Kvinnor är INTE det svagare könet - de klarar av att fatta egna beslut

Foto: Nathan Rupert (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Är millimeterrättvisa jämställdhet? Och var går i så fall gränsen för inom vilka områden som millimeterrättvisa ska genomföras? Jenny Madestam på Expressen är bekymrad över att hon inte lyckats uppnå millimeterrättvisa hemma. Hon finner sig stå vid diskbänken hela tiden … fastän hon egentligen inte tänkt sig att det skulle bli så. I stället för att sätta sig ner vid köksbordet och lösa den problematiken med sin sambo/make … så vill hon att staten ska kliva in och hjälpa henne … och lösningen heter tvångskvoterad delad föräldraförsäkring, där föräldrarna får sex månader var. Voilà så kommer alla "problem", som att kvinnor väljer att ställa sig vid diskbänken (om det nu verkligen ser ut så i ALLA familjer, vilket jag starkt betvivlar) att vara lösta … när staten visar vägen kommer resten … som vem som ställer sig vid diskbänken … på köpet … liksom … eller inte.

För börjar man resonera i de här termerna att staten ska gå in och styra upp det fria valet, så kommer också frågan upp om det fria valet inom fler områden. Tvångskvotering av föräldraförsäkringen kommer inte att förändra att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, som har lägre löner än män, som väljer helt andra yrken inom till exempel den privata sektorn. Om just kvinnor inte klarar av att välja "rätt", utan behöver hjälp av staten att välja - så måste i konsekvensens namn staten gå in och detaljstyra även vilka yrken kvinnor väljer … och även vilka män väljer. Med millimeterrättvisan som vägvisare måste vi kvotera in män inom vård och omsorg och kvotera in kvinnor inom typiskt manliga yrken. För annars uppnår vi inte millimeterrättvisa och vi kommer inte att nå frälsning, enligt Jenny Madestams sätt att resonera.

Återigen … det blir bara så dumt att resonera så här. Människor måste få välja själva, sedan kan vi alltid fundera över konsekvenserna av det fria valet och där finns det mycket att göra. Varför är lönerna så låga inom vård och omsorg - och varför är det så lite värt att själv ha omsorgen om de egna barnen? Varför är det ingenting värt att kvinnan upplåter sin kropp till ett litet nytt liv att få växa och frodas i - med allt vad det innebär av slitningar på kroppen? Och amningen … ska vi sluta helt med den som en del av "millimeterrättvisarna" vill … för att tvinga alla att ge barnet flaska?

Det blir snurrigt värre att spinna på i Jenny Madestams banor. Det jag hellre skulle vilja ha en diskussion om är hur vi utifrån det fria valet kan minimera de sidoeffekter vi kan se. Därför är det så mycket bättre att se över familjepolitiken och skippa detaljstyrningen och klåfingrigheten. Den kommer bara att ge andra negativa sidoeffekter, sämre livskvalitet och sämre livschanser … och någon ökad jämställdhet kommer vi inte att se röken av.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Låt föräldrar bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Vänstern och FP kör över Sveriges föräldrar

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Madeleine Lidman debatterar föräldraförsäkringen i P1

Den psykiska ohälsan ökar - men alla tassar bara runt som katten kring het gröt

Foto: Richard Leeming (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu kör Expressen en serie om ungdomar och psykisk ohälsa, den där psykiska ohälsan som bara ökar hos barn och ungdomar, den där ökningen som diskuterats i flera år nu men där ingenting görs, utan det bara blir värre.

Ibland undrar jag om det bor några vuxna i det här landet - alltså vuxna på det där sättet som innebär att man tar ansvar .och agerar. För hur kan det komma sig att vi hela tiden diskuterar psykisk ohälsa - men aldrig barnets första år? HUR barnet får växa upp under de år när barnet skapar sig en inre arbetsmodell av hur livet fungerar? Ja, den tid när hjärnan utvecklas som mest och några viktiga grundläggande saker som: god anknytning, god omsorg, närhet, kärlek och socialt samspel med en vuxen som leder barnet ut i världen och är den trygga hamnen ska finnas där.

Vi pratar om det som kommer senare och hur det påverkar. Utseendehetsen, nätet, livet - allt det som slår tonåringen till marken, som ger sår i själen och är tufft. För det är verkligen inte lätt att vara tonåring, men varje decennium har sin hets och sina problem - och sin oro. Men varför dukar så många under av livets utmaningar just nu? DET kanske vi borde diskutera, om vi vågade vara vuxna alltså. Om vi bara skulle ta och skita i allt i det här med att vara rädda för att skuldbelägga. För VAD är egentligen viktigast - att vi väljer att inte diskutera något som eventuellt skulle kunna ge någon förälder skuldkänslor, eller att barnen mår apdåligt och drabbas av psykisk ohälsa? VAD är viktigast?

Personligen tycker jag att valet är lätt. Det är dags att börja prata om vad små barn behöver - för att inte RISKERA att drabbas av psykisk ohälsa senare i livet. Några garantier finns det aldrig, barn är olika och olika falla ödets lotter, en del får för mycket på sitt lott, men för att försöka garantera att barnet är redo att möta livets utmaningar i tonåren så måste vi börja prata om de första åren ... och vad barn behöver då, för att vi föräldrar ska maxa deras chanser.

Familjetid: Jag skulle vilja säga att det egentligen är ganska enkelt: barn behöver sin familj först och främst. Förutom den goda omsorg, goda anknytning, närhet, kärlek och sociala samspel barnet behöver, så behöver alla barn tid med sin familj. En familj som har tid att sitta ner åtminstone till frukost och middag och äta tillsammans med barnen och PRATA om livet, om vardagliga saker, som hjälper barnet att reflektera över livet. Alla föräldrar som satsar på arbetslinjen - javisst - men glöm inte tid för relationer också. Har ni barn så måste tid för barn in i planeringen någonstans. Och då menar jag inte aktivitetstid ... att rusa med barnen som skållade råttor till den ena aktiviteten efter den andra - utan verkligen tid att bara vara, umgås och göra vardagliga saker tillsammans. Ja helt enkelt familjetid - där även syskonen får vara tillsammans.

Vägledning: Barnuppfostran - det pratar vi inte om längre. Jag föredrar ordet vägledning, men jag anser att barn behöver vägledning ut i livet. Barn gör dessutom inte som vi säger - de gör som vi gör. Vi måste både tänka efter hur vi själva agerar, men också ta med barnen i det vi gör, så att de lär sig. Det är vi föräldrar som ska vägleda dem ut i livet i olika situationer och visa dem HUR man beter sig på ett acceptabelt sätt och interagerar med andra människor. Tro inte att förskola och skola ska kunna lära barnen de här bitarna - det är föräldrarnas sak. Barnet föds programmerat för att lära sig saker. Hela deras varelse är inriktad på att via spegelneuroserna lära sig hur man ska agera och bete sig som människa, i en familj, i en grupp av människor. All socialisering börjar i familjen. Allt vi gör med våra barn och hur vi är mot dem, sätter deras inre kompass och arbetsmodell.

Det känns också vettigt och naturligt att våga vara vuxen och sätta gränser. Man behöver inte få barnen att skämmas, sätta dem i skamvrån, eller förödmjuka dem, för att man fostrar och vägleder dem. Att inte vägleda barnen är att göra dem en stor otjänst,  de får svårt att finna sig tillrätta i olika sociala sammanhang - och de kommer att bli impopulära när de inte förstår HUR man beter sig i olika sammanhang. Var sak har sin tid och man får ha en inre kompass och känna av när barn är mogna för olika saker. Sunt förnuft för vad som är rimligt kommer man långt med.

Ett sammanhang: Traditioner anses av vänstern som löjligt och småborgerligt, men traditioner knyter faktiskt ihop dåtid med nutid, gör att vi kan berätta för barnen hur det var när vi själva var små, när mor- och farföräldrar var små och så vidare. Det hjälper barnet att orientera sig i livet. Det skapar mening och ett sammanhang. Igenkännandets lycka: Julafton, påsk, midsommar, allhelgona. Det är inte fel att ge barnen ett sammanhang genom att knyta ihop förfädernas historia med tiden som är nu, utan underlättar och ger barnet sin plats i kedjan och kan också bli ett svar på många av livets svåra frågor: Vad gör jag här? Känner man sin historia och sin släkts historia faller fler pusselbitar på plats snabbare, tror jag.

