I Vingåkers kommun kämpar alliansens partier och det lokala VTL partiet för ett införande av vårdnadsbidraget. Mot sig har de ett gäng socialdemokrater som lyder under partipiskan och säger NEJ till vårdnadsbidraget av ideologiska skäl. Men som valt att avvisa vårdnadsbidraget på grund av ekonomiska skäl.
Ett vanligt argument från socialdemokrater är att ensamstående, arbetslösa, sjukskrivna och låginkomsttagare inte har råd att vara hemma med ett vårdnadsbidrag och därför är de emot det av ideologiska skäl, för kan inte alla få det ska inte någon ha det.
Men..... så är det ju med allt här i livet. Se bara till människors boende. En del väljer att bo i slott, andra herrgård eller hus, bostadsrätt eller hyreslägenhet. Ska vi förbjuda valfriheten och bara tillåta ett alternativ då? Hyreslägenhet eftersom inte ALLA kan bo i övriga alternativ. Ska vi bara ha ett bilmärke så att det blir rättvist? En maträtt?
För övrigt så är det kanske så att just om du är låginkomsttagare så kan vårdnadsbidraget göra hela skillnaden. Den lilla summan kan som komplement till downshiftning göra det möjligt att stanna hemma.
Och om nu vårdnadsbidraget är så lågt att det utesluter ensamstående mammor, så se till att höj det då.
Sen är det ju så att är du sjukskriven så kan du inte ta hand om ditt barn - du är ju sjuk.
Arbetslösa måste stå till arbetsmarknadens förfogande, så är det och då kan man inte vara hemma med vårdnadsbidrag. Men om det höjs kan den som är arbetslös kanske hoppa av a-kassan och klara sig ändå, om de vill vara hemma. Men återigen då måste ersättningen höjas.
När man tittar på debatten från kommunfullmäktige i Vingåker så ser man en tydlig ideologisk skillnad mellan alliansens partier och VTL samt socialdemokraterna. När socialdemokraterna talar om valfrihet, så innebär det att alla kan (ska) välja ett alternativ: förskola.
När (m), (fp), (kd), (c) och (vtl) talar om valfrihet handlar det om att föräldrar själva får bestämma vilket barnomsorgsalternativ de vill ha.
I Vingåkers kommunfullmäktige gick förslaget om avslag för vårdnadsbidraget på återremiss, eftersom socialdemokraterna inte hade underbyggt det med någon form av ekonomisk kalkyl utan trodde att det räckte med en liten slogan om att "det kan bli en viss merkostnad för kommunen".
Sen vill faktiskt gräsrötterna ha alliansens typ av valfrihet där många olika barnomsorgsalternativ ingår. De vill inte ha den gamla klassiska (S)ovjetvarianten av valfrihet - "Vi har visst valfrihet alla kan välja att rösta när det är val - men bara på kommunisterna" . I SvD idag framgår den än en gång tydligt, vad gräsrötterna vill - 81 procent säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget.
Nog vet de flesta små lokala sossepolitiker vad deras invånare vill ha - alliansens valfrihet. Men vågar de stå upp för sina invånare när partipiskan viner? Nej tyvärr så tror jag inte det men det ska bli spännande att följa utvecklingen i Vingåker.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
onsdag, april 28, 2010
fredag, april 23, 2010
Ibland lönar det sig att tjata.......
Sedan 2006 har jag kämpat för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister). I dessa tider när gränserna för vad som är barnomsorg och skola sakta och säkert hela tiden flyttas fram - nu senast i nya skollagen där förskolan ska bli en egen skolform - så är det extra viktigt att de små barnen har något skydd. Man bygger vidare på en mycket ostadig grund när man fortsätter att göra barnomsorgsformen förskola till skola tycker jag.
Fortfarande har inte någon utredning tillsatts i Sverige om det finns ett samband mellan den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och tidig separation i stora barngrupper med lite personal.... men det finns väldigt många studier i utlandet som visar på att det finns ett samband.
Det som är helt säkert är i alla fall att barn inte blir bättre i skolan bara för att de börjar tidigt på dagis. För om det var så borde det synas i OECD Pisa undersökningen som publiceras var tredje år men för varje mätning halkar Sverige ner ett snäpp, samtidigt som allt fler går på dagis.
Men säg den oersiösa tidning eller informationssida som inte mer än gärna fortfarande svänger sig med Bengt-Erik Anderssons gamla undersökning från 80-talet. Sådana sidor är tyvärr i majoritet. De säger ju det föräldrar vill höra men redovisar tyvärr inte sanningen. 119 barn handlar det om i Bengt-Erik Anderssons undersökning och hälften av barnen som uppges ha gått i "förskola" gick hos dagmamma (och dagmammor är så nära en förälder och familj du kan komma så det är ju inte i klass med dagis, det "vet" ju alla). Men när en myt väl har fått fäste så är det svårt att slå hål på den.
Jag har inte lyckats få alltför många tidningar och föräldrasidor på nätet att sluta sälja in myter kring dagis, men jag har i alla fall varit en liten kugge i maskineriet när jag tjatat och tjatat i olika kommentatorsfält till artiklar, skrivit debattartiklar och skickat mejl till ansvariga politiker - så att regeringen äntligen tillsatt en utredning för att eventuellt införa ett Lex Sarah skydd för skolbarn och förskolebarn.
Ett litet steg i rätt riktning.
Med en Lex Sarah lag i förskolan blir personalen skyldig att anmäla brister. Stora barngrupper, lite personal, barn som rymmer och tappas bort, mobbing och andra problem som uppstår på grund av att det finns för lite vuxna kring barnen - måste då anmälas. Far barn illa måste personalen rapportera det.
Enda problemet är att om de rödgröna vinner så kommer de aldrig att gå med på att en Lex Sarah lag införs. Det var ju (S) som avslog att förskolebarn skulle ha skydd i en arbetsmiljölag, så no way, att de kommer att gå med på att personalen blir skyldig att rapportera brister. Det finns inga garantier för att alliansens utredning heller kommer att ge klartecken. Inser de vilken dammlucka de är på väg att öppna kan de mycket väl komma på andra tankar.
Men just nu ser det i alla fall ut att bli en liten ljusning för dagisbarnen.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också: Förskolebarn saknar skydd
Fortfarande har inte någon utredning tillsatts i Sverige om det finns ett samband mellan den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och tidig separation i stora barngrupper med lite personal.... men det finns väldigt många studier i utlandet som visar på att det finns ett samband.
Det som är helt säkert är i alla fall att barn inte blir bättre i skolan bara för att de börjar tidigt på dagis. För om det var så borde det synas i OECD Pisa undersökningen som publiceras var tredje år men för varje mätning halkar Sverige ner ett snäpp, samtidigt som allt fler går på dagis.
Men säg den oersiösa tidning eller informationssida som inte mer än gärna fortfarande svänger sig med Bengt-Erik Anderssons gamla undersökning från 80-talet. Sådana sidor är tyvärr i majoritet. De säger ju det föräldrar vill höra men redovisar tyvärr inte sanningen. 119 barn handlar det om i Bengt-Erik Anderssons undersökning och hälften av barnen som uppges ha gått i "förskola" gick hos dagmamma (och dagmammor är så nära en förälder och familj du kan komma så det är ju inte i klass med dagis, det "vet" ju alla). Men när en myt väl har fått fäste så är det svårt att slå hål på den.
Jag har inte lyckats få alltför många tidningar och föräldrasidor på nätet att sluta sälja in myter kring dagis, men jag har i alla fall varit en liten kugge i maskineriet när jag tjatat och tjatat i olika kommentatorsfält till artiklar, skrivit debattartiklar och skickat mejl till ansvariga politiker - så att regeringen äntligen tillsatt en utredning för att eventuellt införa ett Lex Sarah skydd för skolbarn och förskolebarn.
Ett litet steg i rätt riktning.
Med en Lex Sarah lag i förskolan blir personalen skyldig att anmäla brister. Stora barngrupper, lite personal, barn som rymmer och tappas bort, mobbing och andra problem som uppstår på grund av att det finns för lite vuxna kring barnen - måste då anmälas. Far barn illa måste personalen rapportera det.
Enda problemet är att om de rödgröna vinner så kommer de aldrig att gå med på att en Lex Sarah lag införs. Det var ju (S) som avslog att förskolebarn skulle ha skydd i en arbetsmiljölag, så no way, att de kommer att gå med på att personalen blir skyldig att rapportera brister. Det finns inga garantier för att alliansens utredning heller kommer att ge klartecken. Inser de vilken dammlucka de är på väg att öppna kan de mycket väl komma på andra tankar.
Men just nu ser det i alla fall ut att bli en liten ljusning för dagisbarnen.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också: Förskolebarn saknar skydd
måndag, april 19, 2010
Valet 2010 - tvång eller valfrihet?
Ett budskap vi fått höra nu i flera års tid är att det är bättre att lämna bort barnen tidigt till "utbildad" personal. Från början handlade det om att nöta och tjata om att föräldrar inte duger. De är ju inte utbildade i pedagogik, så barnen går verkligen miste om mycket och blir mycket sämre i skolan. När den myten hamnat i ryggmärgen hos människor var det dags för nästa projekt... dagmammorna... de är ju inte heller "utbildade" som regel.
Jo kanske barnskötarutbildning men se det duger inte. Förskollärare ska man vara för att kunna vårda och fostra barn. Följaktligen började många kommuner fasa ut dagmammorna och köra lite fult spel, till föräldrarna sa man att det inte fanns några dagmammor eller de hade fullt och till dagmammorna sa man att det inte fanns några föräldrar som ville ha dagmamma. Många kommuner har lyckats "bra" med sitt uppdrag. Dagmammorna har försvunnit och endast förskola finns numera att tillgå.
Alla samlade i samma fålla och ingenting att jämföra med. För jämförelser är inte bra. Tittar man på hur det ser ut i Stockholm och Göteborg så är den "bästa förskolan en dagmamma". Föräldrarna är mycket mer nöjda med sina dagmammor än vad dagisföräldrarna är med sina dagis.
Allt det här handlar om att styra och ställa med människor och gå in och peta i deras liv. Genom att ta bort alternativ och indoktrinera föräldrar, så vill man få dem att göra det som politikerna bestämt ovanifrån.
Politikerna = de som vet bäst. Inte klarar de "dumma" medborgarna att fatta beslut om hur de ska fördela föräldraledigheten, hur länge de ska vara hemma eller vilket barnomsorgalternativ de ska välja.
När man inser vidden av det här familjepolitiska experimentet så får man lite rysningar.
Personligen har jag en stor tilltro till vanliga människor och deras förmåga att fatta beslut. Inte heller tycker jag att det är dramatiskt att man fattar olika beslut. Det är härligt med valfrihet helt enkelt för att du kan välja något annat alternativ om du inte är nöjd. Är du för styrd ovanifrån och bara har en ram att verka inom, så blir livet svårt.
Alla familjer är olika, alla barn är olika, vi har alla olika arbeten och bakgrund - därför ska vi inte snärjas i snäva ramar av kvoterad föräldraledighet, bara få tillstånd att ha barnet hemma i ett år och bara ha ett barnomsorgsalternativ (förskola) att välja på.
Valet 2010 handlar egentligen bara om en grundläggande sak:
Vilken värdegrund ska vi bygga Sverige på... tvång eller valfrihet?
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Jo kanske barnskötarutbildning men se det duger inte. Förskollärare ska man vara för att kunna vårda och fostra barn. Följaktligen började många kommuner fasa ut dagmammorna och köra lite fult spel, till föräldrarna sa man att det inte fanns några dagmammor eller de hade fullt och till dagmammorna sa man att det inte fanns några föräldrar som ville ha dagmamma. Många kommuner har lyckats "bra" med sitt uppdrag. Dagmammorna har försvunnit och endast förskola finns numera att tillgå.
Alla samlade i samma fålla och ingenting att jämföra med. För jämförelser är inte bra. Tittar man på hur det ser ut i Stockholm och Göteborg så är den "bästa förskolan en dagmamma". Föräldrarna är mycket mer nöjda med sina dagmammor än vad dagisföräldrarna är med sina dagis.
Allt det här handlar om att styra och ställa med människor och gå in och peta i deras liv. Genom att ta bort alternativ och indoktrinera föräldrar, så vill man få dem att göra det som politikerna bestämt ovanifrån.
Politikerna = de som vet bäst. Inte klarar de "dumma" medborgarna att fatta beslut om hur de ska fördela föräldraledigheten, hur länge de ska vara hemma eller vilket barnomsorgalternativ de ska välja.
När man inser vidden av det här familjepolitiska experimentet så får man lite rysningar.
Personligen har jag en stor tilltro till vanliga människor och deras förmåga att fatta beslut. Inte heller tycker jag att det är dramatiskt att man fattar olika beslut. Det är härligt med valfrihet helt enkelt för att du kan välja något annat alternativ om du inte är nöjd. Är du för styrd ovanifrån och bara har en ram att verka inom, så blir livet svårt.
Alla familjer är olika, alla barn är olika, vi har alla olika arbeten och bakgrund - därför ska vi inte snärjas i snäva ramar av kvoterad föräldraledighet, bara få tillstånd att ha barnet hemma i ett år och bara ha ett barnomsorgsalternativ (förskola) att välja på.
Valet 2010 handlar egentligen bara om en grundläggande sak:
Vilken värdegrund ska vi bygga Sverige på... tvång eller valfrihet?
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
måndag, april 05, 2010
Olika livsstilar är spännande och berikande
Mitt barndomshem bestod mest av gamla ärvda möbler från släkten Lidman. Den mest spännande klenoden var ett gammalt golvur som tillhört Sam Lidman. Öppnade man dörren till uret, så satt det ett bleknat tidningarurklipp med en bild på Sam och det mest spännande med honom var hans träben, tyckte jag. Jag brukade ofta visa den där bilden och berätta om mannen med träbenet. För övrigt tyckte jag inte alls att det var särskilt kul att vi hade så mycket gamla möbler. Drömmen var att få ett hem som kompisens, skinande blankt och fyllt med möbler från IKEA. När jag var tolv år fick jag äntligen ett bord från IKEA som man kunde ha tidningar under och som hade hjul. Jag var enormt stolt.
Ändå minns jag att jag tidigt tyckte att det var spännande att komma hem till folk som verkade leva ett annorlunda liv. I grannhuset lärde jag känna några barn som bodde längst upp i huset i en lägenhet på vinden. Barnen hade sina inbyggda sängar under snedtak i hallen och köket dominerades av ett stort gammalt, väl använt och slitet bord i trä. Deras livsstil var väl vad man skulle kalla bohemisk och jag tyckte att det verkade så mysigt.
Kontrasterna var ofta stora. En av vännerna bodde i en prästgård, ett enormt stort hus med en underbar trädgård. Hon var sladdbarn och fick allt hon pekade på. Istället för en dockvagn hade hon en riktig barnvagn och kläderna till dockorna köptes på Gertrudes, en barnklädesaffär. När vi var små gick vi en dag in där och plockade åt oss kläder, som vi skrev upp på hennes familjs konto.
Men det var en sak den här kompisen, som svävade i ekonomiskt överflöd, inte hade.... och det var tid med sina föräldrar.
Mamma såg det här och varje sommar följde den här flickan med oss på semester till Gotland. Hon blev lite extrabarn hos oss och många trodde att hon tillhörde vår familj.
När jag tänker tillbaka på min barndom, så var det ofta så att mamma kom hem med barn som var lite övergivna rent känslomässigt. I lekparken sprang till exempel ofta en liten flicka helt själv från 3 års ålder. Pappan satt i fängelse och mamman drack. Den lilla tjejen tog mamma ofta hem som lekkamrat till mig. Jag ska villigt erkänna att jag var måttligt road av de här lekkamraterna som mamma ofta "hittade" i vår närhet, men när jag tänker tillbaka på min barndom, så inser jag att mina erfarenheter lärt mig att uppskatta att människor är olika.
Eftersom jag var hemmabarn, så var jag expert på att hitta nya människor att umgås med. Redan som 6-åring började jag passa andras barn i parken och där lärde jag också känna Alexander vars föräldrar var från Grekland. Jag och syrran fick ofta följa med hem efter en dag i parken, när vi passat Alexander som bara var 1 år. Då fick vi dricka coca-cola fastän det var mitt i veckan och jag minns att Alexanders mamma pratade mycket med mig och syrran och visade stort intresse för oss.
Det har gått väldigt bra för många av mina släktingar och själv växte jag upp under ganska normala och enkla förhållanden. Mamma valde att vara hemma några år extra och pappa jobbade och kämpade på, men fick ärligt talat inte behålla så mycket av lönen. Det här var på 70-talet och skatten var väldigt hög och med bara en inkomst i familjen och särbeskattning, så slog det hårt mot vår hemmafamilj. Men jag var fri och lycklig i vårt hem, vars främsta fördel var att det fanns en förälder hemma men sedan var det förstås alla djuren. Mamma hade hunduppfödning och vi hade cirka två kullar med pudelvalpar varje år. Vi hade också hamstrar, undulater och akvarier. Ofta kom det hem "hundmänniskor" och de var roliga och annorlunda. Det var full fart jämt.
Visst noterade jag att människor levde olika liv och att många av våra släktingar bodde i stora underbara villor, liksom föräldrarnas vänner. Men mamma sa en väldigt bra sak som jag burit med mig i mitt hjärta;
"Det är okej att vara avundsjuk - men man får aldrig vara missunsam".
Kloka ord som gjort att jag istället lagt fokus på vad jag har, istället för vad jag inte har. Livet blir lättare och roligare då.
Om vi skulle ha valt att köpa en stor villa när barnen var små, så hade vi fått göra andra prioriteringar och hur mycket jag än kan beundra ett stort vackert hem, så vet jag hur mycket hårt arbete som ligger bakom och jag känner inte att jag personligen skulle ha varit beredd att göra de uppoffringar som krävts, för att nå dit.
Min barndom har format mig och jag tycker fortfarande att det är otroligt spännande att möta nya människor och se vart deras levnadsstig har fört dem. Därför ser jag mig som väldigt lyckligt lottad som har hamnat i den här valfrihetssvängen, där jag fått chansen att göra hemmaföräldrarnas röst hörd. För i det arbetet har livet fört väldigt många intressanta människor i min väg och varje möte innebär att jag växer en liten bit som människa, när jag lär mig något nytt.
Med det vill jag säga att det är tufft att aktivt välja att lita till sin magkänsla och gå sin egen väg, men det är näring för själen att möta alla utmaningar och träffa alla de människor som livet därmed för i ens väg. Du växer som människa, blir starkare och får många nya erfarenheter som du har nytta av. Det är inte så dramatiskt att vi människor inte alltid går samma väg eller gör likadant - det är faktiskt bara berikande ;)
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Ändå minns jag att jag tidigt tyckte att det var spännande att komma hem till folk som verkade leva ett annorlunda liv. I grannhuset lärde jag känna några barn som bodde längst upp i huset i en lägenhet på vinden. Barnen hade sina inbyggda sängar under snedtak i hallen och köket dominerades av ett stort gammalt, väl använt och slitet bord i trä. Deras livsstil var väl vad man skulle kalla bohemisk och jag tyckte att det verkade så mysigt.
