom jag inte vill beröva honom naturupplevelser. Nu när det är fredag slutar barnens pappa tidigare och, ve och fasa, därför tvingar vi med vårt barn att veckohandla, där kommer vi sedan att tvinga på honom upplevelsen av att få känna, lukta, smaka på riktig frukt och grönsaker, inte fina plastfigurer som förskolan använder.

Sedan ”låter vi” honom vara med oss i köket när vi lagar maten. Han måste uppleva hur maten förflyttas från skärbrädan ner i grytorna där de förvandlas till en maträtt. Om vi låtsas se bort ser vi inte när han stoppar råvaror i munnen, barns händer är ju så ohygieniska ni vet. Därför är köket no-no på förskolan. Vi är ju inte utbildade i livsmedelshantering så vi vet ju inte det.

Han får se på när maten hamnar i karotter och transporteras (mat ska transporteras om det är politiskt korrekt) till bordet där vi som familj sitter ner och äter tillsammans. Eftersom VI HAR TID SAMTALAR vi med barnen och umgås och därigenom lär vi barnen socialt samspel och turtagning. Stackars barn som måste umgås med oss outbildade vuxna hela eftermiddagen och kvällen.

När vi ätit transporteras disken till köket där någon av familjemedlemmarna diskar och då får sonen ännu ett tillfälle att vara delaktig, nämligen stå bredvid och iaktta och lära sig hur smutsigt blir rent … av vatten! Han får fysiskt uppleva kemi och fysik, i stället för i teorin, när han är med. Men vad vet jag - jag är ju ”bara” mamma.

Under kvällen får alla välja hur de vill tillbringa sin kväll, för vi har faktiskt demokrati i vår familj. Jag upptäcker till min fasa att barnet sysselsätter sig själv och inte kräver min uppmärksamhet!!! Jag facebookar då någon föräldragrupp undrar vad jag gjort för fel eftersom barnet inte behöver mig?!
Då, just då när barnet leker och visar mig i leken att han mår bra och att han lärt sig något av MIG?! 
Mitt i allt det här inser jag att jag är bra och att han får allt han behöver av MIG OCH SIN FAMILJ".

Visst kan ett ironiskt svar bli kontraproduktivt, men tänker alla dessa vänstermänniskor någonsin på hur hemmaföräldrarna känner i själ och hjärta när de uttrycker sig hånfullt och elakt om hemmaföräldrar? Jag tror helt ärligt inte att de bryr sig, eftersom de helt enkelt varken respekterar hemmaföräldrar eller deras val att satsa på tid för barn. Ibland måste vi kanske synliggöra den här problematiken även om en och annan tå kan riskeras att trampas på. Men för att det inte ska bli några trampade tår - så måste då alltid hemmaföräldrar tiga och ta emot … och det gör de också allt som oftast, men inte i dag, inte här och inte nu.

Hemmaföräldrars nätverk är inte ute efter ett skyttegravskrig mellan föräldrar och olika barnomsorgsalternativ. Barn är olika och föräldrar väljer därför olika – och därför får speciellt hemmaföräldrar väga det som sägs på guldvåg. Men i dag gör vi ett undantag och publicerar ett ironiskt svar som en irriterad mamma delat med sig av. Fler röster kan faktiskt behöva höras ibland …

Och visst kan en bra förskola i lagom dos, med en lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal, vara rolig för vissa barn. Men hur hög kvalitet förskolan än må ha så passar den faktiskt inte för alla barn - och eftersom forskning saknas i Sverige på vilken effekt dagens förskola har på barn - så är det direkt felaktigt att gå ut och hävda att ALLA barn behöver mer förskola.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Hoppas Alice Bah Kunhke håller sig borta från familjepolitiken

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Var och en har rätt att sitta hemma vid köksbordet och fatta egna viktiga beslut kring familjen och hur de vill att barnen ska få växa upp - och naturligtvis utan pekpinnar från politiker. Självklart ska föräldrar ha tillgång till en seriös och objektiv faktabas att ta del av, när de ska fatta sina beslut … och de ska självklart också ha en mängd verktyg i de politiska ramarna som gör att de kan sy ihop den bästa lösningen för barnen. Barn är olika, familjer är olika, det är inte så dramatiskt.