Kärlek: Att bli förälder innebär att ge plats för barnen i sitt liv. Man behöver inte utplåna sig själv, men man måste inse att någon annan nu är viktigare och har företräde på många sätt. Barn innebär förändring - och det gör att livet inte längre kan eller ska levas på samma sätt, som innan man fick barn. Kärlek är att lyssna på barnets signaler och stå upp för sitt barn. Gör inte du som förälder det - vem ska göra det då? Har du som förälder till exempel valt förskola - och det inte fungerar och ditt barn tydligt signalerar att det vantrivs i förskolan -  LYSSNA - agera och välj ditt barn. Det finns mängder med saker att göra: ta hem barnet, byt förskola, byt till dagmamma, välj vårdnadsbidraget (så länge det nu finns kvar). Men titta inte bort, svik inte ditt barn - för det sår barnet då får i själen, kan resultera i psykisk ohälsa längre fram i livet.

I boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”, står det (som en förklaring till att barn får fortsätta att fara illa i förskolan): ”Som en förklaring till dagens moment 22 där ingenting händer och inga protester hörs varken från föräldrar eller personal, ser de ”den ömsesidiga pakten av hänsyn” – som en förklaring. Personalen vill inte säga något för då riskerar de att ge föräldrarna skuldkänslor och föräldrarna säger inte något eftersom de ser att personalen sliter i den stora barngruppen och gör sitt bästa”.

Egentligen är allt det här enkla grundläggande saker, så varför är de då så svåra att uppfylla? Mycket beror på att politiken någon gång under 1900-talet gick över en gräns och klåfingriga politiker började detaljstyra människors liv, genom en extremt styrande familjepolitik. Genom att tvinga in dem i ekorrhjulet begränsades också föräldrars möjligheter att ta hänsyn till det enskilda barnets behov. Barn är ju olika.

Spiken i kistan blev att nu under det senaste decenniet - göra som flera partier (S, V, MP och M) ta bort familjepolitiken som ett politikområde -  och i stället splittra upp den i endast: förskola och föräldraförsäkring. Men familjepolitiken är ett pussel som består av fler pusselbitar än så - och det föräldrar behöver är valfrihet och fler verktyg för att kunna pussla under småbarnsåren, inte mer styrning. För en mycket negativ sidoeffekt av all styrning är att föräldrar inte kan ge barnen det de behöver under sina första viktiga år i livet - och de som då får betala priset är barnen. Det kostar pengar och är ett enormt slöseri med människoliv. Därför är det hög tid att göra familjepolitiken till en av de viktigaste frågorna i politiken igen. Föräldrar behöver fler subventionerade alternativ än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Sedan behöver vi en förskola som garanterar att små barn får vad de behöver och där vi här och nu, för alltid, slutar med moment 22.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns en gräns för vad barn tål

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt

Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimalt

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Magkänsla och sunt förnuft är klart underskattade

Svenska föräldrar vill bli förda bakom ljuset - det är bekvämast så

Foto:Fansisco Osorio(FLICKR) LICENS: CC BY-SA

När en majoritet flyter med strömmen och gör likadant, är det viktigt att de stryks medhårs ... även om det blir ett slags lurendrejeri över det hela. Vi får ju inte "skuldbelägga" och säger vi att Kejsarens nya kläder ... inte finns där på riktigt ... så kan ju någon bli arg ... och välja att läsa en annan tidning, se en annan kanal ... eller köpa en annan bok, välja en annan vara och så vidare. Det gäller att hålla sig vän med majoriteten.

Ta bara som exempel alla föräldrar som väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Även om den lösningen fungerar för många föräldrar och barn ... så finns det flera andra som inte mäktar med det hela. Barn som mår urdåligt över sina 50-timmars veckor i förskolan, föräldrar som blir sjukskrivna av stressen att få ihop det tuffa livspusslet ... en räkning som skjuts på framtiden där många barn kommer att få men i form av psykisk ohälsa ... och där föräldrar blir utbrända och långtidssjukskrivna.

Men det får vi  inte prata om får då skuldbelägger vi. Alltså hyllas föräldrar som väljer standardlösningen och "gör rätt för sig" - till skillnad från de som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete ... som "parasiterar" på samhället. Fast de som väljer efter sin magkänsla, sitt sunda förnuft och det som är bäst där och just då, bidrar väsentligt mer till samhället och kostar väsentligt mindre - än de som dukar under ... en sanning som aldrig presenteras. Svart eller vitt ska det vara.

Barnpsykologer som uttalar sig i tv bör falla in in samma fålla och vakta sina ord. Det gäller att hålla sig vän med majoriteten. Enligt olika källor fick till exempel Lousie Hallin inte fortsätta på TV 4 för att hon inte strök majoriteten medhårs. Hon hade mage att utifrån barnets perspektiv och nya rön kring utvecklingspsykologi, neurobiologi och anknytning ge lite andra råd till de heltidsarbetande föräldrarna än vad som var lämpligt. Det var inte sanningar de ville höra ... och där försvann hon ur rutan.

Imorse pratades det i TV 4 om separationsångest hos barn. Barn är olika till att börja med, men barn som inte har en trygg anknytning i botten kan faktiskt ha svårare med separationer. Det ska då "tränas bort" enligt psykologen som fick besvara föräldrars frågor. Svaren indikerade att lyhörda föräldrar är ett problem och de måste tuffa till sig och låta barnen "träna på att ha ångest". Men för ett barn som är  i en känslig fas i livet, eller som inte är redo ... kan en sådan "träning" där man inte är lyhörd för barnets signaler få framtida konsekvenser. Det här är fakta som föräldrar behöver få ta del av. Alla svar finns där för den som orkar läsa på om anknytningen och hur den fungerar. Och ett barn som lämnats skrikande i förskolan - kan faktiskt bara på grund av det ha mycket svårare med en separation när det är lite äldre.

Överlag så finns det en slags anda att göra lyhörda föräldrar till ett problem. Är barnen inte mogna för att skolas in i förskolan - en del barn blir aldrig mogna eftersom det är en miljö som inte fungerar för alla barn ... så ligger problemet hos föräldrarna. De är för mjäkiga, sänder fel signaler till barnet och så vidare. De måste lära sig att vara mer hårdhudade inför barnets gråt och signaler - "och bara gå sin väg" ... barnet ska "tränas" att acceptera lämningssituationen.

Nej, det ska de inte alls "lära sig". Alla föräldrar borde läsa på om hur anknytningen fungerar INNAN  de fattar beslut om vilken omsorg de ska välja under småbarnsåren: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem, eller omsorg i hemmet - och lämningar ska ske utifrån ett barnperspektiv och med anknytningsforskning som en grund för HUR det ska gå till.

Det finns mängder med alternativ - och föräldrar som lär sig att vara lyhörda och ta in barnens signaler när de är små har mycket att tjäna på det. Barnen blir trygga, de får en trygg inre arbetsmodell för hur livet fungerar - föräldern/föräldrarna blir en trygg hamn ... varifrån barnen upptäcker livet. Med det som grund behövs ingen "träning" för att få barn att finna sig i olika saker. Det behövs bara trygg vägledning ... ut i livets olika situationer, när barnet är moget för det.

Och precis som vi människor är olika - är barn olika. Det finns ingen mall som passar alla ... som vi ska försöka pressa alla barn igenom ... tror vi det ... kör vi över barnen ... men vi gör även våld på våra egna känslor som vi tvingas trycka undan och gömma långt inne någonstans. Kanske är det därför en del föräldrar blir direkt aggressiva när de får fakta i stället för myter. De känner starkt att de måste gå i försvarsposition ... för hur de än försöker ... så vet de ... längst inne vad som är bra för deras barn ... och inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nej barn MÅSTE inte går i förskola för att utvecklas optimalt

Nu får vänstern och FP släppa sina fördomar mot invandrare

Foto:Bill Selak (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

När valfrihet för föräldrar kommer på tal … och ett av de verktyg som i dag finns att använda för föräldrar: vårdnadsbidraget - så poppar rena lögner upp i debatten kring valfriheten. Det är så fult och lågt att jag faktiskt inte finner ord för det.

