Mer tid med barnen - gör att du utvecklas som förälder

Foto: Allie Mullin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vi människor är biologiska varelser som hela tiden är under utveckling. Allt vi gör förändrar våra hjärnor och faktiskt även vårt DNA. Naturen har ordnat det så snillrikt - att vi hela tiden förändras utifrån den omsorg vi får och den miljö vi lever i. Men att vi är biologiska varelser glöms ofta bort.

Nu går en serie på Kunskapskanalen som avhandlar våra hjärnor , men som också berör det vetenskapligt som många av oss redan känt med vår magkänsla: allt vi gör med våra barn förändrar deras hjärnor men faktiskt också våra egna. Allt vi gör påverkar inte bara våra barn här och nu, utan det påverkar också kommande generationer.

Ju mer du är med dina barn - desto lättare blir det att vara förälder

I Kunskapskanalen så berättar de det jag redan berört tidigare. De berättar ur ett neurobiologiskt och anknytningsmässigt perspektiv varför tid för barn är bra. Det påverkar barnet positivt att få den närhet, kärlek, anknytning, goda omsorg och sociala sampsel som det behöver för att utvecklas optimalt, men det påverkar även föräldrarna. Ju mer en förälder är med sitt barn - desto lättare blir föräldraskapet. Helt enkelt för att omsorgen om barnet förändrar våra hjärnor. Det gör att vi utvecklar vår empati, vår förståelse för andra människor - ja det utvecklar vår hjärna och amygdala på ett väldigt positivt sätt. Vi utvecklar vår lyhördhet, lär oss förstå barnets signaler och blir tryggare i vår föräldraroll och det blir lättare att vägleda barnet ut i världen på ett bra sätt.

Samtidigt som vi ger det barnet det som det behöver, så att det får sin inre arbetsmodell av hur livet fungerar, så förändrar vi också barnets DNA i en positiv riktning vilket får en påverkan på kommande generationer.

Det här är inte helt ny kunskap, utan den kom redan för femton år sedan, men av någon anledning så får det här inte spridning i Sverige. Kunskapen om att vi också är biologiska varelser har hamnat i skymundan i det här landet. För den som vill lära sig mer så rekommenderar jag Kunskapskanalens serie, men även boken "Kärlekens roll" av Sue Gerhardt.

I korthet kan man säga att det handlar om följande:

"Studier av djur att även mammornas sätt att ta hand om sina ungar under den första tiden efter födelsen har djupgående effekter på nästan alla fysiologiska funktioner och stor betydelse för ungarnas möjligheter att hålla sig friska. En grupp forskare vid McGill University i Montreal har i försök visat att stressade djur lägger mindre tid på att slicka, klappa och putsa sina ungar. Ju mindre omvårdnad under tiden närmast födelsen, desto sjukligare blir ungarna. För möss- och råttungar visar försöken att de första veckorna är mest kritiska, för ekorrapor de första månaderna. Det antyder att känsligheten är stor till dess ungarna påbörjat sin frigörelse från mamman.

Om resultaten kan överföras på människan torde det för människobarn innebära att känsligheten i detta avseende är mycket stor åtminstone under de första 3–4 åren. Det mest uppseendeväckande med resultaten från den kanadensiska studien är att honornas sätt att ta hand om sin avkomma under den första tiden också avsätter spår i ungarnas arvsmassa. Kopieringen av arvsmassan i cellerna påverkas av hur mammorna tar hand om sina ungar. Det betyder att goda anlag fortplantas i större utsträckning om ungarna får en god omvårdnad och att sämre anlag får större utrymme vid vanvård. Dessa förändringar kunde forskarna också se hos barnbarnen, alltså i tredje generationen. Att generna inte bara formas av det biologiska arvet utan också påverkas av miljön bekräftas av en nyligen utförd studie på enäggstvillingar som visar sig successivt utveckla skillnader i genetisk aktivitet trots att de fötts med identisk arvsmassa.

Tatjana Sivik, docent i psykosomatisk medicin, menar i Forskning och Framsteg (7/00) att resultaten från den nyss nämna kanadensiska studien och annan molekylärbiologisk och experimentell neurovetenskaplig forskning stödjer den psykoanalytiska teorin att relationen mellan mor och barn är avgörande för människans fortsatta utveckling. Hennes slutsats blir att om mamman under graviditeten, amningsperioden och småbarnsstadiet kan känna tillit, lugn, kärlek och välbehag så ger det hennes barn goda förutsättningar att också bli lugna, harmoniska, sociala och kärleksfulla individer. Denna slutsats stämmer med resultaten  av en studie som, enligt Barnrapporten, visar att föräldrar som själva har trygga anknytningsmönster har 3–4 gånger större sannolikhet än andra föräldrar att få ett barn som också utvecklar ett tryggt anknytningsmönster."

Det här visar återigen att vi behöver en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund och inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Äldre som tar hand om sina barnbarn lever längre

Sluta tjata om skuldbeläggning när vi pratar om barn

Foto: Stuart Richards (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

SKULDBELÄGGA … tycks vara vår tids blöta mantel som läggs över och tystar alla diskussioner kring vad vi får diskutera som rör barn och föräldraskap. Intressant … vad man än säger … så kan man nästan höra en knappnål falla … tystnaden blir isande, rädda ögon flackar åt alla håll … för så fååår man inte säga. Nähä nä … tror dessvärre inte att det biter på mig. Jag bestämmer själv vad jag vill säga … och tycker jag att det är en rimlig fråga att lyfta - så kommer jag att göra det Smiley wink (Och ja … jag tycker att det är läskigt, obehagligt … och känner mig ofta allt annat än modig. Men jag gör det ändå … för jag känner att jag måste … och tror på … att det då kan bli bättre).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Inlägg från mamma om kärlek, magkänsla och stödet i HFN

Foto: Elvis Kennedy (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personen på bilden har inget samband med inlägget

Det har kommit så många glädjetårar de senaste dagarna. Häromdagen när jag kom hem till mitt lilla hjärta och kramade henne och lyfte henne som ett flygplan så hon tjöt av skratt där i hallen där hon sprungit till för att hälsa på mig, kände jag så starkt att vi plötsligt kommit varann ännu närmare. Att vi vunnit en framtid tillsammans. Hon förstår inte såklart, och vill genast bli nedsatt för att sen ta i mitt finger så hon kan leda mig till den lek hon och pappa höll på med nyss. Men jag hade precis kommit hem från mötet med mina chefer, som ger mig tjänstledigt till den 1 februari 2017. Hon är 3 år och 3 månader då. ”Så får vi titta på situationen och verksamheten då igen.” Att det kan vara så omtumlande!

Jag är så fantastiskt tacksam för de människor jag har omkring mig som ger mig möjligheten att vara trygg och kunna spendera livet tillsammans med min dotter. Inte minst min man. När jag tittar på min lilla flicka nu igen som springer runt där och busar så är det som att jag kan ta in och omfamna ännu mer av henne och allt runtomkring. Som att verkligheten expanderar. Jag saknar ord... Den lyckan!

Om jag tittar åt andra hållet, ser jag ett ekorrhjul som snurrar. Det gnisslar, SGI - Kvinnofälla - Pension, dagisfrågor, jämställdhetsfrågor, och massa annat gnissel om att mitt val är fel och bör ifrågasättas. Jag är medveten om allt det. Det hjulet blir plötsligt litet när jag står ute i den här fantastiska nyvunna känslan av att ha lyssnat in, och följt mitt hjärta och utkomsten av det. Det går liksom inte att hålla på med det hjulets byråkratier och käppar när jag funnit det jag har. Mitt liv som jag vill ha det. 

Jag tittar tillbaka åt min älskade dotter, och där, finns min familj. Mitt liv. Jag väljer dem. Vi väljer oss!! Jag tar ett djupt andetag, känner livet och tacksamheten, och sätter mig bredvid dem där på golvet. Nu ska vi olja in ett hjul så det inte låter så om det när det snurrar! ;) Jag vill dela den här känslan med er, ni här stöttar mig och hjälper mig att hitta vad som känns rätt inom mig så jag kan stå upp för det.
Tack för att ni finns!

Katarina

(Publicerat med tillåtelse från den mamma som gjorde inlägget)

Alla valfrihetsmotståndare - kom in i matchen och börja bete er seriöst

Foto: Andi_Jetaime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Ibland blir jag så förundrar över hur vuxna människor beter sig. Vad är det som är så dramatiskt med att det finns föräldrar som väljer något annat än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Och vad är det som så dramatiskt med att man arbetar opinionsbildande för att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet.