Kontrasterna var ofta stora. En av vännerna bodde i en prästgård, ett enormt stort hus med en underbar trädgård. Hon var sladdbarn och fick allt hon pekade på. Istället för en dockvagn hade hon en riktig barnvagn och kläderna till dockorna köptes på Gertrudes, en barnklädesaffär. När vi var små gick vi en dag in där och plockade åt oss kläder, som vi skrev upp på hennes familjs konto.
Men det var en sak den här kompisen, som svävade i ekonomiskt överflöd, inte hade.... och det var tid med sina föräldrar.
Mamma såg det här och varje sommar följde den här flickan med oss på semester till Gotland. Hon blev lite extrabarn hos oss och många trodde att hon tillhörde vår familj.
När jag tänker tillbaka på min barndom, så var det ofta så att mamma kom hem med barn som var lite övergivna rent känslomässigt. I lekparken sprang till exempel ofta en liten flicka helt själv från 3 års ålder. Pappan satt i fängelse och mamman drack. Den lilla tjejen tog mamma ofta hem som lekkamrat till mig. Jag ska villigt erkänna att jag var måttligt road av de här lekkamraterna som mamma ofta "hittade" i vår närhet, men när jag tänker tillbaka på min barndom, så inser jag att mina erfarenheter lärt mig att uppskatta att människor är olika.
Eftersom jag var hemmabarn, så var jag expert på att hitta nya människor att umgås med. Redan som 6-åring började jag passa andras barn i parken och där lärde jag också känna Alexander vars föräldrar var från Grekland. Jag och syrran fick ofta följa med hem efter en dag i parken, när vi passat Alexander som bara var 1 år. Då fick vi dricka coca-cola fastän det var mitt i veckan och jag minns att Alexanders mamma pratade mycket med mig och syrran och visade stort intresse för oss.
Det har gått väldigt bra för många av mina släktingar och själv växte jag upp under ganska normala och enkla förhållanden. Mamma valde att vara hemma några år extra och pappa jobbade och kämpade på, men fick ärligt talat inte behålla så mycket av lönen. Det här var på 70-talet och skatten var väldigt hög och med bara en inkomst i familjen och särbeskattning, så slog det hårt mot vår hemmafamilj. Men jag var fri och lycklig i vårt hem, vars främsta fördel var att det fanns en förälder hemma men sedan var det förstås alla djuren. Mamma hade hunduppfödning och vi hade cirka två kullar med pudelvalpar varje år. Vi hade också hamstrar, undulater och akvarier. Ofta kom det hem "hundmänniskor" och de var roliga och annorlunda. Det var full fart jämt.
Visst noterade jag att människor levde olika liv och att många av våra släktingar bodde i stora underbara villor, liksom föräldrarnas vänner. Men mamma sa en väldigt bra sak som jag burit med mig i mitt hjärta;
"Det är okej att vara avundsjuk - men man får aldrig vara missunsam".
Kloka ord som gjort att jag istället lagt fokus på vad jag har, istället för vad jag inte har. Livet blir lättare och roligare då.
Om vi skulle ha valt att köpa en stor villa när barnen var små, så hade vi fått göra andra prioriteringar och hur mycket jag än kan beundra ett stort vackert hem, så vet jag hur mycket hårt arbete som ligger bakom och jag känner inte att jag personligen skulle ha varit beredd att göra de uppoffringar som krävts, för att nå dit.
Min barndom har format mig och jag tycker fortfarande att det är otroligt spännande att möta nya människor och se vart deras levnadsstig har fört dem. Därför ser jag mig som väldigt lyckligt lottad som har hamnat i den här valfrihetssvängen, där jag fått chansen att göra hemmaföräldrarnas röst hörd. För i det arbetet har livet fört väldigt många intressanta människor i min väg och varje möte innebär att jag växer en liten bit som människa, när jag lär mig något nytt.
Med det vill jag säga att det är tufft att aktivt välja att lita till sin magkänsla och gå sin egen väg, men det är näring för själen att möta alla utmaningar och träffa alla de människor som livet därmed för i ens väg. Du växer som människa, blir starkare och får många nya erfarenheter som du har nytta av. Det är inte så dramatiskt att vi människor inte alltid går samma väg eller gör likadant - det är faktiskt bara berikande ;)
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
måndag, mars 29, 2010
Obligatorisk "skola" för 1-åringar om (S) vinner valet
Det går i dagsläget inte att hitta ett uttalat vallöfte(hot) om obligatorisk förskola för alla treåringar (och så småningom alla ettåringar) från socialdemokraternas kansli men ett vanligt slagord från partihögkvarteret är "Alla barn ska går i förskola - det är deras rättighet". Därför vill också socialdemokraterna ta bort vårdnadsbidraget, och fasa ut dagmammorna, för att begränsa valfriheten och tvinga in alla barn på dagis. 2004 ville socialdemokraterna, med dåvarande förskoleminister Lena Hallengren i spetsen, ytterligare strypa valfriheten för småbarnsföräldrar. I DN kunde man läsa;
"Ettåringar kommer att kallas elever och gå i skola om förslaget till ny skollag antas av riksdagen hösten 2004."
"Socialdemokraternas vision om det livslånga lärandet börjar på det som i folkmun kallas dagis, men som av pedagoger och väluppfostrade föräldrar och barn i dag benämns förskola. Och som i framtiden alltså bara ska heta skola. En medveten politisk strävan i familjepolitiken leder till utbyggd barnomsorg och en obligatorisk förskola för fyra- och femåringar.
Fram till ett års ålder är föräldrarna fria att vårda och fostra sina barn som de vill. Därefter ska barnen in i undervisningssystemet.
–Vi ser att de barn som deltar i förskola har lättare att klara sig i skolan, konstaterar förskoleminister Lena Hallengren."
Och SSU har tydligt röstat igenom obligatorisk förskola från tre års ålder på sin kongress 2007.
Jag tror att socialdemokraterna vet att det här är en känslig fråga och att de är väl medvetna om att föräldrar vill ha valfrihet. Därför kommer de inte att ge besked innan valet men med största sannolikhet kommer de, om de vinner valet, att införa en obligatorisk förskola för alla barn - det är vad jag tror. Tvång är enda vägen att gå eftersom de märker att föräldrar trivs med att ha många barnomsorgalternativ och dessutom har det visat sig att kommunerna sparar stora belopp genom vårdnadsbidraget och det är inte en sanning som de vill ska slå rot gräsrötterna. För att begränsa klagomålen från föräldrarna om stora barngrupper och få personal, så avvisade (S) också att förskolebarn ska omfattas av en arbetsmiljölag.
Socialdemokraterna talar ofta om att förskolan får högt betyg av föräldrarna. Dock nämner de aldrig att dagmammorna får ännu högre betyg i de kommuner där kommunen låtit också dagmammeföräldrarna delta i attitydundersökningen. Både i Stockholm och Göteborg ger föräldrarna sina dagmammor högre betyg än vad dagisföräldrarna ger sina förskolor.
De rödgröna reagerade också starkt mot moderaternas förslag om att små barn ska ha en maximal vistelsetid på 40 timmr i veckan på dagis samt rätt till "semester" från dagis några veckor per år - då en del barn inte ens hämtas ut på semestern av sina föräldrar som hellre är fria för att fixa på huset. Istället kontrade de i december 2008 med sitt förslag om kvoterad föräldraförsäkring och "dygnet-runt-dagis" (året-runt?) för barnen.
Som pricken över i:et för att begränsa valmöjligheterna för föräldrarna så avvisade socialdemokraterna också att förskolebarn ska omfattas av en arbetsmiljölag. Då kan föräldrar skrika sig blå över stora barngrupper och få personal (som de gör redan i dag), men det finns inte någon lagstiftning att luta sig emot. Inte heller har barnen skydd i en Lex Sarah lag där personalen är skyldig att anmäla brister. Hur de små barnen lider och drabbas av det här skriver barnpsykologen Magnus Kihlbom och flera andra författare i boken; Förskolan för de allra minsta - På gott och ont - en bok som tigs ihjäl i media.
Det blir en mycket ideologiskt val och ett enkelt för dig som priorieterar familjepolitiken och dina barns välmående högt; Tvång eller valfrihet :)
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Lite historia kring socialdemokraternas vision från 70-talet om obligatoriskt dagis för alla barn
"Ettåringar kommer att kallas elever och gå i skola om förslaget till ny skollag antas av riksdagen hösten 2004."
"Socialdemokraternas vision om det livslånga lärandet börjar på det som i folkmun kallas dagis, men som av pedagoger och väluppfostrade föräldrar och barn i dag benämns förskola. Och som i framtiden alltså bara ska heta skola. En medveten politisk strävan i familjepolitiken leder till utbyggd barnomsorg och en obligatorisk förskola för fyra- och femåringar.
Fram till ett års ålder är föräldrarna fria att vårda och fostra sina barn som de vill. Därefter ska barnen in i undervisningssystemet.
–Vi ser att de barn som deltar i förskola har lättare att klara sig i skolan, konstaterar förskoleminister Lena Hallengren."
Och SSU har tydligt röstat igenom obligatorisk förskola från tre års ålder på sin kongress 2007.
Jag tror att socialdemokraterna vet att det här är en känslig fråga och att de är väl medvetna om att föräldrar vill ha valfrihet. Därför kommer de inte att ge besked innan valet men med största sannolikhet kommer de, om de vinner valet, att införa en obligatorisk förskola för alla barn - det är vad jag tror. Tvång är enda vägen att gå eftersom de märker att föräldrar trivs med att ha många barnomsorgalternativ och dessutom har det visat sig att kommunerna sparar stora belopp genom vårdnadsbidraget och det är inte en sanning som de vill ska slå rot gräsrötterna. För att begränsa klagomålen från föräldrarna om stora barngrupper och få personal, så avvisade (S) också att förskolebarn ska omfattas av en arbetsmiljölag.
Socialdemokraterna talar ofta om att förskolan får högt betyg av föräldrarna. Dock nämner de aldrig att dagmammorna får ännu högre betyg i de kommuner där kommunen låtit också dagmammeföräldrarna delta i attitydundersökningen. Både i Stockholm och Göteborg ger föräldrarna sina dagmammor högre betyg än vad dagisföräldrarna ger sina förskolor.
De rödgröna reagerade också starkt mot moderaternas förslag om att små barn ska ha en maximal vistelsetid på 40 timmr i veckan på dagis samt rätt till "semester" från dagis några veckor per år - då en del barn inte ens hämtas ut på semestern av sina föräldrar som hellre är fria för att fixa på huset. Istället kontrade de i december 2008 med sitt förslag om kvoterad föräldraförsäkring och "dygnet-runt-dagis" (året-runt?) för barnen.
Som pricken över i:et för att begränsa valmöjligheterna för föräldrarna så avvisade socialdemokraterna också att förskolebarn ska omfattas av en arbetsmiljölag. Då kan föräldrar skrika sig blå över stora barngrupper och få personal (som de gör redan i dag), men det finns inte någon lagstiftning att luta sig emot. Inte heller har barnen skydd i en Lex Sarah lag där personalen är skyldig att anmäla brister. Hur de små barnen lider och drabbas av det här skriver barnpsykologen Magnus Kihlbom och flera andra författare i boken; Förskolan för de allra minsta - På gott och ont - en bok som tigs ihjäl i media.
Det blir en mycket ideologiskt val och ett enkelt för dig som priorieterar familjepolitiken och dina barns välmående högt; Tvång eller valfrihet :)
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Lite historia kring socialdemokraternas vision från 70-talet om obligatoriskt dagis för alla barn
fredag, mars 26, 2010
Hjälp hur ska jag kunna representera ALLA
När jag började göra hemmaföräldrarnas röst hörd, så var mediaklimatet annorlunda jämfört med idag. Då var det okej att skriva grymt nedsättande och negativt om föräldrar som valde att ge sina barn tid (och det finns fortfarande tendenser men tro mig klimatet har blivit bättre). För att verkligen visa vilket förakt det handlade om så måste naturligtvis reportaget, krönikan eller blogginlägget illusteras av en kvinna i städmundering eller en naken kvinna vid en spis.
Insändarna till tidningarna refuserades och hemmaföräldrarna fick aldrig göra sin egen röst hörd - det gjorde någon annan åt dem. Var vi så farliga att man inte vågade släppa fram oss? Var vårt budskap om tid för barnen verkligen så farligt?
Nej.
I dag anser en majoritet av föräldrarna att det är viktigt att ge sina barn tid - att hitta en balans mellan jobb och familj. De vet också att hemmaföräldrar är alldeles vanliga människor som är för många olika barnomsorgalternativ, som alla ska hålla hög kvalitet. Det är inte så dramatiskt längre att människor gör olika livsval..... men det ligger mycket hårt ideellt arbete bakom, för att nå dit vi är i dag.
Hemmaföräldrarna vill ha sin valfrihet - de vill ha makten att själva fatta beslut kring vilka livsval de ska göra.
Under årens lopp har jag skrivit till många politiker, pratat med många politiker och blivit väldigt illa bemött av vissa politiker och negligerad av andra. De som tyvärr utmärkt sig är socialdemokraterna. Lena Hallengren, förskoleminister, var allt annat än trevlig när jag skrev till henne till exempel. Men även andra föräldrar där ute i vårt avlånga land har blivit illa bemötta, när de velat välja en annan väg än den som socialdemokraterna godkänt. Carolina Kaya som ville bli privat dagmamma var en. Hon blev så illa bemött att hon gick gråtande från ett möte med några socialdemokratiska politiker.
Allt det jag har varit med om alla otrevliga mejlsvar jag fått och hur jag och andra blivit bemötta har naturligtvis kört mitt förtroende för socialdemokraterna i botten. Och här på bloggen har jag varit ganska öppenhjärtig med det.
Då uppstår ett annat problem.... även om socialdemokraterna är emot hemmaföräldrar och vill införa obligatorisk förskola från 3 år, gärna tidigare - där små barn från ett år ska kallas elever - så är en majoritet av deras väljare för valfrihet.
Men naturligtvis så är inte familjepolitiken alltid det enda som styr människors val och många vill ändå lägga sin röst på de rödgröna - deras oflexibla politik i den här frågan, till trots.
Därför fick jag en ledsen kommentar från "Loppan" som känner att hon tillhör de rödgröna men genom min hårda kritik mot socialdemokraterna på bloggen nu känner att det finns en risk för att en del människor känner sig uteslutna från Hemmaföräldrar.
Det gör mig bekymrad, ledsen och rådvill. Jag har ingen lösning på problemet, eftersom för mig som kämpar för valfrihet - så är det svårt att inte konstatera att om de rödgröna kommer till makten så tänker de ta bort vårdnadsbidraget per omgående. De tänker också införa kvoterad föräldraledighet och det finns en stor risk att de försöker tvinga in alla barn på dagis genom att göra det obligatoriskt.
Då försvinner allt jag och alla andra arbetat för. Samtidigt vill jag att alla ska känna sig hemma, även på min blogg. Hur tänker ni kring det här? Jag vill väldigt gärna ha en dialog kring de här frågorna. Hur ska Hemmaföräldrar arbeta för valfrihet och för att vi ska kunna behålla den lilla frihet vi har fått - men ändå inte utesluta någon?
Känner du dig utesluten, så hör gärna av dig direkt till mig på hemma.foraldrar@brevet.nu så kan vi kanske höras på telefon och prata lite kring det här. För till syvende och sist så handlar det om att vi tillsammans måste hitta samarbetsformer som gör att vi kan fortsätta på den väg med tid för barnen, som vi nu slagit in på.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Insändarna till tidningarna refuserades och hemmaföräldrarna fick aldrig göra sin egen röst hörd - det gjorde någon annan åt dem. Var vi så farliga att man inte vågade släppa fram oss? Var vårt budskap om tid för barnen verkligen så farligt?
Nej.
I dag anser en majoritet av föräldrarna att det är viktigt att ge sina barn tid - att hitta en balans mellan jobb och familj. De vet också att hemmaföräldrar är alldeles vanliga människor som är för många olika barnomsorgalternativ, som alla ska hålla hög kvalitet. Det är inte så dramatiskt längre att människor gör olika livsval..... men det ligger mycket hårt ideellt arbete bakom, för att nå dit vi är i dag.
Hemmaföräldrarna vill ha sin valfrihet - de vill ha makten att själva fatta beslut kring vilka livsval de ska göra.
Under årens lopp har jag skrivit till många politiker, pratat med många politiker och blivit väldigt illa bemött av vissa politiker och negligerad av andra. De som tyvärr utmärkt sig är socialdemokraterna. Lena Hallengren, förskoleminister, var allt annat än trevlig när jag skrev till henne till exempel. Men även andra föräldrar där ute i vårt avlånga land har blivit illa bemötta, när de velat välja en annan väg än den som socialdemokraterna godkänt. Carolina Kaya som ville bli privat dagmamma var en. Hon blev så illa bemött att hon gick gråtande från ett möte med några socialdemokratiska politiker.
Allt det jag har varit med om alla otrevliga mejlsvar jag fått och hur jag och andra blivit bemötta har naturligtvis kört mitt förtroende för socialdemokraterna i botten. Och här på bloggen har jag varit ganska öppenhjärtig med det.
Då uppstår ett annat problem.... även om socialdemokraterna är emot hemmaföräldrar och vill införa obligatorisk förskola från 3 år, gärna tidigare - där små barn från ett år ska kallas elever - så är en majoritet av deras väljare för valfrihet.
Men naturligtvis så är inte familjepolitiken alltid det enda som styr människors val och många vill ändå lägga sin röst på de rödgröna - deras oflexibla politik i den här frågan, till trots.
Därför fick jag en ledsen kommentar från "Loppan" som känner att hon tillhör de rödgröna men genom min hårda kritik mot socialdemokraterna på bloggen nu känner att det finns en risk för att en del människor känner sig uteslutna från Hemmaföräldrar.
Det gör mig bekymrad, ledsen och rådvill. Jag har ingen lösning på problemet, eftersom för mig som kämpar för valfrihet - så är det svårt att inte konstatera att om de rödgröna kommer till makten så tänker de ta bort vårdnadsbidraget per omgående. De tänker också införa kvoterad föräldraledighet och det finns en stor risk att de försöker tvinga in alla barn på dagis genom att göra det obligatoriskt.
Då försvinner allt jag och alla andra arbetat för. Samtidigt vill jag att alla ska känna sig hemma, även på min blogg. Hur tänker ni kring det här? Jag vill väldigt gärna ha en dialog kring de här frågorna. Hur ska Hemmaföräldrar arbeta för valfrihet och för att vi ska kunna behålla den lilla frihet vi har fått - men ändå inte utesluta någon?