Vänstern och FP försöker nämligen sätta likhetstecken mellan "invandrarbakgrund" och "står långt från arbetsmarknaden". Men … det finns inget som säger att det finns något sådant likhetstecken att sätta. Alla de som är nyanlända och befinner sig i åtgärder FÅR inte ta ut vårdnadsbidrag. Ja … även andra föräldrar som befinner sig i olika åtgärder och nyttjar trygghetssystemet i någon mån - kan inte ta ut vårdnadsbidrag.

Vad säger egentligen kategoriseringen "invandrarbakgrund"? Jo att en förälder eller båda föräldrarna en gång invandrat till Sverige … eller så har personen ifråga någon gång under sitt liv flyttat hit. Betyder det att dessa människor inte ska ha samma rättigheter som andra familjer att använda sig av de verktyg som finns för att få ihop livspusslet under småbarnsåren? Är det vad vänstern och FP hävdar? Det är faktiskt ren och skär diskriminering.

Av 8 000 familjer som 2011 tog ut vårdnadsbidrag hade 3 000 familjer "invandrarbakgrund". Men det är faktiskt inte samma sak som att föräldern i just dessa familjer stod långt från arbetsmarknaden. Och dessutom även om det skulle vara så vad säger att vänstern och FP vet att om just dessa 3 000 familjer INTE haft vårdnadsbidrag - så hade båda föräldrarna arbetat i stället? Det kanske bara att blivit som i många andra familjer där mattan ryckts undan för föräldrarna när de inte haft tillgång till vårdnadsbidraget - att de fått säga upp sig och därmed förlorat en fot på arbetsmarknaden.

Politikerna måste börja tänka längre än näsan räcker. För i varje familj som de går in i och detaljstyr med sin klåfingrighet  - så skapar de nämligen mängder med problem som de inte räknat med. De har alla fakta, men av någon anledning tycks vissa vara så förblindade av ideologi att de inte ser vad som faktiskt händer i praktiken när de försöker bestämma ovanifrån hur människor ska leva sina liv.

Skärpning S, MP, V och FP!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Familjen är en frivillig gemenskap

Hög tid för en ny familjepolitik

Barn till arbetslösa ska in i förskolan - för att tas om hand av arbetslösa

Foto: Jimmie Nordberg (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det blir något konstigt med all social ingenjörskonst ... alla dessa politiker som sitter vid sina skrivbord med medborgarnas liv i sina händer ... och som inte drar sig för att med envis klåfingrighet gå in och försöka detaljstyra hur människor ska leva sina liv ... i tron att deras styrning på något sätt skulle göra medborgarnas liv så mycket bättre.

Men ... det säger ju sig självt att de omöjligen kan ha tillgång till ALLA komponenter som formar varje enskild människas liv. Vi är ju olika ... även om det är bekvämt att försöka kategorisera människor, så betyder inte det att alla i en kategori är lika och att en exakt likadan politisk lösning kommer att vara det optimala för ALLA.

Problemet är att alldeles för många politiker inte förstår det här ... trots att det är grundläggande kunskaper som alla borde kunna greppa. (Känns lite pinsamt att ens behöva skriva ut det så här ... men i Sverige måste man vara övertydlig när det kommer till de här frågorna: VAD människor faktiskt både har rätt att bestämma själva och vad politiker definitivt ska hålla sig ifrån att bestämma kring).

Snillen spekulerar har nu (naturligtvis efter ivrig lobbying från till exempel Sven Bremberg på det som tidigare kallades Folkhälsoinstitutet - numera Folkhälsomyndigheten) kommit fram till att ALLA barn till arbetslösa ska ha "rätt" till ännu längre dagar i förskola: ”Avkastningen på satsningar av högkvalitativ förskola för utsatta barn är hög: intäkten är ofta mycket större än den kostnad som satsningen innebär". 

Ja studier i USA har visat att en förskola (av extremt hög kvalitet jämfört med vad vi kan erbjuda i dag i Sverige) kan ha en gynnsam effekt på barn i socialt utsatta områden - och då talar vi socialt utsatta områden i USA ... med allt vad det innebär. Även om vi har områden som det är tufft att växa upp i Sverige - så är vi inte ens i närheten av hur det kan se ut i socialt utsatta områden i USA.

Dessutom har vi ytterligare en situation i Sverige som är ganska speciell ... vi har extremt höga sjukskrivningstal bland personal som arbetar i förskolan ... långa sjukskrivningar ... och många som hoppar av och byter yrke. Den personalbristen löser vi nu i allt fler kommuner med att slussa in arbetslösa i förskolan. De erbjuds praktik och utbildning till barnskötare. Vi ska med andra ord erbjuda förskola till arbetslösas barn ... ännu längre dagar ... i stora barngrupper ... med personal som är arbetslös ... egentligen.

Bara i Sverige ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s

Dessutom finns det mängder med andra sätt att optimera barns chanser ... utan att placera dem ännu längre dagar i förskolan. Det finns ingenting som säger att förskola just långa dagar är en faktor som är avgörande. Stötta i stället familjerna ... om det behovet finns ... OCH ta fram en ny modern och flexibel familjepolitik. DET kommer att ha mycket större effekt än att placera många små barn, långa dagar i stora barngrupper, när man dessutom VET att långa dagar kan ge en ökad risk för barn med fler beteendestörningar.

Lite om mig som är admin i HFN:s facebook-grupp

Madeleine Lidman. Foto: Tommy Wiberg

Jag vill bara med några rader berätta om mig som är admin för HFN:s facebook-grupp. Jag har för de som missat det arbetat i 15 år nu, ideellt, med att stötta och inspirera föräldrar att våga gå sin egen väg, att våga lita till sin magkänsla.

Den som är sugen på lite matematik kan ta och addera minst två timmar per dag i 15 år och få fram arbetstimmar obetalda arbetstimmar. Jag sitter i telefon, träffar föräldrar, mejlar med föräldrar, skriver pm, träffar politiker och skriver i facebookgruppen. Jag skriver debattartiklar, jag är med i radio och driver hemsidor och föräldrauppror alltid på hemmaföräldrarnas sida och för alla föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Allt det gratis det är alltså inget jag måste göra men behovet känns oändligt.

Varje familj jag kan hjälpa - varje barn som får en annan barndom vad kan jag säga jag tror alla förstår hur viktigt det är för mig.

Jag vill verkligen poängtera att det är frivilligt att vara med i Hemmaföräldrars facebook-grupp. MEN det finns ett litet krav för att FÅ vara med och det är att man accepterar HFN:s filosofi och regler - och att man i mån av tid och ork arbetar FÖR Hemmaföräldrars nätverk med vårt koncept: ”goda ringar på vattnet”.

Hemmaföräldrars nätverk är FÖR valfrihet och arbetar för valfrihet i de politiska ramarna. Alla politiker från höger till vänster, som försöker gå in och peta och detaljstyra de val som föräldrar har all rätt i världen att bestämma över själva - hemma vid sitt köksbord - kommer att få kritik. Alliansare som stöttar partier som vill detaljstyra (som FP)  brukar vara tacksamma över att olika frågor tas upp, så att de kan dra det med sitt parti. Men när det gäller vänsterpartierna så är inte deras väljare lika välvilligt inställda till kritik. Ibland känns det som att de helt enkelt vill vara med och föra föräldrar bakom ljuset, genom att försöka begränsa vilka frågor som ska avhandlas i facebookgruppen. Det är inte okej.

Alla trådar som handlar om att det är okej och bra med styrning, tvångskvotering, ja att ta ifrån föräldrar deras egenmakt att fatta viktiga beslut kring barnen dessa trådar får helt enkelt avhandlas i någon annan grupp. HFN ska vara en fredad zon det räcker med att gå in på en tidningssida för att se hur tvångskvoteringsförslag och mer styrning haglar just nu. I HFN ska vi ha rätt att diskutera problemen med det och vilken politik vi vill se i stället.