Om … man inte gillar ett budskap … som till exempel att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ där alla är rättvist subventionerade. Eller att man ser rött för att föräldrar (faktiskt hela 80 procent) inte vill tvångskvotera mer av föräldradagarna … varför då inte bara ta en diskussion med seriösa argument och förklara varför man inte vill ha omsorg i hemmet som ett subventionerat alternativ, eller varför man inte vill att föräldrar ska kunna pussla och trixa och skriva över dagar på varandra.

Återigen … så får jag känna på hur vissa personer agerar i stället, som nu senast när en trebarnsmamma med ett eget företag på nätet, ansökte och fick medlemskap i Hemmaföräldrars nätverks facebookgrupp … direkt började bråka och skippade att följa filosofin om att hoppa över trådar där man inte delar en åsikt … (eller skriva med fingertoppskänsla). Trebarnsmamman ifråga var inne endast någon dag… går ur … och direkt efter att hon gått ur så dyker det upp ett blogginlägg på bloggerskan Madeleine Ilmruds blogg (Mamma från familjen Annorlunda) - där hon börjar recensera den slutna facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk och skriver ner gruppen på ett lågt och fult sätt - trots att Madeleine Ilmrud inte har någon som helst koppling till HFN:s facebookgrupp, varit medlem eller själv ens varit omnämnd i gruppen. Och som av en händelse råkar dessa två personer vara kompisar på facebook … (om de är det i verkliga livet har jag ingen aning om). Och här finns det lite för många sammanträffanden för att undra om det inte är så här det har gått till. Och om det är så …

… Varför inte bara ta och skriva själv … först till mig som admin för facebookgruppen att man är missnöjd med att människor i en sluten grupp uttrycker sina privata känslor inför ett vanligt fenomen (gråtande förskolebarn) … och trivs man ändå inte så är det ju bara att lämna gruppen … och välja en annan … utan att skärmdumpa material ur en sluten grupp … och sedan be sin "kompis" att skriva ner en hel facebookgrupp.

Och känner man ett starkt behov av att markera att man inte accepterar att människor har andra åsikter än man själv så kan man ju i sitt eget namn skriva ett eget blogginlägg:

 "Jag kände mig inte hemma i facebookgruppen, de berättade om sina känslor och att de tyckte det var jobbigt att små barn gråter och gråter vid inskolningen i förskolan". För det var faktiskt det tråden handlade om - mer dramatiskt än så var det inte. Det handlade inte om att kritisera föräldrar som väljer standardlösningen eller att man inte förstod att inte alla har möjlighet att vara hemma längre, eller ens vill vara hemma längre - utan om att det är sorgligt när små barn gråter.

Ja, det ÄR sorgligt när små barn gråter. Men läser man på lite om anknytningsteori i förskolan så kan man lära sig mer om HUR en bra inskolning ska gå till. Att veta är att kunna välja att göra annorlunda. Att lyfta en känslig fråga … vända och vrida på den … komma med nya tankar … är att var vuxen. Svårare är det inte. Men tyvärr finns det de som väljer att lägga sig på en helt annan nivå - och det är faktiskt inte okej.

Tyvärr händer det här frekvent hela tiden, som opinionsbildare får jag finna mig att man skjuter på mig som budbärare eller som nu senast HFN:s facebookgrupp. En vanlig härskarteknik är att försöka misskreditera mig som person … en annan att misskreditera hela HFN. Ni som ägnar er åt det här sättet att kommunicera … jag har ett litet tips till er … väx upp, ta dialogen och tänk på att ni dessutom är förebilder för era barn … barn gör inte som vi säger - det gör som vi gör. Vad lär ni vidare till kommande generationer när ni agerar som ni gör?

Dessutom … ni kommer att nå mycket längre och även vinna respekt om ni håller er till sakfrågan - och jag är också övertygad om att vi kommer att bygga ett mycket bättre, tryggare och trivsammare samhälle, om ni axlar er del och börjar ha en dialog … på ett bra och ärligt sätt, även med människor som inte tycker som ni.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Fula påhopp på Hemmaföräldrars nätverk

Mamma från familjen Annorlunda bloggar om HFN:s slutna facebookgrupp

Att ta fighten, gå mot strömmen - och slippa ångra sig på dödsbädden

Dagens tanke:

Visst är det tufft att gå mot strömmen, att följa sin magkänsla … att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete - att i och med det valet tvingas möta andra människors rädslor ... för att de själva kanske gjort fel val.

Att tvingas se hur andra läser in att man underförstått kritiserar deras val när man säger att man valt att stanna hemma längre, att misstänkliggöras när man säger det självklara … att det är sorgligt med små barn som gråter och inte får tröst när de inskolas.

Att vara den som ställer sig på de små barnens sida … och faktiskt vågar vara vuxen och säga … ”jag ser en massa problem med dagens familjepolitik” ... och sedan vara den som lyfter en fråga ... och väljer att försöka hitta lösningar ... när många andra stoppar huvudet i sanden.

Ja, det är tufft - men alternativet är sämre … att inte göra någonting ... att välja att i det enda liv man har och får ... bara flyta med ... för att sedan på dödsbädden se att man faktiskt hade ett val ... ett obekvämt val ... men ändå ett val ... att göra annorlunda.

Bättre då att ta fighten här och nu för det självklara: Alla barn är olika … och därför är det faktiskt helt okej att vi väljer olika. Även om normen säger att standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet i förskola från ett års ålder - är så det ska vara - så passar det inte alla - och då är man i sin fulla rätt att välja en annan lösning. Det är inte det minsta anmärkningsvärt eller dramatiskt, utan faktiskt bara helt självklart.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Fula påhopp på Hemmaföräldrars nätverk

Foto: Silangel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hemmaföräldrars nätverk växer … och hemmaföräldrarna syns … och hörs allt mer. Det är positivt men har tyvärr också gjort att det hänt att en och annan sökt sig till HFN:s facebookgrupp för att bråka. Sedan går de ut och skriver inlägg om vilken trist grupp det är och alla tycker si och alla tycker så.

Nej, det gör de inte :) Det finns inte EN åsikt i gruppen. Med över 1 700 medlemmar finns de lika många åsikter som medlemmar. Därför är det så viktigt att de som väljer att gå med i Hemmaföräldrars nätverks facebookgrupp börjar med att läsa under "Om" den här gruppen. Där står det vilken filosofi som genomsyrar gruppen och det handlar i korhet om att man hoppar över de inlägg man inte känner sig bekväm med. Helt enkelt därför att de kan vara väldigt viktiga för någon annan.

Ibland kommer det upp trådar med att föräldrar som själva inskolar sina barn i förskolan tycker att det är jobbigt att vara med och se hur många små ettåringar som gråter … dag ut och dag in. Det är något som gör att det bränner till i hjärtat. Och naturligtvis måste de få skriva av sig den känslan och tillsammans med andra klura på varför det ser ut så här och vad som kan bli bättre.

En mycket viktig diskussion som handlar väldigt mycket om anknytning och där finns det mängder med forskning att luta sig mot och mängder med goda råd som föräldrar kan ta del av. Livet går sina egna vägar och även den som drömt om att vara hemma längre kan en dag finna sig i en situation där förskola är det enda alternativet … och då upplever många att det är toppen att vara i en grupp där man uppmuntras att lita till sin magkänsla kring inskolningen och där man får stöd och råg i ryggen att följa den - och agera på ett sätt vid inskolningen som fungerar bra för det egna barnet.

Men ibland måste man också få pysa över och få sätta känslor på att man blir ledsen över mycket av det man ser som förälder. Alla har inte någon nästgårds att prata med och HFN blir då det stödet. Jag hoppas att det klargör lite av vad som gäller för HFN:s facebookgrupp.

Tyvärr är det tydligen så att bloggaren Madeleine Ilmrud använder sin blogg till att dissa Hemmaföräldrars nätverk efter att hon fått höra "att så här och så här skrivs det minsann bland medlemmarna". Hon har även delat ett skärmdumpat inlägg i sin blogg från en annan facebookgrupp "Mammisar". Själv tycker hon att hon gör rätt för hon "gömmer sig inte i en sluten grupp". Däremot gömmer hon sig bakom en ANONYM person som påstår en massa saker …

Till att börja med har Madeleine Ilmrud inte varit med i Hemmaföräldrars nätverk - hon har alltså ingen aning om hur många olika inlägg som skrivs och vad som skrivs. Hur ett inlägg kan börja … och hur diskussionen sedan kan utmynna. Ja, HFN är sluten … därför att många föräldrar väljer att berätta väldigt öppet om sina liv, sina känslor och sina tankar. Det ska vara en fredad zon där föräldrar som saknar arbetskamrater i närheten kan dryfta olika frågor. Den bild Madeleine Ilmrud återger är felaktig och det hon skriver stämmer inte. I sin iver att sätta dit det hon beskriver som "nättroll" har hon samtidigt själv blivit delaktig och agerar som ett. Tråkigt - mycket tråkigt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Mamma från familjen Annorlunda bloggar om information från sluten facebookgrupp

Därför pyser hemmaföräldrarna över ibland

Alla valfrihetsmotståndare - kom in i matchen och börja bete er seriöst

P.S

För att ta reda på varför Madeleine Ilmrud stämplar en hel facebookgrupp som mobbande nättroll efter ett anonymt påstående … så skickade jag ett privat meddelande till henne på facebook … som hon läst … men inte svarat på:

Hej Madeleine,

Efter en anonym källa så sprider du tydligen påståenden om att Hemmaföräldrars nätverk är en sluten grupp för nättroll som mobbar andra. Hemmaföräldrars nätverk har över 1 700 medlemmar samt lokala grupper i hela landet. Gruppen riktar sig till alla de föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det finns föräldrar som valt bort förskola helt, de som har det lite grann och de som börjat jobba igen och har förskola på heltid, men som ändå väljer att vara kvar i gruppen eftersom de trivs så bra.

Efter ett anonymt tips så väljer du alltså att stämpla alla dessa föräldrar i ett blogginlägg, trots att du inte varit med i gruppen, eller har en aning om hur den fungerar. Det är ganska anmärkningsvärt och har rört upp många känslor hos medlemmarna.

Gruppen är sluten eftersom många delar med sig av sina privatliv, sin privata känslor och tankar … Många berättar också privat om svåra saker i livet - därför kan gruppen inte vara offentlig så att hela deras liv fläks ut på nätet. Det handlar inte om att de gömmer sig, utan om att de vill skydda sig och sina familjer men samtidigt kunna få stöd, råd och inspiration i gruppen.

Eftersom du säger att du själv inte gömmer dig så antar jag att du då också kan ange källan till dina påstående samt berätta vad det är du reagerat på som du anser är mobbning av andra mammor. Saker kan tas ur sitt sammanhang och därför är det så viktigt att vara försiktig med vad man skriver på nätet, så att inte människor hängs ut felaktigt och stämplas. Du har just stämplat över 2 000 personer som nättroll - och självklart är de allt annat än glada. Jag hoppas att du kan återkoppla till mig snarast.
___________________________________________________________________

Madeleine Ilmrud anser att hon har rätt att vidarebefordra påståenden från anonyma nättroll som hon inte kan verifiera och hänvisar till ansvarig utgivare för sin blogg: VD Peter Scheffer. Efter flera försök att komma i kontakt med honom både per mejl och telefon, där han vägrar att återkomma ringer vi från hemligt nummer. Då svarar han och på en direkt fråga om han tycker att det är okej som ansvarig utgivare att han har en bloggare som hittar på saker vad som avhandlas i en sluten grupp och hänvisar till anonyma skärmdumpar samt samlar på skärmdumpat material från slutna grupper … så är hans enda kommentar: "Vi censurerar inte".

Googlar man lite på Peter Scheffer så står det bland annat i en artikel i DN:

"Under hösten anmäldes Föräldranätet/Peter Scheffer för bokföringsbrott, men när DN når åklagaren på Ekobrottsmyndigheten Kenneth Larsson vet han inte ens om att han tilldelats ärendet eller vad det gäller. Också journalistförbundet driver upphovsrättsliga ärenden mot Peter Scheffer."

Vi kan alltså inte räkna med några som helst åtgärder från sajten Allt för föräldrar som är ansvariga utgivare och får därför försöka skydda medlemmarna så gott det går på egen hand:

Det här meddelandet har jag skrivit i den slutna gruppen efter vissa personers tråkiga agerande. Hoppas på respekt i fortsättningen för gruppens regler men även att de som tillåter sig bli en bricka i ett spel för anonyma nättroll. tänker sig för framöver.

Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Foto:Eduardo Merille (Flickr) Licens: CC BY-SA

15 timmar gratis förskola varje vecka för barn till föräldralediga är ett mycket förmånligt erbjudande till barn som fyllt tre år. Notan går till skattebetalarna. Tanken var ju om vi ska vara helt ärliga att förskolan  skulle erbjudas till barn vars föräldrar arbetar. Men med en förskola i varje stadsdel så fanns det ju ändå en lokal, personal och att då låta även barn till föräldralediga gå där sågs nog en gång av politikerna som en bra och enkel lösning.

Problemet var bara att det hela kom i ett paket med en massa andra förändringar som maxtaxan som infördes 2002 och gjorde förskolan extremt billig och billigare har den blivit varje år för föräldrar, eftersom maxtaxan legat still. Samtidigt med maxtaxan lades alternativen ner som lekis/kyrkis som erbjöd verksamhet till dagmammebarn och hemmabarn. Nu skulle alla barn i stället erbjudas plats i förskolan.

Och många barn blev det och plötsligt måste allt kostnadseffektiviseras. Fler barn trycktes in på avdelningarna och barngrupperna växte. Fler barn betyder fler smittor, vilket leder till sjukare personal men även mer buller, stress och ett tuffare uppdrag för pedagogerna i förskolan. Den mer skolliknande miljön ledde till mer dokumentation - och långtidssjukskrivningarna började öka bland personalen, fler lämnade yrket - barnen fick förutom större barngrupper nu nöja sig med färre vuxna och många nya olika vuxna.

Där någonstans på vägen började den verklighet pedagogerna upplevde och den verklighet föräldrar fick sig serverad, uppvisa en allt större diskrepans. Orsak: Tystnadskulturen. I boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” är det väldigt bra beskrivet:

I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

- Det är förvånande att inte föräldrar går ihop och protesterar, säger Magnus Kihlbom. Alla anser de att situationen i förskolan har varit alarmerande sedan 1990-talet.

- Det har tagit så här lång tid för oss att få ut den här informationen, eftersom vi inte velat skapa oro eller ge föräldrar skuldkänslor, säger Gunilla Niss, barnpsykolog.

Bristen på vuxenrelationer får naturligtvis konsekvenser för det lilla barnet som har extra stort behov av att få den närhet och bekräftelse som det har rätt till. Och enligt Gunilla Niss kan reaktionerna hos barnet visa sig på olika sätt.

- Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger hon.

Som en förklaring till dagens moment 22 där ingenting händer och inga protester hörs varken från föräldrar eller personal, ser de ”den ömsesidiga pakten av hänsyn” – som en förklaring. ”Personalen vill inte säga något för då riskerar de att ge föräldrarna skuldkänslor och föräldrarna säger inte något eftersom de ser att personalen sliter i den stora barngruppen och gör sitt bästa”.

Läser man inne på Förskoleupporet som startats av några förskollärare från Örebro, så ser man att pedagogerna i förskolor över HELA LANDET brottas med mängder av problem - och det beror på den politik som förts under flera år.

Samtidigt ser man i media i den bild journalister förmedlar, men även i hur många föräldrar uttrycker sig och resonerar att det är hög tid att skippa tystnadskulturen och låta pedagogerna komma till tals, så att de får berätta om de utmaningar de ser. Journalisterna som själva tillhör föräldragruppen, skriver på ett sätt som ytterligare bidrar till en väldigt skev bild. De borde göra sitt jobb och börja lyssna på de som faktiskt befinner sig där ute i verkligheten.

Nyligen delades ett inlägg där en förälder startat ett medborgarinitiativ och samlar underskrifter för att alla barn ska ha RÄTT till förskola 30 timmar i veckan när en förälder är hemma med syskon. Argumenten är ganska häpnadsväckande, men visar också på bristande kunskap om situationen på många förskolor:

”Det yngre barnet har rätt att få föräldrarnas tid och odelade uppmärksamhet för mer än bara 15 timmar i veckan! Det är mycket viktigt för barnets utveckling och anknytning till föräldrarna och familjen. 
Dessutom är de första månaderna med ett nyfött barn mycket ansträngande för föräldern. Ett nyfött barn behöver mycket tid och uppmärksamhet, och det en stor utmaning att engagera och underhålla ett äldre barn samtidig.
Dessutom har båda barn mycket annorlunda krav och rutiner genom dagen. Föräldrarna kan därför lätt bli utmattade och det är dålig för båda barnen."

Jo visst är det krävande att bli tvåbarnsförälder, särskilt i dag när många saknar avlastning. Men faktum kvarstår, även om det ÄR krävande ska inte det belasta skattebetalarna (om inte särskilda skäl finns). Skulle föräldrar få börja betala en timtaxa, så är jag övertygad om att det här "behovet" hos föräldrar att lämna bort syskonet 30 timmar i veckan ganska snabbt skulle försvinna. Men det visar också på att många föräldrar faktiskt inte förstår hur verkligheten ser ut på många förskolor det vill jag tro i alla fall, för inte kan det väl finnas föräldrar (och journalister) som resonerar som så att det är dags att utöka förskolans uppdrag ännu mer under rådande situation - utan att de också betalar mer pengar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P. S Återigen har facebook lyckats radera alla likes till det här inlägget. Det händer tyvärr med jämna mellanrum och just på den här bloggen av någon anledning. De har nu fått kännedom om det här och det ska bli spännande att se om de tänker åtgärda det hela. Synd när det var flera hundra likes på inlägget som just nu har lästs av över 8 000 unika besökare …

Läs också:

Konsekvenser: Föräldralediga uppmanas hålla barnen hemma 

Barns rätt till 30 timmar ifrågasätts av pedagoger

Barnen går för långa dagar i förskolan

Vi kan sluta ljuga om att barnen har det bra

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Personalen går på knäna: Sveriges sjukaste yrkeskår

MP anser att skattepengar ska till 30 timmar i veckan till föräldralediga - även alla lov

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret

Expressen målar valfriheten i svart och vitt

Foto: Patrick (Flickr) Licens: CC BY SA

Verklighetens folk gillar förskolan skriver Patrik Kronqvist i Expressens ledarkrönika: ”förskolan tillhör de verksamheter som år efter år får högst betyg av brukarna. Svenska föräldrar verkar inte känna sig ett dugg lurade när de promenerar till lämningen.”

Har Kronqvist läst inne på Förskoleupproret? Skulle inte tro det, för då hade han nog nyanserat sin svartvita bild en aning.

Sedan försöker han blåsa upp - att det finns partier som vill omsorg i hemmet som en subventionerad lösning - som ett gigantiskt problem. "För de vill ju dessutom sätta ett maxtak i förskolan och höga maxtaxan med 100 kronor. De vill göra det billigare att vara hemma med sina barn och dyrare att ha dem i förskola".

Ja … och … ??!!

Vad är problemet? Barn är olika. Det är inte ett problem att det finns partier som i de politiska ramarna vill säkra fler barnomsorgsalternativ. Problemet handlar om att så många lider av hemmafobi … och tydligen ser det som ett så gigantiskt hot att det finns föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. De är så rädda att omsorg i hemmet ska få fortsätta vara ett subventionerat alternativ - för vad kommer det då att säga om det egna valet?

Lite så känns det som att det är. Här ligger nog en del av pudelns kärna. Kan man marginalisera och smutskasta hemmaföräldrarna och de som vill stötta dem i de politiska ramarna, så slipper man blicka inåt kring det egna valet, slipper konfronteras med att det finns andra val att göra. Det finns bara ett ord att säga: sorgligt.

Var och en får väl välja hur de vill - barn är olika - familjer är olika, att vi väljer olika är inte ett problem - men att alla val inte har samma stöd i de politiska ramarna - är ett problem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Stoppa inte möjligheten för föräldrar att välja balans mellan familj och arbete

Foto: Joshua Rappeneker (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Barnen är våra minsta, mest skyddslösa individer i det här samhället. Barn är olika. Politiska beslut som rör barn bör därför bygga på en barnkonsekvensanalys. Men det har tyvärr S, MP, FP och V helt glömt bort när det gått ut och sagt att vårdnadsbidraget ska tas bort på nationell nivå.

Redan nu kan vi se hur mattan rycks undan för föräldrar i kommun efter kommun. Först ut var Stockholm, sedan Uppsala, Linköping och nu står Haninge på tur … för ett borttagande av VB. Hur små barn som inte får den omvårdnad präglad av kärlek, närhet, god omsorg och god anknytning samt socialt samspel mår … när de blir äldre … det vet vi, för det kan vi se i de ökande psykiska ohälsotalen.

Varför den psykiska ohälsan ökar … om det beror på förskolan och att barnen är där 10-11 timmar per dag i stora barngrupper med få personal … det vet vi ju inte, eftersom ingen forskat på vilken effekt dagens förskola har på barn. Men pratar man med psykologer så säger de bara: "Vi vet vad barn behöver" … ja det vet vi … och gissningsvis så finns det då många små barn som INTE får vad de behöver. Kanske för att ramarna i familjepolitiken är för snäva? Kanske för att föräldrar inte får fakta, utan myter … kring vad barn behöver.

Men vi vet att det finns föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så varför inte låta dem få verktyg att kunna göra det då? Varför satsa så envetet på att rycka undan mattan för den här lilla gruppen? Det är för mig helt obegripligt. Hur kan man vara så oerhört styrd av ideologi att det enskilda lilla barnet inte har något betydelse? Att varje familj inte har någon betydelse?

Välmående föräldrar presterar bra … både i arbetslivet och i sin föräldraroll. Med mer egenmakt att själva kunna balansera upp sin tillvaro så mår de också bättre. Därför är det också så viktigt att regeringen, FP och V nu tar och tänker ett varv till … gör en barnkonsekvensanalys av beslutet att ta bort vårdnadsbidraget? Fundera över vad ni åstadkommer … EGENTLIGEN … när ni försämrar valfriheten för småbarnsföräldrar. Skippa ideologin ett tag och se det enskilda barnet, den lilla skyddslösa individen och kom ihåg att det är under småbarnsåren som grunden läggs för den framtida hälsan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Läs hela artikeln >>

Trots Sveriges största barngrupper - tas nu vårdnadsbidraget bort i Linköping

Foto: Elias Aguirre (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Linköping har Folkpartiet sedan valet 2014 gått över till S och MP och de styr nu tillsammans i Linköping. De har nu gjort gemensam sak och trots att Linköping ligger i topp när det gäller stora barngrupper i förskolan - väljer man nu att stoppa möjligheten för föräldrar att ha omsorgen om de allra minsta barnen hemma, genom att ta bort vårdnadsbidraget.

Hemmaföräldrars nätverk kontaktade därför Jakob Björneke, S, ordförande i barn- och ungdomsnämnden och ställde några frågor:

Varför tar ni bort vårdnadsbidraget i Linköping? Är det samma orsak som man anger på nationell nivå - att man vill få ut kvinnor i arbetslivet?

- Nej, vi vill inte att det ska erbjudas som ett alternativ, säger Jakob Björneke.

Men varför inte?

- Nej, vi tycker inte att skattepengar ska gå till det alternativet, säger han och framhåller att förskolan har en bra pedagogisk verksamhet och det visar många undersökningar att barn som går i förskola får ett försprång.

Jakob Björneke kan inte svara på hur mycket mer det kommer att kosta för kommunen om det nu blir en ökning av små barn under tre år som måste börja i förskola framöver - i stället för att kunna vara hemma.

- Det är dyrare för kommunen att barnen går i förskola, än att de är hemma med vårdnadsbidrag, men vi tycker ändå att det är bättre att ta bort vårdnadsbidraget, säger Jakob Björneke.

Till tidningen Corren säger Catharina Rosencrantz, M, att hon är kritisk till att Koalitionen vill ta bort vårdnadsbidraget som ger en möjlighet till enskilda val för familjer och individer.

-Vi var nog på det klara med att det inte skulle bli någon jättestor grupp som skulle välja det här alternativet, säger hon. De allra flesta kvinnor arbetar i dag heltid.

Om någon familj vill göra ett annorlunda val än det stora flertalet ville Alliansen ändå bidra till det. Så förklarar Catharina Rosencrantz att vårdnadsbidraget infördes 2008.

Hon är också kritisk till att det ska gå så fort i en fråga där det är viktigt att hinna med att infomera medborgarna.

- Jag tycker att tiden är onödigt kort, säger hon till Corren.

Samtidigt som S+MP+FP tar bort möjligheten för små barn att ha omsorgen i hemmet upp till tre års ålder, tänker de skjuta till 16 miljoner av skattebetalarnas pengar till förskolan - och skriver i ett pressmeddelande:

- Andelen små barn har ökat i Linköping och det kräver mer resurser. Linköpings kommun har halkat efter när det gäller personaltätheten. Linköping borde prestera bättre än riksgenomsnittet och nu satsar vi rejält för att uppnå den ambitionen. Med den här satsningen får barnen en tryggare förskola och personalen en bättre arbetssituation, säger Jakob Björneke (S), kommunalråd med ansvar för skolfrågor.
 
Frågan om vårdnadsbidraget kommer att avgöras i fullmäktige framöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Innan valet lovade socialdemokraterna 22 miljoner till förskolan - och allmän förskola från två års ålder

Förskolan kan inte bli som hemmet

Dold agenda bakom mer tvångskvotering av föräldradagar?

Foto: Kona Gallagher (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Allting hänger ihop och bristen på familjepolitik hos många partier, är genomgående ett grundläggande problem i dag. I stället för att samla allt under samma paraply och få grepp om kostnader och intäkter så har allt splittrats upp i olika delar. Barnomsorg för sig, föräldraförsäkring för sig - i stället för att dessa samlas under familjepolitikens paraply. Helheten saknas och problemen handlar om allt mer utgifter och en välfärdssektor som sväller över alla breddar. Alltför mycket räknas som välfärd numera:

* En maxtaxa som legat still sedan den infördes 2002, där föräldrar hur många barn de än sätter in i förskolan aldrig betalar mer än följande:

Yngsta barnet: 3 % av inkomsten, max 1 260 kr/månad
Näst yngsta barnet: 2 % av inkomsten, max 840 kr/månad
Nästkommande barn: 1 % av inkomsten, max 420 kr/månad
Från det fjärde barnet: ingen avgift

* Allmän förskola från tre års ålder
* Rätt för föräldralediga att ha små barn i förskola

I takt med att en majoritet av föräldrarna lämnar in sina små barn i förskolan när de är föräldralediga med syskonet, så har kraven på tvångskvotering av fler föräldradagar ökat från politiskt håll. Varför mer tvångskvotering skulle vara bra kan egentligen ingen förklara - utan man svävar på målet och än handlar det om "barnets rätt till båda sina föräldrar" (varför det skulle bli bättre om barnet från tidig ålder inte får träffa någon av föräldrarna under sin vakna tid, under sin mest intensiva utvecklingsperiod - kan man inte förklara), eller så är det jämställdheten: "om fler kvinnor arbetar mer, så blir de mer jämställda" (om de inte vill då? och om de fortfarande vill välja låglöneyrken i offentlig sektor? Hur ska de då kunna konkurrera med män i privat sektor när det gäller löner). Och så där håller det på. Ingen pratar dock om det fria valet, att familjer är olika, att barn är olika och att det bästa för föräldrar är att kunna maxa hemmatiden med barnet genom att pussla med föräldapenningdagarna.

Det ligger en hund begraven i allt det här … och jag börjar undra om inte föräldraförsäkringen har blivit för dyr - och att talet om tvångskvotering är ett sätt att styra in alla mot den billigare lösningen: förskola med 5-10 barn på en vuxen, i stället som för med föräldraförsäkringen … en vuxen på ett barn. Särskilt med tanke på att alla som blir medborgare i det här landet retroaktivt har kunnat ta ut föräldradagar för alla sina barn, upp till barnets åttaårsdag. Ett litet försök att komma tillrätta med det var att sänka åldern enligt följande förslag - något som nu gått igenom:

”I denna promemoria föreslås att föräldrapenning efter barnets fyraårsdag ska kunna lämnas med högst 96 dagar. Förslaget är en del av de åtgärder som planeras för att förstärka incitamenten för nyanlända utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden.

Föräldrapenningens nuvarande konstruktion medför att föräldrar som kommer till Sverige med barn som inte har fyllt åtta år kan få föräldrapenning för 480 dagar även om barnet har fyllt t.ex. sex år redan vid ankomsten hit.

Ett långvarigt uttag av föräldrapenning när barnet är äldre kan dock motverka ambitionen att nyanlända föräldrar bör delta i arbetsförberedande insatser som kan föra dem närmare arbetsmarknaden. Genom förslaget betonas också att huvuddelen av föräldrapenningen bör användas när barnet är litet och behovet av omvårdnad från föräldrarna är som störst.”

Kanske är det till och med så att hela systemet håller på att kollapsa. Men om det nu saknas pengar så att man måste begränsa föräldrars möjligheter att ta ut alla föräldradagar - genom att tvångskvotera fler dagar - så att ännu fler dagar än i dag fryser inne … så varför inte ta itu med problemet ... själva familjepolitiken som helhet och finansieringen. Intäkter ... och utgifter ... välfärdsuppdraget ... och dess gränser.

Vad säger att en begränsning av uttaget för utrikes födda kvinnor gör att de automatiskt börjar jobba? Har de haft tillfälle att lära sig språket? Har de rätt utbildning? Har de fått sina betyg och meritförteckningar översatta? Klarar de sig i konkurrensen med andra sökande? Finns det ens jobb? (Många invandrarkvinnor arbetar t ex i dag i välfärdssektorn … som egna företagare inom hemtjänst och äldrevård … VAD händer när vinster i välfärden förbjuds? Ja inte blir det fler jobb!!!)

Tänk om man skulle börja tänka annorlunda. I stället för att separera barnen från kvinnorna … varför inte erbjuda mammasvenska som de har i Flen. Varför inte integrera dem genom att hjälpa dem att nätverka … med andra föräldrar som också är hemma. Barnen kan bli en ingång in i samhället, snarare än ett problem. Varför inte ta och se varje individ snarare än en stor grupp som inte är homogen på något sätt? Vad kan varje individ? Vad kan de bidra med? Vad vill de själva? Kanske genom hjälp till eget företagande?

Och vad säger att kvinnor överlag, oavsett bakgrund blir mer jämställda för att de arbetar heltid i låglöneyrken? Eller vad händer när kvinnor VILL vara hemma längre och föräldradagar får frysa inne på grund av tvångskvoteringen? Vad blir bättre av att sätta barnfamiljer som vill vara med sina barn ännu mer i ekonomisk otrygghet än vad de lider av i dag?

Ibland skäms jag över att vara svensk - över att så få vågar gå utanför boxen och tänka nytt och bättre. Och pinsammast av allt är all detaljstyrning ovanifrån där man tror att man genom mer och mer klåfingrighet och fler och fler ingrepp i vanliga människors liv … i vanliga människors fria val … ska lösa några problem. Jag tror att man bara skapar nya.

Nästan alla politiska partier har tagit bort sin familjepolitik. Men allting hänger ju ihop: föräldraförsäkring och barnomsorg. Dyra, dyra utgifter från skattekakan. Det är dags att riva upp allt och göra om från grunden … tänka nytt och bättre. Och framförallt lösningen heter inte mer styrning - den heter mindre - och till det en nyare, modernare och mer flexibel familjepolitik som bygger på hur samhället faktiskt ser ut i dag.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Öppet brev till MP hur deras politik slår mot en vanlig familj

Skärmdump från twitterkonto

Lagom till vårbudgeten i april har S+MP+V+FP bestämt sig för att ta bort ett mycket viktigt verktyg för föräldrar som gör att de kan pussla under småbarnsåren för att få tid för barn och balans mellan familj och arbete. Därför är det så viktigt att nu när det bara är en månad kvar, att föräldrar som får hela sin vardag upp och nervänd faktiskt kan få en chans att planera för den här väldigt omfattande försämringen. Men tyvärr verkar inte partierna bakom det här förslaget ha några till vanliga medborgare när de ställer en konkret fråga för att kunna planer INNAN förändringen genomförs.

Det är så viktigt att politiker tar sig tid att svara när vanliga gräsrötter hör av sig. Det är också så viktigt med en dialog mellan gräsrötter och politiker. För vad händer om den dialogen saknas och de som har makten faktiskt inte lyssnar på hur deras politiska beslut slår mot vanliga människor?

När en någon tar sig tid att knåpa ihop ett brev och öppet berättar om sig och sin situation ... hur är man funtad då om man väljer att inte svara på de faktiska frågorna? Det är verkligen iskallt att inte besvara de frågor som föräldern faktiskt ställt. Här är en mamma som försöker få svar från MP. Hon försöker få till en dialog och en kommunikation. Det handlar om hur hon ska få ihop sitt livspussel under småbarnsåren när nu regeringen går in och rycker undan mattan för vanliga småbarnsföräldrar. Ett beslut som de fattat utan att göra en barnkonsekvensanalys:


Hej Maria, (Maria Ferm, MP)

Med anledning av din och Tobias Eneroths debattartikel i Aftonbladet:

”Jämställdhet ska spela roll varje dag” gör jag nu ett försök med dig då du tydligen är insatt i vårdnadsbidraget och avskaffandet av detsamma.

Jag och min man har båda varit hemma varsin period med vårdnadsbidrag för vårt äldsta barn och skulle gärna göra detsamma med vårt yngsta barn. Planeringen av vår hemmatid med yngsta barnet är ytterst svår eftersom vi inte alls vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Ska vi skynda oss att plocka ut 250 dagar innan 1-årsdagen och sen gå över på vårdnadsbidrag, eller kommer vårdnadsbidraget att vara avskaffat innan dess?

I så fall riskerar vi att ha tagit ut för många dagar under första levnadsåret och vara tvungna att sätta honom i förskola redan vid 1,5 års ålder (då föräldradagarna i så fall tar slut), något som är tvärtemot det vi vill.

Jag skulle alltså vilja ha tydliga svar på följande frågor om hur avskaffandet av vårdnadsbidraget kommer att gå till:

1. Till vilket datum planeras möjligheten för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag att tas bort, dvs. från vilket datum kommer det att vara omöjligt att få vårdnadsbidrag beviljat?

2. Vad gäller för de vårdnadsbidrag som redan är beviljade? Kommer de att få fortsätta betalas ut?

3. Och viktigast av allt: Om man fått beviljat vårdnadsbidrag, kommer SGI-skydd och rätt till ledighet vid vårdnadsbidrag att finnas kvar i lagstiftningen även efter att kommunernas möjlighet att bevilja ytterligare vårdnadsbidrag har tagits bort?

Vi behöver verkligen svar på dessa frågor, och jag vet många andra familjer som också behöver det för sin planering. Både jag och min man har fasta anställningar och SGI som vi vill behålla. Det vore ytterst tråkigt om er förändring gör att en av oss måste säga upp sig och på så sätt komma längre ifrån arbetsmarknaden.

Vi är övertygade om att små barn har det bäst med en förälder så länge hemförhållandena är sunda, det är enbart därför vi vill vara hemma länge med våra barn. Det är mycket synd att Miljöpartiet lämnat sin tidigare barnvänliga linje i denna viktiga fråga. (Motion till riksdagen 2005/06:So699, Barn i vår tid s.9)

Jag förstår att vårdnadsbidraget inte är optimalt till sin konstruktion, men förlängt SGI-skydd och rätt till ledighet skulle räcka långt.

Med vänlig hälsning
Susanna

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Vår vardag med vårdnadsbidraget

En regering ska inte detaljstyra människor

Fler kvinnor ska ut och arbeta heltid. Därför ska vårdnads­bidraget avskaffas skriver S +MP i en debattartikel i Aftonbladet. Själv känner jag rent spontant när jag läser dessa rader:

Om de inte vill då?

Fast det verkar inte spela någon roll för denna lilla minioritetsregering. De verkar inte bara leva väldigt långt från gräsrötterna och de utmaningar som barnfamiljer har i dag - de visar också sin inkompetens genom att direkt som de fick makten - sätta fokus på fel saker. Redan i sin första budget valde de att lägga in att vårdnadsbidraget skulle tas bort ... för då verkar de tro att när den mattan rycks undan för föräldrar så kommer alla kvinnor per automatik börja arbeta heltid. Men den som har lite bakom pannbenet inser ju att de kvinnor som valt vårdnadsbidrag har ju gjort det därför att de anser att det var den lösning som passade just deras familj bäst. De ville helt enkelt inte arbeta heltid när barnen är små. (Och naturligtvis tar även pappor ut VB, liksom ensamstående som använder det för att kunna gå ner i tid. Många föräldrar delar också på VB rakt av och är hemma 50 procent var).

En annan sak som visar minioritetsregeringens bristande insikter om alla de människor vars liv de vill in och detaljstyra i, är påståendet: "Vårdnadsbidraget blev en kvinnofälla som förde framförallt utrikesfödda kvinnor längre bort från arbetsmarknaden".

Det är faktiskt rent lögnaktigt och på gränsen till hets mot folkgrupp att komma med den typen av påståenden. 2011 var det cirka 8 000 familjer som under någon period utnyttjade vårdnadsbidraget när deras barn var mellan 1-3 år. Av dessa familjer hade cirka 3 000 invandrarbakgrund. Men vad säger invandrarbakgrund?

Faktiskt ingenting.

De som är nyanlända och de som är i andra åtgärder får faktiskt inte använda sig av vårdnadsbidraget. Och hur vet S+MP att de med invandrarbakgrund inte hade en anställning att gå tillbaka till? Fördelen med VB är ju faktiskt att man har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad. Menar de då att de med invandrarbakgrund  ... INTE ska få ha kvar sin anställning och sin SGI när de väljer att stanna hemma längre, på grund av att S + MP valt att kategorisera dem som människor med "invandrarbakgrund"?

Dessutom var dessa 3 000 inte ens två procent av de 155 350 personer med utländsk bakgrund som hade barn 1-3 år. Tyvärr visar det här hur otroligt lite de tänkt igenom vilket budskap de matar ut ... de kör på oavsett ... alla medel är tillåtna. Men jag tycker att det är fult att klumpa ihop människor och prata om "invandrarbakgrund". Erkänn i stället att det handlar om ideologi - socialdemokrater och miljöpartister tycker helt enkelt att de vet bättre än barnfamiljerna själva hur de ska leva sina liv.
Tryggheten för de som känner att de behöver stanna hemma längre med sina barn ska tas bort. Gör föräldrar det valet ska det kosta och de ska tvingas säga upp sig OCH förlora sin SGI.

Som lite grädde på moset när det gäller att sabotera livspusslet för vanliga småbarnsfamiljer så vill de naturligtvis också begränsa rätten för föräldrar att skriva över föräldradagar på varandra, något som i dag ger familjer en chans att kunna maxa tiden hemma. Mer tvångskvotering av den redan individualiserade föräldraförsäkringen är något regeringen också trycker på i samma artikel.

Ja man kan tycka vad man vill men en sak är tydlig ... S + MP skäms i alla fall inte för att gå ut och säga att de vet bättre än varje enskild familj vad som är bäst för dem. Personligen tycker jag att de borde ta sig en funderare över om det inte är så att vissa saker ska politiken helt enkelt inte in och peta i ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis - och sedan klaga när man får problem

Uppsala kommun försöker tvinga ut småbarnsföräldrar i heltidsarbete

Uppsala kommun försöker tvinga ut småbarnsföräldrar i heltidsarbete

Foto: Andress Kools (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

De rödgröna i Uppsala kommun skäms inte ett dugg för att de med politiska styrmedel försöker tvinga ut alla småbarnsföräldrar i heltidsarbete. För att ta reda på mer om vad som låg till grund för det snabba borttagandet av vårdnadsbidraget i februari i år, så skrev jag en fråga till dem på deras facebooksida:

"VAD händer egentligen i Uppsala … varför har vårdnadsbidraget tagits bort? Var finns barnhälsoperspektivet i det beslutet? Barnkonsekvensanalysen? Eller ska ideologin gå före vad som är bäst för barnet?"

Ganska snart kom det mycket tydliga svaret:

"Utbildningsnämnden svarar att ett avskaffande av vårdnadsbidraget är viktigt för jämställdheten. Bidraget används nästan uteslutande av kvinnor. Det fördröjer många kvinnors etablering på arbetsmarknaden och ökar de ekonomiska skillnaderna mellan könen. Vi vill stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och säkra en god inkomst genom hela livet."

I sin iver att gå in och detaljstyra i människors liv så har de missat två mycket viktiga saker:

1. Alla barn passar inte att börja i förskola vid ett års ålder.

2. De föräldrar som tar hänsyn till vad som faktiskt är bäst för det egna barnet ur ett barnhälsoperspektiv, kommer att välja att stanna hemma längre än då.

Problemet nu efter vårdnadsbidragets avskaffande blir att den förälder som är hemma längre blir tvungen att säga upp sig och förlorar en fot på arbetsmarknaden - och dessutom förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Vårdnadsbidraget ger nämligen föräldrar rätt att vara hemma i tre år med anställningen och SGI:n tryggad.

Politikerna i Uppsala kommun har alltså fattat ett beslut där de med politiska styrmedel försöker tvinga ut föräldrar i heltidsarbete från det barnet är ett år - för att de anser att de ska gynna jämställdheten. I själva verket kastar de nu ut dessa familjer i ekonomisk utsatthet, barnen i barnfattigdom … och de föräldrar som inte klarar det tuffa straffet för att de behöver vänta med förskola, måste börja jobba och tvingas välja förskola till sina barn, trots att barnen varken mår bra av det eller är redo för det steget.

Så kan det gå när politiker låter ideologi går före fakta kring de utmaningar som småbarnsföräldrar står inför i dag. Dessutom borde dessa politiker ha skippat statistiken och i stället satt sig in i HUR vårdnadsbidraget används och vilka fördelar för jämställdhet, trygghet och arbete som det faktiskt innebär: Vår vardag med vårdnadsbidraget

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns inte bara EN lösning för att uppnå jämställdhet

Dags att lämna åsiktskorridoren som omgärdar familjepolitiken

Foto: vd1966 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Det finns många åsiktskorridorer i Sverige ... väldigt många. Det kanske har att göra med att det finns många människor som anser sig veta lite mer, som anser sig vara lite bättre, lite klokare, än den där vanliga medborgaren. Ofta är de så tvärsäkra att de inte lönar sig att skriva en rad och berätta att den där teorin de suttit och filat på - inte har mycket med verkligheten att göra. Ann-Charlotte Matteus på Expressen skrev en mycket bra krönika om hur hon själv agerat åsiktskorridor i en fråga. Problemet är bara att hon och många andra journalister bildar en åsiktskorridor i många frågor. Familjepolitiken är också ett hett område för en synnerligen smal och trång åsiktskorridor.

Men ... till Ann-Charlottes försvar måste jag säga att när jag skrivit till henne för att försöka berätta den vanliga gräsrotens syn på valfrihet och vikten av många olika barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet ... så har hon tagit sig tid att svara. Det är bra, för det ger en liten form av dialog i alla fall - och dialog är viktigt om inte proffstyckarna ska hamna alltför långt ifrån den vanliga människan. Personligen vill jag dock ha ännu mer av dialog ... och sansade objektiva diskussioner där saker och ting vänds och vrids på ur flera perspektiv.

Reflektion är viktigt och det är ändå bra att det finns en journalist som ser hur tokigt det blir när man försöker strypa information, vägra dialog och diskussion ... eftersom debatten då bara flyttar ut på nätet - och människor tappar respekten för journalisterna ... och slutar köpa tidningarna.

Många av journalisterna på Aftonbladet är inte ens i närheten av att förstå dessa samband och har nog knappast reflekterat över vad en åsiktskorridor är. De kämpar till exempel på tappert för att i en hånfull och raljerande ton kritisera och håna föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Vårdnadsbidraget är deras hatobjekt nummer ett. De inser inte hur genomskinliga de är och pinsamt uppenbart det blir att de bara försöker styra och ställa och med härskartekniker och mobbningtendenser - försöker få föräldrar att välja den väg som de själva tycker är korrekt.

Det finns ju ingen korrekt väg att välja, eftersom alla familjer är olika och alla barn är olika.

Många tidningar har stora problem med ekonomin och göra stora förluster. Aftonbladet inte minst. Jag tror att många tidningar skulle behöva reflektera över sin strategi och sitt journalistiska uppdrag. Ska tidningsbranschen överleva, så måste de börja satsa på att seriöst försöka presentera nyheter. Åsiktskorridorer är inte bra. Lita i stället på att människor kan ta till sig många olika fakta och bilda sig en egen uppfattning. Integrationsfrågorna har lämnat åsiktskorridoren ... nu är det hög tid att även familjepolitiken lämnar den smala, snäva åsiktskorridoren. Men en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barnen i Sverige - så har vi inte råd att kasta bort fler år ... på att inte låtsas om att något är grundläggande fel i svensk familjepolitik. Att börja prata om vad som är fel är verkligen en win-win. Inte minst för barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Alice Teodorescu: Jag vill riva åsiktskorridoren

Hög tid för en ny familjepolitik

Åsiktskorridoren tystade debatten

Har DU tröttnat på åsiktskorridoren? Prenumerera på magasinet Neo!

När media går över gränsen (Expressens övertramp)

"Oberoende" Sveriges Radio spär på myter (Övertramp från SR)

S ägnar sig åt fördomsfull och diskriminerande klassificering av människor

Foto: Christine Szeto (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Personerna på bilden har inget samband med inlägget)

Som vanlig gräsrot är det inte lätt att komma i kontakt med makten som fattar beslut ovanför människors huvuden. I Stockholm prioriterade de rödgrönrosa som ett av de första politiska besluten att ta bort vårdnadsbidraget. En annan sak de bestämde var att alla som ansökte innan årsskiftet och innan det skulle tas bort den 1 januari - var att de föräldrar som sökte bara skulle få det beviljat fram till sommaren 2015 - och inte den tid de planerat för och som de hade behövt ha det.

Hemmaföräldrars nätverk skrev därför till Olle Burell, S, ordförande i Utbildningsnämnden för att få fram hur de utvärderat och tänkt igenom att beslutet att inte ge föräldrar den tid de ansökt för:

"Hej,

Jag tänkte bara höra om det stämmer att Stockholm stad redan i december gick ut och bestämde att alla de som ansökte om vårdnadsbidrag innan årsskiftet bara skulle få vårdnadsbidraget beviljat till och med juli 2015, även om de ansökt om att få ha det längre?

För att få ta ut vårdnadsbidraget krävs det ju att föräldern har tagit ut 250 dagar, vilket får stor påverkan för berörd familj om saker och ting ändras för snabbt. Därför undrar jag också om ni i så fall innan ett beslut om att bara bevilja vårdnadsbidrag en kort tid , tog och gjorde en barnkonsekvensanalys av det beslutet? Jag skulle också gärna vilja ha en länk till det möte i Utbildningsnämnden där ni fattade beslut om att bara bevilja vårdnadsbidraget till juli 2015."

Efter ytterligare en påminnelse och ett telefonsamtal, så kom till slut ett svar från en borgarrådssekreterare. Hon skriver att stadsledningskontoret tagit fram en plan och att hon bifogar den till mig ... men ... den fanns inte med i mejlet, varför jag fått skriva igen och eftersöka den.

Sedan skriver hon att det inte är Stockholm stad som gör några analyser inför politiska beslut utan:
"Det är ett politiskt beslut och prioritering som bygger på forskning om förutsättningar för individer i skola och yrkesliv, för så väl hemmavarande barn och i de flesta fall kvinnor."

Då blir det lite spännande att höra på vilka grunder de anser sig ha rätt att gå in och detaljstyra i människors liv. Just det här att de säger sig grunda sitt beslut på "forskning om förutsättningar för individer i skola och yrkesliv, för hemmavarande barn och i de flesta fall kvinnor".

VAD betyder det? Vilken forskning ligger till grund för att de bara beviljade de föräldrar som ansökte innan årsskiftet, sex månader?

Skam den som ger sig, även om det mesta är rena "God dag yxskaft svar" så måste man ju ändå försöka förstå hur makten tänker (eller egentligen inte tänker - bara bestämmer) - och jag skrev därför till dem igen:

"Hej, Och tack för svar. Eftersom du skriver att det är ett beslut som vilar på den forskning som finns - så vill jag väldigt gärna ha tillgång till vilken forskning det handlar om - som rör barn och kvinnor."

Svaret kom ganska snabbt ... i form av en länk:
"Slopat vårdnadsbidrag ger bättre integration"

Den slutsats man kan dra då är att alla familjer i Stockholm som nu blir av med vårdnadsbidraget och alla som bara fått det beviljat i sex månader ... kan då enligt socialdemokraterna trösta sig med att de kommer att bli bättre integrerade i det svenska samhället. Eller vad menar de? Det vägrar de svara på. End of discussion. Punkt slut - de har sagt sitt. Min uppföljande fråga lämnas obesvarad.

Tilläggas kan också att jag har pratat med en av de forskare som tog fram studien för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att integrera invandrare bättre i samhället, som presenterades 2011. Det är en tidningsanka att lägga fokus på vårdnadsbidraget som tidningarna gjorde när de återrapporterade om studien. När jag ringde upp en av forskarna bakom studien så var vårdnadsbidraget den minsta faktorn i det hela och hon var själv förvånad att just den lilla biten slagits upp så stort. (Det var inte jag ... ;) ).

Av de som tog ut vårdnadsbidraget 2011 - cirka 8 000 familjer så hade 3 000 invandrarbakgrund. Det betyder inte att de hade behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan bara att de klassificerats som personer med invandrarbakgrund ... och jag måste säga att det är ganska fördomsfullt och diskriminerade att säga att det är samma sak som att de inte är integrerade i det svenska samhället. Nyanlända som är i olika åtgärder får inte heller ta ut vårdnadsbidrag, så att försämra för familjer som använder och som har behov av att använda vårdnadsbidraget som ett verktyg för att få ihop livspusslet under småbarnsåren ... är faktiskt inte okej.

När SSU som har kommit med förslaget om obligatorisk förskola fick en fråga om varför de anser sig ha rätt att bestämma åt föräldrar så svarade de i samma stil som moderpartiet:

”Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte.”

Dessa svar andas i mitt tycke .... både bristande respekt för människor men visar också väldigt mycket på att de har stora problem att dra gränser för vad politiken ska ha rätt att gå in och bestämma i detalj kring människors liv. Enda fördelen är att det blir mycket tydligt på vilken ideologisk grund de vilar sitt maktutövande på.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Myten om vårdnadsbidraget

Om barnen far illa - sluta göda systemet!

Foto: Ed Sprake (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Det är fascinerade att se hur det ena förskoleupproret efter det andra poppar upp som svampar ur jorden. Facebook fylls av grupper som ser alla problem i förskolan. Länkar delas hej vilt från hela landet, lokala grupper i varje stad och så stora grupper där alla samlas från hela landet. Det är pedagoger i förskolan, lärare i skolan, fritidspedagoger -  och det är föräldrar. De skriver, länkar till artiklar, berättar om de problem de ser och trampar bara runt, runt.

Jag undrar just hur länge det dröjer innan de inser att de bara trampar runt, utan att lyckas åstadkomma en förändring, en förbättring. Många trodde kanske att ett regeringsbyte skulle lösa problemen, för det nya gänget har ju lovat att minska barngrupperna eller hur? Och skolan där skulle ju problemen fixas på 100 dagar. Lukten från valfläsket sveper fortfarande in alla i hoppfullhetens dimma, så de fortsätter, rapport efter rapport, länk efter länk.

Tyvärr har jag tråkiga nyheter, ingenting kommer att bli bättre. För hela systemet har havererat och åtgärdar man inte själva systemfelet så kommer ingenting att bli bättre. Det alla dessa föräldrar, som verkligen har ett gott uppsåt och vill åstadkomma en förändring - inte ser, är att det faktiskt är samma problem  i hela Sverige, oavsett vilka partier som styr i en kommun. Det finns inte någon kommun där det inte finns problem med stora barngrupper, få personal och långtidssjukskrivningar hos personalen.

Om jag vet att de billiga kläderna i affären kommer från en klädkedja som låter barn arbeta 14 timmar om dygnet - och sedan går ut på Facebook och klagar på dessa barns villkor, kritiserar klädkedjan och sedan fortsätter jag ändå att köpa kläder från samma klädkedja - trots att ingenting faktiskt blir bättre. Är det då så konstigt att ingenting händer - att mina klagomål inte får någon effekt? Om jag göder ett system, därför att jag tjänar pengar på att köpa kläderna billigt, så är ju mina klagomål ingenting värda.

Så länge inte föräldrar själva förstår - att så länge de göder det system vi har i Sverige - samtidigt som de visserligen klagar - så kommer ingenting att bli bättre. Allting hänger ihop:

- maxtaxa
- allmän förskola från tre års ålder (gratis 15 timmar i veckan)
- förskola för barn, vars föräldrar är hemma med syskon

Och bristen på valfrihet och fler alternativ för småbarnsföräldrar, är det som skapat alla de problem vi ser i dag.

Uppdraget för förskolan har svällt ut över alla bräddar - skattebetalarna står för den största notan, då föräldrar bara betalar en bråkdel av den faktiska kostnaden för varje barn i förskolan. Det gör att det saknas pengar. Två barn i förskola kostar cirka 24 000 kronor i månaden ... föräldrar betalar maximalt 1 600 kronor ... eller bara några hundralappar, beroende på inkomst.

Källa: Babyhjalp.se

Mitt i allt detta kaos, där fokus borde ligga på att förändra och åtgärda systemfelet - så kommer fler förslag som bara bygger vidare på det hela ... som ett korthus byggs det på med nya lösningar, nu senast från FP där alla sjuka förskolebarn ska få en egen hemsjukvårdare (som ska rekryteras ur skaran av arbetslösa). Samtidigt sitter det nu politiker på de olika partikanslierna och klurar på ännu fler kortsiktiga lösningar som de tror är svaret på "livspusslet". Och de tar fram sina förslag utifrån HUR föräldrar VÄLJER att göra i dag - och föräldrar väljer ju att göda nuvarande system, alltså är de egentligen nöjda, tolkar då politikerna det som - och så kommer förslag som hemsjukvårdare för sjuka förskolebarn och fler tokigheter lär dyka upp.

Och i de olika förskoleupproren fortsätter föräldrarna att trampa runt, runt. Mitt i allt finns de riktiga förlorarna och det är barnen - alla de små som får betala ett högt pris för att vuxenvärlden inte mäktar med att på allvar se vad som är fel och göra något åt det. Det är synnerligen sorgligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolelärare säger upp sig - orkar inte mer

Mindre barngrupper i Kungälv tar lång tid

Frustration över stora barngrupper i Ljungby

TV: För stora barngrupper i förskolan

Allt större barngrupper i förskolan

Det blir inte bra när läkare blandar in ideologi i sin yrkesroll

"HURRA, HURRA, HURRA! FP röstar med regeringen om att lägga ned vårdnadsbidraget!!!" twittrar läkaren och F!:aren Agnes Wold. Hon är supernöjd med att mattan äntligen rycks undan för alla de cirka 8 000 familjer per år som genom verktyget vårdnadsbidraget kunnat pussla och trixa för att ha omsorgen om barnen hemma längre - OCH sin anställning och sin SGI* tryggad - nu rycks undan! Rätten att gå ner till deltid 50 procent med hjälp av vårdnadsbidraget försvinner också.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... för vissa. Nu ska ALLA föräldrar som inte väljer att arbeta heltid när barnen är små kastas ut i otrygghet.

Nu måste äntligen tvillingpappan som genom vårdnadsbidraget haft rätt att gå ner till deltid 50 procent, så att han och barnens mamma kan arbeta 50 procent var och sedan vara hemma 50 procent var ... gå upp i arbetstid. Eller så tvingas någon av dem säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden.

Att det kan se ut precis så här i en familj - att man faktiskt fördelar ansvaret så här när man använder sig av vårdnadsbidraget, biter inte på Agnes Wold. Hon sitter inne med "sanningen" den enda och den "rätta" och twittrar därför:

"Kan vi sluta hyckla om valfrihet: Vårdnadsbidragets syfte är att kvinnor ska sköta barnen och hemmet och lämna jobbet och lönen till männen".

Men hon har fel. För det första så handlar det om barnen ... vad som är bäst för dem. Barn är olika och för en del barn är det faktiskt bäst att vänta med förskola ... eller hoppa över den helt. Hur föräldrar vill välja här vet de bäst själva. För den som är intresserad av att ta reda på FAKTA hur vårdnadsbidraget används, så är det tydligt att det finns mängder med olika lösningar, för mammor, för pappor och för ensamstående (som också kan använda sig av VB för att ha rätt att gå ner i tid).

Det viktiga med vårdnadsbidraget är att föräldrar inte kastas ut i ekonomisk otrygghet bara för att de inte arbetar heltid från det att barnen är ett år. Det tryggheten har vårdnadsbidraget garanterat. Många föräldrar kommer att stanna hemma ändå, även om det tas bort. Men de kommer inte längre att kunna göra det på samma flexibla sätt, utan måste kanske välja en mer traditionell lösning där den som har lägst inkomst får säga upp sig, för att kunna vara hemma längre. Det kan bli en kvinnofälla, vårdnadsbidraget är det dock inte - så varför känns det nästan som att de som vill ta bort vårdnadsbidraget, VILL att de som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete SKA hamna i en fälla. Ska man verkligen straffas för att man vill arbeta mindre när barnen är små?

Det är sorgligt att precis det som Agnes Wold vill ge sken av att hon är emot - är det hon nu jublar över kommer att hända. Framförallt kvinnor kommer när vårdnadsbidraget försvinner nämligen att drabbas hårt.

En annan sak som är anmärkningsvärd är hur Agnes Wold bedriver propaganda för sin sak. Hon är professor i klinisk bakteriologi och överläkare (och är/har varit engagerad i Feministiskt initiativ) och utan att tveka twittrar hon glatt om att det inte finns några risker med att sätta små barn på dagis, eftersom människan är ett flockdjur ... Hon hävdar också att ju tidigare barn börjar på dagis desto större skyddseffekt får de mot allergier.

Nu finns det flera professorer, forskare och barnpsykologer som ser risker med dagens förskola, så det stämmer inte. Och det här att dagis skulle ha en skyddseffekt mot allergier stämmer inte heller. För det första så har andelen allergier hos barn ökat enormt samtidigt som allt fler barn börjat i förskola. Det är en varningsindikation. För det andra så motsäger Astma- och allergiförbundet helt det som Agnes säger ...

"En svensk tvärsnittsstudie av drygt 10 000 värmländska barn visade att förskolebarnen hade fler luftvägsinfektioner, men i strid med hygienhypotesen fann man också mer eksem och födoämnesallergier jämfört med de barn som inte gick i förskola."

Förskolebarn är alltså mer allergiska än hemmabarn. Det betyder alltså att Agnes Wold sprider felaktig information till föräldrar. Hur kommer det att kännas för alla de föräldrar vars barn efter tidig förskolestart sedan drabbas av allergier.

Allt det här visar hur farligt det blir när de som är satta att vara objektiva och som svurit en läkared att ta hand om människor - i själva verket styrs av ideologi. Och här finns det en hel del i gällande lagstiftning att se över kan jag tänka.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Dagens förskola har blivit ett experiment

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

"Vi vet inte hur förskolan i dess nuvarande utformning påverkar barn"

Problem med förskolan slätas över

Tid att utveckla immunförsvaret

Farlig stress hos barn

Tidig dagisstart skyddar mot allergi - en farlig myt

* SGI = Sjukpenninggrundande inkomst