Känner du dig utesluten, så hör gärna av dig direkt till mig på hemma.foraldrar@brevet.nu så kan vi kanske höras på telefon och prata lite kring det här. För till syvende och sist så handlar det om att vi tillsammans måste hitta samarbetsformer som gör att vi kan fortsätta på den väg med tid för barnen, som vi nu slagit in på.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
onsdag, mars 24, 2010
Valrörelsen har börjat - och det spelas fult
Valrörelsen börjar tidigt i år står det i tidningarna. Kanske är jag långsint eller snarare har minne som en elefant men det är svårt att glömma hur det gick till i förra valrörelsen. För oss väljare handlar det ju bara om något så enkelt som att få veta var de olika partierna står i olika frågor. Det är ändå de ramarna som bestämmer hur vi kan leva våra liv de närmaste fyra åren fram till nästa val - så vi vill ha ett tydligt budskap... inget annat.
Men tyvärr. I tidigare val så har framförallt socialdemokraterna utmärkt sig på några punkter, som visar att de har en minst sagt ambivalent attityd till vad en demokrati är. Det som kom fram (mörkertalet är säkert större) - var till exempel att deras representanter åkte ut till ålderdomshemmen och "hjälpte" de gamla att rösta. De fick bara en valsedel och så lite "hjälp" att stoppa ner den i valkuvertet. Sorgligt nog så visste många av gamlingarna inte ens att de röstat. Några trodde att det handlade om deras pensioner.
Personligen tycker jag att det är mycket fult att lura gamla människor på det sättet. Men även barnen drabbades. För samma parti besökte skolgårdar och lockade ur barnen namn och adress och plötsligt fann de sig vara medlemmar i SSU, mot sin vilja. På så sätt kunde sossarna kvittera ut 100 000-tals kronor i bidrag, för många medlemmar ger mer bidrag. Pengar som behövdes i valrörelsen.
Nu har de en partiledare som tycker att "det är häftigt att betala skatt" men som tidigare betalat barnens dagmamma med svarta pengar. Hon har också haft väldigt svårt att skilja på "mitt" och "ditt". Skattepengar ska inte användas till privat konsumtion men det satte hon tidigare i system och det handlade inte bara om att hon köpte Toblerone eller blöjor. Även om det är en myt som upprepats så ofta nu, att det för en del människor blivit en sanning.
Det känns mer än obehagligt att människor med en sådan attityd kanske kommer till makten igen. Vi har ändå fått smaka på lite frihet de här fyra åren. Valfriheten har ökat, föräldrar har fått fler möjligheter att sy ihop olika flexibla lösningar för att kunna ge sina barn tid. Vårdnadsbidraget har införts - och i det har faktiskt Hemmaföräldrars nätverk - en stor del i. Det är inte något som kommit gratis - utan det ligger mycket hårt arbete bakom. Efter förra valet såg det också, ett tag ut som om Fredrik Reinfeldt tänkte förhala ett införande av vårdnadsbidraget och kanske försöka strunta i det helt, men då startade Hemmaföräldrars nätverk en namninsamling på nätet och sedan gick det snabbt, då Reinfeldt och Nyamko Sabuni gick ut och sa att det skulle införas.
Som sagt vi gräsrötter får ingenting gratis.....
I Solna har nu valrörelsen också startat sedan länge och här kör socialdemokraterna också sin egen variant av demokrati, då representanter ifrån Barn- och ungdomsnämnden besökte de kommunala skolornas föräldraråd under förespeglingen att "de som representanter från kommunen ville veta mer om de olika skolornas problem och vad de skulle kunna göra åt det".
Sedan skrev de samman ett valmanifest och skickade ut ren och skär valproganda som bara handlade om "guld och gröna skogar". Det fanns inte några investeringar de inte skulle göra..... men ändå behålla den låga skatten..... Problemet var bara att de skickade ut den till Föräldrarådsrepresentanterna och bad dem att sprida budskapet till föräldrarna.
De använde alltså skolorna som en kanal för att få ut sin valpropaganda och de kom dit under falska förespeglingar.... och det känns inte okej. Många föräldrar blev också rejält upprörda.
Som sagt, valrörelsen har börjat och ett parti tänker tydligen fortsätta att spela fult. Varför inte bara berätta om sin NEJ-sägar politik och hur de vill styra och ställa och bestämma ovanifrån hur vanliga människor ska leva sina liv. Det är ett tydligt budskap om något, som föräldrar behöver få veta, så att de tydligt förstår vad som händer om (S) kommer till makten och sätter stopp för den lilla valfrihet vi fått.
Mikael Westin är i alla fall en socialdemokrat som ger tydligt besked;
"Kolla gärna in sajten hemmaföräldrar.se, läs och spy. Hela poängen är att sprida så mycket skit som möjligt om den allmänna förskolan. Det låter ungefär som att barnen blir sjuka så fort de sätter sin fot på dagis. Sajten är ett verk av den kristna högern, d.v.s KD. Nä, fram för obligatorisk förskola från tre års ålder, även om jag gärna ser att barnen börjar där tidigare".
Så kan man också kommentera arbetet för att föräldrar ska ha valfrihet och tillgång till många olika barnomsorgsalternativ. Och att föräldrar framförallt ska ha valfrihet att bestämma själva när barnen ska börja på dagis.
Det finns många problem inom dagens förskola, som beror på för stora barngrupper och för få personal. Antingen påtalar man problemen och försöker göra något åt dem och det kommenterar socialdemokraten Mikael Westin med "läs och spy". Ett mer moget, vuxet och ansvarskännande hanterande av problemen hade förstås varit att våga se problemen och fundera över vad man kan göra åt dem - för självklart ska de föräldrar som vill välja förskola till sina barn, kunna känna att de lämnar barnen till en trygg och bra verksamhet.
Det man kan börja med att göra är ju till exempel att se till att förskolebarn får ett skydd i en arbetsmiljölag - något som socialdemokraterna avvisade i maj 2006. Budskapet är dock tydligt från socialdemokraterna;
* de tänker ta bort valfriheten
* åta bli att komma tillrätta med problemen i förskolan
* se till att förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd i en arbetsmiljölag
* och som grädde på moset, så ska alla barn tvingas in på dagis från 3 års ålder.
Ett viktigt budskap för alla föräldrar att ta till sin inför valet 2010.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Socialdemokratisk fullmäkteledamot i Surahammar dömd för valfusk
Vi måste värna om mångkulturen i första hand och den är värd olagliga handlingar
S-politiker påstås ha delat ut färdigstoppade valkuvert till röstande
S-politiker vittnar om valfusk i Rinkeby
Pär Nuder indragen i SSU-fusk
SSU-fusk med medlemantalet utreds nu över hela landet
Margot Wallström fuskade i SSU - bluffen kan ha kostat skattebetalarna 100 000-tals kronor
Lena Hallengren ansvarig för omfattande bidragsfusk
SSU-medlem mot sin vilja
Två socialdemokratiska valarbetare dömda för valfusk
Men tyvärr. I tidigare val så har framförallt socialdemokraterna utmärkt sig på några punkter, som visar att de har en minst sagt ambivalent attityd till vad en demokrati är. Det som kom fram (mörkertalet är säkert större) - var till exempel att deras representanter åkte ut till ålderdomshemmen och "hjälpte" de gamla att rösta. De fick bara en valsedel och så lite "hjälp" att stoppa ner den i valkuvertet. Sorgligt nog så visste många av gamlingarna inte ens att de röstat. Några trodde att det handlade om deras pensioner.
Personligen tycker jag att det är mycket fult att lura gamla människor på det sättet. Men även barnen drabbades. För samma parti besökte skolgårdar och lockade ur barnen namn och adress och plötsligt fann de sig vara medlemmar i SSU, mot sin vilja. På så sätt kunde sossarna kvittera ut 100 000-tals kronor i bidrag, för många medlemmar ger mer bidrag. Pengar som behövdes i valrörelsen.
Nu har de en partiledare som tycker att "det är häftigt att betala skatt" men som tidigare betalat barnens dagmamma med svarta pengar. Hon har också haft väldigt svårt att skilja på "mitt" och "ditt". Skattepengar ska inte användas till privat konsumtion men det satte hon tidigare i system och det handlade inte bara om att hon köpte Toblerone eller blöjor. Även om det är en myt som upprepats så ofta nu, att det för en del människor blivit en sanning.
Det känns mer än obehagligt att människor med en sådan attityd kanske kommer till makten igen. Vi har ändå fått smaka på lite frihet de här fyra åren. Valfriheten har ökat, föräldrar har fått fler möjligheter att sy ihop olika flexibla lösningar för att kunna ge sina barn tid. Vårdnadsbidraget har införts - och i det har faktiskt Hemmaföräldrars nätverk - en stor del i. Det är inte något som kommit gratis - utan det ligger mycket hårt arbete bakom. Efter förra valet såg det också, ett tag ut som om Fredrik Reinfeldt tänkte förhala ett införande av vårdnadsbidraget och kanske försöka strunta i det helt, men då startade Hemmaföräldrars nätverk en namninsamling på nätet och sedan gick det snabbt, då Reinfeldt och Nyamko Sabuni gick ut och sa att det skulle införas.
Som sagt vi gräsrötter får ingenting gratis.....
I Solna har nu valrörelsen också startat sedan länge och här kör socialdemokraterna också sin egen variant av demokrati, då representanter ifrån Barn- och ungdomsnämnden besökte de kommunala skolornas föräldraråd under förespeglingen att "de som representanter från kommunen ville veta mer om de olika skolornas problem och vad de skulle kunna göra åt det".
Sedan skrev de samman ett valmanifest och skickade ut ren och skär valproganda som bara handlade om "guld och gröna skogar". Det fanns inte några investeringar de inte skulle göra..... men ändå behålla den låga skatten..... Problemet var bara att de skickade ut den till Föräldrarådsrepresentanterna och bad dem att sprida budskapet till föräldrarna.
De använde alltså skolorna som en kanal för att få ut sin valpropaganda och de kom dit under falska förespeglingar.... och det känns inte okej. Många föräldrar blev också rejält upprörda.
Som sagt, valrörelsen har börjat och ett parti tänker tydligen fortsätta att spela fult. Varför inte bara berätta om sin NEJ-sägar politik och hur de vill styra och ställa och bestämma ovanifrån hur vanliga människor ska leva sina liv. Det är ett tydligt budskap om något, som föräldrar behöver få veta, så att de tydligt förstår vad som händer om (S) kommer till makten och sätter stopp för den lilla valfrihet vi fått.
Mikael Westin är i alla fall en socialdemokrat som ger tydligt besked;
"Kolla gärna in sajten hemmaföräldrar.se, läs och spy. Hela poängen är att sprida så mycket skit som möjligt om den allmänna förskolan. Det låter ungefär som att barnen blir sjuka så fort de sätter sin fot på dagis. Sajten är ett verk av den kristna högern, d.v.s KD. Nä, fram för obligatorisk förskola från tre års ålder, även om jag gärna ser att barnen börjar där tidigare".
Så kan man också kommentera arbetet för att föräldrar ska ha valfrihet och tillgång till många olika barnomsorgsalternativ. Och att föräldrar framförallt ska ha valfrihet att bestämma själva när barnen ska börja på dagis.
Det finns många problem inom dagens förskola, som beror på för stora barngrupper och för få personal. Antingen påtalar man problemen och försöker göra något åt dem och det kommenterar socialdemokraten Mikael Westin med "läs och spy". Ett mer moget, vuxet och ansvarskännande hanterande av problemen hade förstås varit att våga se problemen och fundera över vad man kan göra åt dem - för självklart ska de föräldrar som vill välja förskola till sina barn, kunna känna att de lämnar barnen till en trygg och bra verksamhet.
Det man kan börja med att göra är ju till exempel att se till att förskolebarn får ett skydd i en arbetsmiljölag - något som socialdemokraterna avvisade i maj 2006. Budskapet är dock tydligt från socialdemokraterna;
* de tänker ta bort valfriheten
* åta bli att komma tillrätta med problemen i förskolan
* se till att förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd i en arbetsmiljölag
* och som grädde på moset, så ska alla barn tvingas in på dagis från 3 års ålder.
Ett viktigt budskap för alla föräldrar att ta till sin inför valet 2010.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Socialdemokratisk fullmäkteledamot i Surahammar dömd för valfusk
Vi måste värna om mångkulturen i första hand och den är värd olagliga handlingar
S-politiker påstås ha delat ut färdigstoppade valkuvert till röstande
S-politiker vittnar om valfusk i Rinkeby
Pär Nuder indragen i SSU-fusk
SSU-fusk med medlemantalet utreds nu över hela landet
Margot Wallström fuskade i SSU - bluffen kan ha kostat skattebetalarna 100 000-tals kronor
Lena Hallengren ansvarig för omfattande bidragsfusk
SSU-medlem mot sin vilja
Två socialdemokratiska valarbetare dömda för valfusk
tisdag, mars 09, 2010
Få 10-12 åringar har fritids - dags att knoppa av?
Få 10-12 åringar har plats i fritidsverksamheten läser jag i SvD. Samtidigt presenterar Svenskt Näringsliv fakta som visar att tre gånger fler män än kvinnor driver eget företag. Vi har inte alls haft samma positiva utveckling som övriga EU-länder, trots att det kvinnliga företagandet ökat något under alliansregeringen.
Vad är fel?
Jag vet många kvinnor som skulle kunna tänka sig att starta eget och till exempel knoppa av fritidsverksamheten och erbjuda skolorna privat fritids? Vore inte det något för kommunerna?
Nu har tyvärr Sverige en lång historia av företagarfientlighet, som inte direkt gör det lätt att driva en egen verksamhet. Jag kan inte förstå varför, om någon satsar hårt och startar eget och sedan i slutändan kan anställa, så har ju nya jobb skapats. Jobb är inte något som regeringen tar fram för att människor ska ha något att göra på dagarna - jobb är något som växer fram när någon startar ett företag, eftersom de har sett ett behov och de har hittat en lösning.
Privata dagmammor är en annan liten godbit, en verksamhet som växer fram och frodas (där den inte stoppas redan på planeringsstadiet av envisa socialdemokratiska politiker) men lika ofta motarbetas de, ibland även i de kommuner där alliansen har makten. Dagisfundamentalisterna återfinns inom alla partier idag och de ser nog dagmammorna som ett hot, har jag en känsla av ibland. Men kvinnorna som hoppat av dagissvängen och istället startat eget är lyckliga. De får utforma sin egen verksamhet i liten skala med vardagspedagogiken som grund, i små barngrupper och med god hemlagad mat.
Det är samma sak med fritidsverksamheten - många som arbetar där ute har drömmar om att starta eget och bedriva en helt annan verksamhet än vad de måste stå för idag. Ska de göra det behöver de stöd.
Barn idag har redan så lite vuxenkontakt och jag tror att även 10 -12 åringar skulle må bra av att få komma till en hemlik ombonad miljö, i en liten grupp, där det finns personal som har tid, engagemang och vilja att ge dem några meningsfulla timmar efter skolan. Kanske till och med erbjuda läxhjälp. När skoldagen är slut behöver barn en paus, lite mellanmål och sedan behöver de sitta ned en stund med sina läxor innan de blir för trötta. Men de behöver också någon att prata med, där och just då om hur skoldagen har varit.
Få 10 - 12 åringar har den möjligheten idag - vad gör de istället? Vad skulle de kunna göra istället? För de politiker som vill och orkar lyssna så finns svaret där ute bland gräsrötterna. Jag hoppas verkligen att det hål vi ser där så många barn saknar fritids kan komma att fyllas av människor som knoppar av och startar eget och jag hoppas att ALLA politiker uppmuntrar och stödjer det här. Speciellt också i de röda kommunerna som ofta brottas med stora ekonomiska problem och har hög arbetslöshet - här finns en sak ni kan göra...... uppmuntra och stötta människor att starta egen fritidsverksamhet och låt de som vill få starta eget och bli privata dagmammor. Det är inte ett hot - det är en tillång.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd
Vad är fel?
Jag vet många kvinnor som skulle kunna tänka sig att starta eget och till exempel knoppa av fritidsverksamheten och erbjuda skolorna privat fritids? Vore inte det något för kommunerna?
Nu har tyvärr Sverige en lång historia av företagarfientlighet, som inte direkt gör det lätt att driva en egen verksamhet. Jag kan inte förstå varför, om någon satsar hårt och startar eget och sedan i slutändan kan anställa, så har ju nya jobb skapats. Jobb är inte något som regeringen tar fram för att människor ska ha något att göra på dagarna - jobb är något som växer fram när någon startar ett företag, eftersom de har sett ett behov och de har hittat en lösning.
Privata dagmammor är en annan liten godbit, en verksamhet som växer fram och frodas (där den inte stoppas redan på planeringsstadiet av envisa socialdemokratiska politiker) men lika ofta motarbetas de, ibland även i de kommuner där alliansen har makten. Dagisfundamentalisterna återfinns inom alla partier idag och de ser nog dagmammorna som ett hot, har jag en känsla av ibland. Men kvinnorna som hoppat av dagissvängen och istället startat eget är lyckliga. De får utforma sin egen verksamhet i liten skala med vardagspedagogiken som grund, i små barngrupper och med god hemlagad mat.
Det är samma sak med fritidsverksamheten - många som arbetar där ute har drömmar om att starta eget och bedriva en helt annan verksamhet än vad de måste stå för idag. Ska de göra det behöver de stöd.
Barn idag har redan så lite vuxenkontakt och jag tror att även 10 -12 åringar skulle må bra av att få komma till en hemlik ombonad miljö, i en liten grupp, där det finns personal som har tid, engagemang och vilja att ge dem några meningsfulla timmar efter skolan. Kanske till och med erbjuda läxhjälp. När skoldagen är slut behöver barn en paus, lite mellanmål och sedan behöver de sitta ned en stund med sina läxor innan de blir för trötta. Men de behöver också någon att prata med, där och just då om hur skoldagen har varit.
Få 10 - 12 åringar har den möjligheten idag - vad gör de istället? Vad skulle de kunna göra istället? För de politiker som vill och orkar lyssna så finns svaret där ute bland gräsrötterna. Jag hoppas verkligen att det hål vi ser där så många barn saknar fritids kan komma att fyllas av människor som knoppar av och startar eget och jag hoppas att ALLA politiker uppmuntrar och stödjer det här. Speciellt också i de röda kommunerna som ofta brottas med stora ekonomiska problem och har hög arbetslöshet - här finns en sak ni kan göra...... uppmuntra och stötta människor att starta egen fritidsverksamhet och låt de som vill få starta eget och bli privata dagmammor. Det är inte ett hot - det är en tillång.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd
måndag, mars 08, 2010
Feministmaffian styr våra liv - men vilka är de?
Det är kvinnodagen idag och dagen till ära skriver SvD om en familj där mamman gick och pluggade direkt efter förlossningen och lämnade barnet till pappan. Och det är väl helt okej. Den här familjen valde en lösning utifrån sin situation och de valde självständigt (hoppas jag). Men någonstans i artikeln så anar jag ändå en liten pekpinne, alla kvinnor kan, bör, borde lämna ifrån sig barnet redan på BB.
På min vägg hänger den nu fyra år gamla lappen från mina barn;
"Grattis mamma på kvinnodagen. Vi tackar dig för att du är en så snäll mamma".