Känns det som att de förutsättningarna finns är det förstås enkelt att acceptera att föräldrar väljer olika och inget man behöver lägga tid och energi på att ifrågasätta. Då vet man att föräldrar väljer - och inte styrs. Det är mer "jaha ni valde så - och vi valde så här" (sedan kan man självklart ha åsikter rent privat, men det är inget man behöver lufta offentligt tycker jag).

Riktigt så ser det ju tyvärr inte ut nu när de rödgröna redan i regeringsförklaringen valde att strypa valfriheten och försämra kraftigt för hemmaföräldrarna genom att ta med ett borttagande av vårdnadsbidraget omgående.

Därför känns det viktigt att se vilken filosofi som driver de politiker som kör den här linjen med att alla småbarnsföräldrar ska arbeta heltid. Självklart blir man oroad över den livsåskådning som präglar de nya politikerna i regeringen och personligen känner jag stor rädsla att de ska få för stort inflytande i familjepolitiken.

I en intervju i DI beskriver Alice Bah Kunhke hur hon ser på barn och familj:

"Jag har alltid känt mig bättre som yrkeskvinna än som än mamma. Jag får tvinga mig själv att gå hem till de barn som jag själv har gjort."

Sedan beskriver hon hur deras tillvaro inte fungerar alls och att ingen av föräldrarna riktigt hinner med barnen, men det gör inget för det ska de lösa med att anställa en barnflicka snart.

Problemet när föräldrar går ut och berättar hur de prioriterar bort sina barn till förmån för sin egen karriär och sina egna framgångar är … att inte alla har en månadslön på 124.000 kronor och helt enkelt inte kan lösa det hela genom att anställa personal som tar hand om barnen … och sköter hemmet med mera. Vanliga föräldrar som arbetar heltid och har små barn blir helt utbrända. Och hur mår inte barnen när familjesituationen ser ut så här? Var finns barnperspektivet?

Nu senast visar en undersökning från Försäkringskassan att pappor som delar mer på hemarbetet och arbetar heltid … också … precis som mammor som gör likadant - är sjukskrivna i allt högre grad. Återigen kan vi se tydliga bevis för hur otroligt svårt det är för vanliga familjer att få ihop standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Miljöpartiet har tagit bort familjepolitiken som ett politikområde och nu har de en minister som inte bara arbetar heltid, utan mer än det … och som åker ensam på spa-resor utomlands för att vila upp sig. Men så ser inte vardagen ut för de allra flesta och här ser jag många risker om den livsstil som Alice Bah Kunhke representerar skulle komma att bli någon slags förebild … och det kan jag tänka mig att det lätt kan bli, för självklart titulerar hon sig feminist - och för många är jämställdhet och feminism att kvinnor ska arbeta lika mycket som män har gjort i alla tider och samtidigt prioritera bort familjen. Men många mammor (och pappor) vill inte leva så här … och det ska man också ha all respekt för och anpassa de politiska ramarna efter. Och där är vi inte än … långtifrån, när vi nu har en rödgrön regering som redan i sin regeringsförklaring gick ute med att vårdnadsbidraget skulle tas bort: "för att få ut fler kvinnor i arbetslivet när barnen är små" (vare sig de vill eller inte).

Det ser inte ljust ut för valfriheten just nu - och jag hoppas att många sprider att Nya Föräldraupproret är med och försöker vända utvecklingen och få ett skydd och stöd också för de föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Starkare relation till jobbet än till barnen

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslagen

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Tid för barn och balans mellan familj och arbete. Nu måste vi få stöd i de politiska ramarna.

Madeleine Lidman

Med dessa rader vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Nu ser vi en växande gräsrotsrörelse med föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Ju fler vi i Hemmaföräldrars nätverk, HFN, når ut till - desto fler ansluter sig till oss. HFN är en liten motrörelse mot standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. En liten motrörelse som jag startade 2001 och som ständigt växer sig större. Utan pengar och med endast mitt eget ideella arbete drog jag igång det hela … och med hjälp av andra medlemmar i Hemmaföräldrars nätverk - som följer filosofin om att ge stöd, råd och inspiration till andra som tack för den hjälp de själva fått … växer vi oss nu allt större.