Är man irriterad på mig och hur jag sköter gruppen så skicka pm, visa att det handlar om en vilja att påtala ett problem och hitta en lösning – om att lyfta en fråga som gnager. Allt annat känns inte konstruktivt ...och skapar bara dålig stämning och mitt mål är en bra grupp med bra anda som skriver med respekt, god ton och fingertoppskänsla. Det är något som vi i facebook-gruppen skapar tillsammans. Det är inte lätt - men inte heller omöjligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt

Foto: Jimmy Baikovicius (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personerna på bilden har inget samband med artikeln

För några veckor sedan gjorde jag slag i saken och sade upp mig från mitt jobb som läkare under specialisttjänstgöring på en vårdcentral. I samtalet med min handledare vädrade jag min önskan om att vara hemma med barnen, min aversion mot att återgå till arbete, min ångest över att inte passa in i samhällets förväntningar och normer. Han (man 65 år) sa att han knappt kom ihåg hur det var när hans barn var 0-6 år, för han arbetade så mycket. Det var likadant för alla hans kollegor, sade han, och de alla ångrar det idag. Han sa också att han inte alls trodde på det där att små barn behöver förskola. Och att man inte kan leva sitt liv utifrån en norm... Underbart samtal var det.

Chefen stöttade mig också helt och hållet. Hon ordnade så att jag blir tjänstledig ett år till att börja med. Det är annars en bransch där det råder ett starkt jämställdhetsideal och där man förväntas ha en stark anknytning till jobbet. Nu behöver jag inte försöka hitta den där viljan eller lusten att börja jobba längre, det är en enorm press som släpper.

Men dagens debatter väcker så många tankar. Min man och jag är själva exempel på att den allmänna kunskapen om barn och barns behov har blivit så liten och förvrängd. Vi trodde nog att våra barn glatt skulle vara med pappa efter sex-åtta månader. Vi trodde att de skulle bli mer eller mindre självgående efter ett år eller två, kanske. Vi trodde att de skulle älska att vara på dagis. Och när det visade sig att inget av det här stämde, då var vår (och även andras) slutsats att det var jag som gjorde fel. Jag ammade för länge, brydde mig för mycket, var för nära.

Våran stora kille som är så känslig, rastlös, härlig, varm... den där ångesten som handlar om att jag kanske inte klarar att tillgodose hans behov, kanske till och med bidrar till hans oro... Samtidigt som han säger ”Min älskade mamma, jag tycker så mycket om dig, jag vill vara med _dig_” -  ungefär tio gånger om dagen. Den där normen som vill att barnen ska vara ”avnavlade” vid ett års ålder, den har sannerligen hämmat mig, och nog har jag försökt låtsas som att han är avnavlad ibland... men som tur är så ger han sig inte i första taget, inte över huvud taget, faktiskt, det är inte klokt vad han har lärt mig mycket om kärlek. Och mer ska det bli, kan jag tro.

Det ekonomiska får lösa sig vartefter, har jag tänkt. Vi lever billigt. Men tänk ändå: tack vare att jag har varit högavlönad så har jag kunnat stanna hemma länge på min föräldrapenning. Och tack vare det, och att han är egen företagare, så har min man också kunnat vara hemma mycket (utan fp - taskig statistik hos Försäkringskassan).

Hade inte min man varit hemma med mig under den första tiden med första barnet så vet jag inte om vi hade klarat av att hålla ihop. Hade jag varit tvungen att börja jobba tidigare så tror jag att min osäkerhet som förälder hade hållt i sig bra mycket längre. Hade vi inte fått syskon alldeles för tätt, innan vare sig jag eller storebror var redo, så hade han förmodligen slussats in på dagis med en fortfarande tämligen osäker mamma. Med alla svårigheter och min egen omognad och bristfällighet så känner jag ändå stor tacksamhet över hur omständigheterna har samverkat. Och jag tänker att det i många fall behövs mycket tid och stöd för att komma över de där stora trösklarna i början när man får barn, trösklarna som handlar om att släppa taget och att vilja finnas där för sina barn och inte bli stressad och uppleva barnen som störningsmoment så till den grad att man flyr eller börjar kämpa emot. 

 ... Och hade inte Hemmaföräldrars nätverk, HFN, funnits så hade jag kanske inte vågat ändå... det tog lång tid innan jag faktiskt kunde tycka och känna att det var naturligt att ta hand om sina barn (sic!), och inse hur tokig normen att sätta ett-tvååringar i förskola strax innan de får syskon är... tack till alla er!

Emma Westman
Medlem i Hemmaföräldrars nätverk

hemmaforaldrar.se

Läs också:

Starkare relation till jobbet än till barnen

De rödgrönrosa i Stockholm tog bort vårdnadsbidraget - nu sparar de på förskolan också

Skärmdump

Jublet visste inga gränser hos de rödgrönrosa när de fick makten i Stockholm stad. Bland de första besluten de tog hamnade ett borttagande av det lilla men viktiga verktyget för småbarnsföräldrarnas livspussel: vårdnadsbidraget. Äntligen hade de hittat ett medel att få in fler barn i förskolan, genom att rycka undan mattan för föräldrar som valt att ha sin omsorg i hemmet. En omsorg som bara kostade staden 36.000 kronor per barn och år jämfört med dryga 124.000 kronor per barn och år om samma barn skulle tryckas in i de redan stora barngrupperna i förskolan.

Vi som inte grundar våra idéer kring familjepolitiken på ideologi - utan fakta - ställde oss förstås lite frågande till om det här var ett så vidare smart beslut ... stora barngrupper ... och så då trycka in ännu fler små barn, mot föräldrarnas vilja ... till en ökad kostnad av hur många miljoner?

En liten stilla undran var därför ... varför inte börja med att ta itu med krisen i förskolan innan man med tvång försöker få in ännu fler små barn?

Sedan kom verkligheten ifatt de rödgrönrosa, så trots jublet från den gamla fi:aren Agnes Wold om att "äntligen är vårdnadsbidraget borttaget" - så sitter nu de styrande med skägget i brevlådan. Först ut att spara in pengar på barnen är stadsdelsnämnden i Hägersten-Liljeholmen. Nämnden har nu infört ett sparbeting med inköpsstopp, rekryteringsstopp och vikariestopp. Ikväll är det möte:

Större barngrupper är nu ett faktum ... precis som vi i Hemmaföräldrars nätverk varnat för. De som vill stötta de här föräldrarna kan göra det via den här facebookgruppen: https://www.facebook.com/forskoleforandring

Men nu är det också så viktigt att stoppa ett borttagande av vårdnadsbidraget i fler kommuner - eftersom resultatet bara kommer att bli ökade kostnader, större barngrupper, besparingar på förskolan och en väldigt, väldigt mycket sämre miljö i förskolan för alla barn och för de pedagoger som arbetar där. Nu är det dags att sätta stopp för den rödgröna och i vissa kommuner rosa lekstugan. Det här handlar om små barn ... deras liv går inte i repris ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Större barngrupper om vårdnadsbidraget tas bort

Susanna Mannelin: Vem är den feministiska förebilden?

Lärare som inte respekterar alla barn - bör byta yrke

Foto: Charlotta Wasteson (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror alla föräldrar känner igen den där pirrande känslan när det är dags för skolstart. Alla minns väl något mindre roligt från sin egen skoltid ... hur liten och utlämnad man kunde känna sig. Fokus som förälder ligger kanske många gånger på de andra barnen ... kommer de att vara snälla mot min guldklimp ... hur är stämningen ... få räknar väl med att det är lärarna som ska bli ett problem. Men i Sverige kan de bli det ... av orsaker som jag tror att få tänker på ... för ... i det här landet har en majoritet av alla barn gått i förskola innan skolstart ... ja inte sedan mer än några decennier ... men ändå ... och plötsligt så ser en del lärare alla barn genom dessa glasögon.

Och så dyker det då upp ett hemmabarn ... ett alldeles genuint hemmabarn ... som aldrig satt sin fot i en förskola.

Oj, oj, oj ... för en trångsynt person med bristande livserfarenhet så har då ett gigantiskt problem tornat upp sig. Hur ska det här hanteras?

Som en förälder berättar:

"Var på besök på den skola som dottern (antagligen) ska börja i förskoleklass i till hösten. Alla andra barn som var där var från en förskolegrupp som kom från andra sidan huset. Vi var de enda utifrån. Pedagogerna berättade om lokalerna och förklarade att i lilla rummet får man pyssla och där finns massa material. En av dem vände sig till min dotter och frågade:

"Vet du hur man gör när man pysslar? Har du gjort det eh..eh..där du var förut? Du vet när man klistrar och ritar och klipper?

Jag tittade på dottern och hon fattade inte alls vad pedagogen menade. Vadå "vet du hur man pysslar?" Och vadå "där du var förut". Dottern trodde nog det var en kuggfråga så dum var den.

Och själv kände jag mig nästan som en utpekad sektmedlem som hållit mitt barn isolerat och aldrig låtit henne veta vad pyssel är. Och inte visste de heller hur de skulle benämna att hon inte gått i förskolan. Suck".

En sådan här berättelse är inte okej på något sätt. Alla barn är olika och lika mycket värda. Alla barn ska behandlas med respekt när de kommer till skolan. De rektorer som har problem med personal som inte förstår att det finns barn som kan komma från olika typer av barnomsorg: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet - de bör omedelbart se till att utbilda dem i att bemöta ALLA barn på ett respektfullt och välkomnande sätt. Fördomar ska stoppas undan och inga barn ska behöva känna sig utpekade eller sämre behandlade när de kommer till skolan.

Har du som förälder upplevt något liknande? Mött personal som agerar utifrån sina egna fördomar? Anmäl skriftligen till rektor och fråga vad de har för plan för att komma tillrätta med denna särbehandling av barn som haft annan omsorg än förskola - och hjälper inte det ... anmäl till Skolinspektionen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk 

Steg för steg ökar detaljstyrningen av Sveriges föräldrar

Foto: Jeff Golden (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Är du förälder? Har du drömmar om vad du vill med ditt liv? Kände du att du hade makten i din hand att välja HUR du ville leva ditt liv? Glöm det ... den tiden är förbi. Nu har vi en ny regering som vet bättre än DU ... hur du ska leva ditt liv. De har en plan, för dig och alla föräldrar som vistas i det här landet. Vi är ju lika ... vi är föräldrar ... det är allt de behöver veta när de ska detaljstyra hur vi ska tillåtas leva våra liv.

Det finns sååå många felaktiga val som föräldrar kan göra så nu har de en långsiktig plan:

1. Ta bort vårdnadsbidraget. Då måste den förälder säga upp sig om de vill ha omsorgen om sina barn hemma längre och förlorar då inte bara sin anställning utan också sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Många kommer då inte att våga ta det steget ... räknar de med.

2. Tvångskvotera mer av föräldradagarna. Föräldraförsäkringen är redan i dag individualiserad. Det innebär att föräldrarna får hälften av föräldradagarna var, sedan kan de skriva över dagar på varandra. Därför ska nu ytterligare en tvångskvoterad månad införas för att sedan utöka det så att dagarna tvångskvoteras fullt ut mellan föräldrarna.

3. Stoppa rätten att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen - är nästa steg. Då kan inte föräldrar maxa tiden hemma genom att ta ut en del obetalda dagar - och tvingas därmed ut i arbete tidigare.

Men det kommer säkerligen inte att stanna där, om föräldrar ändå väljer själva hur de fördelar sina föräldradagar ... kanske som en del föräldrar nämnt när frågan diskuterats ... genom att de helt enkelt kommer att säga upp sig för att kunna vara hemma längre -  ... så måste ju även det fria valet styras upp ... och då kommer nästa steg: obligatorisk förskola.

De flyttar hela tiden fram sina positioner men målet är tydligt. Det fria valet måste undanröjas helt, för föräldrar som kan välja ... riskerar att välja "fel". Ja de väljer naturligtvis rätt utifrån hur deras situation ser ut för tillfället, men fel enligt den ideologi som vänstern och FP följer slaviskt.

Ingenting av det vänstern och FP tänkt ut i teorin kommer dock att fungera, de mål de tror sig uppnå - kommer inte uppnås - för de har glömt en grundläggande variabel som måste med: familjer är olika - barn är olika. En lösning kan omöjligen passa alla. De som kommer lida mest i allt det här experimenterandet är barnen ... de får betala priset när all styrning gör det ännu svårare för föräldrar att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete. Sorgligt!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vänstern och FP kör över Sveriges föräldrar

Riskfyllt styra mer ännu mer i familjepolitiken

Debatt mellan HFN och S-kvinnornas ordförande - i P1 angående föräldraförsäkringen

Att smita undan - om en tredje pappamånad

Sveriges Kvinnolobby nöjda när de tvingar ut kvinnor i ekonomisk otrygghet

Foto: Leon Fishman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag vet inte vilka kvinnor Sveriges Kvinnolobby anser sig representera. Men knappast de föräldrar som vill välja själva hur de pusslar under småbarnsåren i alla fall. På ideologisk grund har de kommit fram till följande: "Sveriges Kvinnolobby välkomnar att lagen om vårdnadsbidrag upphävs. Bidraget riskerar att skapa inlåsningseffekter för grupper som redan står långt från arbetsmarknaden".

Tänk att vårdnadsbidraget är en sådan nagel i ögat på den Kvinnolobby som vill att kvinnor ska följa i männens fotspår och börja göra som män alltid gjorde förr i tiden - arbeta heltid och vara med barnen så lite som möjligt. De har bestämt att lyckan finns i att kvinnor ska göra … som män gjorde förr. Låter ju nytänkande … eller inte.

2011 var det drygt 8 000 föräldrar som använde sig av vårdnadsbidraget. För just de föräldrarna som råkade bo i en kommun som erbjöd vårdnadsbidrag, innebar det att de hade en möjlighet att vara hemma med sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, skyddad. Några var ensamstående, flera var pappor (det är ofta fler pappor som tar ut det än vad som syns i statistiken - den säger att cirka 10 procent är pappor men i vissa kommuner går det bara att skriva en förälder även om båda är hemma 50 procent var) - och flera var kvinnor.

3 000 hade "utländsk" bakgrund, det betyder att det handlade om en person i statistiken, som kanske hade en förälder som var född utomlands, eller att de kanske flyttat till Sverige som barn. Men eftersom nyanlända och personer som befinner sig i andra åtgärder eller har andra ersättningar inte FÅR ta ut vårdnadsbidrag - så är faktiskt inte "utländsk bakgrund" liktydigt med att det handlar om "personer som står långt från arbetsmarknaden" - som vårdnadsbidragets belackare ofta hävdar. Men det låter väl bra att försöka sprida den lögnen om och om igen … och därmed försöka ge tyngd åt beslutet att det är okej att rycka undan mattan för de föräldrar som vill stanna hemma längre OCH som vill behålla en fot på arbetsmarknaden och sin SGI - vilket de gör med vårdnadsbidraget.

Något som inte heller syns i statistiken är att många föräldrar som väljer att stanna hemma längre, startar eget. Hemmatiden gör nämligen föräldrar kreativa, men eftersom det också är stigmatiserande i Sverige att välja tid för barn - och i slutändan kan göra att karriären stannar av, så vet också många hemmaföräldrar att de måste hitta andra sätt att överleva och få en inkomst. På facebook finns nu en nystartad facebook-grupp för Hemmaföräldrar med eget företag, där föräldrar tipsar och ger varandra det stöd som de inte får någon annanstans. (Det ingår ju lite i konceptet när man ska tvinga föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - att hotet om ett liv i evig fattigdom och utanförskap, ska finnas där som ett straff, så att föräldrar inte ska våga gå mot strömmen och göra det som känns bäst för den egna familjen - och för det egna barnet).

Sveriges Kvinnolobby glömmer också i sin iver att styra människor på ideologisk grund - att standardlösningen för många kvinnor gör att de blir sjukskrivna redan efter första barnet. I Stockholm där en majoritet av föräldrarna väljer standardlösningen ökar nämligen sjukskrivningarna redan efter första barnet. I övriga landet ökar sjukskrivningarna för kvinnor efter andra barnet. Det intressanta är att även pappor numera drabbas av de negativa effekterna av standardlösningen.

För familjer som har tillgång till vårdnadsbidraget så är det ett viktigt verktyg för att kunna pussla och trixa för att få ihop en bra balans mellan familj och arbete under småbarnsåren. Föräldrar som inte har verktyg att kunna sy ihop en bra lösning - drabbas av sjukdomar. De som ändå tänker välja att stanna hemma längre OM vårdnadsbidraget försvinner - eller i kommuner där det inte finns … drabbas av ekonomisk otrygghet då de måste säga upp sig. De förlorar alltså en fot på arbetsmarknaden och sin SGI.

Så kan de gå när människor bygger sina antaganden på ideologi - i stället för fakta.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Sveriges Kvinnolobby skriver också: "Då ett avskaffande kan leda till större efterfrågan på förskoleplatser vill Sveriges Kvinnolobby framhålla vikten av tillgänglig barnomsorg alla tider på dygnet och i hela landet. Det är en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet." Dygnis för barn - kan bli så här: "Cornelia fick åka taxi själv till nattis".. (På vilket sätt gynnar det barnet ...)

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Myten om vårdnadsbidraget

En lögn blir inte en sanning - bara för att den hela tiden upprepas

Skärmdump från artikel

Tänk att verkligheten kan beskrivas så olika. När moderaten Camilla Walterson Grönvall beskriver förskolan i Sverige så anammar hon Lärarförbundets beskrivning rakt av: "Vi har en förskola i toppklass", men ... som tämligen nybliven medlem i faceboogruppen Förskoleupproret med över 7.000 medlemmar ... måste jag nypa mig i armen ... har VI??!!

Många av inläggen i Förskoleupproret beskriver den verklighet som förskollärarna och barnskötarna arbetar under. Lärarförbundet är stolta över att förskolan har blivit skola och den lilla ettåringen en elev "i det livslånga lärandet". Men när man sedan läser om förskollärare som sitter och skriver och planerar "skoldagen" och följer alla regler och riktlinjer för skolundervisningen i förskolan, samtidigt som övrig personal knappt klarar av att hantera den stora barngrupp de fått hand om ... där barnens säkerhet faktiskt många gånger står på spel ... så verkar Waltersons Grönvalls och Lärarförbundets senaste utspel helt sakna verklighetsförankring.

Nej ... alla dessa små barn behöver inte förskolechefer som gått en rektorsutbildning, vilket är ett nytt förslag för att göra "en förskola i toppklass" ännu bättre, tillsammans med en massa andra skolifierande förslag. Och nej Lärarförbundets egen "knep och knåp"- undersökning där de påstår att de genom att detaljstudera PISA hittat statistik som styrker att barn som gått i förskola blir duktigare i skolan ... faller ju liksom direkt med tanke på PISA-resulatet rent allmänt. Sedan mätningen startade har ju faktiskt svenska elevers kunskaper sjunkit vid varje mätning - i samma takt som allt fler barn gått i förskola. Jag menar ... en lögn blir ju inte en sanning bara för att man upprepar den hela tiden.

För sanningen är att det inte finns någon forskning i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn. Alltså ingen forskning de senaste 30 åren ...  Och det där att Lärarförbundet gått in i PISA-undersökningen och plockat ut just hemmabarn och jämfört dem med förskolebarn   ... det är inte heller med sanningen överensstämmande om det har jag skrivit tidigare: Lärarförbundet använder statistiken fel.

Det sista vi behöver nu är fler artiklar som försöker slå blå dunster i ögonen på föräldrar. Vi har problem i Sverige ... stora problem med en familjepolitik som havererat och en av pusselbitarna i familjepolitiken är just förskolan ... som har stora problem med höga sjukskrivningstal bland personalen, stora barngrupper och för lite personal. Det är där vi ska lägga fokus ... inte på att fortsätta låtsats som att de regnar ... det håller inte längre. Dessutom är frågan om vi ska ha en SKOLA för ettåringar - barn mellan ett till tre år behöver god omsorg - inte skolundervisning.

När det gäller förskolan måste man börja med att få in i de politiska ramarna att förskolan ska utformas efter vad små barn behöver. Sedan bör en arbetsmiljölag och en Lex Sarah för förskolebarn (och fritidsbarn) införas.  Förskolebarn saknar skydd

Efter det bör ramarna för förskolans uppdrag ses över. VAD ska rymmas inom förskolans ramar, vilka barn ska den vara till för främst (barn till föräldrar som arbetar? - och ska övriga som vill nyttja den 30-40 timmar i veckan utan särskilda skäl till exempel få betala en timtaxa?).

Och faktiskt till syvende och sist så handlar det om att se över hela familjepolitiken. Vi kan inte bara se förskolan och en pusselbit - utan vi måste våga se hela pusslet. Hög tid för en ny familjepolitik

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Lärarförbundet siktar högt - men missar helt

Lärarförbundets skolranking bygger på vänsterns ideologi

En skoltrött sexåring klarar sig inte genom hela skolsystemet

Temavecka självmord i TV4 - arbetsmarknaden sägs vara orsaken

Foto: Seth Dickens (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Halkade in på TV4 imorse och såg inslaget om den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Martin Forster psykolog och doktor i psykologi berättade i inslaget - temavecka självmord - att orsaken till denna ständigt ökande psykiska ohälsan är ARBETSMARKNADEN och att det blivit svårare för ungdomar att få jobb. Den här oron "sipprar ner i skolan och påverkar barnen så att de mår dåligt".

Eftersom jag kanske missade eventuella uppföljningsfrågor så mejlande jag Martin Forster men ringde även för att fråga HUR han kommit fram till det här. (Samma slutsats som Sven Bremberg, på Folkhälsomyndigheten - tidigare Folkhälsoinstituet kommit fram till). Kunde jag få ta del av forskning? Studier? Länkar till dessa?

Enligt Martin Forster är det viktigt att studera vilka förändringar som skett över tid - för det är förändringarna som visar vad som är orsaken. Man kan alltså se ett starkt samband i och med att arbetsmarknaden förändrats och det blivit svårare för ungdomar att få ett jobb - samtidigt som den psykiska ohälsan ökat, enligt honom.

Grekland har ju länge haft hög arbetslöshet och en otrygg arbetsmarknad. Kan man då se att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökat där?

– Nej, men de har ju inte haft problem så väldigt många år. Bara en fem år, säger Martin Forster, och berättar att mellan 1985 och 2005 har man följt 10 olika länder och sett det här sambandet mellan försämrad arbetsmarknad och psykisk ohälsa.

Men under de här åren i Sverige så måste det väl finnas fler förändringar ... om det nu är förändringar som gör att man kan se ett samband med den psykiska ohälsan. Hur vet man då att det just är situationen på arbetsmarknaden?

– Det är fler förändringar som spelar in: Förändringar i skolan, boendesituationen, individualism och sömnvanor, säger Martin Forster.

Men varför tittar man bara på förändringar under skolålder? Hur vet man att det inte är också förändringar under småbarnsåren som påverkar, som till exempel större barngrupper i förskolan?

– Det är för stort tidsspann för att se om det kan ha haft en påverkan på den psykiska ohälsan, säger Martin Forster.

Skulle jag kunna få ta del av den forskning som du säger finns som visar att det är just situationen på arbetsmarknaden som är orsaken?

– Jag mejlar dig den forskning som finns, säger Martin Forster avslutningsvis.

För att få lite fler synpunkter kring om det är arbetsmarknaden som är den primära orsaken till ökningen av självmord och den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar, kontaktade jag Eva Rusz  som är leg. psykolog och leg. psykoterapeut samt ledande relationsexpert och hon svarade skriftligen enligt nedanstående.

Tror du att ångest, oro, självskadebeteenden och självmord beror på att ungdomar är oroliga över om de ska få ett jobb?

"Det är märkligt att en expert inom psykologin kan påstå att ungdomars psykiska ohälsotal skulle enbart bero på oron för att inte få arbeten i framtiden?

Jag tror för min del att de ökade psykiska ohälsotalen handlar om ungdomars brist på vägledning och bekräftelser då deras vårdnadshavare haft för lite tid för dem och förverkligat sig själva under de viktiga småbarnsåren. Jag arbetar inom primärvården med psykisk ohälsa och märker att undgomar födda i början på 90-talet har svårt att hantera problem de möter, de saknar strategier och en inre vägledning, troligen för att de inte har fått den träningen hemifrån.

Depressionstillstånd kan givetvis utlösas av att man inte ser någon ljusning i det framtida livet och då ”drar man ner rullgardinen och går in i grottan och inväntar bättre tider”. Vissa ungdomar kan vara extra sårbara och givetsvis förstora upp de framtida negativt tänkta secnariorna värre än andra. Men trots allt handlar ångest, oro och depression om hur många gånger, i vilken omfattning människobarnet har fått beskydd, bekräftelser på att det duger, vägledning och medkänsla under uppväxten. Människor som har upplevt icke kontinuerligt känslomässigt omhändertagande är mer i riskonen för att utveckla ångest sjukdomar."

Personligen så är jag övertygad om att vi i dag har så pass mycket kunskap kring vad små barn behöver - kunskap kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, för att kunna identifiera de framtida problem som barn kan drabbas av längre fram i form av psykisk ohälsa om de inte får vad de behöver under sina första år i livet. Basala saker som: närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - mycket viktiga pusselbitar för barnens välmående. Det är inte alls en för lång tidsaspekt utan också en viktig faktor att väga in. Barn som har fått sina basala behov tillgodosedda under småbarnsåren, borde också klara av livets utmaningar bättre. Upp- som nergångar.

Hoppas verkligen att TV4 tar och nyanserar den här diskussionen och väger in fler saker än arbetsmarknad. Det handlar ändå om något så viktigt som att stoppa ökningen av självmord och psykisk ohälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på hur forskningsförnekarna arbetar

Forskare involverade försäljning av manualbaserade program

Forskning på barn

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt men ingen forskar på varför

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimalt

Foto: Heather Katsoulis (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En av den vanligaste frågorna som dyker upp inne i Hemmaföräldrars nätverks facebook-grupp är om det är okej att vänta med förskola, eller till och med hoppa över den helt till skolstart. Många föräldrar som bara är hemma några månader efter ettårsdagen får finna sig i att bli en måltavla för allehanda åsikter från släkt, vänner, bekanta, grannar - ibland även på BVC och personalen på öppna förskolan:

"Men oj har ditt barn inte börjat på förskola ännu HUR ska det gå? Små barn behöver träffa andra kompisar och lära sig fungera socialt" - eller något i den stilen.

Och så alla undersökningar som sägs visa att barn som går i förskola blir duktigare i skolan. Vilken förälder vill sabba livschanserna för sin lilla knodd och hoppa över förskolan då.

Därför finns det anledning att titta lite på vad små barn behöver, egentligen. För även om en  bra förskola kan vara ett komplement till hemmet, så är det ju inte samma sak som att barn behöver förskola.

Till att börja med föds människobarnet för tidigt, helt enkelt för att kvinnans kropp inte klarar av att bära det cirka ett år till, vilket enligt forskningen skulle behövas. När barnet är ett år skulle det alltså egentligen vara redo att födas, vilket är ungefär vid en tidpunkt då många små barn börjar i förskolan och går långa dagar (många barn mellan 40-50 timmar i veckan), i en stor barngrupp med många olika relationer, långt bort från någon av de fem trygga anknytningspersoner som ett så litet barn har.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Hjärnans utveckling formas av samspelet och anknytningen till en vuxen och de tre första åren är de viktigaste för hjärnans utveckling.

Vi vet i dag vad stress gör med vuxna människors hjärnor: Stress kan leda till hjärnskador och utbrändhet. Men vad gör då stress med små barns sköra hjärnor? Hjärnor som dessutom är under utveckling? Det har det forskats väldigt lite om.

1974 kom den första forskningen kring dagisbarn (som det hette då) och stress - och den visade att redan på den tiden, när barnen gick kortare dagar och i mindre barngrupper så hade de förhöjda halter av kortisol i urinen … alltså förhöjda halter av stresshormoner. Även den amerikanska forskaren Andrea Dettling mätte kortisolet hos barn i förskolan och deras stressrespons var aktiverad och stressnivåerna steg under dagen. Enligt Sue Gerhardt, psykoterapeut, författare till boken: "Kärlekens roll - hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna" - visar forskning att barn med trygga anknytningar inte avger höga kortisolhalter i stressituationer på samma sätt som otrygga barn gör.

Att bli skild från sin mamma eller den vårdande vuxna personen som ansvarar för barnets livsuppehälle är förmodligen den mest stressande erfarenhet som ett spädbarn eller ett småbarn kan utsättas för. En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.

I Sverige ser vi dessutom ibland separationen från den primära anknytningspersonen som "ett plåster som ska rivas av snabbt". Många förskolor kör i dag tredagars inskolning och andra sliter bokstavligen gråtande barn ur föräldern famn och uppmanar föräldern att gå. Gör man så? Vad händer om vi skulle använda samma metod för fler saker, som att lära barn äta mat. Det lilla barnet som ännu inte är suget på smakportioner, ska det "lära sig" genom att maten bara trycks in i barnets mun? Ska det lilla barnet som ska börja potträna få sitta på pottan tills det "lär sig"? Ska barnet som ska somna tryggt om kvällarna läggas i sin säng och få ligga där och gråta tills det "lär sig" att somna själv?

Det små barn behöver för utvecklas optimalt är: närhet, kärlek, god anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen som kan vägleda barnet ut i världen. Barnet behöver helt enkelt en trygg hamn, för att kunna utforska världen, men också återvända och tanka närhet, kärlek och trygghet. Om barnet får det här under sina första år, så kommer barnet att ha skapat sig en trygg inre arbetsmodell som det sedan använder för att möta livets utmaningar. Barn som inte får det här kommer att drabbas av ångest, oro, depression, självskadebeteenden och självmordstankar - ja av psykisk ohälsa i varierande grad. Och eftersom svenska barn i dag drabbas av en ständigt ökande psykisk ohälsa, så kan vi ju förstås skrika på fler kuratorer i skolan, eller så kan vi backa bandet och titta på vilken barndom vi ger barnen under deras första år. Tillgodoser vi de behov det lilla barnet har?

För föräldrar som får kommentarer kring valet att stanna hemma längre, rekommenderar jag följande länkar för läsning:

Stressade förskolebarn kan stressas för livet. Ny norsk studie (Läs och lär Marit Olanders ;) )

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper har fler beteendeproblem

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Kärlekens roll, Sue Gerhardt

Stress leder till förstoppning hos förskolebarn (Läs noga Marit Olanders ;) )

Förskolan har blivit ett experiment

Tid för barn, Per Kågeson

Anknytningsteori

Psykolog: Ett år är väl tidigt att lämna

Politiker blundar för sambandet med ungas psykiska ohälsa

Om små barns behov och utveckling, Magnus Kihlbom

Behöver min 2,5-åring förskolans stimulans

Frånvaro om forskning av små barns socioemotionella utveckling och hälsa

Organisera förskolan efter små barns behov

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Stanna hemma eller välja förskola

När små barns behov negligeras - så syns det i hjärnan

Dagis kan skada ditt barn

Förskola före två års ålder kan skada barn

Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna

Det här är information som föräldrar får leta upp själva i dag. För tyvärr bygger svensk familjepolitik på ideologi och inte på vetenskap. Synen på det lilla barnet som ett problem som ska avlägsnas från föräldrarna så tidigt som möjligt - för att göra föräldrarna "jämställda" genomsyrar den information som föräldrar får. Själva barnperspektivet vad barn BEHÖVER … saknas … tyvärr. (Och en bra förskola där barnet får en möjlighet att knyta an till personalen, får gå lagom långa dagar i en lagom stor barngrupp och får sitt omsorgsbehov tillgodosett, behöver inte heller vara dålig för barnet. Det viktiga är att se till att rätt förutsättningar finns när man väljer barnomsorg utanför hemmet till sitt barn).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Diskriminera inte barn som är hemma

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Minskad valfrihet leder till större barngrupper och fler smittor i förskolan

Foto: Nathaniel Stern (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En gång var Sverige ett smutsigt land … Lort-Sverige där många människor trängdes på trånga smutsiga ytor. Löss, skabb, loppor, tarmparasiter, tbc, diarréer och andra smittor florerade bland trångboddhet och dålig hygien. I dag ser det annorlunda ut i de svenska hemmen … heminredning är den nya hobbyn och RUT (avdraget) håller rent och snyggt. Men … tyvärr ser det många gånger inte lika bra ut i den miljö som de allra minsta barnen tillbringar sina 10-11 timmar per dag i ... förskolan.

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah-lag. Att döma av hur mycket föräldrar vabbar för vård av sjuka barn … 5,2 miljarder … slutade den sista notan på - samt hur larmen om en ständig ökning av löss, kräksjukor, tarmparasiter, utbrott av tbc, resistenta pneumokocker, MRSA, virus och bakterier i strid ström … så kan man undra hur de allra minsta får växa upp. Hur ser deras miljö ut? Hur orkar deras små kroppar med dessa ständiga sjukdomar? Och hur påverkar det deras hälsa på sikt?

Frågan är bara hur det då kan komma sig, när det ser ut så här … att det finns politiska partier som vill få in ännu fler små barn i förskolan? Som vill begränsa föräldrars möjligheter att välja bort en förskola som inte har en bra miljö … som stoppar möjligheten att välja något annat? Någonting måste ju vara fundamentalt fel  i ett land som har vabb-kostnader på 5,2 miljarder under ett år. Vi talar alltså miljarder … och då har vi inte ens räknat in vad alla sjukdomar som drabbar föräldrarna … och deras arbetskamrater, vänner, bekanta och släktingar … kostar i form av alla sjukskrivningar. Eller alla läkemedelskostnader …

I det här läget väljer regeringen att som första åtgärd lägga ett förslag om att ta bort vårdnadsbidraget. "för att få in fler barn i förskolan" … för att i nästa steg börja prata om att slakta föräldraförsäkringen, också för att minska ner hemmatiden för barnen.

En stilla undran infinner sig … borde det inte vara mer naturligt att de tog tag i det faktum att Lort- Sverige återuppstått - i ny tappning … och att det är de allra minsta som drabbas hårdast.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Flera barn kan ha smittats med tbc

Sjukare barn vid bristande hygien

Stora barngrupper ger sjukare barn

Barn på förskola sjukare än andra barn

Vabbandet kan bli en pensionsfälla

Smitta i förskolan - en kunskapsöversikt

Multiresistenta bakterier stänger ner förskola

Hundratusentals svenskar fick springmask förra året

Rekordår för springmask

Loppor härjar på dagis

Dålig hygien på förskolor

Dålig dagishygien ger inga vinster

Dålig hygienkoll på många förskolor

Dålig hygien i svenska förskolor

Dålig hygien på förskola

Tre av fyra förskolor slarvar med hygienen

Dåliga förskolor ger sjuka barn

Många förskolor fick anmärkning

Ett helt dagis måste behandlas mot skabb

Fortsatt många fall av skabb i NV-Skåne

Skabb stängde förskoleavdelning

Dålig kunskap om spridning av huvudlöss

Lössen har fått fäste: "Inte längre en boom, utan finns hela året"

Person på förskola smittad av tuberkulos

Dagiset har tbc-stämpeln kvar

Smittad av tbc på förskolan

Tbc-skadad förskollärare vann kampen om ersättning

Lilla Tuva fick tbc på dagis

Tbc på förskola i Timrå

Städare befaras ha fått TBC vid arbete på förskola

Stockholm: tbc-smitta på förskola

Förskola stängs, har haft magsjuka i fyra år

Kräksjukan slår rekord

230 000 sjuka i kräksjuka

Årets kräksjuka slog ut samhälle i Skåne

Aggressiv kräksjuka slår hårt mot Sverige

Vabbandet slår rekord

Magsjuka på förskola

4-åring drabbad av resistenta bakterier på förskola

Förskolor tvingades stänga på grund av pneumokocker

110 personer på förskola fick lämna bakterieprov

Barn med pneumokocker stoppas

Mer tid med barnen - gör att du utvecklas som förälder

Foto: Allie Mullin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vi människor är biologiska varelser som hela tiden är under utveckling. Allt vi gör förändrar våra hjärnor och faktiskt även vårt DNA. Naturen har ordnat det så snillrikt - att vi hela tiden förändras utifrån den omsorg vi får och den miljö vi lever i. Men att vi är biologiska varelser glöms ofta bort.

Nu går en serie på Kunskapskanalen som avhandlar våra hjärnor , men som också berör det vetenskapligt som många av oss redan känt med vår magkänsla: allt vi gör med våra barn förändrar deras hjärnor men faktiskt också våra egna. Allt vi gör påverkar inte bara våra barn här och nu, utan det påverkar också kommande generationer.

Ju mer du är med dina barn - desto lättare blir det att vara förälder

I Kunskapskanalen så berättar de det jag redan berört tidigare. De berättar ur ett neurobiologiskt och anknytningsmässigt perspektiv varför tid för barn är bra. Det påverkar barnet positivt att få den närhet, kärlek, anknytning, goda omsorg och sociala sampsel som det behöver för att utvecklas optimalt, men det påverkar även föräldrarna. Ju mer en förälder är med sitt barn - desto lättare blir föräldraskapet. Helt enkelt för att omsorgen om barnet förändrar våra hjärnor. Det gör att vi utvecklar vår empati, vår förståelse för andra människor - ja det utvecklar vår hjärna och amygdala på ett väldigt positivt sätt. Vi utvecklar vår lyhördhet, lär oss förstå barnets signaler och blir tryggare i vår föräldraroll och det blir lättare att vägleda barnet ut i världen på ett bra sätt.

Samtidigt som vi ger det barnet det som det behöver, så att det får sin inre arbetsmodell av hur livet fungerar, så förändrar vi också barnets DNA i en positiv riktning vilket får en påverkan på kommande generationer.

Det här är inte helt ny kunskap, utan den kom redan för femton år sedan, men av någon anledning så får det här inte spridning i Sverige. Kunskapen om att vi också är biologiska varelser har hamnat i skymundan i det här landet. För den som vill lära sig mer så rekommenderar jag Kunskapskanalens serie, men även boken "Kärlekens roll" av Sue Gerhardt.

I korthet kan man säga att det handlar om följande:

"Studier av djur att även mammornas sätt att ta hand om sina ungar under den första tiden efter födelsen har djupgående effekter på nästan alla fysiologiska funktioner och stor betydelse för ungarnas möjligheter att hålla sig friska. En grupp forskare vid McGill University i Montreal har i försök visat att stressade djur lägger mindre tid på att slicka, klappa och putsa sina ungar. Ju mindre omvårdnad under tiden närmast födelsen, desto sjukligare blir ungarna. För möss- och råttungar visar försöken att de första veckorna är mest kritiska, för ekorrapor de första månaderna. Det antyder att känsligheten är stor till dess ungarna påbörjat sin frigörelse från mamman.

Om resultaten kan överföras på människan torde det för människobarn innebära att känsligheten i detta avseende är mycket stor åtminstone under de första 3–4 åren. Det mest uppseendeväckande med resultaten från den kanadensiska studien är att honornas sätt att ta hand om sin avkomma under den första tiden också avsätter spår i ungarnas arvsmassa. Kopieringen av arvsmassan i cellerna påverkas av hur mammorna tar hand om sina ungar. Det betyder att goda anlag fortplantas i större utsträckning om ungarna får en god omvårdnad och att sämre anlag får större utrymme vid vanvård. Dessa förändringar kunde forskarna också se hos barnbarnen, alltså i tredje generationen. Att generna inte bara formas av det biologiska arvet utan också påverkas av miljön bekräftas av en nyligen utförd studie på enäggstvillingar som visar sig successivt utveckla skillnader i genetisk aktivitet trots att de fötts med identisk arvsmassa.

Tatjana Sivik, docent i psykosomatisk medicin, menar i Forskning och Framsteg (7/00) att resultaten från den nyss nämna kanadensiska studien och annan molekylärbiologisk och experimentell neurovetenskaplig forskning stödjer den psykoanalytiska teorin att relationen mellan mor och barn är avgörande för människans fortsatta utveckling. Hennes slutsats blir att om mamman under graviditeten, amningsperioden och småbarnsstadiet kan känna tillit, lugn, kärlek och välbehag så ger det hennes barn goda förutsättningar att också bli lugna, harmoniska, sociala och kärleksfulla individer. Denna slutsats stämmer med resultaten  av en studie som, enligt Barnrapporten, visar att föräldrar som själva har trygga anknytningsmönster har 3–4 gånger större sannolikhet än andra föräldrar att få ett barn som också utvecklar ett tryggt anknytningsmönster."

Det här visar återigen att vi behöver en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund och inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Äldre som tar hand om sina barnbarn lever längre