Den är så gullig för den är så fel. Kvinnodagen får väl inte, ska väl inte handla om rätten att få vara mamma? Men precis så känns det när vi nu dignar under feministiska slogans som faktiskt inte längre bara ska syfta till att få oss att millimeterrättvist fördela föräldraledigheten - utan nu ska vi allra helst studsa upp från sängen på BB och gå och jobba.... och lämna barnet till pappan.
Då är vi riktiga superkvinnor, jämställda och ovationerna från feministmaffian tar aldrig slut.
Men hjälp vilka krav vi kvinnor får på oss. Ännu mera krav än idag och här handlar det dessutom om att vi inte får låtsas om någon biologi. Det låter så enkelt. Män och kvinnor är helt lika och har exakt likadana jobb och tjänar exakt lika mycket.
Så är det dags att skaffa barn.
För att inte sabotera någons karriär med några blödiga beslut om att ge barnet tid eller en trygg start i livet - så planeras allt utifrån ett jobbperspektiv. Det låter som att barn är något vi beställer från en postorderkatalog, där vi bestämmer leveransdatum och planerar in våra karriärer utifrån det.
Riktigt så enkelt är det inte....... allt i livet handlar om biologi. Har man inte märkt några skillnader mellan män och kvinnor tidigare i sitt liv så lär man i alla fall märka det under graviditeten, under förlossningen och tiden efter. Hur mycket vi än försöker att inte låtsas om det, så är det kvinnan som bär barnet hela graviditeten och därmed också drabbas av allt som hör till.
På en föreläsning med Louise Hallin sa hon att det sitter en grupp av feminister i dagens regeringskansli och planerar för oss vanliga kvinnor hur vi ska leva våra liv. Om det här är den verklighet de strävar efter att införa och vi och våra barn ska vara försökskaninerna, så kräver jag att i alla fall få namn och bild på den här osynliga feministmaffian, som just nu är på väg att styra våra liv mot en väldigt obehaglig inriktning.
Det här är inte någon gräsrotsrörelse, det är en elitgrupp av människor som har föga förståelse för den vanliga människans livsvillkor och uppenbarligen inte något som helst intresse heller.
Så, please, nu vill jag veta vilka ni är och varför ni håller på så här och leker med våra liv!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Livet följer inte någon mall
Teori och praktik - Birgitta Ohlsson
På min vägg hänger den nu fyra år gamla lappen från mina barn;
"Grattis mamma på kvinnodagen. Vi tackar dig för att du är en så snäll mamma".
Den är så gullig för den är så fel. Kvinnodagen får väl inte, ska väl inte handla om rätten att få vara mamma? Men precis så känns det när vi nu dignar under feministiska slogans som faktiskt inte längre bara ska syfta till att få oss att millimeterrättvist fördela föräldraledigheten - utan nu ska vi allra helst studsa upp från sängen på BB och gå och jobba.... och lämna barnet till pappan.
Då är vi riktiga superkvinnor, jämställda och ovationerna från feministmaffian tar aldrig slut.
Men hjälp vilka krav vi kvinnor får på oss. Ännu mera krav än idag och här handlar det dessutom om att vi inte får låtsas om någon biologi. Det låter så enkelt. Män och kvinnor är helt lika och har exakt likadana jobb och tjänar exakt lika mycket.
Så är det dags att skaffa barn.
För att inte sabotera någons karriär med några blödiga beslut om att ge barnet tid eller en trygg start i livet - så planeras allt utifrån ett jobbperspektiv. Det låter som att barn är något vi beställer från en postorderkatalog, där vi bestämmer leveransdatum och planerar in våra karriärer utifrån det.
Riktigt så enkelt är det inte....... allt i livet handlar om biologi. Har man inte märkt några skillnader mellan män och kvinnor tidigare i sitt liv så lär man i alla fall märka det under graviditeten, under förlossningen och tiden efter. Hur mycket vi än försöker att inte låtsas om det, så är det kvinnan som bär barnet hela graviditeten och därmed också drabbas av allt som hör till.
På en föreläsning med Louise Hallin sa hon att det sitter en grupp av feminister i dagens regeringskansli och planerar för oss vanliga kvinnor hur vi ska leva våra liv. Om det här är den verklighet de strävar efter att införa och vi och våra barn ska vara försökskaninerna, så kräver jag att i alla fall få namn och bild på den här osynliga feministmaffian, som just nu är på väg att styra våra liv mot en väldigt obehaglig inriktning.
Det här är inte någon gräsrotsrörelse, det är en elitgrupp av människor som har föga förståelse för den vanliga människans livsvillkor och uppenbarligen inte något som helst intresse heller.
Så, please, nu vill jag veta vilka ni är och varför ni håller på så här och leker med våra liv!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Livet följer inte någon mall
Teori och praktik - Birgitta Ohlsson
lördag, februari 13, 2010
Det var inte blåsningen utan föräldrar som abdikerat
Förra söndagen så bestämde vi oss hastigt och lustigt för att ta en tur till Aquaria vattenmuseum på Djurgården. Vi och en massa småbarnsföräldrar.....
Det började redan utanför museet. Uppe på en snöhög stod en liten knatte och vrålade och vägrade gå ner. Med mild och mesig röst försökte mamman få ned den lille. Eftersom maken var upptagen med att betala för parkeringen stod jag och barnen fascinerat och betraktade skådespelet framför oss. Till slut klättrade den lille killen på en 3-4 år ner och ställde sig att skrika till sin kära mor: "JAG SKA DÖDA DIG!"
När vi skulle gå in, så såg jag hur ett annat barn drog och slet i utebelysningen med små lysande kristaller, som skulle lysa upp vid ingången. Helt hysteriskt bankade han belysningen mot glaset... utan att det fanns någon förälder som sa ett pip om tilltaget eller ingrep.
Väl inne var det kö... lång kö. Då ser vi hur tre små killar grabbar tag i statyn av en panda - en sådan som står på en sockel och som man stoppa pengar i till välgörande "pandaändamål" - och sliter och knuffar på den. Till slut säger den unga tjejen i kassan; "men killar, var försiktig med den där".
Från ingenstans kommer en mamma flygande - (som plötsligt insett vad som är hennes ansvar när nu någon annan tagit det åt henne) - och säger; "nej, så där får du inte göra".
Det börjar likna blåsningen.
Är det verkligen möjligt att stället kan ha så många föräldrar samlade på ett och samma ställe som är totalt ovetande om vad som är deras ansvar?
Inte blir det bättre när vi kommer in i själva museet. Det är fyllt av barn... ganska små barn i 3-5 års åldern som formligen river stället och löper amok. Vi sicksackar mellan barnen och hittar ett mindre akvarium att studera. Akvariet bredvid har en liten barnvänlig stege som barnen kan kliva upp på. Som skjuten ur en kanon kommer då en unge springande, studsar upp på stegen och börjar banka hårt och intensivt på glaset på akvariet bredvid. Då kan jag inte hålla mig längre utan säger med lugn och bestämd röst; "man får inte banka på glaset". Pojken slutar omedelbart.
Men vem kommer då.... om inte mamman, och säger "man får inte banka på glaset".
Det är ingen idé att försöka gå från akvarium till akvarium så vi letar oss ut till caféet för att ta en fika istället.
Dålig idé.
Föräldrarna som abdikerat finns där också.... förstås. Vi väljer glass eftersom det underbart vackert framdukade bordet med allehanda läckerheter invaderats av barn, som smetar, kletar och smakar av godsakerna. Föräldrarna förstår tydligen inte att det är läge att ingripa.
Vi hittar en plats och ett nytt skådespel drar igång. Det finns nämligen en damm med fiskar i, som på sina ställen är 3 - 4 meter djup. På ena sidan så avgränsas den bara av några stora stenbumlingar - där några barn går balansgång... om och om igen. Samtidigt som deras flinande pappor står bredvid och tycker att det är helt okej. De vinglar fram över stenarna, ner och börjar om igen och jag undrar hur länge det dröjer tills någon av dem trillar i. Några andra barn rusar bara runt, runt, inne på caféet och några river och sliter bland sakerna i affären som ligger bredvid.
Hela familjen sitter helt tyst.... chockade. Jag funderar och tänker tillbaka, så länge sedan var det inte barnen var små, vad har hänt de här sista 10 åren? Vad är det här för föräldrar? Var kommer alla hyperaktiva, överaktiva barn ifrån som beter sig aggressivt och helt utom kontroll?
Varför verkar föräldrarna tycka att allt är okej! Varför reagerar de först när någon annan säger till deras barn?
Jag vet verkligen inte men jag har en teori. När vi får barn så blir vi inte automatiskt föräldrar med stort F, som vet precis hur vi ska uppfostra våra barn. Vi vet inte riktigt vad som förväntas av oss, vi lär oss det på vägen, genom när vi umgås med andra föräldrar och när vi utbyter erfarenheter och tips med varandra. Men framförallt - vi plockar fram våra egna barndomsminnen. Hur var det nu mamma och pappa gjorde med mig när vi gick till ett museum, när vi gick på café, när vi fick följa med ut i offentliga miljöer?
Frågan är vilka referensramar de här abdikerade föräldrarna har? Har de tillbringat mycket tid med sina föräldrar? Är det föräldrarna som vårdat och fostrat barnen, gett dem tid, socialiserat dem, lärt dem grunderna för hur vi är mot varandra och vi beter oss i offentliga miljöer?
På vägen ut ser vi hur någon lämnat en tom vattenflaska på ett av akvarierna. När vi passerar genom rummet med det största akvariet med hajar i, så ser vi att det är en stor spricka i glaset. Väl ute i receptionen kan jag inte låta bli att fråga tjejen som sitter i kassan:
- Ursäkta men jag måste fråga dig. Vi har precis varit där inne och alla barn löper amok och bankar på glaset till akvarierna. Är det alltid så här?
- Ja, oj, ja. Vi försöker sätta upp lappar med regler men det fungerar inte, säger hon bekymrat.
- Nej, säger jag. Det är ju inte ert fel eller ert ansvar. Den där sprickan i akvariet hur har den uppstått, frågar jag vidare?
- Det är tyvärr ren skadegörelse, säger hon bekymrat.
Hela den här veckan har jag funderat över det vi fick se den här söndagen. För mig bygger ett fungerande samhälle på att vi har några grundregler för hur vi är mot varandra och för hur vi beter oss mot varandra, både privat men även ute i det offentliga livet. Vad är det som är så svårt?
Jag skulle visserligen kunna berätta för de här föräldrarna hur man förbereder sig inför ett besök på museum. Det är ju superlätt. Jag vet, jag har ju varit på museum med mamma och pappa som liten. Det sitter som berg och det har varit lätt att lära ut samma sak till mina egna barn. Så här gjorde vi till exempel när de var små;
1. Idag ska vi gå på museum barn och titta på fiskar och hajar. (Sedan tittade vi i böcker och läste på lite).
2. Vilka regler gäller nu när vi går in på museet? Jo, man får inte springa, man får inte ta eller röra på glaset till akvarierna, ni får inte röra sakerna i affären - bara titta, ni ska sitta still när vi fikar och ni rör inte något inne på caféet.
Man behöver inte ta allt på en gång men inför varje ny "utmaning" så kan man påminna om vad som gäller. Stanna upp en liten stund och berätta vad som ska hända och vad som gäller. Till slut vet de precis och för varje gång så går de lättare och lättare.
Det här är självklara kunskaper. När man är med sina barn mycket när de är små, så tvingas man också till att hitta sätt att uppfostra dem, eftersom dagarna tillsammans blir olidliga om man inte gör det.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Risk att vi skapar osäkra föräldrar
Internationella medier: Svensk uppfostran skapar snorungar
Det började redan utanför museet. Uppe på en snöhög stod en liten knatte och vrålade och vägrade gå ner. Med mild och mesig röst försökte mamman få ned den lille. Eftersom maken var upptagen med att betala för parkeringen stod jag och barnen fascinerat och betraktade skådespelet framför oss. Till slut klättrade den lille killen på en 3-4 år ner och ställde sig att skrika till sin kära mor: "JAG SKA DÖDA DIG!"
När vi skulle gå in, så såg jag hur ett annat barn drog och slet i utebelysningen med små lysande kristaller, som skulle lysa upp vid ingången. Helt hysteriskt bankade han belysningen mot glaset... utan att det fanns någon förälder som sa ett pip om tilltaget eller ingrep.
Väl inne var det kö... lång kö. Då ser vi hur tre små killar grabbar tag i statyn av en panda - en sådan som står på en sockel och som man stoppa pengar i till välgörande "pandaändamål" - och sliter och knuffar på den. Till slut säger den unga tjejen i kassan; "men killar, var försiktig med den där".
Från ingenstans kommer en mamma flygande - (som plötsligt insett vad som är hennes ansvar när nu någon annan tagit det åt henne) - och säger; "nej, så där får du inte göra".
Det börjar likna blåsningen.
Är det verkligen möjligt att stället kan ha så många föräldrar samlade på ett och samma ställe som är totalt ovetande om vad som är deras ansvar?
Inte blir det bättre när vi kommer in i själva museet. Det är fyllt av barn... ganska små barn i 3-5 års åldern som formligen river stället och löper amok. Vi sicksackar mellan barnen och hittar ett mindre akvarium att studera. Akvariet bredvid har en liten barnvänlig stege som barnen kan kliva upp på. Som skjuten ur en kanon kommer då en unge springande, studsar upp på stegen och börjar banka hårt och intensivt på glaset på akvariet bredvid. Då kan jag inte hålla mig längre utan säger med lugn och bestämd röst; "man får inte banka på glaset". Pojken slutar omedelbart.
Men vem kommer då.... om inte mamman, och säger "man får inte banka på glaset".
Det är ingen idé att försöka gå från akvarium till akvarium så vi letar oss ut till caféet för att ta en fika istället.
Dålig idé.
Föräldrarna som abdikerat finns där också.... förstås. Vi väljer glass eftersom det underbart vackert framdukade bordet med allehanda läckerheter invaderats av barn, som smetar, kletar och smakar av godsakerna. Föräldrarna förstår tydligen inte att det är läge att ingripa.
Vi hittar en plats och ett nytt skådespel drar igång. Det finns nämligen en damm med fiskar i, som på sina ställen är 3 - 4 meter djup. På ena sidan så avgränsas den bara av några stora stenbumlingar - där några barn går balansgång... om och om igen. Samtidigt som deras flinande pappor står bredvid och tycker att det är helt okej. De vinglar fram över stenarna, ner och börjar om igen och jag undrar hur länge det dröjer tills någon av dem trillar i. Några andra barn rusar bara runt, runt, inne på caféet och några river och sliter bland sakerna i affären som ligger bredvid.
Hela familjen sitter helt tyst.... chockade. Jag funderar och tänker tillbaka, så länge sedan var det inte barnen var små, vad har hänt de här sista 10 åren? Vad är det här för föräldrar? Var kommer alla hyperaktiva, överaktiva barn ifrån som beter sig aggressivt och helt utom kontroll?
Varför verkar föräldrarna tycka att allt är okej! Varför reagerar de först när någon annan säger till deras barn?
Jag vet verkligen inte men jag har en teori. När vi får barn så blir vi inte automatiskt föräldrar med stort F, som vet precis hur vi ska uppfostra våra barn. Vi vet inte riktigt vad som förväntas av oss, vi lär oss det på vägen, genom när vi umgås med andra föräldrar och när vi utbyter erfarenheter och tips med varandra. Men framförallt - vi plockar fram våra egna barndomsminnen. Hur var det nu mamma och pappa gjorde med mig när vi gick till ett museum, när vi gick på café, när vi fick följa med ut i offentliga miljöer?
Frågan är vilka referensramar de här abdikerade föräldrarna har? Har de tillbringat mycket tid med sina föräldrar? Är det föräldrarna som vårdat och fostrat barnen, gett dem tid, socialiserat dem, lärt dem grunderna för hur vi är mot varandra och vi beter oss i offentliga miljöer?
På vägen ut ser vi hur någon lämnat en tom vattenflaska på ett av akvarierna. När vi passerar genom rummet med det största akvariet med hajar i, så ser vi att det är en stor spricka i glaset. Väl ute i receptionen kan jag inte låta bli att fråga tjejen som sitter i kassan:
- Ursäkta men jag måste fråga dig. Vi har precis varit där inne och alla barn löper amok och bankar på glaset till akvarierna. Är det alltid så här?
- Ja, oj, ja. Vi försöker sätta upp lappar med regler men det fungerar inte, säger hon bekymrat.
- Nej, säger jag. Det är ju inte ert fel eller ert ansvar. Den där sprickan i akvariet hur har den uppstått, frågar jag vidare?
- Det är tyvärr ren skadegörelse, säger hon bekymrat.
Hela den här veckan har jag funderat över det vi fick se den här söndagen. För mig bygger ett fungerande samhälle på att vi har några grundregler för hur vi är mot varandra och för hur vi beter oss mot varandra, både privat men även ute i det offentliga livet. Vad är det som är så svårt?
Jag skulle visserligen kunna berätta för de här föräldrarna hur man förbereder sig inför ett besök på museum. Det är ju superlätt. Jag vet, jag har ju varit på museum med mamma och pappa som liten. Det sitter som berg och det har varit lätt att lära ut samma sak till mina egna barn. Så här gjorde vi till exempel när de var små;
1. Idag ska vi gå på museum barn och titta på fiskar och hajar. (Sedan tittade vi i böcker och läste på lite).
2. Vilka regler gäller nu när vi går in på museet? Jo, man får inte springa, man får inte ta eller röra på glaset till akvarierna, ni får inte röra sakerna i affären - bara titta, ni ska sitta still när vi fikar och ni rör inte något inne på caféet.
Man behöver inte ta allt på en gång men inför varje ny "utmaning" så kan man påminna om vad som gäller. Stanna upp en liten stund och berätta vad som ska hända och vad som gäller. Till slut vet de precis och för varje gång så går de lättare och lättare.
Det här är självklara kunskaper. När man är med sina barn mycket när de är små, så tvingas man också till att hitta sätt att uppfostra dem, eftersom dagarna tillsammans blir olidliga om man inte gör det.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Risk att vi skapar osäkra föräldrar
Internationella medier: Svensk uppfostran skapar snorungar
söndag, februari 07, 2010
Livet följer inte någon mall
När vi är barn så invaggas en majoritet av oss i tron att livet följer sin bestämda mall. Vi går i skolan, vi går ut skolan, vi flyttar hemifrån och får vårt första jobb, vi träffar vårt livs kärlek, vi gifter oss och vi får barn. Varje decennium har sina detaljer men grundmallen har länge varit densamma. Vi har redan som små dragit upp den där tidslinjen med händelser som ska kanta vårt liv och livet verkar så oändligt långt.
Många av oss greppar ganska snart att livsmallen inte är så stabil, vi läser vår historia och funderar över hur barndomen och uppväxten såg ut för människorna under första världskriget, andra världskriget, kalla kriget. Vi läser om spanska sjukan, pesten, tuberkulos och naturkatastrofer och börjar förstå hur bräckligt livet är och vilken tur vi har om vi slipper uppleva några stora katastrofer under vår livstid.
Men de flesta av oss lyckas ändå behålla lugnet och lura oss själva att vi snart kan styra tillbaka till MALLEN om vi nu ändå gör en liten vurpa på vägen. Ett bedrägeri som funkar ganska bra för de allra flesta när vi pinnar på i vårt ekorrhjul och tiden går till arbete och rekreation.
Ganska bra vill säga tills första barnet är på väg.
Graviditeten i sig är ganska omtumlande och man skaffar sig många nya insikter om livet - om man ger sig tid att reflektera vill säga. Det är då det börjar gå upp att saker och ting inte går att planera i detalj. Helt plötsligt så inser man att det är läge för både reservplan A och B och att tiden framöver kommer att handla om att improvisera och att vara flexibel.
Birgitta Ohlsson (fp) och blivande EU-minister, hon har planerat allt i detalj. Hon har inte mått illa under sin graviditet, hon har rest, stressat och jobbat som vanligt, berättar hon i sin blogg. Sedan har hon kämpat för att få bli EU-minister och hon ska minsann vara borta maximalt 3-4 veckor med sin lilla bebis, "inte längre än en vanlig semester" - sedan lämnas barnet till pappan och hon ska göra karriär.
Många av oss greppar ganska snart att livsmallen inte är så stabil, vi läser vår historia och funderar över hur barndomen och uppväxten såg ut för människorna under första världskriget, andra världskriget, kalla kriget. Vi läser om spanska sjukan, pesten, tuberkulos och naturkatastrofer och börjar förstå hur bräckligt livet är och vilken tur vi har om vi slipper uppleva några stora katastrofer under vår livstid.
Men de flesta av oss lyckas ändå behålla lugnet och lura oss själva att vi snart kan styra tillbaka till MALLEN om vi nu ändå gör en liten vurpa på vägen. Ett bedrägeri som funkar ganska bra för de allra flesta när vi pinnar på i vårt ekorrhjul och tiden går till arbete och rekreation.
Ganska bra vill säga tills första barnet är på väg.
Graviditeten i sig är ganska omtumlande och man skaffar sig många nya insikter om livet - om man ger sig tid att reflektera vill säga. Det är då det börjar gå upp att saker och ting inte går att planera i detalj. Helt plötsligt så inser man att det är läge för både reservplan A och B och att tiden framöver kommer att handla om att improvisera och att vara flexibel.
Birgitta Ohlsson (fp) och blivande EU-minister, hon har planerat allt i detalj. Hon har inte mått illa under sin graviditet, hon har rest, stressat och jobbat som vanligt, berättar hon i sin blogg. Sedan har hon kämpat för att få bli EU-minister och hon ska minsann vara borta maximalt 3-4 veckor med sin lilla bebis, "inte längre än en vanlig semester" - sedan lämnas barnet till pappan och hon ska göra karriär.
Jag planerade också mitt liv som blivande mamma, om än inte i detalj - men livet går liksom inte att planera. Jag hade inte planerat in en havandeskapsförgiftning med högt blodtryck och risk för eklampsi och en klar risk för snar död för både mig och mitt barn. Kejsarsnittet i v.36 var inte heller planerat eller att jag skulle drabbas av eklampsi dagen efter snittet och bli nedsövd. Dotterns andningsuppehåll nere på neonatalen var inte heller inplanerat eller att min kropp skulle vara så slut efter graviditet, snitt och havandeskapsförgiftning - att månaderna efter hemkomsten från BB blev en riktig kamp för att komma upp på banan igen.
Men så blev det. Vi var bräckliga både jag och mitt barn den dagen vi skrevs ut. Sådant trams tar förstås inte en F! kvinna hänsyn till. En spark i baken skulle jag förstås ha haft och efter sex månader skulle jag snällt ha lämnat över barnet till maken för att gå och jobba. Jag är ju för dum för att veta mitt eget bästa och min man är en dinosaurie som lät mig ta det mesta av föräldraledigheten.
Verkligheten var att vi skapade vår egen lösning - efter hur läget var just då. Jag är dock glad att min man var en så förstående medmänsklig "dinosaurie" att han lät mig och vår lilla dotter få återhämta oss i lugn och ro - att han gick ned i tid och såg till att komma hem och ge oss tid, varje dag, så fort han kunde... att han ägnade timmarna efter jobbet åt dottern när jag vilade, att han handlade, lagade mat och tvättade.
Birgitta vet så mycket... och har planerat så mycket. Vi som drabbats av livets nyckfullhet vet förstås att inte mycket låter sig planeras. Barn kommer till exempel inte alltid på beräknat datum, en del går över både två och tre veckor. Ibland händer det saker under förlossningen som kan ge både barn och mor en lång konvalencens. Ibland händer det som inte får ske - att barn dör. (Jag minns fortfarande hur jag nästan var på väg upp från sjuksängen på uppvaket, för att gå till kvinnan som skrek helt djuriskt sedan hon förlorat sitt barn under förlossningen). Ibland är barnet sjukt och har någon problematik som man inte alls räknat med. Men även om graviditet och förlossning följer "mallen", så kan mycket hända i en kvinnas kropp när hormonerna slår till. En förlossningsdepression är till exempel inte att leka med.
Man ska inte överdriva några faror eller måla faan på väggen... men en del av att bli vuxen, bli förälder, ta ett nytt steg här i livet... är faktiskt att sluta följa "mallen" och inse att det inte finns någon mall - och planera även för det oväntade. När ett nytt litet liv är på väg då handlar det inte längre om JAG vill, JAG ska, JAG, jag, jag.
Det är inte så lätt att förbereda sig inför föräldraskapet. Vi lever inte längre så nära varandra, vi delar inte med oss av våra livserfarenheter och stöttar varandra helt naturligt i vardagen. Vi får sällan eller aldrig en chans att stanna upp och reflektera - för vi har prioriterat bort, rationaliserat bort tiden med varandra, familjen, nätverket. Livsviktig kunskap kring livet som tidigare fördes vidare mellan generationerna ska nu dagens föräldrar många gånger försöka hitta på andra sätt, i media, genom föräldratidningar, genom proffstyckare som anser sig veta bäst vilka livsval människor ska göra, vad som är rätt och fel.
Nu måste vi alla få göra våra egna livserfarenheter men när jag ser hyllningarna till Birgitta Ohlssons val med millimeterfeministerna Gudrun Schyman och Margareta Winberg i spetsen, så blir jag rädd och bekymrad, för jag vet hur osäkert livet är och hur illa "mallen" ofta stämmer överens med verkligheten. Livet låter sig inte planeras i detalj och därför måste vi ha en politik och en attityd i samhället som respekterar det och inte ställer orimliga krav på oss kvinnor.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Verkligheten var att vi skapade vår egen lösning - efter hur läget var just då. Jag är dock glad att min man var en så förstående medmänsklig "dinosaurie" att han lät mig och vår lilla dotter få återhämta oss i lugn och ro - att han gick ned i tid och såg till att komma hem och ge oss tid, varje dag, så fort han kunde... att han ägnade timmarna efter jobbet åt dottern när jag vilade, att han handlade, lagade mat och tvättade.
Birgitta vet så mycket... och har planerat så mycket. Vi som drabbats av livets nyckfullhet vet förstås att inte mycket låter sig planeras. Barn kommer till exempel inte alltid på beräknat datum, en del går över både två och tre veckor. Ibland händer det saker under förlossningen som kan ge både barn och mor en lång konvalencens. Ibland händer det som inte får ske - att barn dör. (Jag minns fortfarande hur jag nästan var på väg upp från sjuksängen på uppvaket, för att gå till kvinnan som skrek helt djuriskt sedan hon förlorat sitt barn under förlossningen). Ibland är barnet sjukt och har någon problematik som man inte alls räknat med. Men även om graviditet och förlossning följer "mallen", så kan mycket hända i en kvinnas kropp när hormonerna slår till. En förlossningsdepression är till exempel inte att leka med.
Man ska inte överdriva några faror eller måla faan på väggen... men en del av att bli vuxen, bli förälder, ta ett nytt steg här i livet... är faktiskt att sluta följa "mallen" och inse att det inte finns någon mall - och planera även för det oväntade. När ett nytt litet liv är på väg då handlar det inte längre om JAG vill, JAG ska, JAG, jag, jag.
Det är inte så lätt att förbereda sig inför föräldraskapet. Vi lever inte längre så nära varandra, vi delar inte med oss av våra livserfarenheter och stöttar varandra helt naturligt i vardagen. Vi får sällan eller aldrig en chans att stanna upp och reflektera - för vi har prioriterat bort, rationaliserat bort tiden med varandra, familjen, nätverket. Livsviktig kunskap kring livet som tidigare fördes vidare mellan generationerna ska nu dagens föräldrar många gånger försöka hitta på andra sätt, i media, genom föräldratidningar, genom proffstyckare som anser sig veta bäst vilka livsval människor ska göra, vad som är rätt och fel.
Nu måste vi alla få göra våra egna livserfarenheter men när jag ser hyllningarna till Birgitta Ohlssons val med millimeterfeministerna Gudrun Schyman och Margareta Winberg i spetsen, så blir jag rädd och bekymrad, för jag vet hur osäkert livet är och hur illa "mallen" ofta stämmer överens med verkligheten. Livet låter sig inte planeras i detalj och därför måste vi ha en politik och en attityd i samhället som respekterar det och inte ställer orimliga krav på oss kvinnor.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
onsdag, februari 03, 2010
Felaktig information till föräldrar skördar många offer
 |
| Foto: Keith Jenkins FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
"Enligt den medicinska expertisen är barnens immunförsvar som sämst mellan ett och tre års ålder, det vill säga under den period då det medfödda skyddet börjat avklinga och det egna immunförsvaret fortfarande är svagt. Barnrapporten från Stockholms läns landsting (1998) visar att barn i åldern 1–2 år i genomsnitt är förkylda 50 dagar per år. Fyraåringar är bara förkylda hälften så många dagar. Risken för öroninflammation är störst mellan 6 och 18 månaders ålder men fortsätter att vara hög upp till fyra års ålder.
Det finns många belägg för att frekvensen av infektionssjukdomar är högre hos daghemsbarn än hos hemmabarn. Skillnaden är enligt Barnrapporten stor upp till cirka tre års ålder. Detta bekräftas av en studie utförd vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg. Dagisbarnen i undersökningen var förkylda 8–12 gånger per år, hemmabarnen 2–4 gånger. Barn hos dagbarnvårdare hamnade ungefär mitt emellan. Enligt en nyligen utförd, men ännu inte publicerad, studie av 800 småbarnsfamiljer i tre landsting var dagisbarnen sjuka en av tre dagar men bara hemma under en fjärdedel av sjukdomstiden.
En finsk studie visar att vätska i mellanörat är tre gånger vanligare hos dagisbarn än hos övriga barn. Barnen drabbas även av fler mag- och tarminfektioner under de första åren. Forskning utförd vid Lunds Universitet på barn som till följd av återkommande öroninflammationer drabbats av vätska i mellanörat under längre perioder visar att flertalet av dem sju år senare fortfarande hade besvär med tryckförändringar vid flygning och dykning. De hörde också sämre än förväntat.
Barnomsorg i grupp utgör alltså en riskfaktor.
I en studie vid Henry Ford Hospital i Chicago, följde forskare 448 nyfödda barn till dess de fyllt sju år. Hälften av barnen hade fått antibiotika före sex månaders ålder, hälften av dessa hade i sin tur medicinerats vid mer än ett tillfälle. Forskarna fann att risken för allergi och astma var 1,5 respektive 2,5 gånger större för barn som före sju års ålder fått antibiotika vid minst ett tillfälle än för dem som inte medicinerats med antibiotikum.
Mest oroande var att risken för astma och allergier ökade med antalet antibiotikakurer. Det visade sig dessutom att användning av preparat med ett brett spektrum (t.ex. olika typer av kombinationsmedel) medförde större risk än preparat med ett snävare spektrum.
De ansvariga forskarnas förklaring av resultaten är att antibiotikan påverkar den känsliga bakteriefloran i tarmen, vilket försämrar barnens immunförsvar och ökar risken att de drabbas av allergier.
Eftersom dagisbarn drabbas av infektionssjukdomar i betydligt högre grad än hemmabarnen, får man anta att de också får fler antibiotikakurer. Detta talar för att tidig dagisvistelse ökar sannolikheten för allergier."
En holländsk studie berättar också om hur felinformerade föräldrar blivit under decennier i Sverige när de fått höra att "om barn tidigt utsätts för olika infektioner blir de bättre skyddade mot allergier". I själva verket visar studien att barnen som gick på förskola och som hade äldre syskon löpte mer än en fyrdubbel risk att drabbas av återkommande infektionssjukdomar i bröstet och fördubblad risk att få pipande andning i unga år, utan några uppenbara tecken på att de skulle vara skyddade mot allergier senare i livet.
Infektionerna kan därför orsaka mer skada än nytta - i motsats till den allmänna uppfattningen, framhöll författarna bakom studien för American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine.
– Att börja på förskola tidigt verkar snarare innebära att förekomsten av luftvägssjukdomar förskjuts längre ner i åldrarna då det är mer problematiskt att drabbas av dem än när barnet blivit äldre.
Man kan ju tycka att det är en ganska självklar slutsats som framförallt läkare borde ha kommit fram till långt tidigare. De om några bör ju känna till att antibiotika också slår ut de goda bakterierna och tar död på ALLA bakterier i tarmen som barnet fått när de börjat bygga upp sitt immunförsvar. Något jag också påpekade redan i januari 2005.
Agnes Wold, forskare vid avdelningen för klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet gick i en stor artikel ut i DN och påstod i januari 2006 att "tidig dagisstart skyddar mot allergi". Det är svårt att inte bli konspiratorisk när man sedan också läser en annan debattartikel i februari 2007 - ett år senare - av bland annat Agnes Wold där hon påstår att dagisbarn blir bättre i matematik - (jag försökte få in en replik där men det var inte DN intresserade av) - vilket inte heller stämmer.
Svenska barn har nämligen i samma takt som allt fler gått på dagis blivit allt sämre i matematik. Vilket OECD:s Pisa undersökningen visar tydligt. Där kan man se hur Sverige halkar allt längre ned på listan vid varje mätning. En lista som toppas av Finland. Det föräldrar borde få information om är istället att det är mammans utbildningsnivå som påverkar matematikkunskaperna och att barn får bättre betyg med mamma hemma.
Det är bara att konstatera att svenska föräldrar utsätts för en mängd felaktig information - allt i syfte att få dem att sätta barnen så tidigt på dagis som möjligt. Men de som får betala priset är barnen. Ibland får de här barnen ett ansikte.
I Dagbladet läser jag om lilla "Mirakel-Mira" som föddes med diafragmabråck och hur ingen visste om hon skulle överleva. Trots att den lilla flickan är infektionskänslig så får föräldrarna naturligtvis rådet från läkarna att hon ska börja på dagis "för att hon ska lära sig att umgås med kompisar och bygga upp ett immunförsvar".
Här har vi en liten flicka på två år som redan varit extremt mycket sjuk sin första tid i livet, som är infektionskänslig och som får mat genom en sond i magen - som genom ett grovt felaktigt råd ändå hamnar i förskolan - och mycket riktigt föräldrarna berättar hur hon drabbas av den ena lunginflammationen efter den andra.
Varför inte istället informera föräldrarna om att barn under tre år verkligen inte behöver dagis, det går alldeles utmärkt att vara hemma med barnet och vill man inte det så finns det dagmamma. Vi lever väl ändå i en demokrati - men tyvärr så känns det inte så ibland.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
tisdag, februari 02, 2010
Teori och praktik - Birgitta Ohlsson
Tänk på något konstigt sätt när ryktet började gå att Birgitta Ohlsson (fp) inte skulle få jobbet som ny EU-minister, "eftersom hon gått emot sitt parti så många gånger i flera viktiga frågor"
.....så skrev Expressen att hon inte skulle få jobbet, "eftersom hon var med barn och förmodligen skulle vara hemma i sex månader". Karin Olsson på Expressen visste minsann - att "en riktig kvinna lämnar bort sitt barn så tidigt som möjligt efter födseln för att gå tillbaka och jobba" - "vi lever väl inte på stenåldern" eller "pappor kan väl också ta hand om nyfödda"?
För säkerhets skull - för att verkligen banka in i folks huvuden - att det är sååå bra att lämna bort sitt barn för karriären, så berättade Karin om Rachida Frankrikes förra justieminister som lämnade bort sitt barn till någon (pappan var ute ur bilden) - redan efter fem dagar. Sedan glömde hon berätta att premiärministern tog jobbet ifrån Rachida lite senare, hennes offer till trots. Det hade varit kul att höra om Rachida tyckte att det var värt att offra sitt barn för den korta tiden som justiteminister.
Nu fick hur som helst Birgitta Ohlsson jobbet skriver Svd och DN.
så nu får millimeterfeministen Birgitta chansen att visa om teori och praktik verkligen hänger ihop. På sin blogg berättar hon hur hon har planerat allt i detalj:
Jag är gift med en modern man och inte en dinosaur. (...)
Jag och maken har oavsett hur framtiden ser ut planerat att dela på föräldraledigheten. Om inget oförutsett händer skulle jag vara hemma en första dryg månad som föräldraledig (då typ resten av alla andra i allmänhet har den så kallade industrisemestern) och således vara tillbaka i början av augusti. (...)
Jag har hittills mått alldeles strålande under graviditeten. Har inte mått illa en enda gång och under december den mest kritiska graviditetsmånaden gjorde jag tre jobbresor utanför Europa; Angola/Sydafrika med biståndsminister Gunilla Carlsson, Bahrein där jag höll i flera föredrag för arabvärldens och Gulfens samlade kvinnliga parlamentariker och i Israel där jag deltog i världens största årliga konferens om antisemitism.
Så ska en slipsten dras eller hur ;) - en riktig kvinna sjåpar sig inte à la 50-tal!
Men alla som haft barn vet att när en ny liten individ kommer till världen, då handlar det inte längre om JAG, jag, jag - men det är en annan historia. Birgitta Ohsson har just börjat lägga grunden för sitt barns liv. Tyvärr kan jag inte se att så mycket handlar om barnet, som att använda barnet som murbräcka för jämställdheten - men var och en är fri att göra som de vill på ett villkor...
...försök inte genom olika tvingande politiska beslut, få oss andra att göra likadant, tack!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
.....så skrev Expressen att hon inte skulle få jobbet, "eftersom hon var med barn och förmodligen skulle vara hemma i sex månader". Karin Olsson på Expressen visste minsann - att "en riktig kvinna lämnar bort sitt barn så tidigt som möjligt efter födseln för att gå tillbaka och jobba" - "vi lever väl inte på stenåldern" eller "pappor kan väl också ta hand om nyfödda"?
För säkerhets skull - för att verkligen banka in i folks huvuden - att det är sååå bra att lämna bort sitt barn för karriären, så berättade Karin om Rachida Frankrikes förra justieminister som lämnade bort sitt barn till någon (pappan var ute ur bilden) - redan efter fem dagar. Sedan glömde hon berätta att premiärministern tog jobbet ifrån Rachida lite senare, hennes offer till trots. Det hade varit kul att höra om Rachida tyckte att det var värt att offra sitt barn för den korta tiden som justiteminister.
Nu fick hur som helst Birgitta Ohlsson jobbet skriver Svd och DN.
så nu får millimeterfeministen Birgitta chansen att visa om teori och praktik verkligen hänger ihop. På sin blogg berättar hon hur hon har planerat allt i detalj:
Jag är gift med en modern man och inte en dinosaur. (...)
Jag och maken har oavsett hur framtiden ser ut planerat att dela på föräldraledigheten. Om inget oförutsett händer skulle jag vara hemma en första dryg månad som föräldraledig (då typ resten av alla andra i allmänhet har den så kallade industrisemestern) och således vara tillbaka i början av augusti. (...)
Jag har hittills mått alldeles strålande under graviditeten. Har inte mått illa en enda gång och under december den mest kritiska graviditetsmånaden gjorde jag tre jobbresor utanför Europa; Angola/Sydafrika med biståndsminister Gunilla Carlsson, Bahrein där jag höll i flera föredrag för arabvärldens och Gulfens samlade kvinnliga parlamentariker och i Israel där jag deltog i världens största årliga konferens om antisemitism.
Så ska en slipsten dras eller hur ;) - en riktig kvinna sjåpar sig inte à la 50-tal!
Men alla som haft barn vet att när en ny liten individ kommer till världen, då handlar det inte längre om JAG, jag, jag - men det är en annan historia. Birgitta Ohsson har just börjat lägga grunden för sitt barns liv. Tyvärr kan jag inte se att så mycket handlar om barnet, som att använda barnet som murbräcka för jämställdheten - men var och en är fri att göra som de vill på ett villkor...
...försök inte genom olika tvingande politiska beslut, få oss andra att göra likadant, tack!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
fredag, januari 29, 2010
Mer styrning ovanifrån
Vi människor är och förblir olika, det kan inte all genuspedagogik i världen ändra på. På 70-talet då gick pedagogerna på dagis i snickarbyxor och Elsa Beskows (borgerliga) böckar var totalförbjudna, tidens uniform för pojkar och flickor var brun- eller blårandiga mjukisbyxor och tröja, berättade en barnskötare som var med på den tiden. Indoktrineringen skulle börja tidigt och barnen skulle formas till likriktning för att passa in i ett kollektiv.
Som många förstår så maldes jag inte genom dagiskvarnen.
Jag kommer aldrig att övertygas om att män och kvinnor är exakt likadana eller skrika hurra när någon vill att jag ska leva mitt liv på ett sätt som de anser är jämställt. För mig är och kommer jämställdhet aldrig att vara millimeterrättvisa.
Det jag kräver och står upp för att kvinnor ska ha samma livschanser som män, men vi ska få gå vår egen väg, om vi vill. En del av oss kanske väljer att prioritera annorlunda än en del av männen men det betyder inte att varken vi eller de väljer fel.
Allt handlar till syvende och sidst om hur vi samarbetar och stöttar och hjälper varandra och många är mycket hellre beroende av sina respektive än den nyckfulla staten.
Nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor - det är ett yrke som kvinnor gärna väljer. Varför inte bara uppmuntra det och se till att öka deras möjligheter till att starta eget. Många kvinnor vill starta familjedaghem (bli dagmammor eller pedagogisk omsorg som det nu ska kallas). Ett utmärkt sätt att skaffa sig erfarenhet är att vara hemma med de egna barnen. Då lär sig föräldrar att ta hand om mer än ett barn i taget, de lär sig bygga upp sin vardag med rutiner och aktiviteter för barnen, hemmet barnanpassas för hemmatiden och voilà - en dag är de egna barnen så stora att kvinnorna kan starta eget..... om de vill.
Många kvinnor inom barnomsorgen tvingas idag lämna ifrån sig sina egna barn, för att gå ut och jobba och ta hand om andras. Varför inte göra det möjligt för dem att istället starta eget enligt den nya trenden med dagmammor som samarbetar?
Kvinnors företagande kan naturligtvis spänna inom en mängd områden men med dagens skattesystem och snåriga regelverk kring eget företagande, blir det näst intill omöjligt för många att gå vidare med sina idéer.
Vill man nu inte bli privat dagmamma, eller starta annan verksamhet, så kan väl hemmatiden istället få bli en merit i en cv, som det är i USA. Där ser arbetsgivaren hemmatiden som något positivt och den som vill kan komma och gå i arbetslivet, utan att någon höjer på ögonbrynen. Som hemmaförälder tillägnar man sig en mängd nya kunskaper som man kan ha nytta av sedan i sitt fortsatta yrkesliv;
Som hemmaförälder blir du bättre på;
• Kreativitet
• Flexibilitet
• Effektivitet
• Ha många bollar i luften
• Organisera och hantera logistik
• Hantera konflikter
• Sätta gränser för andra och dig själv
• Hantera stress och kaos
• Ha tålamod
• Acceptera nederlag
• Visa empati
• Hantera motivationstekniker
• Hantera personers motsatta behov
• Ge och ta feed back
Nej, vi gräsrötter behöver inte mer pekpinnar eller några politiker som suttit på sina kammare och funderat ut teoretiska konstruktioner för hur vi ska leva. Vi har levt länge nog efter de Myrdalska teorierna från 30-talet.
I nuläget finns det bara en fråga som spänner över alla partigränser och block - och det är att föräldrar vill ha mer tid med sina barn. Men det är inte politikerna som sitter inne med lösningen på hur det ska gå till - det är gräsrötterna. Förändringen måste komma från oss, så fler storvulna idéer från politiker som lever långt ifrån oss, betackar jag mig för.
Det är enkelt:
* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning
* Ta bort maxtaxan och inför inkomstrelaterad dagistaxa
* Se till att vi har många barnomsorgsalternativ - som i Frankrike - att välja mellan och se till att de subventioneras rättvist
* Uppmuntra gräsrötternas kreativitet och låt dem få starta eget, det ska vara samma fördelaktiga villkor i alla kommuner och t ex privata dagmammor ska inte stoppas i röda kommuner - eller annan verksamhet där kvinnor vill "knoppa av" och starta eget
* Sätt stopp för diskrimineringen av de föräldrar som ger sina barn tid. Man ska inte behöva hänga kvar i arbetslivet med en totalt obruten karriär, det ska gå att ta en paus även för att satsa på familjen och sedan vara välkommen tillbaka med nya erfarenheter.
* Fördela pensionen lika mellan föräldrarna
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Arbetslinjen garanterar inte en plats för kvinnor i arbetslivet
Blind feminism har skadat våra barn
Ett jämställdhetsförslag för hemmaföräldrar
Män och kvinnor är olika - låt oss vara det
Sluta sträva efter likhet mellan könen
Betala mammor för att vara hemma
Moderaterna vill kvotera föräldraförsäkringen
Gudrun Schyman är så hopplöst ute
Hela debatten handlar om hur kvinnor misslyckas på arbetsmarknaden
Den "nya kvinnan" är en hemmamamma
Fick sparken när hon inte kunde jobba "som en man"
Kristdemokrater vill att föräldrar delar på pensionen
Som många förstår så maldes jag inte genom dagiskvarnen.
Jag kommer aldrig att övertygas om att män och kvinnor är exakt likadana eller skrika hurra när någon vill att jag ska leva mitt liv på ett sätt som de anser är jämställt. För mig är och kommer jämställdhet aldrig att vara millimeterrättvisa.
Det jag kräver och står upp för att kvinnor ska ha samma livschanser som män, men vi ska få gå vår egen väg, om vi vill. En del av oss kanske väljer att prioritera annorlunda än en del av männen men det betyder inte att varken vi eller de väljer fel.
Allt handlar till syvende och sidst om hur vi samarbetar och stöttar och hjälper varandra och många är mycket hellre beroende av sina respektive än den nyckfulla staten.
Nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor - det är ett yrke som kvinnor gärna väljer. Varför inte bara uppmuntra det och se till att öka deras möjligheter till att starta eget. Många kvinnor vill starta familjedaghem (bli dagmammor eller pedagogisk omsorg som det nu ska kallas). Ett utmärkt sätt att skaffa sig erfarenhet är att vara hemma med de egna barnen. Då lär sig föräldrar att ta hand om mer än ett barn i taget, de lär sig bygga upp sin vardag med rutiner och aktiviteter för barnen, hemmet barnanpassas för hemmatiden och voilà - en dag är de egna barnen så stora att kvinnorna kan starta eget..... om de vill.
Många kvinnor inom barnomsorgen tvingas idag lämna ifrån sig sina egna barn, för att gå ut och jobba och ta hand om andras. Varför inte göra det möjligt för dem att istället starta eget enligt den nya trenden med dagmammor som samarbetar?
Kvinnors företagande kan naturligtvis spänna inom en mängd områden men med dagens skattesystem och snåriga regelverk kring eget företagande, blir det näst intill omöjligt för många att gå vidare med sina idéer.
Vill man nu inte bli privat dagmamma, eller starta annan verksamhet, så kan väl hemmatiden istället få bli en merit i en cv, som det är i USA. Där ser arbetsgivaren hemmatiden som något positivt och den som vill kan komma och gå i arbetslivet, utan att någon höjer på ögonbrynen. Som hemmaförälder tillägnar man sig en mängd nya kunskaper som man kan ha nytta av sedan i sitt fortsatta yrkesliv;
Som hemmaförälder blir du bättre på;
• Kreativitet
• Flexibilitet
• Effektivitet
• Ha många bollar i luften
• Organisera och hantera logistik
• Hantera konflikter
• Sätta gränser för andra och dig själv
• Hantera stress och kaos
• Ha tålamod
• Acceptera nederlag
• Visa empati
• Hantera motivationstekniker
• Hantera personers motsatta behov
• Ge och ta feed back
Nej, vi gräsrötter behöver inte mer pekpinnar eller några politiker som suttit på sina kammare och funderat ut teoretiska konstruktioner för hur vi ska leva. Vi har levt länge nog efter de Myrdalska teorierna från 30-talet.
I nuläget finns det bara en fråga som spänner över alla partigränser och block - och det är att föräldrar vill ha mer tid med sina barn. Men det är inte politikerna som sitter inne med lösningen på hur det ska gå till - det är gräsrötterna. Förändringen måste komma från oss, så fler storvulna idéer från politiker som lever långt ifrån oss, betackar jag mig för.
Det är enkelt:
* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning
* Ta bort maxtaxan och inför inkomstrelaterad dagistaxa
* Se till att vi har många barnomsorgsalternativ - som i Frankrike - att välja mellan och se till att de subventioneras rättvist
* Uppmuntra gräsrötternas kreativitet och låt dem få starta eget, det ska vara samma fördelaktiga villkor i alla kommuner och t ex privata dagmammor ska inte stoppas i röda kommuner - eller annan verksamhet där kvinnor vill "knoppa av" och starta eget
* Sätt stopp för diskrimineringen av de föräldrar som ger sina barn tid. Man ska inte behöva hänga kvar i arbetslivet med en totalt obruten karriär, det ska gå att ta en paus även för att satsa på familjen och sedan vara välkommen tillbaka med nya erfarenheter.
* Fördela pensionen lika mellan föräldrarna
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Arbetslinjen garanterar inte en plats för kvinnor i arbetslivet
Blind feminism har skadat våra barn
Ett jämställdhetsförslag för hemmaföräldrar
Män och kvinnor är olika - låt oss vara det
Sluta sträva efter likhet mellan könen
Betala mammor för att vara hemma
Moderaterna vill kvotera föräldraförsäkringen
Gudrun Schyman är så hopplöst ute
Hela debatten handlar om hur kvinnor misslyckas på arbetsmarknaden
Den "nya kvinnan" är en hemmamamma
Fick sparken när hon inte kunde jobba "som en man"
Kristdemokrater vill att föräldrar delar på pensionen
onsdag, januari 27, 2010
En "riktig" kvinna lämnar ifrån sig sitt barn
 |
| Skärmdump med bildet av Rachida Dati |
Rachida agerade precis som en man enligt Karin. Hon gratulerades och gick och jobbade och så var det inte mer med det. Förutom att de allra flesta reagerade negativt på Rachidas handlade, vilket Karin Olsson förfasar sig över.
Barnperspektivet finns naturligtvis inte med. Det gör sällan det för millimeterfeministerna. Här kommer en liten ny individ till världen som skriker efter ömhet och trygghet. Mamman har haft nio månader på sig för att ställa om sig inför sitt livs viktigaste uppdrag. Även om vi inte vill låtsas om det så finns biologin som via hormoner förbereder mamman för att ta hand om det lilla barnet. Men en "riktig" kvinna bryr sig naturligtvis inte om sådana petitesser som barnets behov eller att naturen förberett kvinnan för att ta hand om barnet under den första viktiga tiden i barnets liv.
En "riktig" kvinna lämnar bort barnet till någon annan, (vem som helst bara det inte är mamman själv), eller till pappan (för pappor får godkänt av feministerna) och går ut och jobbar. Var Rachidas barn hamnade står inte. Men eftersom hon vägrade uppge vem pappan var så verkar han inte finnas med i bilden. Inte någon journalist verkar bry sig om barnet eller var det hamnade direkt efter BB.
Frankrike har ett högt födelsetal, invandringen borträknat och framgångsreceptet heter, det som vi ännu bara varit och nosat på i Sverige - valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. I Frankrike får barnfamiljer stora skattelättnader. En tvåbarnsfamilj delar sina samlade inkomster på tre innan skattesatsen fastställs. Har de tre barn betalar de hälften av en barnlös familjs inkomstskatt. Och valfriheten är stor i utbudet av daghem, dagmamma, företagsdagis, föräldrakollektiv, föräldrapenning. Föräldrar kan också stanna hemma längre mot en mindre föräldrapeng.
I Sverige betalar familjen med en inkomst (hemmafamiljen) ofta mer i skatt än dagisfamiljen som har två inkomster på grund av särbeskattningen och då får också dagisfamiljen tillgång till mycket stora dagissubventioner. En grym orättvisa som är uppbyggd för att föräldrar med ekonomiska medel ska tvingas att välja standardlösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.
Den mer specifika anledningen till att Karin Olsson är upprörd är att folkpartisten och millimeterfeministen Birgitta Ohlsson (fp) - (kvinnan som vill använda barnen som murbräcka för jämställdhet) - nu är gravid..... och inte får det karriärjobb hon vill ha... eftersom hon "förväntas vara borta halva tiden".
Det kallas självmål.
Om Birgitta Ohlsson istället arbetat för att skapa en acceptans för att barn behöver sina föräldrar, så hade säkert mycket sett annorlunda ut. Många hävdar att arbetsgivaren är rädd för "att kvinnan är borta under halva föräldraledigheten". Jag tror att de är rädda för dagisperioden - småbarnsåren med alla dagissmittor och det ständiga vabbandet. Smittor som också drabbar arbetskamraterna.
Så många år har argumentet för karriär varit..... inga barn. Det har stoppat kreativiteten och möjligheten att hitta bra lösningar för hur man ska få en balans mellan familj och barn. Så här blir resultatet när man använder barnen som murbräcka för jämställdhet.
Tror man att lösningen heter att skruva till det hela ännu mer och börja tvinga kvinnor att lämna ifrån sig barnen redan på BB, så är det bara att beklaga. Tack och lov är det här inte ett synsätt som en majorietet av svenska folket står för. Men Karin Olsson inlägg visar tydligt vad nästa mål är för kultureliten och vänstern - barnen ska plockas bort från kvinnan redan på BB.
Madeleine Lidman
hemmforaldrar.se
Läs också:
Stilettklackar och platt mage... vad graviditet?
Dåligt exempel på hur arbetsgivare sätter press
Rachidas offer ingen garanti - fick sparken
torsdag, januari 21, 2010
När medmänskligheten överlåts till staten
Vi har en lång tradition i Sverige av att överlåta allt till farbror staten. De gamla lämnas på institutioner, barnen på dagis och inträffar det katastrofer i människors liv så förväntas lämplig institution ta hand om det hela. Vi betalar via skattsedeln för den här servicen och har därmed gjort vårt... eller...
Ibland känns det som att det finns en baksida av allt det här. Kanske har saker och ting skruvats till för hårt och människor har glömt bort att det finns vissa bitar vi inte kan överlåta åt någon annan. Bitar som hamnar i facket "medmänsklighet".
Det kan vara saker som ett litet barn som kommit bort - hur många stannar idag och tar hand om barnet... hur många springer bara förbi? Någon får ett epileptiskt anfall och faller omkull eller ramlar på grund av sjukdom... stannar någon?
Nu läser jag inne på SVT:s hemsida att många idag inte längre stannar vid trafikolyckor. På SOS har personal över hela landet märkt av en attitydförändring bland de som ringer för att slå larm om en trafikolycka. Numera är det få som kan tänka sig att stanna för att se efter vad som hänt eller vill hjälpa till om någon är skadad.
- Man vill inte bli inblandad, har ingen möjlighet att stanna, "har gjort sitt" säger man ofta, berättar Susanne Parbeck på SOS.
På vilken värdegrund vilar ett samhälle där en majoritet av människorna agerar så?
Inte någon alls förmodligen eller en synnerligen egofixerad variant där vi glömmer bort vad som varit människornas framgångsrecept under många år - vår förmåga att samarbeta, bry oss och ta hand om varandra.
Jag menar inte att vi ska ta bort alla våra trygghetssystem men jag ser gärna att vi börjar fundera över vilken värdegrund vi ska leva efter. Decennier av en politik som syftat till att krossa familjen - som ändå är den första basen där vi lär oss ta hand om varandra och bry oss - har den här effekten. Kombinerat med den ständiga kampen för att "befria" oss från alla våra sammanhållande traditioner som vi människor tidigare träffats kring och byggt relationer och nätverk kring - har inte gjort saken bättre.
Det talas från den ena sidan om arbetslinjen inför årets val och från den andra om vilka bidrag som ska återinföras. Men innan vi tar den diskussionen är det nog dags att fundera över vilken värdegrund Svea rike ska vila på. Hur ska vi skapa samhörighet och gemenskap så att vi bryr oss och tar hand om varandra?
Hur ska vi lära de nya generationerna medmänsklighet?
Frågor som i första läget kan verka ointressanta - lika ointressanta som att ge sina barn den tid, närhet och kärlek som de behöver men jag tror ändå att det är grundläggande för hur vårt land kommer att utvecklas i framtiden.
Allt börjar med den grund vi lägger..... barn gör inte som vi (eller pedagogerna) säger - de gör som vi gör.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Ibland känns det som att det finns en baksida av allt det här. Kanske har saker och ting skruvats till för hårt och människor har glömt bort att det finns vissa bitar vi inte kan överlåta åt någon annan. Bitar som hamnar i facket "medmänsklighet".
Det kan vara saker som ett litet barn som kommit bort - hur många stannar idag och tar hand om barnet... hur många springer bara förbi? Någon får ett epileptiskt anfall och faller omkull eller ramlar på grund av sjukdom... stannar någon?
Nu läser jag inne på SVT:s hemsida att många idag inte längre stannar vid trafikolyckor. På SOS har personal över hela landet märkt av en attitydförändring bland de som ringer för att slå larm om en trafikolycka. Numera är det få som kan tänka sig att stanna för att se efter vad som hänt eller vill hjälpa till om någon är skadad.
- Man vill inte bli inblandad, har ingen möjlighet att stanna, "har gjort sitt" säger man ofta, berättar Susanne Parbeck på SOS.
På vilken värdegrund vilar ett samhälle där en majoritet av människorna agerar så?
Inte någon alls förmodligen eller en synnerligen egofixerad variant där vi glömmer bort vad som varit människornas framgångsrecept under många år - vår förmåga att samarbeta, bry oss och ta hand om varandra.
Jag menar inte att vi ska ta bort alla våra trygghetssystem men jag ser gärna att vi börjar fundera över vilken värdegrund vi ska leva efter. Decennier av en politik som syftat till att krossa familjen - som ändå är den första basen där vi lär oss ta hand om varandra och bry oss - har den här effekten. Kombinerat med den ständiga kampen för att "befria" oss från alla våra sammanhållande traditioner som vi människor tidigare träffats kring och byggt relationer och nätverk kring - har inte gjort saken bättre.
Det talas från den ena sidan om arbetslinjen inför årets val och från den andra om vilka bidrag som ska återinföras. Men innan vi tar den diskussionen är det nog dags att fundera över vilken värdegrund Svea rike ska vila på. Hur ska vi skapa samhörighet och gemenskap så att vi bryr oss och tar hand om varandra?
Hur ska vi lära de nya generationerna medmänsklighet?
Frågor som i första läget kan verka ointressanta - lika ointressanta som att ge sina barn den tid, närhet och kärlek som de behöver men jag tror ändå att det är grundläggande för hur vårt land kommer att utvecklas i framtiden.
Allt börjar med den grund vi lägger..... barn gör inte som vi (eller pedagogerna) säger - de gör som vi gör.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
torsdag, januari 14, 2010
Enormt många dagisbarn tappas bort varje år
En liten sovande dagiskille glöms kvar i en buss som parkeras i ett garage. Personalen har noll koll och har ingen aaaning om var han är när mamman kommer för att hämta sin son.
Skolinspektionen kritiserar förskolan skriver DN idag och det är väl bra. Men inte någonstans i den här artikeln eller andra artiklar i gammelmedierna framgår det att det här inte är en ovanlig händelse.
Det här är något som händer ofta.
Bara i Uppsala län så tappar dagispersonalen bort 5-10 barn i månaden!
Hur ser det ut i övriga kommuner? Förmodligen likadant eftersom barngrupperna idag är så stora och personalen så få att det inte kan bli på annat sätt.
Då kommer nästa fråga..... varför i hela friden är inte gammelmediernas på hugget och berättar om hur det ser ut i hela riket. Varför går det inte att läsa om hur många barn som tappas bort varje månad? Varför blir det inte något ramaskri och krav på förbättringar?
Nej, för kultureliten har fullt upp med att kritisera vårdnadsbidraget och kämpa för att det ska tas bort, så att valfriheten för föräldrar minskar igen och ALLA måste sätta barnen på dagis......
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också: Förskolebarn saknar skydd
Skolinspektionen kritiserar förskolan skriver DN idag och det är väl bra. Men inte någonstans i den här artikeln eller andra artiklar i gammelmedierna framgår det att det här inte är en ovanlig händelse.
Det här är något som händer ofta.
Bara i Uppsala län så tappar dagispersonalen bort 5-10 barn i månaden!
Hur ser det ut i övriga kommuner? Förmodligen likadant eftersom barngrupperna idag är så stora och personalen så få att det inte kan bli på annat sätt.
Då kommer nästa fråga..... varför i hela friden är inte gammelmediernas på hugget och berättar om hur det ser ut i hela riket. Varför går det inte att läsa om hur många barn som tappas bort varje månad? Varför blir det inte något ramaskri och krav på förbättringar?
Nej, för kultureliten har fullt upp med att kritisera vårdnadsbidraget och kämpa för att det ska tas bort, så att valfriheten för föräldrar minskar igen och ALLA måste sätta barnen på dagis......
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också: Förskolebarn saknar skydd
fredag, januari 08, 2010
När kultureliten idiotförklarar gräsrötterna
Som jag nämnt tidigare så börjar kultureliten vässa klorna nu inför valet 2010. Kultureliten ja - ni vet de där människorna i media som tar sig rätten att berätta för oss gräsrötter hur vi ska leva våra liv. De som har alldeles klart för sig hur man delar upp världen i svart och vitt - i rätt och fel.
Först ut var Expressen. De laddade rejält och gick nyligen ut i ledare och kallade vårdnadsbidraget för "spis-avdraget". Men när debatten inte gick som de tänkt sig och de flesta kommentarerna var emot deras ledare (av 33 kommentarer var 31 emot och 2 för), så stängdes plötsligt möjligheten att kommentera av. Snabbt gick jag ut på face book och spred den informationen och efter ett tag så de fick de kalla fötter och öppnade upp igen. De gick till och med så långt att de tog bort texten "DISKUTERA" i ingressen till ledaren.
Mycket fegt och man kan ju undra varför de är så rädda för att låta gräsrötterna komma till tals? Kanske för att den där typen av ledare, när kommentarerna får publiceras, faktiskt visar hur otroligt långt kultureliten står från verklighetens folk.
Sydsvenskan vill inte vara sämre. Med Heidi Avellan i spetsen gick de idag ut för att berätta om "rätt och fel", för oss vanliga små människor - vi som inte själva förstår hur vi ska leva våra liv. Hon vill varna oss för: kommunisterna? terroristerna? mördarna?
Näe, hon vill varna oss för Kristdemokraterna. "Gå inte i Kd-fällan."
Heidi Avellan vill varna för ett parti som vill göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att ge sina barn mer tid???
Ett annat hot i Heidis värld är att hon vet att det är mycket farligt om barn till invandrare inte börjar i förskola när de är ett år, för "i invandrartäta områden på Järvafältet så finns det exempel på att även äldre syskon får stanna hemma när mamma tar hand om de minsta."
Om Heidi nu är så orolig för att de äldre barnen också ska stanna hemma, så har jag ett förslag. Ta och prata med de få föräldrar (finns det ens någon statistik på hur många barn det handlar om?) som har sina äldre barn hemma från förskolan. Är de missnöjda med något eftersom de hellre har de äldre barnen hemma? Kan det vara så att de hellre skulle se att det fanns en möjlighet för de äldre barnen att gå i deltidsförskola med verksamhet riktad specifikt till hemmabarn? Tänk vilket tillfälle att erbjuda en deltidsförskola som speciellt riktar in sig på att genom sång, lek och sagor leka fram det svenska språket?
Jag förstår att det är svårt men istället för att sitta långt från verklighetens folk och ha åsikter om vad som är bäst för dem och deras barn, så var så god och gå ut i verkligheten och prata med människor istället.
Hemmaföräldrarna kommer från alla samhällsklasser och kulturer. Men går man till ett medelklassområde och tittar hur många "medelklassare" som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert den gruppen överrepresenterad. Går man till ett område där en majoritet bor som är från arbetsklassen och tittar på hur många som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert de från arbetsklassen överrepresenterade. Eller om man går till ett invandrartätt område, då blir invandrarna överrepresenterade. Plockar man sedan ut ett område i syfte att representera alla hemmaföräldrar i landet och säger "men titta så många invandrare som tar ut vårdnadsbidraget, det var det vi visste - nu måste vi ta bort det" - så måste det klicka någonstans. Och så alla dessa vaga argument för att det är fel när just invandrare tar ut ett vårdnadsbidrag. "De kommer bort från arbetsmarknaden." Titta då på hur det såg ut innan vårdnadsbidraget - jobbade de? Det tror jag inte och det beror inte på barnen utan på en mängd andra faktorer som vi säkert kan komma till rätta med om vi pratar med de människor det berör, istället för ovanför deras huvuden.
Sedan gillar Heidi jämställdhet - ja när vi använder barnen som murbräcka för jämställdhet alltså. Hon citerar moderaten Per Schlingman och slänger sig med
- "Sverige skall vara ”världens mest jämställda land”, och det arbetet måste starta redan ”när ettåringarna börjar på förskolan”.
Eller så slutar vi använda barnen som murbräcka för jämställdhet och börjar ta tag i de orättvisor som faktiskt finns. Vi ser dem, vi är medvetna om dem och vi vet vad vi ska göra - varför blanda in våra barn i det hela? Det här är orättvisor som inte påverkas och inte blir det minsta bättre av att vi tvingar bort barnen från föräldrarna så tidigt det bara går.
Vi har världens högsta marginalskatter. När verklighetens folk betalat sin skatt, så står de där med mössan i hand och bugar och bockar och ber att få lite tillbaka för att överleva. Hårdast drabbas hemmafamiljerna, som många gånger får betala mer i skatt än familjen där två arbetar, på grund av särbeskattningen.
Fortsätter vi med det systemet, så ska vi ha kvar vårdnadsbidraget och höja det. Passar inte galoscherna så är det bara att göra följande;
* Ta bort maxtaxan och låt föräldrarna betala det mesta av kostnaden själva. Kostnaden får baseras på vad man tjänar.
* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning.
* Inför deltidsförskolor från 3-4 års ålder igen, för hemmabarn och dagmammebarn.
Då kan vi ta bort vårdnadsbidraget - annars inte.
Kultureliten tycker att det är fel när föräldrar vill ge sina barn tid. Det är fel att stanna hemma längre och knyta an till barnen och ge dem den kärlek och omsorg som de har rätt till.
Men det är en åsikt som kultureliten inte delar med en majoritet av svenska folket. För i vårt land vill föräldrar verkligen hitta en balans mellan familj och arbete och en majoritet vill ge sina barn mer än ett år i föräldrarnas vård! Istället för att idiotförklara svenska folket och i ledare efter ledare komma med en massa pekpinnar, är det dags att börja lyssna på gräsrötterna och våga släppa fram dem i media.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Fram för fler deltidsförskolor
"Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten"
Sår i själen hos "hemmahatarna"
Åsiktsförtryck gör människor arga
Censur på Expressen igen
Vårdnadsbidrag med stöd i alla läger
6 av 10 vill ha Kd:s vårdnadsbidrag
64 procent vill ha vårdnadsbidrag
Först ut var Expressen. De laddade rejält och gick nyligen ut i ledare och kallade vårdnadsbidraget för "spis-avdraget". Men när debatten inte gick som de tänkt sig och de flesta kommentarerna var emot deras ledare (av 33 kommentarer var 31 emot och 2 för), så stängdes plötsligt möjligheten att kommentera av. Snabbt gick jag ut på face book och spred den informationen och efter ett tag så de fick de kalla fötter och öppnade upp igen. De gick till och med så långt att de tog bort texten "DISKUTERA" i ingressen till ledaren.
Mycket fegt och man kan ju undra varför de är så rädda för att låta gräsrötterna komma till tals? Kanske för att den där typen av ledare, när kommentarerna får publiceras, faktiskt visar hur otroligt långt kultureliten står från verklighetens folk.
Sydsvenskan vill inte vara sämre. Med Heidi Avellan i spetsen gick de idag ut för att berätta om "rätt och fel", för oss vanliga små människor - vi som inte själva förstår hur vi ska leva våra liv. Hon vill varna oss för: kommunisterna? terroristerna? mördarna?
Näe, hon vill varna oss för Kristdemokraterna. "Gå inte i Kd-fällan."
Heidi Avellan vill varna för ett parti som vill göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att ge sina barn mer tid???
Ett annat hot i Heidis värld är att hon vet att det är mycket farligt om barn till invandrare inte börjar i förskola när de är ett år, för "i invandrartäta områden på Järvafältet så finns det exempel på att även äldre syskon får stanna hemma när mamma tar hand om de minsta."
Om Heidi nu är så orolig för att de äldre barnen också ska stanna hemma, så har jag ett förslag. Ta och prata med de få föräldrar (finns det ens någon statistik på hur många barn det handlar om?) som har sina äldre barn hemma från förskolan. Är de missnöjda med något eftersom de hellre har de äldre barnen hemma? Kan det vara så att de hellre skulle se att det fanns en möjlighet för de äldre barnen att gå i deltidsförskola med verksamhet riktad specifikt till hemmabarn? Tänk vilket tillfälle att erbjuda en deltidsförskola som speciellt riktar in sig på att genom sång, lek och sagor leka fram det svenska språket?
Jag förstår att det är svårt men istället för att sitta långt från verklighetens folk och ha åsikter om vad som är bäst för dem och deras barn, så var så god och gå ut i verkligheten och prata med människor istället.
Hemmaföräldrarna kommer från alla samhällsklasser och kulturer. Men går man till ett medelklassområde och tittar hur många "medelklassare" som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert den gruppen överrepresenterad. Går man till ett område där en majoritet bor som är från arbetsklassen och tittar på hur många som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert de från arbetsklassen överrepresenterade. Eller om man går till ett invandrartätt område, då blir invandrarna överrepresenterade. Plockar man sedan ut ett område i syfte att representera alla hemmaföräldrar i landet och säger "men titta så många invandrare som tar ut vårdnadsbidraget, det var det vi visste - nu måste vi ta bort det" - så måste det klicka någonstans. Och så alla dessa vaga argument för att det är fel när just invandrare tar ut ett vårdnadsbidrag. "De kommer bort från arbetsmarknaden." Titta då på hur det såg ut innan vårdnadsbidraget - jobbade de? Det tror jag inte och det beror inte på barnen utan på en mängd andra faktorer som vi säkert kan komma till rätta med om vi pratar med de människor det berör, istället för ovanför deras huvuden.
Sedan gillar Heidi jämställdhet - ja när vi använder barnen som murbräcka för jämställdhet alltså. Hon citerar moderaten Per Schlingman och slänger sig med
- "Sverige skall vara ”världens mest jämställda land”, och det arbetet måste starta redan ”när ettåringarna börjar på förskolan”.
Eller så slutar vi använda barnen som murbräcka för jämställdhet och börjar ta tag i de orättvisor som faktiskt finns. Vi ser dem, vi är medvetna om dem och vi vet vad vi ska göra - varför blanda in våra barn i det hela? Det här är orättvisor som inte påverkas och inte blir det minsta bättre av att vi tvingar bort barnen från föräldrarna så tidigt det bara går.
Vi har världens högsta marginalskatter. När verklighetens folk betalat sin skatt, så står de där med mössan i hand och bugar och bockar och ber att få lite tillbaka för att överleva. Hårdast drabbas hemmafamiljerna, som många gånger får betala mer i skatt än familjen där två arbetar, på grund av särbeskattningen.
Fortsätter vi med det systemet, så ska vi ha kvar vårdnadsbidraget och höja det. Passar inte galoscherna så är det bara att göra följande;
* Ta bort maxtaxan och låt föräldrarna betala det mesta av kostnaden själva. Kostnaden får baseras på vad man tjänar.
* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning.
* Inför deltidsförskolor från 3-4 års ålder igen, för hemmabarn och dagmammebarn.
Då kan vi ta bort vårdnadsbidraget - annars inte.
Kultureliten tycker att det är fel när föräldrar vill ge sina barn tid. Det är fel att stanna hemma längre och knyta an till barnen och ge dem den kärlek och omsorg som de har rätt till.
Men det är en åsikt som kultureliten inte delar med en majoritet av svenska folket. För i vårt land vill föräldrar verkligen hitta en balans mellan familj och arbete och en majoritet vill ge sina barn mer än ett år i föräldrarnas vård! Istället för att idiotförklara svenska folket och i ledare efter ledare komma med en massa pekpinnar, är det dags att börja lyssna på gräsrötterna och våga släppa fram dem i media.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Fram för fler deltidsförskolor
"Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten"
Sår i själen hos "hemmahatarna"
Åsiktsförtryck gör människor arga
Censur på Expressen igen
Vårdnadsbidrag med stöd i alla läger
6 av 10 vill ha Kd:s vårdnadsbidrag
64 procent vill ha vårdnadsbidrag
torsdag, december 31, 2009
Ett nytt år och hopp om samarbete
Vid ett tillfälle uttryckte Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros medieinstitut en åsikt i stil med att vi hemmaföräldrar inte får bita tillbaka alltför hårt när vi blir påhoppade. Jag kan hålla med till viss del, självklart så ska alla diskussioner hålla en bra nivå men frågan är väl också hur den inleds.
Ibland måste man sätta ner foten och bita ifrån och det är när det handlar om en massa fördomar och kränkande åsikter om det livsval vi hemmaföräldrar gjort. Jag hade själv inte ekonomiska möjligheter att vara hemmaförälder men än 5 år men sedan försökte jag verkligen hitta en balans mellan arbete och familj. När man ger sina barn tid, när man som familj pusslar och fixar, går ned i tid, downshiftar och hittar kreativa lösningar för att få tillvaron att gå runt - så gör man faktiskt något bra. Därför är det inte okej när vissa tar sig rätten att placera mig eller andra hemmaföräldrar i "dumfacket" bara för att vi valt annorlunda än vad de själva gjort.
Varför inte berätta varför de inte valde tid med barnen istället för att hugga med dumma tillmälen mot oss som valt annorlunda? Genomgående så har de som håller en låg nivå mycket kritik mot vårt val men berättar inte något om sitt eget eller hur deras tillvaro ser ut.
Patricia Olby Kimondo VD för Lärarförmedlarna som hyr ut och rekryterar personal till jobb i förskola och skola höll i ett inlägg på sin blogg inte en bra ton och kom med väldigt mycket fördomsfulla kommentarer om hemmaföräldrar. Detta med anledning av en debattartikel jag skrivit i Svenska Dagbladet. Det kunde jag naturligtvis inte bara låta passera, speciellt inte med tanke på att jag vid ett tidigare seminarium, som jag blivit inbjuden till också blev påhoppad. Där försökte jag och flera andra berätta varför det är viktigt med många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. När jag berättade om hur jag själv varit hemma med mina barn kom kommentaren från just Patricia "men dagisbarn blir mycket duktigare i skolan, det vet alla".
Indirekt så talade hon alltså om för mig att mina barn genom mitt och makens livsval fått sämre livschanser och det är inte okej att sprida den felaktiga myten. Sanningen är att samtidigt som allt fler barn börjat allt tidigare på dagis så har svenska barns skolresultat försämrats kraftigt. Något som visar sig varje gång OECD Pisa undersökningen publiceras, där Sverige hela tiden halkar ned på listan omsprungen av andra länder. 25 procent av barnen som lämnar nian har ofullständiga betyg och svenska barns matematikkunskaper blir allt sämre.
Nu börjar ett nytt år och det går att lära sig av de här konflikterna som dyker upp. Det jag skulle vilja se är;
- att media (som har en stor del av ansvaret för den här konflikten i och med att de ser till att upprätthålla en massa dagismyter), nu istället börjar rapportera objektivt. Berätta gärna att många dagisföräldrar är nöjda med sina förskolor men glöm då inte att berätta att "den bästa förskolan är en dagmamma". Föräldrar som valt familjedaghem är mycket mer nöjda med sin verksamhet än vad dagisföräldrarna är. Och anledningen heter - små barngrupper, hemlagad mat och att barnen får göra utflykter.
- Istället för att sprida myten att dagisbarn blir bättre i skolan, så berätta sanningen. Det som gärna framhävs är att dagisbarnen uppvisat en något bättre kognitiv förmåga men det som media "glömmer" att berätta är att det är ett försprång som är borta när barnen fyllt 12 år och dessutom visar det sig att om det är något dagens lärarstudenter har brister i så är det den kognitiva förmågan - trots att en majoritet borde ha gått på dagis - en motsägelse om något. Vid 12 års ålder ligger dagisbarn och hemmabarn på samma nivå - men många av dagisbarnen har fått betala ett pris. Media "glömmer" nämligen också att berätta om de tre stora studier där samtliga forskare är eniga om att förskola för barn under tre år, för vissa barn, kan leda till något ökade observerbara beteendeproblem, även på förskolor av högsta kvalitet.
De ökade beteendeproblemen består av;
* något sämre social utveckling
* sämre förmåga att hantera sina känslor
* ökad aggressivitet
* sämre förmåga att umgås med andra
* större ohörsamhet
* störande uppträdande
* anti-socialt beteende
* sämre samarbetsförmåga
* och mindre vilja att följa regler.
Tittar vi på hur det ser ut i dagens skolor där barn med beteendestörningar bara ökar, så inser man hur viktigt det är att den informationen når ut. Men det är en sanning som undanhålls föräldrarna. Och än har inte någon politiker vågat titta på om den ökande psykiska ohälsan hos Sveriges barn kan bero att de börjar på dagis alltför tidigt och går i alltför stora barngrupper med för få personal. Därför är det dags att göra det nu under 2010. http://www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/
Det är allvarligt att svenska föräldrar får så många myter och så få sanningar. Därför är det viktigt att 2010 blir året då vi föräldrar enas - oavsett vilken typ av barnomsorg vi har valt - och börjar arbeta tillsammans för att förbättra tillvaron för våra barn och oss själva.
Inför valet 2010 ser jag följande viktiga frågor där vi kan samarbeta;
- Vi ska kämpa för en familjepolitik som innebär många olika barnomsorgsalternativ; förskola, deltidsförskola, familjedaghem och hemmaalternativet (vårdnadsbidrag)
- Vi ska kämpa för att barngrupperna i förskolan minskas och personalen blir fler, vi ska kämpa för att deltidsförskolor införs i kommunal regi igen, vi ska stoppa utfasningen av dagmammorna där vissa kommuner på så sätt försöker inskränka föräldrarnas valmöjligheter och vi ska kämpa för att ALLA kommuner får ett vårdnadsbidrag och att det höjs och förlängs
- Vi ska kämpa för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag
- Vi ska tillsammans sprida budskapet att det är helt okej att välja olika barnomsorgsalternativ och sätta stopp för mobbingen av människor som väljer dagmamma eller hemmaalternativet. Det är inte okej i ett upplyst samhälle att diskriminera eller förfölja en grupp föräldrar bara för att de väljer att vänta med dagis eller helt väljer bort den lösningen till förmån för något annat.
Det finns verkligen hopp inför 2010, så många föräldrar börjar inse att standardslösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett år inte är ett måste, utan att det går att hitta andra lösningar. Det här föräldrarna förtjänar vår respekt och det bästa vi kan göra är att stötta dem och uppmuntra dem.
Tyvärr är det inte så lätt att bara säga "vill du stanna hemma längre, så gör det då". Till syvende och sidst så handlar allt ändå om politik. En begränsande politik som bara supportar standardlösningen och ett barnomsorgsalternativ med stora belopp - sänder signalen till arbetsgivare och till samhället i stort att det är den enda och korrekta lösningen. Vilket drabbar alla som väljer något annat hårt.
Därför kommer 2010 att bli ett ödesår.
Allt kommer att handla om vilket parti du som väljare lägger din röst på. Blir det alliansen som vinner så kommer valfriheten att fortsätta under förutsättning att Kristdemokraterna står sig starka. Kommer de rödgröna till makten så ryker valfriheten per omgående. (S) med Mona Sahlin i spetsen har stolt deklarerat att de tänker ta bort vårdnadsbidraget direkt. Sorgligt nog för det ligger många gånger helt stick i stäv med vad de socialdemokratiska väljarna önskar.
Det är den bistra sanningen men valet är också en möjlighet att vara med och påverka framtiden för våra barn och så länge vi kan påverka så finns det hopp!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Skolelever kan allt sämre svenska
Ibland måste man sätta ner foten och bita ifrån och det är när det handlar om en massa fördomar och kränkande åsikter om det livsval vi hemmaföräldrar gjort. Jag hade själv inte ekonomiska möjligheter att vara hemmaförälder men än 5 år men sedan försökte jag verkligen hitta en balans mellan arbete och familj. När man ger sina barn tid, när man som familj pusslar och fixar, går ned i tid, downshiftar och hittar kreativa lösningar för att få tillvaron att gå runt - så gör man faktiskt något bra. Därför är det inte okej när vissa tar sig rätten att placera mig eller andra hemmaföräldrar i "dumfacket" bara för att vi valt annorlunda än vad de själva gjort.
Varför inte berätta varför de inte valde tid med barnen istället för att hugga med dumma tillmälen mot oss som valt annorlunda? Genomgående så har de som håller en låg nivå mycket kritik mot vårt val men berättar inte något om sitt eget eller hur deras tillvaro ser ut.
Patricia Olby Kimondo VD för Lärarförmedlarna som hyr ut och rekryterar personal till jobb i förskola och skola höll i ett inlägg på sin blogg inte en bra ton och kom med väldigt mycket fördomsfulla kommentarer om hemmaföräldrar. Detta med anledning av en debattartikel jag skrivit i Svenska Dagbladet. Det kunde jag naturligtvis inte bara låta passera, speciellt inte med tanke på att jag vid ett tidigare seminarium, som jag blivit inbjuden till också blev påhoppad. Där försökte jag och flera andra berätta varför det är viktigt med många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. När jag berättade om hur jag själv varit hemma med mina barn kom kommentaren från just Patricia "men dagisbarn blir mycket duktigare i skolan, det vet alla".
Indirekt så talade hon alltså om för mig att mina barn genom mitt och makens livsval fått sämre livschanser och det är inte okej att sprida den felaktiga myten. Sanningen är att samtidigt som allt fler barn börjat allt tidigare på dagis så har svenska barns skolresultat försämrats kraftigt. Något som visar sig varje gång OECD Pisa undersökningen publiceras, där Sverige hela tiden halkar ned på listan omsprungen av andra länder. 25 procent av barnen som lämnar nian har ofullständiga betyg och svenska barns matematikkunskaper blir allt sämre.
Nu börjar ett nytt år och det går att lära sig av de här konflikterna som dyker upp. Det jag skulle vilja se är;
- att media (som har en stor del av ansvaret för den här konflikten i och med att de ser till att upprätthålla en massa dagismyter), nu istället börjar rapportera objektivt. Berätta gärna att många dagisföräldrar är nöjda med sina förskolor men glöm då inte att berätta att "den bästa förskolan är en dagmamma". Föräldrar som valt familjedaghem är mycket mer nöjda med sin verksamhet än vad dagisföräldrarna är. Och anledningen heter - små barngrupper, hemlagad mat och att barnen får göra utflykter.
- Istället för att sprida myten att dagisbarn blir bättre i skolan, så berätta sanningen. Det som gärna framhävs är att dagisbarnen uppvisat en något bättre kognitiv förmåga men det som media "glömmer" att berätta är att det är ett försprång som är borta när barnen fyllt 12 år och dessutom visar det sig att om det är något dagens lärarstudenter har brister i så är det den kognitiva förmågan - trots att en majoritet borde ha gått på dagis - en motsägelse om något. Vid 12 års ålder ligger dagisbarn och hemmabarn på samma nivå - men många av dagisbarnen har fått betala ett pris. Media "glömmer" nämligen också att berätta om de tre stora studier där samtliga forskare är eniga om att förskola för barn under tre år, för vissa barn, kan leda till något ökade observerbara beteendeproblem, även på förskolor av högsta kvalitet.
De ökade beteendeproblemen består av;
* något sämre social utveckling
* sämre förmåga att hantera sina känslor
* ökad aggressivitet
* sämre förmåga att umgås med andra
* större ohörsamhet
* störande uppträdande
* anti-socialt beteende
* sämre samarbetsförmåga
* och mindre vilja att följa regler.
Tittar vi på hur det ser ut i dagens skolor där barn med beteendestörningar bara ökar, så inser man hur viktigt det är att den informationen når ut. Men det är en sanning som undanhålls föräldrarna. Och än har inte någon politiker vågat titta på om den ökande psykiska ohälsan hos Sveriges barn kan bero att de börjar på dagis alltför tidigt och går i alltför stora barngrupper med för få personal. Därför är det dags att göra det nu under 2010. http://www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/
Det är allvarligt att svenska föräldrar får så många myter och så få sanningar. Därför är det viktigt att 2010 blir året då vi föräldrar enas - oavsett vilken typ av barnomsorg vi har valt - och börjar arbeta tillsammans för att förbättra tillvaron för våra barn och oss själva.
Inför valet 2010 ser jag följande viktiga frågor där vi kan samarbeta;
- Vi ska kämpa för en familjepolitik som innebär många olika barnomsorgsalternativ; förskola, deltidsförskola, familjedaghem och hemmaalternativet (vårdnadsbidrag)
- Vi ska kämpa för att barngrupperna i förskolan minskas och personalen blir fler, vi ska kämpa för att deltidsförskolor införs i kommunal regi igen, vi ska stoppa utfasningen av dagmammorna där vissa kommuner på så sätt försöker inskränka föräldrarnas valmöjligheter och vi ska kämpa för att ALLA kommuner får ett vårdnadsbidrag och att det höjs och förlängs
- Vi ska kämpa för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag
- Vi ska tillsammans sprida budskapet att det är helt okej att välja olika barnomsorgsalternativ och sätta stopp för mobbingen av människor som väljer dagmamma eller hemmaalternativet. Det är inte okej i ett upplyst samhälle att diskriminera eller förfölja en grupp föräldrar bara för att de väljer att vänta med dagis eller helt väljer bort den lösningen till förmån för något annat.
Det finns verkligen hopp inför 2010, så många föräldrar börjar inse att standardslösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett år inte är ett måste, utan att det går att hitta andra lösningar. Det här föräldrarna förtjänar vår respekt och det bästa vi kan göra är att stötta dem och uppmuntra dem.
Tyvärr är det inte så lätt att bara säga "vill du stanna hemma längre, så gör det då". Till syvende och sidst så handlar allt ändå om politik. En begränsande politik som bara supportar standardlösningen och ett barnomsorgsalternativ med stora belopp - sänder signalen till arbetsgivare och till samhället i stort att det är den enda och korrekta lösningen. Vilket drabbar alla som väljer något annat hårt.
Därför kommer 2010 att bli ett ödesår.
Allt kommer att handla om vilket parti du som väljare lägger din röst på. Blir det alliansen som vinner så kommer valfriheten att fortsätta under förutsättning att Kristdemokraterna står sig starka. Kommer de rödgröna till makten så ryker valfriheten per omgående. (S) med Mona Sahlin i spetsen har stolt deklarerat att de tänker ta bort vårdnadsbidraget direkt. Sorgligt nog för det ligger många gånger helt stick i stäv med vad de socialdemokratiska väljarna önskar.
Det är den bistra sanningen men valet är också en möjlighet att vara med och påverka framtiden för våra barn och så länge vi kan påverka så finns det hopp!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Skolelever kan allt sämre svenska
söndag, december 20, 2009
När ingenting är heligt
Som alltid här i livet så måste stanna upp då och då och reflektera. Eftersom jag valde att inte gå tillbaka och jobba efter ett års föräldraledighet i ett land där ständig närvaro på en arbetsplats är ett måste, snarare än prestation (om man överhuvudtaget vill ha en karriär att tala om) - så får man återkommande fundera över om det var rätt val.
Och trots den ekonomiska otrygghet ett sådant beslut innebär, så går det inte annat än att om och om igen konstatera att det var rätt val. Småbarnsåren gick precis så där fort som alla sa, livet efter 30 har snurrat på precis lika fort och med åren så kom också insikten om hur kort livet verkligen är och att vi bara har ett liv.
Vi väljer så olika. I bekantskapskretsen såg jag vännen som valde att göra precis så som samhället kräver. Barnen på dagis från ett år och heltidsarbete. Vi har sprungit på varandra under årens lopp och sakta men säkert har jag sett hennes glada uppenbarelse med det smittande skrattet förvandlas till en allt mer tyst och sammanbiten kvinna med allt djupare fåror i ansiktet. Från att ha sprudlat av livsenergi så förmedlade hon istället bara sorg och stress. Ständigt på språng och på väg någonstans. Ibland ett kort ord om hennes spännande arbete och allt som hände där. Inombords så sörjde jag lite över att se henne så förändrad men tröstade mig med att hon ändå verkade ha ett roligt arbete och säkerligen hade en trygghet i att ha en bra inkomst.
Men ingenting är heligt även den som gjort "rätt" kan offras lätt. För ett tag sedan fick jag veta att hon fått sparken från jobbet. All tid hon lagt ned, allt hon försakat var inte längre värt något. I lågkonjunkturens spår så rök hennes tjänst och chocken och bitterheten var naturligtvis stor.
Varför känns det som vi kvinnor blir lurade? Vad är egentligen meningen med att lura oss? Är det med flit, finns det en tanke bakom eller är det tillfälligheter?´
Hur vi än gör så blir det i slutändan fel och då får vi minsann skylla oss själva. Hemmaföräldrarna "straffar ut sig" från arbetslivet genom att inte offra barnen på karriärens altare - ett altare som heter ständig närvaro i arbetslivet. De som satsar på att så fort som möjligt gå ut och jobba heltid får visserligen höra att de gör rätt för sig och är jämställda men kommer snart att märka att det inte finns någon tolerans för att hitta en balans mellan arbete och familj. Trots att de väljer heltid direkt så finns det inte några garantier för att de en dag inte är ute i kylan.
Vi är så lurade därför att vi tvingas att offra något - bara för att vi lever i ett samhälle som kräver att vi ska använda barnen som murbräcka för jämställdhet.
Varför måste vi offra något? Varför kan vi inte bara stanna upp här och nu och tänka till lite? Höja blicken från vänsterns unka debatt om jämställdhet där barnen är ett problem som måste undanröjas?
Vi måste inte alls offra något men då måste vi ändra attityden till föräldraskap och öka förståelsen för vikten av att ge barnen den vård och omsorg de behöver för att växa upp till välfungerande vuxna. Jag har sagt det förut och jag säger det igen...... se hemmatiden som en merit i en cv, den som är hemma lär sig en mängd nya färdigheter som man har nytta av i arbetslivet. Börja värdera vad en person presterat och skaffat sig för färdigheter istället för att bara titta på om de har en "obruten" karrär bakom sig. Se till att vi får ett flexiblare arbetsliv. Det måste vara okej att byta jobb och testa olika saker, vara ledig från karriären några år - inte bara som nu om du reser jorden runt utan även om du är hemma med barn.
Det är först när vi vågar se orättvisorna som vi kan göra något åt dem.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Och trots den ekonomiska otrygghet ett sådant beslut innebär, så går det inte annat än att om och om igen konstatera att det var rätt val. Småbarnsåren gick precis så där fort som alla sa, livet efter 30 har snurrat på precis lika fort och med åren så kom också insikten om hur kort livet verkligen är och att vi bara har ett liv.
Vi väljer så olika. I bekantskapskretsen såg jag vännen som valde att göra precis så som samhället kräver. Barnen på dagis från ett år och heltidsarbete. Vi har sprungit på varandra under årens lopp och sakta men säkert har jag sett hennes glada uppenbarelse med det smittande skrattet förvandlas till en allt mer tyst och sammanbiten kvinna med allt djupare fåror i ansiktet. Från att ha sprudlat av livsenergi så förmedlade hon istället bara sorg och stress. Ständigt på språng och på väg någonstans. Ibland ett kort ord om hennes spännande arbete och allt som hände där. Inombords så sörjde jag lite över att se henne så förändrad men tröstade mig med att hon ändå verkade ha ett roligt arbete och säkerligen hade en trygghet i att ha en bra inkomst.
Men ingenting är heligt även den som gjort "rätt" kan offras lätt. För ett tag sedan fick jag veta att hon fått sparken från jobbet. All tid hon lagt ned, allt hon försakat var inte längre värt något. I lågkonjunkturens spår så rök hennes tjänst och chocken och bitterheten var naturligtvis stor.
Varför känns det som vi kvinnor blir lurade? Vad är egentligen meningen med att lura oss? Är det med flit, finns det en tanke bakom eller är det tillfälligheter?´
Hur vi än gör så blir det i slutändan fel och då får vi minsann skylla oss själva. Hemmaföräldrarna "straffar ut sig" från arbetslivet genom att inte offra barnen på karriärens altare - ett altare som heter ständig närvaro i arbetslivet. De som satsar på att så fort som möjligt gå ut och jobba heltid får visserligen höra att de gör rätt för sig och är jämställda men kommer snart att märka att det inte finns någon tolerans för att hitta en balans mellan arbete och familj. Trots att de väljer heltid direkt så finns det inte några garantier för att de en dag inte är ute i kylan.
Vi är så lurade därför att vi tvingas att offra något - bara för att vi lever i ett samhälle som kräver att vi ska använda barnen som murbräcka för jämställdhet.
Varför måste vi offra något? Varför kan vi inte bara stanna upp här och nu och tänka till lite? Höja blicken från vänsterns unka debatt om jämställdhet där barnen är ett problem som måste undanröjas?
Vi måste inte alls offra något men då måste vi ändra attityden till föräldraskap och öka förståelsen för vikten av att ge barnen den vård och omsorg de behöver för att växa upp till välfungerande vuxna. Jag har sagt det förut och jag säger det igen...... se hemmatiden som en merit i en cv, den som är hemma lär sig en mängd nya färdigheter som man har nytta av i arbetslivet. Börja värdera vad en person presterat och skaffat sig för färdigheter istället för att bara titta på om de har en "obruten" karrär bakom sig. Se till att vi får ett flexiblare arbetsliv. Det måste vara okej att byta jobb och testa olika saker, vara ledig från karriären några år - inte bara som nu om du reser jorden runt utan även om du är hemma med barn.
Det är först när vi vågar se orättvisorna som vi kan göra något åt dem.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)