Alturism när det är som bäst - det civila samhället när det är som bäst.

Hemmaföräldrars nätverk är en liten ideell motkraft som till exempel under 2014 lyckades med det helt otroliga konststycket att få ett blogginlägg att läsas av över 230 000 människor på bara några månader. (På två dagar hade inlägget lästs av över 100 000 personer). Ett blogginlägg som fått över 63 000 "likes" på facebook. Det är ganska unikt - och har naturligtvis hjälpt till att marknadsföra att HFN finns.

Media har naturligtvis fått kännedom om det hela - men eftersom budskapet inte ligger i linje med en majoritet av journalisternas egna åsikter - så har inte någon journalist skrivit om det hela … som vanligt. Vilket visar hur otroligt viktigt det är att Hemmaföräldrars nätverk finns och ger en röst åt alla gräsrötter som vill ha en förändring av familjepolitiken så att den bättre anpassas efter hur samhället ser ut nu i dag och efter hur föräldrar vill leva sina liv. (Det som fungerade för snart hundra år sedan när Alva Myrdal skapade ramarna till dagens familjepolitik - fungerar inte längre, eftersom samhället ser annorlunda ut nu).

2015 ser inte lovande ut för hemmaföräldrarna. Med de rödgröna vid rodret väntar mängder med försämringar som ökar styrningen mot att alla ska välja standardlösningen. I dag har vi cirka fem procent av föräldrarna i Sverige som väljer annan omsorg än förskola: som dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet.

Men det finns också hopp som sagt. Andelen föräldrar som går mot strömmen och följer sin magkänsla ökar. Huvudgruppen för HFN har på facebook i dag över 1 500 medlemmar och många hundra medlemmar till i olika lokala grupper. Nya Föräldraupproret har redan haft sin första demonstration (i november 2014) för en ny och mer hållbar familjepolitik. En familjepolitik som ökar valfriheten genom att de politiska ramarna ändras. Många har skrivit på Föräldraupprorets namninsamling för valfrihet och nu är det upp till de politiska partierna att börja lyssna, tänka nytt och bättre och se till att anpassa sin familjepolitik efter hur föräldrar vill leva sina liv (inte efter hur partierna vill att föräldrar ska leva sina liv). Och för de partier som inte längre har en familjepolitik (S, V, Mp och M) … handlar det nu om att se till att ta fram en.

Frågan är nu vilket parti som blir först ut med att presentera en ny och hållbar familjepolitik, som stöttar även de föräldrar som vi ge sina barn tid samt som vill ha en balans mellan familj och arbete. Några partier har varit inne och nosat på lite idéer för att underlätta för valfriheten - men det behövs mer omfattande förslag och dessa bör tas fram i en dialog med de som har kunskapen … som HFN till exempel. En förändring mot mer valfrihet är inte heller något som kommer utan en insats från alla de som vill ha valfrihet. Ingenting kommer gratis - det vet jag som under så många år var med och kämpade i dåvarande Föräldraupproret för att vårdnadsbidraget skulle införas. Många föräldrar har små barn - men alla kan göra något litet … när de har tid och ork. Och bara det att ge av sin tid och se till att stötta och inspirera andra i Hemmaföräldrars nätverk - är guld värt.

Efter 14 år av ideellt, obetalt arbete … ett arbete med mängder av telefonsamtal, privata meddelanden på facebook, mejlkonversationer med förtvivlade föräldrar, samtal och mejl till politiker, demonstrationer, namninsamlingar och uppror - så börjar jag bli ganska trött och lite sliten. Mina barn var små när jag började och de har sett sin mamma slita all sin lediga tid med det här. De har vuxit upp med att få dela sin tid med det ideella arbetet, som sker varje dag. Jag är så glad för allt stöd jag har fått från min familj … mina barn och min man. Precis som jag är så glad över alla fantastiska människor jag lärt känna under årens lopp som stöttat mig och bidragit till HFN:s framgångar. Det är stort … allt vi faktiskt har åstadkommit … tillsammans.

Hoppas ni alla får ett fint år 2015 och att ni i mån av tid och ork kommer att finnas med och stötta HFN även under 2015.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Hemmaföräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen